Idag fyller POSK 30 år!

Den 17 augusti 1987, alltså för precis 30 år sedan, bildades POSK. Den obundna kyrkomötesgruppen hade kallat till ett möte i Jakobs församlingshem vid Kungsträdgården i Stockholm. Kyrkomötet sammanträdde på den tiden i augusti i riksdagshuset. ”Syftet med samlingen är att diskutera om det finns behov av att bilda en riksorganisation för partipolitiskt obundna kyrkofullmäktigegrupper.” Så stod det i inbjudan (undertecknad Gunvor Hagelberg – hon var gruppens sekreterare). Och hela 41 personer kom, både kyrkomötesombud och representanter för lokala obundna grupper. Alla stift utom Karlstad och Stockholm var representerade.

Karl-Erik Johansson, de obundnas gruppledare i kyrkomötet, inledde och vi sjöng psalm 370 i den alldeles nya psalmboken. Sedan gavs redogörelser för situationen i de olika stiften. Lokala obundna grupper fanns på många ställen. På vissa håll var de mycket gamla, i Göteborg t ex. Men stiftsorganisationer hade bara bildats i tre stift – det fanns ju ännu inget val till någon stiftsorganisation att bekymra sig om. Stiftsorganisationerna var då mera av en mötesplats för de lokala kyrkofullmäktigegrupperna i stiftet, och för att ordna en obunden lista vid kyrkomötesvalet. Detta skedde ju genom elektorer utsedda av pastoraten. I Lunds stift hade en samarbetsorganisation för kyrkliga val, Kyrk-SAM, bildats 1983. I Linköpings stift fanns en organisation för valsamverkan, liksom i Västerås stift.

”Under diskussionen var alla överens om att en riksorganisation för det partipolitiskt obundna arbetet nu behövdes” står det i protokollet, och sedan:

”Närvarande beslutade således
att bilda en riksorganisation för de som inom kyrkopolitiken vill arbeta partipolitiskt obundet. Detta beslut var enhälligt!”

En grupp hade förberett förslag till stadgar. Enligt dessa kunde såväl stiftsorganisation, lokal grupp och enskild vara medlem. Dessa antogs som interimsstadgar. En interimsstyrelse valdes. Rolf Nordblom, Varberg, blev ordförande. Övriga ledamöter var Birgitta Reimer, Mörrum, Lars Samuelsson, Piteå, Barbro Sicard, Västerås (mångårig sekreterare) och Kerstin Storm, Sigtuna. Och så valde vi förstås revisorer och valberedning. Interimsstyrelsen fick i uppgift att arbeta vidare med stadgarna, bestämma medlemsavgift och anta medlemmar.

Vid det första ordinarie årsmötet den 16 april 1988 fanns det sex stiftsföreningar bland medlemmarna. Nya var Partipolitiskt obundna i Ärkestiftet och i Skara stift, och ”Partipolitiskt obundna vid kyrkliga val i Luleå stift”. Lokala grupper fanns det 8 i ärkestiftet, 4 i Karlstads stift, 14 i Västerås stift, 8 i Linköpings stift, 14 i Göteborgs stift (varav Kyrkans Vänner i Göteborg bestod av ett tjugotal församlingsföreningar), 14 i Växjö stift, 3 i Skara stift, 2 i Lunds stift, 3 i Härnösands stift, 6 i Luleå stift, och 1 i Stockholms stift (Arbetsgruppen för en Levande Församling i Sollentuna).

POSK var alltså från första början en gräsrotsrörelse. Vi samlade upp och blev ett ”paraply” för det som redan fanns lokalt, och som hade många olika namn: Aktiv Församling, Gladare Församlingsliv, Kyrkan över partierna, Kyrkans Väl, Kyrkans Vänner, Fria Listan, Aktiv Kyrka, Kyrkan i Centrum, Kyrka och Församling, Kyrkans Framtid… Efterhand krävdes mera samarbete och organisation, krav på gemensamt handlingsprogram ställdes snart och det behövdes hjälp med organisation och valrörelse. Tillkomsten av stiftsfullmäktige 1989 spelade roll, och naturligtvis införandet av två nya direkta val och kravet på registrering år 2001. Men gräsrotskaraktären – eller ska vi säga folkrörelsekaraktären eller församlingsförankringen – lever kvar och präglar POSKs sätt att arbeta fortfarande. Och den bakgrunden är vi stolta över!

Ja må vi leva många lyckliga år!

Hans-Olof Andrén

POSKs ordförande – som var med för 30 år sen!

POSK-psalm?

För några veckor sedan skrev jag om psalmen ”Blott i det öppna” och strax efter jag hade publicerat inlägget fick jag ett meddelande från Carina som delade med sig av vad hon skrivit om en annan psalm i den svenska Psalmboken.

Hon utsåg självrådigt psalm 288 till POSK-psalmen efter en gudstjänst 2009 fast det är fortfarande lite oklart om det verkligen är POSK-psalmen.

(Jag blev lite full i skratt när jag en vecka senare gick på mässan för att inse att en av psalmerna var just 288!)

Jag kan tycka att båda psalmerna fungerar för POSK. Men att de kanske passar bäst i lite olika tillfällen. 288 är en bra inledningspsalm inför ett möte. Medan 90 mer berättar hur vi ser på kyrkan i världen och där vi verkar genom och i POSK.

Vad tycker ni kära POSKare? Ska vi överhuvudtaget ha en POSKpsalm? Eller ska vi ha flera? Vi har ju faktiskt en hel psalmbok att hitta passande psalmer ur så varför begränsa oss – det kanske är bäst att låta hela psalmboken vara vår källa till sång till samlingar.

 

Tror du att musik kan vara inspirerad av Gud? Psalmen Måne och sol, med text av Britt G. Hallqvist, har nummer 21 i psalmboken. Melodin är skriven av Egil Hovland som berättade att han fick melodin genom en uppenbarelse. Måne och sol, vatten och vindoch blommor och barn skapade Gud.Himmel och jord, allting är hans.Herren vår Gud vill vi tacka.Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig.Herre, vi sjunger ditt heliga namn.Jesus, Guds son, levde och dog för alla, för oss, lever idag,ja, han är här, ja, han är här.Herren vår Gud vill vi tacka.Herre, vi tackar dig …Anden, vår tröst, levande, varm och helig och stark,talar om Gud, stöder och bär dag efter dag.Herren vår Gud vill vi tacka.Herre, vi tackar dig …

Publicerat av Svenska kyrkan den 4 augusti 2017

På tal om psalmer, ps 21 Måne och sol,  tror jag var den första som jag lärde mig utantill. Jag blir alltid lika förvånad när bänkgrannen nogsamt läser texten till den när den sjungs i kyrkan. Men alltid lika glad när min dotter, utan psalmbok, klämmer i så det ekar i hela kyrkan!

Visby domkyrkoförsamling

I traditionella och sociala medier har den ansträngda relationen mellan Visby stift och Visby domkyrkoförsamling uppmärksammats. POSK har i inlägg på Facebook avkrävts ett ställningstagande i frågan, mot bakgrund av att POSK har företrädare i domkyrkoförsamlingens kyrkoråd. Av två skäl kan riks-POSK inte göra ett sådant ställningstagande: dels är det i det närmaste omöjligt att sätta sig in i och få en rättvisande bild av ett komplicerat skeende som pågått under en lång tid, dels är det inte riks-POSKs uppgift att döma i lokala motsättningar eller ge direktiv till POSKs företrädare i olika kyrkliga organ. Vad vi kan göra är att stödja och hjälpa våra företrädare, vid behov genom att försöka klargöra hur kyrkans inte alltid så enkla regelsystem ska förstås och tillämpas. Men ansvaret för ställningstaganden vilar alltid på den enskilde POSKaren.

I det aktuella fallet är det klarlagt, att det under 2015 vid en arbetsmiljöinspektion framkommit problem med den psykosociala arbetsmiljön i församlingen, att kyrkorådet fastställt en åtgärdsplan, och att ett arbete för att åtgärda problemen pågår. Det är också uppenbart att biskop Sven-Bernhard Fast vid sin i tiden utsträckta visitation under 2016 tagit sitt tillsynsansvar på största allvar och försökt hjälpa församlingen komma till rätta med sina problem, samtidigt som stora delar av församlingens verksamhet får en positiv bedömning av biskopen.

Det är viktigt att alla parter är lojala mot Svenska kyrkans ordning. Vår kyrkas ordning med lokalt personalansvar och episkopalt tillsynsansvar för både ämbetsbärare och församlingar förutsätter en ömsesidig respekt. Enligt denna ordning ingår varje församling i ett stift som en biskop har tillsynsansvar över, eftersom ingen församling skall leva isolerat för sig själv. Avgörande för denna ordning är att ämbetsbärare och församlingar lyssnar till de rekommendationer som biskopen formulerat efter sin visitation och genomlysning av församlingens verksamhet.

Vi uppfattar att mycket av en sådan vilja till lyssnande kommer till uttryck i kyrkorådets ’Kommentar och reflexion’ av den 1 mars 2017 till visitationsprotokollet daterat den 12 december 2016. Vi ser det som hoppfullt att både biskop och församling uttrycker vilja till att hitta en lösning genom fortsatt dialog under våren 2017.

För styrelsen för riks-POSK
Hans-Olof Andrén

Styrelsemöteslördag

Idag sitter jag med på riksPOSKs styrelsemöte. Många intressanta diskussioner har vi hittills haft på dessa timmar mötet pågått. Och fler lär det bli för vi ska hålla på ända fram till kvällen.

Dagen började med mässa i kapellet på S:ta Maria Alsike. Alltid en bra start på dagen. Sedan var vi alla redo för själva mötet och att ta kloka beslut. Efter den mycket goda lunchen fick vi en visning av S:ta Maria Alsike och deras olika verksamheter av kyrkoherde Anders Johansson.

Väldigt spännande hur de tänker och bedriver sina verksamheter. Skola, förskola, LSS-boende, vandrarhem och hyreslägenheter under samma tak. Ligger centralt mitt i ”byn”. Sammantaget så innebär alla dessa verksamheter att församlingen går med plus så att dessa verksamheter bär sina egna kostnader med råge.

/Linda, informatör

POSK ställer in påsken!

Så här under valåret ställer POSK in påsken då det lägger fokus på helt fel saker! En massa prat om Jesus som äter sista måltiden, hänger på ett kors och dör för att sedan återuppstå tre dagar senare. Nej sånt dravel har vi inte tid med i år. Vi har ju ett kyrkoval att fokusera på!

– Att vi dessutom delar namn med denna högtid, som i år infaller så tokigt, gör det ju ännu svårare för nya kandidater att förstå vad det är de går med i, säger Uno Aprillo, POSKs talesperson i frågan.

Ett halvt år kvar till kyrkovalet!

Idag är det exakt sex månader kvar till kyrkovalet. Den första av dessa månader bör vi se till att jobba hårt för att fylla våra listor med många kyrkligt engagerade medmänniskor! Så prata med bänkgrannen på söndagens gudstjänst, kanske sitter det någon där och inte visste att de alltid drömt om att engagera sig lite mer i församlingen 🙂

Efter påsk infaller sedan en lite lugnare period då vi kan samla kraft. Men det finns ändå saker att göra: Fundera på vad ni behöver för material. Skriva debattartiklar för att sedan skicka in dem i slutet av sommaren. Formulera lokala valfrågor. Titta på goda exempel för att inspireras. Finslipa argumenten. Titta på vad ni gjort under denna mandatperiod, för att sedan vända blicken framåt för att se vilken väg ni vill gå. Fixa tillstånd hos polisen för att arrangera något extra på torget en lördag i augusti-september. Göra flygblad. Beställa material från POSK (det kommer snart!) Åka på årsmöte och valupptakt i Hallsberg …

Vila och njut av sommaren! Men behåll glöden, för mot slutet av sommaren, när semestrarna är slut och skolorna börjat igen, då kommer de intensiva veckorna före kyrkovalet. Nu ska vi ut och se till att kyrkans medlemmar röstar på POSK! Nu plockar vi fram allt det där vi förberett. Vi ser till att vara de som för debatten, inte bara besvarar.

Kom ihåg: Inga personangrepp eller påhopp! Det är alltid bättre att visa på vad som är bra med POSK, framför att påtala vad som är dåligt hos ”motståndaren”. Var positiv! – budskapen ska vara aktiva. (Som exempel; ‘Bryt partipolitiseringen’ är ett aktiv och positivt budskap. ‘Bort med partierna från SvK’ är ett passivt och negativt budskap.)

Om sex månader då är allt över. Då har vi varit preppade och peppade för att göra en dundervalkampanj och tittar på valresultatet och inser att det var så värt det! För vi har nått vårt mål.

De ser inte problemet

Mats Olofsson rörde visst till det i grytan med sin opinionskrönika den 28 februari i Västerbottens kuriren. Han fick respons från representanter i både Centerpartiet och Socialdemokraterna och redovisar dessa i ytterligare en krönika. Han tycker att svaren är obegripliga och jag kan inte annat än hålla med. Samtidigt blir det så tydligt att S och C inte själva ser problemet i att ett politiskt parti är engagerade i en medlemsorganisation.

C’s representanter har en ganska stillsam hållning. Fast att hävda att ”så har vi alltid gjort” är oftast ett ohållbart argument när en blir ifrågasatt. Sen skriver de: ”då är det viktigt att vi kan få så många som möjligt att arbeta för en öppen och tolerant kyrka i stället för att utestänga grupper”. Vad menar de med ”utestänga”? Blir centermedlemmar utestängda från Svenska kyrkan ifall centerpartiet slutar ställa upp som parti? Kan centerpartister inte verka som förtroendevalda inom kyrkan – precis som inom andra organisationer – utan att ha en skylt på sig där det står ”Centerpartist”? Där tror vi faktiskt mer om centermedlemmarna än vad de två C-debattörerna verkar göra.

Socialdemokraten Roland Lundgren ger POSK en, i mina ögon mycket felaktig, känga och anklagar oss för att vara för ett elitstyre. Fast ursäkta mig, om det är några som är elitistiska så är det ju S som inte tillåter medlemmarna att engagera sig i andra nomineringsgrupper. En känner sig själv bäst och speglar sina egenskaper på andra. POSK’s rekryteringsbas är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. Hur kan det bli en teokrati av det?

Vår ordförande Hans-Olof Andrén finner Lundgrens uppfattning om POSK intressant och skriver följande citat i ett mejl till mig:

” att vi skulle ha fler ‘kyrkotjänare av olika kategorier’ (menar han kyrkligt anställda?) och fler ’framstående samhällsmedborgare’ än de politiska partierna […] Att arkivarier och advokater, civilingenjörer och lärare, revisionsledare och kulturchefer skulle vara mer framstående samhällsmedborgare än LO-ordförande och kommunalråd är också en intressant synpunkt. Ännu intressantare att dessa yrken skulle bidra till en teokrati.
Hela saken är naturligtvis sjuk, och att det skulle vara en merit att inte vara kyrkligt aktiv när man skall styra eller besluta i kyrkan är absurd. Svenska kyrkan är också den enda i världen med detta politiska inflytande.”

Sedan vill både S och C att det ska finnas en mångfald av åsikter i Svenska kyrkan. Jag förstår inte varför det är ett argument för att vara kvar som politiskt parti. Det är väl snarare att skapa en enfald av åsikter. Välkomna till POSK, här finns det ni är för inom en och samma nomineringsgrupp!

Jag tycker att det är beklämmande att dessa partier, och kanske då framförallt S, inte vill se att när Svenska kyrkan får kritik för att vara politiska kan det bero på att det är politiska partier som sitter på makten i Svenska kyrkan. Ta till exempel Julupproret, det var (nästan) bara Svenska kyrkan som fick sådan kritik, trots att det var Sveriges kristna råd som stod bakom det.

Likheter och skillnader mellan FK – POSK – ÖKA

Såhär några månader inför kyrkovalet så börjar vi få frågan vad det är som skiljer de olika nomineringsgrupperna åt. Här ska jag försöka svara på denna fråga och för att hålla isär de lite så börjar jag med en genomgång av nomineringsgrupperna som är tydligt partipolitiskt obundna.

POSK är originalet vad gäller de obundna nomineringsgrupperna, både Frimodig kyrka och Öppen kyrka är sprungna ur POSK och bildades 2005 respektive 2001. POSK har funnits sedan 1987 och firar alltså 30 år i år. (HURRA för oss!!!)

Den största frågan som vi alla tre delar är vår strävan efter att de allmänpolitiska partierna ska lämna Svenska kyrkan på riktigt; POSK, FK och ÖKA ser alla att det är det kyrkliga engagemanget som är det viktiga när det kommer till att styra Svenska kyrkan på alla dess nivåer, inte vilket politiskt parti en medlem tillhör.

Dock så vill ÖKA behålla det valsystem som vi har idag, med direktval till alla nivåer (församling, stift och kyrkomöte), medan vi i POSK vill se ett mindre kostsamt valsystem med direktval (personval) på församlingsnivå och sedan indirekta val till stift och kyrkomöte. Hur FK ser på saken framgår inte så tydligt av deras program, men de ligger nog ganska nära POSK.

Frimodig kyrka och POSK delar även synen på möjligheten att välja församlingstillhörighet, medan ÖKA vill behålla det som vi har idag, att var du bor (är skriven) bestämmer vilken församling du tillhör.

Nu till det som verkligen skiljer de tre nomineringsgrupperna åt; vigningsfrågan av homosexuella. Frimodig kyrka ser att äktenskapet är till för man och kvinna och ser därmed att Svenska kyrkan inte har ”mandat att viga samkönade par”. ÖKA å sin sida vill mer eller mindre tvinga alla präster att viga samkönade par, men hur de får ihop det med vigselrätten för präster, det övergår mitt förstånd. I mitten står POSK där vi anser att det är bra som det är i dag, med vigselrätt, och inte vigselplikt.

För 8 år sedan skrev Carina i valbloggen om vad som skiljer dessa obundna nomineringsgrupper åt och det är ganska liknande situation även idag, åtta år senare:

Från ÖKA får POSK kritik för att vara för ”fromma”, ställa för mycket krav på sina kandidater, inte vara öppna nog. Från Frimodig får POSK kritik för att vara för öppna, för politiskt korrekta, inte vara ”fromma” nog.

Tja – där, mitt emellan Frimodig och ÖKA, står POSK som en grundsten. Med sin bredd och sin mångfald, med sina fel och brister, förtjänster och fördelar. POSK har en lång, lång erfarenhet av ansvar för Svenska kyrkan på alla nivåer, under en lång tid. POSK har varit drivande i många av de frågor som har varit avgörande för Svenska kyrkan – som till exempel att dopet skall vara medlemsgrundande och att skilja kyrkan från staten.

Min tolkning av Frimodig kyrka är att de är konservativa och högkyrkliga. ÖKA står socialdemokratin nära, och ibland samarbetar de gärna med S, vilket ibland kan känns lite tvetydigt tycker jag.

POSK går inte att sätta en sådan stämpel på då vi både i vårt program och med våra medlemmar står för ”Mångfald och respekt”

Insändare i Nya Lidköpings-tidningen

Vår kyrkomötesledamot Gunvor Torstensson (Skara stift) har fått publicerat en insändare i Nya Lidköpings-tidningen (NLT) som sedan besvarades av kyrkoherde Leif Nordlander i Vara pastorat.

Ett bra exempel på hur den lokala tidningen kan användas för att få ut POSKs budskap i ett vidare perspektiv. Gunvor har använt sig av vårt program då hon skrivit insändaren och repliken. Se detta replikskifte som en inspiration till att skriva egna insändare.

 

Församlingsbegreppet är viktigt – NLT 6/2 2017

Vara pastorat har beslutat att det ska bli en enda församling av de nuvarande sex. Det beslutet kan ingen ändra på. Men varför? Jag tycker att församlingsbegreppet är viktigt. Församlingen är den grundläggande enheten i Sv. kyrkan. Där firas gudstjänst, där finns närheten, delaktigheten och ansvarstagandet. Men för att klara ekonomi och all administration behövs större enheter. Då kan flera församlingar samverka och bilda ett pastorat. Varje församling är en juridisk person och har rätt att nominera ledamöter till sin egen styrelse/församlingsråd som sedan väljs av kyrkofullmäktige. Det åligger kyrkorådet i ett pastorat att tydliggöra ansvarsområden och ge delegation till församlingsråden. Att församlingsråden bara ska ha ansvar för gudstjänster är en missuppfattning.

Naturligtvis är det lättare att administrera en församling än sex stycken, och inte behöver man fira så många gudstjänster varje söndag, i princip räcker det med en enda. Men detta får aldrig vara skäl till att bryta upp fungerande församlingsgemenskaper!

Vara pastorat väljer att införa verksamhetsråd som åtgärd för ”Den stora utmaningen att få alla dem som är engagerade i sin sockenkyrka eller sitt församlingshem att känna delaktighet i den stora församlingen” /Leif Nordlander/. Man ska veta att verksamhetsråd inte har något självklart mandat utan är helt beroende av kyrkoherdens goda vilja. Lika osäker är tanken på att varje gammal församling ska representeras i kyrkorådet, och inte ger detta någon garanti för bästa sammansättning.

I höst är det kyrkoval. POSK menar att

  • församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse måste göras tydlig,
  • församlingar i ett pastorat ska ges uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och lokala behov.

/Gunvor Torstensson, POSK

 

Replik: Lokalt engagerade människor viktigast – NLT 8/2 2017

Det var lite förvånande att Vara pastorat blev apostroferad från ett grannpastorat och från en av nomineringsgrupperna POSK, genom Gunvor Torstenssons insändare, som jag här vill svara på.

Vara pastorat blir en församling enligt stiftsstyrelsens beslut i december med namnet Varabygdens församling från den 1 januari 2018. Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) har ställt sig bakom strategibesluten i Kyrkomötet, det som kallades: ”Närhet och samverkan” där mycket av det som nu sker i Vara pastorat anses som framtiden.

Själv röstade jag emot denna utrednings slutsatser. Församlingsstrukturen som vi har i Svenska kyrkan, är en territoriell struktur som levt kvar sedan medeltiden. Jag delar Gunvor Torstenssons oro över församlingsdöden som sker i vårt land men inte av territoriella skäl utan på grund av sekulariseringen av samhället och den inre sekulariseringen i kyrkan. Jag tror att verkligheten är sådan att vi i framtiden måste se till den gudstjänstfirande församlingen och den har knappast med territorium att göra utan det är med lokalt engagerade människor som tar ansvar för den kyrka där de firar gudstjänst. För detta behövs inte den ”politiska” överbyggnaden som församlingsråd utgör utan engagerade människor.

Vår vision i Varabygdens församling är att lokalt engagerade människor får ett verkligt inflytande i den lokala gudstjänstfirande församlingen och dess verksamhet. Däri ingår verksamhetråd där ideella medarbetare deltar på i princip samma villkor som anställda medarbetare i beslut, verksamhet och prioriteringar lokalt. Sedan måste allt vägas och prioriteras efter de resurser som finns. Det är sant att till detta behövs delegationsbeslut men så är det med församlingsråden i dag också. Dessa har i dag mycket begränsad möjlighet till beslut om inte kyrkorådet beslutat om särskild delegation. Kyrkorådet i Varabygdens församling kommer ha visheten att ta sådana erforderliga beslut.

Vi står i en omvälvningstid där begreppen behöver tydliggöras. Den grundläggande skillnaden är att jag tror att den lokala gudstjänstfirande församlingen bäst formar sin gemenskap och sitt arbete. Det sker inte från kyrkoherdens bord även om han/hon har ansvaret, utan i och med engagerade människor. Det handlar inte om en kyrkoherdes välvilja utan om den kristna församlingens engagemang och kyrkorådets delegationsbeslut.

I detta Lutherår är det kanske viktigt att påminna om grunden för kyrkan och församlingen. Där ger oss katekesen ett gott svar på frågan: ”Vem är kristen? Den som är döpt och med församlingen tror och bekänner Jesus Kristus som sin Frälsare.” Det är den församlingen det ytterst handlar om och inte nomineringsgrupper och organisatoriska storheter, antingen de nu kallas pastorat eller församling som inte är pastorat som det uttrycks i Kyrkoordningen, utan delaktighet i den gudstjänstfirande församlingens liv.

/Leif Nordlander
Kyrkoherde i Vara pastorat och om Gud vill i Varabygdens församling

 

Slutreplik: Risk att församlingsbor förlorar sin tillhörighet – 10/2 2017

”Lokalt engagerade människor är viktigast”. Absolut! Det är bara så kyrkan blir synlig och verklig. Det fina med den nu gällande kyrkoordningen är, att den ger förutsättningar för att en församling verkligen ska kunna forma sitt gudstjänstfirande, sin gemenskap och sitt arbete utifrån lokala förutsättningar och pastoratets ekonomiska resurser. Anledningen till att Vara pastorat apostroferas är en förundran över att man inte tagit vara på denna möjlighet. Dessutom är det församlingsborna själva som på ett församlingsmöte nominerar ledamöterna till sitt församlingsråd. Risken med en enda stor församling är att församlingsbor på landsbygden förlorar sin naturliga tillhörighet och därmed sitt engagemang.  Det är skillnad på stad och landsbygd, därför måste det finnas en mångfald av församlingar!

Avslutningsvis måste klargöras att det är pastoratets kyrkofullmäktige som beslutar om förändringar av sin församlingsindelning. Stiftsstyrelsen fastställer pastoratets beslut.

/Gunvor Torstensson, POSK

 

Från POSKs program:

Kyrka överallt
Församlingen är kyrkans grundläggande enhet. Församlingar uppstår där människor samlas till gudstjänst, bön och diakoni. Varje församling ska ges så stort ansvar som möjligt utifrån lokala förutsättningar. POSK vill att pastoratets fördelar när det gäller samverkan mellan församlingar tas till vara så att små församlingar kan överleva och nya församlingar bildas inom pastoraten när det finns förutsättningar för det.

I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs.

Ladda för kyrkovalet – kom till POSKs Kyrkodagar!

250 dagar kvar till 17 september 2017 då det är kyrkoval.
Det är 95 dagar kvar till 15 april då alla kandidater ska vara registrerade och listorna med deras medgivanden inskickade till våra stiftskanslier. 

Hur ligger ni till i era nomineringar?
Hur ligger ni till med era valprogram?
Hur långt har ni kommit?

Nästa helg håller POSKs sina kyrkodagar i Solna med ett spännande program och där vi får följande intressanta föredrag

• Kyrkoval 2017
Vi pratar om, utbyter erfarenheter och peppas:
Kring frågor som rekrytering, valstrategi, ekonomi, information, debatt och opinionsbildning.

• Partipolitiseringen av kyrkan
är ingången till ett föredrag av Oloph Bexell med rubriken Från sockenstämma till partipolitisering – 
Svenska kyrkans beslutsorgan i ett 150-årigt förändringsperspektiv.
Oloph Bexell är professor emeritus i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, och huvudförfattare till bandet om Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid i bokverket Sveriges kyrkohistoria.

• Mångfald & respekt
Sven-Erik Brodd föreläser om hur kyrkosyn förhåller sig till frågan om kyrkan och den teologiska mångfalden.
Sven-Erik Brodd är professor emeritus i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet. Han har suttit med i många ekumeniska förhandlingar som representant för Svenska kyrkan, och har varit verksam inom Svenska kyrkans forskningsavdelning. Han har skrivit om bl.a. diakonatet, och om att Svenska kyrkan fick ett treledat ämbete (präst, diakon och biskop).

• Kyrkomusikens kraft!
Om kyrkomusikens betydelse i gudstjänst och kyrkoliv. Medverkan av Peter Sjunnesson, som är programchef för kyrkomusikerprogrammet vid Svenska Kyrkans Utbildningsinstitut.

Har du missat att anmäla dig?
Om du gjort det så har du ändå chansen om du agerar snabbt. Det finns fortfarande platser kvar, om du anmäler dig under denna vecka. Behöver du hjälp så tag kontakt med våra två informatörer, Lars-Gunnar eller Linda så får du den hjälp du behöver. info@posk.se

250 dagar kvar till kyrkovalet – 95 dagar kvar tills kandidatlistorna ska vara registrerade! 

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot från Göteborgs stift

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Läs om Kyrkodagarna på nyhetssidan här, och i kalendern här.
Direktlänk till anmälningsformuläret.

Anm: Några av våra stift har prästvigning söndag 22 januari. Om du har planerat delta vid en sådan så finns möjlighet att ändå delta i den första kyrkodagen, på lördagen. Du betalar då halv deltagaravgift, 150 kr.

 

Från POSK’s program:

En fri kyrka – på riktigt
Relationsförändringen mellan kyrkan och staten år 2000 gjorde Svenska kyrkan till ett fritt trossamfund. Lagen om Svenska kyrkan garanterar att vissa fundamentala särdrag behålls, men även mindre väsentliga kännetecken som organisationsstruktur beskrivs i lagen. Det är angeläget att fortsätta reformarbetet och på sikt se över denna lagstiftning.

POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner. Ett tydligt exempel är det komplicerade och kostnadskrävande sättet att genomföra kyrkliga val. Det är resultatet av en okritisk överföring av systemet för allmänna val till ett sammanhang där det inte passar. POSK arbetar för att skapa ett billigare och enklare demokratiskt valsystem i kyrkan.

Teologisk mångfald och respekt
Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner. Det är en styrka att det ryms många olika sätt att förstå och tala om Gud.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och verkar för respektfulla samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger även bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Kyrkomusikens kraft
Musiken är en Guds gåva och bildar ett eget språk som är en omistlig del av mänskligt liv. I kyrkans gemensamma sång, i gudstjänster och övrigt musikliv kan musiken bidra till att bära, utforska och fördjupa tron. Svenska kyrkan har ett rikt arv av hög konstnärlig kvalitet att förvalta och utveckla vidare. Under senare tid har också en viktig breddning mot nya stilar och former blivit en naturlig del av kyrkans uttryck.

I Svenska kyrkan samspelar ett professionellt musikliv med ett musikliv där alla har rätt att delta och uttrycka sin kristna tro. Körsången har en alldeles särskild betydelse i Svenska kyrkan som en folkrörelse och som uttryck för ideellt engagemang. Svenska kyrkan är som helhet den största aktören i det svenska musiklivet och har här en av sina mest uppskattade kontaktytor med många medlemmar och samhället i stort.

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan.