Vi har skickat in remissvaret på kyrkohandboken

Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs samt kyrkomötesledamot bloggar i dag om remissen om kyrkohandboksförslaget.

Kyrkohandboksförslaget del III

Så har då förslaget till ny handbok avslutats och de flesta provinstanserna håller som bäst på att lämna in sina remisser.Det lokala arbetet med detta förslag har varit stressigt.

Vårt kyrkoråd har nu lämnat in sitt svar via det webbaserade verktyget, vilket inte alltid underlättade, eftersom fritextrutorna var maximerade till 4000 tecken. Att kryssa i olika alternativ är lätt, men alla dessa kommentarer vi haft gjorde arbetet mer tungrott.

Hur närmade vi oss detta arbete då? Ja enklast för mig är att återge detta är att ”knycka” ur vårt svar:


”Arbetet med handboksförslaget har delats in i tre etapper. Den första etappen inleddes i september 2012 och avslutades i och med första advent 2012. 
Målet för denna första etapp var att sprida största möjliga kunskap om det nya förslaget bland olika grupper i församlingen. Ingen skulle kunna säga: ”Det där har jag aldrig hört talas om”.


Etappen inleddes med att kyrkorådet utsåg en arbetsgrupp som i nära samarbete med kyrkorådet hade att leda arbetet. Den har bestått av två präster, en musiker samt två lekmannaledamöter. Dessa sistnämnda har också varit ledamöter av kyrkorådet, vilket garanterat en nära koppling mellan uppdragsgivare och arbetsgrupp.


När handboksförslaget släpptes i slutet av september studerade gruppen det noggrant. Läste och sjöng igenom hela förslaget. Därefter informerades olika grupper i församlingen såsom kyrkoråd och medarbetarna. Det ordnades dessutom några församlingseftermiddagar där intresserade kunde få ta del av materialet.


I samråd med medarbetare och kyrkoråd utformade arbetsgruppen de gudstjänstagendor som skulle gälla under försöksperioden. Det kom att bli sju högmässoagendor, en för vardera advent, jul, fasta och påsk, dessutom tre serier för trefaldighetstiden. Vidare gjordes agendor för veckomässor och kyrkliga handlingar.


Den andra etappen inleddes på första söndagen i advent 2012 och avslutades med domssöndagen 2013, det vill säga den egentliga försöksperioden. Målet för denna etapp var att ingen skulle känna att det inte fanns någon möjlighet att föra fram synpunkter. I en brevlåda i domkyrkan och en brevlåda på hemsidan samlades synpunkter. En referensgrupp utsågs. Den hade till uppgift att ha synpunkter om gudstjänsterna under året samt att hålla öronen öppna för vad gudstjänstbesökare ansåg om försöksmaterialet.

Arbetsgruppen ordnade församlingseftermiddagar, gjorde snabbintervjuer vid kyrkporten efter gudstjänstens slut samt samlingar för församlingsmedarbetare. Kontinuerligt rapporterade projektledaren till kyrkorådet under försöksåret.


Den tredje och sista etappen inleddes den första söndagen i advent 2013 och avslutas i och med att detta remissvar insändes till Svenska kyrkan på nationell nivå. Arbetsgruppen sammanställde tillsammans med kyrkorådet de inkomna synpunkterna.

Med utgångspunkt från detta arbete sammanställde arbetsgruppen ett underlag för kyrkorådets beslut om yttrande. Slutligen utformade arbetsgruppen tillsammans med präster, musiker, diakoner och pedagoger de gudstjänstagendor som skall gälla till dess ny kyrkohandbok finns”.

Men vad tyckte vi då?


Det är inte särskilt fruktbart att här återge svar på alla frågor men de viktigaste var:
• Delar av musikmaterialet är undermåligt och vi anser att musiken inte bör vara fastställd i handboken.
• Texterna finner vi ibland obearbetade.

• Då man i flera fall har ersatt ”Fadern” med ”Gud” gör det treenighetsbegreppet otydligt.

• Processen med förslaget har varit tidsmässigt forcerad.

• Anamnes och epikles finns inte alltid med i nattvardsbönerna, vilket vi beklagar.

Allra sist i enkäten finns möjlighet att lämna ytterligare synpunkter vilket hos oss resulterade i några generella synpunkter:


”Där det står P/L bör detta kompletteras med D för diakon. Enligt vår uppfattning har diakonen även en liturgisk funktion som då tydliggörs. Exempel på detta är att diakonen läser evangeliet, ber förbönen, dukar, distribuerar och sänder ut församlingen. 


Vad gäller det inklusiva språket är risken uppenbar att andra trosartikeln förminskas och treenighets- tanken blir otydlig. Som vi tidigare nämnt saknar vi inspiration från den världsvida kyrkan såväl textligt som musikaliskt. När det gäller musikserierna saknar vi möjligheten att lokalt utforma egen musik till de fastställda texterna, vidare saknar vi vår folkmusikaliska tradition i de föreslagna musikserierna.

Vi noterar med glädje att ”ordo” förtydligats med fler obligatoriska moment. Detta tydliggör Svenska kyrkans plats i den världsvida kyrkan och gör henne igenkännbar i hela vårt land. 
Förslaget kännetecknas av tidsbrist, särskilt upplever vi att frågan om musiken kommit in på ett sent stadium i arbetet. Detta blir uppenbart i en del av musikserierna”.

På frågan om Kyrkohandbok för Svenska kyrkan är en bra benämning svarade vi att ”Gudstjänstbok för Svenska kyrkan” är bättre då ”Handbok” låter alltför instrumentellt såsom en instruktion eller manual.

Slutklämmen på fråga 39a om kyrkohandboksförslaget som helhet kan antas av kyrkomötet blev därför ”Nej”.

Under tiden fram till dess en ny handbok ser dagens ljus, kanske våren 2016, fortsätter vi med att fira gudstjänster utifrån handboksförslaget. Dock har vi stramat åt tyglarna rejält och använder inte vissa alternativ alls.  Att gå tillbaka till tidigare ordningar känns inte aktuellt i vår församling.

Torvald Johansson
domkyrkoorganist i Strängnäs stift
kyrkomötesledamot för POSK, Strängnäs stift

Vår nye ärkebiskop heter Antje

Vår nye ärkebiskop heter Antje Jackelén. Hon fick flest röster i dagens val till ärkebiskop.

Det innebär att Svenska kyrkan för första gången har fått en kvinnlig ärkebiskop.

Gratulerar till det nya uppdraget, biskop Antje!

Jag känner biskop Antje lite grann eftersom hon sitter i mitt utskott (kyrkolivsutskottet) som en av två biskopar. Det jag har sett av henne är en duktig, kompetent präst och teolog som har ett helikopterseende på frågor där vi "vanliga" ledamöter sitter med vår församlingserfarenhet. När man får komplettera varandra så blir det bra!

 Svenska kyrkans pressmeddelande skriver>>
Biskop Antje Jackelén fick 55,9 procent av rösterna i ärkebiskopsvalet idag och därmed har Svenska kyrkan valt sin nya ärkebiskop.
Hon tas emot vid en tv-sänd högmässa i Uppsala domkyrka söndagen den 15 juni 2014 och är den första kvinna som valts till ärkebiskop i Svenska kyrkan.

– Jag är omtumlad och mycket glad och tacksam för det starka stödet. Det känns också bra att ha åtta månader att förbereda mig inför tillträdet. Under den tiden fortsätter jag mitt arbete som biskop i Lunds stift, säger biskop Antje Jackelén.

Preliminära röstsiffror i ärkebiskopsvalet:

Biskop Antje Jackelén, Lunds stift  55,9 %   174 röster
Biskop Ragnar Persenius, Uppsala stift  33,1 %   103 röster
Kyrkosekreterare Cristina Grenholm, kyrkokansliet Uppsala  7,1%   22 röster
Domprost Johan Dalman, Strängnäs  2,9 %   9 röster
Biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift  0,6 %   2 röster

Totalt antal möjliga röster: 325
(Stiftsstyrelserna/domkapitlen: 243 röster, kyrkostyrelsen: 15 röster, Uppsalas
präster/diakoner/elektorer: 67 röster)

Rapport från Strängnäs stift

Från ordföranden i Strängnäs stift kommer följande rapport:

Med tacksamhet och stor glädje kan vi notera att väljarna i våra församlingar gett oss ett stort förtroende vid kyrkovalet.

Våra uppsatta mål har vi nått, 3 mandat i kyrkomötet, fler mandat i stifts fullmäktige 11(9) .

Vid församlingsvalen har alla gruppen utom en ökat sitt mandatantal.

Eskilstuna, Torshälla, Vårfruberga och Örebro är de församlingar där ökningen varit störst.

Birgitta WredeOrdförande POSK Strängnäs stift

Kyrkovalsdebatt i Södertälje tidning

Socialdemokraterna i Södertälje har reagerat på en artikel som POSKarna Ulf Sundblad och Gustaf Bengtsson skrev i juni. (Vi har en debattartikel som Sundblad och Bengtsson skrev i Kyrkans Tidning. Den kan du läsa här>>).

Lars Johnsson och Rose-Marie Jacobsson skrev ett svar där de ifrågasätter att POSK är fri och partipolitiskt obunden. De ifrågasätter också att POSK är för demokrati.

Läs (S) debattartikel här: Vem är i otakt?>>

På detta svarar POSKaren Rolf B Bertilson i LT.se
LT.se Överge politisk ideologi framför altaret>>

Han skriver bland annat:
Inför förra kyrkovalet 2010 lämnade jag i det avseendet moderaterna och valde att rösta med Posk.

Jag tycker att kyrkan ska styras av de som är regelbundna kyrkogångare, inte av politiska partier. Moderaterna godkände att medlemmar övergick till Posk: ”uteslutning skulle inte ske!”

Det borde inte ha någon betydelse vilket politiskt parti jag röstar på då det gäller kyrkan och kyrkans verksamhet. En socialdemokrat och en moderat borde tänka på samma sätt i kyrkliga frågor. Det är nog så redan nu – i de flesta frågor.

Uppfattningar styrs sällan av politisk ideologi under ett kyrkorådsmöte. Ändå sitter olika grupper och förbereder sig före ett möte: Sossar, moderater och Posk-are, alla var för sig. Troligen diskuterar vi på samma sätt: för kyrkans bästa och för den uppgift kyrkan har i samhället.

Några som också reagerat på Johanssons och Jacobssons artikel är Gustaf Bengtsson och Ulf Sundblad som skrivit följande svar.

Lars Johnsson och Rose-Marie Jacobsson har i sitt inlägg den 17 juli två huvudsakliga argument som vi behöver bemöta.

För det första verkar de fortfarande inte ha insett vad som menas med en kyrka fri från partipolitik. De kommunpolitiker som finns med på POSKs (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) listor i kyrkovalet ställer upp utifrån sitt engagemang för kyrkan. Genom att de ställer upp för en partipolitiskt obunden lista så är de inte bundna av ett icke-kyrkligt partis politik. Och detta är pudelns kärna. Så länge som kunniga och engagerade personer som Johnsson och Jacobsson väljer att ställa upp som kandidater för ett politiskt parti och väljarna ger detta parti plats i kyrkofullmäktige så blir kyrkan aldrig fri från staten, fri att vara kyrka.

Låt oss göra en jämförelse för att visa hur absurd situationen är. Tänk er att man på likartat sätt skulle låta våra politiska partier bestämma agendan för SSK [Södertälje sportklubb]. De skulle säkert låta sina mest hockeyintresserade personer sitta i styrelsen och på ytan skulle det kanske inte vara så stor skillnad. Samma personer kanske redan idag sitter i styrelsen. Men så kommer det en fråga där de politiska partierna har ett intresse. Låt oss till exempel säga att de driver igenom att endast personer uppvuxna i Södertälje kommun får vara med och spela. Eller kanske än mer absurt, att man ska följa en politiskt bestämd regelbok istället för de vanliga hockeyreglerna och best-practice inom sporten.

