"800 dagar! Du kan lita på POSK – du kan lita på POSK!"

"800 dagar – du kan lita på POSK, du kan lita på POSK!"

En liten travesti på Ebba Gröns låt, 800 grader. Och där slutar också den likheten.

Men i dag är det alltså 800 dagar kvar till söndagen 17 september 2017 när det är nästa kyrkoval.

Det har gått 663 dagar sedan vi hade valet den 15 september 2013.

OK – vad har hänt? Har du märkt någon skillnad? Har de människor som du röstade på drivit de frågor som de lovade? Har du fortfarande förtroende för dem du röstade på?

I POSK har vi som ambition att de som sitter förtroendevalda på alla nivåer också ska vara väl insatta i frågorna, ha med sig adekvat kunskap och erfarenhet för uppgiften och att de ska vara förtrogna med kyrkans verksamhet.

Tre huvudfrågor drev POSK i kyrkovalet 2013.

1. Församlingen i centrum

2. Stärk kyrkan roll i den sociala ekonomin

3. Enklare och billigare valsystem

Läs mer här>>

Genom motioner i kyrkomötet, stiftsfullmäktige eller kyrkofullmäktige så försöker vi påverka. Genom att lägga förslag i budgetar, i utredningar och ibland i debatten försöker vi styra kyrkans skepp till en Friare kyrka där församlingen står i centrum, men där vi också solidariskt bär gemensamma kostnader och underlättar för den enskilda församlingen.

Under mandatperioden är också kyrkohandboken, den skrift som gemensamt definierar oss som kyrka, aktuell. Likaså fastighet och utjämningssystemet. Där är vi POSKare med och tar ansvar!

Det går att räkna hur många motioner POSK lagt, det går att räkna hur många minuter POSKare varit uppe i talarstolen. Men jag är inte säker på att det är detta som är måttet på hur väl man lyckas. Jag tror att det är just förankringen i den lokala församlingen och församlingslivet som gör skillnaden.

800 dagar – vi har tid att fortsätta driva våra frågor under den här mandatperioden. Men vi stannar inte där! Vi håller redan på att fundera på framtiden. Om inte Jesus har kommit tillbaka innan nästa kyrkoval så vill vi vara med och ta fortsatt ansvar för Svenska kyrkan.

I din lokala POSK-grupp kommer du att ha möjlighet, sent i höst, att påverka nästa mandatperiods program som ska beslutas på årsmötet 24 april 2016 i Linköping.

800 dagar – du kan lita på POSK!

"låt de döda begrava sina döda"

"Låt de döda begrava sina döda" (Matt 8:22)

Så skriver Jonas Eek i dagens Kyrkans Tidning (24/15) där han vill att de som överklagat Göteborgs stiftsstyrelses beslut ska ta tillbaka sitt överklagande.

Kyrkans Tidning: Dra tillbaka överklagandet>>

Frågan om att Göteborg ska vara ett pastorat eller splittras upp i nio enheter har delat förtroendevalda och kyrkoherdar i Svenska kyrkan i Göteborg. Och splittringen går också rätt igenom nomineringsgrupperna. Jag vill vara väldigt tydlig att jag skriver det här blogginlägget som Carina, förtroendevald i kyrkonämnd, kyrkofullmäktige och kyrkomöte. Detta är ett strikt personligt inlägg!

Jag tror personligen att den bästa lösningen för Svenska kyrkan i Göteborg är att vara ett pastorat. Varför tror jag det?

Jonas Eek frågar efter en framtidsvision för Svenska kyrkan 2040. Jag ska säga vad jag tror om 2040 om beslutet inte blir upphävt.

Jag tror att de nio enheterna kommer att ha fullt upp med att organisera sig, administrativt, ekonomiskt, personellt och med fastigheterna så att man bara koncentrerar sig på sig själv i 15-20 år. Därefter kommer man att lyfta näsan över församlingsgränsen och se att man kanske skulle samverka och samarbeta om det som vi i dag redan gör.

Jag tror inte den enskilda församlingsmedlemmen kommer att märka en så stor skillnad utan gudstjänsterna kommer att fortsätta som vanligt, men jag tror heller inte att det finns ork att driva någon utveckling av verksamheten. Jag tror alltså inte att kyrkan på något sätt har utvecklats fram till 2040. Möjligen stagnerat och kanske på sina håll också avvecklats.

Det kommer säkert att bli bra så småningom (kanske 2040), säkert annorlunda och det är inte säkert det blir sämre. Men innan dess har vi ödslat en massa tid och pengar på en massiv omorganisation och uppdelning. Jag tror också (vilket inte behöver vara helt fel) att församlingarna måste jobba hårdare på att samla in pengar för att kunna bevara verksamhet och personal. Insamling genom att hitta sponsorer, ordna basarer och på andra sätt.

De gemensamma verksamheterna som vi har i dag finns inte kvar – men kan givetvis ha utvecklats till att bli något annat eller i nya former.

I överklagande beskrivs problemet och orsaken till överklagandet så här:

Dessa är i huvudsak följande: Uppfattningen att Göteborg är ett pastoralt område, som behöver en pastoral styrning och en pastoral ledning; den svaga ekonomiska bärkraften i främst invandrarrika Nylöse pastorat, med låg kyrkotillhörighet (28%) och låg medelinkomst, men också Domkyrkopastoratet – dessa två skulle enligt stiftets utredning vid oförändrad verksamhet behöva höja sin kyrkoavgift med 38 resp. 14 %; oro för att många gemensamma pastorala verksamheter inte kommer att kunna fortsätta om Göteborg delas, såsom verksamheten vid de stora sjukhusen, kyrkan i högskolan, skolkyrkan, verksamheten vid häktet osv.; de negativa konsekvenserna av en uppdelning av ekonomi- och fastighetsförvaltning och, inte minst, begravningsverksamheten; samt oro för anslagen till andra organisationer såsom Göteborgs kyrkliga stadsmission, av vilka två (Kyrkans Jourtjänst och Kyrkans Familjerådgivning), båda med omfattande verksamhet, har samfälligheten som huvudman.

Låt de döda begrav sina döda citerar Eek bibeln. Som om det var ett val vi hade att göra. Svenska kyrkan är huvudmän för begravningsverksamheten. Det finns lagar och regler som styr detta. Och det beslutet som stiftsstyrelsen har tagit innebär att Svenska kyrkan bryter mot dessa lagar och regler.

Jag har personligen inget problem med att släppa huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Låt kommunen ta över, för allt i världen! Svenska kyrkan skulle sedan kunna sälja sina tjänster och sköta kyrkogårdarna osv. Men innan vi är där så måste vi fullfölja vårt samhälleliga uppdrag.

Just i dag har kyrkostyrelsen uppe ett förslag på en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg. De diskuterar ett förslag som innebär att det skulle göras ett permanent undantag för Göteborgs begravningsverksamhet och att det i kyrkoordningen skulle införas en ny paragraf. En paragraf som tillåter det att finnas en Göteborgs begravningssamfällighet. Om kyrkostyrelsen beslutar så kommer detta förslag att skickas på remiss till Göteborgs stift och Göteborgs kyrkonämnd i morgon och sedan skulle förslaget kunna presenteras och beslutas på kyrkomötet i höst. Om kyrkomötet är beredda att återigen särbehandla Göteborg återstår att se.

Nej, Jonas Eek, det är just för att några av oss ser att lösningen för utveckling, mångfald och växt handlar om solidaritet och inte splittring som vi också ställer oss bakom överklagandet. Grundtanken i strukturutredningen var just att låta församlingen, stor som liten, få växa, även om man inte har möjlighet att genomföra all ben i den grundläggande uppgiften. Ett ansvar för upgiften som då ligger i pastoratet istället.

Och för Göteborgs del så skulle det kunna innebära att vi kunde haft 62 församlingar i pastoratet (jag vill minnas att vi har 62 invigda kyrkorum i samfälligheten) där man samlas till gudstjänst, bön och gemenskap. Det är den utvecklingen jag hade sett 2040! Inte en kyrka där jag om jag flyttar från Askims församling till Nylöse församling eller Göteborgs Domkyrkoförsamling får betala helt olika kyrkoavgift. Eller där det bedrivs helt olika verksamheter enbart på grund av de ekonomiska förutsättningarna.

Kyrkan i Göteborg kommer att överleva – det handlar inte om det. (Om inte Jesus har kommit tillbaka innan dess). Men jag personligen tror att solidariteten och delandet bland många är den rätta vägen att gå, andra tror att en uppdelning och splittring är den rätta vägen för kyrkan.

 Foto>>

Läs mer om utredning och stiftet beslut här>>

Jag ser stora möjligheter för en stark kyrka!

I dag gästbloggar Anne Olofsson, ordförande i POSK Norrköping.

Ett försenat men ändock stort Tack till POSKs styrelse som satt samman ett mycket intressant och viktigt program vid vårt årsmöte den 9 maj.

Per Lindbergs dragning var oerhört intressant kring fastighetsutredningen då fastighetsfrågan också rör hur vi behandlar vår identitet och vår sociala roll.

Biskop Thomas Söderberg var även han intressant kring kyrkans roll som samhällsaktör. På det hela taget var det ett mycket bra årsmöte.

Det är NU vi måste ta alla de här samtalen och se på möjligheterna lika mycket som utmaningarna. Vi har svårt att bemöta de stora strukturella problemen på lokal nivå men ser vi sammanhangen så blir det lättare att förstå hur vi kan möta framtiden, även i ett lokalt perspektiv.

Jag ser STORA möjligheter för framväxt av en stark Svenska kyrkan, det  gäller bara att inte sprida modlöshet av alla nedåtgående trender i och med paniken kring det sjunkande medlemsantalet.

Kyrkan är i grunden en trosgemenskap med ett uppdrag större än medlemskapet. Pengar är bra men de behöver inte alltid komma från fler medlemmar!

Allt gott och tack för POSKs styrelsens allt goda och kloka arbete! 

Anne Olofsson
ordförande POSK Norrköping

POSKs årsmöte 2015>>

Aktör för välfärd (Västerås stift)>>

Blogg: Gemensamt ansvar – det ser så olika ut>>

Det sitter i väggarna

I dag tänkte jag skriva om något personligt, men som jag faktiskt tror är ganska allmängiltigt för många i kyrkan.

I dag har jag varit på en begravning i "min" kyrka. En mycket gammal person hade fått lämna jordelivet. En person som lämnar en maka, barn, barnbarn, släkt och vänner efter sig. En person som varit aktiv i församlingen för många år sedan och som har haft ett företag på torget vid kyrkan.

Begravningsgudstjänsten äger rum i kyrkan. Efteråt är det samling i församlingshemmet, som är sammanbyggt med kyrkan.

Jag språkar med organisten. Vi konstaterar att det är så olika på begravningar. Hur surret låter innan gudstjänsten, vilken stämning det är, vilken inställning de sörjande har. I dag pratade prästen mycket lite om den bortgångne. Prästen talade istället mycket om Jesus. Om nåden. Om glädjen. Om tryggheten.

Vår kyrka och församlingshem är snart 60 år. "-Tänk att de här tegelväggarna inte är mer slitna, så mycket som de fått vara med om…" skrattade organisten vid vårt samtal innan. Det händer så mycket i våra lokaler. Där är glädje och sorg, vi samlas till fester, sammanträden, undervisning, samtal, lekar, arbete – listan kan nästan göras hur lång som helst. Det är ett hem.

Hela tiden omslutna om Guds väldiga nåd. Hela tiden omsluten av bönen. Tryggheten.

Jag fick sjunga två sånger vid begravningen och jag avslutade med "Som när ett barn kommer hem om kvällen…" av Göte Strandsjö.

Och det är precis så – att få komma hem, att få vara i sin kyrka, att få möta Gud och nåden och vila i det. Mitt i bruset, mitt i oron, mitt i livet.

Det sitter i väggarna… väggarna som inte blir slitna för att vi använder dem.

Psalm 774

Som när ett barn kommer hem om kvällen
och möts av en vänlig famn. 
Så var det för mig att komma till Gud 
Jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum,
en plats som väntade på mig.
Och jag kände: Här är jag hemma.
Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Text o Musik Göte Strandsjö

Gemensamt ansvar – ”det ser så olika ut”

I tisdags överlämnades utredningen ”Gemensamt ansvar – en utredning om fastigheter, kyrkor och utjämningssystem” till kyrkostyrelsen.

I den utredningen har POSK varit representerad av Per Lindberg och han kommer på lördag, i samband med riksårsmötet som hålls i Västerås, att berätta mer om utredningen och dess förslag. (du har väl inte glömt att anmäla dig?)

Årsmöte 2015

Du kan läsa hela utredningen via ISSUU nedan.

Utredningens uppdrag var att lägga förslag på hur Svenska kyrkan ska ta sig an framtiden med minskade inkomster (eftersom medlemssiffrorna sjunker) samtidigt som vi har ett ansvar för alla kyrkor och det kulturarv som ska förvaltas. Dessutom hur det ekonomiska utjämningssystemets komponenter ska se ut.

För den som inte vill läsa hela den 300-sidiga utredningen så läs sammanfattningen på sidan 5-9 i utredningen. Då får du snabbversionen.

I korthet är förslagen (med reservation för att jag missat eller missuppfattat något.)

  • Reducera fastighetsbeståndet dels effektivisera fastighetsförvaltningen.
  • En tydligt rollfördelning mellan lokal-, stifts- och nationell nivå gällande fastighetsbeståndet.
  • Inrätta ett register över alla fastigheter inom Svenska kyrkan.
  • Alla pastorat och församlingar ska upprätta lokalförsörjningsplaner och stiften ska bistå med stöd i detta arbetet.
  • Stiften ska erbjuda kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte i frågor rörande fastighetsförvaltning samt stöd för projektering, upphandling och genomförande av underhållsåtgärder i församling och pastorat.
  • Kyrkostyrelsen utarbetar en handledning för upphandling som stöd för församling och pastorat.
  • Kyrkostyrelsen säkerställer processer, riktlinjer och god praxis för fastighetsförvaltning (särskilt drift och underhåll)
  • En uppföljning ska göras för att se hur beslut om effektivare fastighetsförvaltning genomförts och vilka effekter detta har haft.
  • I församlingsinstruktionen ska det framgå vilket kyrkrum som i huvudsak brukas (där det finns flera kyrkorum)
  • Ändringar i KO (kyrkoordningen) om att ta en kyrkobyggnad ur bruk.
  • Kyrkobyggnader ska kunna lämnas tillbaka till Svenska kyrkan att förvaltas centralt (av stiften).
  • Kyrkostyrelsen får i uppdrag att tala med statliga organ för att skapa förbättrade förutsättningar för att trossamfundet ska kunna överta vissa kyrkor.
  • Ändra namnet ”allmän utjämningsavgift” till ”avgift till gemensam verksamhet”
  • Flera praktiska förslag rörande komponenter i ”avgift till gemensam verksamhet”. (kap 6 i utredningen)
  • Bestämmelsen om extra utjämningsbidrag i KO ska utgå.
  • Inför ett kyrkounderhållsbidrag på 100 miljoner kronor som stöd till stiftens församlingar och pastorats underhåll av kyrkobyggnader.
  • Inga förändringar när det gäller clearingsystemet. Däremot obligatoriskt för alla att använda KOB (kollekt och betalsystemet).
  • Ett tilläggsuppdrag gällande ekonomisk kompensation för församlingar och pastorat i gränsbygder.

Kyrkostyrelsen fick alltså utredningen i tisdags. Tanken är nu att utredningen ska skickas ut på remiss till stift, församlingar och pastorat för att sedan komma upp på kyrkomötets bord 2016.

Kyrkans Tidning: Kyrkans 16 000 byggnader utredda 

(en stor artikel finns i papperstidningen)

My Newsdesk: Förslag om effektiv fastighetsförvaltning 

Svenska kyrkan i Göteborg blir nio

Beslutet är fattat i stiftsstyrelsen med röstsiffrorna 8-6 för att dela upp Svenska kyrkan i Göteborg i nio enheter. Tre församlingar och sex pastorat.

Göteborgs stifts intranät står att läsa>>:

De 28 församlingarna i Svenska kyrkan i Göteborg kommer att delas upp i nio enheter från och med 1 januari 2018, enligt ett beslut i stiftsstyrelsen. I dag är de alla samlade i en samfällighet.

Frågan om Svenska kyrkans framtida indelning i Göteborg har utretts under flera år, detta sedan kyrkomötet beslutat att begreppet samfällighet inte ska finnas längre i kyrkans organisation.

Två förslag har arbetats fram:

1) Samtliga 28 församlingar samlas i ett stort pastorat som omfattar hela Göteborg, och pastoratet led av en kyrkoherde.

2) Göteborg delas upp i nio enheter med varsin kyrkoherde: sex pastorat (som består av flera församlingar) samt tre församlingar (s k enförsamlingspastorat).

I dag har stiftsstyrelsen med röstsiffrorna 8-6 fattat beslut enligt förslag 2.  

Uppdelningen, som berör omkring 280 000 medlemmar i Svenska kyrkan i Göteborg,  ser ut så här:

De tre församlingarna blir Torslanda-Björlanda, Askim och Lundby.

De sex pastoraten blir Domkyrkopastoratet ( består av församlingarna Domkyrko, Vasa, Johanneberg, Haga, Annedal och Tyska Christinae), Carl Johans pastorat (Masthugg, Oscar Fredrik, Carl Johan och Högsbo), Västra Frölunda pastorat (Västra Frölunda, Älvsborg, Tynnered, Näset och Styrsö), Örgryte pastorat (S:t Pauli, Härlanda, Björkekärr och Örgryte), Nylöse pastorat (Nylöse, Bergsjön, Kortedala och Angered), Backa pastorat (Backa och Tuve-Säve).  

Vad händer nu?
Den 28 april samlas stiftets och samfällighetens ledningsgrupper för att lägga upp det fortsatta arbetet. Varje församling ska sedan utse ledamöter till indelningsdelegerade, vilket kommer att vara klart framåt hösten. Det är denna grupp som ska bland annat ska dela upp de gemensamma tillgångarna i samfälligheten.
Vid kyrkovalet i september 2017 utses de förtroendevalda som ska leda de nio enheterna från 1 januari 2018.  Stiftsstyrelsens beslut kan inom tre veckor överklagas till Svenska kyrkans överklagandenämnd.

___________________________________

Det som ska lösas nu fram till 1 januari 2018 är hur ekonomin, personalen, byggnaderna och de gemensamma resurserna ska delas upp. Sen måste det också till en lösning av begravningsväsendet.

Kyrkans Tidning: Göteborgs samfällighet splittras>>

Malmö – för stort eller optimalt

Den 26 februari fanns det i Kyrkans Tidning en debattartikel som skarpt kritiserade den nya kyrkliga organisationen i Malmö.

Jag skrev om det här>> och vad jag tyckte.

I dagens Kyrkans Tidning (11/2015) finns det flera olika svar och synpunkter om organisationen.

Läs alla artiklarna här>>

En av våra POSKare i Malmö, Camilla Andersson, har också skrivit en artikel som inte kom med i Kyrkans Tidning. Vi publicerar den här istället.

Uppdaterat kl 16.50. Efter jag skrivit det här blogginlägget så har Camillas artikel publiceras på Kyrkans tidning.

Här kommer länken>>.

Mina tankar såhär en tid in i den nya organisationen Svenska Kyrkan i Malmö

Omorganisation, bara ordet kan ju få vem som helst att bara tappa sugen.

Men ibland behövs det tas nya tag och det var väl det som ”någon” tyckte när strukturutredningen kom på tal.

Första gången jag stötte på den var när vi skulle komma överens i Malmö att alla gåvomedel som varje församling hade skulle samlas in och administreras på ett ställe. Hur skall detta gå? Tar dom våra pengar??

Då var det Göteborgs Kyrkliga Samfällighet som var i Malmö, Limhamns Folkets Hus och informerade om hur enkelt och smidigt det hade fungerat hos dom och de rekommenderade oss att göra likadant. Visst hade det funnits församlingar som satt sig på tvären men de räknade med att allt inom sinom tid skulle lösa sig till det bästa.

Nu är det kanske vi som kan hjälpa och tipsa Göteborg?

Vi i Malmö hade val till ett kyrkofullmäktige för ett och ett halvt år sedan. Jag kan väl säga att jag var med på tåget från början. Kanske lite väl entusiastisk och naiv men ibland känner jag att förändring inte
alltid behöver bli till det sämre.

 Vi har nu ett kyrkoråd och sex församlingsråd och ett antal verksamhetsråd, ofta ett för varje kyrka.

Ur församlingsråden bildas verksamhetsråd.

I början tänkte jag, JA nu sätter det igång! Men icke… tråkiga möten, oklara besked, konstiga rutiner och så vidare och så vidare. Jag kände mej utanför. Vi fick ju inte bestämma något! Jag höll på att tappa lusten
helt på församlingsarbetet. Jag förstod inte hur det kunde komma sig att våra förmöten i POSKgruppen Malmö för kyrkorådet blev inställda för att det inte fanns ärende.

Ett kyrkoråd som inte har ärende? Vem beslutar nu? Tjänstemän? Jag började bli misstänksam mot Anders Ekhem, vår nya kyrkoherde. Toppstyrde han allt helt själv? Delegerande han hej vilt? Var blev demokratin av? Jag som hade varit så positiv till hela strukturomvandlingen, hade jag haft så fel?

Det visar sig nu att återigen är det utbildning, information som ska till. Och tid, framför allt tid.

Anders Ekhem kom till ett verksamhetsrådsmöte i januari i år och vi fick tillfälle att ställa frågor. Jag gick till attack! Hur var det egentligen med demokratin, vem bestämmer egentligen? Är de ”de tre vise männen”. Kyrkoherden, kyrkorådets ordförande och chefstjänstemannen??

Vi fick ett bra samtal den kvällen. Jag förstod att det som nu kallas kyrkoråd inte alls arbetar på samma sätt som vi gjorde förr. I kyrkorådet i gamla organisationen stöttes och blöttes allt från personalfrågor kring problem och anställningar, inköp av inventarier, budget, festplanering, vårmarknader och allt man kan tänka sig.

Det gör verkligen inte det nya kyrkorådet i Malmö. De beslutar bara kring de frågor som ett arbetsutskott bereder. Många förarbeten görs ute i församlingarna fortfarande. Församlingsherden är självklar medspelare i alla rekryteringar. Verksamhetsplanerna som har ersatt det traditionella budgetarbetet är ett redskap som alla församlingar måste jobba nära.

I arbetet med verksamhetsplanerna får vi i verksamhetsrådet en kontinuerlig inblick i hur församlingen ska arbete och hur det fungerar under hela verksamhetsåret. Det ligger ett stort ansvar på församlingsherden att göra verksamhetsplanen tillsammans med verksamhetsrådet. Det är då lättare
för oss alla att ta hjälp av varandra.

Anders Ekhem jobbar nära församlingsherdarna och vad jag förstått av vår herde känns det bra att inte vara ensam i sina beslut kring främst personal. Anders Ekhem delegerar mycket och även han behöver nog tid att känna sig för hur de olika delegationerna fungerar.

Jag trodde att tyngdpunkten skulle ligga i församlingsrådet. Där fick jag också fel. Det är i verksamhetsrådet vi diskuterar och följer med i verksamheten. I församlingsrådet tas ofta bara formella beslut. Jag tror istället att församlingsråden i framtiden kan bli ett forum för de olika verksamhetsråden att utbyta erfarenheter i.

För att återkomma till gåvomedelshanteringen så börjar nog den också ta form, efter fyra år.

Jag ska be ekonomiavdelningen i Malmö ringa Göteborg.

Camilla Andersson

Ersättare i Husie Församlingsråd i Malmö

Medlem i POSK

Foto: Konstverket "Way to go" av Åsa Maria Bengtsson. På en bro i Malmö.

Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON

…men, hur tänkte tänkte ni nu?

Återigen… detta är ett blogginlägg av mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet, min personliga åsikt, inte som informatör för POSK.

I diskussionen om Göteborgs kyrkliga samfällighets framtid som ett gemensamt pastorat eller sönderslaget i nio pastorat så fortsätter debatten i GP.

Förra söndagen skrev Hans-Olof Andrén (POSK) Lars-Ola Dahlquist (S) och Bo Hansson (ÖKA) en debattartikel och pläderade för ett gemensamt pastorat.
GP: Ta inte från de fattiga för att ge till de rika>>

På detta svarar i dag Bertil Lind (POSK) ordförande Askim, Peter Hellgren (FISK) kyrkoherde Askim, Björn Edvardsson (S) ordförande Högsbo, Britta Broman (ÖKA) kyrkoherde Högsbo, Eric Muhl (ÖKA) kyrkoherde Stenungsund, Jonatan Hanson (ÖKA) ordförande Ljungskile och pläderar för nio pastorat.

Tyvärr är det alldeles för mycket tokigheter i den här debattartikeln för att låta den vara oemotsagd. Jag väljer därför att kommentera direkt efter varje stycke i artikeln (artikeln är kursiv).

Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan i Göteborg. Med nio pastorat så får även pastoraten i norr mera resurser, skriver bland andra Bertil Lind (POSK).

Debattartikeln angående pastoratsindelningen i Göteborg ger en ofullständig och därmed felaktig bild av de två alternativen som nu är ute på remiss – ett enda stort pastorat eller nio. (Ett pastorat styrs av en kyrkoherde och ett kyrkoråd.) En stor nackdel med ett enda pastorat är bristen på demokrati, vilket innebär att Göteborg skulle styras av ett enda kyrkoråd som också tillsätter församlingsråden. Ett pastorat med dagens 28 församlingar är knappast styrbart och många församlingar kommer att försvinna som begrepp. Eftersom delaktighet och ideellt arbete är allt
viktigare för kyrkan, kan denna toppstyrning bli förödande.

Ett gemensamt pastorat skulle innebära att det blir ett direktvalt kyrkofullmäktige. Alla församlingsråden väljs indirekt efter ett obligatoriskt medlemsmöte i församlingen där förslaget tas fram. Så hur detta skulle kunna äventyra demokratin är obegripligt för mig.

De 28 församlingarna kan och ska finnas kvar. I förlängningen kanske även fler församlingar kan bildas.

Det är självklart att en struktur måste införas som gör en ledningsgrupp
hanterbar – men varför detta skulle inverka på antalet församlingar är
obegripbart. Och varför det skulle bli en toppstyrning av 28 församlingsråd får nog debattörerna förklara för mig.

Angående ekonomin, så tar det nationella utjämningssystemet från rika pastorat och ger till fattiga. Resultatet är, att av de nio pastoraten kommer enheter som Askim och Torslanda att få behålla minst per medlem och därmed förbli de ”fattigaste” av de nio. Det är ju antalet dop, konfirmationer, begravningar, gudstjänster, barnarbete etcetera, det vill säga medlemsantalet, som styr resursbehovet.

Det nationella utjämningssystemet inom kyrkan är just nu under utredning. Att påstå att utjämningssystemet skulle lösa alla problem är naivt.

Sen är det ju otroligt att läsa att det endast är medlemmarnas pengar som räknas – jag trodde att kyrkan är till för alla, även de som inte är medlemmar. Församlingarna i nordost med medlemssiffror på runt 20 procent – hur kan de vara vinnarna i detta jämfört med till exempel Torslanda och Askim med medlemssiffror på 80-90 procent, om utjämningssystemet bygger på medlemssifforna?

Andra behov, såsom sjukhuskyrkan, Stadsmissionen och arbetet bland utlandsfödda bör dels hanteras av stiftet då dessa behov finns i hela stiftet och dels av pastoraten i Storgöteborg för behov som är storstadsrelaterade.

Det som artikelskrivarna säger här är att de inte på något sätt vill vara med och hantera frågor som inte händer just i deras församling. Eller hur ska jag tolka det?

Stiftet ska tydligen ta hand om allt och utöver det ska innerstadsförsamlingarna i Göteborg  ta hand om innerstaden. Det borde innebära att stiftet får höja avgiften – något som drabbar alla församlingar, stora som små.

Och innerstadspastoratet med få boende och många stora kyrkor – de ska alltså ta hand om "sina egna problem"? För det rör inte boende i andra församlingar?

Så kan medel frigöras.
I
dag konsumeras en väsentlig del av de ekonomiska resurserna i Göteborg av samfällighetens egna organ. Om dessa medel frigörs, vilket de gör i alternativet med nio pastorat, så får även pastoraten i norr mera resurser och behöver knappast höja kyrkoavgiften.

Gemensamma resurser skriver artikelförfattarna. Menar de då till exempel de resurser som just nu planerar och projekterar ett nytt församlingshem i Askim?

De gemensamma resurserna som i dag finns på kyrkoförvaltningen måste vid en splittring delas upp och byggas upp i de nio pastoraten. Kompetens måste finnas som hanterar personalfrågor, kommunikationsfrågor och fastighetsfrågor. Ekonomiska och administrativa system måste ordnas och byggas upp. Även om man kliver på ett existerande system så blir det en uppbyggnadskostnad. Förklara för mig hur man på detta sätt kan spara pengar? Det är obegripligt!

De ekonomiska faktorerna bör i varje fall inte vara avgörande för beslutet, utan faktorer som delaktighet (demokrati) och kyrkans förmåga att utföra sina uppgifter är betydligt viktigare. Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan Göteborg. Angående solidaritet är det knappast solidariskt att Göteborg, som utgör halva Göteborgs stift, skulle bilda ett enda pastorat.

Och där gör jag och artikelförfattarna olika tolkningar. Det är just för att bevara demokratin och solidariteten som Göteborg bör bli ett gemensamt pastorat. Det är genom att dela på utgifterna som församlingarna kan koncentrera sig på den grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och det är inte osolidariskt att samfälligheten fortsätter fördela sina ekonomiska tillgångar inom sig. Däremot är det osolidariskt att slå sönder ett system som håller samman församlingarna bara för att det skulle vara "orättvist" mot andra pastorat eller församlingar.

I stället bör Göteborg bilda enheter som på ett naturligt sätt kan samarbeta med övriga pastorat för att utveckla gemensamma funktioner och dela på kostnader. De verkligt fattiga pastoraten finns ju utanför Göteborg.

Varför skulle jag tro att ett pastorat (till exempel Askim) skulle vara mer benäget att hjälpa pastorat ute i stiftet om man inte är benägen att hjälpa pastorat i Göteborg? Det går heller inte att fördela pengarna från ett pastorat till ett annat hur som helst. Vilket går att göra inom ett pastorat.

Nej, jag är ledsen, den här debattartikeln fick inte mig att ändra åsikt om pastoratsfrågan. Jag står fortfarande fast vid min övertygelse att det allra klokaste är att bevara ett gemensamt pastorat. Ett gemensamt pastorat som solidariskt delar utgifter och inkomster har alla möjligheter att förändra sig i framtiden. Men ett splittrat Göteborg och en uppdelad Svenska kyrka kommer inte inom rimlig framtid att kunna hitta en samarbetsmetod som gynnar församlingarna.

Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet

Vad kostar solidaritet?

Jag läser Kyrkans Tidning (1-2/15) som kom i brevlådan igår fredag.

På debattsidan hittar jag en debattartikel om medlemskapet. Jan Clarén (Lund) tycker det är dumt att dopet är medlemsgrundande. Att vuxna kan ingå ett avtal som innebär att barnet så småningom blir ekonomiskt skyldig att bidra med pengar. Han föreslår istället:

"Jag tycker att kristen tro och dopet är viktiga men man skall bara inte blanda ihop detta med pengar och dop. Ett kyrkans betalkort är nog den bästa lösningen. Betala bara för det som du använder dig av. Inget mer!"

Kyrkans Tidning: Dopet – ett ekonomiskt övergrepp?>>

Den tankegången stannade alltså vid vad jag behöver och vad jag använder mig av. Inte vad någon annan behöver. Alltså vill Clarén inte vara med och bidra ekonomiskt till diakoni, mission och solidaritet med människor utanför sin egen sfär. Inte heller byggnader och kyrkor som han inte själv nyttjar. Eller hur långt ska jag dra hans tanke om att bara betala för det som du använder dig av?

Jag håller inte med Clarén i hans argumentation. Jag tycker att det är en av kyrkans viktigaste grundstenar att faktiskt vara med och ta ansvar för sådant som ligger utanför mig själv. Jag ska vara med och använda mina olika gåvor, materiella eller immateriella, för att sprida Guds rike på jorden!

En annan intressant artikel på debattsidan är också Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) som frågar sig om Svenska kyrkan är pastoral.
Kyrkans Tidning: Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Han har en ljuvligt vacker formulering:

"Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Men hans slutsats är (som jag uppfattar det) att det finns ett nummer (antalet invånare) för hur stort ett pastorat område kan vara. Trots att han ger uttryck för att han beklagar att den nationella nivån inte har ett pastoralt ansvar.

Hans slutsats är ett inlägg i den pågående diskussionen i Göteborg där det just nu är en remiss ute bland församlingarna inför stiftsstyrelsens beslut i april om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska vara ett pastorat (med många församlingar = pastorala områden) eller delas upp i nio pastorat/församlingar.

Det finns argument både för och emot de båda alternativen. Personligen har jag landat i att jag tycker ett pastorat är det bästa för Svenska kyrkan i Göteborg. Jag vet att det inte finns en enhet för detta ute i församlingarna. Men jag ska här presentera mina argument.

Det handlar först och främst om solidariteten. Inom dagens samfällighet gör vi en mängd olika övergripande uppgifter, där en eller flera församlingar fått ett särskilt ansvar för hela samfälligheten. Det gäller t.ex. skolkyrkan, finska verksamheten, teckenspråksverksamheten och verksamhet för människor med särskilda behov. Vi bidrar också med pengar till Stadsmissionen (som täcker in diakonal verksamhet församlingarna inte kan bedriva själva) och vi har familjerådgivningen. Detta är några exempel på verksamheter som vid en uppdelning i nio enheter måste hanteras lokalt av dessa nio istället. Hur går det med solidariteten då?

Ett annat större problem är begravningsverksamheten. Delas samfälligheten i nio enheter måste också begravningsverksamheten delas i nio – om inget undantag görs för Göteborg.

I ett stort pastorat skulle vi kunna ha 62 pastorala områden/församlingar. Vi har 62 kyrkor inom samfälligheten där det i de allra flesta firas gudstjänster varje söndag. Vi skulle utan problem alltså kunna få betydligt fler församlingar med lokal förankring och lokalt ansvarstagande. "En kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Vid en uppdelning i nio enheter är det stor risk att det också blir sammanläggningar till större församlingar.

Det här är vad jag personligen kommit fram till, eftersom jag sedan 1998 sitter förtroendevald i kyrkonämnden i Göteborg och har sett hur solidariteten fungerar och tror mig se problemet om vi skulle dela upp det i nio enheter. Jag vet att alla inte tycker så – men så här tänker jag! Vi kommer inte att ha kvar Svenska kyrkan i Göteborg om vi delar upp samfälligheten i nio enheter.

Just med det argument som Anders Bexell tar fram in sin artikel:

"Begreppet pastoral används ofta slentrianmässigt och begränsas till ledningsfrågor i pastorat. Innebörden är egentligen hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag att stimulera människor att lära känna den treenige Guden och klargöra trons innebörd, hur kyrkan på nytt för varje tid fördjupar förståelsen av gudomlig uppenbarelse. Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel. I detta ingår även frågor om ekonomisk bärkraft, solidaritet och demokrati." 

Just med de här argumenten och för att jag personligen tycker solidariteten är viktigare än vad just bara jag använder mig av i Svenska kyrkan så vill jag behålla Svenska kyrkan i Göteborg och ett pastorat.