Visst håller vi med om detta och i synnerhet när mottagaren blir överlycklig, då känns det ännu bättre. Vi delar gärna med oss, men vardagen har också en annan sida.
Nästan varje dag hör man talas om inbrott, som görs i vår församling. Hur hanterar vi detta? Vad ger det för signaler. Det vi sparat, som minne eller för att ha inför pension, är plötsligt borta. Vilka är det som finner ett nöje i att stjäla från andra? Kan man känna sig trygg i församlingen? Vem kan man lita på?
Det är viktigt att kyrkan ställer upp och visar att man vill ha ett samhälle där vi kan leva trygga i god samvaro med varandra. Resultatet kan annars bli att våra församlingsbor inte törs bo kvar.
Kanske samtalsgrupper i dessa frågor behövs?
Eva