Häromdagen skulle jag in till Stockholms Central i ett ärende och tänkte då passa på att gå på konditori Vetekatten, som nyligen öppnat där. Att gå på konditori är ett av mina fritidsnöjen.
Beställde färdtjänst och gick ut i det vackra vädret för att invänta den. Någon bil dök dock inte upp. Tjugo minuter efter utsatt tid ringde jag för att höra var bilen var. Det visade sig då att de hade tekniska problem, så de kunde överhuvudtaget inte lägga ut några körningar. De hänvisade mig istället till ett annat bolag. En timme senare än tänkt kom jag så äntligen iväg.
Det här strulet fick mig att minnas hur det var när jag jobbade. Säkert varje vecka var det problem med förseningar inom färdtjänsten, vilket var frustrerande när man har tider att passa. Som pensionär kan jag nu ta det med ro eftersom jag inte har så många tider att passa. Det är jätteskönt.
Efter uträttat ärende gick vi så till Vetekatten. Där spanade jag in en läcker smultronbakelse. Innan vi köpte något behövde vi hitta ett ledigt bord. Det var lättare sagt än gjort. Det som fanns var en bardisk med höga barstolar. Här har man tydligen inte tänkt sig några gäster i rullstol.
Det fick mig att tänka på en tidigare arbetsplats, där någon föreslog att de befintliga borden och stolarna i fikarummet skulle ersättas med enbart höga bord. Syftet var att korta ned kaffepauserna. Är det kanske samma anledning till att så många caféer idag infört barstolar? Allt ska ju vara så effektivt nuförtiden. Hur som helst, förslaget genomfördes inte, eftersom det hade uteslutit mig och andra i rullstol från kaffepausen och umgänget.
Nu blev det ingen bakelse här. Jag kände mig besviken och bestämde mig för att ta pendeln tillbaka till Spånga och istället gå till mitt stamställe, Spånga konditori.
På stationen i Spånga gick vi för att ta hissen och mötte där en kvinna med barnvagn, som sa att hissen är trasig. Dörrarna går inte att stänga.
Oj, oj, inte det också. Vi gick i alla fall in i hissen och gjorde ett försök. Efter några tryck kom hissen igång. Tack gode Gud för det. Alternativet hade annars varit att åka vidare till Barkarby och där försöka få en färdtjänst. Något som denna dag var ett osäkert kort.
Äntligen! Efter en lång dags färd kunde vi slå oss ned vid ett bekvämt bord på Spånga konditori, inmundiga det efterlängtade kaffet och äta en läcker jordgubbsbakelse.
Eva