Publicerad i Gotlandsmedia den 26 augusti 2021
För en fristående kyrka finns inte längre den kopplingen. Efter drygt 20 år borde den inte finnas kvar.
Politiska partier och kyrkopolitik är också något som frekvent är föremål för diskussion och synpunkter de år det är kyrkoval. Så också i år. I år är det värt att notera att såväl ärkebiskop Antje Jackelén som de tidigare ärkebiskoparna Gunnar Weman och K G Hammar uttalat sig om att de politiska partiernas tid borde vara förbi och inte hör dagens kyrka till. Detta stämmer även med vår, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkans (POSK), inställning.
Visby domkyrkoförsamling var nog först i landet med att skrota partipolitiken i kyrkan. Det skedde redan till valet 2001 och kunde genomföras genom att samtliga politiska partier gick samman och bildade Kyrklig Samverkan (det fanns då ingen annan fristående grupp i församlingen). Socialdemokraten Christer Engelhardt var starkt drivande i det arbetet. I år får vi för första gången ett politiskt parti i valet till kyrkofullmäktige, då SD ställer upp. Det känns som att gå åt fel håll.
I Visbys val till stiftsfullmäktige finns tre politiska partier. I stiftets val av ledamöter till kyrkomötet tillkommer ett fjärde. Jag vill citera POSK:s ordförande Amanda Carlshamre: ”Vi som kandiderar för POSK har lämnat våra politiska åsikter i vapenhuset. Genom vår bredd av mångfald så visar vi att det är möjligt att samla och ena människor med olika politiska ståndpunkter vilket vi värdesätter högt.” Jag önskar att den inställningen hade genomsyrat hela valet.
När det gäller SD är deras motiv för att engagera sig i kyrkopolitiken tragisk. De gör det så länge Socialdemokraterna gör det. Det som lockar dem är alltså en partipolitisk konflikt.
Amanda Carlshamre igen: ”Lägger du din röst på en “poskare” röstar du på en person som gläds åt mångfalden och står upp för enande värden.” Den filosofin bärs också av POSK:s kandidater här på Gotland!
inger Harlevi
Ordförande i POSK i Visby stift