När vi vänjer oss är slaget förlorat

Krönika av Lisa Tegby, införd i Västerbottens-Kuriren den 31 mars. Om att när vi inte längre skräms av ondskans makter, då är vi forlorade.

År 1909 avskaffade Dagens Nyheter djävulen. År 2017 sitter Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman i TV i ett samtal med ärkebiskopen om vår samtid och säger att DN kanske borde återinföra djävulen.

Avskaffandet 1909 hade, som allt annat, sitt sammanhang. Det skedde efter debatter om helvetespredikningar och djävulsdogmer, men också i en tro på modernitetens och förnuftets framsteg. Det var dock ett avskaffande som blev ifrågasatt.

Det mest intressanta ifrågasättandet kanske kom i ett telegram från djävulen själv, med författarens Hjalmar Söderberg som spökskrivare: ”Tack! Jag verkar helst inkognito.”

Djävulen som den lille hornprydde gubben är väl inte särskilt intressant. Men på något sätt måste ju människan få avbilda sina erfarenheter i konst eller dramatik. Och det är ju tydligt vad den hornförsedde står för.

Horn eller inte. Djävulska erfarenheter har inte saknats efter 1909. Förra århundradet blev mänsklighetens blodigaste. Och ondskan, säger Björn Wiman, och många med honom. Nu är det farligt.

Efter drygt två månader med en president i USA som ljuger och hittar på egna sanningar, som ifrågasätter demokratins grundprinciper och vill tysta sina kritiker är det mycket som ställs på huvudet och är i riskzonen. Men man blir ju så less. Och världen har inte gått under än.

Vår benägenhet att normalisera och blunda är stor. Det kanske ska gå bra ändå.

Men det går inte bra. Det går inte bra om vi inte tar vår oro på allvar, om vi inte inser hur hotade viktiga värden är och hur rädda vi är, eller har anledning att vara.

Och det handlar inte bara om en person. Martin Luther Kings dotter, baptistpastorn Bernice King, gav för ett tag sedan tio råd om att handskas med tillvaron i USA just nu. Ett av dem var: Använd inte presidentens namn så ofta! Prata om hans parti! De som följer honom är också ansvariga och ska stå till svars för det.

Och det handlar inte bara om en nation. Det handlar om hela världen och om varenda en utav oss. Den där makten, ondskan eller djävulen eller den stora likgiltigheten och uppgivenheten som så lätt tar tag i oss, vill att vi ska sänka garden. De som för fram lögner, vill undergräva demokratin, göra pengar på klimatmissbruk, få oss att ge upp och ägna oss bara åt vår egen lilla värld – de vill inget hellre än att vi ska sluta bry oss, låta bli att se, och tro att det hemska som händer nog inte ska drabba oss. Polarisarna smälter, men vi klarar oss nog. Barn svälter ihjäl men inte mina barn. Demokrati inskränks, men jag får väl alltid ha kvar min rätt. Eller …

Lögnens furste, likgiltighetens förespråkare, ondskefulla djävul. Tänk att jag skulle skriva en krönika om dig! Och tänk att Björn Wiman år 2017 vill lyfta in dig i DN igen!

Det handlar inte om horn och svans. Det handlar om att se de krafter som smyger runt inkognito, om den farliga likgiltigheten, om att strunta i fakta och glida på sanningen.

Man blir rädd när man ser ondskans krafter i vitögat. Men man får också kraft och energi. Passa er ondskefulla krafter, när vi ser er är vi många som kan stå upp tillsammans!

Lisa Tegby
präst i Umeå

Debatten fortsätter i Kyrkans tidning

I dagens utgåva av Kyrkans tidning har två POSKare fått med repliker på Socialdemokraten Lennart Hallengrens debattartiklar från den 30 mars och den som var införd i KT den 9 mars.

Först ut är Johan Garde, styrelseledamot i POSK i Linköpings stift, med en fullt relevant motfråga till S, som enligt både mig och Carina verkar totalt sakna förståelse för våra svar. Johan undrar hur S ser på Jesus, då det i deras kyrkopolitiska program inte står något om varken Jesus, Fadern eller Anden. Inte ens Gud nämns vilket känns väldigt underligt, då det faktiskt är ett kyrkopolitiskt program.

Är det kanske S vilja att utplåna Gud, Jesus och den heliga anden ur Svenska kyrkan? Det är då ingen kyrka för mig så om den dagen kommer (jag ber för att så ej kommer att ske) så är jag den första att lämna Svenska kyrkan till förmån för en kyrka som talar tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare.

