Bön inför natten

En av våra POSKare, Manilla Bergström, präst och kyrkomötesledamot för Göteborgs stift har skrivit följande bön som hon generöst delar med sig av.

Bön inför natten

När vi känner oss maktlösa
Hjälp oss att inte tappa modet
När vi känner oss lamslagna
Hjälp oss att agera tillsammans

När systrar och bröder dödas
Hjälp oss att kämpa för Livet
När vi vill vända oss om och blunda
Hjälp oss att ändå våga se

När hjärtat slås ner av ondskan
Hjälp oss då att stå upp i kärlek
När vi förlorar tron på människan
Hjälp oss att stå kvar i tro på dig

När vi är förfärade och vilsna
Hjälp oss att ledas av hoppet
När söndrande makter vill splittra
Hjälp oss att trotsigt enas och be

Amen

MB 2014

Kristna lever längre?

Sitter på tåget på väg hem mot Göteborg. Har varit hela helgen i Gävle med POSKare från Uppsala stift. Mycket spännande och inspirerande samtal. Vi har tittat på statistik, pratat om framtiden och det kommande kyrkovalet.

I dag fick vi också möjlighet att fira mässa i Heliga Trefaldighetskyrkan i Gävle. Det var familjemässa och barnkören sjöng flera sånger för oss. Som avslutningspsalm sjöng vi tillsammans psalm 288 "Gud från ditt hus…" Den psalmen har jag helt självsvåldigt utnämnt till POSK-psalmen för jag tycker den passar så väldigt bra på vad en POSKare är och gör och vill.

Nu sitter jag alltså på tåget hem och försöker smälta alla intryck samtidigt som jag tittar ut på vårt vackra Sverige och den fina skymningen med en röd himmel över svarta trädtoppar.

I tidningen "Kupe" (nr 20/2015) som ligger i stolsfickan framför mig hittar jag en artikel om hur jag får ett längre liv. Tidningen har listat nio punkter som ska underlätta för mig att leva längre.

  1. Vardagsmotionera
  2. Ha ett syfte med ditt liv
  3. Minska stressen.
  4. Ät tills du nästa är helt mätt.
  5. Ät mer bönor.
  6. Drick måttligt med vin.
  7. Tro.
  8. Sätt familjen först.
  9. Ha en hälsosam omgivning.

Givetvis har de utvecklat de nio punkterna lite mer. Under rubriken tro står det

"Att ha en tro och besöka någon form av samfund för troende fyra gånger i månaden kan göra att din förväntade livslängd ökar med fjorton år". (sid 74)

Åh… det här skulle jag kunna utveckla nästan hur mycket som helst känns det som. För mig som kristen och troende så känner jag hur viktigt det är för mig att regelbundet få gå i gudstjänsten. Och hur konstigt det känns och hur tom man blir om man skulle missa en gudstjänst. Jag kan också längta till "min" församling. Där som jag regelbundet går i gudstjänst och där jag känner är "hemma". Det känns gott att gå i andra kyrkor också, jag känner igen mig i mässans olika delar och sånger. Men det är något med kyrkorummet också, de invanda bänkarna/stolarna och väggarna, ljudet av kyrkklockorna och akustiken.

Som kristen blir inte livet automatiskt enklare. Livet är verkligen ingen räkmacka. Det händer jobbiga saker, problem, olyckor, och svårigheter. Men som kristen så vet jag att jag aldrig är ensam. Jag behöver inte bära bördan själv – jag kan få lämna min oro och mina problem i Guds händer och vid Jesus fötter.

Titta på de sju punkterna igen. Flera av dessa punkter uppfylls genom min tro – och om jag regelbundet går till gudstjänst. Jag får en mening med mitt liv. Jag minskar stressen, jag kan få lämna över den i Guds händer. Jag får äta och dela Herrens heliga måltid. Bönor eller böner – tja – visst kan det bli mer böner…

Nej, jag ska inte dra det här för långt. Men visst tror jag att min tro på Jesus Kristus hjälper mig att leva längre. Både i detta livet och framförallt i livet efter det här. Och därför blir det också viktigt att vi ser till att det firas gudstjänster i alla våra kyrkor varje vecka. Därför är det viktigt att berätta om Jesus Kristus och vad vår tro betyder för oss. Därför är det viktigt att vi är med och tar ansvar!

Troll eller änglar?

I dag har jag varit på "En salig Webbröra" – en "unconferens" om webb och digitala medier inom Svenska kyrkan. Det var Svenska kyrkan i Göteborg som ordnade konferensen och vi höll till i Örgryte församlings församlingshem.

En "unconferens" översätts med ett svenska ord till "knytkonferens". Det vill säga – det är deltagarna själva som utgör programmet. Man hjälps åt. Alla som vill får sätta upp sig på ett tidschema och tala i 20 minuter eller 40 minuter. Det kan vara ett föredrag eller en diskussion eller en workshop. Ett ämne som man tror kan intressera och som man vill dela med sig av.

Jag var på sessioner om facebook i församlingen, om vi ska låta frivilliga hjälpa till med facebooksidor, vilken utrustning en informatör behöver, hur vi får igång bloggandet, vilka frågor vi vill ha svar på inför kyrkovalet 2017 och var vi ser kommunikationen om fyra år (i värsta fall och i bästa fall). Superintressant och så roligt att alla vill dela med sig och nätverka.

Vi fick också höra Per Hård af Segerstam som berättade om kyrkokansliets arbete med att uppgradera och byta ut hela webben på Svenskakyrkan.se. Ett arbete som de lokala webbredaktörerna i församlingarna kommer bli mycket involverade i. Du kan läsa mer om det på utvecklingsbloggen>>

Men vad jag särskilt vill lyfta i dag är den morgonbön som kyrkoherde Maria Ottensten ledde oss i. Hon kopplade arbetet på webben till texterna från söndagen som handlar om kampen mot det onda. Hur ärkeängeln Mikael kämpade mot det onda.

Och hon jämförde detta med den kamp som pågår ute i sociala medier. Bland annat nämnde hon det hat som biskop Eva Brunne utsatts för den senaste tiden. Maria hänvisade till Martin Luther och åttonde budet och dess förklaring:

Åttonde budet
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Vad betyder det?
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, förtalar eller ljuger om vår nästa, utan försvarar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.

Vi behöver ha detta för våra ögon. Vi behöver verkligen tänka på vad vi skriver och vad andra skriver på nätet. Och vi behöver vara nätänglar – som likt ärkeängeln Mikael strider för Guds rike mot de digitala "troll" som finns på webben. Därför behöver vi hjälpa varandra och "nätvandra" – ta upp kampen mot dåliga ord, hårda påhopp och göra detta på ett kärleksfullt och respektfull och ödmjukt sätt.

Låt oss på nätänglar!

Besök bokmässan

Hade du möjlighet att gå på bokmässan i Göteborg förra helgen? Om inte så har du möjlighet att se alla författarsamtal på Se Människan-scenen efteråt.

Kyrkans Tidning: Toppnotering för Se Människan-scenen>>

Kyrkans Tidning: Manifestation manade till empati>>

Svenska kyrkans webb: Se människan>>

Alla 68 författarsamtalen: https://www.youtube.com/playlist?list=PLcH6ndQqLI8oBctO289UviiYjvamjXHoC

14 år utan rättegång – Free Dawit Isaak!

I dag har Dawit Isaak suttit fängslad i fjorton år utan rättegång, utan att få träffa familj och vänner och utan att veta när han kan bli fri.

Flera medier har under dagen gjort flera upprop för Dawit.

Så här låter uppropet:

Upprop för Dawit Isaak. Nu krävs aktiv diplomati för att få Dawit Isaak fri, skriver 81 svenska publicister>>.

I dag har den svenske journalisten, poeten och trebarnspappan Dawit Isaak, 50, från Lerum suttit fängslad – utan rättegång – 14 år i Eiraeiro-fängelset, 15 kilometer norr om Eritreas huvudstad Asmara. Han är inspärrad i en cell som är två gånger tre meter liten och han är sjuk. Så länge den nyckfulla eritreanska regimen inte kommer med några nya uppgifter utgår vi från att Dawit fortfarande lever. Många vittnen har berättat att den diabetessjuke Dawit fortfarande är vid liv.

Diktaturen i Eritrea – ledd av presidenten Isaias Afewerki – har inte bara tystat en kritisk journalist. Diktaturen har också berövat barnen Betlehem, Danait och Yorun en pappa och Dawits fru Sofia en make vid sin sida.

Det Dawit har råkat ut för är minst sagt makabert: I 14 år har han varit fängslad utan vare sig rättegång eller dom, han har aldrig sett några åtalspunkter, eller fått anlita en advokat. Presidenten Isaias Afewerki har själv sagt att Dawit inte förtjänar ett utmätt straff.

Så varför har Dawit Isaak frihetsberövats? Svaret är lika enkelt som grymt: Han använde sig av det gryende landets nyvunna yttrandefrihet genom att skriva artiklar i den modiga och demokratitörstiga tidskriften Setit. En tidskrift som Dawit var med och grundade. Han trodde på och kämpade för yttrandefrihet, som i dag bara finns som en dröm i Eritrea.

Några ord han satt på pränt, är skälet till att han ännu är fängslad. Det är som om vi som undertecknat den här artikeln skulle ha låsts ini Kumlafängelset på obestämd tid, utan att få en chans att försvara oss, utan att få meddela oss med våra anhöriga – bara för att vi stundom kritiserat de styrande.

Det vore helt otänkbart i en demokrati som Sverige. Vi undrar därför:
Är det rimligt att Sverige –  genom EU – ger Eritrea bistånd? Varför har de olika svenska regeringarna visat en sådan passivitet i detta fall? Den ”tysta diplomati” som Utrikesdepartementet ofta hänvisar till har uppenbart inte fungerat i Dawits fall.

Varför har den svenska diplomatin misslyckats när andra västerländska makter, till exempel USA, ständigt hämtar hem medborgare som dömts till fängelse på felaktiga eller godtyckliga grunder?

Varför har inte någon av de tre senaste svenska statsministrarna
krävt att få besöka Dawit Isaak i fängelset i Eritrea? Hur länge ska UD lita på sin tysta diplomati?

Nej, nu är det dags att inleda aktiv diplomati för Dawits frihet. Allt annat är svek mot Dawit Isaak, hans fru och barn och alla andra eritreaner som riskerar att kastas i fängelse för att de vågar säga och skriva vad de tycker.

Detta är ingen fråga POSK som organisation driver. Detta är jag personligen som tycker att det är fullständigt oacceptabelt att människor sätts i fängelse utan domstol och rättegång!

Dawit Isaak arbetade i domkyrkan innan han åkte tillbaka till Eritrea för att hjälpa till att starta tidningen.

Free Dawit Isaak!!!

Resume: Upprop till stöd för Dawit Isaak!>>

Svenska kyrkan i Göteborg splittras upp i nio enheter

Beslutet från stiftsstyrelsen – att dela upp Svenska kyrkan i Göteborg i nio enheter (tre församlingar och sex pastorat) står fast. Det står klart när överklagandenämndens beslut nu äntligen är offentligt.

Läs mer på Göteborgs stifts webbsida:

https://internwww.svenskakyrkan.se/goteborgsstift/goteborgsutredningen

Beslutet är på 18 sidor där de sista tre sidorna är bakgrunden till själva beslutet.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Stiftsstyrelsens i Göteborgs stift beslut den 23 april 2015, § 40, att-satserna 1-4 och 6-9

SAKEN

Beslutsprövning
___________________

ÖVERKLAGANDENÄMNDENS BESLUT

1. Överklagandenämnden avvisar begäran om beslutsprövning beträffande att-satsen 9, "Stifts-styrelsen är beredd att biträda indelningsdelegerade och kyrkoråden i de församlingar som utgör egna ekonomiska enheter i framställningar till kyrkostyrelsen och anhålla om att kyrkostyrelsen, enligt beslut 2014-09-22 – -24, § 85, lämnat förslag till kyrkomötet som möjliggör en undantagslösning för begravningsverksamheten inom det som idag är Göteborgs kyrkliga samfällighet".

2. Överklagandenämnden avslår överklagandet i övrigt.

Överklagandenämnden skriver också:

"Överklagandenämnden vill framhålla att nämndens prövning endast avser om stiftsstyrelsens beslut är formellt korrekt. Det är alltså inte en prövning av om det som har beslutats är lämpligt eller inte. Detta förtjänar att påpekas eftersom parternas argumentation till stor del är inriktad på materiella frågeställningar."

Nu kan Göteborgs kyrkliga samfällighet jobba vidare. En del i sorg, en del i glädje. Men oavsett det så kommer det att firas gudstjänster i våra församlingar.

Läs beslutet här:

 

http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/__verklaganden__mndens_beslut_i_g__

Överklagandenämndens webbsida>>

Uppdaterad 12.15

Kyrkans Tidning: Delningen av Göteborg står fast>>

Gemensamt ansvar – hur blir det hos dig?

I maj blev utredningen "Gemensamt ansvar" klar och lämnades över till kyrkostyrelsen. Utredningen handlar om Svenska kyrkans fastigheter och om utjämningssystemet.

Jag skrev kortfattat om utredningen här>>

Nu är utredningen ute på remiss i församlingarna och pastoraten. Senast den 1 december ska remissvaren vara inne på kyrkokansliet.

