fbpx

Möten med Islam

Skrivet av

Kyrkomötet tog för ett par år sedan beslut om att ge ut en bok om Svenska kyrkans kontakter med islam. Nu har boken givits ut i en ny utgåva 2012 eftersom den första tog slut. Den har nu skickats ut till det nyvalda kyrkomötet via e-post och pdf.

Du kan läsa den här via Issuu.

 

 

Så här stod det följebrevet till alla kyrkomötesledamöter:
Möten med islam
Vilka kontakter har det kristna Sverige haft med den muslimska världen och muslimer? Varför är Koranen så viktig för muslimer? Vad betyder halal? Ska vi tala med varandra som troende bröder och systrar eller ska vi fortsätta att låta vår rädsla styra och tala om varandra? Vi översänder här Möten med islam. Skriften är beställd av ett tidigare kyrkomöte. Eftersom första upplagan tog slut utkom den i en ny och reviderad upplaga 2012.

Med boken vill Svenska kyrkan bidra till att öka kunskapen om islam och muslimers sätt att leva. Frågan är mycket aktuell i både samhället och kyrkan. Religionsmötet, dialogen mellan vår kristna kyrka och muslimer, pågår men mer kunskap behövs hos alla förtroendevalda.

Främlingsfientlighet har blivit något vi möter så gott som dagligen. Möten med islam pågår hela tiden, ökad kunskap om islam blir en hjälp i dessa möten.

Tanken bakom Möten med islam är att texten ska vara lättillgänglig och pedagogisk. Den vänder sig till förtroendevalda och medarbetare i hela Svenska kyrkan.

Uppdaterad 20131212

I går skrev Johanna Andersson på bloggen Kristen Opinion om den utskickade boken "Möten med Islam" som hon uppfattade som en julhälsning från kyrkokansliet.

Kristen Opinion "Oväntad julhälsning">>

Andersson skriver:
Som en julhälsning fick vi tillträdande ledamöter i det nya kyrkomötet en liten bok i veckan. Något överraskande i julsammanhanget heter boken ”Möten med islam”.  I baksidestexten ställs den ledande frågan: ”Skall vi tala med varandra som troende bröder och systrar eller skall vi fortsätta att låta vår rädsla styra och tala om varandra?”
Vem ska fortsätta med vad? Man undrar onekligen vilka som anses ingå i textens inkluderande ”vi”.
Innehållet är en lättversion av populär islam. Möjligen kan man förvänta sig att normalt allmänbildade tillträdande kyrkomötesledamöter känner till detta redan innan läsningen av julhälsningsboken (islams fem pelare, koranen, Muhammed, sharia osv).

Att boken skulle vara en julhälsning eller "julklapp" till det nya kyrkomötet dementeras av kyrkomöteskansliet. Det handlade bara om ett utskick som kom i december.

Det är bra att läsa böcker kritiskt. Det är bra att föra en diskussion om det arbete som kyrkokansliet utför på uppdrag av kyrkomötet. Jag ser fram emot intressanta diskussioner i kyrkomötet.

Johanna Andersson är nyvald ledamot i kyrkomötet för POSK.

Uppdaterad 20121217
Tidningen Världens idag skriver också om utskicket till kyrkomötets nya ledamöter. Enligt tidningen ska Svenska evangeliska alliansen ha startat en insamling som ska möjliggöra att alla ledamöter också skulle få boken "Skeptikerns guide till Jesus av Stefan Gustavsson.

Världen idag: Vill ge Jesusbok till alla i kyrkomötet>>

Har du anmält dig?

Skrivet av

Har du anmält dig till POSKs kyrkodagar?

Den 11-12 januari har vi POSKs kyrkodagar i Uppsala. Temat är "Nyvald-Omvald" och riktar sig till alla POSKare som har en förtroendepost eller bara är intresserad av dessa frågor.

Vi kommer att ha fokus på stiftsfrågorna – men eftersom de är frågor som påverkar både den lokal och den nationella nivån så är givetvis alla POSKare välkomna.

