Detta vill vi med Svenska kyrkan

Hela dagen i dag har styrelsen för riksPOSK haft möte i Göteborg. Det har varit en dag full med spännande diskussioner och informationer. Hit och dit har samtalet böljat.

Handlingarna inför årsmötet den 30 maj i Karlstad har förberetts. Två motioner har kommit in till mötet. Handlingarna kommer att läggas upp så fort som möjligt på vår webbsida. Du har väl anmält dig till årsmötet?

Årsmötet äger rum fredagen den 30 maj kl 12-14 i Karlstad.

Nu sitter de delar av styrelsen som inte åkt hem och låter samtalet flöda vidare.

Utredning om kontrakten

Kyrkostyrelsen beslöt i september 2012 att utreda kontraktets uppgifter, ställning och indelning. I oktober gavs Ingegerd Sjölin uppdraget.

Nu finns utredningen klar och du kan läsa den via länk här:

http://svenskakyrkan.se/utredningar

Ingegerd Sjölin föreslår följande ändringar i sin utredning:
(min sammanfattning efter genomläsning av utredningen)

  • Att alla kontrakt övergår till att heta Prostområden 1 januari 2015
  • Stiftstyrelserna ska göra en genomgång av indelningen så att den blir ändamålsenlig både geografiskt och via kommunikationer. Detta ska vara gjort och genomfört senast 31 december 2016 och rapporteras till kyrkostyrelsen.
  • Stiftsstyrelserna ska se över alla namnen och rapportera den nya namnen till kyrkostyrelsen senast 31 december 2016.
  • Kontrakten ska inte utgöra valkretsområden för stiftsfullmäktige. Men ska vara kvar som valkrets till biskopsval.
  • Annan präst än den som är kyrkoherde i prostområdet kan utses till prost om synnerliga skäl föreligger.
  • Även diakonerna ska höras innan biskopen utser prosten.

Jag är lite oklar över hur gången är nu. Jag gissar att kyrkostyrelsen kommer att behandla utredningen vid kommande sammanträde och att den sedan går ut på någon slags remiss.

Läs hela utredningen här:

 

Mikaels tankar efter kyrkomötet

Gästbloggare Mikael Mogren:

Efter kyrkomötets första arbetsvecka är jag tillbaka i Västerås stift. Idag funderar jag på Sverigedemokraterna. SD har funnits i kyrkomötet under två mandatperioder. Till nu har partiet varit utestängt från platser i utskotten, där det viktiga beredningsarbetet sker. Årets kyrkoval gav dem många nya mandat i kyrkans olika beslutande organ.

Med fyra punkter vill jag sammanfatta min syn på Sverigedemokraterna i Svenska kyrkan:

1. Sverigedemokrater är medmänniskor. De ska behandlas rättvist och respektfullt. Sverigedemokrater kan vara lika ärliga kristna och välmenande förtroendevalda som några andra.

2. Det är en naiv föreställning att SD skulle ändra sina uppfattningar i kärnfrågor som en följd av vänligt bemötande eller bra information. Deras motstånd mot det mångkulturella samhället är grunden för deras ideologiska ställningstaganden. I den frågan kommer de inte att kompromissa. Den kristna övertygelsen om fredlig samexistens är en punkt där övriga nomineringsgrupper ska vara tydliga.  

3. I Kyrkomötets plenum har SD under de gångna två mandatperioderna manifesterat sina ståndpunkter genom att vara flitiga motionärer och debattörer. Från och med årets val bör SD delta i utskottsarbetet. Där ska deras åsikter bemötas med sakliga argument. I alla de kyrkliga beslutsorgan där SD kommer att finnas representerade är det viktigt att vårda den sakliga och korrekta debatten. Sakdiskussion med raka argument är framtidsvägen i alla de kyrkliga beslutsorgan där SD har fått mandat.

4. Valet i Svenska kyrkan måste ses över. Det naturliga i framtiden är att medlemmarna väljer till församlingen/pastoratet. Därifrån väljs sedan ledamöter till stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Ett indirekt val gör att det lokala sammanhanget länkas samman med det regionala och nationella. Det kommer att försvåra för nomineringsgrupper utan lokal förankring att bli invalda i stiftfullmäktige och kyrkomöte. 

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift 
Ledamot i kyrkomötet för POSK

Ur POSKs Vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas.
Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Foto: Faximil från Kyrkans Tidning

SD kvar i kyrkomötet
så länge (s) behöver dem?

Sverigedemokraterna har fått en oförtjänt och orimligt stor uppmärksamhet i samband med årets kyrkoval – som en skrämselbaserad grund för uppmaningar av typen ”Rösta i kyrkovalet för att motverka SD:s inflytande”.

Inte minst SAP (Socialdemokratiska arbetarpartiet) har flitigt använt sig av denna uppmaning för att mana sina mer kyrkligt ointresserade medlemmar att trots ointresset gå och rösta. På (s) förstås, som väl är de enda som kan rädda kyrkan från det enorma hot som SD påstås innebära. Sanningen är att (s) i morgon dag skulle kunna bestämma sig för att rycka undan hela grunden för SD:s närvaro i kyrkomötet – om de bara ville.

När Svenska kyrkan förberedde statskyrkans avveckling inför år 2000 så beslutade Kyrkomötet även om ett nytt valsystem. Tidigare val hade skett helt på lokal nivå, i församlingarna. Dessa valde sedan s.k. elektorer som samlades och utsåg ledamöter till Stiftsfullmäktige och det nationella kyrkomötet. Detta var naturligt, eftersom stiften och rikskyrkan inte primärt har en relation till enskilda medlemmar, utan främst har till uppgift att främja församlingarnas verksamhet.

De flesta av de politiska partierna, med (s) som pådrivande, beslutade emellertid inför år 2000 att ändra valsystem och införa direktval till stift och kyrkomöte. Vi var många som var emot detta, och även varnade för att detta skulle öppna dörren på vid gavel för grupperingar som med det nya valsystemets hjälp (med utjämningsmandat och utan spärrar) skulle kunna ta sig in i kyrkans högsta beslutande organ utan någon som helst förankring i den lokala kyrkliga verksamheten i församlingarna.

Av grupperna i kyrkomötet var det dock bara POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, och (c) som röstade emot förändringen, som därför kunde drivas igenom.

Som ett brev på posten kom, ingenstans ifrån, Sverigedemokraterna in i kyrkovalet 2001. De blev genom detta beslut bjudna på en gratischans på vägen in i de parlamentariska finrummen, mobiliserade stort och lyckades så skrapa ihop de ynka 0,83% som räckte till två mandat(!) i kyrkomötet. Detta blev så ett avstamp och uppmuntran – och mycket gratisreklam! – för dem i det fortsatta arbetet på att ta sig in i riksdagen.

Även miljöpartister och vänsterpartister kunde från 2001 göra entré i Kyrkomötet utan bakomliggande lokal församlingsförankring.

Det trista i sammanhanget är att (s), (m) med flera partipolitiska grupper (även FP och KD var med på tåget, om än inte drivande på samma sätt) senare inte på något sätt varit villiga att självkritiskt göra upp med det inträffade. I stället använder flera grupper, framför allt (s), helt skamlöst SD:s närvaro i Kyrkomötet som ämne för sin valpropaganda med skrämseltema. ”Rösta på oss, och stoppa SD” lyder parollen.

Den allra tristaste effekten av detta är att det hos den oinsatta väljaren skapar en bild av ett eländigt tillstånd inom Svenska kyrkan, som som skulle vara hotad av ett massivt SD-inflytande. Att detta är falskt visas förtjänstfullt av statsvetaren Andreas Johansson Heinö i inlägget ”SD:s kyrkopolitiska makt är ett medialt påhitt” på SVT.se/Debatt. I själva verket torde motståndskraften i kyrkan mot SD:s främlingsfientlighet vara betydligt mer solid än det politiska systemets. De få SD:arna i Kyrkomötet har inte haft minsta framgång i sina obskyra strävanden.

Slutsatsen av detta är att med ett enkelt beslut om återgång till de indirekta val av Kyrkomöte och Stiftsfullmäktige som gällde före år 2000 så skulle SD:s närvaro i Svenska kyrkans Kyrkomöte i ett slag raderas. Inflytandet är redan noll, så det kan inte bli lägre. Men vi skulle slippa bjuda SD på en massa gratisreklam. Men hur är det: Vill verkligen (s) bli av med SD i Kyrkomötet – eller är det bekvämt att ha ett spöke att elda sina medlemmar med?

Lars-Gunnar Frisk
POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

Därför vill vi inte ha direkta val till stift och riks

Systemet med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet är ett relativt nytt påfund som tillämpades första gången 2001. Dessförinnan valdes dessa organ indirekt genom att församlingarna utsåg elektorer.

Beslutet fattades av kyrkomötet 1999 och ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte.

Så här sa han:
"Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen. Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand."

Anledningen till att de politiska partierna drev igenom förändringen var att de inte ville behöva gå "omvägen" att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

Redan då hade de svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp lokalt. Vill man minska de allmänpolitiska partiernas inflytande i Svenska kyrkan så vore indirekta val ett utmärkt sätt att åstadkomma det.

Dessutom beslutar stiftsfullmäktige framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

Direktvalet till kyrkomötet utgör ett särskilt problem eftersom det medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK anser, nu liksom när den gällande ordningen infördes, att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och därför bör väljas indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Att Sveriges riksdag utses genom direktval innebär inte automatiskt att Svenska kyrkans kyrkomöte bör utses på samma sätt. Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte mindre demokratiskt, utan speglar helt enkelt bättre dessas uppgifter.

De grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå skulle naturligtvis förlora på en ny ordning, och det tycker vi vore bra.Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer utan om var nomineringsgrupperna ska ha sin bas.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. Oberoende av om man har direktval eller inte så är det givetvis i grunden väljarnas röster som avgör valresultatet. De som utses i det lokala kyrkofullmäktigevalet har fått församlingsbornas förtroende.

POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna. Det är inte mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan biskopsval är ytterligare ett exempel på ett kyrkligt val som lämpligast sker indirekt.

Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan dess olika nivåer, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna. POSK har representanter på alla nivåer som är kunniga och kompetenta och vill leda utvecklingen av Svenska kyrkan.

POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Mats Rimborg,
ordförande för POSK i Göteborgs stift

Kyrkovalet är ingen fromhetstävling

Mats Rimborg, ordförande i POSK i Göteborgs stift och ledamot av POSKs riksstyrelse har i dag en debattartikel i Kyrkans Tidning.

Svenska kyrkan omfattar större delen av befolkningen och är självfallet ingen homogen åsiktsgemenskap. Det är framför allt tron på Jesus Kristus som vår frälsare som förenar oss. Inför kyrkovalet måste ändå vi som vill vara med och fatta beslut den kommande mandatperioden dela in oss i grupper som för att locka väljare behöver profilera sig på olika sätt.

Vid kyrkomötesvalet tävlar 14 nomineringsgrupper om framgång bland de röstberättigade. Tre av dessa grupper är så små att de på sin höjd kan få något enstaka mandat. De åtta partierna i Sveriges riksdag står alla mer eller mindre nära varsin kyrklig nomineringsgrupp. Tre av dem (S, C och SD) är rent av samma organisation medan de andra har en något friare ställning. Sist men inte minst finns det tre helt kyrkliga nomineringsgrupper; POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Öppen kyrka och Frimodig kyrka.

Var och en försöker få stöd på olika sätt. Riksdagspartisterna menar att en känd ideologi garanterar att man vet vad man får för sin röst, men har svårt att förklara varför de ska vara med och bestämma i ett fritt trossamfund. De kyrkliga grupperna framhåller sitt oberoende gentemot alla allmänpolitiska partiorganisationer men skiljer sig också på flera sätt. Öppen kyrka framställer sig som de kyrk-ovanas bästa vän, medan Frimodig kyrka försöker locka de kyrko-vana. Det är som om kyrkovalet vore en fromhetstävling där Öppen kyrka försöker vinna genom att vara så lite fromma som möjligt medan Frimodig kyrka gärna vill verka frommare än alla andra. Dessutom har båda två bestämda uppfattningar, fast av helt olika slag, om vad som är rätt och fel till exempel när det gäller bibeltolkning, äktenskapssyn och kyrklig vigselrätt.

Vad varken Öppen kyrka eller Frimodig kyrka har förstått är detta med att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap, där vi både kan och får ha olika uppfattningar i sakfrågor och ändå måste respektera varandra. POSK anser att de olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan är en rikedom som vi ska ta vara på och går till val på att leda utvecklingen mot en kyrka som kännetecknas av mångfald och respekt.

Efter ett arbete där alla medlemmar fått vara med har POSK ett omfattande program vars utgångspunkt är visionen att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. I valrörelsen lyfter vi särskilt fram församlingen som kyrkans centrum med nya möjligheter att samverka som gör det möjligt att bevara och utöka antalet församlingar, Svenska kyrkan som värdefull aktör inom den sociala ekonomin, och att de kyrkliga valen måste bli enklare och billigare. POSK driver fram nödvändiga förändringar genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

Kyrkan behöver alltså ingen samhällspolitisk ideologi från något riksdagsparti eftersom det är kyrkans liv som ska flöda ut i samhället, inte tvärtom. Kyrkan behöver inte heller förtroendevalda som inte klarar av att det finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Svenska kyrkans demokratiska organisation behöver däremot människor med förmåga att fatta kloka beslut, och det är sådana kyrkovalet är till för att få fram.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som ska vara dess företrädare. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. Välj därför POSK i kyrkovalet den 15 september, en fri röst i en fri kyrka. Vi kan, vi vill och vi är beredda att ta ansvar.

Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Två POSKare från Södertälje skriver på Kyrkans Tidnings debattsida 20 juni 2013.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Vi rekommenderar ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan, anser veckans debattörer.

Sverige har haft en statskyrka som länge var en rätt totalitär myndighet. Under 500 år styrdes den av påven och hans utsända. Från den tiden finns en mängd kulturvärda kyrkobyggnader och dessutom det levande minnet av lokala helgon (Botvid, Sigfrid, Ragnhild m fl) och bland dem framför allt Birgitta som kanoniserades av påven och räknas som en av Sveriges i världen mest kända personer.

Gustav Vasa kapade banden och lade kyrkan under Sveriges politiska system. Den strukturen varade också i nästan 500 år. Prästerna kom att utgöra ett av de fyra riksdagsstånden. I modernare tider var det ecklesiastikministern som ansvarade för kyrkskattens nivå, tillsatte bis­kopar och så vidare.

Problemet blev att en begreppsförvirring uppstod, inte minst under 1800- och 1900-talen. En del biskopar och kyrkoherdar, utsedda av politiskt ideologiska skäl, stod inte ens upp för kyrkans bekännelse. Under 1900-talet stärktes faktiskt politiseringen. Det gällde att vara politiskt korrekt, vanligen social­demokrat, för att få inflytande i kyrkan. Ibland blev följden rent barock. Biskopsämbetet blev för somliga ett steg på en banad karriärväg, där nästa steg var minister eller professor.

År 2000 skildes dock kyrka och stat åt. Svenska kyrkan fick då ”nomineringsgrupper” i kyrkovalen, i stället för ”partier”. År 2014 slår förändringsarbetet igenom med en genomgripande strukturrationalisering av det gamla mönstret. Det sker också i Södertälje.

Kyrkan ska i sin fria position fortsätta vara demokratiskt ledd, men alltmer med tankar utifrån sitt eget väsen.
I Södertälje är den demokratiska bilden sedan en tid sådan att Moderaterna, Socialdemokraterna och Partipolitiskt obundna (Posk) är jämnstora. De flesta politiska partier har överlämnat kyrkofrågorna åt fria nomineringsgrupper. I år sällar sig moderaterna till det nytänkandet och ställer upp i valet under ny beteckning.

Några politiska partier fortsätter dock till synes oberörda av tidens gång. I Södertälje gäller det tydligast Socialdemokraterna. Motiveringen för dem är att man ser allt i samhället som en helhet och en enhet. Sverige­demokraterna ställde upp i förra kyrkovalet utan att nå något reellt inflytande. För dem är nog kyrkopolitiken en språngbräda och övningsplats för andra ambitioner. Ideologi och människosyn är oförenlig med kyrkans ambitioner.

Framtiden verkar vara en snitslad bana för ansvarskännande utanför det partipolitiska systemet. I Södertälje har Posk såsom oberoende kunnat stödja goda tankar från både social­demokratiskt och moderat håll och därmed haft ett viktigt inflytande. Gruppen utgör också en tydligt märkbar röst på stifts- och riksnivå.

I årets kyrkoval vill vi därför rekommendera ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan. Egentligen är det den enda logiska följden av den utveckling som pågår. En traditionell röst i partipolitisk riktning är att stödja en utgående tidsrest, detta sagt med djup respekt för många väl insatta och duktiga kyrkopolitiker inom partitraditionen.

Den unga generationen verkar förstå den aspekten. På Posk:s listor är medelåldern betydligt lägre än i de nu gällande demokratiska organen.
Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gustaf Bengtsson
ordförande i Posk, Södertälje, 2 vice ordf i Södertälje kyrkoråd
Ulf Sundblad
gruppledare i Posk, Södertälje, 2 vice ordf Södertäljes kyrkliga samfällighet

Gustaf Bengtsson sitter också för POSK i kyrkomötet.

Från POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.
(…)
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

 

 

Så gick det till när vi fick direktval till alla nivåer

Strukturutredningens betänkande "Närhet och samverkan" behandlar enbart Svenska kyrkans lokala organisation, och valet till denna nivå. Det tar inte alls upp frågan om val till stiftsfullmäktige eller kyrkomöte.

Det gjorde däremot utredningen kring demokrati och delaktighet som tillsattes 2003 och som gav ut tre rapporter: "Demokratin är en successiv uppenbarelse" 2005, "Välja med förtroende" 2006 och "Styra och leda" 2008.

Den andra delen behandlade frågan om direkta eller indirekta val, men utredningen kom inte fram till någon gemensam ståndpunkt och kyrkostyrelsen lade inte fram något förslag till kyrkomötet.

Det valsystem vi har nu med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet tillämpades första gången 2001, dessförinnan utsågs dessa organ indirekt genom elektorer i församlingarna.

Beslutet fattades 1999 med 144 röster mot 95. Ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte. Så här sa han:

"[…] Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Det gemensamma skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen.

Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand. Som en information."

Anledningen till förändringen var att de politiska partierna inte ville behöva gå "omvägen" genom att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet, eftersom de hade svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp där.

POSK anser nu liksom då att det vore bättre om ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte valdes indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Ur POSKs Vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkovalsystemet – så här blir det säkrare

Stiftsfullmäktige beslutar framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

Direktvalen till kyrkomötet utgör ett problem för Svenska kyrkan eftersom de medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte på något sätt mindre demokratiska än direkta, utan speglar bättre dessas uppgifter.

Sverigedemokraterna, och andra grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå, skulle naturligtvis förlora på en annan ordning, och det tycker vi vore bra. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer, för oberoende av om man har direktval eller inte så är det ändå alltid väljarnas röster som avgör valresultatet, utan om var nomineringsgrupperna har sin bas.

En församlingsförankrad nomineringsgrupp är en grupp som får röster i det lokala kyrkofullmäktigevalet. De som ingår i en sådan grupp har fått sitt förtroende av församlingsborna.

POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna.

Det är inte konstigare eller mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan det sker indirekt.

Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan de olika nivåerna, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna där det behövs.

Ur POSKs vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.