Tre svar i ett

Debatten i Kyrkans tidning blev väldigt utdragen men verkar vara över. För nu åtminstone. Jag kan nog tänka mig att den blommar upp igen närmare valet. För S verkar detta med vigningsrätten vara deras stora valfråga som de vill angripa POSK på.

Jag undrar bara hur de ska lösa detta för att få det att fungera. Ska S införa vigningsplikt, så att alla präster måste viga alla par. Eller är det bara just när det kommer till samkönade par som det ska vara vigningsplikt? Jag förstår inte varför det är viktigt för S att riva upp ett demokratiskt fattat beslut som fungerar bra. Det är inget problem. Par av samma kön blir vigda i Svenska kyrkan. Röstar du på POSK är det det du får. Jag ställer mig dock väldigt undrande till vad det egentligen är vi får om S får sin vilja igenom.

Svaret från Lennart Hallengren (KT 12 april) på Johan Gardes fråga (KT 6 april) blir för mig så motsägelsefullt i vad Socialdemokraterna säger sig vilja. Du får teologiskt tolka den kristna tron hur du vill men du måste vara för att viga homosexuella även om det inte är var du teologiskt har landat. Om det är någon nomineringsgrupp som är otydlig så är det ju S. Som å ena sidan är för en öppen folkkyrka där du får tro som du vill. Men samtidigt på en punkt, som för vissa präster är väldigt avgörande, måste du tro som S annars är du inte välkommen. För även om Hallengren är tydlig med att påpeka att det är inom S som detta gäller, så blir resultatet av deras politik detta även inom Svenska kyrkan.

En nomineringsgrupp som har detta med vigningsfrågan som sin enda valfråga, vad det verkar, är Öppen kyrka. Som efter Hallengrens första debattinlägg (KT 9 mars) fick anledning att även de angripa POSK i KT 23 mars med samma vinkling.

Jag har vetat att repliken från Nils Olof Ericsson skulle komma och den 12 april blev den (äntligen) införd för fler att läsa. Jag ser ett stort problem för ÖKA när de behandlar sina medlemmar på det här sättet. ÖKA lever inte upp till sitt namn när de gör så här och driver frågan så hårt, men jag ger dem att de är väldigt tydliga i var de står. Även om samma funderingar uppstår hos mig som ovan. Hur tänker sig ÖKA lösa problemet (som inte finns)?!

Även Linda Isbergs slutreplik, kan vi väl hoppas, var införd i Kyrkans tidning 15-16. För om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår POSKs program, där det ryms en mångfald av teologiska tolkningar. Att vi inte vill riva upp ett demokratiskt taget beslut som fungerar väl. Att det inom POSK ryms olika åsikter, men de håller sig inom vårt program. Om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår allt detta då säger det mer om Hallengren än om POSKs tydliga svar i debattskiftet!

 

Debatten fortsätter i Kyrkans tidning

I dagens utgåva av Kyrkans tidning har två POSKare fått med repliker på Socialdemokraten Lennart Hallengrens debattartiklar från den 30 mars och den som var införd i KT den 9 mars.

Först ut är Johan Garde, styrelseledamot i POSK i Linköpings stift, med en fullt relevant motfråga till S, som enligt både mig och Carina verkar totalt sakna förståelse för våra svar. Johan undrar hur S ser på Jesus, då det i deras kyrkopolitiska program inte står något om varken Jesus, Fadern eller Anden. Inte ens Gud nämns vilket känns väldigt underligt, då det faktiskt är ett kyrkopolitiskt program.

Är det kanske S vilja att utplåna Gud, Jesus och den heliga anden ur Svenska kyrkan? Det är då ingen kyrka för mig så om den dagen kommer (jag ber för att så ej kommer att ske) så är jag den första att lämna Svenska kyrkan till förmån för en kyrka som talar tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare.

Sedan besvarar Lisa Tegby både ÖKA och S med ett fint inlägg om att dessa dubbla linjer ryms, både inom Svenska kyrkan och inom POSK. Och att det är respektlöst av dessa representanter för ÖKA att anklaga POSK för att ”man får ha vilken åsikt man vill i denna fråga”.