På programmet:

  • Rollen som förtroendevald
  • Stiftets uppgifter som regional nivå
  • Fastigheter – utredningen
  • Relationen som förtroendevald på stiftet i förhållande till kyrkomötet/lokal nivå – och som POSKare
  • Vad är min skyldighet som förtroendevald?
  • Vad gör POSK på stiftet? Vårt program?
  • Så här gick det för POSK i kyrkovalet

Läs mer om kyrkodagarna och vilka villkor som gäller samt anmäl dig på

www.posk.se/kyrkodagar2014/

Hur har det gått?

Skrivet av

Hittar i mitt flöde en artikel från Sydsvenskan som berättar om kyrkorådsvalet i St Staffans församling i Staffanstorp, Lunds stift.

Tidningen berättar om de borgerliga som tydligen har en inre strid i vilken ordning deras kandidater skulle stå på listan och väljas in i kyrkorådet.

– Det är konstigt att valberedningen bortsåg från nomineringsgruppens
önskemål och lät hela fullmäktige avgöra vem som skulle representera vår grupp, säger Sune Cederpil som gärna hade velat bli invald i
kyrkorådet. Han kallar Nils-Ove Mårtenssons agerande för ”kupp”.

Jag vet ju inte mer om det här än det som står i tidningen. Men är det valberedningens förslag som ska gälla? Eller ska kyrkofullmäktige vara fria att välja den man anser vara bäst att sitta i kyrkorådet? Här har ju tydligen (enligt artikeln) valberedningen bortsett från nomineringsgruppens önskemål och gjort ett annat förslag.

Hur har det gått i era församlingar?

Vi i POSK kommer att skicka ut en enkät där vi ber er berätta hur det har gått vid nomineringarna, och vid valen. Vi tror att det är viktiga kunskaper att samla in så snart som möjligt.

Under våra kyrkodagar i 11-12 januari (du har väl inte glömt att anmäla dig?) kommer vi att redogöra för hur det gått i kyrkovalet i de olika stiften.

www.posk.se/kyrkodagar2014/

Mellan val och nyår

Skrivet av

Tiden mellan kyrkovalet till den nya mandatperioden börjar är en tid som jag egentligen skulle vilja vara utan. För den tiden handlar om att förhandla, om att överlägga, ingå kooperationer, valsamverkan, räkna, ställa det ena mot det andra. Intriger och spel mot varandra och spel för att utmanövrera varandra.

Jag skulle som sagt önska att jag slapp den här tiden. Det ska bli skönt när mandatperioden börjar och vi kan börja göra det som vi som förtroendevalda är satta att göra.

Jag såg en kommentar på facebook, det var någon som ville lämna Svenska kyrkan för att slippa politiken. Men det tror jag inte ett ögonblick på. Vilken kyrka man än väljer att tillhöra så kommer det att vara politik. Kanske inte partipolitik som i Svenska kyrkan – men politik kommer det alltid att finnas.

Politiken handlar om att vi vill vara med och förändra och förbättra den värld där vi lever – därför att vi tror och vet att vi har något som gör skillnad.

Jag läser flera olika rapporter på sociala medier hur det gått efter de lokala kyrkofullmäktigemötena. På vissa ställen har man valt att låta kyrkovalets siffror få avspegla sig i kyrkoråden och församlingsråden. På de allra flesta ställen har man sett till församlingens bästa och vill jobba tillsammans. På andra ställen har olika valkooperationer gått samman för att utesluta andra nomineringsgrupper, på ett sätt som inte överensstämmer med mitt sätt att se på ett gemensamt ansvarstagande.

Fyra år ska vi nu arbeta tillsammans – det gäller att skapa ett klimat som håller oss koncentrerade på uppgiften. Och för oss POSKare är visionen klar:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

Sorgen är kärlekens pris

Skrivet av

I går kväll kom beskedet att Nelson Mandela har lämnat jordelivet. En människa som fått betyda så oerhört mycket för så många. De social medierna och tidningarna flödar över av hyllningar.

Anders Wejryd skriver på Svenska kyrkans facebooksida:
"Nelson Mandela bekräftade det många vet men få vågar leva ut; att försoning är den enda hållbara nyckeln till framtiden.

