”Kyrkomusikens kraft” – Rapport från Kyrkomusikersymposium

8-11 sept ägde Nordiskt kyrkomusiksymposium rum i Göteborg. En mötesplats som denna gång fått underrubriken ”Kyrkomusikens kraft”. Dessa möten växlar mellan mellan de nordiska länderna vart fjärde år. Nästa nordiska symposium äger rum i Helsingfors 2020. Detta var alltså ett tillfälle då landets församlingar dränerades på sina kyrkomusiker, men kanske också ett tillfälle för musikstuderande att få praktik och pensionärer att hålla igång styvnande fingrar.

Kyrkomusiksymposiet arrangerades av Kyrkomusikernas riksförbund (KMR), Sveriges kyrkosångsförbund, Göteborgs universitet, Svenska kyrkan, Sensus och Göteborgs internationella orgelakademi.

Redan under våren ville arrangörerna ha in anmälan med val av seminarier/konserter från deltagarna. Programfoldern omfattade nästan 90 olika seminarier eller programpunkter. För mig var det svårt att minnas i i början av september vad jag i mars valde. Därför var det bra att man någon vecka innan symposiets början fick en länk till en för varje deltagare unik sida att ha i telefonen, där det tydligt framgick vad man tidigare önskat.

Hur många var vi då? Ja, enligt uppgift var 1500 anmälda, men förmodligen kunde alla inte komma. Tidigare under sommaren fick varje deltagare en tjock bok hemskickad. Henrik Tobin har författat något så unikt som en symposiebok ”Ett gemensamt kosmos”. Boken handlar om musik, liturgi och teologi som pilgrimsleder, om gudstjänsten som rastplats och om utmaningen att redan i det jordiska sammanhanget gestalta något av slutmålets skönhet. Den goda tanken var att deltagarna skulle ha läst denna bok innan man kom till symposiet. Om så var fallet, låter jag vara osagt.

Förutom alla seminarier arrangerades en mängd konserter, inte minst med deltagande körer från våra nordiska grannländer. Körer, som var synnerligen utmärkta representanter för sina respektive länder. Vissa programpunkter skedde i samarrangemang med Göteborgs internationella orgelakademi. Problemet för oss deltagare var, inte oväntat, att hinna med så mycket som möjligt samt snabbt förflytta oss. Här finns inte plats att beskriva hela det smörgåsbord som bjöds oss, men några programpunkter var Orgelimprovisation till film, Liturgisk sång är roligt!, Anti aging för rösten (ett koncept för röstträning), Barn och orgel, Röstyoga, Keltisk körsång, En kraft som bär i det nya landet (om Mellanösterns gamla kyrkor här hos oss och deras musik) m.m. Till detta kan läggas att ett flertal musikförlag från de nordiska länderna under alla dagarna hade notutställningar, där besökarna också kunde handla.

Lördagskvällens festmiddag lockade c:a 750 personer och deltagarna fick under måltiden stifta bekantskap med ”Majornas 3dje Rote” och Tomas von Brömssen, som svarade för underhållningen.

Dagarna avslutades med en ”maxad” högmässa i den rymliga Vasakyrkan, där biskop Per Eckerdal predikade och alla närvarande nordiska körer medverkade förutom den månghövdade församlingen.

Visst inspireras man av dessa dagar, fyller på i förråden och får nya infallsvinklar. Frågan är om ändå inte återseendet av kollegor är det man främst uppskattar. Personligen träffade jag tidigare studiekamrater jag inte mött på drygt tre decennier, men jag gjorde även helt nya bekantskaper.

2018 arrangeras ett nationellt kyrkomusiksymposium i Uppsala.

Torvald Johansson
Domkyrkoorganist, Strängnäs

 

POSKs handlingsprogram, avsnittet Kyrkomusikens kraft:

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:

  • att stärka ansvaret för kyrkomusik på Svenska kyrkans nationella nivå.
  • att Svenska kyrkan inrättar ett samrådsorgan med musiklivets organisationer.
  • att POSK har en dialog med kyrkomusikerna kring utmaningar och möjligheter.
  • att en revision av psalmboken ges nödvändig tid, sker i dialog och är noggrann med språkliga och musikaliska kompetenser.

POSKs handlingsprogram, avsnittet Mera kultur:

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:

  • att att arbeta för möjligheter att söka kulturmedel för kyrkans musik.
  • att öka församlingarnas samverkan med det lokala kulturlivet.

Handboksförslag 2016 – kommentarer från ett lokalt sammanhang

I november 2012 skrev jag första gången på denna blogg om Kyrkohandboksförslaget och hur vi på lokal nivå hade närmat oss det. Nu skriver vi maj 2016 och den senaste tiden har tonläget varit ordentligt uppskruvat, framförallt p.g.a. Svenska akademiens remissvar och ärkebiskopens reaktion på det. På en del håll i debatten därefter har nog överord använts.

I vår församling har kyrkorådet nu lämnat sitt svar på 2016 års handboksförslag och eftersom jag har haft möjlighet att delta i det arbetet kan jag lämna några kommentarer från lokal nivå.

1. Vi anser det vara bra att det finns en gemensam ordning för huvudgudstjänsten, som sedan kan anpassas för olika tillfällen.

2. Vi välkomnar att de grekiska/latinska benämningarna för de olika momenten finns med, inte minst med tanke på gudstjänstdeltagare från andra länder, som känner igen ordningen. Vi är dock tveksamma till rubriken ”Kristusrop”.

3. Vi saknar i handboksförslaget barnperspektivet, trots att det i kommentaren talas om vikten av detta. När Svenska kyrkan tar fram en handbok för gudstjänst, bör barnen få den särställning och synlighet som kyrkoordningen talar om. Någonstans uttrycks som ett undantag att gudstjänsten kan kortas för att den bättre skall fungera i ett familjegudstjänstsammanhang. Men barn är inga undantag och bör inte behandlas som sådana i en ny handbok.

4. Diakonens roll i gudstjänsten är helt frånvarande i förslaget, vilket vi, år 2016, finner märkligt. I vår kyrka är diakonatet karitativt, vilket bör få sin synliga plats i söndagens gudstjänst.

5. Tydliga anvisningar om lekmännens roll i gudstjänsten, som ett tecken på allas delaktighet, saknas.

6. I de kyrkliga handlingarna, och särskilt dop och vigsel, möter vi ofta många som kommer från andra kristna traditioner. Anvisningar om hur man kan ge dem rum utan att överge vår egen tradition saknas.

7. Vi välkomnar att man nu inte längre anger den äldre översättningen av Herrens bön i den allmänna gudstjänsten och inte heller i de kyrkliga handlingarna.

8. Huruvida man skall använda konjunktiv (optativformen) eller presens indikativ har den senaste tiden varit föremål för debatt. Vårt kyrkoråd ansluter sig till uppfattningen att ”Välsignelsen” uttrycker en önskan och inte ett faktum.

9. Vad gäller musiken har kyrkomusikerna i församlingen fått lämna en särskild skrivning att bifogas remissvaret och här återges endast sammanfattningen:

”Den förändring vad gäller musiken vi kan se i förslaget 2016 är mest av kosmetisk natur, såsom skaftlösa noter, ackordanalys, förändringar av vissa textunderläggningar samt vissa förändringar i Gudstjänstmusik B-E.

Förslaget att fastställa de liturgiska texterna samt att släppa musiken fri är bra. De texter som ingår i Gudstjänstmusik D-E är ”egenförfattade”, dvs skapade av tonsättarna och inte hämtade ur Kyrkohandboken 1986. Enligt vår uppfattning kan dessa texter inte anses tillhöra vår kyrkas tro och bekännelse och därför inte fastställas.

