Kampen mot draken

Krönika i Göteborgs-Posten 30 september

Denna helg firar kyrkan ärkeängeln Mikael. Han är den ängel som sägs stå närmast Gud, en skyddsängel för Israels folk och den ängel som även för människornas talan inför Gud själv. Ärkeängeln är ledare för en här av andra änglar och Mikael är en mycket kraftfull ängel som ger sig in i striden mot ondskan och skyddar Guds folk. Mikael avbildas ofta med ett svärd och den kraft han har i kampen är livets, räddningens och ljusets makt.

Idag manifesteras en kamp på stadens gator och torg i vår stad Göteborg. Främlingsfientliga krafter har fått tillstånd att gå i demonstrationståg med sitt nazistiska budskap mitt ibland oss och det väcker massor av känslor. Ilska och förtvivlan bland annat, irritation och oro men uppenbarligen väcker det inte känslan av maktlöshet. För även de goda krafter som utkämpar ljusets kamp i tillvaron stämmer upp och gör sina röster hörda idag. Friheten och samhörigheten kommer att både synas och höras.

Visst finns det de som vill splittra och förgöra men de kan bara det – och inget mer. Och deras tid är kort, som det står i Bibeln. Och så finns det ett motstånd som vill ena och förena och det kommer att stå kvar, växa i kraft och föra ljuset vidare. Det berättas om ängeln Mikael i de judiska skrifterna, i Nya testamentet i Bibeln och enligt uppgift även i Koranen. Berättarrösten ljuder alltså i flera olika traditioner men det handlar om samma Ängel och om en gudomlig kraft i kampen mot ondskan. Och idag mer än någonsin, glädjer det mig att det finns starka berättelser som förenar oss. Traditionen bjuder på bilder av hur ondskans söndrande djävulskraft störtas till marken som en sårad drake av den mäktiga ängelns svärd och styrka. Och även här idag ser jag tydligt att goda krafter inte låter sig nedslås.

Det finns en ständig kamp att föra och det är lätt att välja sida. Jag väljer att stå för människors lika värde med dem som för en kamp med ickevåld, med utsträckta händer och ett vidöppet hjärta. Och för mig är det så uppenbart vilken kraft som är starkast!

För även om rädslan kan få blodet i våra ådror att isa, så är det kärleken som får livskraften att pulsera igen.

Även om folk vill bygga murar, så har de ju ingen chans mot dem som väljer att bygga broar. De som av feghet gömmer sig bakom andra bleknar när någon annan modigt tar ett steg fram med sitt vittnesbörd. Och ängslans jämmer kommer alltid att överröstas av glädjens sång.

Himlens Gud, som sänder dina heliga änglar till vår hjälp mot ondskans alla makter, ge oss glädje och uthållighet i den goda kampen.

Amen

Manilla Bergström,
präst i Göteborg

Borgåöverenskommelsen granskad

Respondenten Erik Eckerdal och opponenten Susan K Wood strax efter disputationen den 22 september vid Uppsala universitet

Erik Eckerdal, ersättare i POSKs styrelse, disputerade i fredags i Uppsala inför ett hundratal åhörare på en avhandling om Borgådeklarationen från 1993. Apostolic Succession in the Porvoo Common Statement – Unity through a deeper sense of apostolicity är titeln på den omfattande avhandlingen. På mer än 500 sidor gör Erik en grundlig genomgång av den process som ledde till ett av de stora ekumeniska genombrotten, Borgådeklarationen av år 1993.

Representanter för 12 anglikanska och lutherska kyrkor på Brittiska öarna, i Norden och i de baltiska staterna ansåg sig i Borgådeklarationen ha kommit fram till en synlig enhet genom en gemensam kyrkosyn och en gemensam förståelse av den apostoliska successionen. 15 lutherska och anglikanska kyrkor har anslutit sig till deklarationen, exempelvis Church of England och de nordiska folkkyrkorna. Kyrkomötet beslöt år 1995 att Svenska kyrkan skulle ansluta sig till Borgådeklarationen, vilket bl a innebär att Svenska kyrkans medlemmar tas emot av de övriga kyrkorna och ska kunna delta i den andra kyrkans gudstjänster och verksamhet, och att Svenska kyrkans präster ska kunna tjänstgöra i de andra kyrkorna utan att någon ny vigning äger rum.

En stötesten i relationen mellan de anglikanska och lutherska kyrkorna har tidigare varit den olika synen på biskopsämbetet, där anglikanerna fäst stor vikt vid den obrutna följden av biskopsvigningar sedan urkyrkans tid. Svenska kyrkan och den Finska lutherska kyrkan har också bevarat denna ”apostoliska succession” och ser den som värdefull men inte nödvändig i en luthersk kyrka, medan vigningsföljden bröts under reformationen i Danska folkkyrkan och i Norska kyrkan.

Erik beskriver i sin avhandling hur man genom en djupare förståelse lyckats överbrygga dessa motsättningar. Erik problematiserar denna ”djupare förståelse”, som han menar tolkas olika i olika kyrkor, och menar att innehållet i Borgådeklarationen är radikalare än kyrkorna velat inse. I sitt avslutande kapitel ger han rekommendationer till Borgågemenskapen om fortsatta steg för fördjupad gemenskap.

Opponenten, prof. Susan K Wood från Marquette University i USA (själv katolik!), ansåg vissa av dessa vara väl långtgående. Förslaget att Borgågemenskapen skulle kalla sig ”Evangelisk katolska kyrkan” var hon tveksam till. Men Eriks arbete fick många goda omdömen. Han är den första som har gjort en grundlig genomgång och analys av diskussionerna som ledde fram till antagandet av deklarationen (eller i Danmarks fall avvisandet av den – Danska folkkyrkan kom med i Borgågmenskapen så sent som 2009).

Hans utmejslande av kvarstående problem och framtida möjligheter är mycket värdefull för de deltagande kyrkorna, och påverkar naturligtvis också POSKs tänkande i ekumeniska frågor. Vi skriver i vårt handlingsprogram att ”Svenska kyrkans långa tradition som brokyrka ger ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet. Ekumeniskt samarbete bör uppmuntras där det finns olika kristna kyrkor i närheten av varandra. POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft för att stärka den kristna gemenskapen.”

 

Hans-Olof Andrén

POSKs ordförande, på plats i Uppsala

POSK rejält framåt i “SD-valet”

Söndagens kyrkoval blev en stor framgång för POSK. I kyrkomötesvalet ökade vi preliminärt med ett mandat i vardera Härnösands, Karlstads, Stockholms, Linköpings och Visby stift. Vi befäster därmed vår ställning som näst största grupp med 43 mandat, en ökning med hela 5 mandat!

Speciellt roligt är det att vi fått ett av Visby stifts två mandat, och därmed har representation i kyrkomötet från samtliga stift. Denna stora framgång är ett resultat av väldigt många POSKares hängivna och långvariga ideella arbete. Till er alla, som bidragit till POSKs stora framgång vill jag säga ett stort och varmt tack. Ni har gjort en fantastisk insats!

Rädslan för att SD skulle ”ta över” Svenska kyrkan fick medlemmarna att gå man ur huse. Valdeltagandet ökade från 12,8 till ca 19 %, en ökning av antalet röstande från 696 000 till ca 993 000, vilket motsvarar en ökning på 43 %! Jag tror att valet i framtiden kommer att kallas för ”SD-valet” för sitt unikt stora valdeltagande. Det stora deltagandet i valet visar att medlemmarna bryr sig om sin kyrka när det verkligen gäller.

Lyckades mobiliseringen stoppa SD? Inte helt, SD mer än fördubblade sitt väljarstöd från 41 000 till ca 90 000, men på grund av det ökade valdeltagandet stannade mandatvinsten på 8, från 15 till 23, eller en ökning med 53 %. Utan mobiliseringen hade SD fått kanske 33 mandat.

Det var S som utmålade SD som sin huvudfiende i valet, och de av samhällspolitik genomsyrade media nappade – särskilt public service, SR och SVT – och lät denna konflikt dominera den lilla uppmärksamhet som kyrkovalet fick i radio och TV. I valrörelsens början var nog annars kritiken av partipolitiseringen den största frågan, som togs upp av många ledarskribenter också i de stora drakarna. Men den sista tiden före valet fick SD-hotet alltså stor uppmärksamhet. Trots detta valde många av de nytillkomna röstande att lägga sin röst på POSK, med resultatet 5 mandats vinst i kyrkomötet. Lika stor vinst fick C, medan S och VISK stannade på 3 mandats vinst vardera.

De övriga obundna grupperna fick mindre framgång. Visserligen ökade ÖKAs röstetal från 31 000 till ca 42 000, med denna ökning gav ingen mandatvinst utan ÖKA står kvar på 11 mandat. Frimodig kyrka ökade från 32 000 till ca 38 000 röster, vilket gav en mandatförlust på två mandat, från 12 till 10. Möjligtvis är vårt namn till vår fördel när någon som inte är bekant med de kyrkliga nomineringsgrupperna ska välja något annat än SD och helst något partipolitiskt obundet. Vårt namn säger klart och tydligt vad vi är. De två andra gruppnamnen är mer svårtolkade.

Valets stora förlorare är grupperna med samhällspolitiska beteckningar som är formellt fristående från sina moderpartier. FISK minskade från 8 till 7, KR från 12 till 7, MPSK från 12 till 6, och BA från 31 till 22! Här spelar nog också svagheter i organisationen en stor roll. Grupper som är vana vid ett politiskt partis resurser ska nu försöka klara valet med en betydligt sämre ekonomi och med krav på stora ideella insatser. Uppenbarligen förmår många av dem inte att uppbåda den entusiasm och tid som krävs för en framgångsrik valrörelse.

Idag får vi glädjas åt framgångarna, även om vi kommer att vara i ovisshet om det exakta valresultatet en bra tid framöver. Den slutliga sammanräkningen på stiftskanslierna börjar först på fredag eller nästa måndag, och innan alla val är klara med personröster och allt har nog både nästa vecka och nästnästa gått. Och sedan kommer all planering inför nästa mandatperiod! POSK på nationell nivå hjälper naturligtvis till med rådgivning och stöd. Och kyrkodagarna 2018, den 3-4 februari, har förstås som ett av sina teman nyvald-omvald.

Jag vill också passa på att be alla som preliminärt blivit invalda i kyrkomötet att anteckna lördagen den 28 oktober i almanackan. Då träffas den nya kyrkomötesgruppen för ett första möte, någonstans i Stockholmstrakten.

Återigen:
Tack för allt arbete och all entusiasm och glöd! Tillsammans bygger vi framtidens kyrka!

Er ordförande

Hans-Olof Andrén

________
Fotnot: En förhandsröst som avgivits i en röstlokal utanför väljarens valområde finns inte med i det preliminära resultatet i år (men fanns med förra valet, eftersom förhandsröstningen då avslutades redan på onsdagen före valet). Efter kontakter med Göteborgs stift gör vi tillsammans bedömningen, att dessa förhandsröster svarar mot ca 1% av antalet röstberättigade, vilket kommer att höja det slutliga valdeltagandet. Denna uppskattning används genomgående i denna blogg.

Byt profilbild på Facebook – visa ditt stöd för POSK

Du kanske har sett att det finns en del som skaffat sig en speciell profilbild på FB, där det står att personen röstar på POSK i kyrkovalet.

Här kommer en liten instruktion om hur du går tillväga för att göra detsamma. Har du twitter går det även bra att göra detsamma där!

Första steget är att följa länken nedan för att få rätt badge eller märke som jag kallar det hädanefter:

https://twibbon.com/Support/posk-kyrkovalet-2017

Väl där klickar du på den översta gröna rutan ”Login to Add Twibbon”

När du gjort det så ändras denna gröna ruta till två blå rutor, den ena till Facebook och den andra till Twitter. Observera att du måste ha ett konto på respektive sociala media för att kunna göra detta. Då de flesta har Facebook utgår jag ifrån hur detta görs för just FB.

Klicka nu på den mörkare blå rutan ”Add to Facebook” då kommer det ett fönster som uppmanar att logga in (har du redan loggat in på Twibbon vid ett tidigare tillfälle kommer du direkt till nästa steg). Gör det annars kommer du inte vidare.

I det här steget kan du ändra vilken bild du vill lägga till märket på, vilken storlek den ska ha och var i bilden du vill ha märket.

På bilden så är originalstorleken och läget på märket det till höger. Jag har ändrat läge och storlek för att det ska passa på min bild och det är märket till vänster. För att byta bild klicka på ”Change Image”. Storleken på badgen ändras genom att klicka och dra i hörnen. Vill du flytta märket är det bara att klicka mitt på bilden och flytta till lämpligt läge som passar på bilden.

När du är nöjd med bakgrundsbilden, läget och storlek på märket så är dags att publicera bilden genom att klicka på ”Add the Twibbon to Facebook”. Skriv gärna ett meddelande som postas på FB i samband med att du lägger upp bilden och därmed visar ditt stöd för POSK.

OBSERVERA! Nu kommer bilden bara som ett inlägg i ditt flöde, för att du ska få den uppladdade bilden som din profilbild måste du göra det genom att ändra detta via Facebook.

Socialdemokraternas skrämselpropaganda

Varför vill Socialdemokraterna skrämma upp oss? Vad tror de att Svenska kyrkan är egentligen? Det går ju nästan inte att tro att mina kristna vänner som är socialdemokrater och aktiva i Svenska kyrkan tror att det vi i kyrkan gör är något bra. Jag fattar inte vilka erfarenheter de har av sina församlingar?

Vi har redan en kyrka där alla får lov att gifta sig. Sedan 2009 – faktiskt! Svenska kyrkan viger par – både heterosexuella och homosexuella. Varför tjafsa om det?

Sommarläger – ja, det har en del församlingar. Att Svenska kyrkan ska bedriva sommarläger för ”alla” barn är inte rimligt och har väl aldrig varit aktuellt. Eller kommer socialdemokraterna att föreslå att alla församlingar ska erbjuda obligatoriska sommarläger för ”alla” barn i en församling? Att det ska vara möjligt för de som vill att kunna vara med på sommarläger som erbjuds känns som självklart. Men det måste vara församlingarna som lokalt prioriterar vad som är rimligt att satsa på och vad de ska erbjuda.

Hur kan Socialdemokraterna sätta ”folkkyrka” mot en ”kyrka som sprider rädsla och fördomar”? Var befinner sig de socialdemokrater som är aktiva i församlingarna? Är de med i församlingar som ”sprider rädsla och fördomar”? Allvarligt? Jag betvivlar starkt att någon socialdemokrat har en sådan erfarenhet av sin församling. Jag tror uppriktigt sagt inte att det finns någon sådan församling alls! Så sluta att sprida sådan lögner!

Lyft istället det som är viktigt i kyrkovalet.

En folkkyrka som erbjuder en mångfald av gudstjänster, vid olika tider och med olika musik och språk och uttryck. En folkkyrka som finns mitt bland folket, med diakoni och med barmhärtighet. En folkkyrka som är Kristus ögon, öron och händer med diakoni och mission och undervisning. En folkkyrka som ser, som ryter till, som lyssnar och som pekar mot den levande Gud. Så som POSK skriver i sitt valprogram.

Nej, mina kära vänner som är socialdemokrater, hade jag stått på en lista för socialdemokraterna i kyrkovalet så hade jag skämts ögonen ur mig för att ha en organisation som går ut med ett sådant skrämselbudskap. Bättre borde ni kunna än det här.

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesombud

Att beställa från Office Depot

För att kunna beställa från Office Depot måste du först begära inloggningsuppgifterna från anmalan@posk.se

När du väl har inloggningsuppgifterna går du till www.officedepot.se och klickar på logga in uppe på sidan.

 

Ange användarnamn och lösenord från mejlet med inloggningsuppgifterna i rutan som kommer upp

 

Väl inloggad söker du på varans artikelnummer i sökrutan överst.
4101990 – Beachflagga
4101991 – Värdinneband

Observera att av Svenska kyrkans avtalade sortiment är det endast dessa produkter som får beställas. Det går inte heller att söka på våra produkter om du ej är inloggad.

 

Ange hur många du vill ha av produkten och lägg i varukorg. Missar du att ange antalet eller fyller i fel antal går det att ändra senare. Priserna på bilden nedan är inklusive moms.

 

När du lagt till vad du vill är det dags att gå till kassan, vilket görs genom att föra muspekaren över kundvagnen uppe i högra hörnet. Då dyker en ruta upp med vad som ligger i kundvagnen. Kontrollera att innehållet stämmer med vad du vill beställa innan du klickar dig vidare till kassan. Är det något som inte stämmer klicka då på ändra kundvagn.

Dubbelkolla igen att allt stämmer innan du klickar på den gröna Till kassan-knappen. Lägg på minnet vad summan är för att kontrollera i slutet.

 

Väl i kassan, ändra ingenting under  1. Betalningsalternativ eller 2 Fakturatyp (fakturorna vidarebef. av oss till rätt betalare).  3. Fraktalternativ väljs efter önskemål, finns det inga speciella önskemål kan alla alternativ lämnas blanka.

VIKTIGT! Under 4. Adress- och personuppgifter måste leveransadressen anges. Klicka på ange leveransadress och fyll i uppgifterna i rutan som kommer upp under ”Lägg till ny leveransadress”. Ange vilken förening det gäller och leveranspersonens namn i företagsnamnet. Om du vet med säkerhet att du ska beställa igen kan du klicka i ”Spara leveransadressen”, annars behövs inte det.

Ändra ”Er referens” och ”Fakturareferens” så att det blir tydligt vem beställningen gäller, fyll gärna i både vilken lokalgrupp/förening det gäller och ert eget namn.

 

Kontrollera en sista gång att summan stämmer med det du har beställt och bocka sedan i ”Jag accepterar Office Depots försäljningsvillkor” och slutför sedan beställningen.

Nu är beställningen klar och en orderbekräftelse skickas till anmalan@posk.se, som sedan vidarebefordras av oss snarast möjligt till den som lagt ordern. Jag, Linda, kollar av mejlen minst en gång per dag så detta kommer inte att ske per omgående men förhoppningsvis inom ett dygn efter lagd order.

Vid frågor kring beställningen från Office Depot är det enklast att vända er direkt till dem antingen på telefon 020-560 560 eller e-post: se-order@officedepot.com. Kundcentret är öppet vardagar 8:00-17:00

Annandag Pingst – vart tog den vägen?

Enligt kyrkoordningen 28 kap 1 paragrafen är Annandag Pingst en av kyrkoårets högtidsdagar. I inledningen står till och med att Pingst är en av kyrkoårets stora högtider (de andra är jul och påsk).

Enligt kyrkoordningen 17 kap 3 paragrafen skall ”i varje församling som inte ingår i ett pastorat och i varje pastorat firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar om inte domkapitlet för visst tillfälle har medgivit något annat.”

Nu är väl inte högtidsdag och helgdag riktigt samma sak. Annandag Pingst har ju också nedgraderats enligt lagen (1989:253) om allmänna helgdagar. Men evangelieboken har tre årgångar texter för dagen. Så en riktig kyrklig högtidsdag borde det väl bara med temat ”Andens vind över världen”!

Men vad händer? Församling efter församling, pastorat efter pastorat låter bli att fira gudstjänst och tar förmodligen ledigt i stället. I tredje årgångens episteltext berättas att församlingen i Jerusalem den dagen ökade med ”inemot tre tusen”. Jag undrar hur många gudstjänster det firades i Svenska kyrkan just Annandag Pingst – och med hur många din församling ökade den dagen.

”Om vi i kyrkan slutar fira Annandag Pingst så kommer den att helt försvinna!” Så sa en av biskoparna den dagen då helgdagen försvann till förmån för Nationaldagen. Jag är rädd att hon snart blir sannspådd. Jag har med ljus och lykta sökt på nätet och i kyrkorapporter efter församlingar som i Stockholms stift firar Mässan eller någon annan gudstjänst på Annandag Pingst 2017. Tror att jag fann en – klockan 12 på dagen! (Ok, jag kan ha missat någon, men flertalet församlingar verkar ha tagit klämdag!)

Jag tror inte på en återgång till ”röd dag”, men nog borde vi i kyrkan vara mera rädda om och vårda kyrkoåret så att vi firade någon form av gudstjänst alla kyrkliga högtidsdagar. Om inte så får vi inte heller uppleva och leva i kyrkoåret underbara pedagogik.

Vilken biskop vill stå upp och uppmana församlingar och pastorat att fira gudstjänst ofta – också på kyrkliga högtidsdagar? Själv är jag för första gången sedan ändringen av Annandag Pingst som röd dag helt gudstjänstlös. Jag saknar Andens vind över världen!

Anders Roos
prost

Lutherska världsförbundets möte i Namibia avslutat

I tisdags den 16 maj avslutades Lutherska världsförbundets samling som hölls i Windhoek, Namibia. Ärkebiskop Antje Jackelén kom med en hälsning i samband med avslutningen av mötet:

Det verkar ha varit en härlig samling av människor från hela världen med mycket glädje och musik:

Vi är en del i en världsvid kyrka!I dagarna samlas lutheraner från hela världen i Namibia, vilket förstås innebär många leenden och stor samhörighet. #LWFassemblyLäs mer om LWF här: https://www.facebook.com/lutheranworld

Publicerat av Svenska kyrkan den 16 maj 2017

lördagen valdes en ny ordförande för LVF, Ärkebiskop Musa Panti Filibus från Nigeria. Han är ärkebiskop för Lutheran church of Christ in Nigeria och har haft flera uppdrag för LVF tidigare. I sin kyrka medverkade han till att den första kvinnan prästvigdes 1996.

 

Foto: LVF/Albin Hillert

Våga tro på livet

Bild på baksidan av ett krucifix mot en blå himmel med lite vita moln
Lördagskrönika av Manilla Bergström som var införd i Göteborgs posten den 21 januari 2017. Om tro, tvivel och förtröstan.

I år uppmärksammar kyrkan 500 år av reformation, sedan 1517 då Martin Luther i sina 95 teser protesterade mot handeln av avlatsbrev som man betalade för i tro om att man själv kunde köpa sig fri från sina synder. En av grundsatserna i Luthers lära är att människan endast kan bli frälst eller rättfärdig genom tro. Luther menade att detta med att bli accepterad inför Gud inte handlar om att tro på lagen eller på botövningar. Det handlar om att tro på Gud.

På ett sätt låter det enkelt, att det räcker med att endast tro. Men samtidigt är det just det som är så svårt, att våga tro. Tro och tvivel hand i hand och man skulle nog kunna säga att det finns något som väver ihop tro och tvivel, det som kan kallas förtröstan. Ett ord som nästan inte används i andra sammanhang än när man pratar om tro men jag skulle beskriva ordet förtröstan som det som gör att jag litar på Gud även när det är svårt att tro.

Kan ord ens räcka till för att beskriva våra tankar om tro? Om du och jag berättar om vår tro, hur gör vi då? I andra sammanhang händer det att vi säger ”Det kan inte beskrivas, det måste upplevas” och nog skulle det kunna sägas även om tron. För det handlar om att uppleva något, i sitt innersta eller i något uppenbart. Att tron är mer en erfarenhet av något än insikten om något. Och hur beskriver man det?

Evangelierna beskriver hur människor upplever tro i mötet med Jesus. Det berättas också om hur människor kring Jesus söker tecken och bevis för att pröva honom eller för att våga tro. Det finns starka berättelser om de som vänder sig till Jesus när de inte alls vet vad de ska ta sig till och när allt hopp verkar vara ute. Exempelvis i berättelsen om mannen som sökte upp Jesus när hans sjuke son låg för döden med önskan om att Jesus skulle komma dit innan pojken dör. Jesus skickar då hem honom med orden ”Din son lever”. Och det berättas att det som mannen och alla i hans hus sedan upplevde gjorde att de kom till tro.

Sådana berättelser kan vara både fascinerande och provocerande att läsa. När Jesus gör under, botar sjuka och räddar folk från döden kan det få oss att börja undra varför han botar vissa men inte alla. Har de inte förtjänat att bli friska eller har vi inte trott tillräckligt? Jag tror att berättelserna om hur Jesus gjorde under, främst vill visa vem som sänt Jesus och att han kommit med Guds kraft för att väcka tro på att Gud och livets kraft starkare än dödens. Och att de under som väcker människors tro görs för att vi ska våga fortsätta tro på uppståndelsen och livet.

Dessa ord, som beskriver tro och förtröstan, är från prästen Malmeströms psalm som skrevs vid hans hustrus plötsliga död:

Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.
Läk mitt öga att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.
Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

Låt dig ej förhårdna i denna hårda tid

Denna krönika av Lisa Tegby var införd i Västerbottens-Kuriren i mitten av november. Handlar om Wolf Biermanns visa Uppmuntran som ger hopp och styrka att våga stå emot mörka krafter – tillsammans

 

I onsdags (15 november, reds. anmärkan) fyllde den tyske vissångaren och författaren Wolf Biermann 80 år. Somliga säger att hans sånger, och framför allt den konsert i Köln 1976 som ledde till att han förbjöds att återvända till Östtyskland och blev av med sitt medborgarskap där, var början till Berlinmurens fall. Helt säkert bidrog hans sånger, tillsammans med många andras ord, toner och handlingar, till att muren mellan öst och väst blev till grus den 9 november 1989.

Wolf Biermanns sång Uppmuntran är en av mina trogna följeslagare genom livet. Hur ofta har jag inte nynnat den, citerat den, tänkt på den … Och sedan morgonen den 9 november 2016 gör jag det varje dag igen:

Nej, låt dig ej förhårdna i denna hårda tid …
Nej låt dig ej förskräckas i denna skräckens tid …
Nej låt dig ej förbrukas, men bruka väl din tid …

Precis som många andra vaknade jag till oro, förvirring, ilska och en mängd frågor den 9 november när det stod klart att Donald Trump valts till president i USA. Hur kunde det bli så? Vad händer nu? Klimatet? Freden? Flyktingarna? Mångfalden?

Finns det nån annan planet man kan flytta till, skrev en vän. Ja, man kan få flyktkänslor. För det är klart vi kommer att påverkas av detta, var vi än bor i världen. Andra planeter är väl inget realistiskt alternativ men det finns ju fler flyktvägar. Som att blunda och inte bry sig. Som att dyka in i sitt eget och lämna världen åt andra.

Men detta presidentval. Nej, det får inte bli ett sömnpiller. Det måste bli en väckarklocka. Blir det inte det kan vi om ett tag grymt väckas av något som är mycket värre. Jag är orolig. Läser och letar. Försöker förstå och jag letar hopp.

Psykologen och förintelseöverlevaren Hédi Fried skriver om valet av Trump utifrån sina erfarenheter av 1930-talets demokratiska val av Hitler. Han var ”en galning långt borta” som de flesta blundade för tills det var för sent.

Den 9 november! 1938, Kristallnatten, och vad som följde efter den visade att galenskapen var värre än så. Den var djävulskap och den var närmare än nära. Nu är Hédi Fried rädd igen. Men denna 92-åring vågar ändå tro att vi lärt oss något om sammanhållning och ansvarstagande och att vi inte ska tiga nu när främlingsfientlighet, nationalism och populism stampar i farstun.

Dramatikern Stina Oscarsons begrundar valet av Trump utifrån tankar om vad som händer medan mörkret sakta faller: Gränskontroller, fängslade politiker och journalister i Turkiet, Sverigedemokraterna på Grand Hotell, statsministerns ängslan för ordet demokrati när han var i Saudiarabien med Saab.

Det som sker i världen i dag av gränsdragningar och bildningsförakt, av isolationism och rädsla för det annorlunda, sker inte bara långt borta från oss. Vi måste se och ropa. Här behövs poesi och protest.

Jag är ingen politisk analytiker. Jag är en orolig människa. Och jag är en hoppfull människa. Mycket av det som händer i världen just nu har jag verkligen ingen lösning på. Att många människor i USA känt sig bortglömda av politikerna är väl klart. Om politiker börjar begrunda sitt förhållande till människor som aktiva medborgare och inte enbart som väljare – då skulle kanske något nytt kunna anas.

Jag tror verkligen att de goda krafterna i världen är större än de onda. Lögner och förvridna fakta är tillfälliga. Förakt mot minoriteter, mot vetenskap och jämställdhet, mot solidaritet och ett öppet samhälle kan besegras. Kampen för rättvisa och rättfärdighet behöver ständigt föras och just nu ropar den väldigt högt på varenda en av oss.

Så vänner, medmänniskor, kamrater, systrar och bröder och barn och mostrar och allihopa! Nu måste vi göra vad vi kan i det lilla och i det stora. Se och begrunda, bygga lite mer gemenskap där just vi är, dela med oss en bit till av vad vi har, mobilisera motkrafter. Bara inte blunda och acceptera galenskap och auktoritära patriarkers framfart både här och där. Vi måste hjälpas åt att bevara vårt hopp.

Och medan vi betänker att det kan hända goda saker också såna dagar som den 9 november, så kan vi väl nynna på sista versen i Wolf Biermanns Uppmuntran:

Vi låter oss ej tystas i denna tysta tid.
En dag ska marken grönska, då står vi alla starka,
då är den här vår tid, då är den här vår tid.

 

Lisa Tegby
präst i Umeå