Kyrkomötet, Linköpings stift, kandidat nr 6

Peter Lundborg

domprost em, 68 år

Om mig

Ända sedan jag som tolvåring fick vara med i kyrkokören har jag på olika sätt haft uppgifter i Svenska kyrkan. I 44 år har jag varit präst i stora som små församlingar, i stad och på landsbygd samt varit stiftsanställd. Sedan jag var tonåring har jag haft olika förtroendeuppdrag eller ideella uppdrag i Svenska kyrkan, i församling, på stiftsnivå och nationellt. Mest ideellt engagemang har jag ägnat åt Lutherhjälpen när den fanns och åt Sveriges Kyrkosångsförbund.

610A6785-D0F9-425E-B009-829FE59550C2

Det här vill jag verka för inom kyrkan

  • Att församlingen ska bli den primära enheten i Svenska kyrkan                                         

Vare sig nuvarande valsystem eller den allt vanligare synen på Svenska kyrkan som en hierarkisk koncern med huvudkontoret i Uppsala tar hänsyn till församlingen som den primära enheten. Församlingen som den primära enheten i Svenska kyrkan för demokrati och pastoralt arbete måste återupprättas. En återgång till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet är det enda rimliga samt en ordentlig utredning avseende Svenska kyrkans nationella organ och deras uppgifter.

  • Att Svenska kyrkans episkopala struktur ska bli tydlig på alla nivåer                                

Biskopens ledningsuppdrag måste bli tydligare i ansvaret för församlingar och pastorat, stift och för Svenska kyrkans nationella organ. Detta måste komma till uttryck i Svenska kyrkans gudstjänstböcker, i organisationen av stiftskanslierna samt i biskopsmötets ställning gentemot övriga nationella organ.

  • Att idealitet i Svenska kyrkan inte endast ska vara lokal utan också uppmuntras och utvecklas på stiftsnivå och på nationell nivå                                                                     

Genom att stiftskanslier och kyrkokansliet i Uppsala så markant har ökat antalet anställda under de senaste 20 åren har arbetsgrupper, projektgrupper och kommittéer som bestått av förtroendevalda och anställda från Svenska kyrkans församlingar blivit överflödiga då kansliorganisationerna ansett sig klara uppgifterna själva utan inblandning utifrån. Detta har skapat ett främlingskap mellan församlingarna å ena sidan och stiften och de nationella organen å andra sidan, samtidigt har viktig kunskap, engagemang och förankring försvunnit från stift och nationell nivå.