1. Partipolitiken utgör ett förlegat system från en svunnen tid
Det nuvarande valsystemet utgör en i sammanhanget kort parentes i kyrkans långa historia. Politiska partier har bara ställt upp i kyrkoval under 90 år, sedan 1930. Innan dess var det självklara självklart: politiska partier kandiderar i politiska val, men inte i kyrkoval.
Sedan stat och kyrka skildes åt vid millennieskiftet har skälen för en partipolitiskt obunden kyrka blivit ännu starkare. Många trodde nog att partierna skulle lämna kyrkan i fred då, men de har krampaktigt hållit sig kvar. Eller för att uttrycka det på annat sätt: skilsmässan är ett faktum, men bodelningen har dröjt.
Ärkebiskop emeritas Antje Jackelén har beskrivit systemet med nomineringsgrupper kopplade till politiska partier som otidsenligt. Det är enligt henne något som just har sin förklaring i att Svenska kyrkan tidigare var en statskyrka.
”Det mest konsekventa vore att inte ha nomineringsgrupper med partipolitiska kopplingar”, har hon sagt. (Dagen, 21 april 2021)
2. Partipolitiken innebär att teologin underordnas sekulära ideologier
Svenska kyrkan är ett kristet trossamfund – inte ett politiskt parti. Kyrkans lojalitet är därför gentemot en teologisk trosbekännelse och evangeliet – inte gentemot ett sekulärt partiprogram.
Lika lite som politiska partier ska bygga sina beslut på teologiska dokument, lika lite ska kyrkan bygga sina beslut på partipolitiska program. Det partipolitiska systemet innebär att politiska partier tar ställning i – och röstar om – teologiska frågor. På de politiska partikanslierna samtalas det om hur Svenska kyrkan ska tycka och tänka. De politiska partierna borde hålla sig borta från trossamfundens inre angelägenheter.
Ärkebiskop emeritus KG Hammar menar att det nuvarande systemet, med partipolitiskt kopplade nomineringsgrupper, gör att kyrkan underordnas riksdagspolitiken.
”Partipolitiken är destruktiv för kyrkan. (…) Det är så uppenbart att kyrkomötets representanter låter sig styras av riksdagen.” (Dagen, 28 juli 2021)
POSK vill se en åtskillnad mellan kyrka och partipolitik, mellan teologi och politiska ideologier. Svenska kyrkans medlemmar och förtroendevalda bör fatta beslut baserade på teologisk övertygelse och reflektion – inte baserat på partipolitiska program. Kyrkan ska inte underordnas riksdagspolitiken.
3. Partipolitiken gör Svenska kyrkans uppdrag otydligt
Svenska kyrkan har hela 5,7 miljoner medlemmar. Man kan förstå att det kan vara frestande för politiska partier att betrakta kyrkan som en intressant maktbas. Genom att påverka Svenska kyrkans inriktning, och besluten där, kan man i sin tur påverka svenska folket.
Det partipolitiska systemet bidrar till en otydlighet omkring Svenska kyrkans uppdrag. För Svenska kyrkan är inte att betrakta som en politisk maktbas. Kyrkan är framför allt en plats för gudstjänstliv, själavård och diakoni. Kyrkan finns till för att förkunna evangelium och betjäna sina medlemmar, inte för att påverka dem i en viss partipolitisk riktning.
Svenska kyrkan både kan och bör vara samhällsengagerad och politisk i vissa frågor. Men hon bör stå fri från partipolitiken, för att kunna tala profetiskt.
Ärkebiskop emeritus Gunnar Weman menar att de politiska partierna bör lämna Svenska kyrkan i fred. Men han betonar att det inte innebär att Svenska kyrkan ska avstå från samhällsengagemang.
”Vi i kyrkan ska vara engagerade i politiska frågor, men vi ska inte vara underställda en politisk struktur. Risken är att kyrkan blir misstänkliggjord för att gå det ena eller andra partiets ärende när vi uttalar oss.” (Dagen, 26 juli 2021)
Det blir snudd på tragikomiskt när partiledare, som annars utgör sig för att vara ateister, försöker förklara betydelsen av att deras väljare röstar på deras parti i kyrkovalet. Kyrkan blir då enbart ett medel för att förverkliga det egna partiets politiska program.
Gärna partipolitik – men inte i kyrkan!
POSK uppmuntrar politiskt – och även partipolitiskt – engagemang. Vi uppmuntrar gärna Svenska kyrkans medlemmar att engagera sig i politiska partier. Det är inte det partipolitiska engagemanget vi vänder oss emot, utan det partipolitiska systemet i Svenska kyrkan. Det partipolitiska engagemanget bör helt enkelt inte kanaliseras genom Svenska kyrkan.
Till kyrkan ska människor kunna komma – oavsett politisk hemvist – och känna sig trygga med att kyrkan förmedlar evangelium, inte partipolitik. I kyrkan – och inte minst i gudstjänsten – samlas vi omkring vår gemensamma tro, med en mångfald av åsikter representerade. Svenska kyrkan är nämligen en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap.
Vill du också befria Svenska kyrkan från det partipolitiska inflytandet?
Rösta då på POSK i kyrkovalet!