Viruset som lamslog världen.

För bara några månader sedan vaknade man varje dag upp till nyheterna om att det varit en skjutning någonstans i Sverige. Man blev så van vid detta, att när så inte var fallet blev man förvånad.

Nyheterna handlade antingen om den ökande brottsligheten, i form av skjutningar och sprängningar, eller om klimatet och koldioxidhotet mot vår planet.

Så helt plötsligt en dag, när Stockholm väntade på att Guldbron från Kina skulle anlända, kom en annan oväntad gäst, nämligen coronaviruset. De båda hade tagit sig hit i ungefär samma takt.

Något som varit ett hot långt borta blev plötsligt en verklighet i vår egen vardag. Aldrig hade man väl i sin vildaste fantasi kunnat tro att de drastiska åtgärderna med utegångsförbud och stängda verksamheter som Kina infört, även skulle bli en nödvändig åtgärd i Sverige och övriga världen.

På en gång övergick alla nyheter till att handla om coronaviruset. Brottslighet och klimathot var som bortblåsta

Ska man tro på nyheterna? Kan det vara så? Har kanske skräcken för att smittas av viruset avhållit även brottslingar från att röra sig ute bland folk. Och vad gäller klimatet, så har ju alla inställda flyg lett till betydligt lägre koldioxidutsläpp. Så mitt i all bedrövelse finns ändå något positivt?!

Senaste veckan har paniken och skräcken ökat. Uppmaningen att alla som tillhör en riskgrupp, ska stanna hemma och inte ta emot besök, har spätt på paniken.

De flesta jag känner tillhör en riskgrupp. I synnerhet som alla över 70 år räknas dit. De som har möjlighet har dock åkt till sina sommarhus för att undvika smittan. Vi övriga får försöka klara isoleringen så gott det går.

Alla ombeds undvika att träffa oss eftersom vi riskerar att bli svårt sjuka om vi smittas av detta virus. Omtanken är väl menad, men svår att ta till sig. En redan begränsad livsföring blir ännu mer begränsad.

För att råda bot på denna isolering har några livsmedelsaffärer reserverat en timme på morgonen för 70+are. Skulle detta vara riskfritt? Kan inte 70+are smitta varandra? Om så inte är fallet, så borde ju även annan verksamhet som t.ex. caféer kunna ha speciella öppettider för denna grupp.

Man får ta en dag i taget och se vad som händer, samtidigt som man följer folkhälsomyndighetens råd.

Utanför fönstret skiner dock solen och mina stamgäster, skator, talgoxar och blåmesar, kommer som vanligt helt obekymrade om något coronahot.