Vi hade hoppats på att denna replik skulle varit med i Kyrkans tidning redan förra veckan, men på grund av platsbrist fick den vänta till denna vecka. Tyvärr är den inte heller med i KTs webbupplaga (jag har då inte hittat den, rätta mig gärna om jag har fel!) så jag delar den i sin helhet nedan.

 

POSK står för en kyrka med mångfald och respekt

Det verkar som om några nomineringsgrupper vill göra frågan om vigsel av samkönade till den stora frågan i höstens kyrkoval.  Det är sorgligt. Möjligen är det också lite desperat. Detta är inte en stor och problematisk fråga i kyrkan. Vi viger samkönade par. Det fungerar. Och det är en glädje för de flesta av oss präster att få ha dessa vigslar.

2009 beslöt kyrkomötet om denna ordning. Kyrkan viger och kyrkoherden i varje församling ansvarar för att se till att församlingen erbjuder dessa vigslar.

Det finns präster, liksom det finns andra medlemmar i vår kyrka, som menar att vigsel enbart kan ske mellan man och kvinna.  Andra är, som många av oss har varit, mitt i en process i denna fråga. En del kommer kanske att ändra uppfattning utifrån en teologisk reflexion och/eller när de lärt känna samkönade par och upptäckt det självklara och allvarliga i dessa relationer.

Kyrkan har tagit ställning för vigsel av samkönade. Men kyrkan säger också att det i vår kyrka finns plats för olika övertygelser i denna fråga. Vi har utrymme för det, för kyrkan viger.

När POSK anklagas för att ”man får ha vilken åsikt man vill i denna fråga” är det ett mycket respektlöst sätt att uttrycka sig. POSK följer kyrkans ordning och ger utrymme för olika uppfattningar i vigselfrågan.  Men någon förtryckande och föraktfull inställning i ena eller andra riktningen accepterar vi inte. Kyrkans ordning med vigsel av samkönade ska fungera!

Vi behöver en kyrka där många människor i ord och handling vill dela tro och liv och vara en kraftfull röst för solidaritet och rättvisa.  Vi behöver en kyrka av mångfald som inte utesluter utan innesluter. Vi behöver en kyrka där vi kan bära varandras olikheter och med våra skillnader ta vårt uppdrag att göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad på djupaste allvar.

Lisa Tegby, prost i Umeå, kyrkomötesledamot för POSK

Biskopspodden – lär känna våra biskopar!

Karlstadsbiskopen Esbjörn Hagberg är först ut. Foto: Magnus Aronsson
Kyrkans tidning har lanserat Biskopspodden, en serie ljudinspelade intervjuer med ett antal av våra biskopar, där de berättar om sin bakgrund, och delar tankar och för deras personliga utveckling viktiga livserfarenheter.

Så här skriver Kyrkans tidning:
”I Biskopspodden berättar biskoparna om sin egen tro och sina tvivel, om hur de ber och om hur de kan vara till hjälp för andra som söker en mening med livet.”
Hittills har en intervju per vecka publicerats sedan starten för tre veckor sen. Det framgår inte klart om alla biskopar kommer att medverka, och om tidningen har för avsikt att återkomma till respektive biskop flera gånger. Framtiden får utvisa!
Samtalen leds av Barbro Matzols, och varje avsnitt är ca 50-60 minuter långt.

En stark Gudsupplevelse under en ensam promenad
Först ut var Esbjörn Hagberg, som snart avgår som biskop i Karlstads stift.
Han berättar om hur en frågeställning på en gammal arbetsplats fick en stark påverkan på honom och hans livsval. Frågan var: Om du fick leva om ditt liv, vad skulle du göra då? Esbjörn Hagberg berättar också om när han fick veta att han var adopterad, och om den kanske värsta sorgen en förälder kan uppleva.

Lyssna till Esbjörn Hagberg här.
De var som sagofigurer i sina kläder
I del två möter vi Johan Dalman, relativt nytillträdd biskop i Strängnäs stift.
Redan under uppväxten kom han i kontakt med olika grenar inom den svenska kristenheten, och han berättar varför han ägnat så mycket tid åt ekumenik. Han delar också sina tankar om hur man kan jämföra bön med tandborstning, och han berättar även om hur syster Dalmatia ledde in honom i trädgården – bokstavligen och andligt.

Lyssna till Johan Dalman här.
En mörk kväll ändrades allt
I biskopspoddens tredje avsnitt kan vi lyssna till Eva Nordung Byström, biskop i Härnösands stift.
Hon berättar om att vara en ”nej-sägare”, som ständigt letts av Gud dit hon först inte trodde att hon ville gå. Vi får också veta vilken musik hon helst lyssnar på vid städning, och om de stora kyrkorumsutmaningarna för det stora stiftet.

Lyssna till Eva Nordung Byström här.
En översikt över de publicerade avsnitten finns här.
<www.kyrkanstidning.se/amne/biskopspodden>

Nils Gårder (POSK) reserverade sig om kyrkohandboken

Nu finns hela det reviderade kyrkohandboksförslaget på Svenska kyrkans webbsida>>

Kyrkans Tidning skriver om kyrkohandboksremissen>>

Kyrkostyrelsen klubbade i onsdags igenom handboksförslaget i oenighet. Nils Gårder, Posk, reserverade sig. Han säger nu: – Materialet behöver utsättas för en genomlysning innan det går ut som förslag.

Kyrkans Tidning berättade i onsdags om att det nya, reviderade förslaget till ny kyrkohandbok klubbades igenom i en oenig kyrkostyrelse. Nils Gårder reserverade sig. Ytterligare två ledamöter avstod att rösta.

Nils Gårder säger nu att det inte är rätt väg att gå att sända ut förslaget på remiss. – Det som remitteras till församlingarna bör vara ett slutgiltigt förslag. Jag är inte övertygad om att det här är ett slutgiltigt förslag.

Nils Gårder vill i stället att materialet först skärskådas i samtal och seminarier, därefter följer remissomgången. – Remisstiden är för kort. Församlingarna kommer inte att hinna gå igenom det ordentligt.

Nils Gårder anser inte heller att ledamöterna i kyrkostyrelsen fått tillräckliga möjligheter att gå igenom förslaget. Först två veckor före beslutet fick Nils Gårder se det. – Jag har inte fått tillräckligt med tid. Jag tror inte heller att jag eller någon annan i kyrkostyrelsen egentligen är kompetent nog att bedöma förslaget i sin helhet. Det behövs språkliga, litterära, teologiska och musikaliska experter till det, säger han.

Samtal och seminarier skulle även skapa ett större intresse för handboken, enligt Nils Gårder.

– Handboken beskriver själva identiteten för Svenska kyrkan, det är ett så viktigt grunddokument. Det går många årtionden mellan gångerna som kyrkan antar en ny handbok. Då ska vi ta möjligheten att diskutera gudstjänsten och göra händelsen till något stort.

Nils Gårder ifrågasätter även innehållet i förslaget och att det ger församlingarna så många alternativ. – Förslaget är oerhört brett. Den likhet som tidigare präglade handboken finns inte i förslaget. Nu skapas olikhet. Gudstjänsten blir oerhört olika och det i sig är en fråga som behöver diskuteras.

(Kyrkans Tidning)

 Här kan du läsa hela Nils Gårders reservation till kyrkostyrelsens protokoll:

Överröstad i kyrkostyrelsen reserverar jag mig mot beslutet att nu
remittera förslaget till kyrkohandbok del 1 (2016:1) till församlingarna
m fl.

Sedan jag för två veckor sedan fick del av förslaget med kommentaren har jag ytterligare övervägt frågan om remittering. Det är omöjligt att som lekman och inte musiksakkunnig att på kort tid självständigt bedöma förslaget. Kommentarerna är intressanta men tydliggör inga konkreta alternativ annat än de som är borttagna från 2012 års förslag. På ett tidigt stadium bad jag att få en öppen redovisning över de handlingsalternativ som bedömts möjliga och vilka argument som varit
avgörande för det eller de alternativ som valts. Ett sådant underlag har inte redovisats. Upprepade upplysningar om att förslagen är noga övervägda ger ingen information.

Jag sätter kyrkohandboken i ett sammanhang. Min kortfattade analys är att Svenska kyrkans relation till människor successivt blir allt
svagare. Det som döljer denna bild är att kyrkans ekonomi är fortsatt
god. Det finns en stark fördröjning mellan intäktsbortfall och den
betydelse människor anser att kyrkan har i deras liv. Ett beslut att
utträda fattas ofta först generationer efter det att delaktigheten
upphört. En viktig mätare på vilken relevans kyrkan har är deltagandet i
söndagsgudstjänsten. Grovt uppskattat har delaktigheten minskat med
ungefär en tredjedel på några årtionden. Deltagande i av kristen
tradition präglade övergångsriter bevaras längre och består till dess de
nya riter vunnit en allmänt accepterad form. Det är angeläget att
stödja sederna kring dop, konfirmation, kristen vigselgudstjänst och
kristen begravningsgudstjänst men samtidigt viktigt att inse den
allmänna gudstjänstens avgörande långsiktiga betydelse. I kommentaren till förslaget (sidan 13 mitten) uttrycks helt rätt att delaktighet ”… handlar om allas tjänst att lovsjunga och be i gudstjänsten, ta emot  Bibelns ord och gå vidare i vardagens tjänst…”.

Att vinna människor för Kristus och skapa delaktighet är naturligtvis
inte något som kan uppnås endast av en gudstjänstordning. Om vi vill nå ut till andra än till dem som redan kommer finns dock skäl att ägna formen stor uppmärksamhet. Förkunnelsens allvar och relevans är viktigast men även gudstjänstens språkliga och musikaliska uttryck kan vara avgörande för att nå fler.

Finns en vilja till verklig gudstjänstförnyelse? Finns en vilja att
bryta den brant nedåtgående trenden i deltagandet? Då bör den möjlighet,
som en ny kyrkohandbok ger, användas på ett mycket genomtänkt sätt.
Tillfället erbjuds mycket sällan. Kyrkohandboken måste vara teologiskt
tydlig men även sådan att också ”utomkyrkliga” finner den vara språkligt
och musikaliskt så bra att den väcker intresse och att den får en
respekterad plats i det fortlevande och vitala kulturarvet. Kulturarv är
inte bara byggnader och föremål. Om kyrkohandboken från början är
misstrodd eller ringaktad blir förutsättningarna för dess introduktion
dålig. Den kommer inte att locka till besök eller leda till positiva
samtal eller artiklar. Ju bredare delaktighet som förekommit i processen
fram mot antagandet ju större är förutsättningen till framgång.

I många församlingar används lokala gudstjänstordningar. Om dessa
församlingar skall övertygas om att använda kyrkohandboken måste även i
dessa församlingar väckas ett positivt intresse. Om ett sådant intresse
inte väcks, tror jag inte att den nya handboken i praktiken kommer att
tas i bruk som väntat. Finns i verkligheten möjlighet att framtvinga ett
bruk?

Den föreslagna remisstiden är enligt min mening alltför kort för en så
omfattande uppgift som att pröva, överväga och yttra sig över ett så
omfattande material som en kyrkohandbok med flera serier, fakultativa
och valfria moment. Min bedömning är, att om kyrkostyrelsen nu
remitterar förslaget och remissutfallet efter en kort prövotid inte blir
alltför negativt, kommer förslaget att läggas fram till kyrkomötet och
antas. Men jag tror inte att vi därmed uppnår det vi vill. Det är inte
endast den inomkyrkliga opinionen utan även den bild som ges i media och
litteratur som har betydelse för människors attityder. Jag tror att
förslaget istället nu bör bli föremål för ett brett samtal i seminarier
och symposier. Till dessa bör språkliga och musikaliska experter
inbjudas liksom andra aktiva i kyrko- och kulturlivet. Det är för ett
gott resultat avgörande att dessa kategorier samverkar i en skapande
kontext. Förslaget skulle på det sättet göras känt och måhända skulle
väsentliga bidrag kunna mottas. Naturligtvis är det en uppgift för
Svenska kyrkan att bestämma om kyrkohandboken men om den kan utarbetas i
en dialog med det omgivande samhället ser jag det som en stor fördel
och en möjlighet att väcka intresse.

Tyvärr har, som alla vet, den hittillsvarande processen med eller utan
fog blivit kritiserad. Det viktiga vore därför att nu eftersträva en
förankring.

En gudstjänstförnyelse är mer än en ny handbok. Den kräver långsiktigt
arbete med rekrytering och utbildning av präster. Detta har jag berört i
annat sammanhang. Men det samlade arbetet kräver hängivenhet och
arbetsvilja så att fler erbjuds möjlighet att delta i gudstjänstlivet.
Handboken är ett viktigt led i detta. Den är konstitutiv för Svenska
kyrkan, vilket med rätta framhölls i inledningstexten till 2012 års
förslag. Betydelsen av att handboken har ett brett förtroende och
allmänt uppskattas kan knappast överskattas.

Sålunda anser jag att det nu föreliggande förslaget bör offentliggöras
och bli föremål för behandling vid seminarier och symposier till vilka
kyrkostyrelsen inbjuder. Invändningen att detta tar ytterligare tid och
att behandlingen på kyrkomötet kan bli senarelagd är naturligtvis
befogad. Tidsaspekten är dock enligt min mening underordnad. En
behandling vid seminarier efter remissbehandling ser jag som olämplig.
Det som skall remitteras till församlingarna bör vara det slutliga
förslaget.

Uppsala den 16 december 2015

Nils Gårder

17 december 11:34 Kyrkohandboken: Biskop gläds över att förslaget nu lämnar skrivbordet>>

16 december 13:16 Oenig kyrkostyrelse säger ja till handbok>>

Kyrkans Tidning debatt: Vad tycker du om kyrkhandboksförslaget>>

 

Kyrkomötet beslutade att…

I dag avslutades kyrkomötet i Uppsala. I tre dagar har kyrkomötet debatterat, diskuterat och sammanträtt. 108 motioner, 6 skrivelser och cirka 89 betänkanden (kom inte ihåg den exakta siffran just nu) har vi gått igenom.

Under tisdag förmiddag och onsdag förmiddag togs alla besluten (samt några beslut på onsdag eftermiddag).

Finns det då några beslut som sticker ut?

Givetvis väldigt roligt att motionen från POSKs ledamöter med Torvald Johansson i spetsen som föreslog ett liturgistipendium fick bifall.

En annan motion som hade POSKare som medmotionärer handlade om hur vi väljer biskopar. Motionen avslogs men kyrkostyrelsen fick i uppdrag att göra en översyn av processen i de olika stiften.

75 miljoner kronor avsattes till församlingarna för att kunna hjälpa flyktingar.

Det beslutades också om att ta fram material till församlingarna om kyrkor och kristna i mellanöstern – med tanke på den stora flyktingströmmen.

En nationell samordning ska göras av närvaron på nätet, det fick kyrkostyrelsen i uppgift att hitta lämpliga former för.

Kyrkomötet diskuterade också de ungas möjlighet att vara med och påverka i kyrkomötet. Det fanns också ett förslag att adjungera en ungdom i kyrkostyrelsen. Dessa motioner avslogs, men det var en intressant debatt och det finns nog möjlighet att dessa motioner återkommer i annan skepnad. Det gäller att tänka till här och när POSK besökte norska kyrkan i våras fick vi många spännande idéer.

En fråga som fick en alldeles särskild behandling handlade om att det fanns en reservation i ett utskott som ville att det skulle införas ett krav i kyrkoordningen på att man var beredd att viga par som vara av samma kön. Men det visade sig när juristerna och biskoparna tittade på detta att det förslaget har läromässiga implikationer och därför borde läronämnden ha tittat på det här innan beslut. Det finns ingen rutin för att detta görs efter beredning i utskotten innan frågan kommer till kyrkomötet. Detta är alltså en rutin som vi i presidiet måste titta på och se till att det fungerar till nästa år. Frågan fick lyftas ur ärendehanteringen i år.

Vi antog också två dokument som faktiskt är ganska stort – även om det inte satte så stort avtryck i kyrkomötet. Det var en ekumenisk överenskommelse med Gammalkatolska kyrkorna av Utrechtunionen och Svenska kyrkans svar på Kyrkornas världsråds dokument "Kyrkans – en väg mot en gemensam vision".

Titta gärna in på kyrkomötets webbsida. Där hittar du alla handlingar, korta nyhetsprogram samt om du vill – du kan titta på hela sändningen på webben.

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Här kan du läsa om några beslut som togs på kyrkomötet>>

Här kan du läsa alla besluten>>

Kyrkans Tidning skriver om kyrkomötet>>

http://www.kyrkanstidning.se/info/sa-var-kyrkomotet-uppsala

http://www.dagen.se/dokument/politikerna-styr-fortfarande-svenska-kyrkan-1.434607

Kristen opinion om kyrkomötet>>

Dag Sandahl (FK) om kyrkomötet>>

(tipsa mig gärna om ni hittar någon mer som har bloggat!)

Foto: IKON/Magnus Aronsson

Kyrkan visar på styrka som välfärdsaktör

Jonas Lindberg skriver på Kyrkans Tidnings ledarplats (42/15) om Kyrkans som välfärdsaktör.

Kyrkans Tidning: Kyrkan visar på styrka som välfärdsaktör>>

Svenska kyrkans engagemang i flyktingkrisen visar på en stark och ansvarstagande aktör i en svår situation. Men kyrkan behövs sannolikt också i den rollen på lång sikt och därför behöver de enskilda församlingarna få bättre stöd från nationell nivå i en ny organisation kring välfärdsfrågor.

Flyktingkrisen har lockat fram många goda krafter i Sverige, som en del av oss kanske hade börjat tvivla på som möjliga. Vi kan bland annat glädjas över att Svenska kyrkan både har varit en tydlig profetisk röst och en organisation med handlingskraft, inte minst genom sina enskilda församlingar och diakoniorganisationer.

(…)

Revisions- och konsultföretaget Ernst & Young presenterade  2013 ett expertutlåtande om Svenska kyrkan som leverantör av tjänster inom äldreboenden på uppdrag av Kyrkostyrelsen. Underlaget skulle relativt lätt kunna tillämpas på flyktingboenden också.

I rapporten talas det om att skapa en ny parallell struktur till kyrkans existerande organisation på uppdrag av Kyrkomötet.

Med hjälp av de erfarenheter, som redan finns lokalt på olika håll inom kyrkan, kan en gemensam kompetens byggas upp, som sedan kan komma enskilda församlingar eller kyrkans eget utförande bolag till del.

Ernst & Young ser i rapporten ljust på Svenska kyrkans möjligheter att bygga upp en sådan organisation genom såväl rikstäckande närvaro och relativt god ekonomi, som ett bra förtroende hos allmänheten. I det här fallet skulle vi kanske dessutom kunna lägga till de mångåriga erfarenheter, som Svenska kyrkans internationella arbete har fått av liknande situationer i helt andra delar av världen.

Utredningen som Jonas Lindberg hänvisar till i artikeln heter "SKU 2013:3 Att färdas väl" och du kan hitta den på Svenska kyrkans webbsida för färdiga utredningar.>>

Att det är viktigt att Svenska kyrkan är med och tar ett ansvar på en mängd olika områden känns fullständigt självklart. Svenska kyrkan har stor kompetens och möjlighet att kunna bygga upp verksamheter som har ett större syfte än att tjäna pengar. Det handlar om medmänsklighet och att se varje individ och olika behov. Guds kärlek driver oss att vara med och ta ansvar för våra medmänniskor!

Det är en av de frågor som POSK driver under den här mandatperioden och vill fortsätta att arbeta med under nästa mandatperiod.

Passa på att tyck till om vårt kommande program senast den 15 december.>>

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Foto: Magnus Aronsson/IKON

Herre Gud & Co

Har du sett de där underbara bilderna från "Herre Gud & Co"? Det är Royne Mercurio som på kvällarna sitter och ritar en liten bild som han lägger ut och delar på nätet. Först via en blogg, numera också via facebook och instagram.

Bilderna har nått en publik långt utanför den kyrkliga och bilderna delas friskt i de sociala medierna.

I samband med bokmässan kom den ut en bok med 365 bilder i ett praktiskt format som går att ställa på bordet.

Läs om Royne i Kyrkans Tidning här>>

Det står i artikeln att det var lätt att få ett bokkontrakt. Jag har fått höra att Verbums förlag gjorde en "Astrid Lindgren". Dvs de förstod inte hur bra detta var och därför är boken utgiven på Libris istället.

http://www.libris.se/herregud-co-1.369415

Royne Mercurio är till vardags kommunikatör för Svenska kyrkan i Linköpings domkyrkopastorat. Men ritar det gör han på kvällarna när han kommit hem från jobbet. Då kan man ställa sig frågan vilken av Roynes uppgifter som sprider mest goodwill för Svenska kyrkan. Det som han gör där han får betalt eller det som han gör när han ritar på sin fritid? Nej, det ena förtar verkligen inte det andra. Men det får mig att fundera lite.

Jag är glad över de härliga teckningar som Royne så generöst delar med sig av. Och jag är glad att han har fått ge ut en bok.

http://herregudochcompany.blogg.se/

https://www.facebook.com/herregudco

https://instagram.com/herregudco/

Bild: Royne Mercurio Herre Gud & Co

Besök bokmässan

Hade du möjlighet att gå på bokmässan i Göteborg förra helgen? Om inte så har du möjlighet att se alla författarsamtal på Se Människan-scenen efteråt.

Kyrkans Tidning: Toppnotering för Se Människan-scenen>>

Kyrkans Tidning: Manifestation manade till empati>>

Svenska kyrkans webb: Se människan>>

Alla 68 författarsamtalen: https://www.youtube.com/playlist?list=PLcH6ndQqLI8oBctO289UviiYjvamjXHoC

Församlingsråden – vara och göra

I Kyrkans Tidning (17/9-15) skriver Anders Bexell om församlingsråden.

Kyrkans Tidning: Stärk församlingsråden  

Bexell är själv ledamot i församlingsrådet i Lunds domkyrkoförsamling. Han vill att församlingsrådet ska ha hela ansvarat för den grundläggande uppgifter (gudstjänst, diakoni, mission och undervisning) och inte som i dag när hela huvudansvaret ligger på pastoratet.

Bexell skriver:

Problemen har på initierat sätt uppmärksammats i motioner av företrädare för olika nomineringsgrupper till nu aktuellt kyrkomöte. Med rätta påpekas att ledamöter i församlingsråden upplever frustration över sitt otydliga styrelseuppdrag.

Kyrkoordningen behöver alltså ändras i syfte att tydliggöra utgångspunkten att församlingsrådet med beaktande av det gemensamma uppdragets princip (den dubbla ansvarslinjen) har huvudansvar för hela den grundläggande uppgiften i församlingen.

Detta utesluter självfallet inte att en församling samverkar med andra församlingar och pastoratet.Ett sådant tydliggörande förenklar pastoratets roll att ansvara för att församlingarna fullgör sin grundläggande uppgift. Härigenom undviks onödiga och byråkratiskt tungrodda relationer mellan församlingar och pastorat. Likaså minskar behovet av omständliga församlingsinstruktionsregleringar. Församlingens ställning stärks. Församlingen blir myndig.

Församlingsrådets uppgifter enligt kyrkoordningen

  • Val av kyrkvärdar, 2 kap. 18 §.
  • Beslut om vilka former av huvudgudstjänst som ska användas i församlingen,17 kap. 6 §.
  • Beslut om ekumenisk huvudgudstjänst, 17 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande huvudgudstjänstens uppbyggnad,17 kap. 8 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande gudstjänstplan, 17 kap. 9 §.
  • Beslut om huvudgudstjänst i annan form än som finns i kyrkohandboken,18 kap. 6 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande ekumeniskt nattvardsfirande, 20 kap. 6 §.
  • Yttranderätt vid lokala beslut om församlingsindelningen, 37 kap. 7 §.
  • Beslut om inventarieansvarig kyrkvärd, 40 kap. 2 §.
  • Ändringar av en kyrkobyggnad eller i ett kyrkorum får inte göras utan godkännande från församlingsrådet om det inte finns synnerliga skäl, 40 kap. 2b §.
  • Beslut om upplåtelse av kyrka, 41 kap. 3 a §.
  • Beslut om församlingskollekt, 43 kap. 6 §.
  • Lokalt beslut om ändring av kollektdag, 43 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet från pastoratets kyrkoråd inför beslut om församlingsinstruktion, 57 kap. 5 §.
  • Rätt att väcka ärende om ändring i församlingsinstruktion, 57 kap. 6 §.
  • Rätt att begära prövning av ett stifts beslut, 57 kap. 8 §.

Utöver detta kan kyrkorådet i pastoratet tilldela församlingsrådet ytterligare ansvar och uppgifter. Detta kan ske genom delegering, genom församlingsinstruktionen eller på andra sätt genom beslut om organisation och arbetssätt som kyrkorådet och kyrkoherden fattar.

Ett församlingsråd ska bestå av minst fyra personer samt kyrkoherden.

Det är alltså ett miniminkrav som är reglerat i kyrkoordningen. Ett miniminkrav som möjliggör att en församling kan upprätthålla ett regelbundet gudstjänstliv i församlingen utan att behöva ha kravet att ta ansvar för ekonomi, personal och administration. Det ansvaret ligger på pastoratet, där man givetvis måste samråda och samverka mellan församlingsråden och kyrkorådet i pastoratet.

Det som strukturutredningen ville var bland annat att stoppa den så kallade församlingsdöden. Den där sammanläggningar av församlingar orsakade minskade antal gudstjänster. Nu finns det en möjlighet – så länge det finns minst fyra förtroendevalda som är villiga att ta ansvar – att fortsätta ett lokalt gudstjänstliv och bygga församling lokalt. Både där det är glest befolkat som i en storstad.

Jag förstår att det minimikravet inte stämmer överens med hur det fungerar i en storstad som Lund och att det kan skapa frustration.

Precis som Bexell skriver kommer frågan att diskuteras under höstens kyrkomöte.

Kyrkomötet 2015 motioner>>

Då får vi kanske ytterligare en pastoral, teologisk och praktiskt diskussion om församlingsrådens vara och göra.

Personligen är jag inte säker på att en ytterligare reglering i KO kan lösa frustrationen. Jag tror snarare på att vi måste arbeta med att hitta våra lokala vägar för att bygga församling och kyrka, för att sprida evangelium och Guds ord där vi befinner oss i vardagen. En utvärdering av församlingsråden och kanske riktlinjer så småningom kan vara en väg att gå.

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Foto: IKON

Fritt från partipolitik i kyrkovalet

Partierna förklarar aldrig varför Svenska kyrkan, fri från staten och ett trossamfund bland andra, som enda kyrka ska njuta partiväsendets påstådda välsignelser. De historiska skälen håller inte längre. Svenska kyrkans storlek och rikstäckning, eller dess stora rikedom och kulturella arv, är inte tillräckliga skäl för partiers inblandning i kyrkan. Berättar man för lutheraner eller anglikaner från andra länder om partipolitiska företrädare i Svenska kyrkan frågar de om det är sant. Så otroligt och otidsenligt ter sig systemet för dem.

(…)

Partiernas inblandning i Svenska kyrkan bör upphöra. Det är en livsavgörande fråga för kyrkans framtid. Kyrkans Herre är den vars vilja alla förtroendevalda, anställda och medlemmar bör söka och följa. Guds ord och kyrkans tro, bekännelse och lära går före alla slags politiska partiprogram!

Det här skriver Lars B Stenström i Kyrkans Tidning 10 september 2015.

Kyrkans Tidning: Bort med partipolitiken i kyrkan>>

Han vill också att partiledarna förklarar sig varför man ställer upp i kyrkovalet och just bara för Svenska kyrkan.

Det här är ett krav som vi är många som upprepar med en dåres envishet. Och jag vet att många av de politiska förtroendevalda känner sig oerhört kränkta över att bli ifrågasatta. Men ta inte detta personligt – se istället på sakfrågan. Varför ska partiet som representeras i kyrkovalet ställa upp bara för Svenska kyrkan?

Om 738 dagar är det kyrkoval igen. Tänk om det kunde vara ett helt kyrkoval fritt från partipolitik!

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. POSK är den klart största grupp som förser kyrkan med beslutsfattare och samtidigt står helt självständig från de politiska partiorganisationerna. POSK bidrar på alla nivåer aktivt till utvecklingen av Svenska kyrkan.

Foto: Magnus Aronsson/IKON