Det är sorgligt när de goda rösterna tystnar

Lördagskrönikören i Göteborgsposten, Manilla Bergström, skriver om goda och lågmälda röster, som inte lyckas slå sig fram i det hårda flödet – och därmed riskerar att tystna.

I det stora flödet av röster som hörs och debatter som förs känner jag ibland att jag drunknar i hårda ord eller debattörers iver att dra ner varandra. Ett smittsamt missnöje märks i alla sammanhang. I skolans värld bland både barn och vuxna, i vår vardag, i sociala medier och i tidningar. Kritiska röster behövs och är välkomna. För det är viktigt att ifrågasätta det man är tveksam till och att markera när man är frustrerad. Men ibland blir debatten skev och de röster som hörs förstärker varandra tills bara de skrällande rösterna hörs. De röster som hörs mest är ibland som ekande brons och skrällande cymbal trots att de inte är flest. Och varför tystnar de andra?

Den senaste tiden har jag hört en del lågmälda röster, från dem som inte hörs i debattforum, som inte slår sig fram i det hårda flödet för att de inte vill vara en del av det eller som tystnar i ren uppgivenhet. Det sista tycker jag är så sorgligt, när de goda rösterna tystnar av uppgivenhet trots att de är just de rösterna som behövs. De kanske är lågmälda men ack, så kloka.

Vi behöver andra perspektiv och röster som bryter av. Inte för att de hörs mest utan för att de låter annorlunda! Jag känner stor tacksamhet till de som orkar ställa in fokus på det som är gott och de som vänder riktningen till det som finns all anledning att vara stolt och glad över.

Ett exempel är röster om sjukvården. Visst hör man mycket klagomål och missnöje över det som inte fungerar, väntetider, neddragningar och felbedömningar. Men alla tappra sjuksköterskor då? De vardagshjältar som oförtrutet gör allt de kan för människor som mår så dåligt att de inte orkar slå sig in i debatter men är tacksamma för livet eller varje dag av omsorg. Jo, ibland hör man en liten röst som lovsjunger dem som kämpar varje dag för att tjäna sina medmänniskor på bästa sätt. Små röster med ett annat och viktigt perspektiv.

Det finns exempel från kyrkan också. Röster hävs i både missnöje och frustration. Men i mitt eget flöde av röster på Facebook eller bilder på Instagram finns även en och annan röst från satiriker som vänder på perspektiven och ibland får mig att skratta åt det eländiga eller se debatter i ett annat ljus. Nyligen lyste en kollegas röst igenom allt, eftersom hans inlägg var annorlunda. Där stod att debatten runt svenska kyrkan i vissa delar är absurd med medvetna missförstånd, en hård ton och att man använder minsta chans till kritik. I inlägget lyftes det orimliga i att många tystnar av obehag inför debatten. Men det som framför allt lyftes fram var en stolthet och en glädje. En frisk uppmaning att vi ska dela med oss av det vi är stolta över, det som är vår glädje över att vara en del av svenska kyrkan eller en av kyrkorna i världen!

För människor finner viktiga saker i kyrkan varje dag. Tillit och tröst, ork att leva och mod att dö. Och människor arbetar hårt med barnverksamhet, ungdomsgrupper, dop, begravningar, sorgegrupper, körer och diakonalt stöd. Och det inlägget gjorde klart att det är dags nu. Dags att lyfta fram det som du och jag är stolta och glada över, allt det vi är tacksamma för! Vill du också dela med dig av det och berätta varför? Det vill jag. Så här börjar min lovsång till dem som strävar på, varje dag, i det tysta.

Manilla Bergström
präst i Göteborg

 

Från POSKs program:

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka vad kristen tro och kristet liv innebär i tro och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna det kristna evangeliet. Vi behöver tala tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare. 

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.

Tyda allt till det bästa

inomkyrklig debatt samtalsklimat

Den inomkyrkliga debatten verkar ha hårdnat, särskilt i sociala medier. Jag måste säga att jag blev mycket illa berörd och bedrövad när prästen Johanna Andersson i Göteborg, en av POSKs kyrkomötesledamöter och en gammal vän och arbetskamrat till mig, tog så illa vid sig av ifrågasättanden och anklagelser från bl a Svenska kyrkans informationschef att hon valde att utträda ur Svenska kyrkan. 

Hon är en av initiativtagarna till kampanjen Mitt kors som syftar till att uppmuntra oss att bära korssmycke till stöd för alla kristna i världen som får lida för sin tros skull. Det förfärliga mordet på en katolsk präst i Frankrike var den direkta anledningen till kampanjen, och kritiken som jag förstod den var att kampanjen för korsbärandet kunde uppfattas som riktad mot muslimer.

Frestelsen att misstänkliggöra våra medmänniskor är förstås inte ny. Redan Mose fick budet av Gud att inte ’vittna falskt mot din nästa’. För snart 500 år sedan utvecklade Martin Luther saken i sin förklaring till åttonde budet (i Carl Axel Aurelius och Margareta Brandby-Cösters översättning 2011):

’Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte bedrar, förråder, baktalar eller sprider rykten om vår nästa, utan har överseende med henne, talar väl om henne och tyder allt till det bästa.’ (’Urskulda’ i den gamla översättningen har alltså blivit ’ha överseende med’ – kan man komma längre från vår tids moralism?)

De senaste årens fantastiska tekniska utveckling av snabb och välspridd elektronisk kommunikation har verkligen gett detta bud en ny aktualitet. Det är så lätt att i upprördhet skicka iväg något som i efterhand visade sig vara illa genomtänkt, nedsättande eller kränkande. Men då är det oftast för sent. Vi måste nog alla öva oss i att både ha ’överseende’ och ’tyda allt till det bästa’.

Idag verkar särskilt den som har ett ledande uppdrag eller en chefstjänst ofta få uppleva att allt tyds till det sämsta istället. ’Hur skulle det också kunna vara?’ är en fråga som det inte är så dumt att ställa sig innan ett inlägg sänds iväg. Det går ju faktiskt att direkt fråga den kritiken gäller: ’Hur tänker du’, ’hur menar du då’ innan hela världen får del av ilskan. Att bara läsa en text räcker inte alltid för att förstå den helt; att höra och helst se talaren gör allt så mycket enklare och säkrare. Här behöver vi hjälpas åt att lära oss undvika de sociala mediernas fallgropar.

I det handlingsprogram inför kyrkovalet nästa år som POSKs årsmöte antog i maj säger vi:

Under mandatperioden 2018–2021 kommer POSK att verka för:

  • att en generös attityd ska prägla mötet mellan grupper med skilda uppfattningar inom kyrkan.
  • att samtalsklimatet i Svenska kyrkan präglas av respekt för varandra och varandras olika åsikter.

Hans-Olof Andrén
POSKs ordförande

Konstruktiva möten

Hela fredagen och halva lördagen har POSKs informationsgrupp träffats i Uppsala för att planera tiden fram till nästa kyrkoval 17 september 2017.

Det har varit ett mycket konstruktivt och inspirerande möte. Högt och lågt. Massor med idéer och förslag som stötts och blötts. Målgrupper och visioner.

Kort sagt, det känns väldigt spännande och roligt och det ska bli roligt att få förverkliga de här idéerna!

På kyrkodagarna i Sollentuna (du har väl inte glömt att anmäla dig?) kommer du att få en del information om hur vi tänker oss framtiden införkyrkovalet.

http://www.posk.se/2014-2017/kyrkodagar/kyrkodagar-2016

 

Är det rätta Vägen?

Det har startat ett nytt nätverk som heter Vägen.

Nätverket Vägen>>

Världens idag: Nytt nätverk för bibeltro inom Svenska kyrkan>>

Så här skriver nätverket på sin webbsida:

Vi vill verka för bibeltrogen kristen tro i Sverige. Nätverket riktar sig i första hand till anställda och kyrkfolk inom Svenska kyrkan, men välkomnar också alla andra som känner samhörighet med dess syften.

