Hittar i mitt flöde en artikel från Sydsvenskan som berättar om kyrkorådsvalet i St Staffans församling i Staffanstorp, Lunds stift.

Tidningen berättar om de borgerliga som tydligen har en inre strid i vilken ordning deras kandidater skulle stå på listan och väljas in i kyrkorådet.

– Det är konstigt att valberedningen bortsåg från nomineringsgruppens
önskemål och lät hela fullmäktige avgöra vem som skulle representera vår grupp, säger Sune Cederpil som gärna hade velat bli invald i
kyrkorådet. Han kallar Nils-Ove Mårtenssons agerande för ”kupp”.

Jag vet ju inte mer om det här än det som står i tidningen. Men är det valberedningens förslag som ska gälla? Eller ska kyrkofullmäktige vara fria att välja den man anser vara bäst att sitta i kyrkorådet? Här har ju tydligen (enligt artikeln) valberedningen bortsett från nomineringsgruppens önskemål och gjort ett annat förslag.

Hur har det gått i era församlingar?

Vi i POSK kommer att skicka ut en enkät där vi ber er berätta hur det har gått vid nomineringarna, och vid valen. Vi tror att det är viktiga kunskaper att samla in så snart som möjligt.

Under våra kyrkodagar i 11-12 januari (du har väl inte glömt att anmäla dig?) kommer vi att redogöra för hur det gått i kyrkovalet i de olika stiften.

www.posk.se/kyrkodagar2014/

Tiden mellan kyrkovalet till den nya mandatperioden börjar är en tid som jag egentligen skulle vilja vara utan. För den tiden handlar om att förhandla, om att överlägga, ingå kooperationer, valsamverkan, räkna, ställa det ena mot det andra. Intriger och spel mot varandra och spel för att utmanövrera varandra.

Jag skulle som sagt önska att jag slapp den här tiden. Det ska bli skönt när mandatperioden börjar och vi kan börja göra det som vi som förtroendevalda är satta att göra.

Jag såg en kommentar på facebook, det var någon som ville lämna Svenska kyrkan för att slippa politiken. Men det tror jag inte ett ögonblick på. Vilken kyrka man än väljer att tillhöra så kommer det att vara politik. Kanske inte partipolitik som i Svenska kyrkan – men politik kommer det alltid att finnas.

Politiken handlar om att vi vill vara med och förändra och förbättra den värld där vi lever – därför att vi tror och vet att vi har något som gör skillnad.

Jag läser flera olika rapporter på sociala medier hur det gått efter de lokala kyrkofullmäktigemötena. På vissa ställen har man valt att låta kyrkovalets siffror få avspegla sig i kyrkoråden och församlingsråden. På de allra flesta ställen har man sett till församlingens bästa och vill jobba tillsammans. På andra ställen har olika valkooperationer gått samman för att utesluta andra nomineringsgrupper, på ett sätt som inte överensstämmer med mitt sätt att se på ett gemensamt ansvarstagande.

Fyra år ska vi nu arbeta tillsammans – det gäller att skapa ett klimat som håller oss koncentrerade på uppgiften. Och för oss POSKare är visionen klar:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.