Sedan besvarar Lisa Tegby både ÖKA och S med ett fint inlägg om att dessa dubbla linjer ryms, både inom Svenska kyrkan och inom POSK. Och att det är respektlöst av dessa representanter för ÖKA att anklaga POSK för att ”man får ha vilken åsikt man vill i denna fråga”.

Vi hade hoppats på att denna replik skulle varit med i Kyrkans tidning redan förra veckan, men på grund av platsbrist fick den vänta till denna vecka. Tyvärr är den inte heller med i KTs webbupplaga (jag har då inte hittat den, rätta mig gärna om jag har fel!) så jag delar den i sin helhet nedan.

 

POSK står för en kyrka med mångfald och respekt

Det verkar som om några nomineringsgrupper vill göra frågan om vigsel av samkönade till den stora frågan i höstens kyrkoval.  Det är sorgligt. Möjligen är det också lite desperat. Detta är inte en stor och problematisk fråga i kyrkan. Vi viger samkönade par. Det fungerar. Och det är en glädje för de flesta av oss präster att få ha dessa vigslar.

2009 beslöt kyrkomötet om denna ordning. Kyrkan viger och kyrkoherden i varje församling ansvarar för att se till att församlingen erbjuder dessa vigslar.

Det finns präster, liksom det finns andra medlemmar i vår kyrka, som menar att vigsel enbart kan ske mellan man och kvinna.  Andra är, som många av oss har varit, mitt i en process i denna fråga. En del kommer kanske att ändra uppfattning utifrån en teologisk reflexion och/eller när de lärt känna samkönade par och upptäckt det självklara och allvarliga i dessa relationer.

Kyrkan har tagit ställning för vigsel av samkönade. Men kyrkan säger också att det i vår kyrka finns plats för olika övertygelser i denna fråga. Vi har utrymme för det, för kyrkan viger.

När POSK anklagas för att ”man får ha vilken åsikt man vill i denna fråga” är det ett mycket respektlöst sätt att uttrycka sig. POSK följer kyrkans ordning och ger utrymme för olika uppfattningar i vigselfrågan.  Men någon förtryckande och föraktfull inställning i ena eller andra riktningen accepterar vi inte. Kyrkans ordning med vigsel av samkönade ska fungera!

Vi behöver en kyrka där många människor i ord och handling vill dela tro och liv och vara en kraftfull röst för solidaritet och rättvisa.  Vi behöver en kyrka av mångfald som inte utesluter utan innesluter. Vi behöver en kyrka där vi kan bära varandras olikheter och med våra skillnader ta vårt uppdrag att göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad på djupaste allvar.

Lisa Tegby, prost i Umeå, kyrkomötesledamot för POSK

165 dagar till kyrkovalet!

Nedräkningen fortsätter…

I helgen som var hade Sverigedemokraterna samling i Halland för att starta upp kyrkovalet. Bloggen har all anledning att återkomma till frågan, men då jag egentligen VAB:ar (vård av sjukt barn) så blir det ett väldigt kort inlägg idag för att inte missa utmaningen Blogg100.

Det jag reagerat på i vad som framkommit från SDs träff är att de vill göra kyrkan svensk igen. Fast det är ju ett ganska felaktigt sätt att se på Svenska kyrkan, som en del av den världsvida kyrkan. För mig har kyrkan aldrig varit ”svensk” i den bemärkelsen. Framförallt har den aldrig slutat vara svensk. Men med den nationalsocialistiska synen som många inom SD har, så är det klart att det blir fullkomligt logiskt att det är ett av SDs vallöften.

Kyrkomusikens kraft!

Orgelpipor

”Kyrkomusiken är idag den viktigaste strukturen för musikkultur och musikutövande i Sverige. Svenska kyrkans 2100 kyrkomusiker möter varje vecka 100000 körsångare för repetitioner inför gudstjänster och konserter. De fyller kyrkorna med folk och musik. […]
I kyrkovalet kan väljarna slå an tonen för kyrkomusiken i Svenska kyrkan. Valet spelar roll när Svenska kyrkan artikulerar syn på kyrkomusiken, när Svenska kyrkan tillsätter kyrkomusikertjänster, när Svenska kyrkan samverkar med musik- och kulturlivets olika aktörer och när Svenska kyrkan bidrar till ett kvalitativt och levande musikliv i sina samlingar och i samhället i stort.”

