Prata med och inte om varandra!

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar.

Så står det i POSKs program. Läs raderna igen…

Det här tänker jag på när jag läser artiklar, bloggar, twitter och facebookstatusar som både prisar och rosar valet av den nye ärkebiskopen. När personer på sin facebooksida pratar om att de sörjer, att de ska lämna Svenska kyrkan och när kandidaterna till ärkebiskopsstolen nästan framställs som okristna – ja, då blir jag ledsen.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska
kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att
respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt
fattade beslut.

Jag har förstått att svaren på de frågor som ställdes både av Kyrkans Tidning och i själva utfrågningen är viktiga – skulle då någon vänlig själ kunna sammanställa "facit" till mig, med rätt svar, så jag kan se om jag är "rätt kristen". Nu har jag i och för sig inte tänkt kandidera i något ärkebiskopsval – men det verkar som om det är väldigt viktigt hur man uttrycker sig och svarar och att det är genom några få frågor man är godkänd eller inte.

Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem
som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika
frågor.

Jag blir ledsen när jag ser att det pratas om en kyrkosplittring. När det pratas om att lämna Svenska kyrkan. Att kyrkan inte skulle tro på Jesus. Jag vet inte vilka gudstjänster ni går i – men alla de gudstjänster som jag varit på talar om Jesus. Men jag kan hålla med om kritiken, den ska vi ta på allvar. Varje församling måste fundera över sitt centrum och sin uppgift.

Sen är ju frågan – hur många gånger behöver man nämna Jesus för att man ska räknas?

Jag hoppas att vi fortsätter att prata med varandra – inte om varandra. Jag hoppas att alla biskopar kan delta i alla sammanhang – inte bara några. Självklart ska biskoparna vara med i pridefestivalen – men de ska också åka på OAS-möte och andra inomkyrkliga arrangemang. De ska besöka Svenska Kyrkans Ungdom, OAS-ungdomar, EFS-ungdomar, Frizon och olika religiösa ungdomsläger. De ska helt enkelt finnas på alla kyrkliga arenor – inte bara några. Det är deras jobb!

Varför? Jo, de är nämligen biskopar för alla medlemmar. Inte bara vissa. De måste finnas, lyssna och få prata för olika grupper – inte bara vissa. För det är bara genom att mötas som vi kan lära känna varandra.

Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och
härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill
leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och
respekt.

POSK-bulletin ute

Jag har skrivit en ny POSK-bulletin som ligger ute på intranätet. Men när jag skulle skicka ut den till er som finns i vårt intranät så blev det något fel.

Jag hoppas att supporten kan hjälpa till i morgon bitti, så att jag kan skicka ut e-posten. Så länge kan ni gå in på intranätet och läsa POSK-bullen där.

Vår nye ärkebiskop heter Antje

Vår nye ärkebiskop heter Antje Jackelén. Hon fick flest röster i dagens val till ärkebiskop.

Det innebär att Svenska kyrkan för första gången har fått en kvinnlig ärkebiskop.

Gratulerar till det nya uppdraget, biskop Antje!

Jag känner biskop Antje lite grann eftersom hon sitter i mitt utskott (kyrkolivsutskottet) som en av två biskopar. Det jag har sett av henne är en duktig, kompetent präst och teolog som har ett helikopterseende på frågor där vi "vanliga" ledamöter sitter med vår församlingserfarenhet. När man får komplettera varandra så blir det bra!

 Svenska kyrkans pressmeddelande skriver>>
Biskop Antje Jackelén fick 55,9 procent av rösterna i ärkebiskopsvalet idag och därmed har Svenska kyrkan valt sin nya ärkebiskop.
Hon tas emot vid en tv-sänd högmässa i Uppsala domkyrka söndagen den 15 juni 2014 och är den första kvinna som valts till ärkebiskop i Svenska kyrkan.

– Jag är omtumlad och mycket glad och tacksam för det starka stödet. Det känns också bra att ha åtta månader att förbereda mig inför tillträdet. Under den tiden fortsätter jag mitt arbete som biskop i Lunds stift, säger biskop Antje Jackelén.

Preliminära röstsiffror i ärkebiskopsvalet:

Biskop Antje Jackelén, Lunds stift  55,9 %   174 röster
Biskop Ragnar Persenius, Uppsala stift  33,1 %   103 röster
Kyrkosekreterare Cristina Grenholm, kyrkokansliet Uppsala  7,1%   22 röster
Domprost Johan Dalman, Strängnäs  2,9 %   9 röster
Biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift  0,6 %   2 röster

Totalt antal möjliga röster: 325
(Stiftsstyrelserna/domkapitlen: 243 röster, kyrkostyrelsen: 15 röster, Uppsalas
präster/diakoner/elektorer: 67 röster)

Din favoritpsalm

Vad är din favoritpsalm? Den frågan fick de fyra ärkebiskopskandidaterna efter utfrågningen och svaret spelades in av Uppsala stift.