En församling som har gjort en översyn och tittat på sin verksamhet, personal, lokaler och ekonomi är Lerums församling. Där har POSK majoritet och dess ordförande heter Anna-Karin Jönbrink.

Det röda församlingshemmet i Lerum kan snart behöva skiljas fån kyrkan. I takt med att medlemmarna sviker måste församlingen se över fastighetskostnaden – som i dag är en stor del av utgiftskakan. Kyrkorådets ordförande Anna-Karin Jönbrink kan räkna till betydligt fler fastigheter som är på väg att säljas. -Kyrkokansliets prognos visar att bortåt 20 procent av vår inkomst kan ha försvunnit 2030. Därför måste vi redan nu fatta kloka beslut för att bromsa utgifterna, säger hon till TT.
(…)
-Men vi kan inte bränna alla pengar nu och låta andra ta ansvar för kyrkan senare. Våra två stora utgiftsposter är löner och fastigheter. För oss är det viktigare att prioritera personalen eftersom den är knuten till verksamheten, säger Jönbrink.
(…)
En sak lugnar Anna-Karin Jönbrink, från Lerum, mitt under pågående framtidskris. -Vi har ett ess i rockärmen. Vi tror på Gud. Om vi lägger det här i Guds händer och lyssnar så ser han till att det här blir bra.

GP: Kyrkans kris har bara börjat>>

Att titta över sitt lokalbehov, göra en omvärldsanalys, en medlemsanalys och prioritera den verksamhet som är omistlig – det hoppas jag att alla församlingar och pastorat gör nu.

Ur POSKs vision och program:
POSK anser att all förvaltning av egendom i kyrkan ska göras i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Förvaltarskapet i bibeln utmärks av att vi av Gud har fått gåvor, som både vi och våra medmänniskor ska
ha glädje av. Att förvalta dessa Guds gåvor är ett uppdrag som sträcker sig mot framtida generationer. POSK menar därför att all egendoms- och kapitalförvaltning ska vara långsiktig, effektiv och bedrivas på ett
etiskt och ekologiskt ansvarigt sätt.

Göteborg får vänta fyra veckor på besked

Göteborgs stift tog i våras beslutet att dela upp Göteborgs kyrkliga samfällighet i nio enheter (sex pastorat och tre församlingar). Det beslutet har överklagats och för en vecka sedan (28 augusti) hade överklagandenämnden ärendet på sitt bord.

Besked har nu kommit att det dröjer fyra veckor innan beslutet blir officiellt. Så här står det på Göteborgs intranätsida:

Besked dröjer fyra veckor

[2015-09-02 13:15]

Beskedet från överklagandenämnden beräknas dröja ungefär fyra veckor.

Stiftsstyrelsens beslut om att  dela upp Göteborgs kyrkliga
samfällighet i nio delar överklagades. Nu har överklagandet behandlats av Svenska kyrkans överklagandenämnd den 28 augusti. Stiftskansliet har haft kontakt med överklagandenämnden och fått veta att besked om överklagandenämndens beslut kan dröja upp till fyra veckor.

Här hittar du all information om ärendet på Göteborgs stifts intranätsida

Svenska kyrkan i Göteborg delas upp i nio enheter>>

Göteborgsutredningen>>

Överklagandenämnden>>

Under tiden arbetar kyrkoförvaltningen i Göteborg vidare med att hitta vägar att dela upp all personal, egendom, ekonomi, fastigheter och verksamhet på ett klokt och rättvist sätt. Det är ett gigantiskt arbete som aldrig har gjorts förut i den här omfattningen. Det är många frågor och inte alltid enkelt att få svar.

Dessutom är inte begravningsfrågan löst. Den ligger på kyrkomötets bord i höst. Vad som kommer att hända är långt ifrån klart. Förslaget som ligger på kyrkomötets bord är att det ska bildas en partiell begravningssamfällighet för Göteborg. Det jag inte förstår är varför just Göteborg ska få ett undantag i just den här frågan? Varför är inte förslaget att införa partiella begravningssamfälligheter i hela landet? Ja, om detta får kyrkomötet diskutera i höst.

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Personligen tycker jag att stiftet har gjort fel som har delat upp samfälligheten, men jag väl medveten om att det är delade meningar i den här frågan. Delade meningar som går tvärs igenom alla nomineringsgrupper.

