Andreas blir ny biskop i Stockholm

Idag har det varit biskopsval i Stockholms stift. Det var den andra och sista av de två valomgångarna. Vid en presskonferens i S:ta Clara kyrka i Stockholm presenterades idag den av då två kandidater som fått flest röster. Stockholms stifts nästa biskop blir Andreas Holmberg.

– Jag är rörd, tacksam och glad över förtroendet som visats mig. Å ena sidan liten och ödmjuk inför det uppdrag som väntar mig. Å andra sidan sprittande glädje och tillförsikt inför det som komma skall, säger Andreas Holmberg.

Andreas Holmberg är idag stiftsadjunkt för gudstjänstfrågor i Stockholms stift. Tidigare har han arbetat som församlingspräst i Stockholms stift i femton år samt som lärare i Tanzania.
Han disputerar under våren på en avhandling om församlingar i mångreligiösa och mångkulturella miljöer.

POSK säger grattis till Andreas och önskar dig alla välsignelse i uppdraget!
Den 22 september klockan 11.00 vigs Andreas till biskop av ärkebiskopen i Uppsala domkyrka och tas emot i Storkyrkan 29 september.

Vid stiftsstyrelsens sammanträde idag så fastställdes det slutgiltiga valresultatet.

Andreas Holmberg, 557 röster (56,2%)
Marika Markovits, 434 röster (43,8%)
Ogiltiga, 10 röster

1001 personer röstade vilket ger ett valdeltagande på 89,5%

Foto: Mats Åsman

Barn- och ungdomshearing

Den 12 februari hölls den första valomgången i biskopsvalet i Stockholms stift. Ingen av kandidaterna fick över 50% av rösterna och därmed gick de två som fick flest röster vidare till en andra valomgång som hålls den 5 mars. Andreas Holmberg fick 416 röster och Marika Markovits 227 röster.

För första gången har nu en barn- och ungdomshearing genomförts i samband med ett biskopsval. Barn och unga har fått komma till tals och ställa frågor till de två biskopskandidaterna. Arrangörerna bakom detta var Stockholms stift, Svenska Kyrkans Unga och Sensus. Här nedan kan du se en film ifrån detta unika tillfället.

Den 5 mars hålls den sista valomgången då någon av de två kvarvarande kandidaterna kommer att väljas till biskop i Stockholms stift och sedan vigas till tjänst den 22 september i Uppsala domkyrka.

Här kan du läsa mer om biskopsvalet i Stockholms stift.

Ur POSKs program 2018-2021

Svenska kyrkan har ett ansvar för uppföljning av dopet och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan behöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga.

Debatten om predikoturer

Återigen har debatten om predikoturernas vara eller inte vara blossat upp. En fråga som väcker känslor på många sätt. Jag kan förstå att den gör det, men behöver det verkligen vara så?

På flera håll i landet har predikoturerna plockats bort succesivt. Nu senast är det stiftsstyrelsen i Stockholms stift som beslutat att avsluta annonseringen i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. På detta sätt sparar de ca 4 miljoner kronor varje år.

I höstas var jag i Färjestaden, Södra Ölands pastorat, och lyssnade på en föreläsning med Magdalena Widmark som är analysansvarig på kyrkokansliets kommunikationsenhet. En del av föreläsningen handlade då just om predikoturerna och effekten av dem. Stockholms stift togs upp som exempel och följande diagram presenterades:

Alltså, av de 1,7 miljoner invånare som finns i Stockholms stift så är det mindre än en tredjedel som läser DN eller SvD och det är så få som 0,1% som påverkas helt och hållet av predikoturen, 2100 personer. Dessa personer är absolut inte oviktiga för kyrkan, tvärtom. Men det är totalt sett en väldigt liten del som påverkas eller har användning av informationen i predikoturen.

Det måste finnas effektivare sätt att nå ut till den lilla skara som påverkas helt och hållet av predikoturen. Ofta sägs det dessutom att denna grupp är desamma som våra trognaste kyrkobesökare. Kanske är ett blad som delas ut vid varje gudstjänst med samma information som i dagens predikoturer ett alternativ för att nå just dem.

Det finns säkert mängder med idéer om hur denna grupp kan nås istället. Idag har vi ju så många kanaler att välja på. Men jag roade mig med ett litet räkneexempel. De 2100 personer som påverkas helt och hållet av predikoturen får istället ett brev varje månad med den kommande månadens predikoturer. Portokostnaden för det skulle bli ca 200 000 kronor om året. Lägg till kostnad för material och arbetstid. Kostnaden för det hela kommer då vara avsevärt lägre än de 4 miljoner kronor som det nu betalas för annonsering varje år.

Jag tror inte att det är någon av de som fattar beslut i frågor som denna som vill göra kyrkan mer osynlig, tvärtom. Men vi behöver stanna upp och fråga oss själva, hur möter vi människor med det kristna budskapet och evangeliet idag? Hur kan vi på bästa sätt berätta om det som händer i våra kyrkor så att det också når ut bättre? Kanske är det då vittnesbördet från oss själva som kommer att ge störst genomslag och inte några få ord i en tidningsannons.

/Victor Ramström

Hoppfullt trots allt

När jag läser nyheter om att Svenska kyrkan tappar medlemmar och detta från Kyrkans tidning den 18 januari att det finns en stor utmaning i rekryteringen av nya medarbetare är det lätt att känna mig nedslagen. Medlemmarna flyr och samtidigt är det svårt att anställa ny personal, självklart är det en dyster läsning. Men det gäller att inte fastna i dessa dystra tankar och det är fördelen med att ingå i en kristen gemenskap. Hoppet finns alltid där.

Vi vänder blad och lägger vår förtröstan hos Gud. Tar vara på goda idéer och då känns det inte så hopplöst längre. Som detta från Växjö stift. Till hösten ska de starta upp traineeprogram i kyrkan. I processen tar de vara på vad de unga vill och behöver samtidigt som de ser programmet som en del i en långsiktig plan för att lösa rekryteringsutmaningarna.

Någonstans läste jag kommentaren om detta att det är som Volontäråret som fanns när jag var ung, och som försvann i dess dåvarande form kring 2010. Jag skulle snarare säga att det är en uppdaterad variant av Volontäråret, och om detta faller väl ut i Växjö stift är det helt klart värt att titta på hur denna lösning kan bli nationell.

Något annat som känns hoppfullt, trots allt, är helgens prästvigningar i åtta stift. Sammanlagt har Svenska kyrkan fått 21 nya präster under helgens prästvigningar, från Luleå i norr till Lund i söder.

Uppsala stift

En biskop och två präster står högtidsklädda i ett vintrigt stadslandskap
Foto: Mats Lagergren

Magdalena Hedman flankeras av domprost Annica Anderbrant och biskop Ragnar Persenius.

Luleå stift

Tre präster och en biskop i högtidskläder
Foto: Emma Berkman/Luleå stift

Från vänster: Joel Hultdin, Katarina Österholm, Maja Svedmark och biskop Hans Stiglund.

Härnösand stift

Två präster och en biskop framför en kyrkport
Foto: Håkan Nordlöf

Christin Bostedt flankeras av domprost Kent Nordin och biskop Eva Nordung Byström.

Västerås stift

En präst och en biskop framför en kyrkport
Foto: Åke Paulsson

Azita Zaraii vid biskop Mikael Mogren

Stockholms stift

En biskop flankeras av fyra präster framför ett altare
Foto: Magnus Aronsson

Natalia Araya, Susanne Forsström Fäldt, Johanna Häggblom och Anna Berg flankerar biskop Eva Brunne.

Strängnäs stift

En biskop och en präst står leende framför ett altare i bakgrunden
Foto: Miriam Arrebäck

Annica Vallgren och biskop Johan Dalman.

Göteborgs stift

Två biskopar på var sin sida om fem präster, alla högtidsklädda
Foto: Torgny Lindén

Biskop Atle Sommerfeldt, domprost Karin Burstrand och biskop Per Eckerdal flankerar de nyvidga prästerna Joel Göranson, Anna Veres, Fredrik Borglin och Markus Stenbeck.

Lunds stift

En biskop och sex präster står på en trappen framför en kyrkport
Foto: Camilla Lindskog

Mathilda Ekberg, Sophie Lovén, Oskar Styf, Maria Gruber Wikström, Henrik Koverberg och Christoffer Kullenberg samt biskop Johan Tyrberg.

Se föredragen från kyrkodagarna

Vi är hemma från kyrkodagarna i Sollentuna, Tureberskyrkan. Nära 70 POSKare samlades och fick höra intressanta föredrag och framförallt mycket närverkande och samtal.

Under helgen spelade vi in föredragen med hjälp av Bambuser via en mobiltelefon. Vi hade dock ingen tillgång till extra mikrofon. Men vi har bedömt att ljudet ändå är såpass bra att det gick att dela.

Du kan alltså se föredragen igen (eller om du inte hade möjlighet att vara med så kan du se dem för första gången).

Under söndagen genomfördes också ett panelsamtal. Men det har vi inte lagt ut offentligt.

Du kan se alla filmerna här>>

"Nu kan de få komma…"

"Nu kan de få komma…"

Så säger min mamma när hon är klar inför att det ska komma gäster. Det kan vara en timme eller så kvar till inbjuden tid – men allt är klart – nu kan de få komma.

Lite så känner jag mig just nu. Sitter i Turebergskyrkan i Sollentuna. Allt är förberett så långt det går och jag bara väntar på att de ska komma. Alla deltagarna på POSKs kyrkodagar.

Det ska blir spännande dagar. Vi ska prata om sociala ekonomi, kyrkogårdar, begravningsfrågor, kyrkohandbok, rekrytering, kyrkopolitik. Vi ska nätverka och vi ska umgås.

Om vi får till det (kanske, kanske) så blir det eventuellt en inspelning av föredragen.

https://www.posk.se/2014-2017/kyrkodagar/kyrkodagar-2016 

POSKs kyrkodagar 16-17 januari!

Nu är det hög tid att anmäla dig till POSKs kyrkodagar om du inte redan har gjort det.

Programmet med hålltider (med reservation för inbördes förskjutningar):
12.00 Lunch
13.00 Pass I Välkommen, information samt Jan-Olof Aggedal
15.00 Fika
15.45 Pass II Jonas Lindberg
17.30 Liten Paus
18.00 Middag
19.30 Ordförandeträff (Mingel och samvaro för övriga)
21.00 Andakt

Söndag
8.30 Pass IV Johan Boj Garde
10.45 Pass V Information, ev panelsamtal
12.30 Lunch
13.30 Pass VI Katarina Evenseth
15.00 Gudstjänst i Turebergskyrkan

Du hittar alla praktiska detaljer och anmälan här>>

Passa på att nätverka och få mer information om aktuella och spännande frågor!

Alice hos ärkebiskopen

Alice Bah Kuhnke är gäst hos ärkebiskop Antje och hennes podprogram "Prata till punkt".

https://www.svenskakyrkan.se/pratatillpunkt

Alice är inte bara stadsråd och kulturminister – hon har också suttit i kyrkomötet för POSK 2006-2010.

Lyssna gärna på ärkebiskopens prat med en mängd olika intressanta personer.

Foto: Faximil från Kyrkans Tidning.

Sanningen om Svenska kyrkan?

I helgens DN kunde man i kulturdelen läsa en mycket uppriktig och upplyftande artikel av Jens Christian Brandt som varit på gudstjänst i Katarina kyrka på Söder i Stockholm.

DN: Kyrkan som blev en publikdragare>> (25 okt 2015)

Han beskriver ingående området och gudstjänsten och vittnar om att detta verkligen berör honom. Och det är fantastiskt.

Men ändå är det något som skaver. Och det sätter en annan bloggare fingret på.

Thérèse Eriksson skriver på sin blogg Thérèse ordar om betraktarens öga för hur det är i Katarina gentemot andra ställen. Att Katarina församling skulle vara genuin och annorlunda för, som Jens Christian Brandt skriver:

"Om jag först tänkte att tillströmningen till Katarina framför allt är en reaktion på tidsandan därute, på det stora vakuumet i fastighetsmäklarnas och gentrifieringsivrarnas värld, misstänker jag nu att lockelsen också ligger i att just de här mässorna kännetecknas av ett helt annat allvar än vad man annars förknippar med Svenska kyrkan.

Den lite veliga ”Vi-tror-på-något-men-det-kan-vara-vad-som-helst-typ-en-söt-hundvalp”-mentaliteten har i Katarina ersatts med ”Fader vår” i den gamla ordalydelsen, stränga påminnelser om att även ”den bildade medelklassen på Södermalm” är förgänglig och Kierkegaardcitat. Folk kommer hit, för att det just här verkar finnas något så unikt som en garanti att prästerna verkligen tror på Gud. Och att kristendomens centrala budskap inte kan omtolkas eller bortförhandlas."

Eriksson skriver på sin blogg:

"Här någonstans tycker jag mig se en avslöjande kärna. Det handlar inte så mycket om Katarina kyrka eller ens Svenska kyrkan i största allmänhet, utan om journalistens uppfattning av Svenska kyrkan. Det ska förstås sägas omedelbart: om detta är bilden av Svenska kyrkan, att prästerna inte tror på Gud och att ”Vi-tror-på-något-men-det-kan-vara-vad-som-helst-typ-en söt-hundvalp”, så är det förstås oerhört alarmerande.

Men det är fortfarande en bild eller en uppfattning – inte en absolut verklighet. Och jag funderar mycket på vem ”man” är, i Brandts formulering ”ett annat allvar än man annars förknippar med Svenska kyrkan”. Man är inte jag, i alla fall."

Jag kan inte annat än hålla med Thérèse Eriksson. Vad är det för en syn som Brandt har på Svenska kyrkan egentligen? Hur många andra gudstjänster har han gått till? Hur många präster har han talat med? Hur många församlingar har han besökt där prästerna inte tror på Gud?

Jag tycker det är alldeles utmärkt att Katarina församling har hittat sin rytm och sitt sätt att fira gudstjänst och möta upp de behov som finns i deras närområde.

Men jag protesterar högljutt mot att andra präster inte skulle tro på Gud eller på Jesus Kristus! I alla de gudstjänster som jag varit och är på så har jag aldrig funnit något skäl att betvivla det. Oavsett var jag har varit. Oavsett om vi har varit många eller få i gudstjänsten.

Bra att Brandt har hittat "hem" i Katarina – men lyft gärna blicken och inse att Katarina församling "bara" är en alldeles vanlig del av Kristi kropp. Det "unika" i Katarina finns överallt i Sverige och i våra olika församlingar, gestaltat på olika sätt.

Ur POSKs vision och program:

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.

Foto: Wikipedia commons

Uppdaterad 11.30. Bloggaren Rebella undrar kommenterar artikeln och bloggposterna – bla POSKs blogg En betraktelse är inte kyrkokritik>>

Rebella: Statskyrkan har hand om folkbokföringen, och så har frikyrkan hand om det religiösa!”>>

Teologin i Stockholms storkyrka

Det blåser friskt kring Storkyrkan, domkyrkan i Stockholm. På deras blogg Katedralakademin så kan vi läsa om deras olika undervisningskvällar.

http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/

Vid en av undervisningskvällarna har man bjudit in en imam som berättade om koranen. Och genast blir församlingen beskylld för att bedriva koranstudier och debatten har gått hög.

http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/2015/10/14/bedriver-vi-koranstudier/

Ulf Lindgren skriver:

Eftersom så många kristna känner stor oro inför islam, har jag valt att också utsätta koranen för samma kritiska textstudium. Vad står det egentligen och hur kan det brukas eller missbrukas idag? Jag har bjudit in en person som under många år undervisat just kring dessa frågor och själv som bedjande muslim förhåller sig till koranens olika texter.

Det är vår uppgift som kristen kyrka att ta kristna bröders och systrars oro på allvar, att tillsammans ställa frågan till den andra religionen: vad menar ni, hur förstår ni dessa ord. Det handlar inte om missionering, inte om att bevisa vem som har rätt eller fel, utan att lyssna på varandra i det offentliga rummet och tydligt visa att vi inte är rädda för varandra utan orkar bära det faktum att vi är olika och tror olika, men är alla människor.

Jag tror att församlingen egentligen har en god intention och de väljer också att provocera. Men frågan är om det håller hela vägen. Är det tydligt för dem som kommer vilken grund man står på och varför man gör det här? Är det tydligt att det är Jesus Kristus som är vägen, sanningen och livet?

Jag läser på Mona Walters blogg (fd muslim) som var med på kvällen.

http://monawalter.blogg.se/2015/october/bisarr-kurs-i-kristen-tro.html

Hon skriver:

Kyrkokomminister Ulf Lindgren stod som en tupp i centrum under denna tillställning. Bland annat valde han mycket selektivt ut vilka som fick ställa frågor. När frågorna till Shiraf blev svåra och många tog Ulf kommandot och svarade själv. För att förklarade våldet inom islam hävdade han att kristendomen gjort liknande våldshandlingar så sent som under 1600 talet i Guds namn.

Jag reste mig då upp och protesterade. Kristna har dödat men aldrig på uppdrag av Jesus, sade jag.Jo det har dom, sade Ulf och gav oss Matteus 10:34-36. Jesus sade, Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor osv.Ulf förvränger denna vers betydelse. Vad Jesus verkligen menade är att om du följer mig kommer det att bli konflikter mellan dig och din familj om de inte accepterar ditt val. Jesus uppmanar inte alls till våld, krig eller död. Enligt min åsikt ljög Ulf Lindgren om Jesus i sin iver att försvara islam och bygga broar mellan religionerna. Han ville övertyga oss om att kristendomen varken är bättre eller sämre än islam.

Hon skriver senare ytterligare en bloggpost där hon uppmanar medlemmarna att stanna kvar i Svenska kyrkan:

http://monawalter.blogg.se/2015/october/stanna-kvar-i-svenska-kyrkan.html

Jag var inte där. Jag känner inte Ulf Lindgren eller har hört honom predika. Men jag blir orolig när jag så här utifrån hör och ser debatten.

Ett intresse för att lära sig om andra religioner måste alltid utgå från min grund i den kristna tron. Alltid! Så länge som det saknas ett förtroende för att domkyrkoförsamlingen verkligen gör så, så kommer de att få kritik för sina kvällar.

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro