Dubbelmoral av Socialdemokratisk ledning

I söndags läste jag ett inlägg på Facebook från biskop Mogren. Han delade med sig av fina bilder från kyrkodagarna i Magdeburg, Tyskland. Han hade bland annat deltagit i en mässa tillsammans med 100-tusentals andra på Elbes-strand.

Hundrafemtiotusen firade mässa som höjdpunkt på de tyska kyrkodagarna. Hos oss i Magdeburg blev det en stor fest för små…

Publicerat av Mikael Mogren den 28 maj 2017

Under kyrkodagarna i Tyskland deltog även, självklart!, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Barack Obama.

Men i Sverige där är det inte alls lika självklart för landets ledare att medverka i kyrkliga sammanhang. Vilket är tråkigt, men faktiskt inte så oväntat, i det väldigt sekulära Sverige. Jag har kristna, homosexuella vänner som säger att det är lättare att komma ut som bög än som kristen i Sverige.

Det som gör mig lite upprörd med detta dock, är att landets statsminister inte prioriterar Världens fest och andra kyrkliga sammanhang högre, samtidigt som han är ordförande för ett parti som så ogärna släpper taget om Svenska kyrkan. Något som får även mig undrar över när kommer Socialdemokraternas ideologiska klarsyn egentligen? För det här visar ju på att de inte riktigt har tänkt klart, tycker jag.

Att vara med och bestämma, det ska S. Men att medverka vid större kyrkliga aktiviteter, nej det går inte. Snacka om dubbelmoral!

Sedan kan jag tycka att landets ledare, oavsett parti, borde vara mer öppen för att medverka vid större arrangemang av Svenska kyrkan. SvK är ändå landets största medlemsorganisation, vilket bara det i sig gör det till en viktig organisation att visa intresse för.

När kommer socialdemokraternas ideologiska klarsyn?

Fredag 5 maj besökte socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven den socialdemokratiska kyrkomötesgruppens vår- och kyrkovalskonferens. På Facebook skriver Vanja Lundby-Wedin, socialdemokratisk 1:e vice ordförande i Kyrkostyrelsen: “Jag är stolt över att vår partiordförande har ett engagemang i kyrkopolitiska frågor.” Detta är helt otroligt. Hon är stolt över att ordföranden i den största av de nomineringsgrupper som ställer upp i Svenska kyrkans val har ett engagemang i kyrkopolitiska frågor. Men det är väl ändå det allra minsta man kan kräva av ordföranden i en kyrkopolitisk nomineringsgrupp!

Socialdemokraterna verkar ha en starkt föråldrad bild av kyrka och samhälle i Sverige. Svenska kyrkan ses tydligen fortfarande som ett samhällsorgan för social, kulturell och religiös verksamhet och inte som ett från staten fristående trossamfund. I denna fossila världsbild ingår att de samhällspolitiska partierna ska vara med och bestämma över ett så viktigt samhällsorgan som Svenska kyrkan. Kraven på partiernas företrädare är inte stora – ordförandens kyrkopolitiska intresse hälsas med stolthet.

I ett anfall av ideologisk klarsyn kommer socialdemokraterna snart att inse, att ett samhällspolitiskt parti i en sekulär stat inte ska engagera sig som parti i enskilda trossamfund. Denna insikt börjar redan sprida sig i partiet, och jag tror att klarsynen inte är så långt borta. Om bara några år kommer partiernas engagemang i Svenska kyrkan att verka lika bisarr som att man blev medlem i kyrkan genom födseln eller att regeringen utnämnde kyrkoherdar. I väntan på anfallet är klarsynta partimedlemmar välkomna att engagera sig i POSK. Vi tar emot alla som i det kyrkliga sammanhanget vill stå fria från de samhällspolitiska partierna och som uppskattar vårt handlingsprogram. Självklart kan POSKare engagera sig samhällspolitiskt, i vilket parti som de önskar, men i kyrkan vill de stå fria från partipolitisk bindning. Välkomna!

Hans-Olof Andrén, POSK
Ordförandekollega till Stefan Löfven

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

[…]

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

Är det här att ta ansvar för Svenska kyrkan?

Är det så här medlemmarna ska uppmanas att ta ansvar?

Ett av partierna som ställer upp i kyrkovalet har egna medlemmar som uppmanar partiets medlemmar att gå med i Svenska kyrkan innan röstlängden fastställs och för att sedan gå ur innan man måste betala kyrkoavgiften – bara för att kunna vara med och rösta in partiet i kyrkovalet?

Är det så det partiet anser att man är med och tar ansvar? Jag anser att det är skandal!

Vi i POSK säger:

Vision

POSK har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

  • erbjuda närvaro, gemenskap och växt
  • förmedla befrielse, hopp och livsmod
  • se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
  • respektera individen och glädjas åt mångfalden
  • vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
  • ha en organisation och struktur som främjar kyrkans uppdrag
  • vara en brobyggare mellan kyrkor
  • sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.

(…)

Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. Det lokala förtroendet avgör vilka som företräder POSK.

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll och göra kyrkan synlig i samhället.

Det är så vi i POSK arbetar – självklart tar vi ansvar i alla led.

Att ett av de politiska partierna uppmanar sina partimedlemmar att gå med i Svenska kyrkan bara för att rösta in partiet i kyrkovalet är inget annat än skandal!

/Carina Etander Rimborg

Vem tar vem?

Tidningen Dagen gör ett försök att få ihop den kyrkopolitiska kartan. http://www.dagen.se/dokument/sa-har-ser-den-kyrkopolitiska-kartan-ut-1.962503

Vem tar vem? Vem hänger med vem? Vem ställer man sig längst ifrån och vem delar man flest värderingar med?

Hans-Olof Andrén, ordförande för POSK svarar inte helt oväntat i artikeln att närmast POSK står de övriga obundna grupperna (Frimodig kyrka och ÖKA, som är sprungna ur POSK från början) och längst ifrån oss står egentligen de grupper som är partier (SD, S och C)

Även om vi i vissa sakfrågor kan vara nära både C och KD (En levande kyrka) i vissa sakfrågor.

Men det som är avslöjande är hur både (S) och ÖKA visar för sig säger vara nära varandra. Och när jag arbetade som POSKs informatör så brukade jag säga att ÖKA är partipolitiskt obundna socialdemokrater – vilket nu i tidningen Dagen öppet visar sig stämma. De delar de allra flesta värderingar och röstar i princip samma.

(S) har under helgen haft kyrkopolitiskt möte uppe i Stockholm. Till deras möte kom statsministern Stefan Löfven (han vikarierade för partisekreteraren som inte kunde komma) och flera av ledamöterna skrev på sina facebooksidor om mötet. Bland annat hur de sjunger Internationalen blandat med psalmer.

Jag misstror inte på något sätt det engagemang som dessa mina kollegor i kyrkomötet har. Men jag delar inte deras övertygelse att politiska partier ska ställa upp i kyrkovalet. På deras valsida har de tagit fram en ”frågor och svar” och där skriver de själv följande:

Tycker ni att politiska partier ska engagera sig i andra religiösa samfund, som exempelvis frikyrkliga eller muslimska?

Varje samfund har att organisera sin demokratiska struktur utifrån sina behov. Inget annat samfund i Sverige har i närheten av så många medlemmar som Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har organiserat sin demokratiska organisation så att alla medlemmar har möjlighet att delta i beslut om hur kyrkan styrs. Och även om Svenska kyrkans medlemsantal är betydligt större än liknande samfund, är det minst lika stor andel – ofta rentav större – av SvK:s medlemmar som väljer att delta i kyrkovalet. Det tycker vi är bra.

Jag finner inte att jag fick svaret på den ställda frågan. (S) fortsätter skriva:

Varför är det viktigt för er som parti att engagera er i kyrkopolitik?

Socialdemokraterna ställer upp i kyrkovalet eftersom vi har många medlemmar som också är aktiva i Svenska kyrkan, och vill vara representerade i de beslutande organ kyrkan har. Vi är en nomineringsgrupp som vill att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, där den diakonala verksamheten är betydande och där det internationella engagemanget bygger på viljan att hjälpa nästan och alla människors lika rätt och värde. För oss är det också angeläget att arbeta för en demokratisk folkkyrka, och vi vill kämpa mot de krafter som vill begränsa medlemmarnas möjligheter att på det sätt de vill få möjlighet att välja sina företrädare.

Att (S) och ÖKA delar flera värderingar är inget som har undgått oss. Det är bara att beklaga – men kanske är det naturligt att de socialdemokrater som inte vill fortsätta i det politiska partiet ändå hittar en obunden grupp som bär deras värdering. Vi har fått flera exempel på socialdemokrater som inte längre i kyrkovalet vill ställa upp för ett politiskt parti. Glädjande nog har flera av dem valt POSK som plattform på stifts och riksnivå.

Så vem tar vem? Tja, kanske blir vi lite klokare med tidningen Dagens kartläggning. Klart är ju i alla fall att en röst på POSK kan garantera att det blir mångfald, kyrkligt förankrad mångfald, som kommer att styra. Det blir en öppenhet och det blir ett engagemang. Det blir människor som har en förankring i församling och i samhället som kommer att ta ansvar.

 

Fakta (Tidningen Dagen):

Vilken nomineringsgrupp står närmst/längst ifrån er?

Så svarade man i den röda regeringen:

Socialdemokraterna (S)
Närmast: Vill inte svara, men har som ersättare i kyrkostyrelsen pekat ut: MPSK, ViSK och ÖKA.
Längst ifrån: SD.

Miljöpartister i Svenska kyrkan (MPSK)
Närmast: Vill inte svara, men har som ersättare i kyrkostyrelsen pekat ut: ÖKA, ViSK och S.
Längst ifrån: SD

 

Öppen kyrka (ÖKA)
Närmast: S, MPSK, ViSK
Längst ifrån: SD och Frimodig kyrka

Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
Närmast: S och ÖKA
Längst ifrån: SD, BA

 

Så svarade man i den brokiga oppositionen­:

Partipolitiskt obundna i Svenska­ kyrkan (POSK)
Närmast: ÖKA och Frimodig kyrka rent principiellt, men i sakfrågor även C och En levande kyrka/KD.
Längst ifrån: S, C och SD (det vill säga de politiska partierna)

Borgerligt alternativ­ (BA)
Närmast: FiSK, KD, C
Längst ifrån: SD, ViSK, MPSK

Centerpartiet
Närmast: POSK, BA, S
Längst ifrån: SD, Frimodig kyrka

En levande kyrka/KD
Närmast: Frimodig kyrka, POSK, BA.
Längst ifrån: SD och ViSK

Fria liberaler i Svenska kyrkan (FiSK)
Närmast: BA, POSK, S och ÖKA
Längst ifrån: SD

Frimodig kyrka
Närmast: POSK
Längst ifrån: S, C och SD (det vill säga de politiska partierna)

 

Så svarade det svarta fåret:

Sverigedemokraterna
Närmast: Frimodig kyrka och En levande kyrka/KD
Längst ifrån: S och de vänsterliberala grupperna

 

/Carina Etander Rimborg
POSK (fd informatör för POSK)

 

Tre svar i ett

Debatten i Kyrkans tidning blev väldigt utdragen men verkar vara över. För nu åtminstone. Jag kan nog tänka mig att den blommar upp igen närmare valet. För S verkar detta med vigningsrätten vara deras stora valfråga som de vill angripa POSK på.

Jag undrar bara hur de ska lösa detta för att få det att fungera. Ska S införa vigningsplikt, så att alla präster måste viga alla par. Eller är det bara just när det kommer till samkönade par som det ska vara vigningsplikt? Jag förstår inte varför det är viktigt för S att riva upp ett demokratiskt fattat beslut som fungerar bra. Det är inget problem. Par av samma kön blir vigda i Svenska kyrkan. Röstar du på POSK är det det du får. Jag ställer mig dock väldigt undrande till vad det egentligen är vi får om S får sin vilja igenom.

Svaret från Lennart Hallengren (KT 12 april) på Johan Gardes fråga (KT 6 april) blir för mig så motsägelsefullt i vad Socialdemokraterna säger sig vilja. Du får teologiskt tolka den kristna tron hur du vill men du måste vara för att viga homosexuella även om det inte är var du teologiskt har landat. Om det är någon nomineringsgrupp som är otydlig så är det ju S. Som å ena sidan är för en öppen folkkyrka där du får tro som du vill. Men samtidigt på en punkt, som för vissa präster är väldigt avgörande, måste du tro som S annars är du inte välkommen. För även om Hallengren är tydlig med att påpeka att det är inom S som detta gäller, så blir resultatet av deras politik detta även inom Svenska kyrkan.

En nomineringsgrupp som har detta med vigningsfrågan som sin enda valfråga, vad det verkar, är Öppen kyrka. Som efter Hallengrens första debattinlägg (KT 9 mars) fick anledning att även de angripa POSK i KT 23 mars med samma vinkling.

Jag har vetat att repliken från Nils Olof Ericsson skulle komma och den 12 april blev den (äntligen) införd för fler att läsa. Jag ser ett stort problem för ÖKA när de behandlar sina medlemmar på det här sättet. ÖKA lever inte upp till sitt namn när de gör så här och driver frågan så hårt, men jag ger dem att de är väldigt tydliga i var de står. Även om samma funderingar uppstår hos mig som ovan. Hur tänker sig ÖKA lösa problemet (som inte finns)?!

Även Linda Isbergs slutreplik, kan vi väl hoppas, var införd i Kyrkans tidning 15-16. För om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår POSKs program, där det ryms en mångfald av teologiska tolkningar. Att vi inte vill riva upp ett demokratiskt taget beslut som fungerar väl. Att det inom POSK ryms olika åsikter, men de håller sig inom vårt program. Om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår allt detta då säger det mer om Hallengren än om POSKs tydliga svar i debattskiftet!

 

SD säger sig värna kyrkans kulturarv

Idag har vi en gästbloggare på POSK-bloggen. Helena Taubner skriver om Sverigedemokraternas satsning inför kyrkovalet.

Sverigedemokraterna storsatsar inför kyrkovalet, ryktas det. Men kyrkan bygger på evangeliet och mångkultur, vilket SD inte har förstått.

Jimmie Åkesson har talat till sina anhängare och eldat upp dem med orden ”vi ska ta över” (och citeras i bland annat Göteborgsposten, Hallandsposten och Kyrkans Tidning). Han använder alltså kyrkan som en bricka i ett politiskt spel, som något som ett politiskt parti kan ”ta över”. Han gör kyrkan till sin politiska motståndare, trots att han själv är en av kyrkans alla medlemmar (enligt gp.se, april 2017).

Men hur ska de då gå till väga, SD, för att ”ta över” kyrkan? Åkesson säger att kyrkovalet handlar om att bevara vårt svenska kulturarv. I texter som SD publicerar på sin webb framgår att detta kulturarv består av två saker. Dels handlar det om kyrkobyggnaderna och dels handlar det om hur vi firar kristna högtider. Men på båda dessa punkter missar SD målet.

När det gäller kyrkobyggnaderna betonar SD att de äldre kyrkorna är ”landets största samlade kulturarv” och att mer kan göras för att ”värna, vårda och visa såväl exteriörer som interiörer och artefakter” (Aron Emilsson). Det är naturligtvis inte problematiskt i sig att vilja vårda kyrkobyggnaderna – det vill vi allihop! – men vad SD missar är att kyrkan inte ÄR byggnaderna. Kyrkan är relationer, människor emellan och mellan människor och Gud. Dessa relationer är inte beroende av byggnaderna. Om så Sveriges alla kyrkobyggnader skulle försvinna, så skulle kyrkan ändå finnas kvar.

Relationerna, som utgör kyrkan, bygger på evangeliet om Jesus. Tron på evangeliet får konsekvenser för hur vi agerar mot varandra. Jesus uppmanar oss att älska varandra, att inte göra skillnad på människor och att rikta särskild omtanke mot de som är mest utsatta. SD’s ideologi går rakt emot detta budskap. Där Bibeln manar till öppenhet och generositet, manar SD till slutenhet och egoism.

När det gäller de kristna högtiderna betonar SD det unikt svenska. I principprogrammet skriver SD att ”kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder” och att dessa särdrag ska värnas. Vi ska alltså inte måna om den kristna berättelsen i första hand, utan snarare om det som särskiljer de svenska traditionerna från andra nationaliteters traditioner.

Men Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan. Mångfalden i uttryck är berikande och definierande för vad det innebär att vara kyrka. Vi vore ingenting utan våra systrar och bröder runt om i världen. Kyrkan i Sverige är intimt sammanflätad med den världsvida lutherska kyrkan, och historiskt även med andra syskon i kyrkofamiljen.

Nej, om SD verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att fokusera på kyrkobyggnaderna, betona den tro som förenar oss kristna, och som förpliktigar när det gäller öppenhet och medmänsklighet. Och om de verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att betona det unikt svenska, omfamna tanken på en världsvid kyrka fylld av berikande mångfald. Om de verkligen brydde sig om Svenska kyrkan, så skulle de ägna mer tid åt att betona ordet KYRKAN och inte ordet SVENSKA.

Att SD använder kyrkan som ett slagträ för sina partipolitiska intressen är ett tydligt argument för att partipolitiseringen av kyrkan måste upphöra.

/Helena Taubner,
förtroendevald i Hjo pastorat, ledamot  i POSKs informationsgrupp
och forskarstudent

Vill du läsa mer av Helena bloggar hon på taubner.blogspot.com där även detta inlägg finns att läsas.

 

Ur POSKs program:
POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften. 

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.

Motioner om Svenska kyrkan i S-kongressen

Läser i tidningen Dagen om ytterligare en S-medlem som tycker att socialdemokraternas varande som nomineringsgrupp i Svenska kyrkan spelat ut sin roll. Ännu ett utspel som tyder på att frågan verkar splittra Socialdemokraterna i två läger. Jag tycker att frågan verkar vara infekterad då denna person vill vara anonym.

Trevligt dock att hon skulle välja POSK om hon kunde och jag säger bara: Välkommen till oss! Hur än S ställer sig i frågan så har vi i alla fall inga problem med att våra medlemmar är engagerade i allmänpolitiska partier utanför kyrkan!

Det ska bli väldigt spännande att se hur den Socialdemokratiska-kongressen (8–12 april på Svenska mässan i Göteborg) röstar på de två motionerna som ställer sig kritiska till att S ställer upp i kyrkovalet. Båda motionerna vill se att kyrkovalet 2017 är det sista som S ställer upp i.

Partistyrelsens svar på motionerna är att det i tidigare partikongresser beslutats med stor majoritet att Socialdemokraterna ska engagera sig i Svenska kyrkans demokratiska arbete. ”Vi ser ingen anledning till att ompröva de besluten nu”, är svaret som de kritiska motionerna får.

Här tycker jag att det uppstår ett demokratiskt problem inom S när partistyrelsen avfärdar två motioner på det här sättet. Ja, tidigare var det en majoritet för denna fråga, men med tiden har några upptäckt att det här är inte så bra i den situation som vi nu befinner oss i. De motionerar om det för att se om det finns fler som kanske delar deras syn på saken. Kan det vara så att partistyrelsen så gärna vill behålla makten i Svenska kyrkan samtidigt som de är rädda för att S-medlemmarna vill något annat så de avslår motionen med det argumentet.

Samtidigt har det även inkommit två motioner som ifrågasätter partistadgarna som lyder under §1:

”samordning av socialdemokratins politiska arbete i kommuner och landsting samt inom Svenska kyrkan”

Andemeningen i motionerna är att de ser problem med att det i partistadgarna uttryckligen efterfrågas ett engagemang i ett trossamfund, samtidigt som det råder religionsfrihet i landet. Vad göra med eventuella ateister, muslimer eller kristna som vill tillhöra en annan kyrka än Svenska kyrkan undrar de i sina motioner.

Ytterligare en femte motion om Svenska kyrkan finns inlämnad, där tycker motionären att Svenska kyrkan ska likställas andra trossamfund.

Sammantaget tycker i alla fall jag att dessa motioner visar på en delning av S i två läger. Dels de som vill fortsätta som de alltid gjort och behålla makten över Svenska kyrkan. Dels de som vill behandla Svenska kyrkan som andra trossamfund i Sverige. Det ska bli intressant att följa kongressen för att se utfallet på dessa motioner.

 

Tillägg: När jag tittade på kongresshandlingarna hittade jag följande rader:

” … att det handlar om att kyrkan bedriver ceremoniella verksamheter vid barnavälkomnande/namngivning (dop), bröllop (vigsel) och dödfall (begravning) … ”

Fascinerande att S har så dålig koll på vad dopet är för något, samtidigt som de så ogärna vill släppa greppet om Svenska kyrkan. Ett dop har aldrig varit, kommer aldrig att bli någon namngivningsceremoni. Det kan inte heller begränsas till ett barnavälkomnande även om det ligger sanningen närmare. Dopet är den fest då vi firar att den som döps blir en del i Guds stora familj i den världsvida kyrkan. En fest som firas vid alla åldrar på den som döps, för du är precis lika välkommen in i Guds familj som 62-åring som vid 3 månaders ålder.

De ser inte problemet

Mats Olofsson rörde visst till det i grytan med sin opinionskrönika den 28 februari i Västerbottens kuriren. Han fick respons från representanter i både Centerpartiet och Socialdemokraterna och redovisar dessa i ytterligare en krönika. Han tycker att svaren är obegripliga och jag kan inte annat än hålla med. Samtidigt blir det så tydligt att S och C inte själva ser problemet i att ett politiskt parti är engagerade i en medlemsorganisation.

C’s representanter har en ganska stillsam hållning. Fast att hävda att ”så har vi alltid gjort” är oftast ett ohållbart argument när en blir ifrågasatt. Sen skriver de: ”då är det viktigt att vi kan få så många som möjligt att arbeta för en öppen och tolerant kyrka i stället för att utestänga grupper”. Vad menar de med ”utestänga”? Blir centermedlemmar utestängda från Svenska kyrkan ifall centerpartiet slutar ställa upp som parti? Kan centerpartister inte verka som förtroendevalda inom kyrkan – precis som inom andra organisationer – utan att ha en skylt på sig där det står ”Centerpartist”? Där tror vi faktiskt mer om centermedlemmarna än vad de två C-debattörerna verkar göra.

Socialdemokraten Roland Lundgren ger POSK en, i mina ögon mycket felaktig, känga och anklagar oss för att vara för ett elitstyre. Fast ursäkta mig, om det är några som är elitistiska så är det ju S som inte tillåter medlemmarna att engagera sig i andra nomineringsgrupper. En känner sig själv bäst och speglar sina egenskaper på andra. POSK’s rekryteringsbas är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. Hur kan det bli en teokrati av det?

Vår ordförande Hans-Olof Andrén finner Lundgrens uppfattning om POSK intressant och skriver följande citat i ett mejl till mig:

” att vi skulle ha fler ‘kyrkotjänare av olika kategorier’ (menar han kyrkligt anställda?) och fler ’framstående samhällsmedborgare’ än de politiska partierna […] Att arkivarier och advokater, civilingenjörer och lärare, revisionsledare och kulturchefer skulle vara mer framstående samhällsmedborgare än LO-ordförande och kommunalråd är också en intressant synpunkt. Ännu intressantare att dessa yrken skulle bidra till en teokrati.
Hela saken är naturligtvis sjuk, och att det skulle vara en merit att inte vara kyrkligt aktiv när man skall styra eller besluta i kyrkan är absurd. Svenska kyrkan är också den enda i världen med detta politiska inflytande.”

Sedan vill både S och C att det ska finnas en mångfald av åsikter i Svenska kyrkan. Jag förstår inte varför det är ett argument för att vara kvar som politiskt parti. Det är väl snarare att skapa en enfald av åsikter. Välkomna till POSK, här finns det ni är för inom en och samma nomineringsgrupp!

Jag tycker att det är beklämmande att dessa partier, och kanske då framförallt S, inte vill se att när Svenska kyrkan får kritik för att vara politiska kan det bero på att det är politiska partier som sitter på makten i Svenska kyrkan. Ta till exempel Julupproret, det var (nästan) bara Svenska kyrkan som fick sådan kritik, trots att det var Sveriges kristna råd som stod bakom det.

Det är dags att släppa taget

För en vecka sedan publicerades två intressanta artiklar utifrån ett kyrkopolitiskt perspektiv. I norra Sverige skrev Mats Olofsson en opinionskrönika i Västerbottens kuriren om det obegripliga i att tre allmänpolitiska partier vägrar släppa taget om Svenska kyrkan. Som POSKare kan en inte annat än att hålla med.

Han börjar visserligen sin krönika med att påpeka att han egentligen inte kan uttala sig då han egentligen inte är medlem i Svenska kyrkan (min tolkning) men att han finner det principiellt viktigt att han ändå vill. Jag kan tycka att hans tankar visst är viktiga att ta till sig av. Vi som tillhör nomineringsgrupper som inte är knutna till de allmänpolitiska partierna kan sträcka lite extra på oss, då någon som tittar in utifrån och ser att det där är rätt väg att gå.

Socialdemokraterna och Centerpartiet däremot bör ta sig allvarliga funderare över varför de fortfarande finner det viktigt att vara representerade i Svenska kyrkan. Ja, det behöver Sverigedemokraterna också göra, men jag som följer kyrkopolitiken på nära håll tycker mig se att SD släppt taget lite om kyrkan. Min tolkning är att de har svårt att hitta kandidater och dessutom har de nu blivit så pass stora i riksdagen att de inte behöver Svenska kyrkan på samma sätt som inför tidigare val.

Den andra artikeln, som blir extra intressant att läsa med Mats Olofssons krönika ringande i öronen, publicerades samma dag i andra änden av landet. Det är Martin Tunström som skriver i sin ledare i Barometern (moderat tidning i Kalmar) om att Socialdemokraterna stänger kyrkporten för sina partimedlemmar. Det är ytterst märkligt att S har ett så hårt grepp om sina partimedlemmar att de inte får engagera sig i en annan nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan. Nä, S det är verkligen dags att släppa taget om ”den öppna folkkyrkan”. Det begreppet är nu så pass etablerat så till och med era största(?) motståndare SD använder sig av begreppet.

(Att Martin kallar POSK felaktigt för ”Partipolitiskt oberoende” har jag faktiskt överseende med då det i övrigt är ett klokt inlägg i debatten. Vi har påpekat felet men Barometern har inte rättat det i den nätpublicerade artikeln.)

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.

POSK anser att återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas, särskilt på församlingsnivå. Däremot bör man få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt. Förutsättningarna för att gå in kyrkliga förtroendeuppdrag måste stärkas genom att anpassa arbets- och samverkansformer. Det är angeläget att sammanträden förläggs till sådana tider då alla kan närvara.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs.

Likheter och skillnader mellan FK – POSK – ÖKA

Såhär några månader inför kyrkovalet så börjar vi få frågan vad det är som skiljer de olika nomineringsgrupperna åt. Här ska jag försöka svara på denna fråga och för att hålla isär de lite så börjar jag med en genomgång av nomineringsgrupperna som är tydligt partipolitiskt obundna.

POSK är originalet vad gäller de obundna nomineringsgrupperna, både Frimodig kyrka och Öppen kyrka är sprungna ur POSK och bildades 2005 respektive 2001. POSK har funnits sedan 1987 och firar alltså 30 år i år. (HURRA för oss!!!)

Den största frågan som vi alla tre delar är vår strävan efter att de allmänpolitiska partierna ska lämna Svenska kyrkan på riktigt; POSK, FK och ÖKA ser alla att det är det kyrkliga engagemanget som är det viktiga när det kommer till att styra Svenska kyrkan på alla dess nivåer, inte vilket politiskt parti en medlem tillhör.

Dock så vill ÖKA behålla det valsystem som vi har idag, med direktval till alla nivåer (församling, stift och kyrkomöte), medan vi i POSK vill se ett mindre kostsamt valsystem med direktval (personval) på församlingsnivå och sedan indirekta val till stift och kyrkomöte. Hur FK ser på saken framgår inte så tydligt av deras program, men de ligger nog ganska nära POSK.

Frimodig kyrka och POSK delar även synen på möjligheten att välja församlingstillhörighet, medan ÖKA vill behålla det som vi har idag, att var du bor (är skriven) bestämmer vilken församling du tillhör.

Nu till det som verkligen skiljer de tre nomineringsgrupperna åt; vigningsfrågan av homosexuella. Frimodig kyrka ser att äktenskapet är till för man och kvinna och ser därmed att Svenska kyrkan inte har ”mandat att viga samkönade par”. ÖKA å sin sida vill mer eller mindre tvinga alla präster att viga samkönade par, men hur de får ihop det med vigselrätten för präster, det övergår mitt förstånd. I mitten står POSK där vi anser att det är bra som det är i dag, med vigselrätt, och inte vigselplikt.

För 8 år sedan skrev Carina i valbloggen om vad som skiljer dessa obundna nomineringsgrupper åt och det är ganska liknande situation även idag, åtta år senare:

Från ÖKA får POSK kritik för att vara för ”fromma”, ställa för mycket krav på sina kandidater, inte vara öppna nog. Från Frimodig får POSK kritik för att vara för öppna, för politiskt korrekta, inte vara ”fromma” nog.

Tja – där, mitt emellan Frimodig och ÖKA, står POSK som en grundsten. Med sin bredd och sin mångfald, med sina fel och brister, förtjänster och fördelar. POSK har en lång, lång erfarenhet av ansvar för Svenska kyrkan på alla nivåer, under en lång tid. POSK har varit drivande i många av de frågor som har varit avgörande för Svenska kyrkan – som till exempel att dopet skall vara medlemsgrundande och att skilja kyrkan från staten.

Min tolkning av Frimodig kyrka är att de är konservativa och högkyrkliga. ÖKA står socialdemokratin nära, och ibland samarbetar de gärna med S, vilket ibland kan känns lite tvetydigt tycker jag.

POSK går inte att sätta en sådan stämpel på då vi både i vårt program och med våra medlemmar står för ”Mångfald och respekt”