VÅR VISION

Nätverket Vägen vill se ett påtagligt ökat intresse för kristen tro, grundad i Bibeln. Vägen vill be om och arbeta för en Jesuscentrerad väckelse, i vilken den helige Ande får utrymme i kyrkan och i Sverige.
Nätverket VÄGEN vill se en vändning: från neddragning och nedmontering till ett påtagligt ökat intresse för bibeltrohet och för kristen tro i synnerhet. Kort sagt vill VÄGEN be om och arbeta för en Jesuscentrerad folkväckelse i vilken den helige Ande får utrymme i kyrkan och i Sverige. Bönen skall därvid ha en mycket central roll.

Från hela Svenska Kyrkan

Vi kommer från olika sammanhang med olika traditioner. Vi välkomnar alla som längtar efter växt och förnyelse inom kyrkan. Vi vill se en kyrka, som i trohet mot det givna Evangeliet, förmedlar budskapet om Jesus Kristus som den ende Frälsaren.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till något sånt här. På ett sätt så tänker jag det är jättebra att människor samlas till bön, bibelläsning och pratar teologi och lever diakoni och mission. Och det är egentligen inte skillnad mot vad som hela tiden händer i den kristna världen. Grupper av människor kommer samman och vill dela sitt kristna liv. Jag vill verkligen precis allt det som nätverket Vägen beskriver i sin vision här ovan.

Så det är bra.

Men samtidigt är det något som inte känns riktigt bra. Jag är rädd att det blir ett "vi" och ett "dom". "Vi" tror bättre och mer "riktigt" än "dom där andra" – "vi" är mer kristna.

Eller är det så att det enda "Vägen" gör är att sätta tummen på det problem som finns? Är det en ny "Luther-rörelse"?

Ständigt har det poppat upp nya grupper inom kyrkan. Grupper som säger sig vara mer bibeltrogna än andra. Som med det vill framstå som "mer" kristna. Som tolkar och uttyder bibeln och därför säger sig vara det "enda rätta".

Det kanske är precis så här det ska vara för att kristendomen ska vara en stark och levande religion. För att den inte ska bli en sekt och inkrökt.

Mycket av det som nätverket Vägen framhåller ställer jag upp på till hundra procent. Jag tycker också att vi ska be, att vi ska verka för ett ökat intresse för bibeln, kristen tro, en Jesuscentrerad väckelse. Men jag ställer inte upp på allt. Kan jag inte vara med då?

Ur POSKs vision och program:

Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där enförtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Alice hos ärkebiskopen

Alice Bah Kuhnke är gäst hos ärkebiskop Antje och hennes podprogram "Prata till punkt".

https://www.svenskakyrkan.se/pratatillpunkt

Alice är inte bara stadsråd och kulturminister – hon har också suttit i kyrkomötet för POSK 2006-2010.

Lyssna gärna på ärkebiskopens prat med en mängd olika intressanta personer.

Foto: Faximil från Kyrkans Tidning.

Konfirmandarbete genom mobilen

I Skövde nyheter läser jag att Svenska kyrkan tillsammans med högskolan i Skövde håller på att ta fram en app, ett spel till mobilen, som ska hjälpa till med konfirmandarbetet. Pengarna har fåtts från projektet "Dela tro- dela liv"

Projektet startas 2015 och kommer att fortgå till 2017.

Skövde nyheter: Kristet spel till mobilen>>

KYRKOSPEL
I framtiden kommer konfirmander att kunna lära sig mer om kristen tro genom ett spel i mobilen. I ett nystartat projekt samverkar Svenska kyrkan, Högskolan i Skövde och iUS Innovation AB för att tillsammans utveckla spelet som kan få spridning i hela Svenska kyrkan.

Jag trycker det här är helt lysande. Ytterligare en kanal för att nå ungdomar och vuxna som gillar att spela spel i sin mobil. Här får de en chans att göra det och samtidigt lära sig något om kristen tro och kanske våga ställa fler frågor när de träffar präster, pedagoger eller andra kristna i sin närhet.

Det ska bli spännande att se det här spelat när det väl blir färdigt.

http://www.lidkopingsnytt.nu/2015/10/15/framtidens-konfirmation-ett-dataspel/

Allt på ett ställe – Livet i Svenska kyrkan

Visst vore det himla kul om man kunde gå in på Svenska kyrkans webbsida och hitta alla församlingsblad som ges ut? Eller länkar till alla fina och roliga filmer som produceras runt om i församlingarna? Eller annat som händer och sker?

Men om du letar runt på Svenska kyrkans webbsida så hittar du inte det.

Däremot så har Martin Garlöv sedan ett par år samlat på sig länkar och delar frikostigt med sig av dessa.

Via bloggen "Livet i Svenska kyrkan " så kan du hitta församlingstidningar, poddar, bloggar, inspelade gudstjänster, pressmeddelande och en massa annat som ligger tillgängligt på internet – men här och nu samlat på ett och samma ställe.

Så här skriver Martin Garlöv själv på bloggen:
Bloggen Livet i Svenska Kyrkan skrivs mestadels av mig Martin Garlöv. Jag har varit medlem i Svenska Kyrkan i hela mitt liv och jag döptes under mitt första levnadsår i Kumla kyrka i Strängnäs stift den 26 juni 1960.

Hösten 2009 fick jag för mig att möta ett tillfällig svårmod – över sakernas tillstånd i den kyrka jag är en del av – genom att samla och dela med mig av de berättelser och händelser som vittnar om att det
finns hopp om livet och en framtid av se fram emot. Det var grunden till bloggen Livet i Svenska Kyrkan.

Några månader senare, i början av 2010 och i tiden mellan två större kyrkliga möten i min hemstad Uppsala, så fick bloggen sitt syskon i en community på nätet. Även den under namnet Livet i Svenska Kyrkan.

Det händer så mycket bra i Svenska Kyrkans församlingar. Mest hela tiden och överallt. Hjälps vi åt att berätta för varandra, kan man ana bredden och djupet. Ser jag det glimma till, så vill jag sprida det. Får jag en upplysning, för jag den vidare. Med lust och längtan mot mer söndagsglada och levande församlingar.

Bidra gärna till innehållet i den här bloggen, genom att kommentera inlägg och genom att skicka tips till mig om just livet i Svenska Kyrkan. Skriv till martin.garlov@svenskakyrkan.se eller skicka sms eller
ring 0733-578 501

Vad har du att bidra med till Livet i Svenska kyrkan?

http://blogg.svenskakyrkan.se/livetisvenskakyrkan/

Foto: Martin håller ett seminarium under "En salig webbröra"

Martin är också POSKare i Uppsala stift men jobbar nu som kommunikatör i Lunds stift

Herre Gud & Co

Har du sett de där underbara bilderna från "Herre Gud & Co"? Det är Royne Mercurio som på kvällarna sitter och ritar en liten bild som han lägger ut och delar på nätet. Först via en blogg, numera också via facebook och instagram.

Bilderna har nått en publik långt utanför den kyrkliga och bilderna delas friskt i de sociala medierna.

I samband med bokmässan kom den ut en bok med 365 bilder i ett praktiskt format som går att ställa på bordet.

Läs om Royne i Kyrkans Tidning här>>

Det står i artikeln att det var lätt att få ett bokkontrakt. Jag har fått höra att Verbums förlag gjorde en "Astrid Lindgren". Dvs de förstod inte hur bra detta var och därför är boken utgiven på Libris istället.

http://www.libris.se/herregud-co-1.369415

Royne Mercurio är till vardags kommunikatör för Svenska kyrkan i Linköpings domkyrkopastorat. Men ritar det gör han på kvällarna när han kommit hem från jobbet. Då kan man ställa sig frågan vilken av Roynes uppgifter som sprider mest goodwill för Svenska kyrkan. Det som han gör där han får betalt eller det som han gör när han ritar på sin fritid? Nej, det ena förtar verkligen inte det andra. Men det får mig att fundera lite.

Jag är glad över de härliga teckningar som Royne så generöst delar med sig av. Och jag är glad att han har fått ge ut en bok.

http://herregudochcompany.blogg.se/

https://www.facebook.com/herregudco

https://instagram.com/herregudco/

Bild: Royne Mercurio Herre Gud & Co

Troll eller änglar?

I dag har jag varit på "En salig Webbröra" – en "unconferens" om webb och digitala medier inom Svenska kyrkan. Det var Svenska kyrkan i Göteborg som ordnade konferensen och vi höll till i Örgryte församlings församlingshem.

En "unconferens" översätts med ett svenska ord till "knytkonferens". Det vill säga – det är deltagarna själva som utgör programmet. Man hjälps åt. Alla som vill får sätta upp sig på ett tidschema och tala i 20 minuter eller 40 minuter. Det kan vara ett föredrag eller en diskussion eller en workshop. Ett ämne som man tror kan intressera och som man vill dela med sig av.

Jag var på sessioner om facebook i församlingen, om vi ska låta frivilliga hjälpa till med facebooksidor, vilken utrustning en informatör behöver, hur vi får igång bloggandet, vilka frågor vi vill ha svar på inför kyrkovalet 2017 och var vi ser kommunikationen om fyra år (i värsta fall och i bästa fall). Superintressant och så roligt att alla vill dela med sig och nätverka.

Vi fick också höra Per Hård af Segerstam som berättade om kyrkokansliets arbete med att uppgradera och byta ut hela webben på Svenskakyrkan.se. Ett arbete som de lokala webbredaktörerna i församlingarna kommer bli mycket involverade i. Du kan läsa mer om det på utvecklingsbloggen>>

Men vad jag särskilt vill lyfta i dag är den morgonbön som kyrkoherde Maria Ottensten ledde oss i. Hon kopplade arbetet på webben till texterna från söndagen som handlar om kampen mot det onda. Hur ärkeängeln Mikael kämpade mot det onda.

Och hon jämförde detta med den kamp som pågår ute i sociala medier. Bland annat nämnde hon det hat som biskop Eva Brunne utsatts för den senaste tiden. Maria hänvisade till Martin Luther och åttonde budet och dess förklaring:

Åttonde budet
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Vad betyder det?
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, förtalar eller ljuger om vår nästa, utan försvarar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.

Vi behöver ha detta för våra ögon. Vi behöver verkligen tänka på vad vi skriver och vad andra skriver på nätet. Och vi behöver vara nätänglar – som likt ärkeängeln Mikael strider för Guds rike mot de digitala "troll" som finns på webben. Därför behöver vi hjälpa varandra och "nätvandra" – ta upp kampen mot dåliga ord, hårda påhopp och göra detta på ett kärleksfullt och respektfull och ödmjukt sätt.

Låt oss på nätänglar!

Bara en liten prick…

Förra veckan presenterades olika twitterlistor. Listor som på olika sätt hade mätt och på något sätt försökte säga vem som var "bäst" på twitter.

Den ena grafen är Twittercensus.

http://twittercensus.se/graph2015/#

Den mäter egentligen bara hur många följare man har och hur många man själv följer.

Här hittar du riksPOSK på den kartan

http://twittercensus.se/graph2015/pos/0.36839_0.4749_40

Den andra listan tittar istället på hur många hur twittrarna interagerar och pratar med varandra. Då blir det helt andra listor. (I den listan fanns POSK inte med).

Graf över samtal på svenska Twitter Q1 2015>>

Det spelar kanske inte så stor roll men jag tycker att vi som kyrka ska fundera på varför det är så få tydligt kyrkliga profiler som finns med på denna twitterarena. Och det gäller båda listorna. 

Är inte detta en bra kanal att också bedriva mission och teologiska samtal? Som ett komplement till gudstjänster, bloggar osv?

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet.
(…)
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.