Luther har sina avigsidor också

Den sjuttonde mars skriver Peter Cornell på Expressen kulturdebattsida om Martin Luthers skrift ”Om judarna och deras lögner”. Han har rätt i det han skriver, och det bör nog uppmärksammas lite tydligare att Luther inte alltigenom hade goda tankar och idéer.

Cristina Grenholm besvarar kritiken som Svenska kyrkan får av Cornell på ett tydligt sätt. Svenska kyrkan firar reformationen och allt det goda som det fört med sig. Samtidigt är vi kritiska till och tar även avstånd från denna text som Luther lämnat efter sig.

Som jag ser det så är det reformationen i sig som vi firar. Inte Luther som person, även om han är reformationens fader. Reformationen ser jag dessutom som ständigt pågående. Det innebär att vi idag ifrågasätter de goda idéerna likaväl som de mindre bra, och ibland till och med onda, tankegångarna.

Ibland kan jag dock uppleva att det finns vissa som inte kan ta till sig det goda för de bara ser det onda. Då missas lätt att se att vi är många som klarar av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vilket Svenska kyrkan gör så bra, trots kritiken, under reformationsåret 2017.

Käthe – en föregångare

Så här på internationella kvinnodagen under reformationsåret tycker jag det verkligen är värt att lyfta fram Käthe, eller Katarina von Bora som hon egentligen hette, Martin Luthers hustru.

Ett äktenskap som till en början var byggd på en sorts rimlighet att just de två skulle gifta sig men som sedan utvecklades till en innerlig kärlekshistoria. Käthe var en stark och driftig kvinna som höll i det lutherska hushållet, ett arbete som idag skulle motsvara chef och arbetsledare för ett medelstort företag. Käthe och Martin fick tillsammans sex barn men, som var vanligt på den tiden, var det bara fyra som nådde vuxen ålder.

Jag tänker att vi kvinnor femhundra år efter reformationen har mycket att tacka Luther för. Även Käthe har varit en viktig pusselbit till allt som reformationen har fört med sig. Bara det att Käthe och Martin levde öppet tillsammans, till skillnad från dåtidens hemlighållande av prästbarnens mödrar, har fått stora effekter i historien. Så här skriver biskop Mogren om detta:

På senare tid har flera forskare uppmärksammat vilket genombrott det var när reformationens prästfruar klev fram i historien. En av forskarna är finsk-amerikanskan Kirsi Stjerna, professor i kyrkohistoria i Los Angeles. Hon har visat vilken kvinnokraft som kom loss i och med reformationen. Överhuvudtaget är det svårt att tänka sig kvinnorörelsens sentida landvinningar med kvinnor som poliser, domare, präster, militärer, utan detta första steg.

Jag tänker också att Käthe var en väldigt speciell kvinna som faktiskt klarade av att axla detta. Jag funderar också mycket över vem som egentligen stod bakom det som följde i reformationens spår. Som att alla, både pojkar och flickor, skulle få gå i skola och lära sig läsa. Var det Martin eller kanske Käthes idéer. Käthe var påläst och kunde teologiskt reflektera över olika frågeställningar, något hon lärt sig under sina år i kloster.

Vi bör även hålla i tanken att mycket av det som Käthe gjorde öppet och med stolthet inte alltid sågs på med blida ögon. Det hade nog inte vem som helst klarat av i 1500-talets Tyskland.

Idag, på internationella kvinnodagen, känner jag mig extra stolt över att vara lutheran för tänk vilka framsteg för kvinnor som följt i reformationens spår. Idag, på internationella kvinnodagen under reformationsåret, får Martin Luther faktisk stå tillbaka lite till förmån för hans hustru Käthe. Det är hon väl värt.

Bild: Målning av Lucas Cranach den äldre 1526

Helgläsning från biskop Mikael Mogren

För en vecka sedan infördes en historisk genomgång av reformationen och Luthers liv och leverne i VLT skriven av biskop Mikael Mogren. Hans egen kommentar på facebook när han delade artikeln var:

Den här texten njöt jag av att skriva

Och jag finner den njutbar att läsa då den griper tag i mig och jag vill veta mer. Jag vill göra mer, fortsätta med den reformation som Luther påbörjade. ”Så har vi alltid gjort” är inget hållbart argument, då tiderna, sederna och vi människor ständigt förändras. Som jag tolkar det Luther verkade för så känner jag att att han håller med mig på den punkten.

Under århundradena före reformationen hade Europa pyrt av proteströrelser som hävdade att alla döpta, inte bara prästerna, skulle få ta emot och dricka av nattvardsvinet. Upproren hade också hävdat rätten att få läsa Bibelns böcker på sitt eget språk. Luther gick långt i sin radikalitet: Det språk han använde för att översatta Bibeln var den tyska som talades i tvättstugor och som skrålades på krogar. De folkliga, mustiga formuleringar han lyfte in i Bibelns berättelser har visat sig mycket hållbara. Lutherbibeln gäller fortfarande som portalverket i den tyska språkutvecklingen, jämförbar med Shakespeares betydelse för engelskan. Samma princip använde Luther i musiken: Han tog de låtar som spelades på logdanser och som trallades i köken, och skrev nya texter. Så tillkom den evangeliska psalmboken. (citat ur Mogrens artikel)

Läs och njut, förhoppningsvis lika mycket som jag och Mikael gjort i textens sammanhang.

 

Bilden är en målning av Lucas Cranach den äldre 1529