Vid hans första besök i Sverige, bara dagar efter hans frigivning, besökte han Ersta sjukhus där Oliver Tambo, vice ordföranden i ANC, under täcknamnet Mr. Walker, vårdades efter en stroke.

Jag var då chef för Ersta och vi ordnade också en ordentlig hälsoundersökning av Nelson Mandela. Annars brukar patienterna få vänta. Här köade läkarna. Mandelas blick, röst och ovanliga handslag känns ännu. Genom afrikagrupperna, kyrkorna och musiken, som bl a sånggruppen Fjedur förde till Sverige, fördjupades insikten om vad både förtryck och frihet innebär, för många av oss svenskar. Mandela bar hopp till oss men också insikten om att inget mänskligt blir färdigt och slutgiltigt. Längtan och strävan ska sträcka sig vidare och längre.
/Anders Wejryd"

Foto: Jim Elfström/IKON

 

Hur kan vi vara med och skapa fred?

Skrivet av

Hur kan vi vara med och skapa fred?

Nu pågår Kyrkornas globala vecka med temat ”Helig fred – tro som fredsskapare”. Svenska kyrkan och andra samfund runt om i Sverige sätter då fokus på sätt att bygga fred både i vardagen här hemma och globalt. Syftet är att visa religioners fredsskapande roll och slå hål på myten om religion som huvudsaklig orsak till konflikter.I vår historia finns det finns gott om "heliga krig" – nu är det dags för helig fred!

Som församlingar har vi stora möjligheter att engagera oss i frågor om fred och rättvisa lokalt och globalt.

I min distriktskyrka i Sollentuna församling, Kummelby kyrka, firade vi söndagen 17 november temamässa där tre personer reflekterade om att skapa fred lokalt och globalt.

Ann-Britt som finns med i läxhjälpen i Helenelunds kvartersgård, vår diakon Lisa Hofverberg berättade om de middagsmöten över kultur- och religionsgränser som vi kommer att inbjuda till under våren och bonusgäst Benedict Rogers (till vänster på bilden) från Christian Solidarity Worldwide berättade om arbetet med mänskliga rättigheter med fokus på religionsfrihet. Inspirerande och utmananande!

Under veckan bär jag med mig frågor: Hur är och kan vi som församlingsmedlemmar vara med och skapa fred?

Eva-Maria Munck
Förtroendevald för POSK  

Kyrkornas globala vecka: www.globalaveckan.se

Bild från vänster till höger: Benedict Rogers, Eva-Maria Munck och William Grönroos
Foto Saw Weldone

Rädslan för det okända

Skrivet av

Från Anders Roos kommer följande text, som också har varit publicerad i Sollentunas församlingstidning Kyrkporten.

Jag har fått en ny telefon, en sådan där liten som man håller i handen och stoppar i fickan. Det är lite främmande och jag är inte särskilt rädd, bara litet obekant, även om jag haft en likadan tidigare.

Men det finns andra tillfällen och situationer i livet då det främmande är mycket mera påtagligt. Man vet egentligen ingenting om hur det ser ut, hur saker fungerar, vart jag ska ta vägen, hur jag ska hitta rätt till platser och personer. Genast smyger sig en nervositet eller kanske rent av rädsla på. Den smyger sig in i kropp och tankar och gör mig osäker.

I våra liv möter vi människor med annat utseende, kanske annan hudfärg, från annan kultur, med andra seder och bruk. Ännu svårare blir det när de har annan tro och religion än vad jag själv har, vill ha, eller tycker mig ha. För många är tro och religion mycket viktigare än för andra. För några är den så viktig att den får påverka allt i samhället, lagstiftning och levnadssätt. I sådana möten sker ibland det oväntade, det som man kanske inte ville skulle ske. Ett främlingskap uppstår.

När jag lever med ett främlingskap tappar jag orienteringen. Lätt är att isolera sig, lätt är att värna det som man tycker vara ens egen identitet. När det blir så känner man sig hotad och vill värja sig. Kanske tar man rent av till våld. Man vill ta bort det främmande. Så kan misstro och hat uppstå.