Vad som än händer blir det en förändring. Troligen en förändring som inte kommer att beröra den enskilda medlemmen i det här skedet, men när det blir frågan om olika kyrkoavgifter eller att verksamheten måste förändras på grund av förändrade ekonomiska ramar kan det spela roll.

Fler som bloggar inför kyrkomötet

Kristen opinion är en blogg som drivs av prästerna Johanna Andersson och Annika Borg. Eftersom båda två den senare tiden varit mer aktiva på "Det goda samhället" http://detgodasamhallet.com/ har bloggen Kristen opinion varit vilande.

Men inför kyrkomötet kommer Johanna och Annika att skriva mer aktivt på Kristen opinion står det att läsa på bloggen.
https://kristenopinion.wordpress.com/2015/08/28/kristen-opinion-goes-kyrkomotet-2015/

Båda sitter på POSK-mandat  och Johanna Andersson har en ordinarie plats i kyrkomöte för Göteborgs stift och Annika Borg är förste ersättare i Stockholms stift och tjänstgör i höst.

Johanna och Annika har skrivit flera motioner till höstens kyrkomöte.

Om kyrkomötet och alla handlingar kan du läsa här:
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Varför ska Göteborg särbehandlas?

Varför ska Göteborg särbehandlas? Det är en helt relevant fråga som man kan ställa sig. De POSKare som känner mig kanske undrar varför just jag ställer den (eftersom jag bor i Göteborg).

Det är som sagt en helt relevant fråga. Efter den stora omorganisationen i Svenska kyrkan 2014 när alla samfälligheter togs bort, utom Göteborgs kyrkliga samfällighet som fick fyra års respit för att hinna klara upp alla praktiska detaljer, så närmar vi oss nu slutet på den respittiden.

Eftersom stiftsstyrelsen i Göteborg sedan beslutat att splittra upp Göteborg i nio pastorat så finns det väldigt mycket praktiskt att ordna – fortfarande.

En av de stora frågor som inte är lösta med stiftsstyrelsens beslut är hur begravningsverksamheten ska fungera. Ska den delas upp i nio enheter eller ska den hållas ihop? Och om den ska hållas ihop, hur ska det då göras? För det finns faktiskt inga formella möjligheter med de lagar och regler som finns i dag att göra det.

Men då kommer kyrkostyrelsen in. Och den 12 juni 2015 skickade de ut en remiss till Göteborgs stift och till kyrkonämnden i Göteborg där de har ett förslag att det ska göras en särlösning just för Göteborg. I Göteborgs skulle det få bildas en särskild begravningssamfällighet – så att begravningsverksamheten skulle kunna hållas ihop. (Möjligheten att dela upp begravningsverksamheten i nio enheter efter de församlings/pastoratsgränser som beslutas finns inte eftersom det i flera enheter saknas alla de nödvändiga förutsättningarna för att bedriva begravningsverksamhet.)

Kyrkostyrelsen föreslår alltså att Göteborg ska få ett undantag, en särlösning just för Göteborg. Att det ska skrivas in i kyrkoordningen att just Göteborg skulle få ha en begravningssamfällighet. Men hur styrningen och ledningen skulle se ut är inte klart – det ska kyrkostyrelsen få mandat att besluta.

Då ställer jag mig frågan – och så gjorde också kyrkonämnden i Göteborg – varför ska just Göteborg särbehandlas i den här frågan? Varför tillåter man inte istället begravningssamfälligheter i Svenska kyrkan? Och löser frågan och styrning och ledning? Det kan ju mycket väl hända att två närliggande pastorat i Svenska kyrkan någon annanstans än i Göteborg också vill samverka? Varför ska just Göteborg särbehandlas?

Kyrkostyrelsen har haft den här frågan på sitt bord drygt ett halvt år. Trots detta skickar man ut en remiss med en remisstid på 10 dagars svarstid varav fem dagar är helgdagar. Hur himla seriöst är detta på en skala? (En fråga som också kyrkonämnden påpekade i sitt svar).

Frågan om en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg ska enligt planen komma upp på kyrkomötets bord i höst. Hur kommer det att gå? Det vet inte jag – men jag hoppas verkligen att organisationsutskottet (som jag gissar får frågan i sitt utskott) funderar både en och två gånger om det verkligen är klokt att binda sig vid att endast låta Göteborg få begravningssamfällighet i Svenska kyrkan och låsa upp sig vid olika specialregler i kyrkoordningen.

Så jag ställer frågan igen. Varför ska just Göteborg särbehandlas?

Läs remissen här:

 

Läs kyrkonämndens svar på remissen här:

 

 

Foto: Resetips på tyska>>