Det här vill jag verka för inom kyrkan
Partipolitiken ut – demokratin in För att bli trovärdig som kristen kyrka, måste alla kopplingar till det sekulära partisystemet upphöra. Det handlar inte om att förbjuda politiska partier, utan om att reformera hela styret av kyrkan. Demokratiska kyrkoval, ja tack. Partipolitik, nej tack. Kyrkan är politisk och har alltid varit det. Naturligtvis ska en kyrka liksom enskilda kristna ta ställning i viktiga politiska frågor. Det är emellertid en ställning som ska tas utan partipolitisk hänsyn. Kyrkan blir inte trovärdig om en förtroendevald måste följa partistyrelsens propåer. Dessutom gynnas inte vare sig beslutsprocessens effektivitet eller samtalsklimatet av att förtroendevalda är invalda som representanter för ett parti. Det leder bara till att de enskilda ledamöterna tittar på varandra och redan från början vet vem som kommer att hålla med och vem som kommer att vara av motsatt uppfattning. En liberal syn på åsiktsfrihet. Personligen har jag oftast en uppfattning som överensstämmer med majoritetens. Likväl är det en självklarhet att andra kan vara kloka människor och goda kristna trots att de har en annan uppfattning. Detta gäller inte minst de två profilfrågorna (ämbetsfrågan och äktenskapsfrågan) som på det hela taget är färdigdiskuterade inom Svenska kyrkan. Utanför kyrkan diskuteras de desto mer och somliga debattörer vill förbjuda personer med en annan uppfattning att prästvigas eller verka som präster. Sådana förslag är visserligen praktiskt omöjliga att genomföra, men får ändå många att känna sig uteslutna ur kyrkans gemenskap. Svenska kyrkan måste alltså, i än högre grad än andra samfund, vara öppen för olika uppfattning i teologiska frågor, såväl centrala som perifera. Det ska till exempel finnas utrymme för den som är teologiskt konservativ att finna en plats i kyrkan – samtidigt som församlingen deltar i Prideveckan och firar regnbågsmässor. Ett gudstjänstliv för församlingen, med församlingen. I den lokala församlingen, i den grupp människor som gemensamt deltar i samma gudstjänst, finns många talanger, önskemål och drömmar. Låt oss ta vara på dem! Enskilda kyrkor har skapat en regelbundenhet i lekmannaledda gudstjänster. Det bör fler göra. Eller varför inte låta vem som helst sjunga duett med kantorn under postludiet? Det måste finnas många liknande idéer. De både breddar och fördjupar gudstjänstlivet. I Borås pastorat, med sju gudstjänster varje söndag och ytterligare flera under vardagarna, bör det finnas en större spridning på gudstjänsttyper. Var är lovsångsgudstjänsterna för oss som gillar det? Varför firas inte familjegudstjänst varje söndag i någon av kyrkorna? I ett stort pastorat finns verkligen alla möjligheter till gudstjänstformer av många slag. Ännu tas inte dessa möjligheter till vara. Låt oss göra det!