Är det här att ta ansvar för Svenska kyrkan?

Är det så här medlemmarna ska uppmanas att ta ansvar?

Ett av partierna som ställer upp i kyrkovalet har egna medlemmar som uppmanar partiets medlemmar att gå med i Svenska kyrkan innan röstlängden fastställs och för att sedan gå ur innan man måste betala kyrkoavgiften – bara för att kunna vara med och rösta in partiet i kyrkovalet?

Är det så det partiet anser att man är med och tar ansvar? Jag anser att det är skandal!

Vi i POSK säger:

Vision

POSK har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

  • erbjuda närvaro, gemenskap och växt
  • förmedla befrielse, hopp och livsmod
  • se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
  • respektera individen och glädjas åt mångfalden
  • vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
  • ha en organisation och struktur som främjar kyrkans uppdrag
  • vara en brobyggare mellan kyrkor
  • sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.

(…)

Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. Det lokala förtroendet avgör vilka som företräder POSK.

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll och göra kyrkan synlig i samhället.

Det är så vi i POSK arbetar – självklart tar vi ansvar i alla led.

Att ett av de politiska partierna uppmanar sina partimedlemmar att gå med i Svenska kyrkan bara för att rösta in partiet i kyrkovalet är inget annat än skandal!

/Carina Etander Rimborg

Kyrkomusikens kraft!

I söndags hölls en Reformationsgudstjänst i Windhoek, Namibia i samband med att Lutherska världsförbundets generalförsamling samlades.

En av de som medverkade och planerat gudstjänsten är Karin Runow, vilket vi kunde läsa i Kyrkans tidning den 10 maj.

I artikeln blir det så tydligt att en stor vikt läggs vid musiken vid en sådan samling av människor från hela världen. Musiken är ett språk som alla kan tala och förstå, även om det finns olika dialekter beroende på varifrån musiken har sitt ursprung.

Musiken kraft är stor! Vi har musiken med oss på sätt och vis redan från moderlivet, där det aldrig är helt tyst. Mammans hjärta slår som en ständig puls i musiken som sedan uppstår i en blandning av ljud utifrån, tarmarnas rörelser och blodet som susar genom ådrorna.

Kyrkomusiken är viktig! Det är fler som kommit till tro genom musiken, än genom predikan. Gud är Ordet, men Gud har också gett oss musiken för att lättare förstå Ordet.

 

Ur POSKs program:  

Kyrkomusikens kraft

Musiken är en Guds gåva och bildar ett eget språk som är en omistlig del av mänskligt liv. I kyrkans gemensamma sång, i gudstjänster och övrigt musikliv kan musiken bidra till att bära, utforska och fördjupa tron. Svenska kyrkan har ett rikt arv av hög konstnärlig kvalitet att förvalta och utveckla vidare. Under senare tid har också en viktig breddning mot nya stilar och former blivit en naturlig del av kyrkans uttryck.

I Svenska kyrkan samspelar ett professionellt musikliv med ett musikliv där alla har rätt att delta och uttrycka sin kristna tro. Körsången har en alldeles särskild betydelse i Svenska kyrkan som en folkrörelse och som uttryck för ideellt engagemang. Svenska kyrkan är som helhet den största aktören i det svenska musiklivet och har här en av sina mest uppskattade kontaktytor med många medlemmar och samhället i stort.

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan.

Stift och domkapitel har en viktig uppgift att stödja rekrytering och utbildning av nya musiker samt utöva tillsyn över kyrkomusikernas tjänster och kompetenser.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att stärka ansvaret för kyrkomusik på Svenska kyrkans nationella nivå.
att Svenska kyrkan inrättar ett samrådsorgan med musiklivets organisationer.
att POSK har en dialog med kyrkomusikerna kring utmaningar och möjligheter.
att en revision av psalmboken ges nödvändig tid, sker i dialog och är noggrann med språkliga och musikaliska kompetenser.

Kan du svara på dessa frågor?

– Kan du berätta om innehållet i Romarbreven?

– Hur ser kristendomen på samkönade förhållanden?

– Kan du berätta om treenigheten?

– Vad säger kristendomen om skärselden?

– Hur ser kristendomen på äktenskap?

– Hur många böcker finns i Nya testamentet?

– Kan du sakramenten?

– Vad är skillnaden på den protestantiska och ortodoxa kyrkan?

De här frågorna ställer migrationsverket till migranter blivit kristna och som konverterat till kristendomen genom dopet.

 

Kan du svara på dessa frågor? Är det ens rimliga frågor?

Jag vet då att jag skulle fallera på flertalet av frågorna och jag finner det helt orimligt av migrationsverket att ens komma på tanken att kontrollera ens personliga tro på det här sättet! Större delen av oss som kallar oss kristna och som är medlemmar i Svenska kyrkan kan inte svara på de här frågorna. Det är helt obegripligt och fullständigt absurt att migrationsverket tror att detta är något som en som konverterat till kristendomen förväntas kunna.

Det är inte så här vi ska behandla våra kristna vänner och migranter! Vi, som kyrka, måste säga ifrån. Vi, som kyrka, måste visa på helt andra värden.

 

Biskoparna har i ett av sina biskopsbrev skrivit om hur präster ska hantera människor som vill konvertera. Det är långtgående råd. Att döpa någon som vill konvertera är inget som Svenska kyrkan tar enkelt på.

Jag hoppas att biskoparna ryter till mot migrationsverket – så här ska vi inte behandla våra medmänniskor!

 

Ur POSKs program

POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

 

(…) Budskapet om att Guds frälsning gäller alla och att Guds kärlek vill allas bästa och deras upprättelse måste vara tydligt.

Svenska kyrkans församlingar och kyrkor ska vara öppna för kristna minoritetskyrkors gudstjänster. Det är också viktigt att fira gudstjänster tillsammans.

 

Edit 2017-05-16 09:15
Biskop Åke Bonnier skriver i sin blogg om hur han ser på kunskapsprovet, som inte säger något om någons tro. Den ende som kan avgöra om du är kristen är Gud.

På väg – i samma riktning

Lördagskrönika från Manilla Bergström, först publicerad i GP den 6 maj. ”Vi som läser detta har turen att bo i ett land som vi inte behöver fly ifrån. Vi bor i ett land som människor flyr till. För att klara livhanken”

Vägar korsas och vägar möts i livet. Många vägar går parallellt och ser olika ut men har ändå på något sätt samma riktning. Vart leder din väg? Vart är vi på väg?

Under tiden efter påsk firar kyrkan livet och uppståndelsen, segern som ger hopp om ett nytt liv. Efter de många samtal om integration som jag har haft på sistone och om kyrkans roll i fråga om att ge människor chansen till en ny start i ett nytt land, får helgens tema en ny innebörd. Uttrycket ”Vägen till livet” får en annan klang, dovare, djupare och med större resonans än tidigare. Alla är på väg mot framtiden och mot något som väntar. Vi är många som låter vägen leda oss framåt. Vi berikas av varandras erfarenheter och berättelser längs vägen. Många tar ut en ny väg mot ett nytt liv med en strävan att ge sitt eller sin familjs liv en verklig chans. Det finns en strävan i oss alla att välja en väg i livet som leder till liv. Till det liv man hoppas på, eller för att kunna leva över huvud taget.

Vi som läser detta har turen att bo i ett land som vi inte behöver fly ifrån. Vi bor i ett land som människor flyr till. För att klara livhanken. Vi bor på en plats i världen där det finns hopp om livet och en framtid att tro på. Jag tänker på de pojkar som kommit hit och vars framtid nu är så otrygg så att de inte vet om de vågar leva. Jag tänker på mannen som ordnar sig en tillvaro här men som inte har sett sin fru eller sina barn på ett par år eftersom de ännu inte har lyckats nå hela vägen fram utan fortfarande vistas i ett flyktingläger långt bort. Men han hoppas, strävar och tror. För livets skull.

När jag lyfter blicken lite och ser bort över havet, tänker jag på alla de som lämnade svälten i vårt land för att kunna få en framtid med mat och livsnödvändiga förutsättningar i Amerika. Det var annorlunda, för bara lite drygt hundra år sedan, men samtidigt var det precis samma sak då. Det nödvändiga valet att välja livet och en framtid av hopp. Jag ser alla de svenskar i min egen ålder vars föräldrar kom hit för att kunna få arbeta, eller för att få leva ett liv i frihet, öppenhet och solidaritet. Vi är alla på väg åt samma håll, med samma hopp och samma strävan, på vägen som leder till livet.

I bibeln kan vi läsa om hur invandraren ska behandlas väl och att vi alla har varit invandrare någon gång, eller varit främmande någonstans. Vi kan läsa om hur Gud leder oss på trygga vägar både i behagligt dagsljus eller i nattsvart mörker. Jag läser om vårt uppdrag som kristna att trösta och bygga upp våra medmänniskor och jag läser Jesus uppmaningar om att älska varandra. När Jesus är på väg mot korset och uppståndelsen säger han: en kort tid är jag kvar hos er, ni kan inte följa med nu men en gång ska också ni få vara där jag är. Och så ger han sina vänner ett bud att leva efter. Så som jag har älskat er ska ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Och jag ber: Gud, du som ger oss den glädje som ingen kan ta ifrån oss, för oss på dina vägar till det mål som du har lovat oss och lär oss att älska varandra. Amen.

Manilla Bergström
Präst

Syndabockar och vårt stora ansvar

Krönikan av Lisa Tegby infördes i Västerbottens kuriren den 5 maj. Handlar om att det är så lätt att peka finger och säga det är någon annans fel och vikten av att faktiskt ta ansvar.

– Muslimernas fel!

Det är den underfundige och skarpe Kent Wisti, präst och konstnär, som låter sin surmulne, dystre tecknade figur muttra detta (faktiskt här intill).

Först fnissar man bara till, som om det handlar om någon som hört fel och uttalat sig tanklöst och för snabbt.

Men sen kommer eftertanken: Är det inte bra att det är bra? Får det vara bra?

Vi lever förvisso i en värld och ett samhälle där det finns alldeles för mycket krig och elände. Klassklyftor och orättvisor gör livet förfärligt för så många. Polarisarna smälter och hotet från klimatförändringarna borde oroa oss mycket mer än vad det gör. Vi blundar för sådant som faktiskt går att påverka, eftersom det kräver något av oss.

Men ändå: Det är så mycket som är bra. I Sverige och inte bara i Sverige. Det är så mycket som är bra i världen. Och blir bättre. Och vi kan vara med och göra det ännu bättre.

Vintern och våren har skakat om oss med mycket hemskt. Terrordåd och smältande isberg. Mutaffärer och dödsskjutningar. Den amerikanske presidentens fortsatt förfärande framfart. Det uppenbara förtrycket i Nordkorea.

Mitt i detta växer protest- och solidaritetsrörelser. Flera ser behovet av förändringar. Det bästa med presidentvalet i höstas var att vi samlar ihop oss till eftertanke och motstånd nu, skrev en amerikansk vän.

Runt den ynkliga nazistdemonstrationen i Falun i måndags stod många fler Falubor för demokrati och samhörighet än de tillresta nazisterna och i kyrkan vid torget firades en gudstjänst för rättvisa och solidaritet. Goda krafter är som grässtrån i asfalten, de ger sig inte och de kommer ständigt tillbaka.

Men så finns de som inte vill se det goda. Och som vill hitta syndabockar. Om inte allt är muslimernas fel så är det väl bögarnas eller invandrarnas.

Vad ska vi göra med svartmålningen och syndabockstänkandet? Vad ska vi göra med ansvarslösheten som följer med detta? För visst är det påtagligt, och så klart följdriktigt: Den som hittar syndabockar behöver inte själv ta ansvar. Den har alltid någon annan att skylla på och behöver inte själv förändra något. Och den kan inte, vill inte se det goda.

Det är livsfarligt med syndabockar. Tyskland under nazismen är ett förfärande och fasansfullt exempel. Det finns många fler genom historien. Allas vårt ansvar att tydligt och skarpt gå emot alla försök att demonisera folkslag och grupper av olika slag är stort och avgörande för ett anständigt samhälle.

Liksom allas vårt ansvar att tillsammans arbeta emot orättvisor och förstörelse. Det finns ingen som kan luta sig tillbaka och säga att jag behöver inte bry mig.

Och så blicken för det goda. Tänk att få leva i detta land där blickar möts, där sjukvård så gott som alltid fungerar och där människor från Kabul, Vilhelmina och San Salvador sitter och fikar tillsammans.

Vad var det hon sa i höstas, Michelle Obama, om när man möter förtal och grymhet: When they go low, we go high! När dom vill sänka oss lyfter vi varandra.

Klokt!

Lisa Tegby
präst i Umeå

När bjöd du din kompis på fika senast? Fairtrade challenge 11-13 maj

Denna vecka är det World Fairtrade Challenge den 11-13 maj, nu som en global kampanj. Är du och dina sammanhang med? Ditt arbete – din verksamhet – ditt närmaste fik?

Att vara med och peka på att det faktiskt gör skillnad på att använda rättvisemärkta produkter, att de som producerar en vara ska kunna göra det på ett miljövänligt sätt, både för sig själv och för jorden och att alla ska få skäligt betalt för sina insatser. Det är var Fairtrade handlar om.

Läs mer om Fairtrade här>>

Många av våra församlingshem runt om i Sverige har och säljer fairtrademärkta varor. Det går också att påverka sin lokala handlare att ta in sådana varor så att det finns att köpa när du vardagshandlar i din butik.

 

POSK skriver i sitt program:

POSK vill att kyrkan utifrån ett teologiskt perspektiv ska tala tydligt om konsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser, och vikten av en mer rättvis resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö och som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. Inom detta område finns det många ideella som har ett starkt engagemang, vilket bör uppmuntras och tillvaratas.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att arbetet med opinionsbildning om internationellt bistånd ska fortsätta.

att stöd till att rekrytera och utbilda internationella ombud och stöd till vänförsamlingsprojekt ska fortsätta.

att stift, pastorat och församlingar anslår medel till internationell diakoni och mission.

att stödja rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser.

att stödja ett aktivt miljöarbete i stift och församlingar, bland annat genom certifieringar och diplomeringar av olika slag.

 

Här kan du läsa mer om World Fairtrade Challenge.

World Fairtrade Challenge>>

Var med på världens största Fairtrade-fika, World Fairtrade Challenge, den 11–13 maj 2017. Succén med Fairtrade Challenge fortsätter, nu för nionde året i rad, men nu som en global kampanj där hela världen är med!

Hela världen fikar, fikar du?

World Fairtrade Challenge är en kampanj som sätter fokus på varför Fairtrade behövs och vilken skillnad Fairtrade gör för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom. Arrangera en egen Fairtrade-fika och utmana andra att fika den 11-13 maj, för ju fler vi blir som fikar Fairtrade-märkt, desto större skillnad gör vi för de människor som odlar och producerar våra varor.

2016 deltog 1,8 miljoner deltagare från 26 länder i World Fairtrade challenge!

Så här enkelt är det att delta:

  1. Anmäl din fikapaus på fairtradechallenge.se från och med den 10 april 2017.
  2. Bjud in deltagare, sprid information och utmana andra att fika.
  3. Använd vårt tryckta eller digitala material och arrangera fikan.
  4. Delta i vår fikabildstävling genom att dela bilder från fikapausen under #fairtradechallenge i sociala medier.

Vem tar vem?

Tidningen Dagen gör ett försök att få ihop den kyrkopolitiska kartan. http://www.dagen.se/dokument/sa-har-ser-den-kyrkopolitiska-kartan-ut-1.962503

Vem tar vem? Vem hänger med vem? Vem ställer man sig längst ifrån och vem delar man flest värderingar med?

Hans-Olof Andrén, ordförande för POSK svarar inte helt oväntat i artikeln att närmast POSK står de övriga obundna grupperna (Frimodig kyrka och ÖKA, som är sprungna ur POSK från början) och längst ifrån oss står egentligen de grupper som är partier (SD, S och C)

Även om vi i vissa sakfrågor kan vara nära både C och KD (En levande kyrka) i vissa sakfrågor.

Men det som är avslöjande är hur både (S) och ÖKA visar för sig säger vara nära varandra. Och när jag arbetade som POSKs informatör så brukade jag säga att ÖKA är partipolitiskt obundna socialdemokrater – vilket nu i tidningen Dagen öppet visar sig stämma. De delar de allra flesta värderingar och röstar i princip samma.

(S) har under helgen haft kyrkopolitiskt möte uppe i Stockholm. Till deras möte kom statsministern Stefan Löfven (han vikarierade för partisekreteraren som inte kunde komma) och flera av ledamöterna skrev på sina facebooksidor om mötet. Bland annat hur de sjunger Internationalen blandat med psalmer.

Jag misstror inte på något sätt det engagemang som dessa mina kollegor i kyrkomötet har. Men jag delar inte deras övertygelse att politiska partier ska ställa upp i kyrkovalet. På deras valsida har de tagit fram en ”frågor och svar” och där skriver de själv följande:

Tycker ni att politiska partier ska engagera sig i andra religiösa samfund, som exempelvis frikyrkliga eller muslimska?

Varje samfund har att organisera sin demokratiska struktur utifrån sina behov. Inget annat samfund i Sverige har i närheten av så många medlemmar som Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har organiserat sin demokratiska organisation så att alla medlemmar har möjlighet att delta i beslut om hur kyrkan styrs. Och även om Svenska kyrkans medlemsantal är betydligt större än liknande samfund, är det minst lika stor andel – ofta rentav större – av SvK:s medlemmar som väljer att delta i kyrkovalet. Det tycker vi är bra.

Jag finner inte att jag fick svaret på den ställda frågan. (S) fortsätter skriva:

Varför är det viktigt för er som parti att engagera er i kyrkopolitik?

Socialdemokraterna ställer upp i kyrkovalet eftersom vi har många medlemmar som också är aktiva i Svenska kyrkan, och vill vara representerade i de beslutande organ kyrkan har. Vi är en nomineringsgrupp som vill att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, där den diakonala verksamheten är betydande och där det internationella engagemanget bygger på viljan att hjälpa nästan och alla människors lika rätt och värde. För oss är det också angeläget att arbeta för en demokratisk folkkyrka, och vi vill kämpa mot de krafter som vill begränsa medlemmarnas möjligheter att på det sätt de vill få möjlighet att välja sina företrädare.

Att (S) och ÖKA delar flera värderingar är inget som har undgått oss. Det är bara att beklaga – men kanske är det naturligt att de socialdemokrater som inte vill fortsätta i det politiska partiet ändå hittar en obunden grupp som bär deras värdering. Vi har fått flera exempel på socialdemokrater som inte längre i kyrkovalet vill ställa upp för ett politiskt parti. Glädjande nog har flera av dem valt POSK som plattform på stifts och riksnivå.

Så vem tar vem? Tja, kanske blir vi lite klokare med tidningen Dagens kartläggning. Klart är ju i alla fall att en röst på POSK kan garantera att det blir mångfald, kyrkligt förankrad mångfald, som kommer att styra. Det blir en öppenhet och det blir ett engagemang. Det blir människor som har en förankring i församling och i samhället som kommer att ta ansvar.

 

Fakta (Tidningen Dagen):

Vilken nomineringsgrupp står närmst/längst ifrån er?

Så svarade man i den röda regeringen:

Socialdemokraterna (S)
Närmast: Vill inte svara, men har som ersättare i kyrkostyrelsen pekat ut: MPSK, ViSK och ÖKA.
Längst ifrån: SD.

Miljöpartister i Svenska kyrkan (MPSK)
Närmast: Vill inte svara, men har som ersättare i kyrkostyrelsen pekat ut: ÖKA, ViSK och S.
Längst ifrån: SD

 

Öppen kyrka (ÖKA)
Närmast: S, MPSK, ViSK
Längst ifrån: SD och Frimodig kyrka

Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
Närmast: S och ÖKA
Längst ifrån: SD, BA

 

Så svarade man i den brokiga oppositionen­:

Partipolitiskt obundna i Svenska­ kyrkan (POSK)
Närmast: ÖKA och Frimodig kyrka rent principiellt, men i sakfrågor även C och En levande kyrka/KD.
Längst ifrån: S, C och SD (det vill säga de politiska partierna)

Borgerligt alternativ­ (BA)
Närmast: FiSK, KD, C
Längst ifrån: SD, ViSK, MPSK

Centerpartiet
Närmast: POSK, BA, S
Längst ifrån: SD, Frimodig kyrka

En levande kyrka/KD
Närmast: Frimodig kyrka, POSK, BA.
Längst ifrån: SD och ViSK

Fria liberaler i Svenska kyrkan (FiSK)
Närmast: BA, POSK, S och ÖKA
Längst ifrån: SD

Frimodig kyrka
Närmast: POSK
Längst ifrån: S, C och SD (det vill säga de politiska partierna)

 

Så svarade det svarta fåret:

Sverigedemokraterna
Närmast: Frimodig kyrka och En levande kyrka/KD
Längst ifrån: S och de vänsterliberala grupperna

 

/Carina Etander Rimborg
POSK (fd informatör för POSK)

 

Kom av sig

Ibland blir saker inte riktigt som en tänkt sig. Som veckan norröver planerade jag att kunna blogga varje dag, men dygnet har bara 24 timmar, och några av dessa timmar är det bra att sova. Helst när en pysslar med både fysiskt och mentalt påfrestande saker. Därför blev det inga blogginlägg skrivna och därför måste jag tyvärr meddela att blogg100-utmaningen nu är bruten.

Men bara för det kommer ju inte bloggen att dö ut! Det kommer att komma inlägg, men kanske inte i samma frekvens som har varit under utmaningen. Kommer att behålla målsättningen med ett inlägg (var)dagligen, men utan att känna ”tvånget” med ett inlägg per dag.

Väl mött i bloggen även framöver

/Linda, informatör

För att gå framåt måste man veta varifrån man kom

Just nu befinner jag mig i min gamla hemstad Umeå för att tömma mina föräldrars lägenhet. Det är ett jobbigt uppdrag. På så många plan. Både fysiskt och mentalt.

Samtidigt finner jag små ledtrådar till varför jag är den jag är, med alla mina små nycker och egenheter. Ibland är det väldigt jobbigt och svårt att avgöra om just den här saken är värd att spara. Andra saker kastas med lätthet, och det känns nästan som en befrielse.

Tänker att så är det med Svenska kyrkan också. Det är viktigt att veta varifrån hon kommer och är sprungen. Finna förståelse för hennes särart. Ibland är det nödvändigt med rensningar för att inte fastna i det förflutna. Men vissa rensningar kräver eftertanke och måste kanske få ytterligare ögon på sig för att avgöra om det ska magasineras, användas eller slängas.