En solig morgon i juli åkte jag och min assistent till Frösunda kyrka i Vallentuna. Jag hade läst att man invigt tre pilgrimsleder varav två skulle vara lämpade att gå med rullstol.
Vi valde att gå den s.k. Ulfsleden på 11 km, både för sin längd och för sina sevärdheter längs vägen. Vandringen skulle inledas med en andakt i Frösunda kapell.
Väl framme i Frösunda, visade det sig att vi inte kunde komma in i kapellet för ingången bestod av flera trappsteg. Den ramp som skulle kunna använts fanns i kyrkan. Men kyrkan var låst och ingen hade nyckel dit. Det innebar att vi inte heller fick se kyrkan med sitt omtalade altarskåp. Det kändes väldigt snopet.
Vi kom i alla fall in i Frösundagården, där vi kunde dricka kaffe och få en pilgrimskarta.
Därefter tog vi sikte på Orkesta kyrka i förhoppningen att kunna se den. Vi gick den lilla asfaltsvägen, som slingrade sig fram i det vackra landskapet. Efter 4 km kom vi fram till kyrkan. Tyvärr var även denna kyrka låst. Nu blev vi verkligen besvikna, men vi tog nya tag och vandrade vidare mot Granby gård. Där skulle ju enligt kartan finnas toalett och café.
Det började dyka upp mörka moln på himlen, så det gällde att hinna fram till Granby gård innan regnet. Oturen förföljde oss. Även här var det stängt. Dock kunde damen som bodde där låsa upp toaletten och hennes man hjälpa mig uppför de två trappstegen dit in.
Vi beställde färdtjänst, som efter 1,5 timme lyckades hitta till Granby gård. Då hade de mörka molnen övergått i hällregn och hagel, och vi satt och kurade under ett parasoll.
Så utlämnad man kan bli. Sitter man i rullstol, så kan man inte hoppa in varsomhelst. Ett tillgängligt rum för vila och eftertanke är väl just det en Pilgrimsvandring skall kunna erbjuda.
Trots allt, så var det en spännande och händelserik dag.
/Eva