Man kanske inte vill, men rädslan för det främmande driver mig att bli någon annan än den jag egentligen är. Jag tror att det var så på 1930- och 40-talen i centrala Europa. Och då mindes man att de man blev rädd för också tidigare hade jagats och hotats och drivits från hus och hem.

Makthavare utnyttjade rädslorna och manipulerade. Antisemitismen tilläts gro, växa upp och flödade över och blev till mänsklighetens grövsta brott. Med på släptåget kom sedan också andra grupper av människor som man tyckte vara främmande och farliga. All denna grymhet och djävulskhet får vi aldrig glömma men i stället motverka med alla medel.

Har du märkt att rädslan för det främmande finns runtomkring dig? Tänk dig en dag då du är flykting, invandrare, någon med Gudstro som du vill leva ut, en dag då du har annan hudfärg, är annorlunda än majoriteten av de andra? Du blir sedd som främmande, som att inte höra till.

Antisemitismen gror och växer i Sverige, islamofobin finns här, rädslan för romer, rädslan för invandraren och flyktingen, rädslan för annan sexuell läggning, rädslan för ….. (fyll i själv!).

Rädslan för det främmande!

Varje människa är skapad till Guds avbild, du själv och den som sitter intill dig på bussen. Tillsammans är vi inneslutna i Guds nåd. Hur kan någon människa då vara främmande för oss? Hur kan vi då bli så rädda att vi tar till våld? Hur kan vi vara rädda för den som är älskad av Gud? Hur kan vi vara rädda för Jesus, född, uppvuxen och dödad som jude? Uppstånden är han och
är vår Messias, Kristus, din bäste vän. Lever i dag!

”Av goda makter underbart bevarad/
det främmande och nya väntar jag./
Guds nåd är ny var afton och var morgon./
Han väntar oss i varje nyväckt dag./

/(Dietrich Bonhoeffer, 1944. strax före döden som martyr i ett av nazismens
förintelseläger)

Anders Roos
Kyrkoherde Sollentuna
POSKs ledamot i kyrkomötet och i utlandskyrkans råd.

 

Hjälp katastrofens offer

Skrivet av

På Svenska kyrkans webbsida står det>>

ACT-alliansen på plats för tyfonens offer

Att ta sig fram med nödhjälpen är en utmaning. Bristfällig kommunikation
med de mest utsatta platserna gör det svårt att veta hur många som är
drabbade.

ACT-alliansen, som Svenska kyrkan är en del av, finns på plats i Filippinerna och kommer att bistå med mat, dricksvatten, filtar, hygienpaket och medicin. Mer information kommer här inom kort>>.

En stor utmaning är att ta sig fram med nödhjälpen. De svåra omständigheterna, med bristfällig eller ingen kommunikation med de mest
utsatta platserna, gör att det fortfarande är svårt att beräkna antalet
drabbade.
För en månad sedan orsakade en jordbävning stora skador på vägar och
infrastruktur i centrala Filippinerna – samma område som nu tyfonen
Haiyan tog sin väg genom.  ACT-alliansen har fyra lokala medlemmar i Filippinerna som kan starta direkt med katastrofarbetet.

Foto: Noel Celis/TT

Ge 50 kronor genom att sms-a ordet TYFON till 72 950.

Här kan du skänka pengar direkt>>

Globala veckan

Skrivet av

På Svenska kyrkans intranät hittar jag följande information>>:

Snart är det dags för Kyrkornas Globala vecka, 17-24 november 2013. I år är temat Helig Fred och alla församlingar uppmuntras att hitta på nåt särskilt för att uppmärksamma kyrkornas kamp för global rättvisa.

Globala veckan har egen facebooksida, egen hashtag #heligfred samt egen hemsida med inspiration och tips på gratis föreläsare mm.

Sprid inspirationen och skriv in vad Din församling hittar på i hemsidans aktivitetslista. Kolla in http://globalaveckan.se/

På webbsidan hittar du praktiska tips som tex en tipspromenad att skriva ut och sätta upp i församlingshemmet eller en promenad runt kyrkan.

Fred och rättvisa är ju också det ämnet som var aktuellt under Kyrkornas världsråd som just nu avslutas i Busan, SydKorea.

Gör din församling något speciellt? Och vad gör du? Globala veckan inbjuder till att varje person svarar på frågan hur man själv personligen bidrar för fred. Du kan se korta filmsnuttar här >> Du kan också spela in din egen film eller ta ett kort och lägga upp på internet.

Ur POSKs vision och program:
Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.
(…)
POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder.
Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Mellan hägg och syren eller…

Skrivet av

Eller så säger vi ”mellan val och nyår”. Mellan ett kyrkoval och nyåret innan alla tillträder sina mandat. Den där tiden när det ska förhandlas, räknas, valberedas, diskuteras, nomineras…

Alltså… personligen så gillar jag INTE den här delen av förtroendemannaskapet. Jag tycker inte om spelet bakom. Men jag inser att det är nödvändigt. Och jag är evigt tacksam till alla dem som tycker det är roligt. Som räknar på olika konstellationer för att få bästa möjliga utdelning av valresultatet. Som vill förhandla, filura och tänka till.

För vi kommer inte undan det. Oavsett om vi skulle vara en helt partipolitiskt obunden kyrka (vilket är vårt mål) som kommer vi att ha någon typ av val. Och på något sätt ska mandaten tillsättas med personer som fått förtroende. Att då se till att det blir kloka och kompetenta personer är viktigt. Och att det valresultat som vi fått får genomslag. Det innebär inte sällan att man får kompromissa för att det ska blir bra. Vi vill ju faktiskt att vi får ett fungerande arbetslag av förtroendevalda som kan ta ansvar under de kommande fyra åren.

I går hade vi nya och gamla kyrkofullmäktige-möte i Göteborg. Det nya kyrkofullmäktige-mötet visade prov på både det ena och det andra. Först en ovilja till att kompromissa och vara storsint – sedan (efter överläggningar och ajournering) en pragmatisk lösning som förhoppningsvis kommer att underlätta de kommande fyra åren.

Det gamla kyrkofullmäktige beslutade om ny nämndorganisation och sedan om budgeten. Det blev en lång debatt och vi avslutade inte förrän 22.30.

Det är en roligare del av att vara förtroendevald. Att arbeta fram förslag (som är bra för kyrkan och dess verksamhet) och försöka förankra dessa förslag så att de vinner gehör även i plenum. Det är roligare!

Sören Ekström (fd generalsekreterare i Svenska kyrkan) har skrivit en debattartikel i Kyrkans Tidning 24/10 KT: Använd friheten väl>>

Där skriver han bland annat:
Det vore emellertid ett förödande misstag att tappa bort reformens andra del, nämligen skälet till att man behållit en församlingsindelning i pastoraten. Pastoratens storskalighet måste kombineras med en genomtänkt och omfattande delegering av beslutsrätt till församlingsråden i våra pastorat.
(…)
Hur arbetsfördelningen mellan pastorat och församling utformas i samverkan mellan församlingsråd, kyrkoråd, kyrkofullmäktige, kyrkoherde och domkapitel blir avgörande för vad man uppnår, alternativt ställer till med, genom den reformerade strukturen på lokal nivå i Svenska kyrkan.Friheten är också stor vid valet av församlingsråd. Kyrkofullmäktige kan utan att bryta mot kyrkoordningen utse ett församlingsråd i vilket ingen bor i församlingen. Det motsatta borde vara utgångspunkten och detta av såväl teologiska och demokratiska skäl som av ren självbevarelsedrift. Att man kan behöva göra ett eller annat undantag är givet men då bör man ha mycket goda skäl för det.
Ytterligare en frihet är att man kan vara mindre bunden till nomineringsgrupperna än vid valet av kyrkoråd. 

Det är sant som Sören Ekström säger, man kan välja någon till församlingsrådet som inte bor i församlingen, men man måste bo inom pastoratet där valet hålls.

Sen måste inte en delegering se likadan ut till alla församlingar inom ett pastorat! Och tänk också på mandatperioden – ni behöver verkligen inte välja hela församlingsrådet på fyra år. Ni kan välja på ett eller två år. Det ger er större flexibilitet och underlättar att få in till exempel ungdomar.

Arkiv
Kategorier