Så skriver Marit Torkelson, Handläggare för kyrkomusik på Kyrkokansliet i Uppsala i nyhetsbrevet om kyrkovalet.

”Kyrkomusikens kraft” är en av de frågorna som POSK lyfter fram under kyrkovalet 2017.

Kyrkomusikens kraft!

Musiken är en Guds gåva och en omistlig del av ett levande kyrkoliv. Kyrkomusiken bidrar till att bära, utforska och fördjupa tron. Svenska kyrkan har ett rikt musikaliskt arv, en kulturskatt som POSK vill förvalta och utveckla vidare. Körsången har en särskild betydelse, som folkrörelse och som uttryck för ideellt engagemang. Här finner du blogginläggen med anknytning till kyrkomusikens betydelse.

Vi är ett sjungande folk och utan musik så skulle våra gudstjänster vara något helt annat. Med musiken och kulturen så får vi ytterligare en dimension när vi får lovsjunga och tillbe Gud och Jesus. Därför är kyrkomusiken så viktigt – som kitt, som kulturbärare, som nätverk med våra medlemmar.

Därför är det helt naturligt för POSK att lyfta kyrkomusiken. Så många av våra POSKare är körmedlemmar och gudstjänstbesökare och vet vad musiken betyder. Som vet hur viktigt det är med utbudet, med kompetenta musiker och utbildning.

Därför betyder en röst på POSK en röst på Kyrkomusikens kraft!

/Carina Etander Rimborg

 

Hur svårt ska det vara att förstå?

Lennart Hallengren (S) skriver i en replik i Kyrkans Tidning (13/2017) och svarar på Hans-Olof Andrén och Linda Isbergs debattartiklar. Han påstår igen att man inte vet vad får om man röstar på POSK. Och frågan han hänvisar till är vigselfrågan för par av samma kön.

Ursäkta – men om man inte vill förstå eller lyssna så kommer det inte att gå att förstå. Och det är precis så jag uppfattar Lennart Hallengren. För honom, som socialdemokrat, är det tydligen helt obegripligt att människor får och kan tycka olika, men ändå ställa sig bakom ett program.

Nej, Hallengren, vi är inte hjärntvättade i POSK, vi är människor som vill vår kyrka det allra bästa och som tar ansvar som förtroendevalda i våra församlingar, på stiftsnivå och i kyrkomötet. POSK har många frågor som vi vill driva i vårt program och vi är oerhört tydliga med vad vi vill vad som gäller.

https://www.posk.se/vi-vill/program/

Och när det gäller frågan med vigning av par med samma kön så tycker POSK att den ordning som hela kyrkan och kyrkomötet beslutade – nämligen att Svenska kyrkan viger – men prästerna har inte vigselplikt, är en bra ordning. Kyrkan viger och det är kyrkoherdens ansvar att se till att det finns någon som kan viga det par som kommer och vill bli vigda. Hur svårt kan det vara att förstå det?

Så jo, den som röstar på POSK vet precis vad rösten betyder. Den betyder att vi kommer att fortsätta vårt arbete och driva vår vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

  • erbjuda närvaro, gemenskap och växt
  • förmedla befrielse, hopp och livsmod
  • se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
  • respektera individen och glädjas åt mångfalden
  • vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
  • ha en organisation och struktur som främjar kyrkans uppdrag
  • vara en brobyggare mellan kyrkor
  • sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

 

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesombud för POSK Göteborgs stift

Dagens texter

Gammaltestamentlig läsning:

Fjärde Moseboken 21:4-9

De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.”

Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.”

Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.” Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.

Epistel

Första Johannesbrevet 1:8-2:2

Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss.

Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.

Evangelium

Johannesevangeliet 3:11-21

Sannerligen, jag säger dig: det vi vet förkunnar vi, och det vi har sett vittnar vi om, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur skall ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?

Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen: Människosonen. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

POSK ställer in påsken!

Så här under valåret ställer POSK in påsken då det lägger fokus på helt fel saker! En massa prat om Jesus som äter sista måltiden, hänger på ett kors och dör för att sedan återuppstå tre dagar senare. Nej sånt dravel har vi inte tid med i år. Vi har ju ett kyrkoval att fokusera på!

– Att vi dessutom delar namn med denna högtid, som i år infaller så tokigt, gör det ju ännu svårare för nya kandidater att förstå vad det är de går med i, säger Uno Aprillo, POSKs talesperson i frågan.