Du kan se vad de fyra kandidaterna svarade om du går in här: http://www.svenskakyrkan.se/uppsalastift/Ärkebiskopsvalet/kandidaterna-om-sina-favoritpsalmer

Det går säkert att göra en mängd olika typer av analyser även av dessa fyra svar. Jag reflekterar bland annat över att det bara är männen som sjunger sin psalmer.

Vad är din favoritpsalm?

Själv har jag flera stycken. Och det händer ofta när jag är på gudstjänst att jag upptäcker en ny psalm, en vers som jag tycker är så bra. Tyvärr har jag ofta så dåligt minne att jag glömt vilken det var när jag kom hem. Men det gör inget. Då kan jag få upptäcka den igen.

Men här kommer några psalmer som jag tycker om (och kommer ihåg!)

Jag tycker om psalm 821 i Psalmer i 90-talet – Herre du har anförtrott, oss en uppgift i din kyrka. Som förtroendevald är den en stor styrka.

Och sen tycker jag om psalm 217 – Gud för dig är allting klart (precis som Cristina Grenholm) eftersom jag vet att den psalmen är skriven efter en stor personlig förlust – och ändå är den så stark i tron. Den hjälper mig att tro.

Och sen har vi givetvis psalm 288 – Gud, från ditt hus. Den psalmen som jag inofficiellt har utsett till POSKs psalm. Den passar så bra tycker jag, som en bön och lovpsalm.

Gud, från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar.
Ett med din värld, så vill du vi ska leva.
Gud, gör oss djärva!

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!

Ge oss din blick för dolda möjligheter.
Ge fantasi att finna nya medel,
Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla.
Gud, gör oss kloka!

Människors krav ska pressa oss, och tvivel,
oro och jäkt ska tynga våra sinnen.
Låt oss då känna att din kärlek bär oss.
Gud, gör oss glada!

Att hålla på det egna laget

Så här på söndag morgon innan jag ska i väg till kyrkan sitter jag och funderar på den enorma debatt som rasar i Svenska kyrkan just nu. Debatten som startat med de frågor som ställdes under ärkebiskopsutfrågningen.

Måste inte ärkebiskopen hålla på det egna laget?

Jo – givetvis. Ärkebiskopen och stiftets biskop måste vara väldigt tydlig med att man tror och vet att det egna laget kommer att vinna matchen. Man har det bästa laget, man har toppat med sina bästa spelare, man har den bästa tekniken. (Och nu tror jag att jag ska lämna den här sportmetaforen, för jag har ingen aning om vad jag pratar om när det gäller sport!)

Men givetvis behöver Svenska kyrkan en ledare som tror på sitt eget lag, som säger ställa sig bakom hela Svenska kyrkan.

Jag är glad åt att det faktiskt finns en debatt. Att det faktiskt finns frågor som berör. Den sekularisering som Svenska kyrkan beskylls för – det finns motkrafter. Min erfarenhet av Svenska kyrkan är inte så stor, jag går mest i kyrkan i Göteborg. Jag har inte hört så många präster utan mest dem som har funnits i mina församlingar där jag varit verksam. Jag läser min bibel. Jag hör och jag tänker. Jag vet vad jag fick med mig när jag konfirmerades. Det är min erfarenhet och det som jag bygger min tro på.

En tanke som slår mig är om någon skulle kunna göra en fejkad intervju med de som ställde frågorna under ärkebiskopsutfrågningen med "rätt svar"? Ett rätt facit som vi kunde jämföra med, så att vi skulle veta att DETTA är Svenska kyrkans lära, rätta svar och riktlinjer!

Ledaren behöver hålla på sitt eget lag. Är det någon som egentligen tror att någon av de fyra utfrågade prästerna inte håller på sitt eget lag? Som dessa präster inte tror på Jesus Kristus? Att dessa präster inte är så hängivna att de faktiskt har vigt hela sitt liv till att tjäna sin Herre och sin kyrka?

Jag är glad åt debatten men jag är samtidigt ledsen över de påhopp som görs.

I dag är det tacksägelsedagen. Låt oss gå till kyrkan, tacka för att vi har en Svensk kyrka som får fira gudstjänster utan att någon hindrar oss. Att vi får lov att vara kristna. Att vi får föra våra debatter. Låt oss vara tacksamma för att någon känner kallelsen att ta på sig det svåra uppdraget det är att vara ledare, ärkebiskop, för en så stor och bred folkkyrka som Svenska kyrkan är.  Och låt oss be om vishet, öppenhet, frimodighet och mångfald för våra ledare och för oss själva!

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

(…) Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av
uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling.
Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om
ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt
ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom
kyrkan.

(…) De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska
kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att
respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt
fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom
ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna
uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på
att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar.