Att vara välkommen

Inför det nya året satte jag upp ett nyårslöfte om att besöka ett antal museer​. På så vis skulle jag tillfredsställ​a mitt behov av att komma ut, få​ träffa folk och lära mig något nytt

Mitt första besök gick till Aquaria vattenmuseum på Djurgården. Jag hade varit där i början på 1990 talet och förväntade mig nu ​få nya extraordinära upplevelser. Döm om min förvåning när tillgängligheten, istället för att ha förbättrats, hade försämrats.

Dörröppnare saknades och innanför entrén var det kaos, eftersom den var full av personer med barnvagnar. En herre med barnvagn sa att jag skulle gå ut igen för ”vagnar får inte komma in här”. ​Vi ignorerade denna uppmaning och lyckades ta oss fram till kassan för att betala.

Ledsagare får normalt följa med in gratis på museer. Mannen i kassan ville dock ha bevis på att min ledsagare var en ”ledsagare”. Han upplyste också om att museet inte var helt tillgängligt. Det visade sig att regnskogen som jag sist delvis kunde bese, nu var helt otillgänglig p.g.a en trappa dit.

Man kände sig inte särskilt välkommen. Det hade varit trevligare om han istället bett om ursäkt för den dåliga tillgängligheten och låtit oss gå in gratis båda två

Efter besöket här gick vi till Nordiska museet och åt lunch. Där hade man gjort en ny entré för rullstolar, intill huvudentrén, som hade automatisk dörröppnare och tillgång till hiss. Här visar man en vilja att inkludera alla medborgare i sina aktiviteter. Det gör att man känner sig välkommen och kommer gärna tillbaka.

/Eva