Frågor och svar

En grå katt som sitter och tittar uppåt

Mats Hermansson, som är domprost i Visby, har ställt några frågor till nomineringsgrupperna inför kyrkovalet. Han menar att nomineringsgrupperna slår in öppna dörrar genom att säga att alla vill ha en öppen kyrka med mycket musik och många ideella medarbetare, och efterlyser istället svar på en rad frågor. Så här svarar vi inom POSK:

Vad säger man om HBTQ arbetet i kyrkan?

POSK menar att alla personer har samma rättigheter och att de ska mötas med kärlek och respekt när de kommer till kyrkan. Vi står helt bakom det beslut som Svenska kyrkan tog 2009 när det gäller vigsel av samkönade par. Vi står också bakom beslutet att alla arbetsplatser inom Svenska kyrkan bör sträva efter att HBT-certifieras. Svenska kyrkan har valt en processmodell, Regnbågsnyckeln, framtagen av Ekho (riksförbundet för kristna hbtq-personer), Sensus och och Växjö stift.

Det finns betydligt fler präster som vill viga samkönade par än det finns par som vill gifta sig. Svenska kyrkan viger! Det är vi stolta över.

Ur POSKs program:

För POSK är det självklart att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. POSK står bakom att kyrkan erbjuder alla par som vill leva i trygga och fasta förhållanden den möjligheten inom äktenskapets ram. Svenska kyrkan erbjuder vigsel mellan personer av samma kön, samtidigt som ingen enskild präst har skyldighet att tjänstgöra vid vigsel av par av samma kön. POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande.

 

Vill man utveckla dialogen med de andra världsreligionerna?
Ja! Svenska kyrkan har en stark tradition som brokyrka, en samlade kraft. Det ska vi fortsätta med! Dialogen har historiskt främst inneburit ekumeniska samarbeten med andra kristna samfund och kyrkor, men i takt med att andelen människor från andra religioner ökar i vår närhet blir det också tydligt att interreligiös dialog är en framtidsfråga. Världen behöver mer av samtal mellan religioner, inte mindre. POSK ser också vikten av att allt fler utövare av andra religioner får tillgång till egna gudstjänstlokaler.

Ur POSKs program:

Församlingarnas medarbetare måste vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har Svenska kyrkan också ett ansvar att möta och föra dialog med andra trosbekännare. Religionsdialog utövas idag främst på stiftsnivå och nationell nivå men kan behöva stärkas på lokal nivå. Samtidigt är det viktigt att skilja mellan mission, som är en del av församlingens grundläggande uppgift, och religionsdialog.

 

Ska kyrkan engagera sig för flyktingar och tiggare?

Ja! Vi har som kyrka ett ansvar för varandra, och särskilt för samhällets mest utsatta.

Ur POSKs program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig och innebär att möta människor i utsatta livssituationer med delaktighet, respekt och solidaritet, och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nya utmaningar som asylboenden och EU-migranter ställer krav på församlingens diakoni. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Här finns stort utrymme för ideellt engagemang. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det alltid ska finnas en diakon för varje församling, vilket innebär att det ska finnas minst en diakon anställd i varje pastorat och varje självständig församling.

 

Ska kyrkan ryta och protestera när människovärdet är hotat av den politiska makten – oavsett vem som för tillfället styr?
Ja! Kyrkan måste vara tydlig som just kyrka, och det innebär att stå upp för människovärdet i alla lägen. För att det ska vara möjligt måste det organiserade partipolitiska inflytandet över kyrkan upphöra.

Ur POSKs program:

POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner.

 

Är demokratin så viktig att de förtroendevalda har en given och central plats – eller är det lika bra att prästerna tar hand om det mesta?

Det är essentiellt för en luthersk kyrka att den är demokratisk! Reformationens kanske mest centrala budskap var (och är) att varje kristen har ett ansvar för kyrkan. Svenska kyrkan har en tydlig demokrati där förtroendevalda och människor i vigningstjänsten tar ett gemensamt ansvar för att fullgöra församlingens grundläggande uppgift.

Ur POSKs program:

I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.

 

Kvinnoprästmotståndet, hur länge ska vi tolerera det?

Inte en dag till! Däremot ska samtalen med kvinnoprästmotståndare föras med respekt.

Att kvinnor har samma rättighet att vigas till präst som andra är en fullständig självklarhet för POSK. Diskussionen skulle egentligen inte behöva föras längre (de första kvinnorna prästvigdes i april 1960 och sedan 1982 har kvinnliga präster samma rättigheter som övriga präster), men tyvärr ser verkligheten inte ut så utan kvinnoprästmotstånd förekommer fortfarande om än i begränsad utsträckning.

POSK betonar att teologisk mångfald måste kunna rymmas inom Svenska kyrkan. Därför kan frågan om kvinnoprästmotstånd tyckas vara svår att besvara. Men, POSK står fast vid att alla som verkar inom kyrkan måste acceptera och kunna samarbeta med kvinnliga präster.

Ur POSKs program:

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och verkar för respektfulla samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger även bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

 En kyrka med ansvar för alla gynnas av en bred rekrytering av såväl anställda, förtroendevalda som ideella medarbetare. Präster, diakoner och biskopar av olika kön är en självklarhet och en tillgång för kyrkan. En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och all annan diskrimineringsgrund.

Den gyllene regeln

Fyra händer mot en suddig tegelvägg i bakgrunden. Händerna formar ordet LOVE, kärlek på engelska

Läser tankar för helgen och jag börjar fundera över den gyllene regeln utifrån perspektivet valrörelsen som vi befinner oss mitt i.

Visst kan det vara svårt att leva efter gyllene regeln. Men jag tycker att det kan vi väl åtminstone försöka att följa. Jag vet att jag i alla fall har försökt, men ibland är det extra svårt när påhoppen kommer. Då kanske det kan vara på sin plats att följa ett annat bibelord och ”vända andra kinden till” (Matt 5:39). Istället för att svara med samma mynt kanske det är bättre att lägga sin energi på att få ut sitt eget budskap på ett positivt sätt.

Ibland känner jag att till och med vi, inom Svenska kyrkan, ökar på polariseringen. Vi borde ju satsa vår energi på att vara en enande kraft i Sverige och världen. Tyvärr är det ju så att som valsystemet ser ut i Svenska kyrkan idag så blir det dessa grupperingar. Vi har tillåtit ett system som bygger på polarisering. För att visa på skillnaderna mellan nomineringsgrupperna måste vi skärpa motsättningarna mellan oss. De som försvarar det valsystem vi har idag, försvarar indirekt denna polarisering.

Det är tyvärr så att istället för att kyrkan är en tydlig röst i samhället är det samhället som fått en stark röst i kyrkan. Och så kan det inte få fortsätta att vara. Att du som kristen engagerar dig i ett parti och sitter med i kommunfullmäktige eller riksdagen är helt rätt agerat. Då blir kyrkan en röst i samhället genom dig. Men att ditt parti ska finnas i kyrkan för att samla sina medlemmar under sitt partis färg och ideologi – det är fel väg att gå.

POSK vill verkligen inte öka på polariseringen, utan tvärt om, vi vill ha en mångfald i kyrkan. En mångfald av teologiska tolkningar, ideologier, unga, gamla, kvinnor, män … För att mångfalden ska bli en salig (i betydelsen himmelsk) blandning måste även respekten finnas där.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt 7:12)

 

Ur POSKs program

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.

POSK anser att återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas, särskilt på församlingsnivå. Däremot bör man få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt. Förutsättningarna för att gå in kyrkliga förtroendeuppdrag måste stärkas genom att anpassa arbets- och samverkansformer. Det är angeläget att sammanträden förläggs till sådana tider då alla kan närvara.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för: 
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs

Våra illustrationer!

Ett krucifix bakifrån mot en blå himmel med några moln

POSK har tagit fram fyra illustrationer för att visa på de tre valfrågorna som vi valt att lyfta lite extra från vårt digra program för mandatperioden 2018–2021.

  1. Bryt partipolitiseringen

Satirteckning på en predikstol full med människor där partiledarna för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna står främst. I trappen på väg upp en kvinnlig präst som inte ryms.

  1. Mångfald och respekt
  2. Kyrkomusikens kraft

Några av illustrationerna har skapat en hel del debatt. Många har tyckt de är roliga. Andra har blivit upprörda och tyckt att POSK passerat gränsen och att det är ovärdigt att göra som vi gjort.

 

Satirteckning på en kyrka som målas av partiledarna för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna i respektives partis färger. Kyrkan gråter.

Personligen tycker jag teckningarna är roliga. Det är två satirteckningar – som vi tycker tydligt visar det som vi vill göra klart – nämligen att partipolitiken står i vägen för kyrkan. Att det inte är teologin som bestämmer hur kyrkan ska styras utan partipolitiken och det tycker vi i POSK är fel.

Illustration av en glad kyrka som spelar många olika instrument samtidigt

Illustrationen för Kyrkomusikens kraft ska tolkas som att det är Svenska kyrkan som spelar alla dessa instrument, inte att vi vill att en enskild musiker ska kunna traktera alla instrumenten.

Jag står för de satirteckningar och illustrationer som vi tagit fram. I en valrörelse, som vi just nu är inne i, så är det OK att med glimten i ögat visa på orimligheter eller olika syn på frågor.

 

Illustration av två klippdockor, en pojke och en flicka, med olika kläder till.

Och att de frågor som vi valt att lyfta är frågor som berör är blir tydligt när det är så många som reagerar.

Och jag kan lova dig – när POSK får din röst så kan du vara säker på att vi kommer att göra allt för att hela vårt program ska bli verklighet.

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot

Svenska kyrkan och SD:s agenda passar inte ihop

Tegelkyrka sedd från kyrkogården. Det är soligt väder och träden är gröna.

Följande öppna brev till Jimmie Åkesson skrev prästen Stefan Klint inför kyrkovalet 2013. Då vi i POSK tycker att brevet är aktuellt än idag väljer vi att, med Stefan Klints tillåtelse, återigen publicera det här i bloggen. Brevet infördes i GöteborgsPosten 26 augusti 2013 

 

Hej Jimmie Åkesson.

Jag har läst ditt sommartal i Sölvesborg från i lördags. Du betonade där att Sverige är ett kristet land. Att skilja det svenska från det kristna eller det kristna från det svenska, menade du, är lika omöjligt som att försöka plocka äggen ur en sockerkaka.

Men låt mig nämna några typiskt kristna företeelser som är desamma oavsett var i världen vi befinner oss: dopet, nattvarden, Bibeln, kärleksbudskapet, jul, påsk, Jesus, Gud. Eller några typiskt svenska saker som inte nödvändigtvis har med det kristna att göra: föräldrapenning, barnomsorg och sjukvård för alla, allemansrätten, midsommar och att vara lagom religiös.

När du säger att du vill slå vakt om religionsfriheten men att man måste respektera vårt lands kristna arv, misstänker jag att du vill använda kyrkan för ditt eget politiska syfte, ett syfte som för mig är väsensskilt från det kristna arv som du talar om.

Du predikar en lära där människor blir bedömda inte som individer, utan som tillhöriga en viss grupp som du har bestämt har vissa egenskaper: svenskar, somalier, invandrare, muslimer eller kristna. Det är en farlig lära som underblåser rädslan hos människor för det som är annorlunda och som reser murar mellan människor i stället för att riva ner dem.

För dig består det kristna arvet i en särpräglad svensk kyrka. Du talar om kyrkobyggnader som är tillverkade av inhemska material och utformade eller utsmyckade på ett sätt som är unikt för vårt land. För dig är det viktigt att psalmerna vi sjunger är typiskt svenska och att prästerna predikar på det svenska språket.

Influenser från hela världen

Men det kristna arvet har vi fått av en judisk man och hans lärjungar från Mellanöstern, Afrika och Sydeuropa, förmedlade till oss av brittiska, tyska och antagligen ryska och grekiska missionärer. Våra svenska kyrkor är byggda efter asiatiska och sydeuropeiska förebilder. Psalmerna i vår svenska psalmbok är författade av danskar, fransmän, britter, tyskar, peruaner, sydafrikaner, stockholmare och västgötar.

Teckning av Fader Dan med texten "Sverigedemokraterna driver en kampanj om att göra Svenska kyrkan svensk igen. - De får väl börja med att plocka bort Jesus, den gamle judebabben som språkade med alla möjliga sorters folkslag och kulturer han stötte på."
Illustration: Wisti

Och om min svenskkyrkliga församling fick ta emot flyktingar från Syrien, skulle jag predika det kristna kärleksbudskapet på arabiska om jag bara kunde. Eller på teckenspråk om min församling främst bestod av döva. Det är budskapet och inte språket som är viktigt. Det är den världsvida gemenskapen av bröder och systrar, den allmänneliga kyrkan i trosbekännelsen, som är kyrkans sammanhang och ärende, inte en viss nationell tillhörighet.

Du oroar dig för att Svenska kyrkan på senare år har blivit allt mindre svensk och allt mindre kristen. Om du menar att kyrkan blivit mindre ängslig och mer öppen för den kulturella och religiösa mångfald som präglar det svenska samhället, då har kyrkan blivit mer och inte mindre kristen. Du hävdar att socialismen och liberalismen under de senaste decennierna har slagit sina klor allt djupare i kyrkan. Om du menar att kyrkan höjer sin röst med krav på rättvisa och solidaritet med svaga och utsatta individer, eller att kyrkan tar ställning för varje människas frihet att förverkliga sina drömmar och sin kallelse oavsett etnicitet eller sexualitet, då har kyrkan inte blivit mindre utan mer kristen.

Jesus inkluderade invandrare

Du är arg för att kyrkan ägnar sig åt att gömma flyktingar och kallar det att stödja islamiseringen i Sverige. Om du hade levt på Bibelns tid Jimmie, gissar jag att du lika ivrigt hade anklagat Jesus för att stödja samaritiseringen eller hednafieringen av det traditionella judiska samhället, med tanke på hur Jesus inkluderade invandrare och icke-judar i sin verksamhet. Jag gissar att du hade velat använda ditt inflytande i den egyptiska riksdagen till att hindra flyktingar som Maria och Josef med sitt nyfödda barn från att söka asyl i ditt land undan Herodes terrorregim. Tänk om din politiska agenda hade haft framgång. Då hade vi varken haft kristendom eller blågula fanor med kors på här uppe hos oss, varken ägg eller sockerkaka för att anknyta till din egen liknelse.

Och du är fortfarande arg för att biskop Eva Brunne i samband med riksdagens öppnande 2010 höll en predikan mot rasism och främlingsfientlighet, som fick dig och dina partikamrater att tåga ut ur kyrkan. Men glöm inte att det var ditt eget beslut Jimmy. Det var du som kände dig träffad. Men du behöver inte ta det personligt. Biskopar präster och pastorer predikar om medmänsklighet och mot främlingsfientlighet varje söndag. Det vore annars att svika uppdraget som förkunnare av det kristna budskapet i det svenska samhället på 2000-talet.

Nu hoppas du att ditt parti ska få ökat inflytande i det kommande kyrkovalet. Sanningen är att arvet som kyrkan förvaltar passar din politiska agenda illa. Ta det som ett gott råd: leta någon annanstans efter en värdegrund som kan stödja din politiska ideologi. Släpper du in det kristna evangeliet kommer murarna som du bygger att rivas ner från insidan.

 

Stefan Klint
präst i Svenska kyrkan i Göteborg, Örgryte församling
Initiativtagare till ungdomsprojektet Göteborg-Berlin ToR mot rasism och för demokrati och mänskliga rättigheter

Stefan Klint är idag tf kyrkoherde i Annedals församling i Göteborg (red. anm.)

Vi driver en TYDLIG kampanj!

I sociala medier och i många olika flöden så ser jag att mina kamrater som ställer upp för andra nomineringsgrupper, framförallt de partipolitiska grupperna, men även andra, beskyller POSK för att driva en smutsig och ful kyrkovalskampanj. ”Racka inte ner på oss – tala om vad ni vill istället”.

Ja, men absolut! Det gör vi ju. Vi talar väldigt tydligt om vad vi i POSK vill. Vi vill att Svenska kyrkan ska vara en partipolitiskt obunden kyrka, en kyrka som hämtar sina förtroendevalda bland de gudtjänstfirande medlemmarna, så att vi kan ha en öppen, levande och frimodig kyrka som växer och berättar om Jesus Kristus.

I vår valkampanj har vi valt att förenkla våra budskap – det är vanligt att man gör det för att det ska vara lätt att ta det till sig. Vi gör det med illustrationer och satirteckningar. Det är tydligt att det slår an en sträng hos de övriga grupperna.

Aldrig – aldrig någonsin – har vi sagt att bara för att man är socialdemokrat, centerpartist eller för den delen röstar på något annat parti, så får man inte vara med. Men vi har sagt att vi vill att alla kandidater ska vara partipolitiskt obundna i kyrkovalet. Teologin och den kristna övertygelsen är viktigare än de samhällspolitiska frågorna. Jag ska kunna jobba med mina socialdemokratiska, liberala, moderata, vänsterpartistiska och andra vänner tillsammans för en kyrka där vi bygger en kyrka, där Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. Det går inte i dag när grupperna gräver ner sig i bivacker och driver partipolitik i kyrkan.

Samtidigt förstår inte varför det är så svårt – Det är PARTIET som är problemet, absolut inte personerna i detsamma! Ja, alla goda krafter behövs i kyrkan, men varför göra det under partipolitisk flagg. Kyrkan är större än en politisk ideologi! Det går inte att klämma in henne i så trånga ramar.

Vi ska inte ha en kyrka som tas över av rasistiska partier och som använder kyrkan som en språngbräda för att komma in i samhällets ”finrum”, som kyrkans valsystem har givit möjlighet till. (se mitt blogginlägg om indirekta val)

Så till alla mina vänner i kyrkovalet. POSK driver inte en smutsig kampanj. Vi driver en tydlig kampanj. Och jag är ledsen att den slår an en sträng hos er som känns jobbig och som rimmar illa med vad ni vill. Men så är det i ett valsystem som är uppbyggt på det här viset. POSK vill förövrigt ändra på det med! Vi vill enbart ha direktval till den lokala nivån – läs mer i vårt tydliga och omfattande program.

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot

(Edit 9/9 17:53 Ändrar ”folkpartistiska” till ”liberala”)

Är vi odemokratiska? Är vi inte öppna?

I flera olika medier och debatter så får POSK ofta stämpeln på sig att inte vara öppna och att vi då vi vill återgå till indirekta val skulle vara odemokratiska.

Som ny i kyrkans organisation och förtroendeorganisation för över 35 år sedan så funderade jag själv på det här med indirekta val. För det var så kyrkans valsystem var uppbyggt på den tiden. Då valde vi till den lokala nivån, vilket ofta var kyrkofullmäktige eller ibland kyrkoråd. Sedan var det dessa förtroendevalda som i sin tur valde personer som valde personer till kyrkomötet.

Jag kunde då tänka att det skulle vara bättre med direktval. Men jag har tänkt om.

Nu har Svenska kyrkan sedan relationsförändringen 2000 haft ett system med direktval till alla tre nivåerna. POSK försökte redan då, inför det beslutet, att föreslå ett annat valsystem. Det finns att läsa i den reservation till kyrkolagsutskottets betänkande som lades fram till kyrkomötet när kyrkomötet skulle besluta om Kyrkoordningen.

Varför har jag tänkt om?

Jo, för POSK är den viktiga basen för alla verksamheter i kyrkan församlingen. Det är där vi hämtar kraft, i gudstjänst, bön, undervisning och allt som gör att jag växer som en kristen och kan leva i världen. Församlingen är basen. Det är den vi måste utgå ifrån.

De övriga nivåerna är egentligen bara ett utflöde och en organisation som finns för att stötta församlingarna. Ett ramverk och en hjälp för att hjälpa församlingarna med hur vi sköter praktiska saker som lokaler, personal och annat administrativt. Men också en organisation som hjälper till med utbildning och fortbildning. Detta gäller både stiftet och kyrkomötesnivån. Biskopen har ett pastoralt uppdrag om som handlar om läran, men det hanteras i annan ordning.

För mig blir det då helt naturligt att det är församlingens förtroendevalda som väljer de förtroendevalda som ska ta ansvar på stifts och riksnivå.

Med det system som vi har i dag så kan grupper som inte har en fast och tydlig förankring i det lokala församlingslivet, som inte har ett lokalt förtroende, komma in i stiftsfullmäktige eller kyrkomötet och börjar bestämma om kyrkan. För mig rimmar detta illa med den kyrka som jag vill se.

Och det är inte odemokratiskt med indirekta val. Det är representativ demokrati. Ett valsystem som är oerhört vanligt och använt på många ställen över världen.

Så kom inte och beskyll POSK för att vara odemokratiska! Kom inte och säg att POSK inte är öppna! Kom inte och säg att POSK inte vill ha vissa präster eller stänga för samkönade par! Skäms på er som säger detta!

Läs vårt program grundligt! Se vad där står och fundera över vilken kyrka du egentligen vill ha.

POSK har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. POSK vill att Svenska kyrkan ska

  • erbjuda närvaro, gemenskap och växt
  • förmedla befrielse, hopp och livsmod
  • se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
  • respektera individen och glädjas åt mångfalden
  • vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
  • ha en organisation och struktur som främjar kyrkans uppdrag
  • vara en brobyggare mellan kyrkor
  • sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

Tydligare än så kan det inte bli! Rösta på POSK i kyrkovalet!

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot

Olika skiljelinjer – samma svar

Lång rak väg genom ett öde landskap med en stor skylt över med texten "Future Forward" och två pilar som pekar uppåt/framåt

Läser Rikard Olofssons blogginlägg Kyrko(k)valet. Rikard Olofsson är präst och jobbar som stiftsadjunkt i Stockholms stift så han torde vara väl insatt i kyrkans organisation.

Han går igenom kyrkovalet med en lite annorlunda vinkling och ställer upp lite olika utgångspunkter som en valdeltagare kan gå in i kyrkovalet med. Dessa är

  • ”Skiljelinjer mellan konservativa och nytänkande”
  • ”Det är samma skiljelinjer som i de civila valen”
  • ”Skiljelinjer angående politiska partiers närvaro”
  • ”Skiljelinjer om utgångspunkten är Sverige eller Kyrkan”

Det är ganska intressant att tänka sig in i de olika skiljelinjerna och se vart det landar. I det första och de två sista fallen är det förhållandevis enkelt för mig att komma fram till att det får bli POSK som får min röst. Medan i den andra skiljelinjetanken då ”ryms” inte POSK, ÖKA och Frimodig kyrka och faller bort. Så som POSKare hoppas jag att de flesta befinner sig i någon av de tre andra tankesätten. Och som jag tolkar vad jag hör runt omkring mig så befinner väldigt många i ”skiljelinjer angående politiska partiers närvaro”.

Men det jag gillar allra mest med Rikards text är slutklämmen om att ta kyrkovalet på allvar och sedan uppmaningen till alla:

”Men när 2017 års kyrkoval är avklarat skulle jag vilja rikta en uppmaning till Svenska kyrkans alla medlemmar/förtroendevalda/medarbetare; lyft blicken och fundera vidare på följande:

Hur ska demokratin gestaltas i framtidens kyrka?

Kan vi lära något av andra kyrkor hur demokrati och delaktighet organiseras?

Vilken typ av beslutsdelaktighet vill du överlämna till nästa generation?

Att enbart konservera den befintliga formen ÄR en återvändsgränd.”

Jag tycker att POSK är det enda alternativet som redan nu har svaret på dessa frågor utan att fastna i konserveringsspåret! Vi vill göra om kyrkovalet och införa indirekta val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige. Det är POSK lösning på hur demokratin gestaltas i framtidens, och nutidens, kyrka!

 

Ur POSKs program:

Demokratisk kyrka

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.

POSK anser att återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas, särskilt på församlingsnivå. Däremot bör man få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt. Förutsättningarna för att gå in kyrkliga förtroendeuppdrag måste stärkas genom att anpassa arbets- och samverkansformer. Det är angeläget att sammanträden förläggs till sådana tider då alla kan närvara.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för: 
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs

Nej, kyrkan stannar inte utan partipolitik!

”Som medlem i Svenska Kyrkan, vare sig du är passiv eller aktiv, har du rätt att vara med och bestämma hur du vill att kyrkans verksamhet ska utvecklas.”

Så skriver Karin Greenberg Gelotte (S) i GP den 4 september.

Och det har hon i princip rätt i – alla medlemmar har rätt att delta i det demokratiska kyrkovalet och göra sin röst hörd och välja de företrädare de tror bäst tar hand om Svenska kyrkan.

Enligt Greenberg Gelotte så var Jesus politisk och därför behövs också de politiska partierna i Svenska kyrkan. Hon skriver

”Politik är kristendom i praktiken. Jesus blev inte avrättad för sin fromhets skull. Han dödades därför att han ifrågasatte skillnaden mellan mäktiga och maktlösa, rika och fattiga, inhemska och främlingar. Både det styrande högsta prästerskapet och den romerska ockupationsmakten såg honom som en potentiell upprorsledare. I en tid där det inte fanns någon skillnad på politik och religion var Jesus lika mycket politisk aktivist som andlig ledare.”

Och hon fortsätter lite längre ner i artikeln:

”Men vårt (S) [min anmärkning] engagemang är inte oomstritt. Här och var sägs det att partipolitik inte hör hemma i kyrkan. Men även de så kallade nomineringsgrupperna, som uteslutande deltar i kyrkoval, är politiska partier vars medlemmar har bestämda åsikter om hur Svenska kyrkan skall utvecklas, vad som bör prioriteras och hur pengarna skall användas. Det är ställningstaganden som får konsekvenser även utanför kyrkomurarna!”

Just det, Karin Greenberg Gelotte – ert engagemang är inte oomstritt! Det är precis detta som vi i POSK – partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan säger.

Det är självklart att vi i POSK har starka åsikter och visioner om hur Svenska kyrkan ska gestalta tro och liv i våra gudstjänster, via diakoni, mission och undervisning. Annars vore vi väl inte kyrka! Men – och där är en otroligt viktig skillnad – En röst på S, C eller SD, som Greenberg Gelott eftersträvar –  ger ett fortsatt direkt inflytande åt politiska partier i kyrkan, arton år efter att Svenska kyrkan blev ett fritt trossamfund! En röst på en grupp som står nära ett politiskt parti (ViSK, MPSK, KR, FiSK och BA) medför också att samhällspolitiska idéer påverkar besluten när kyrkliga och teologiska bedömningar borde ha företräde.

Greenberg Gelott skriver:

”Lägger du din röst på Socialdemokraterna i kyrkovalet väljer du en öppen och välkomnande, demokratiskt styrd folkkyrka En kyrka som finns för alla sina medlemmar, inte bara för dem som ofta deltar i gudstjänstlivet.”

Då skulle jag väldigt gärna vilja veta hur hon tror att kyrkan skulle se ut om POSK och nomineringsgrupper utan ett politiskt parti bakom sig skulle se ut. Skulle kyrkan stängas för gudstjänster? Skulle det vara inträdesprov? Skulle vi sluta med diakoni och att möta utsatta i samhället? Skulle verkligen inte alla vara välkomna? Vilken sorts kristna tror socialdemokraterna att vi som inte röstar på (S) i kyrkovalet är?

Nej, lika lite som (S) skulle välja in helt oinsatta personer på ledande poster i sina egna beslutande organ, eller en fotbollsförening skulle välja in människor som inte kan något om fotboll i sin styrelse – lika lite vill vi som engagerar oss kyrkopolitiskt ha in helt oinsatta personer i våra beslutande organ. Och lika lite som (S) vill ha in personer som kommer med en annan agenda än (S) frågor i sina organ – så vill vi ha in partipolitik – vi vill att det ska vara kyrkliga och teologiska bedömningar som ska ligga till grund för besluten.

Vi vill att de som beslutar i våra församlingar, i våra stift och i kyrkomötet vet vad det handlar om. Att de har en församlingsförankring, en kunskap om hur det fungerar i kyrkan. Vi vill att dessa personer, med den lokala kunskapen kommer med sin yrkeskunskap om olika frågor (personal, fastighet, musik, och allt annat) och bidrar till att Svenska kyrkan är en kyrka som vill sprida kunskap om Jesus Kristus och bedriva diakoni, mission och undervisning utifrån kyrkans grund – inte något politiskt parti!

Rösta på POSK i kyrkovalet – om du vill ha en kyrka som verkligen är en frimodig och öppen kyrka där alla får komma och vara med!

/Carina Etander Rimborg
Kyrkomötesledamot

Märklig debatt i SVT Aktuellt

Igår kväll (måndagen den 4 september) hade SVT Aktuellt ett inslag om kyrkovalet med en efterföljande debatt mellan Jesper Eneroth (S) och Aron Emilsson (SD).

Jag tycker det är så synd att Aktuellt väljer att göra det på detta sätt. Jag tror inte att det kommer att öka intresset för kyrkovalet, snarare tvärt om hos de allra flesta av Svenska kyrkans medlemmar. S de har sina väljare, vilket tydligt syns när tidigare valresultat gås igenom. Dock ska det bli spännande att se om de fortfarande har kvar alla sina kärnväljare vid årets kyrkoval.

De som tjänade på den här debatten det var endast SD. De har sina trogna följare som nu plötsligt fick upp ögonen för kyrkovalet. Kanske en och annan som inte tänkt gå att rösta men som det nu blev klart för att det finns visst bara två alternativ och då är SD det självklara valet.

Alla andra, som varken vill rösta på S eller SD, de tappade nog fullständigt intresset, och glömde bort inslaget innan där Hans-Olof Andrén var med och lyfte problemet med politiska partier i Svenska kyrkan. Kyrkans frågor är inte klassiska höger-vänster, utan teologiska!

https://www.svtplay.se/video/15025756/aktuellt/aktuellt-4-sep-21-00-1 (Inslaget börjar efter 22 minuter)

Jag hade mycket hellre velat ha en debatt mellan S och POSK (eller för all del Frimodig kyrka). För där tycker jag att fokuset borde ligga, i partiernas varande i Svenska kyrkan. Kanske även BA kunde fått vara med som står för en annan dimension i frågan, med sin tydligt ideologiska hållning men samtidigt ingen partipolitisk koppling. Jag tror också att det är där intresset för kyrkovalet kan öka.

När jag står ute på torget och pratar om kyrkovalet så är det faktiskt det enda återkommande temat. Nästan alla samtal handlar om att politiska partier har inte i kyrkan att göra! Varför väljer då Aktuellt att ge så mycket utrymme till något som så många vill få bort utan att tydligt visa på alternativen.

Aktuellt hade chansen att göra något bra här, men nu blev det ingenting av det. De enda som vann fördelar av detta märkliga upplägg, var tyvärr SD. Så nu måste vi som vill något annat. Som kan stoppa SD, på riktigt! Vi måste lägga in en högre växel. Ut på gator och torg, i sociala medier, efter gudstjänster, på körövningen! Överallt där vi finns ska vi prata kyrkoval, och få folk att rösta. Självklart på POSK i första hand. Men bara att de röstar är en vinst i sig!

Med halsarna blottade

I Aktuellt 4 september kl 21 visades ett inslag om kyrkovalet

https://www.svtplay.se/video/15025756/aktuellt/aktuellt-4-sep-21-00-1?start=auto (start 21:55 in i inslaget)

Vi får veta att många får rösta och att endast tretton procent gör det. Vi får veta att sju har kommit och förtidsröstat när aktuellt besökte en av Stockholmsförsamlingar.

Vi får veta att olika grupper ställer upp. Och sen kommer vår ordförande för riksPOSK Hans-Olof Andrén med ett kort inlägg där han finner det orimligt att de politiska partierna ställer upp i kyrkovalet.

Därefter blir det en debatt mellan (S) Jesper Eneroth och (SD) Aron Emilsson. Båda sitter i kyrkomötet och är engagerade i kyrkopolitiken. Båda är gruppledare för sina kyrkomötesgrupper.

Båda dessa politiska partier har utsett varandra till varandras huvudmotståndare i kyrkovalet.

Och sen utbröt en ordduell som inte gav någonting egentligen. Båda vill ha öppna kyrkor. Båda vill möta människor. Att kyrkan ska vara kyrka. Inget nytt. Sen går det alltid att analysera ordvändningarna. Och givetvis har dessa politiska partier helt olika ingångar och visioner, inte tu tal om det.

Men på slutet så blottar båda halsarna. Frågan från journalisten är ”Hur viktigt är det att rösta i det här valet – får det betydelse för riksdagsvalet nästa år?”

Aron Emilsson: ”Kyrkovalet har ett egenvärde, det är ett värderingsval. Det är ett ödesval, när kyrkan står och vacklar i en identitetskris. Men naturligtvis så är det en värdemätare i hur våra partier står i förhållande till varandra. Och vi känner ju att vi är i en valvind och vi är en ny växande folkrörelse och vi tar ansvar för den”.

Jesper Eneroth: ” Jag skulle säga att kyrkovalet är enormt viktigt om man vill fortsätta på den öppna solidariska linje som Svenska kyrkan kämpat på i många, många decennier för och inte nu gå en helt annan väg till mötes.”

Hela den här debatten kan verkligen sammanfattas i Hans-Olof Andréns ord ”Efter skilsmässan mellan kyrkan och staten 2000 så begriper jag faktiskt inte vad de politiska partierna har i kyrkan att göra. För det är nämligen så att de frågorna som vi har i kyrkan är inte partipolitiska på en höger-vänsterskala på något sätt. Utan våra frågor är teologiska frågor”.

Ja, det är verkligen väldigt konstigt att de politiska partierna deltar i kyrkovalet – vilket den här märkliga debatten i Aktuellt blev ett tydligt bevis.

Om vi hade haft indirekta val på stifts och kyrkomötesnivå så hade till exempel Sverigedemokraterna aldrig kommit in i kyrkomötet och därmed inte fått en plattform för att ta sig in i riksdagen. Det hade i alla fall blivit betydligt svårare för dem. Och samma gäller fler små grupper – som saknar en församlingsförankring. Och det var bland annat socialdemokraterna som drev att vi skulle ha direktval på alla nivåer.

Nej, bort med partipolitiken från Svenska kyrkan. Låt kyrkans folk, utan partipolitisk inblandning, styra kyrka så att den verkligen blir en öppen kyrka, en frimodig kyrka. Som hjälper alla människor, för att vi är kristna inte bara för att de är kristna.

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot