Linköpings stift satsar på Relationer, Gudsrikesvision och Tecken.

Biskop Martin Modéus har ett flerårsprojekt i Linköpings stift där ett material jobbats fram med årsvisa teman.

2013 handlade fortbildningarna om Relationer, 2014 är det Gudsrikesvision och 2015 kommer det att handla om Tecken.

Här finns material att ladda ner: Kyrkosynsarbetet i Linköpings stift>>

 

Martin Modéus: Ny artikel av biskop Martin Modéus – Kyrkosyn: Relation och andlighet>>
2013 Relationer>>

Biskop Martin Modéus – kyrkosyn from Linköpings stift on Vimeo.

Ärkebiskopens sista officiella uppdrag

I går var vi nog ganska många som satt och tittade på prinsessan Leonores dop. Jag hade börjat med TV-gudstjänsten från Norrköping och flyttades sedan till Stockholm och kyrkan på Drottningholm.

Dopet blev ett fint dop tycker jag. Och de är för bedårande söta de små prinsessorna. Precis lika söta som alla barn.

Detta var ärkebiskopens sista officiella uppdrag innan han på lördag lägger ner staven och avslutar sin ärkebiskopstid. Och precis som vanligt kom han in i kyrkan och såg ut som en buspojk. (Har han ingen som rättar till hans kläder innan han tjänstgör?) Den stora skruden hänger lite på sne. Flera gånger när jag sett honom i biskopsmössa sitter den också lite på sne.

Men jag tycker att alla tre prästerna, Anders Wejryd, Lars-Göran Lönnemark och Michael Bjerkhagen på ett bra sätt lyfte dopet och den kristna tron i gudstjänsten och de efterföljande intervjuerna. De lyfte bland annat att dopet inte är en privat angelägenhet, att det är något officiellt som angår hela församlingen.

Foto: Kungahusets webbsida, Henrik Montgomery TT

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Aftonbladet: Vem stal showen. En trio. Gud, Jesus och Den heliga Anden>>

Låt livets sånger sjungas

Låt livets sånger sjungas – i radio – på palmsöndag

Marianne Bokblad, som är ledamot av Stiftsfullmäktige i Linköpings stift för POSK, och barnkörledare i Söderköping S:t Anna församling, har skrivit texterna till Palmsöndagens mässa från Dalvikskyrkan i Jönköping. Linda Sandström, kantor i Dalvikskyrkan, har tonsatt texterna och leder kören som sjunger i P1:s gudstjänst. Prästerna Claes Dahlquist och Hans Boeryd leder mässan.

Livets sånger är en nyskriven mässa om andlighet och Gudsnärvaro mitt i vardagen, mitt i livet.

Texterna är skrivna på ett på ett språk som är tillgängligt även den ovane kyrkobesökaren, och melodierna är lätta att ta till sig och sjunga med i. Här finns, förutom traditionella koralharmonier, såväl jazzvals som rumba och hambo.

Livets sånger vill visa på alla de möjligheter som vi får av nåd, varje dag – om och om igen.

Samarbetet mellan Marianne och Linda har mynnat ut i dels denna mässa med körsånger och psalmer, dels ett antal sånger för kyrkokör och för kyrkans barngrupper samt för skolan. Linda hittade till Marianne via internet, de kom att utbyta texter och melodier och efter ett års samarbete vann de första pris i Växjö stifts tävling om psalmer för unga, 2009. Den psalmen, När inga ord finns kvar, ingår i mässan.

Foto: Foto: Henrik Ydreborg/Dalvikskyrkan.
________________________

Du kan lyssna på mässan på söndag i P1
Läs och lyssna här>>

Marianne är POSKare från Linköpings stift, där hon nu sitter i stiftsfullmäktige.

Ur POSKs vision och program>>:
Musiken i kyrkan är ett redskap för att utforska, förmedla och fördjupa tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd. Musiken är en viktig del i vårt gudstjänstliv och tillför en dimension som förstärker och förtydligar evangeliet om Jesus Kristus.

Sveriges Kyrkosångsförbund är Sveriges i särklass största körorganisation och körsång är en av Svenska kyrkans största ungdomsverksamheter. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet. POSK vill med kraft verka för att stärka musiken i församlingarna.

 

 

Nomineringsmöte och församlingsråd

Här följer ett ett längre inlägg om församlingråd och nomineringsmöten från Anna Lundblad Mårtensson från Linköpings stift. Vi kommer också publicera texten på vår webbsida om församling.

Församlingsråd och nomineringsmöten i pastoraten från år 2014

Kyrkomötets beslut 2012-11-21 om ändrad lokal struktur i Svenska kyrkan

Kyrkostyrelsens förslag till ny lokal struktur för Svenska kyrkan syftar till att skapa hållbara strukturer i vår kyrka, vars uppdrag är oförändrat att vara ett redskap för evangelium. Förslaget vill stimulera en levande teologisk reflektion över hur vår identitet kan uttryckas, bevaras och utvecklas.

En princip i förslaget är att allt inte behöver detaljregleras utan den lokala nivån har förmågan att finna lämpliga lösningar i sin egen situation. En utmaning och möjlighet är att vilja och våga och pröva nya former att organisera arbetet. Att pröva och ompröva det vi gör behöver vi fortsätta med också i framtiden.

Beslutade förändringar
Den lokala nivån består av församlingar och pastorat. Det är inom pastoraten det finns församlingar där det ska finnas församlingsråd som styrelse. Beslutande organ i pastorat såväl som i en församling som inte ingår i något pastorat är kyrkofullmäktige.

Kyrkofullmäktige utses i direkta val av dem som tillhör pastoratets församlingar respektive församlingen. Pastoratets kyrkofullmäktige väljer ett församlingsråd som styrelse för församlingen.

Innan valet ska det hållas nomineringsmöte(n) där församlingens medlemmar kan nominera kandidater till församlingsrådet. Det nyvalda kyrkofullmäktige ska besluta för vilken tid ledamöter och ersättare i församlingsrådet ska väljas. – högst fyra år – nyval till församlingsrådet ska alltid ske i samband med att en ny mandatperiod börjar för kyrkofullmäktige.

Här är viktigt att uppmärksamma att det nu finns en möjlighet att utse församlingsråd för en kortare tidsperiod än en mandatperiod. Rätt använd kan detta skapa ett större intresse hos fler och yngre kandidater. Det är väl känt att många ungdomar inte vill binda sig för ett så långt engagemang som en mandatperiod innebär. Det finns här en möjlighet att utse personer till församlingsrådet utifrån ett visst kunskapsområde under ett par år då församlingen arbetar med en viss verksamhetsinriktning.

För att vara valbar till ett församlingsråd gäller samma valbarhetskriterier som nu, man ska vara döpt och vara 18 år.

4 kap 22 § Kyrkofullmäktige väljer ledamöter, förutom kyrkoherden, och ersättare i församlingsrådet. Antalet bestämmer kyrkofullmäktige. Antalet valda ledamöter får inte vara mindre än fyra. Antalet ersättare ska vara minst hälften av antalet valda ledamöter.

4 kap 23 § (Det nyvalda) kyrkofullmäktige ska inför val av församlingsråd genomföra ett församlingsmöte eller annat öppet nomineringsmöte som säkerställer församlingens inflytande. Vid ett sådant möte nominerar församlingens röstberättigade medlemmar kandidater till församlingsrådet.

4 kap 24§ Kyrkoherden är ledamot i församlingsrådet. Bestämmelser om kyrkoherdens rätt att i sitt ställe utse annan präst som ledamot finns i 5 kap. Kyrkoherden kan därmed utse en annan i församlingen tjänstgörande präst att i sitt ställe vara ledamot.

Kyrkofullmäktige ska bland de valda ledamöterna välja en ordförande och församlingsrådet en vice ordförande. Kyrkofullmäktige får uppdra åt församlingsrådet att välja även ordförande.

Inför val av församlingsråd (KO kap 4)
Öppet nomineringsmöte
Inför valet ska nyvalda fullmäktige genomföra ett församlingsmöte eller annat öppet nomineringsmöte med församlingens röstberättigade medlemmar, för att säkerställa församlingens inflytande. Vid detta möte är det möjligt för församlingens medlemmar att nominera kandidater som inte tillhör den egna församlingen utan tillhör någon av de övriga församlingarna inom pastoratet.

När församlingsråd ska väljas av kyrkofullmäktige för första gången efter 2013 års kyrkoval ska kyrkonämnden i de samfälligheter som blir pastorat kalla till församlingsmöte enligt 4 kap. 23 §. Om det sker en indelningsändring som innebär att ett helt nytt pastorat bildas, ska i stället indelningsdelegerades arbetsutskott kalla till församlingsmöte.

Kyrkofullmäktige kan välja personer som inte nominerats på församlingsmöte. I förarbetena betonas dock vikten av att nomineringarna vid det öppna nomineringsmötet inte ska förbises utan ha betydelse i de överväganden som kyrkofullmäktiges valberedning har att göra inför beslutet i fullmäktige.  

Det är viktigt att företrädare för de nomineringsgrupper som har mandat i fullmäktige tillsammans och i respekt för varandra kommer överens om hur de öppna församlingsmötena bör genomföras och hur resultatet senare ska behandlas av fullmäktiges valberedning.

Regler för indirekt val gäller även detta val.

Roller;
Nuvarande kyrkonämnd/ indelningsdelegerades AU kallar
Vem som genomför mötena är inte reglerat, men nyvalda fullmäktiges presidium bär ansvaret och nyvalda fullmäktiges valberedning bereder
Kyrkofullmäktige väljer före årsskiftet

Det är en klar fördel om det nyvalda kyrkofullmäktige samlas två gånger innan årsskiftet. Vid det första mötet väljs presidium och en valberedning. Om detta val är genomfört innan de öppna församlingsmötena äger rum kan såväl valberedning som presidium närvara vid dessa möten. Att de närvarar vid nomineringsmötena är betydelsefullt eftersom de senare har att ta ansvar för de kommande valen av församlingsråden.  

Vid dessa möten sker inget val, inte heller någon omröstning eller värdering av nominerade kandidater ska förekomma vid det öppna nomineringsmötet.

Kom ihåg att endast medlemmar i församlingen inbjuds och att endast medlemmar i församlingen nominerar. Att så sker ska säkerställas. Om personerna inte är välkända bör man notera personnummer på de som nominerar kandidater. De som nomineras ska vara tillfrågade och uppfylla de krav som finns för att vara förtroendevald. Den som tillhör någon av församlingarna i pastoratet är alltså valbar till ett församlingsråd inom pastoratet.

Det finns inget minimiantal för hur många som ska vara närvarande. Det är inte heller reglerat hur nomineringsmöte ska genomföras men det är lämpligt att följa regler motsvarande ett fullmäktigemöte.

En hjälp i en senare beredning kan vara att utarbeta någon form av ”intresseanmälan” där intresserade kan ange något av sina specifika intressen, erfarenheter kompetens och engagemang. Genom att använda sig av möjligheten att utse församlingsråd för en kortare tidsperiod, t.ex. två år ökar förhoppningsvis möjligheten att ungdomar vill vara med och bidra i församlingsrådens arbete.

Det är lätt att konstatera att ungdomare röst och perspektiv tyvärr lyser med sin frånvaro i alltför hög grad idag och att det är viktigt att alla nu tillsammans verkar för att ändra på detta.

Församlingsrådens uppgift
Församlingsrådet ska fullgöra de uppgifter
•    som anges i kyrkoordningen
•    som anges i församlingsinstruktionen
•    som kyrkorådet i övrigt beslutar

Hur ansvaret för den grundläggande uppgiften och den verksamhet som bedrivs är bara delvis reglerat. Frågan om hur man skapar en lokal närhet och ett lokalt engagemang och samtidigt samverkar inom pastoratet så att så optimala förutsättningar som möjligt skapas behöver beredas och bearbetas noga.

Svaret på hur det bäst bör realiseras ser olika ut och här är utmaningen att se de lokala möjligheterna och samtidigt se att pastoratet kan underlätta det gemensamma arbetet genom att avlasta församlingsråden uppgifter som blir bättre om de sköts gemensamt.

Här är det viktigt att tänka på att arbetsorganisationen, de anställda inte är och behöver vara knuten till en viss församling samtidigt som det är viktigt att skapa kontinuitet och bygga förtroendefulla relationer lokalt i varje församling.

Gemensam församlingsinstruktion
För varje församling ska det finnas en församlingsinstruktion. Församlingar som ingår i ett pastorat ska ha en gemensam församlingsinstruktion.

Förslag till församlingsinstruktion ska utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i samråd med domkapitlet. När det gäller en gemensam församlingsinstruktion ska kyrkorådet även samråda med församlingsråden inom pastoratet.

Instruktionen ska innehålla
1. de regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i denna kyrkoordning,
2. ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

I det pastorala programmet ska även behandlas dels församlingens verksamhet på de andra språk än svenska som behöver användas för att församlingen ska kunna fullgöra sin grundläggande uppgift dels barnets perspektiv utifrån en barnkonsekvensanalys. Utöver vad som sägs i första stycket ska i en gemensam församlingsinstruktion för församlingarna i ett pastorat även redovisas hur ansvaret för församlingens grundläggande uppgift är fördelat mellan församlingarna och pastoratet. Där ska också redovisas hur de befattningar som präst som ska finnas inrättade enligt 37 kap. 18 § i huvudsak disponeras.

Församlingsinstruktionen är gemensam i ett pastorat och beskriver där hur ansvaret för den grundläggande uppgiften fördelas mellan församlingarna och pastoraten. Det är viktigt att uppmärksamma att 57 kap. 5 § innehåller en uttrycklig bestämmelse att kyrkorådet ska samråda med församlingsråden inom pastoratet när förslag till gemensam församlingsinstruktion arbetas fram.

Detta ger möjligheter till bred reflektion, engagemang och lokal anpassning. Att implementera en ny organisation kräver stor lyhördhet så att ett förtroendefullt samarbetsklimat byggs upp.

Kyrkorådet har ansvaret för helheten i ett pastorat och har att både se och bejaka det som fungerar bäst då en viss verksamhet bedrivs direkt av kyrkorådet eller av ett par av församlingarna tillsammans. Varje församling ska verka efter de egna förutsättningarna och de ser olika ut. Det är viktigt att kyrkorådens ledamöter inte ser sig som främst representanter för den egna församlingen och ser som sin uppgift att företräda och tillgodose den egna församlingens särskilda intressen.

Kyrkorådet bör skriva in i sin arbetsordning hur och kring vilka frågor kyrkorådet kommer att samråda med församlingsråden. I en organisation är det viktigt att så många som möjligt vet så mycket som möjligt om varje del, församlings liv och förutsättningar då man har att ta ansvar både för varje enskild församling såväl som för helheten i pastoratet.

Genom att med en regelbundenhet inbjuda församlingsrådens ledamöter till gemensamma överläggningar kan samarbetet och samsynen kring det gemensamma uppdraget stärkas.

Att våga pröva och att våga ompröva är och kommer att vara viktigt. Det är inte troligt att man från start hittar det optimala sättet att organisera och bedriva verksamheten inom församlingarna och i pastoraten.

Anna Lundblad Mårtensson Linköpings stift Anna.lundblad.martensson@svenskakyrkan.se

Jag är för växthuseffekten

"Jag är för växthuseffekten" sa en av deltagarna på dagens POSK-möte i Linköping. Med det menade personen växthuseffekten i form av att få växa i tron, att få växa i sin församling, att få en effekt som smittar av sig.

Jag tycker det är en bra bild. Att församlingen är det växthus där vi får näring, värme och kraft. Och sen har vi med oss den kraften för att leva utanför församlingen. I vår vardag. I vår familj. I samhället.

POSK-mötet i Linköping talade om de kommande valen av kyrkoråd och församlingsråd. Det finns stor oro för hur det ska gå till. Hur ska det bli? Hur ska man göra? Vem ska bestämma?

Grejen är ju att det är väldigt mycket upp till det lokala förhållandet hur det blir. Kyrkofullmäktige tar beslutet om kyrkoråd och församlingsråd. Men innan församlingsråden utses måste det genomföras ett nomineringsmöte i församlingen.

Linköpings stift gör på lite olika sätt i sina olika pastorat. I andra stift går det till på andra sätt. Prata med din stifts-POSK-styrelse för att få råd och hjälp hur ni kan tänka lokalt.

Vi ska vara positiva så Anna, från POSK riks-styrelse. Nej, sa en av deltagarna, vi ska vara POSK-itiva! Det handlar om att tänka och prata POSK hela tiden. Att faktiskt visa på hur vi, som förtroendevalda och ideella finns med och tar ansvar på olika nivåer. Så att vi gör oss kända. Och att det blir ännu mer tydligt vad i vill.

Jag är glad att jag har mitt fantastiska jobb och får träffa alla dessa härliga människor Sverige runt som vill och kan jobba för Svenska kyrkan. Och låt oss inte glömma POSKs vision:

POSK har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

Vår nye ärkebiskop heter Antje

Vår nye ärkebiskop heter Antje Jackelén. Hon fick flest röster i dagens val till ärkebiskop.

Det innebär att Svenska kyrkan för första gången har fått en kvinnlig ärkebiskop.

Gratulerar till det nya uppdraget, biskop Antje!

Jag känner biskop Antje lite grann eftersom hon sitter i mitt utskott (kyrkolivsutskottet) som en av två biskopar. Det jag har sett av henne är en duktig, kompetent präst och teolog som har ett helikopterseende på frågor där vi "vanliga" ledamöter sitter med vår församlingserfarenhet. När man får komplettera varandra så blir det bra!

 Svenska kyrkans pressmeddelande skriver>>
Biskop Antje Jackelén fick 55,9 procent av rösterna i ärkebiskopsvalet idag och därmed har Svenska kyrkan valt sin nya ärkebiskop.
Hon tas emot vid en tv-sänd högmässa i Uppsala domkyrka söndagen den 15 juni 2014 och är den första kvinna som valts till ärkebiskop i Svenska kyrkan.

– Jag är omtumlad och mycket glad och tacksam för det starka stödet. Det känns också bra att ha åtta månader att förbereda mig inför tillträdet. Under den tiden fortsätter jag mitt arbete som biskop i Lunds stift, säger biskop Antje Jackelén.

Preliminära röstsiffror i ärkebiskopsvalet:

Biskop Antje Jackelén, Lunds stift  55,9 %   174 röster
Biskop Ragnar Persenius, Uppsala stift  33,1 %   103 röster
Kyrkosekreterare Cristina Grenholm, kyrkokansliet Uppsala  7,1%   22 röster
Domprost Johan Dalman, Strängnäs  2,9 %   9 röster
Biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift  0,6 %   2 röster

Totalt antal möjliga röster: 325
(Stiftsstyrelserna/domkapitlen: 243 röster, kyrkostyrelsen: 15 röster, Uppsalas
präster/diakoner/elektorer: 67 röster)

Tjänande ledarskap

Martin Garlöv, POSKare från Uppsala och bloggare på Brygubben gästbloggar i dag på vår blogg.

Tjänande ledarskap är något annat än att peka med hela handen

En sommar och en höst, och sen några vinterveckor med adventstid och julfirande. På det ett nyår och så en nyordning i Svenska Kyrkan, som kallas strukturreform. Ett system med ekonomiska samfälligheter, församlingar och pastorat emellan, som fått sin dominerande utbredning under de senaste 50 åren, med en acceleration under de två senaste decennierna, ska ersättas av ett fullskaligt experiment för att organisera kyrkolivet på lokalplanet. Statskyrkosystemet avvecklades vid millenieskiftet. Nu kommer kommunalkyrkan snart att ha satt sin sista potatis. En förnyelse av den kyrkliga demokratin närmar sig.

Nu gäller det att fösa samman mycken god vilja, för att det ska gå vägen. Och den goda vilja skulle många aktiva och engagerade medlemmar i Svenska Kyrkans församlingar må väl av att få se så mycket mer av, än vad jag förstår kommer dem till del. Låt hoppas att läget är något bättre än vad mina informanter vittnar om.

I besvärande stor utsträckning är livet i Svenska Kyrkan varken modernt eller gammalmodigt, det är bara lite dagen efter. Lite bakis. Och vad som kallas reformer är inte tillräckligt olikt sådant som både genomförts och förklarats behäftat med brister eller redan blivit passé och fått sin efterföljare.

Påtagligt blir det i synen på ledarskap. Det får inte vara så illa som en läsning av platsannonserna i Svenska Kyrkans eget veckotidning ger vid handen. För där är det starka, tydliga ledare som kan peka med hela sin stora hand, som efterlyses. Beskrivningarna av de kyrkorherdar som förväntas leda de nya storpastoraten är inte rolig. Vad är de ett resultat av? Hur har snacket gått och vilka är det som har pratat ihop sig?

När nu många pastorat ska bli stora arbetsgemenskaper, då blir det än viktigare med rekrytering av chefer som varken är ägnar sig åt att flaxa omkring som olika hönsmammor eller sprätter och tuppar sig på kyrkbacken.

Vad som nu ska sökas är den tjänande ledaren. Den ledare som kallar sina medarbetare för vänner. För det är den tjänande ledaren som har förutsättning att rekrytera de medarbetarna kallar sin ledare för vän. De medarbetare som är villiga att växa till mognad, att ta ansvar med tillhörande risk.

Den tjänande ledaren ber om hjälp. Hennes medarbetare ser inte i henne en mer perfekt upplaga av sig själv och ledaren rekryterar inte medarbetare som som hon själv. Hon faller inte för frestelsen för att välja att arbeta med dem som är lika men ändå lite sämre än henne, för att hon på så sätt skulle vara mindre utsatt för konkurrens.

Den tjänande ledaren pekar inte med hela handen, hon räcker ut den i en gest som verkligen visar att hon behöver och vill ta emot hjälp. Hon räcker också ut sin hand för att den ska mötas av en hand, bilda en kedja av gemenskap.

Snacket om tydligt ledarskap väcker mer frågor än det ger svar. Tydlig om vad? Tydlig för vem?

I mer än en del av Svenska Kyrkan har på senare år platta organisationer blivit mer hierarkiska. Några gånger tycks det tyvärr ha varit de förtroendevalda som varit pådrivande. Förvillelsen tycks vara att styrelsen får mer makt med en chef än med flera. Men för vilka medlemmar i församlingen eller stiftet blir den gammeldags maktfördelning som kallas ny till nytta och glädje?

Svaret på ropet på ensamma starka ledare blir närmast ensamma människor. Jag önskar att de som ropar under hyfstat trygga betingelser skulle få spegla sig i de här sortens platsannonser som jag refererar till. Då vill jag tro att de skulle se att det viktiga är att de finner vägen till att bli sina egna ledare, i sina egna liv. Och bli sina egna bästa och mest trogna tjänare.

The Book of Act – Apostlagärningarna berättar om ett minst sagt situationsanpassat och tjänande ledarskap. Ger flera exempel på delat ledarskap. Marias ledarskap i kretsen av apostlarna. Paulus och Petrus ledarskap. Så efter Apostlagärningar finns mycket att hämta i de brev från apostlarna till de första församlingarna, som kyrkan bevarat mellan Bibelns pärmar.

Prästens tjänst är kopplat till de löften som prästen lovar att hålla i vigningsgudstjänsten. Löften som inte kombineras med vilket slags ledarskap som helst. Svårligen med toppstyrning, befälsordningar eller patriarkal auktoritet. Om sådant utövas av en kvinna eller man gör ingen skillnad. Lika mycket skaver det mot den kristna församlingens kyrkans väsen och budskap.

En församling eller annan del i Svenska Kyrkan är inget bolag. (Att Svenska Kyrkan på olika sätt är ägare av bolag är en annan sak.) Det är bra att lära känna hur bolag är organiserade och vad som vanligen konstituerar en verkställande direktör. Men en kyrkoherde ska man undvika att likna vid en vd.

Förnyelsen av Svenska Kyrkans lokala organisation, den som träder i kraft från 2014, rymmer fler möjligheter till lokal variation än de ordningar som avvecklas. Det är bra. Det goda nyordningen kan föra med sig är mer av lokalt utformade och anpassad organisation, så att församlingslivet som ser så olika ut, och ska se olika ut runt om i landet får stöd av det som passar bäst. Och experterna finns lokalt, i gemenskapen av människor som tar sitt dop och medlemskap på allvar.

Redan 1977 skrev biskop Martin Lönnebo den i mitt tycke bästa ledarskapsboken för Svenska Kyrkan, på svenska. Om Petrus levt idag, är titeln och den bygger på de meditationer han höll vid det ekumeniska riksmötet i Västerås samma år. Boken gavs ut av dåvarande EFS Förlaget och biskop Martin hade vid den här tiden nyss lämnat sin tjänst som domkyrkokaplan i Uppsala för att bli domprost i Härnösand.

Biskop Martin ger den tjänande ledaren tre vackra karaktärsdrag: en ljus blick, en rak rygg och ett brinnande hjärta. Han lyfter i boken fram de bibliska förebilderna, de som är dynamiska i sitt ledarskap och förväntar sig stordåd av sina medarbetare.

Den tjänande ledaren i församlingen är inte enbart ledare för de anställda medarbetarna, utan en ledare för hela sin församling med alla dess medlemmar. Här som i så många fall är det av stor betydelse att inte rangordna medlemskapet.

Biskop Martins bok kan vara lite svår att få tag på, men gör ett försök. En annan ledarskapsbok som håller hög klass kom 2002 och heter Lidelse och motstånd. Författare är prästen Kjell Wiklund. Idag fri pensionär, då chef för församlingsavdelningen för Strängnäs stift. Minst ett par ex. av denna bok finns i skrivande stund på Bokbörsen. Nedtill också en länk till en sekulär och god bok, Den tjänande ledaren. Författarna är samma duo som först skrev Det goda värdskapet. Och det finns ett samband.

Den tjänande ledaren pekar inte med hela handen. Hon sträcker ut den för att ge och ta emot hjälp. Den tjänande ledarens händer är inte rädda för lite skit under naglarna, de är till välsignelse.

Den tjänande ledaren hittar du sällan uppflugen på en stol, men oftare sittande vid ett bord. Den tjänande ledaren behöver du spana efter på på distans, men har oftare i ryggen eller ännu hellre sida vid sida.

http://books.google.se/books/about/Lidelse_och_motst%C3%A5nd.html?id=ONV2YgEACAAJ&redir_esc=y

Lästips Den tjänande ledaren av Jan Gunnarsson och Olle Blomh

http://www.vardskapet.se/boken+den+tj%E4nande+ledaren__.html

Om Petrus levt idag, Martin Lönnebo, EFS Förlaget

Från POSKs Vision och program:
Utbildningarna till tjänst i kyrkan ska tillföra den kompetens som församlingarna behöver för att fullgöra sitt uppdrag. POSK anser att Svenska kyrkans anställda behöver ha en god teoretisk och praktisk utbildning. Utbildningarnas innehåll och utformning ska vara attraktiv. Antagningarna till vigningstjänst ska vara rättssäkra och likvärdiga i stiften. POSK anser att nyvigda präster och diakoner ska ha likartade villkor under sin introduktionstid.

(…)

Varje församling behöver väl fungerande arbetslag där företrädare för de olika områdena har en hög yrkeskompetens och kan verka tillsammans för att församlingens grundläggande uppgift ska bli utförd på ett bra sätt. Såväl kyrka som samhälle är stadda i ständig förändring och därför anser POSK att det måste finnas möjligheter till kontinuerlig fortbildning.