Därför bör Gudstjänstmusik A och dess texter fastställas som kommande Kyrkohandbok och textligt utgöra en grund för nykomponerad musik. Gudstjänstmusik B-E, där vi ifrågasätter den konstnärliga halten, kan utgöra ett tillägg, som efter tid kan kompletteras med ytterligare förslag.

Om den liturgiska musikens frihet föreslås att församlingens kyrkoherde fattar beslut om användningen av sådan musik efter samråd med präster, musiker och förtroendevalda. Kyrkoherdens beslut föreslås inte heller behöva anmälas till domkapitlet. Här anser vi dock att församlingars önskan om att använda annan musik än den som ingår i kyrkohandboken eller dess tillägg bör passera domkapitlet för granskning och därefter noteras i församlingsinstruktionen, som ju utfärdas av just domkapitlet”.

10. Till sist:
Vårt kyrkoråd saknar i enkäten alternativet att föreslå att någon del inte bör vara med. Nu ges endast möjligheten att bejaka förslag, men inte att uttrycka tveksamhet, eller markera att texter inte är teologiskt eller språkligt acceptabla. Vi menar att det behövs en omfattande språklig bearbetning av förslaget innan handboken kan antas.

Nu återstår bara att ”gilla läget” och se vad slutförslagsgruppen kommer fram till och vad, om saken fortskrider enligt plan, gudstjänstutskottet och kyrkomötet säger.
Torvald Johansson,
Domkyrkoorganist, Strängnäs

 

 

Kristna lever längre?

Sitter på tåget på väg hem mot Göteborg. Har varit hela helgen i Gävle med POSKare från Uppsala stift. Mycket spännande och inspirerande samtal. Vi har tittat på statistik, pratat om framtiden och det kommande kyrkovalet.

I dag fick vi också möjlighet att fira mässa i Heliga Trefaldighetskyrkan i Gävle. Det var familjemässa och barnkören sjöng flera sånger för oss. Som avslutningspsalm sjöng vi tillsammans psalm 288 "Gud från ditt hus…" Den psalmen har jag helt självsvåldigt utnämnt till POSK-psalmen för jag tycker den passar så väldigt bra på vad en POSKare är och gör och vill.

Nu sitter jag alltså på tåget hem och försöker smälta alla intryck samtidigt som jag tittar ut på vårt vackra Sverige och den fina skymningen med en röd himmel över svarta trädtoppar.

I tidningen "Kupe" (nr 20/2015) som ligger i stolsfickan framför mig hittar jag en artikel om hur jag får ett längre liv. Tidningen har listat nio punkter som ska underlätta för mig att leva längre.

  1. Vardagsmotionera
  2. Ha ett syfte med ditt liv
  3. Minska stressen.
  4. Ät tills du nästa är helt mätt.
  5. Ät mer bönor.
  6. Drick måttligt med vin.
  7. Tro.
  8. Sätt familjen först.
  9. Ha en hälsosam omgivning.

Givetvis har de utvecklat de nio punkterna lite mer. Under rubriken tro står det

"Att ha en tro och besöka någon form av samfund för troende fyra gånger i månaden kan göra att din förväntade livslängd ökar med fjorton år". (sid 74)

Åh… det här skulle jag kunna utveckla nästan hur mycket som helst känns det som. För mig som kristen och troende så känner jag hur viktigt det är för mig att regelbundet få gå i gudstjänsten. Och hur konstigt det känns och hur tom man blir om man skulle missa en gudstjänst. Jag kan också längta till "min" församling. Där som jag regelbundet går i gudstjänst och där jag känner är "hemma". Det känns gott att gå i andra kyrkor också, jag känner igen mig i mässans olika delar och sånger. Men det är något med kyrkorummet också, de invanda bänkarna/stolarna och väggarna, ljudet av kyrkklockorna och akustiken.

Som kristen blir inte livet automatiskt enklare. Livet är verkligen ingen räkmacka. Det händer jobbiga saker, problem, olyckor, och svårigheter. Men som kristen så vet jag att jag aldrig är ensam. Jag behöver inte bära bördan själv – jag kan få lämna min oro och mina problem i Guds händer och vid Jesus fötter.

