Konfessionella skolor

En staty i marmor där figuren håller ansiktet gömt i sin handflata

Det kan väl inte undgått någon att konfessionella skolor är på tapeten i allra högsta grad för tillfället. Något som påverkar Svenska kyrkan i allmänhet och bland annat Knivsta församling i synnerhet. Jag kan tycka att det komplicerar det för Socialdemokraterna i deras obändiga vilja att vara kvar som parti i Svenska kyrkan.

Att S å ena sidan prompt ska vara med och styra i Svenska kyrkan samtidigt som de uppenbarligen har en väldigt konstig syn på tro (och hur religiösa friskolor drivs) är väldigt underligt och jag får det inte att gå ihop. Håller verkligen med om framförallt sista punkten i tweeten nedan från Per Wallin, präst från Göteborg.

Tidningen Dagen tar även de upp Socialdemokraternas valaffisch i frågan och där visar det på att det verkar finnas en spricka mellan partiledningen och Socialdemokrater för tro och solidaritet i och med Ulf Bjerelds förhoppning om att annonsen är en parodi.

Men S är långt ifrån ensam om att vara ute på ett korståg gentemot konfessionella skolor vilket Micael Grenholm gått igenom och bemött med fakta i punkt efter punkt i sin blogg ”Hela pingsten”. Som kristen och POSKare börjar denna valrörelse kännas riktigt jobbig om det ska fortsätta så här …

Läs gärna Lisa Tegbys krönika från april.

Ur POSKs program 2018-2021

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Andra områden kan vara fritidsgårdar, hemtjänst och olika slags boenden. Det är en fortsatt angelägenhet för kyrkan att, där det finns förutsättningar, bedriva sådan verksamhet. För sådant som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna former som inte riskerar att det sammanblandas med och urholkar församlingarnas och pastoratens ekonomi. Dessa verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att Svenska kyrkan ska vara en aktiv välfärdsaktör och bland annat driva förskola, skola, fritidsgårdar, hemtjänst, sjukvård och boenden av olika slag, där det finns förutsättningar.

Svenska kyrkans internationella arbete byter namn

Jorden och månen

I onsdags kom då beskedet som många väntat på, Svenska kyrkans internationella arbete byter namn. Enligt beslutet som fattades av kyrkostyrelsen den 9 maj kommer det från och med Fasteinsamlingen 2019 gå under namnet Act Svenska kyrkan.

Det har inte varit ett helt igenom enkelt beslut att byta namn, och det har stötts och blötts i många turer i Kyrkomötets råd för internationella arbetet. Många olika förslag har testats och avfärdats av olika skäl. Även förslaget om att byta tillbaka till Lutherhjälpen har varit uppe i diskussionen, men det föll bland annat på grund av det något komplicerande ordet ”hjälpen” då det kan tolkas som ett mindre jämställt förhållningssätt, enligt Erik Lysén i Kyrkans tidning.

Namnbytet har inte helt igenom tagits emot väl. Några tycker att namnet idag fungerar, och att namnbytet kommer lite för nära inpå hopslagningen mellan Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission 2008. De tycker att namnbytet nu bara kommer att skapa ny förvirring i vad det gäller och hade namnet behållits skulle det strax vara en bruten trend. POSKs representanter i rådet berättar att fokuset har mest legat kring ”att sälja varumärket” istället för att få igång och bibehålla det lokala arbetet kring det internationella arbetet, vilket säkert också skulle bryta trenden som nu istället namnbytet säger sig kommer kunna göra.

Nu är ju dock beslutet fattat och då är det bästa att se framåt och se till att namnbytet blir så bra det bara kan! Nu måste engagemanget lyfta, kanske framförallt på lokal nivå. Församlingarna behöver arbeta mer med Act Svenska kyrkan, något som POSK ska se till att lyfta så att församlingarna kan få den hjälp de behöver från nationell nivå.

 

Ur POSKs program 2018-2021

Internationellt arbete, hållbarhet, miljö och rättvisa

Kyrkans primära uppgift är att skapa möjligheter för människor att möta Kristus. Kristi kärlek driver oss att ta ansvar för såväl utvecklingsarbete och katastrofbistånd som för den hotade skapelsen.

Arbetet med opinionsbildning för internationellt bistånd är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet till att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter, och utveckling av vänförsamlingsprojekt är därför viktiga.

Världen präglas på många sätt av våld och övergrepp. Det är en synd när sådant sker. Svenska kyrkans internationella arbete är viktigt för att uppmärksamma hela kyrkan på vad som sker och att förmedla de hjälpinsatser som måste sättas in.

Det är ytterst viktigt att skapa engagemang för de kristna i världen som är förföljda, utsatta för våld och övergrepp för sin tros skull. POSK menar att Svenska kyrkans hjälpinsatser till dessa måste öka. Särskild uppmärksamhet ska riktas på barns och kvinnors situation.

POSK vill att kyrkan utifrån ett teologiskt perspektiv ska tala tydligt om konsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser, och vikten av en mer rättvis resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö och som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. Inom detta område finns det många ideella som har ett starkt engagemang, vilket bör uppmuntras och tillvaratas.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att arbetet med opinionsbildning om internationellt bistånd ska fortsätta.
att stöd till att rekrytera och utbilda internationella ombud och stöd till vänförsamlingsprojekt ska fortsätta.
att stift, pastorat och församlingar anslår medel till internationell diakoni och mission.
att stödja rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser.
att stödja ett aktivt miljöarbete i stift och församlingar, bland annat genom certifieringar och diplomeringar av olika slag.

Våga riskera att misslyckas

Bild på en skylt med texten: "Världen vore allt bra fattig om ingen vågade ta risken att misslyckas!" (Säger man i Djupforsen när man prövar något nytt och inte vet hur det kommer att gå...)

Läser Tankar för helgen och mina tankar börjar vandra tillbaka till i tisdags när jag skrev inlägget om Kristen politik. När jag var färdig med inlägget i tisdags dök det upp en bild i mitt facebook-flöde med ett citat från en barnboksserie taget i Mulle Meck-parken.

”Världen vore allt bra fattig om ingen vågade ta risken att misslyckas!”

Så löd citatet och jag kopplade genast ihop det med ett citat från ärkebiskop Antje:

”Våra begränsningar och risken att det kan bli fel är ingen ursäkt för att låta bli.”

Plötsligt förstår jag varför detta verkar vara ett återkommande tema för mig just nu. I min direkta närhet har det hänt flera jobbiga saker där detta är satt på sin spets. Bland annat har en person blivit uppsagd med omedelbar verkan, och jag ser nu hur denna händelse lägger locket på och gör att arbetskamrater och andra i anknytning till denna arbetsplats inte vågar testa gränserna. Och så får det ju inte bli. Vi måste våga följa vår kallelse. Även om det finns risk att misslyckas.

Även jag måste våga vara obekväm. Kliva utanför mina egna begränsningar. För den enda ursäkt jag har till att inte göra det är att jag inte vill misslyckas. Men tänk om jag lyckas, vad dumt det vore att missa den chansen!

/Linda, informatör

Att uppmärksamma Kyrkohandboken

Skärmdump av kyrkohandbokens framsida

Pingstdagen närmar sig och det är dags att ta nya Kyrkohandboken i bruk. På kyrkans internwebb finns det tips om hur och vad som kan göras i den lokala gudstjänsten för att uppmärksamma detta.

Jag kan tycka att vad en än tänker och känner kring Kyrkohandbok 2017 så är tipsen här värda att beakta och genomföra, om så inte allt i alla fall delar av det. För de flesta gudstjänstbesökarna är nog ganska dåligt insatta i vad en Kyrkohandbok är, så att missa ett ypperligt tillfälle att undervisa lite kring detta tycker jag är dumt. Samtidigt, hur processen att komma fram till Kyrkohandbok 2017 och din personliga syn på den, vare sig den är översvallande positiv, nattsvart negativ eller någonstans däremellan, det spelar ingen roll den 20 maj. Håll det neutralt och fokusera på fakta. Kanske berätta varför just denna musikserie är vald till den här gudstjänsten.

En dag av att (tillfälligt) glömma det som varit, och inte tänka på vad som måste göras framöver. Det tror jag att vi alla mår bäst av.

 

(En felaktig länkning på internwebben ska gå hit https://internwww.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken/kommunikationsmaterial egentligen. Jag har uppmärksammat kommunikationsavdelningen på det så den kanske blivit rättad nu när du läser detta)

/Linda, informatör

Kristen politik

Ett krucifix bakifrån mot en blå himmel med några moln

Läser ärkebiskopen Antjes krönika i Kyrkans tidning, den 7 maj 2018, och känner att det finns så mycket bra i det hon skriver. Det stämmer, åtminstone på mig, att jag som kristen inte kan låta bli att engagera mig, just för att jag är kristen. Jag kan allt som oftast inte bara stillatigande låta vissa saker ske, utan ibland ställer jag frågan WWJD?* och agerar därefter. Ibland reagerar jag mest bara instinktivt.

”Vad menas egentligen med politisering av kyrkan? Om politisering är att göra kyrkans uppdrag känt i det offentliga rummet, då är jag stolt och tacksam över att vara ärkebiskop i en sådan kyrka. Om politisering innebär att gå ett visst partis ärenden, då säger jag att politisering är synd. Vi är politiska – inte därför att partier kallar utan därför att Jesus Kristus kallar. I mötet med minoritetskyrkorna blir det mycket tydligt vad Jesu efterföljelse tvingar oss till i det offentliga rummet: att verka för rättvisa och sanning, att tjäna och vara en helande närvaro. Våra begränsningar och risken att det kan bli fel är ingen ursäkt för att låta bli.”

Stycket ovan innehåller så mycket bra. Första biten tycker jag är ett tecken på att Svenska kyrkan genomför ett av sina grunduppdrag – mission – när kyrkan syns i det offentliga rummet. Så slutar kyrkan med att till exempel tala för de utsatta utifrån ett kristet perspektiv så slutar vi i viss mån att missionera. Sedan ser jag att kritiken för att ”politisering innebär att gå ett visst partis ärenden” finns där just för att (S) är ett så pass stort och tongivande parti i Svenska kyrkan.

Jag skulle verkligen önska att (S) kunde förstå att det här är en del av vår, POSKs, kritik mot att partiet finns kvar i Svenska kyrkan som nomineringsgrupp. I kyrkan spelar din (parti)ideologiska färg ingen roll, dock är det är ditt engagemang som gör det. Om alla nomineringsgrupper vore fullständigt utan koppling till samhällspolitiska partier, likt POSK och Frimodig kyrka, så blir det samtidigt svårare att kritisera kyrkan för att vara politiska. Det är ju bara att se när Sveriges kristna råd kommer med ett uttalande, aldrig att Katolska kyrkan då får höra att de går ett partis ärenden, medan Svenska kyrkan så gott som alltid får den kritiken.

Nu är visserligen Sveriges kristna råds ordförande ärkebiskop Antje, men vi som ej varit med och sett hur diskussionerna gått och kanske vem som varit drivande i frågan kan ju absolut inte tolka något som kommer från SKR endast vara en produkt av Svenska kyrkan. Generalsekreteraren för SKR, Karin Wiborn kommer från Equmeniakyrkan som mig veterligt sällan anklagas för att vara (parti)politiska.

Sedan håller jag med +Antjes syn om att kritiken oftast kommer ifrån höger med en tydlig riktning till vänster (det står visserligen inte tydligt uttalat i krönikan) och jag tycker att hon visar på att kyrkan och vi kristna följer evangeliet, och om någon har problem med det så är det ju inte vi kristna som ska ändra på vårt budskap (evangeliet) utan kanske snarare en fråga för partiet som känner sig ifrågasatt.

Som sagt, jag gillar denna krönika från ärkebiskop Antje. Jag tolkar den pro POSK även om jag skulle önska en något starkare kritik mot att de politiska partierna är kvar i Svenska kyrkan. Samtidigt är jag fullt medveten om att det skulle ju inte gå att ärkebiskopen tydligt tar ställning för en nomineringsgrupp framför en annan.

/Linda, informatör POSK

Ur POSKs program 2018-2021

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka vad kristen tro och kristet liv innebär i tro och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna det kristna evangeliet. Vi behöver tala tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.

 

*WWJD? = ”What would Jesus do?” alltså ”Vad skulle Jesus göra?” Läs gärna Tankar för helgen kring detta

Hur ska Svenska kyrkans församlingar styras och ledas bäst?

Illustration av sex figurer runt ett bord

För en vecka sedan, den 26 april, kom en debattartikel i Kyrkans tidning som jag fann intressant att fundera vidare kring. Jag håller inte med om allt som debattören skriver men det finns guldkorn som vi POSKare nog håller med om till fullo.

Jag tycker inte att stora församlingar eller pastorat per automatik är den bästa lösningen, men håller samtidigt med om att när det väl ser ut så måste alla inse sin roll i organisationen. Det går inte att sitta fast i gamla tankemönster i en förändrad organisation. Några måste våga släppa taget, andra ska kliva fram och ta ledningen på ett tydligt sätt. Vi förtroendevalda ska hitta våra roller och sätta upp ramarna för församlingarna och hitta och våga stå för varje församlings särart.

Det sista debattören skriver i sin artikel är det jag allra mest håller med om:

”Vi behöver kyrkoråd som inte speglar den sekulära statens maktstrukturer och politiska partier. Kyrkoråd som tar uppgiften att ha omsorg om församlingslivet på största allvar. Därtill behövs kyrkorådsordföranden som är kompetenta samtalspartner till kyrkoherden, ge stöd, uppmuntra och som kan gripa in om kyrkoherden inte fungerar.

Vi behöver kort sagt uppgiftorienterad styrning och ledning.”

När vi förtroendevalda kliver in i kyrkoråden måste vi vara klara med i vilket mandat vi är satta på den posten. Församlingens bästa ska vara vår ledstjärna och mål i alla våra beslut. Kyrkorådet sätter upp visioner och mål i nära samarbete med kyrkoherden som förmedlas i församlingsinstruktionen, sedan är det kyrkoherdens roll att leda arbetet mot dessa mål.

Så här står det om församlings- och kyrkorådens uppgifter i POSKs program för mandatperioden 2018-2021:
”I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.”

Senare i programmet står det om rollfördelning:
”Svenska kyrkan har många anställda och ska vara en bra arbetsgivare som erbjuder god arbetsmiljö. Till en god arbetsmiljö hör en tydlig fördelning av ansvar och befogenheter. Det är viktigt att klargöra rollfördelningen mellan anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda, och mellan kyrkoherdar och andra arbetsledare.

Kyrkoherden är chef för alla anställda i ett pastorat eller i en självständig församling och därför ställs höga krav på kyrkoherdens kompetens, lämplighet och förmåga att delegera. Förhållandet mellan kyrkoherden och övriga i kyrkoråd och församlingsråd ska präglas av ett gemensamt ansvarstagande och insikt om skillnaden mellan styrelse- och chefsuppgifter. I vissa frågor har kyrkoherden ett självständigt ansvar.

POSK anser att det är viktigt med kunskap om och respekt för varandras roller, delaktighet och inflytande och vill därför förstärka utbildningen av nya och fortbildningen av mer erfarna förtroendevalda.”

I måndags, den 30 april, kom en replik på debattartikeln och den har också sina poänger som är värda att beakta. Som sagt, jag håller med replikören att sammanslagningar per se inte alltid är den bästa lösningen. Jag känner att jag ligger lite mitt emellan de båda debattörerna, och det är nog där vi måste befinna oss allihop.

Att balansera mellan att våga förändra där organisationsförändringar krävs men också se att det finns fördelar med att behålla det som fungerar väl. Och att det nog finns behov av att tydliggöra allas roller, på alla nivåer så att det aldrig råder någon tvekan om var mandatet i olika frågor ligger. Det kanske redan finns, men då måste det kommuniceras ut på ett bättre sätt. Trots min progressiva hållning så gillar jag inte förändringar för förändringens skull. Det måste bli en förbättring av förändringen, om inte är det bättre att låta bli och försöka förbättra utan större förändringar.

Vi får dock aldrig glömma bort på vilken teologisk grund vi vilar på och vad vårat grunduppdrag är, för glömmer vi det så spelar det ingen roll hur bra vi än är på att styra och leda våra församlingar.

Resultat Fastekampanjen 2018

En leende kvinna vid en symaskin

I slutet av förra veckan kom resultatet av årets fastekampanj ”Att resa sig starkare”.  Tyvärr nådde vi inte fram till det uppsatta målet om 35 miljoner, men det blev ett bra resultat ändå på 31,7 miljoner insamlade kronor!

Jag tycker det är intressant att titta på resultaten fördelade på stiften och se skillnader där. Det är också intressant att titta på hur det ser ut över åren och att jämföra med julkampanjen. För alla dem som är lite tävlingsinriktade borde det tas fasta på, och göra en liten intern tävling stiften emellan för att ge kampanjerna en extra boost. Det fungerar ofta väl under typ Musikhjälpen så varför inte under fastekampanjen!

Tillägg 3 maj: Enligt Kyrkans tidning nr 18 så är årets fastekampanj inte helt jämförbart med fjolåret då det i år är ett månadsskifte mindre. Skulle summorna, på 2,5 miljoner som det rör sig om, tas med i slutredovisningen landar årets resultat på 34,2 miljoner kronor. Det är betydligt närmare målet!

Fairtrade challenge

En kaffekopp på fat på ett grovt träbord i grånat trä

Ni har väl inte missat att anmäla er till årets World Fairtrade Challenge! Här finns tips, mer information och material att beställa från Svenska kyrkan och Fairtrade Sverige för att uppmärksamma fikat lite extra!

Annars går det bra att anmäla sitt Fairtrade-fika direkt på FairtradeChallange. Där hittar du också andra som fikar Fairtrade under utmaningsveckan, så om du inte själv anordnar så kanske du hittar ett ställe dit du kan gå!

Jag fikar Fairtrade! Gör du?

Önskekonsert

Orgelpipor

Om en vecka har Minna Heimo en önskekonsert där alla får komma med önskemål om vad de vill höra spelas på orgel. Jag blev då i alla fall väldigt nyfiken och inspirerad när jag såg denna tweet i flödet tidigare i vintras.

 

Så nu vill jag uppmana alla som inte ska på POSKs årsmöte och som kan ta sig till Stora Kopparbergs kyrka i Falun på lördag den 5 maj 18.00 att önska sina favoritlåtar och sedan åka dit för att lyssna!

Superrolig idé, som Minna säkerligen inte är ensam om, men det gör det ju inte mindre värt att uppmärksamma bara för det. Tipsa gärna i kommentarsfältet om liknade arrangemang på andra ställen. Både sådant som redan varit men kanske allra helst sådant som kommer.

Hållbarhetsredovisning

logotype för Globala målen för hållbar utveckling

I veckan kom Svenska kyrkans hållbarhetsredovisning på nationell nivå med en uppföljning om hur arbetet med dessa frågor gått under 2017. När det rör sig om hållbarhet är det lätt att tolka det som att det bara gäller miljön men så är inte fallet, vilket blir väldigt tydligt när rapporten läses. Hållbarhetsredovisningen utgår utifrån Svenska kyrkans arbete med Agenda 2030.

Det är många stora och ibland komplexa frågor som rapporten tar hänsyn till. Jag finner rapporten väldigt intressant utifrån det jag hunnit med att titta på, och det gör jag just för att den utgår från Agenda 2030. I höstas uppmärksammades Globala målen för hållbar utveckling, eller Agenda 2030, under Kyrkornas globala vecka, vilket bloggen uppmärksammade då, och jag kan inte låta bli att fundera över om detta fokus har påverkat resultatet i hållbarhetsredovisningen 2017. Jag hoppas att om Kyrkornas globala vecka har gjort skillnad så ska den bestå även framöver, för att annars blir det ju inte en hållbar utveckling om vi bara lyckas med arbetet när det finns en ”fokusvecka”.

Och den oron blir ju ännu större när nyheten om att Sveriges kristna råd kommer att lägga ned bland annat Kyrkornas globala vecka ringer i öronen. För är vi i Svenska kyrkan så beroende av fokusveckor för att klara av att jobba med viktiga frågor då blir ju denna organisationsförändring ett verkligt problem. Dock så tror och hoppas jag att min oro är helt obefogad. Jag ser ju hur dessa frågor tas på allvar även i församlingarna, de dyker upp i församlingsinstruktioner och andra styrande dokument.

Det är visserligen upp till oss, engagerade och förtroendevalda, att se till att det inte bara blir vackra ord på ett papper, utan att det, likt barnkonsekvensanalys, ständigt finns närvarande hos oss, som en fond som vi har att förhålla oss till. I vissa frågor väldigt påtagligt, i andra räcker det med att bara tänka tanken Agenda 2030. Jag vill uppmana alla att läsa rapporten, både för att se vad Svenska kyrkan gör för att bidra till att uppnå De globala målen för hållbar utveckling men också för att hitta inspiration om hur det arbetet kan ske även på församlingsnivå.

Alla måste bidra i denna viktiga fråga. Om du inte är en del av lösningen, så är du en del av problemet, har nog aldrig stämt så bra som i Agenda 2030 tycker jag.