fbpx

Att uppmärksamma Kyrkohandboken

Skrivet av

Skärmdump av kyrkohandbokens framsida

Pingstdagen närmar sig och det är dags att ta nya Kyrkohandboken i bruk. På kyrkans internwebb finns det tips om hur och vad som kan göras i den lokala gudstjänsten för att uppmärksamma detta.

Jag kan tycka att vad en än tänker och känner kring Kyrkohandbok 2017 så är tipsen här värda att beakta och genomföra, om så inte allt i alla fall delar av det. För de flesta gudstjänstbesökarna är nog ganska dåligt insatta i vad en Kyrkohandbok är, så att missa ett ypperligt tillfälle att undervisa lite kring detta tycker jag är dumt. Samtidigt, hur processen att komma fram till Kyrkohandbok 2017 och din personliga syn på den, vare sig den är översvallande positiv, nattsvart negativ eller någonstans däremellan, det spelar ingen roll den 20 maj. Håll det neutralt och fokusera på fakta. Kanske berätta varför just denna musikserie är vald till den här gudstjänsten.

En dag av att (tillfälligt) glömma det som varit, och inte tänka på vad som måste göras framöver. Det tror jag att vi alla mår bäst av.

 

(En felaktig länkning på internwebben ska gå hit https://internwww.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken/kommunikationsmaterial egentligen. Jag har uppmärksammat kommunikationsavdelningen på det så den kanske blivit rättad nu när du läser detta)

/Linda, informatör

Kristen politik

Skrivet av

Ett krucifix bakifrån mot en blå himmel med några moln

Läser ärkebiskopen Antjes krönika i Kyrkans tidning, den 7 maj 2018, och känner att det finns så mycket bra i det hon skriver. Det stämmer, åtminstone på mig, att jag som kristen inte kan låta bli att engagera mig, just för att jag är kristen. Jag kan allt som oftast inte bara stillatigande låta vissa saker ske, utan ibland ställer jag frågan WWJD?* och agerar därefter. Ibland reagerar jag mest bara instinktivt.

”Vad menas egentligen med politisering av kyrkan? Om politisering är att göra kyrkans uppdrag känt i det offentliga rummet, då är jag stolt och tacksam över att vara ärkebiskop i en sådan kyrka. Om politisering innebär att gå ett visst partis ärenden, då säger jag att politisering är synd. Vi är politiska – inte därför att partier kallar utan därför att Jesus Kristus kallar. I mötet med minoritetskyrkorna blir det mycket tydligt vad Jesu efterföljelse tvingar oss till i det offentliga rummet: att verka för rättvisa och sanning, att tjäna och vara en helande närvaro. Våra begränsningar och risken att det kan bli fel är ingen ursäkt för att låta bli.”

Stycket ovan innehåller så mycket bra. Första biten tycker jag är ett tecken på att Svenska kyrkan genomför ett av sina grunduppdrag – mission – när kyrkan syns i det offentliga rummet. Så slutar kyrkan med att till exempel tala för de utsatta utifrån ett kristet perspektiv så slutar vi i viss mån att missionera. Sedan ser jag att kritiken för att ”politisering innebär att gå ett visst partis ärenden” finns där just för att (S) är ett så pass stort och tongivande parti i Svenska kyrkan.

Jag skulle verkligen önska att (S) kunde förstå att det här är en del av vår, POSKs, kritik mot att partiet finns kvar i Svenska kyrkan som nomineringsgrupp. I kyrkan spelar din (parti)ideologiska färg ingen roll, dock är det är ditt engagemang som gör det. Om alla nomineringsgrupper vore fullständigt utan koppling till samhällspolitiska partier, likt POSK och Frimodig kyrka, så blir det samtidigt svårare att kritisera kyrkan för att vara politiska. Det är ju bara att se när Sveriges kristna råd kommer med ett uttalande, aldrig att Katolska kyrkan då får höra att de går ett partis ärenden, medan Svenska kyrkan så gott som alltid får den kritiken.

Nu är visserligen Sveriges kristna råds ordförande ärkebiskop Antje, men vi som ej varit med och sett hur diskussionerna gått och kanske vem som varit drivande i frågan kan ju absolut inte tolka något som kommer från SKR endast vara en produkt av Svenska kyrkan. Generalsekreteraren för SKR, Karin Wiborn kommer från Equmeniakyrkan som mig veterligt sällan anklagas för att vara (parti)politiska.

Sedan håller jag med +Antjes syn om att kritiken oftast kommer ifrån höger med en tydlig riktning till vänster (det står visserligen inte tydligt uttalat i krönikan) och jag tycker att hon visar på att kyrkan och vi kristna följer evangeliet, och om någon har problem med det så är det ju inte vi kristna som ska ändra på vårt budskap (evangeliet) utan kanske snarare en fråga för partiet som känner sig ifrågasatt.

Som sagt, jag gillar denna krönika från ärkebiskop Antje. Jag tolkar den pro POSK även om jag skulle önska en något starkare kritik mot att de politiska partierna är kvar i Svenska kyrkan. Samtidigt är jag fullt medveten om att det skulle ju inte gå att ärkebiskopen tydligt tar ställning för en nomineringsgrupp framför en annan.

/Linda, informatör POSK

Ur POSKs program 2018-2021: 

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka vad kristen tro och kristet liv innebär i tro och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna det kristna evangeliet. Vi behöver tala tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.

 

*WWJD? = ”What would Jesus do?” alltså ”Vad skulle Jesus göra?” Läs gärna Tankar för helgen kring detta

Hur ska Svenska kyrkans församlingar styras och ledas bäst?

Skrivet av

Illustration av sex figurer runt ett bord

För en vecka sedan, den 26 april, kom en debattartikel i Kyrkans tidning som jag fann intressant att fundera vidare kring. Jag håller inte med om allt som debattören skriver men det finns guldkorn som vi POSKare nog håller med om till fullo.

Jag tycker inte att stora församlingar eller pastorat per automatik är den bästa lösningen, men håller samtidigt med om att när det väl ser ut så måste alla inse sin roll i organisationen. Det går inte att sitta fast i gamla tankemönster i en förändrad organisation. Några måste våga släppa taget, andra ska kliva fram och ta ledningen på ett tydligt sätt. Vi förtroendevalda ska hitta våra roller och sätta upp ramarna för församlingarna och hitta och våga stå för varje församlings särart.

Det sista debattören skriver i sin artikel är det jag allra mest håller med om:

”Vi behöver kyrkoråd som inte speglar den sekulära statens maktstrukturer och politiska partier. Kyrkoråd som tar uppgiften att ha omsorg om församlingslivet på största allvar. Därtill behövs kyrkorådsordföranden som är kompetenta samtalspartner till kyrkoherden, ge stöd, uppmuntra och som kan gripa in om kyrkoherden inte fungerar.

Vi behöver kort sagt uppgiftorienterad styrning och ledning.”

När vi förtroendevalda kliver in i kyrkoråden måste vi vara klara med i vilket mandat vi är satta på den posten. Församlingens bästa ska vara vår ledstjärna och mål i alla våra beslut. Kyrkorådet sätter upp visioner och mål i nära samarbete med kyrkoherden som förmedlas i församlingsinstruktionen, sedan är det kyrkoherdens roll att leda arbetet mot dessa mål.

Så här står det om församlings- och kyrkorådens uppgifter i POSKs program för mandatperioden 2018-2021:
”I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.”

Senare i programmet står det om rollfördelning:
”Svenska kyrkan har många anställda och ska vara en bra arbetsgivare som erbjuder god arbetsmiljö. Till en god arbetsmiljö hör en tydlig fördelning av ansvar och befogenheter. Det är viktigt att klargöra rollfördelningen mellan anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda, och mellan kyrkoherdar och andra arbetsledare.

Kyrkoherden är chef för alla anställda i ett pastorat eller i en självständig församling och därför ställs höga krav på kyrkoherdens kompetens, lämplighet och förmåga att delegera. Förhållandet mellan kyrkoherden och övriga i kyrkoråd och församlingsråd ska präglas av ett gemensamt ansvarstagande och insikt om skillnaden mellan styrelse- och chefsuppgifter. I vissa frågor har kyrkoherden ett självständigt ansvar.

POSK anser att det är viktigt med kunskap om och respekt för varandras roller, delaktighet och inflytande och vill därför förstärka utbildningen av nya och fortbildningen av mer erfarna förtroendevalda.”

I måndags, den 30 april, kom en replik på debattartikeln och den har också sina poänger som är värda att beakta. Som sagt, jag håller med replikören att sammanslagningar per se inte alltid är den bästa lösningen. Jag känner att jag ligger lite mitt emellan de båda debattörerna, och det är nog där vi måste befinna oss allihop.

Att balansera mellan att våga förändra där organisationsförändringar krävs men också se att det finns fördelar med att behålla det som fungerar väl. Och att det nog finns behov av att tydliggöra allas roller, på alla nivåer så att det aldrig råder någon tvekan om var mandatet i olika frågor ligger. Det kanske redan finns, men då måste det kommuniceras ut på ett bättre sätt. Trots min progressiva hållning så gillar jag inte förändringar för förändringens skull. Det måste bli en förbättring av förändringen, om inte är det bättre att låta bli och försöka förbättra utan större förändringar.

Vi får dock aldrig glömma bort på vilken teologisk grund vi vilar på och vad vårat grunduppdrag är, för glömmer vi det så spelar det ingen roll hur bra vi än är på att styra och leda våra församlingar.

Resultat Fastekampanjen 2018

Skrivet av

En leende kvinna vid en symaskin

I slutet av förra veckan kom resultatet av årets fastekampanj ”Att resa sig starkare”.  Tyvärr nådde vi inte fram till det uppsatta målet om 35 miljoner, men det blev ett bra resultat ändå på 31,7 miljoner insamlade kronor!

Jag tycker det är intressant att titta på resultaten fördelade på stiften och se skillnader där. Det är också intressant att titta på hur det ser ut över åren och att jämföra med julkampanjen. För alla dem som är lite tävlingsinriktade borde det tas fasta på, och göra en liten intern tävling stiften emellan för att ge kampanjerna en extra boost. Det fungerar ofta väl under typ Musikhjälpen så varför inte under fastekampanjen!

Tillägg 3 maj: Enligt Kyrkans tidning nr 18 så är årets fastekampanj inte helt jämförbart med fjolåret då det i år är ett månadsskifte mindre. Skulle summorna, på 2,5 miljoner som det rör sig om, tas med i slutredovisningen landar årets resultat på 34,2 miljoner kronor. Det är betydligt närmare målet!

Fairtrade challenge

Skrivet av

En kaffekopp på fat på ett grovt träbord i grånat trä

Ni har väl inte missat att anmäla er till årets World Fairtrade Challenge! Här finns tips, mer information och material att beställa från Svenska kyrkan och Fairtrade Sverige för att uppmärksamma fikat lite extra!

Annars går det bra att anmäla sitt Fairtrade-fika direkt på FairtradeChallange. Där hittar du också andra som fikar Fairtrade under utmaningsveckan, så om du inte själv anordnar så kanske du hittar ett ställe dit du kan gå!

Jag fikar Fairtrade! Gör du?

Önskekonsert

Skrivet av

Orgelpipor

Om en vecka har Minna Heimo en önskekonsert där alla får komma med önskemål om vad de vill höra spelas på orgel. Jag blev då i alla fall väldigt nyfiken och inspirerad när jag såg denna tweet i flödet tidigare i vintras.

 

Så nu vill jag uppmana alla som inte ska på POSKs årsmöte och som kan ta sig till Stora Kopparbergs kyrka i Falun på lördag den 5 maj 18.00 att önska sina favoritlåtar och sedan åka dit för att lyssna!

Superrolig idé, som Minna säkerligen inte är ensam om, men det gör det ju inte mindre värt att uppmärksamma bara för det. Tipsa gärna i kommentarsfältet om liknade arrangemang på andra ställen. Både sådant som redan varit men kanske allra helst sådant som kommer.

Hållbarhetsredovisning

Skrivet av

logotype för Globala målen för hållbar utveckling

I veckan kom Svenska kyrkans hållbarhetsredovisning på nationell nivå med en uppföljning om hur arbetet med dessa frågor gått under 2017. När det rör sig om hållbarhet är det lätt att tolka det som att det bara gäller miljön men så är inte fallet, vilket blir väldigt tydligt när rapporten läses. Hållbarhetsredovisningen utgår utifrån Svenska kyrkans arbete med Agenda 2030.

Det är många stora och ibland komplexa frågor som rapporten tar hänsyn till. Jag finner rapporten väldigt intressant utifrån det jag hunnit med att titta på, och det gör jag just för att den utgår från Agenda 2030. I höstas uppmärksammades Globala målen för hållbar utveckling, eller Agenda 2030, under Kyrkornas globala vecka, vilket bloggen uppmärksammade då, och jag kan inte låta bli att fundera över om detta fokus har påverkat resultatet i hållbarhetsredovisningen 2017. Jag hoppas att om Kyrkornas globala vecka har gjort skillnad så ska den bestå även framöver, för att annars blir det ju inte en hållbar utveckling om vi bara lyckas med arbetet när det finns en ”fokusvecka”.

Och den oron blir ju ännu större när nyheten om att Sveriges kristna råd kommer att lägga ned bland annat Kyrkornas globala vecka ringer i öronen. För är vi i Svenska kyrkan så beroende av fokusveckor för att klara av att jobba med viktiga frågor då blir ju denna organisationsförändring ett verkligt problem. Dock så tror och hoppas jag att min oro är helt obefogad. Jag ser ju hur dessa frågor tas på allvar även i församlingarna, de dyker upp i församlingsinstruktioner och andra styrande dokument.

Det är visserligen upp till oss, engagerade och förtroendevalda, att se till att det inte bara blir vackra ord på ett papper, utan att det, likt barnkonsekvensanalys, ständigt finns närvarande hos oss, som en fond som vi har att förhålla oss till. I vissa frågor väldigt påtagligt, i andra räcker det med att bara tänka tanken Agenda 2030. Jag vill uppmana alla att läsa rapporten, både för att se vad Svenska kyrkan gör för att bidra till att uppnå De globala målen för hållbar utveckling men också för att hitta inspiration om hur det arbetet kan ske även på församlingsnivå.

Alla måste bidra i denna viktiga fråga. Om du inte är en del av lösningen, så är du en del av problemet, har nog aldrig stämt så bra som i Agenda 2030 tycker jag.

Vad händer när politiska partier tar makten?

Skrivet av

En väg som försvinner in i dimma. Vid sidan av vägen står några träd som bara anas i dimman.

Nu när valet är över och alla råd och styrelser är tillsatta börjar ett oroväckande mönster framträda. Vi är nog många som läst debattartikeln från Gefle Dagblad den 28 februari och tyckt att det är upprörande det som hänt där.

Men det är inte det enda stället där detta hänt. Även i Täby församling i Stockholms stift har en liknande situation uppstått. Bertil Persson från POSK Täby (tidigare kyrkomötesledamot för POSK) försökte få in en debattartikel i någon av lokaltidningarna utan resultat. Därför publicerar vi den här i bloggen istället för att kunna sprida vad som händer när politiska partier tar makten över Svenska kyrkans församlingar eller pastorat.

 

Sverigedemokraterna avgjorde i kyrkan

I kyrkovalet i september deltog nästan 8000 medlemmar i Täby församling. Valdeltagande var 22,5% vilket är det högsta någonsin. TACK till alla 2984 täbybor som röstade på POSK i kyrkovalet. Fortsätt att ge oss tips på hur verksamheten i Täby församling kan utvecklas på bästa sätt. POSK (Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan) blev klart största grupp och var den enda grupp som ökade sitt röstetal av de tre som ingick i kyrkofullmäktige under den förra mandatperioden. Borgerligt Alternativ (BA) förlorade hälften av sina platser. Tre nya grupper kom in i fullmäktige.

Resultat i kyrkofullmäktigevalet i Täby församling:

POSK 14 mandat (+1)
Borgerligt alternativ 8 mandat (-8)
Socialdemokraterna 5 (-1)
Centerpartiet 3 (+3)
Sverigedemokraterna 3 (+3)
ÖKA 2 (+2)

Anm.: Sverigedemokraterna hade på sin valsedel endast 1 namn och får därför bara en plats i kyrkofullmäktige.

Valresultatet pekade tydligt på att församlingsborna ville att POSK skulle få mera att säga till om. Men så blev det inte! När kyrkofullmäktige skulle välja kyrkoråd och ordförande i kyrkorådet (d.v.s. församlingens styrelseordförande) så hände något märkligt.

I Svenska kyrkan i Täby finns det tre nomineringsgrupper som är kopplade till motsvarande parti i riksdagen. Det är Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna. Dessa valde att bilda ett block och att stödja BA, Borgerligt alternativ, och deras kandidat till posten som ordförande i kyrkorådet. BA är formellt en opolitisk grupp men personkopplingarna till Moderaterna är tydliga (och BA:s valvaka hölls för övrigt i Moderatvillan på Byängsvägen).

POSK nominerade till posten som ordförande i kyrkorådet Victor Backström som också fick stöd av den nya nomineringsgruppen ÖKA, Öppen kyrka, med förre kyrkoherden Johan Blix som första namn. Backström fick 16 röster i en sluten omröstning. Det partipolitiska blockets kandidat, Lars Thidevall, fick 17 röster. Därmed leds Täby församling under mandatperioden 2018-2021 av i princip samma personer som gjort det i 12 år men nu med stöd av Sverigedemokraterna.

Många har kritiserat valsystemet i Svenska kyrkan. POSK har tydligare än någon annan grupp föreslagit ett nytt valsystem med indirekta val till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige. Men de grupper som nu har makten i kyrkomötet och i de flesta stift (Socialdemokraterna och Centern) vill inte ha någon förändring alls. Också här stöder Sverigedemokraterna status quo.

POSK i Täby fortsätter att kämpa för att Svenska kyrkan ska styras av engagerade församlingsbor – inte av personer med rötterna och hjärtat i partipolitiken. Vi kommer att försöka uppnå resultat i våra hjärtefrågor enligt valprogrammet inför kyrkovalet 2017

  • Täby ska ha Sveriges bästa konfirmandverksamhet
  • Vi ska ha en socialt engagerad kyrka med låga trösklar
  • Vi ska ha aktiva distrikt med mycket musik.

Bertil Persson
Gruppledare för POSK i kyrkofullmäktige

 

När jag läste om vad som hänt i Gävle pastorat tänkte jag genast på följande bibelord, framförallt det kursivade. Och att makten förblindar. För vissa är det makten och den fina titeln framför allt, och det är ett demokratiproblem.

Uppdraget skall vara obefläckat

Så skall du undervisa och förmana. Den som lär annorlunda och inte håller sig till vår herre Jesu Kristi sunda ord och till det som vår religion lär, han är förblindad och okunnig, med en sjuklig lust att diskutera och träta. Sådant leder till avund, strider, förtal, misstänkliggöranden och ständiga bråk bland människor som har mist förståndet och tappat bort sanningen och som anser att religionen skall löna sig. Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga, för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen – håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.

1 Tim 6:2-16

Askonsdag <3 Alla hjärtans dag

Skrivet av

Tre hängande hjärtan

Lånar biskop Fredriks ord då de så fint förmedlar denna speciella dag då askonsdagen infaller på alla hjärtans dag.

https://www.instagram.com/p/BfKzVJ6BmZk/

I år infaller Askonsdagen och Alla hjärtans dag samtidigt. En tillfällighet som ser ut som en tanke.

Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa fastetiden för en kristen. Fastan betyder botgöring, besinning och eftertanke. Jag ges möjlighet att återvända till mig själv. Jag får pröva mitt liv, begrunda mina prioriteringar och undersöka vad som håller. En sådan besinning kan bli obekväm. Den kan leda till att jag behöver säga förlåt, omvärdera beslut och ta ut riktningen på nytt. Det finns en särskild strävhet i fastans besinningstid.

Fastetiden inleds med en askonsdagsgudstjänst. Ett av gudstjänstens moment består i att ett kors av aska ritas i gudstjänstfirarens panna. Symboliskt beströs botgörarens huvud med förgänglighetens tecken. Ofta åtföljs korstecknandet av följande ord: ”Kom ihåg att du är stoft och att du åter ska bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium.” Orden sammanfattar fastans utmaning till eftertanke och påminner om att besinningen görs i ljuset av min dödlighet. Det är jag som ska dö, inte bara de andra. Det är min kropp som ska bli aska. Av jord har jag kommit, jord ska jag åter bli.

För mig händer det något med Askonsdagen när den firas i ljuset av Alla hjärtans dag. Tron att jag är oändligt älskad gör att jag vågar gå djupare med mig själv. Men det händer också något med Alla hjärtans dag när den sammanfaller med Askonsdagen. Kärlekens gåva blir än mer dyrbar när jag tar emot den i vetskap om att jag en dag ska lämna ifrån mig allt.

Fastekampanjen 2018

Skrivet av

En leende kvinna vid en symaskin

I söndags, på fastlagsdagen, drog årets fastekampanj igång. Jag finner årets tema, ”Att resa sig starkare”, väldigt sympatiskt. Kampanjen fokuserar på det psykosociala arbetet, något som Svenska kyrkans internationella arbete har specialkompetens inom. För att genom att göra människor delaktiga blir de samtidigt tryggare, mår bättre och känner att de åter får kontroll över sin situation.

Runt om i landet gör församlingarna mycket gott arbete i kampanjen.  Du kan också bli en del av fastekampanjen genom att skänka pengar, eller hjälpa till vid din församlings kampanjande. Finns du på sociala medier kan du hjälpa till med att sprida budskapet från Svenska kyrkans internationella arbetes olika kanaler, Facebook och Twitter. Eller visa vad du själv gör genom hashtagen #fastekampanjen på Instagram.

 

 

Kampanjen har som mål att samla in 35 miljoner kronor och när jag i skrivande stund tittar på kampanjresultatet är det uppe i 165 599 kronor. Kampanjen avslutas på Palmsöndagen den 25 mars och då hoppas jag att vi uppnått målet!

Det var inte länge sedan som julkampanjen avslutades  – med drygt 40 miljoner kronor insamlade till temat ”Jag är ett liv”. Fastekampanjen har en vecka mer på sig att uppnå ett något mindre mål än så, det bådar gott.