fbpx

Våga riskera att misslyckas

Skrivet av

Bild på en skylt med texten: "Världen vore allt bra fattig om ingen vågade ta risken att misslyckas!" (Säger man i Djupforsen när man prövar något nytt och inte vet hur det kommer att gå...)

Läser Tankar för helgen och mina tankar börjar vandra tillbaka till i tisdags när jag skrev inlägget om Kristen politik. När jag var färdig med inlägget i tisdags dök det upp en bild i mitt facebook-flöde med ett citat från en barnboksserie taget i Mulle Meck-parken.

”Världen vore allt bra fattig om ingen vågade ta risken att misslyckas!”

Så löd citatet och jag kopplade genast ihop det med ett citat från ärkebiskop Antje:

”Våra begränsningar och risken att det kan bli fel är ingen ursäkt för att låta bli.”

Plötsligt förstår jag varför detta verkar vara ett återkommande tema för mig just nu. I min direkta närhet har det hänt flera jobbiga saker där detta är satt på sin spets. Bland annat har en person blivit uppsagd med omedelbar verkan, och jag ser nu hur denna händelse lägger locket på och gör att arbetskamrater och andra i anknytning till denna arbetsplats inte vågar testa gränserna. Och så får det ju inte bli. Vi måste våga följa vår kallelse. Även om det finns risk att misslyckas.

Även jag måste våga vara obekväm. Kliva utanför mina egna begränsningar. För den enda ursäkt jag har till att inte göra det är att jag inte vill misslyckas. Men tänk om jag lyckas, vad dumt det vore att missa den chansen!

/Linda, informatör

Att uppmärksamma Kyrkohandboken

Skrivet av

Skärmdump av kyrkohandbokens framsida

Pingstdagen närmar sig och det är dags att ta nya Kyrkohandboken i bruk. På kyrkans internwebb finns det tips om hur och vad som kan göras i den lokala gudstjänsten för att uppmärksamma detta.

Jag kan tycka att vad en än tänker och känner kring Kyrkohandbok 2017 så är tipsen här värda att beakta och genomföra, om så inte allt i alla fall delar av det. För de flesta gudstjänstbesökarna är nog ganska dåligt insatta i vad en Kyrkohandbok är, så att missa ett ypperligt tillfälle att undervisa lite kring detta tycker jag är dumt. Samtidigt, hur processen att komma fram till Kyrkohandbok 2017 och din personliga syn på den, vare sig den är översvallande positiv, nattsvart negativ eller någonstans däremellan, det spelar ingen roll den 20 maj. Håll det neutralt och fokusera på fakta. Kanske berätta varför just denna musikserie är vald till den här gudstjänsten.

En dag av att (tillfälligt) glömma det som varit, och inte tänka på vad som måste göras framöver. Det tror jag att vi alla mår bäst av.

 

(En felaktig länkning på internwebben ska gå hit https://internwww.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken/kommunikationsmaterial egentligen. Jag har uppmärksammat kommunikationsavdelningen på det så den kanske blivit rättad nu när du läser detta)

/Linda, informatör

Kristen politik

Skrivet av

Ett krucifix bakifrån mot en blå himmel med några moln

Läser ärkebiskopen Antjes krönika i Kyrkans tidning, den 7 maj 2018, och känner att det finns så mycket bra i det hon skriver. Det stämmer, åtminstone på mig, att jag som kristen inte kan låta bli att engagera mig, just för att jag är kristen. Jag kan allt som oftast inte bara stillatigande låta vissa saker ske, utan ibland ställer jag frågan WWJD?* och agerar därefter. Ibland reagerar jag mest bara instinktivt.

”Vad menas egentligen med politisering av kyrkan? Om politisering är att göra kyrkans uppdrag känt i det offentliga rummet, då är jag stolt och tacksam över att vara ärkebiskop i en sådan kyrka. Om politisering innebär att gå ett visst partis ärenden, då säger jag att politisering är synd. Vi är politiska – inte därför att partier kallar utan därför att Jesus Kristus kallar. I mötet med minoritetskyrkorna blir det mycket tydligt vad Jesu efterföljelse tvingar oss till i det offentliga rummet: att verka för rättvisa och sanning, att tjäna och vara en helande närvaro. Våra begränsningar och risken att det kan bli fel är ingen ursäkt för att låta bli.”

Stycket ovan innehåller så mycket bra. Första biten tycker jag är ett tecken på att Svenska kyrkan genomför ett av sina grunduppdrag – mission – när kyrkan syns i det offentliga rummet. Så slutar kyrkan med att till exempel tala för de utsatta utifrån ett kristet perspektiv så slutar vi i viss mån att missionera. Sedan ser jag att kritiken för att ”politisering innebär att gå ett visst partis ärenden” finns där just för att (S) är ett så pass stort och tongivande parti i Svenska kyrkan.

Jag skulle verkligen önska att (S) kunde förstå att det här är en del av vår, POSKs, kritik mot att partiet finns kvar i Svenska kyrkan som nomineringsgrupp. I kyrkan spelar din (parti)ideologiska färg ingen roll, dock är det är ditt engagemang som gör det. Om alla nomineringsgrupper vore fullständigt utan koppling till samhällspolitiska partier, likt POSK och Frimodig kyrka, så blir det samtidigt svårare att kritisera kyrkan för att vara politiska. Det är ju bara att se när Sveriges kristna råd kommer med ett uttalande, aldrig att Katolska kyrkan då får höra att de går ett partis ärenden, medan Svenska kyrkan så gott som alltid får den kritiken.

Nu är visserligen Sveriges kristna råds ordförande ärkebiskop Antje, men vi som ej varit med och sett hur diskussionerna gått och kanske vem som varit drivande i frågan kan ju absolut inte tolka något som kommer från SKR endast vara en produkt av Svenska kyrkan. Generalsekreteraren för SKR, Karin Wiborn kommer från Equmeniakyrkan som mig veterligt sällan anklagas för att vara (parti)politiska.

Sedan håller jag med +Antjes syn om att kritiken oftast kommer ifrån höger med en tydlig riktning till vänster (det står visserligen inte tydligt uttalat i krönikan) och jag tycker att hon visar på att kyrkan och vi kristna följer evangeliet, och om någon har problem med det så är det ju inte vi kristna som ska ändra på vårt budskap (evangeliet) utan kanske snarare en fråga för partiet som känner sig ifrågasatt.

Som sagt, jag gillar denna krönika från ärkebiskop Antje. Jag tolkar den pro POSK även om jag skulle önska en något starkare kritik mot att de politiska partierna är kvar i Svenska kyrkan. Samtidigt är jag fullt medveten om att det skulle ju inte gå att ärkebiskopen tydligt tar ställning för en nomineringsgrupp framför en annan.

/Linda, informatör POSK

Ur POSKs program 2018-2021: 

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka vad kristen tro och kristet liv innebär i tro och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna det kristna evangeliet. Vi behöver tala tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.

 

*WWJD? = ”What would Jesus do?” alltså ”Vad skulle Jesus göra?” Läs gärna Tankar för helgen kring detta

Kyrkomötesgruppen samlades

Skrivet av

Detalj från Sankta Helena kyrka i Skövde; ett upplyst glaskrusifix hängande i ett fönster.

Vårens första varma helg träffades POSK kyrkomötesgrupp i Skövde efter POSK riksmöte. Det var första gången efter valsammanträdet som hela gruppen träffades tillsammans. Med våra 43 ordinarie mandat blir det en hel del folk och det är roligt att lära känna alla nya människor, som med ny entusiasm kommer till samlingarna.

Under vårt dryga dygn tillsammans pratade gruppen om en massa praktiska frågor när det gäller kyrkomötet. För den som är intresserad finns all officiell information på Svenska kyrkans webb, där kan du bland annat hitta alla motioner som kommit in hittills. 2 augusti kl 16 är sista dag för motioner till årets kyrkomöte.

Vi fick rapporter om vad kyrkostyrelsen håller på med för ärenden just nu, vi fick rapport från de olika råden och vi pratade om vårt handlingsprogram och vilka motioner vi ska lägga under höstens kyrkomöte.

Förutom våra överläggningar firade gruppen Helenamässa i Sankta Helena kyrka på söndagsförmiddagen tillsammans med församlingen. Och fika- och matpauserna gav tillfälle att lära känna varandra.

Nu har vi våra fyra år tillsammans, fyra år då vi ska arbeta med de frågor vi har lyft i vårt handlingsprogram. Fyra år då vi tillsammans, med alla andra förtroendevalda, tar ansvar och vill driva Svenska kyrkan framåt. Och vi gör det med vår vision för ögonen ”Att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus”.

/Carina Etander Rimborg

Årsmöte i Skövde

Skrivet av

Bild från årsmöte. Ett presidium på ett podium, en talare med mikrofon och en församling som sitter och lyssnar.

Under en solig och härlig vårdag, 5 maj, samlades drygt 60 personer i Skövde till riksårsmöte för POSK.

Mötet började först i S:t Helenas kyrka, där mötet fick information om Skövdes pastorats arbete i de olika kyrkorna och med den verksamhet som de bedriver. En spännande redogörelse om både renovering och  omorganisation gav många tankar och tips.

Därefter firade vi mässa och sedan åt vi lunch på en lokal restaurang innan själva årsmötesförhandlingarna började i Kyrkans Hus i Skövde.

Under årsmötet redogjordes för förra årets verksamhet som, eftersom det var ett valår, var en längre redogörelse än vanligt. Valdeltagandet i hela landet gick upp, och trots detta ökade även POSK och fick fler mandat, lokalt, i stiften och på nationell nivå.

Hans-Olof Andrén valdes om till ordförande för POSK och tackade för förtroendet, men meddelade också att detta är sista året han sitter kvar som ordförande. Vid nästa årsmöte kommer POSK att välja en ny ordförande och i slutet av årsmötet redogjordes för hur den processen ska gå till.

Till styrelse valdes Nils Gårder, Lunds stift, Mats Rimborg, Göteborgs stift, Per Lindberg, Skara stift
och Marie Rydén Davoust, Strängnäs stift
Ersättare: Erik Eckerdal, Uppsala stift, Anna Lundblad, Linköpings stift, Amanda Carlshamre, Stockholms stift, Victor Ramström, Växjö stift och Lisa Tegby, Luleå stift.

Under årsmötet redogjorde också Sofia Särdqvist (Skara stift) om arbetet med ”Mind the Gap” en workshop som genomfördes med vårt handlingsprogram på Kyrkodagarna i Nässjö i januari. ”Mind the Gap” handlar om hur POSK ska arbeta med sitt handlingsprogram och bryta ner det i frågor för lokal nivå, stiftsnivå och kyrkomötetsnivån. Resultatet kommer nu att gå vägen genom POSK-styrelsen och sedan skickas till stiftsorganisationerna och de lokala grupperna.

När klockan blev 16 avslutades alltihopa med kaffe innan årsmötet skiljdes åt för denna gång. Kyrkomötesgruppen stannade kvar och kommer att fortsätta att träffas ytterligare ett dygn.

/Carina Etander Rimborg

Vi får hela livet på oss att växa i vår tro

Skrivet av

En bäbis som döps över en dopfunt av glas
Helgkrönika av Manilla Bergström från Göteborgsposten, publicerad den 29 april

Många av de barn jag döper har en dopdräkt, en lång vit klänning, och ofta har den gått i arv i generationer och använts av släktens alla barn. Ibland får jag frågan om barnet måste ha en dopklänning och svaret är att det måste man inte alls. Man kan vara klädd hur som helst och vissa bebisar är inte klädda alls, i de fall de döps i en kyrka med en stor dopfunt som barnet kan doppas i. När dopdräkten inte är självklar kan den bli ännu mer intressant eftersom samtalet om klänningens symbolik får mer fokus.

Jag brukar berätta om fornkyrkans första församlingar där de som lät sig döpas först fick gå igenom en läroperiod i församlingen där dessa dopkandidater, en sorts aspiranter som kallades katekumener utmärkte sig bland församlingens medlemmar genom att vara klädda i vita klädnader i samband med sitt dop. Jag förklarar att våra små barn som inte själva kan komma till dopet också kan få döpas och ofta kläs i en alldeles för lång klänning. Den symboliserar att man, som den lilla människa man är, får lov att fortsätta växa i sin tro, växa in i livet som döpt och växa som lärjunge på samma sätt som man med tiden får växa i en alldeles för lång klänning.

Jag brukar fråga dopfamiljerna om de har noterat att prästen också har en vit ”klänning” på sig i kyrkan. En vit dräkt som är så lång att den går ända ner till golvet och som är så vid att den är alldeles för stor för prästen, såväl för en lång smal präst som för en prost som är rund som en ost. One size – fits nobody. Och det är en tanke med det.

Vi får hela livet på oss att växa som troende och att växa i vår tro bit för bit. Inte ens som vuxen är man färdigvuxen. Och inte som präst heller! Så där går vi runt i våra för stora vita klädnader med stora vida ärmar och vi känner igen oss i det lilla barnets klädnad om dopbarnet då är klädd i en sådan dopdräkt.

Men när jag tänker på det Jesus sa om barnen och att Guds rike tillhör sådana som de, så undrar jag om de egentligen behöver vara mer än en liten människa som redan vet det mest väsentliga om livet. Även det minsta lilla dopbarn som jag har på min arm förstår vikten av tillit, av kärlek och att vara älskad.

Jesus ord om dopet och tron var att vi alla skulle vara lärjungar, döpas i Faderns, Sonens och Den heliga andes namn och lära oss buden om Guds kärlek till människorna. I det lilla barnets blick ser jag att det förstår essensen i Jesus ord och löftet om att han är nära oss, alltid. För det späda barnet litar på att aldrig bli ensam, på att alltid vara älskad. Och kärleken får oss att växa, gemenskapen och tryggheten formar oss och får oss att växa till som människor och som lärjungar. Och det är egentligen inte krångligare än att vilja leva nära och försöka likna Honom som älskar oss. Det börjar med att vi försöker härma den som visar oss kärlek, precis så som barnet lär sig att le genom att härma den som ler mot henne. Hon är så liten att hon knappt vet hur man gör. Men där börjar vårt växande. Och det fortsätter hela livet.

Manilla Bergström
Präst Göteborg

Framtiden bor hos oss

Skrivet av

En blomstrande äng med mycket blommor i olika former och färger

Årets förnyare, ett pris som delas ut av Kyrkans tidning i samarbete med Gotlands kyrkvecka och Visby Domkyrkoförsamling, gick 2018 till Bergsjöns församling för sitt mångåriga arbete bland sina församlingsbor. Ett arbete de valt att kalla ”Framtiden bor hos oss”. Med ett medlemstal i Svenska kyrkan på under 20% av de som bor i församlingen kunde församlingen valt att satsa enbart på de tillhöriga. Men så har de inte gjort.

Församlingen sjuder av olika aktiviteter och verksamheter som riktar sig till alla som bor i Bergsjön. En glimt av detta fick vi se tidigare i år när SVT sände flera gudstjänster från Bergsjöns kyrka mellan 18 februari till 11 mars. Kyrkans tidning har skrivit tidigare om arbetet med Framtiden bor hos oss.

Priset hämtades av kyrkoherde Henrik Törnqvist och kommunikatör Christina Byström under Gotlands kyrkvecka.

Bergsjöns församling är ett gott exempel på hur Gud sätter oss att bruka jorden där vi står och verkar. Det finns inte en lösning som fungerar likadant överallt – däremot är Bergsjön med i ett centralt nätverk där de delar erfarenheter med andra församlingar i liknande situationer.

Henrik Törnqvist var tidigare förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet och satt då för POSK.

 

Ur POSKs program:

Levande och missionerande församlingar

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan.

POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi för att kunna föra evangeliet om Jesus Kristus vidare i varje tid. Varje församling ska ha en plan för sin mission inkluderande utåtriktad kommunikation, såsom församlingsblad, närvaro i sociala medier och annonsering. Att stärka känslan av stolthet att tillhöra Svenska kyrkan är en uppgift för alla kyrkans församlingar. Den som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska mötas med respekt och erbjudas stöd, gemenskap och genomtänkt dopundervisning.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att varje församling och pastorat ska ha en plan för sin mission, inklusive utåtriktad kommunikation.
att regelbundet ompröva all verksamhet utifrån de lokala behoven.
att prioritera verksamheter som bygger levande och missionerande församlingar.

Hur ska Svenska kyrkans församlingar styras och ledas bäst?

Skrivet av

Illustration av sex figurer runt ett bord

För en vecka sedan, den 26 april, kom en debattartikel i Kyrkans tidning som jag fann intressant att fundera vidare kring. Jag håller inte med om allt som debattören skriver men det finns guldkorn som vi POSKare nog håller med om till fullo.

Jag tycker inte att stora församlingar eller pastorat per automatik är den bästa lösningen, men håller samtidigt med om att när det väl ser ut så måste alla inse sin roll i organisationen. Det går inte att sitta fast i gamla tankemönster i en förändrad organisation. Några måste våga släppa taget, andra ska kliva fram och ta ledningen på ett tydligt sätt. Vi förtroendevalda ska hitta våra roller och sätta upp ramarna för församlingarna och hitta och våga stå för varje församlings särart.

Det sista debattören skriver i sin artikel är det jag allra mest håller med om:

”Vi behöver kyrkoråd som inte speglar den sekulära statens maktstrukturer och politiska partier. Kyrkoråd som tar uppgiften att ha omsorg om församlingslivet på största allvar. Därtill behövs kyrkorådsordföranden som är kompetenta samtalspartner till kyrkoherden, ge stöd, uppmuntra och som kan gripa in om kyrkoherden inte fungerar.

Vi behöver kort sagt uppgiftorienterad styrning och ledning.”

När vi förtroendevalda kliver in i kyrkoråden måste vi vara klara med i vilket mandat vi är satta på den posten. Församlingens bästa ska vara vår ledstjärna och mål i alla våra beslut. Kyrkorådet sätter upp visioner och mål i nära samarbete med kyrkoherden som förmedlas i församlingsinstruktionen, sedan är det kyrkoherdens roll att leda arbetet mot dessa mål.

Så här står det om församlings- och kyrkorådens uppgifter i POSKs program för mandatperioden 2018-2021:
”I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.”

Senare i programmet står det om rollfördelning:
”Svenska kyrkan har många anställda och ska vara en bra arbetsgivare som erbjuder god arbetsmiljö. Till en god arbetsmiljö hör en tydlig fördelning av ansvar och befogenheter. Det är viktigt att klargöra rollfördelningen mellan anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda, och mellan kyrkoherdar och andra arbetsledare.

Kyrkoherden är chef för alla anställda i ett pastorat eller i en självständig församling och därför ställs höga krav på kyrkoherdens kompetens, lämplighet och förmåga att delegera. Förhållandet mellan kyrkoherden och övriga i kyrkoråd och församlingsråd ska präglas av ett gemensamt ansvarstagande och insikt om skillnaden mellan styrelse- och chefsuppgifter. I vissa frågor har kyrkoherden ett självständigt ansvar.

POSK anser att det är viktigt med kunskap om och respekt för varandras roller, delaktighet och inflytande och vill därför förstärka utbildningen av nya och fortbildningen av mer erfarna förtroendevalda.”

I måndags, den 30 april, kom en replik på debattartikeln och den har också sina poänger som är värda att beakta. Som sagt, jag håller med replikören att sammanslagningar per se inte alltid är den bästa lösningen. Jag känner att jag ligger lite mitt emellan de båda debattörerna, och det är nog där vi måste befinna oss allihop.

Att balansera mellan att våga förändra där organisationsförändringar krävs men också se att det finns fördelar med att behålla det som fungerar väl. Och att det nog finns behov av att tydliggöra allas roller, på alla nivåer så att det aldrig råder någon tvekan om var mandatet i olika frågor ligger. Det kanske redan finns, men då måste det kommuniceras ut på ett bättre sätt. Trots min progressiva hållning så gillar jag inte förändringar för förändringens skull. Det måste bli en förbättring av förändringen, om inte är det bättre att låta bli och försöka förbättra utan större förändringar.

Vi får dock aldrig glömma bort på vilken teologisk grund vi vilar på och vad vårat grunduppdrag är, för glömmer vi det så spelar det ingen roll hur bra vi än är på att styra och leda våra församlingar.

Resultat Fastekampanjen 2018

Skrivet av

En leende kvinna vid en symaskin

I slutet av förra veckan kom resultatet av årets fastekampanj ”Att resa sig starkare”.  Tyvärr nådde vi inte fram till det uppsatta målet om 35 miljoner, men det blev ett bra resultat ändå på 31,7 miljoner insamlade kronor!

Jag tycker det är intressant att titta på resultaten fördelade på stiften och se skillnader där. Det är också intressant att titta på hur det ser ut över åren och att jämföra med julkampanjen. För alla dem som är lite tävlingsinriktade borde det tas fasta på, och göra en liten intern tävling stiften emellan för att ge kampanjerna en extra boost. Det fungerar ofta väl under typ Musikhjälpen så varför inte under fastekampanjen!

Tillägg 3 maj: Enligt Kyrkans tidning nr 18 så är årets fastekampanj inte helt jämförbart med fjolåret då det i år är ett månadsskifte mindre. Skulle summorna, på 2,5 miljoner som det rör sig om, tas med i slutredovisningen landar årets resultat på 34,2 miljoner kronor. Det är betydligt närmare målet!