Titta på de sju punkterna igen. Flera av dessa punkter uppfylls genom min tro – och om jag regelbundet går till gudstjänst. Jag får en mening med mitt liv. Jag minskar stressen, jag kan få lämna över den i Guds händer. Jag får äta och dela Herrens heliga måltid. Bönor eller böner – tja – visst kan det bli mer böner…

Nej, jag ska inte dra det här för långt. Men visst tror jag att min tro på Jesus Kristus hjälper mig att leva längre. Både i detta livet och framförallt i livet efter det här. Och därför blir det också viktigt att vi ser till att det firas gudstjänster i alla våra kyrkor varje vecka. Därför är det viktigt att berätta om Jesus Kristus och vad vår tro betyder för oss. Därför är det viktigt att vi är med och tar ansvar!

Kyrkohandboken på kyrkomötet

Under dagen har kyrkomötet haft ett informationsseminarium på eftermiddagen. Ena delen ägnades åt kyrkohandboken och andra delen ägnades utredningen "Gemensamt ansvar".

Under gruppmötet på morgonen hade POSK-gruppen besök av två representanter för musikorganisationerna som på olika sätt varit involverade i handboksarbetet.

Det som vi fick höra var oroande. Och problemet som musikerna berättade om och var oroliga för var i princip det som jag på bloggen har skrivit om så många gånger – nämligen saknaden av transparens i hela processen.

Och jag upprepar detta med en dåres envishet – hela processen måste bli transparent! Vi måste få veta vad de olika grupperna som i dag arbetar med handboken har för mandat. Vi måste få veta vem som ska besluta vad och var besluten ska tas. Och vilket förhållande som grupperna har till varandra.

Får vi inte en öppen och genomskinlig process så kan handboken vara hur bra som helst – utan ett stort förtroende kommer den aldrig att accepteras.

När ärkebiskop KG Hammar var med och startade arbetet med att ta fram en ny kyrkohandbok så lär han ha sagt att ett förslag ska vara så väl förankrat i organisationen att det utan problem ska gå rätt beslutsprocessen.

Och jag är ledsen – jag tror inte vi är där ännu. Än finns det chans att rädda arbetet, men det kräver helt öppna kort!

Det reviderade förslaget kommer att skickas ut på remiss till alla församlingar i januari och svaret ska vara inne i maj. På webbsidan ska det vara möjligt att se och höra alla förslag.

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Ur POSKs vision och program:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänstenska uppmuntras.

Vem är målgruppen? Vad vill kyrkan säga?

Svenska kyrka har släppt två filmer om sommarkyrkan. En långversion (1:29) och en kortversion (0:26).

Jag såg båda filmerna i går. Jag brukar tycka att det mesta är bra som Svenska kyrkans nationella nivå producerar. Det finns en tanke och det är användbart på flera nivåer.

Men de här två filmerna förstår jag mig faktiskt inte på.

Vem är målgruppen?

Vad är budskapet? (Jo, jag ser att man på slutet skriver att det går att ladda ner Kyrkappen). Men varför ska jag ladda ner kyrkappen? För att barnen ska flyga drakar?

Nej, I´m sorry! Det här funkade inte för mig. Jag hade gärna sett att det varit något om gudstjänster, andakter, kanske något om Jesus?

Det finns en text tillsammans med filmerna på YouTube och en liknande text på Svenska kyrkans webbsida där man kan hittar sommarkyrkor. Där står det:

http://svenskakyrkan.se/sommarkyrkan

Kyrkobyggnaderna tillhör oss alla och de berättar om kristen tro, men också om landets och den lokala platsens historia. Under sommaren håller många kyrkor extra öppet för den som vill upptäcka kulturarvet, gå på gudstjänst eller andakt, konsert, utställning eller något annat arrangemang. På flera håll ordnas också café i anslutning till kyrkan. I kartan nedan hittar du information för sommaren 2015.

Se den långa versionen

Se den korta versionen

Här kan du läsa sommarkyrkoguiden>>

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten –  utan gudstjänst ingen kyrka. (…)

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill värna.

Foto: Sommarkyrkoguiden, Gustaf Hellsing

 

Prästerna protesterar

En namninsamling har startats mot kyrkohandboksförslaget. Det är prästen Josef Ekesryd som tycker att hela förslaget ska ner i soptunnan.

Kyrkans Tidning berättar om uppropet KYRKOHANDBOKEN: Släng förslaget i soptunnan!>>:

– Genom förslaget skapas en diskrepans mellan gudstjänsten och det bibliska vittnesbördet som inte är hälsosam. Dessutom bryter det mot kyrkans gudstjänstfirande tradition och den liturgiska restauration som har pågått under hela 1900-talet, säger Josef Ekesryd.

Här kan du se hela namninsamlingen och vilka som skrivit på>>

Brita Häll skrev på ledarsidan förra veckan 
Kris i förtroendet för kyrkohandboken>>

Eckerdal säger inte att det blir bäst så här, utan att det här är den snabbaste vägen. Därmed har det-är-bråttom vunnit över kvaliteten-är-viktigast. Två storheter som tävlat mot varandra under hela arbetet med kyrkohandboken.

Det är självklart oroande, även om styrgrupp och tjänstemän på kyrkokansliet sannolikt skulle säga att alla vi med minimal insyn i det fortsatta arbetet kan lita på att de kommer att leverera ett slutligt förslag med mycket hög kvalitet. Men då måste vi ju ta deras ord på det.

Vilket osökt leder till nästa svaga punkt: förtroendefrågan. Per Eckerdal sade härom veckan i en intervju i Kyrkans Tidning att det inte är farligt med en kritisk och öppen debatt, men det är det heller ingen som har påstått. Minst av allt de kyrkomusiker som nu känner sig svikna, ännu mer än i höstas eftersom de hunnit få upp hoppet en stund där emellan. Vad man än tycker om det nuvarande kyrkohandboksförslaget, måste förtroendeklyftan till tongivande kyrkomusiker vara ett problem för de ansvariga i kyrkohandboksarbetet. Hur ska förhållandet repareras?

Jag hänvisar till bloggposten från i går och alla de andra som vi i POSK har skrivit om kyrkohandboken.

http://www.posk.se/blogg/kyrkohandbok_1147

Jag tycker att vi låter styrgruppen ta ett rejält tag, lyfta webbplatsen, sprida ljus över processerna och sen kan vi börja diskutera igen till hösten.

Uppdaterat 10:15

Nu har jag tänkt lite till. Vad är problemet? Jo, förtroendet över kunskapen i teologin och musiken. Därför behöver vi inte bara veta vilka som är med i de olika grupperna och vilka experter som tillfrågas – vi behöver också veta vilka principer det är som driver arbetet! Vem är det som garanterar att handboken följer Svenska kyrkan tro, bekännelse och lära?

(Nu är det ju inte lätt att tillgodose alla när det gäller tro, bekännelse och lära, eftersom tolkningarna är olika. Men det är därför vi behöver veta vems tolkningar det är som har företräde!)

Därför tror jag att det inte bara är biskop Ragnar som ska berätta vad han tycker. Jag vill att alla biskopar ska ta bladet från munnen och har åsikter om kyrkohandboken! Nu! De kan inte släppa detta enbart till biskop Per som en gemensam företrädare. Vi behöver veta att alla biskoparna är med på banan! Det handlar om ett förtroende – för arbetet, för biskoparna och för vår kyrkohandbok.

Nästa vecka hoppas jag att vi på kyrkohandbokens webbsida hittar de underlag och principer som har styrt handboksarbetet.

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

Släng inte ut barnet med badvattnet!

I dagens Kyrkans Tidning (nr23/15) finns det flera uppslag med debattartiklar om kyrkohandboken.

Kyrkohandboken är (efter bibeln) den viktigaste boken för oss som Svenska kyrka. Det är handboken som konstituerar oss som kyrka, det är där vi binds samman i tro, bekännelse och tradition. Genom ord, genom handling och genom musik.

I dagens tidning har styrgruppen med biskop Per Eckerdal och projektledare Solveig Ininbergs svarat på den kritik som riktats med arbetet. De skriver:

Debattörerna tror inte på handboksprojektets arbetssätt. Det gör vi, samtidigt som vi är medvetna om att det finns ett behov att fortlöpande självkritiskt ompröva och förbättra.Under tiden som diskussionerna pågått under våren med musikorganisationerna har själva handboksarbetet gått vidare med god fart och med avgörande insatser från organisationernas medlemmar runt om i landet och från många andra.

Inläggen efter förra veckans debattartikel visar också engagemanget för handboksarbetet. Samtidigt speglar de en bristfällig kommunikation runt arbetet. Att det tidigare varit svårt att följa handboksarbetet har fött fantasier om vad som händer eller inte händer. Detta ska förändras och nu tillför vi en kommunikationsresurs till projektet.

Ett exempel på bristande kommunikation är att efter året med försökshandbok och remissyttranden spreds en bild att de flesta var nöjda och inga större förändringar behövdes. I verkligheten, som inte var så tandlös, förlängdes handboksarbetet med ett år för att kunna dra nytta av alla kvalificerade och konstruktiva synpunkter som kommit in. De ledde i sin tur till beslut om ytterligare ett års förlängning av arbetet. Det innebär att det nu finns tid för att arbeta igenom struktur, språk, teologi och musik. Under nästa år kommer det bearbetade handboksförslaget att gå ut på remiss så att det blir prövat och förankrat i vår kyrka.  

Det är bra att styrgruppen känner tillförsikt över arbetet. Det är också bra att de inser att kommunikationen inte har fungerat ut i organisationen. Kyrkans Tidning kunde i mars berätta att Dag Tuvelius skulle förstärka kommunikationsavdelningen för att arbeta med information om kyrkohandboken.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/styrgruppen-kyrkohandboken-vill-oppna-nyskriven-musik

Eckerdal och Ininbergs skriver också:

Något hemlighetsmakeri om vilka som medverkar i arbetet är det inte fråga om och det finns heller ingen anledning för projektledningen att få godkännande från musikorganisationerna för de experter man under arbetets gång anlitar. Vi förutsätter att det finns ett kollegialt förtroende också inom kyrkomusikerkåren. Det är resultatet som är det intressanta och som ska recenseras, inte de medverkande.

Jag håller inte med styrgruppen i alla dessa påståenden. Om det hade varit så, som de skriver, att det inte varit hemlighetsmakeri, så hade kritiken inte varit så hård tror jag. Sen är det tydligt och klart – självklart ska ingen person recenseras eller kritiseras! Det är det samlade resultatet och helheten som är viktigt.

Om Tuvelius kan hjälpa till att kommunicera processen, och öppna spjällen så borde mycket av kritiken kunna vädras ut och bort. En bra start är väl att på webbsidan för kyrkohandboken berätta vem som är ansvarig, vem som sitter i styrgruppen och vara ännu mer tydlig med hur arbetet kommer att hanteras fram till remissomgång två. En processkarta kanske? Och vad som ska hända med materialet efter den remissomgången.

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/asiktsamne/kyrkohandboken

Kerstin Hesslefors Persson, domprost i Lund och ersättare i kyrkomötet för POSK skriver i dagens Kyrkans Tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/vi-vill-ta-del-av-processen

Om vi vill hitta uttryck för Guds närvaro måste vi fråga efter vad som är angeläget för människor idag. Musik och ord, som uttryck för evangeliet kan inte låsas fast för alltid. Vi kan inte börja med vad vi vill att människor ska lära sig om den kristna tron.

Utmaningen är att ta reda på hur människor har det, för att kunna uttrycka den kristna tron. Ord och musik utgör tillsammans, och var för sig, viktiga uttryck för evangeliet.

Gudstjänstlivet byggs upp av människor som längtar efter att gestalta tro och liv. Vi är många som har vårt hjärta i gudstjänstlivet. Det är en glädje att fira mässa tillsammans. Den har tusenåriga rötter att värna och ta avstamp ifrån.

Låt oss hoppas att det möte som styrgruppen ska ha nästa vecka den 10 juni resulterar i raka rör, klara direktiv och en genomskinlig fortsatt process, så att allt gott arbete med kyrkohandboken tas tillvara. Släng inte ut barnet med badvattnet!

Det krävs en genomskinlig process i kyrkohandboksarbetet!

Återigen är kyrkohandboken och musiken i hetluften. På sr.se kan du höra och läsa om hur Musiksverige återigen riktar skarp kritik mot arbetet med kyrkohandboken.

Nu gäller det att stanna upp. Nu MÅSTE styrgruppen ta ett gigantiskt fast grepp om HELA processen och lägga allt på bordet och faktiskt styra upp det här! Vi som sitter ute i församlingarna, vi som befinner oss i utkanten, vi fattar ingenting! Varför ska det vara så himla svårt att lyssna, diskutera och dela med sig?

Nej, upp med allt på bordet. Publicera alla processer, alla möten, alla protokoll, alla beslut och all planering på webbsidan. Inget mer hemlighetsmakeri! Ingen mer förtäckt kritik!

Kyrkohandboken är hela Svenska kyrkans handbok. Den ska vara djupt förankrad i teologi och liturgi. Både med ord och ton.

Hemlighetsmakeriet och tjuvhållandet på information skapar bara misstro mot hela processen. Det kan sänka hela arbetet på ett oerhört olyckligt sätt.

Nu är hög tid att göra en ordentlig vårrensning, tvätta byken och lufta ut unken luft. Städa upp, ordna till och ställ dörrar och fönster på gavel. Då först kan kyrkohandboken och dess arbete bli ett arbete för hela Svenska kyrkan och bli djupt grundad i myllan!

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken>>

se.se: Ny kritik mot kyrkans musikarbete>>

se.se: Kyrkan bemöter nya kritiken mot musikarbetet>>

Kyrkans Tidning (2014-12-17):  Handbokens nya styrgrupp leds av ärkebiskopen>>

Dagen (2014-12-23): Kyrkohandboken tidigast klar 2018>>

Kyrkans Tidning: (2015 05 27) Ny hård kritik från kyrkomusiker mot kyrkohandboken >>

Bloggen Evangelium: Snälla, ta hit en stor skämskudde!>>

Riktlinjerna – hur märks de i utbudet?

Vid den här tiden har ni säkert, precis som jag, märkt att många stift och/eller församlingar på olika sätt gör reklam för konfirmationsundervisningen. Det är utskick, annonser, jippon av olika slag, samlingar, gudstjänster, konserter och YouTube-filmer.

Ingången är lite olika. Några pratar mest om att få ställa livets stora frågor. Några pratar mer om miljö och rättvisa. Andra är mer tydliga om att det också handlar om Jesus och Gud.

Finns det rätt eller fel?

2007 antog Kyrkostyrelsen riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. Du kan läsa dokumentet här:

http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/riktlinjer>>

Det är tydligt att det finns ett undervisningsuppdrag i alla församlingar. Att varje församling har en uppgift att sprida evangeliet.

sr.se: Bara 1 av 3 konfirmerar sig>>

sr.se: Kyrkan hittar nya vägar att nå unga>>

sr.se: Populärt med konfirmation>>

Här är ett litet utbud av den information som nu finns tillgänglig.

 http://svenskakyrkan.se/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/konfagbg>>

 

https://www.svenskakyrkan.se/umea/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/harnosanddomkyrko/konfirmation>>

http://www.svenskakyrkan.se/karlstadsstift/konfirmation>>

 https://internwww.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=45935>>

Ur POSKs vision och program:>>

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.