Vi inom POSK är självklart för demokrati och medlemsinflytande. Vi stod till exempel till skillnad från socialdemokraterna bakom beslutet att öppna upp för 16-åringar att få rösta. Men det finns alltid saker som inte kan bestämmas genom majoritetsbeslut. En ishockeyklubb kan till exempel inte sluta spela ishockey, då är det inte längre en ishockeyklubb. Och en kyrka kan inte sluta tala om Jesus, om synd, kärlek, förlåtelse och det eviga hoppet. Läs igenom vad Johnsson och Jacobsson i sin artikel skriver om vad socialdemokraterna vill göra för kyrkan. Det är bra saker som vi i stort ställer oss bakom. Men inte en enda gång talar de om kyrkans uppdrag att göra alla folk till Jesu lärjungar. Utan detta upphör kyrkan att vara kyrka, kvar blir endast en hjälporganisation bland andra med alldeles för många k-märkta byggnader att sköta om.

För det andra kan vi försäkra väljarna att vi på våra listor har personer som i den vanliga politiken sympatiserar med de rödgröna. Att dessa inte också sitter i kommunfullmäktige kan bero på att det socialdemokratiska partiet förbjuder sina medlemmar att i kyrkovalet ställa upp för någon annan lista än deras egen. Flera modiga socialdemokrater har runt om i Sverige blivit fråntagna sina kommunpolitiska uppdrag då de valt att ställa sig på obundna listor i kyrkovalet.

I kyrkovalet den 15 september i höst har du som kyrkotillhörig möjlighet att bestämma kyrkans framtid. En röst på POSK är en röst för att kyrkan ska fortsätta vara en kyrka som både förmedlar det kristna budskapet och verkar för ett gott samhälle.

Gustaf Bengtsson, ordförande POSK Södertälje
Ulf Sundblad, gruppledare POSK Södertälje

Gustaf Bengtsson from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

 

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Två POSKare från Södertälje skriver på Kyrkans Tidnings debattsida 20 juni 2013.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Vi rekommenderar ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan, anser veckans debattörer.

Sverige har haft en statskyrka som länge var en rätt totalitär myndighet. Under 500 år styrdes den av påven och hans utsända. Från den tiden finns en mängd kulturvärda kyrkobyggnader och dessutom det levande minnet av lokala helgon (Botvid, Sigfrid, Ragnhild m fl) och bland dem framför allt Birgitta som kanoniserades av påven och räknas som en av Sveriges i världen mest kända personer.

Gustav Vasa kapade banden och lade kyrkan under Sveriges politiska system. Den strukturen varade också i nästan 500 år. Prästerna kom att utgöra ett av de fyra riksdagsstånden. I modernare tider var det ecklesiastikministern som ansvarade för kyrkskattens nivå, tillsatte bis­kopar och så vidare.

Problemet blev att en begreppsförvirring uppstod, inte minst under 1800- och 1900-talen. En del biskopar och kyrkoherdar, utsedda av politiskt ideologiska skäl, stod inte ens upp för kyrkans bekännelse. Under 1900-talet stärktes faktiskt politiseringen. Det gällde att vara politiskt korrekt, vanligen social­demokrat, för att få inflytande i kyrkan. Ibland blev följden rent barock. Biskopsämbetet blev för somliga ett steg på en banad karriärväg, där nästa steg var minister eller professor.

År 2000 skildes dock kyrka och stat åt. Svenska kyrkan fick då ”nomineringsgrupper” i kyrkovalen, i stället för ”partier”. År 2014 slår förändringsarbetet igenom med en genomgripande strukturrationalisering av det gamla mönstret. Det sker också i Södertälje.

Kyrkan ska i sin fria position fortsätta vara demokratiskt ledd, men alltmer med tankar utifrån sitt eget väsen.
I Södertälje är den demokratiska bilden sedan en tid sådan att Moderaterna, Socialdemokraterna och Partipolitiskt obundna (Posk) är jämnstora. De flesta politiska partier har överlämnat kyrkofrågorna åt fria nomineringsgrupper. I år sällar sig moderaterna till det nytänkandet och ställer upp i valet under ny beteckning.

Några politiska partier fortsätter dock till synes oberörda av tidens gång. I Södertälje gäller det tydligast Socialdemokraterna. Motiveringen för dem är att man ser allt i samhället som en helhet och en enhet. Sverige­demokraterna ställde upp i förra kyrkovalet utan att nå något reellt inflytande. För dem är nog kyrkopolitiken en språngbräda och övningsplats för andra ambitioner. Ideologi och människosyn är oförenlig med kyrkans ambitioner.

Framtiden verkar vara en snitslad bana för ansvarskännande utanför det partipolitiska systemet. I Södertälje har Posk såsom oberoende kunnat stödja goda tankar från både social­demokratiskt och moderat håll och därmed haft ett viktigt inflytande. Gruppen utgör också en tydligt märkbar röst på stifts- och riksnivå.

I årets kyrkoval vill vi därför rekommendera ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan. Egentligen är det den enda logiska följden av den utveckling som pågår. En traditionell röst i partipolitisk riktning är att stödja en utgående tidsrest, detta sagt med djup respekt för många väl insatta och duktiga kyrkopolitiker inom partitraditionen.

Den unga generationen verkar förstå den aspekten. På Posk:s listor är medelåldern betydligt lägre än i de nu gällande demokratiska organen.
Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gustaf Bengtsson
ordförande i Posk, Södertälje, 2 vice ordf i Södertälje kyrkoråd
Ulf Sundblad
gruppledare i Posk, Södertälje, 2 vice ordf Södertäljes kyrkliga samfällighet

Gustaf Bengtsson sitter också för POSK i kyrkomötet.

Från POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.
(…)
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

 

 

Halvvägs in i försöksåret

Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs och kyrkomötesledamot rapporterar från kyrkohandboksförsöksåret.

Som Kyrkans Tidning påtalade häromveckan, har vi nu hunnit halvvägs in i året med försöken av ny kyrkohandbok och vilka erfarenheter har vi hittills gjort?

Säkert är det olika runt om i våra församlingar, men hos oss har det varit påfallande lite invändningar eller kommentarer. Alla våra regelbundna gudstjänstdeltagare är och har varit mycket medvetna om detta försök.

Några blev förvånade över de små förändringarna i texter och de olika momentens placering. Det som rönt störst uppmärksamhet är möjligheten att lägga bönen om förlåtelse efter predikan, vilket vi provade under adventstiden och tänker göra under en del av den långa Trefaldighetstiden.

Möjligheten är ju inte ny, utan finns ju redan i handboken från 1986. Fler har uttryckt det så att sina tillkortakommanden, brister och synder vill man bli av meddetsamma! Vi som ingår i den grupp som valt olika alternativ i såväl texter som musik, har strävat efter att pröva många alternativ – allt för att testa och se.

Vi har valt att blanda i musikserierna, d.v.s. vi använder ingen musikserie genomgående, men har nog lyckats att använda alla musikaliska alternativ vad gäller högmässan.

Runt nyår råkade flera av prästerna, diakonerna och även jag ut för total heshet, vilket visade sig vara av godo, trots allt. Då kunde vi pröva möjligheten med en lekman som försångare, även om det finns de som menar att t.ex. nattvardsbönen börjar med lovsägelsens inledning (sursum corda) och därmed är vikt för en prästvigd person.

MEN.. här fick vi några prov på en form av ökad delaktighet. Detta upplevdes av alla som ett lyft.

Negativ kritik har mest gällt prefationerna, inte minst från celebranterna. Svårast har de flesta haft med serie D, vilket jag har förståelse för. Det hade varit mer överkomligt för sjungande personer om man inte tvingat in texten och musiken i en fyrkantig 2/4-takt utan använt recitatonston istället.

Textunderläggningen blir väldigt märklig här och var och betoningen sker på fel ställen. Jag tror att prefationerna i de flesta nya serierna behöver ses över ordentligt.

På den nationella websidan har man möjlighet att ladda ner musik och texter och för att t. ex. göra en agenda för församlingen eller ett missale för eget bruk. Tanken är god, men dessvärre har många haft problem med att allting inte tycks vara med.

Jag har gjort vår församlings agendor från början, d.v.s. skrivit noterna och texten och inte använt webbverktyget utan utgått från den tryckta "Musikvolym Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del 1".

Det har då visat sig att det skiljer sig åt i melodier, textunderläggning och framförallt rytm. Mycket tid hade kunna sparats vid övning med präster och biskop om vi haft samma notbild och jag sluppit anmärka på ”felsjungning”!

Vi har också märkt att gudstjänstdeltagare "passar på" att ha synpunkter på sådant som egentligen inte har med försöksordningar att göra. Flera ifrågasätter den version av Herrens bön, som vi använt i mer än ett decennium! Här hoppar vi dock inte mellan den gamla och den nya utan håller fast vid "Vår Fader" utom vid gudstjänster på äldreboenden.

De senaste tjugo åren har vi regelbundet använt den nicenska trosbekännelsen utom vid dop och konfirmation, men har nu testat med att variera oss. Våra gudstjänstdeltagare är nog glada för det, men föredrar den nicenska vid högtidsdagar. ”Gud av Gud, ljus av ljus”….-knepigt att förklara, men måste man förstå allt?

Hos oss har vi alltid evangelieprocession vid högmässan utom under fastan, och i förslaget finns fyra olika hallelujarefränger att använda i samband med detta moment. Här tror jag att man utöka rejält eller inte vara rädd att ”svarva ihop” nya själv.

Vad gäller de kyrkliga handlingarna är åsikterna väldigt få. Det som senast kom på tapeten är att konfirmanderna nu inte enligt förslaget svarar "JA" på frågan, om de vill bli konfirmerade. En av prästerna löste det genom att i predikan fråga dem!

Skillnaderna vid dop, vigsel och begravning är av den naturen att deltagare inte märker något. Vi har inte provat sjungen förbön vid dop av flera skäl. Bl. a känns den inte särskilt upplyftande vid ett sådant tillfälle. Den känns alltför meditativ och rimmar inte särskilt bra med situationen där man gläds över en ny medlem. Möjligheten att utöka antalet psalmer vid begravningsgudstjänster känns kanske som ett slag i luften.

Hur kan man sammanfatta försöket hittills då?

Påfallande lite reaktioner, varken positiva eller negativa. En del av de äldre tycker att vissa textinslag har något av klåfingrigheten över sig. De olika mässmusikserierna får olika omdömen.

Många församlingsbor tycker det de är svåra att lära sig. Prästerna har ofta problem med prefationerna. Personligen tycker jag att det nya materialet är ganska tunt och är glad över att serie A finns.

Torvald Johansson
Domkyrkoorganist Strängnäs domkyrka

Nu smäller det!

Nu smäller det!

Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs, berättar här om sin församlings arbete med den nya kyrkohandboken.
Torvald sitter också i kyrkomötet för POSK.
Nu smäller det!

Det var kanske att ta i, men åtminstone en liten puff blir det väl? Jag tänker på året som kommer med försöksordningar enligt förslaget till ny kyrkohandbok. Hur har detta tagits emot hittills? Ja, förmodligen väldigt olika. Efter vad jag hört kommer en del församlingar att pröva en till två musikserier, andra allihop.

Förslaget blev bekant i juni detta år, alldeles innan vi gick på semester, vilket kanske har betytt att arbetet med att sätta sig in i alla alternativ har forcerats fram från mitten och slutet av augusti. Mitt personliga första intryck i juni var: Va? blev det inte mera än så! Var finns allt nyproducerat i musikväg? Vismässan – känns den nyskapande och fräsch? Hur hade en genomkomponerad serie av S-D Sandström eller någon annan låtit?

I vår församling började en grupp förbered sig redan under vintern 2011-2012 med att läsa det som dittills hade publicerats om handboksarbetet, men även andra skrifter om liturgik. Vi bestämde oss sedan för att lägga upp en plan för att på bästa sätt förankra det som komma skulle. Gruppen utökades med KR:s och KF:s ordförande, som var intresserade. Vi fastslog också att den mässmusik som vi musiker i församlingen har komponerat och som församlingen hittills använt med domkapitlets tillstånd skall få vila under detta försöksår.

I början av hösten åkte vi till stiftsgården och gick igenom allt material under 1,5 dag. Vi sjöng igenom musikserierna B-E på längden och tvären. A-serien känner vi ju ganska bra sedan 1986. Redan dagen efter fick vi presentera materialet vid ett kontraktskonvent. Medarbetarlaget fick ett antal presentationer och fick ge sina synpunkter och det anordnades några församlingsaftnar där alla fick möjlighet att lufta sina åsikter, liksom kyrkorådet, som ju så småningom avger en remiss.

Vi testade dessutom att vid en medarbetarsamling sjunga igenom de nya serierna i kyrkan och med orgelackompanjemang för att få en mer autentisk upplevelse. Det gick förvånansvärt bra. Vid församlingsaftnarna fick vi bl. a. lära oss att det finns ett behov av tystnad för egen reflektion i gudstjänsten. Det behöver inte betyda att det blir longörer, som hindrar flödet. Vidare anordnade stiftet två studiedagar, som belyste förslaget från olika utgångspunkter.

Våra gudstjänstdeltagares erfarenheter måste under året tillvaratas. Vi tänker oss att vid några tillfällen intervjua vid kyrkkaffet direkt efter gudstjänsten men också sätta upp en brevlåda i domkyrkan och skapa ett formulär på hemsidan. Allt för att ge kyrkorådet underlag till remissen.

Nu, i början av oktober, var det dags att sätta ner foten! Vi kom fram till att vad gäller högmässan, (vi firar alltid högmässa på söndagar) behöver vi agendor och ordningar för advent, jul, fasta, påsk och två trefaldighetsserier. Två, för att få omväxling under den långa trefaldighetstiden.

Som tur var fick vi veta att man kan blanda och inte endast vara bunden till en enda musikserie i en t. ex. adventsserie. Å andra sidan bör ju stilarna inte sticka ut mot varandra. Man kan t. ex. enligt vår uppfattning, kombinera Lovsägelsens inledning (Sursum corda) i musikserie A med Sanctus enligt serie C. Det öppnar möjligheterna.

Vilka val har vi gjort då? Vi använder oss främst av musikserierna A-D. Högmässan i vår domkyrka, med dess akustiska förutsättningar, församlingsbornas ålder mm ställer vissa krav. Veckomässorna på olika platser i katedralen ger andra möjligheter, liksom ungdomsmässorna i högkoret. Inte helt förvånande vann musikserie D gehör hos våra yngre medlemmar.

Vi bestämde också att under året några gånger prova en musikserie genomgående, d.v.s. att inte blanda olika alternativ. Detta för att få en uppfattning om hur det upplevs och eventuellt håller.
Jag har hittills, av naturliga orsaker, mest uppehållit mig vid musiken i förslaget, men vi har också diskuterat böner, val av trosbekännelser mm. Nattvardsbönernas antal har ju ökat markant. Hos oss har vi stannat vid dem som har en tydlig bön om Andens närvaro i brödet och vinet (epikles).

Äntligen, ropar jag, har vi gjort oss av med den nuvarande Lovprisningen (Benedicamus) i slutet av gudstjänsten. Ett moment som inte bara orsakat celebranten frustration utan också de som tvingats lyssna till försök att hitta rätt melodi. Tänk så många olika melodier vi hört under tidernas lopp, melodier som inte står i mässboken och som vi inte trodde fanns!

Vi har också i våra val försökt öka delaktigheten genom att vid många moment skriva P/D/L (Präst, Diakon, Ledare). Har man t.ex. ingen sjungande präst kan ju D eller L sjunga prefationen, litanian etc. eller man kanske alltid skall ha en lekman som gör det?

Hos oss har vi bestämt att alla tjänstgörande utom diakonen går ut i procession under sista psalmen. Efter ”Avslutande musik” (vi kallar det inte längre postludium) uttalar diakonen sändningsorden och går sedan ner till de övriga. Våra diakoner är mycket glada över detta!

Vi kommer successivt att införa nya ordningar för de kyrkliga handlingarna. Direkt efter 1 advent börjar vi med ”nya” dopgudstjänstordningar, efter nyår följer begravningsgudstjänster o.s.v.
Eventuellt kan jag återkomma under året med reflektioner som vi i vår församling gör.

Gott Nytt Kyrkoår!
Torvald Johansson

Läs mer om kyrkohandboksförslaget här