Så gick det till när vi fick direktval till alla nivåer

Strukturutredningens betänkande "Närhet och samverkan" behandlar enbart Svenska kyrkans lokala organisation, och valet till denna nivå. Det tar inte alls upp frågan om val till stiftsfullmäktige eller kyrkomöte.

Det gjorde däremot utredningen kring demokrati och delaktighet som tillsattes 2003 och som gav ut tre rapporter: "Demokratin är en successiv uppenbarelse" 2005, "Välja med förtroende" 2006 och "Styra och leda" 2008.

Den andra delen behandlade frågan om direkta eller indirekta val, men utredningen kom inte fram till någon gemensam ståndpunkt och kyrkostyrelsen lade inte fram något förslag till kyrkomötet.

Det valsystem vi har nu med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet tillämpades första gången 2001, dessförinnan utsågs dessa organ indirekt genom elektorer i församlingarna.

Beslutet fattades 1999 med 144 röster mot 95. Ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte. Så här sa han:

"[…] Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Det gemensamma skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen.

Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand. Som en information."

Anledningen till förändringen var att de politiska partierna inte ville behöva gå "omvägen" genom att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet, eftersom de hade svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp där.

POSK anser nu liksom då att det vore bättre om ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte valdes indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Ur POSKs Vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkovalsystemet – så här blir det säkrare

Stiftsfullmäktige beslutar framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

Direktvalen till kyrkomötet utgör ett problem för Svenska kyrkan eftersom de medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte på något sätt mindre demokratiska än direkta, utan speglar bättre dessas uppgifter.

Sverigedemokraterna, och andra grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå, skulle naturligtvis förlora på en annan ordning, och det tycker vi vore bra. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer, för oberoende av om man har direktval eller inte så är det ändå alltid väljarnas röster som avgör valresultatet, utan om var nomineringsgrupperna har sin bas.

En församlingsförankrad nomineringsgrupp är en grupp som får röster i det lokala kyrkofullmäktigevalet. De som ingår i en sådan grupp har fått sitt förtroende av församlingsborna.

POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna.

Det är inte konstigare eller mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan det sker indirekt.

Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan de olika nivåerna, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna där det behövs.

Ur POSKs vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Därför är det orimligt med politiska partier i kyrkovalet

I år är det kyrkoval. Som ett resultat av överläggningarna mellan kyrkan och staten innan relationerna förändrades år 2000 och kyrkan blev fri har vi ett valsystem som förutsätter att kandidaterna organiserar sig i partier, fast de kallas nomineringsgrupper.

Det finns i stort sett tre slags nomineringsgrupper:
• Allmänpolitiska partier som ställer upp under eget namn. Det finns tre sådana och det är Arbetarepartiet — Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

• Grupper som härstammar från ett allmänpolitiskt parti. Några har behållit moderpartiets namn; Kristdemokrater har bildat Kristdemokrater för En levande kyrka, Miljöpartister har bildat Miljöpartister i Svenska kyrkan, Vänsterpartister har bildat Vänstern i Svenska kyrkan, och några har släppt sitt gamla namn; Folkpartister har bildat Fria liberaler i Svenska kyrkan och Moderater har bildat Borgerligt alternativ.

• Grupper som har bildats inom Svenska kyrkan. POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan är det största och äldsta, och vid de senaste valen har grupperna Öppen kyrka – en kyrka för alla och Frimodig kyrka tillkommit.

Dessutom finns det många lokala nomineringsgrupper som bara ställer upp på enstaka platser, och dessutom ett stort antal samlingslistor med kandidater från flera grupper.

De allmänpolitiska partierna hävdar att det är bara när man röstar på dem som man kan veta vad man får, eftersom de har en känd ideologi.

De kyrkliga partierna tycker å andra sidan att det är fel att låta politiska partiorganisationer bestämma i en fri kyrka. Alla är överens om att människor med samhällspolitiskt engagemang också behövs som förtroendevalda i kyrkan, frågan gäller vad som då ska vara grunden för deras kyrkopolitiska uppdrag.

POSK skriver i sin Vision och program:
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. De allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Frågar man folk som inte är så involverade vad de tycker så blir det spontana svaret oftast att partipolitik inte hör hemma i kyrkan, man vill varken att kyrkan ska ägna sig åt det eller låta sig styras av det. Därför är det orimligt i att rösta på en grupp som inte har med kyrkan att göra i ett kyrkoval.

Här är några argument mot de allmänpolitiska partiernas deltagande i kyrkovalet:
• Fler än de som är med i ett allmänpolitiskt parti ska kunna ta ansvar i kyrkan och alla är välkomna i POSK, naturligtvis även de som är samhällspolitiskt engagerade
• Politiska ideologier ger inte svar på kyrkliga frågor, det gör däremot POSKs program
• Partipolitik hör inte hemma i kyrkan, lika lite som i en idrottsförening, medan POSK kommer inifrån våra gudstjänst- och församlingsgemenskaper

Däremot går det knappast att hitta några hållbara argument för det nuvarande systemet. Utvecklingen går åt rätt håll, allt fler röstar på de rent kyrkliga nomineringsgrupperna i varje val, och även inom de politiska partierna själva ifrågasätts alltmer varför man ska ställa upp i kyrkovalet.

Mats Rimborg
ordförande POSK i Göteborgs stift

 I dag är det precis två månader kvar till alla kandidatlistor ska vara inne på stiftskansliet. Har ni haft era nomineringsmöten? Vill ni starta en ny POSK-grupp?

Hör av er till någon av våra informatörer>> så hjälper vi er!

Foto: Lars Ekblad textobild.se