… utsätt oss inte för prövning

Ibland har jag så svårt för raden ”och utsätt oss inte för prövning” när jag ber Herrens bön. Allra helst i samband med något som känts som en prövning.

Men så tänker jag till lite och inser ganska snart att Gud var ju där. Hen var med mig och såg till att jag, trots allt, kom genom ”prövningen” vid gott mod. Att jag fanns där, mitt i det jobbiga för att jag, med mina gåvor behövdes. Och att någon annan fanns där för att hens gåvor behövdes (för mig).

 

Dagen Luther:"Gud har skapat gemenskapen i kyrkan och påbjudit broderskapet, såsom Skriften säger: Ve dem som är ensamma, ty om någon faller etc (finns ingen som hjälper henne upp)."

Publicerat av POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan den 19 augusti 2017

 

Söndagens tema är Nådens gåvor. Det finns många bilder hur vi i kyrkan behövs med våra olika gåvor. En symbol är ett skepp som tar sig fram över vatten. Dopets vatten bär kyrkan. Drivkraften är Andens vind. Ombord på skeppet finns det uppgifter för var och en.

Du och jag, vi alla behövs i kyrkan. Vi har alla en uppgift. Och allas gåvor behövs för kyrkan.

Tänk på vilodagen

Efter en ganska intensiv period med mycket jobb, sommarlovslediga barn som kräver aktiviteter och samtidigt få vardagen att flyta så funderar jag vidare kring återhämtning.

Tredje budet: ”Tänk på vilodagen, så att du helgar den.”

Det är viktigt med återhämtning och reflektion. En stilla stund med mig själv och mina egna tankar. Lyssna på Guds ord. Läsa evangelium.

Nu följer ytterligare fem intensiva veckor fram till kyrkovalet – och för att vi ska klara av dessa veckor utan att glömma bort varför vi gör detta kan det vara klokt att följa tredje budet.
För att orka med dessa veckor utan stupa kan det vara bra att tänka efter före vad just du behöver för att orka med ända fram till 17 september.

Mina tips, som funkar bra för mig, är

  • Omväxling – att byta fokus, eller arbetsuppgifter, ger mig ny energi. Dock ett varnande finger, det är inte bra att bara byta mellan energikrävande saker. För att omväxling ska fungera bäst är det bra med en stunds återhämtning också.
  • Planering – vet du vad du ska göra och när behöver du inte lägga en massa energi på att fundera över det. Och händer det något oförutsett så är jag mer förberedd.
  • Gör det du tycker är kul – är något roligt blir du bra på det, och då blir det ännu roligare.

För att nu få andlig-återhämtning ska jag nu lyssna på radiogudstjänsten från S:t Nicolai kyrka i Örebro.

Sanningssägare

Igår behövde jag en stunds återhämtning för att rensa tankarna. Precis när jag kände så föll mina ögon på Andakt på väg och det fick bli den senast upplagda filmen att vila till.

 

Sanningssägare finns det gott om, tyvärr. De där som vrålar högt och vägrar lyssna på andras syn på saken. För det är bara deras syn som räknas!

Sanningssägare, eller kanske snarare samsynsivrare som kräver att alla ska tro som de, för allt annat är fel, fel, FEL!

Sanningssägare, som när de blir motsagda och ifrågasatta tror att de blivit tystade eller censurerade.

Sanningssägare med enkla lösningar på komplexa problem.

Jag kan varmt rekommendera Andakt på väg! Följ på YouTube, det kommer en ny film varje vecka som är uppbyggd på samma sätt som jag tycker är väldigt fint och ger möjlighet att verkligen fundera över bibeltexten.

Avslutar med en uppmaning från bland annat Kyrkornas världsråd, att be för fred på Koreahalvön.
Här finns bönen på engelska.
Här finns lite mer information om bönen och dess uppkomst.

 

Ur POSKs program:

Internationellt arbete, hållbarhet, miljö och rättvisa

Kyrkans primära uppgift är att skapa möjligheter för människor att möta Kristus.
Kristi kärlek driver oss att ta ansvar för såväl utvecklingsarbete och katastrofbistånd som för den hotade skapelsen.

Arbetet med opinionsbildning för internationellt bistånd är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet till att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter, och utveckling av vänförsamlingsprojekt är därför viktiga.

Världen präglas på många sätt av våld och övergrepp. Det är en synd när sådant sker. Svenska kyrkans internationella arbete är viktigt för att uppmärksamma hela kyrkan på vad som sker och att förmedla de hjälpinsatser som måste sättas in.

Det är ytterst viktigt att skapa engagemang för de kristna i världen som är förföljda, utsatta för våld och övergrepp för sin tros skull. POSK menar att Svenska kyrkans hjälpinsatser till dessa måste öka. Särskild uppmärksamhet ska riktas på barns och kvinnors situation.

POSK vill att kyrkan utifrån ett teologiskt perspektiv ska tala tydligt om konsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser, och vikten av en mer rättvis resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

[…]

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att arbetet med opinionsbildning om internationellt bistånd ska fortsätta
att stöd till att rekrytera och utbilda internationella ombud och stöd till vänförsamlingsprojekt ska fortsätta
att stift, pastorat och församlingar anslår medel till internationell diakoni och mission

Andlig klarsyn

Just idag kändes dessa ord så otroligt passande när temat är ”Andlig klarsyn”.

Just idag accepterar jag andras livsval

Det är inte vår uppgift att övertyga någon annan om att de borde börja tro på Gud. Vi kan bara hjälpa varandra att bli medvetna om vad vi egentligen tänker och känner längst där inne. Vi kan lyssna och lära av varandras tro, tvivel och olika bilder av Gud. Vi kan försöka älska vår nästa precis som hon är och hjälpas åt att ingjuta livsmod i varandra.

Vilken livssyn har jag svårast att acceptera?

Fundera över frågan, för det gör något med oss när vi funderar över sådant.

Jag har nog svårast att acceptera de som nogsamt stoppar in medmänniskor, och därmed sig själv, i olika fack och sedan vägrar att se att människor kan förändras. Än värre att göra denna indelning utifrån ett enda uttalande.

 

Ur POSKs program:

Teologisk mångfald och respekt

Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner. Det är en styrka att det ryms många olika sätt att förstå och tala om Gud.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och verkar för respektfulla samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger även bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att traditioner och fromhetsriktningar som ryms inom Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ska kunna utövas och utvecklas
att en generös attityd ska prägla mötet mellan grupper med skilda uppfattningar inom kyrkan
att samtalsklimatet i Svenska kyrkan präglas av respekt för varandra och varandras olika åsikter

POSK-psalm?

För några veckor sedan skrev jag om psalmen ”Blott i det öppna” och strax efter jag hade publicerat inlägget fick jag ett meddelande från Carina som delade med sig av vad hon skrivit om en annan psalm i den svenska Psalmboken.

Hon utsåg självrådigt psalm 288 till POSK-psalmen efter en gudstjänst 2009 fast det är fortfarande lite oklart om det verkligen är POSK-psalmen.

(Jag blev lite full i skratt när jag en vecka senare gick på mässan för att inse att en av psalmerna var just 288!)

Jag kan tycka att båda psalmerna fungerar för POSK. Men att de kanske passar bäst i lite olika tillfällen. 288 är en bra inledningspsalm inför ett möte. Medan 90 mer berättar hur vi ser på kyrkan i världen och där vi verkar genom och i POSK.

Vad tycker ni kära POSKare? Ska vi överhuvudtaget ha en POSKpsalm? Eller ska vi ha flera? Vi har ju faktiskt en hel psalmbok att hitta passande psalmer ur så varför begränsa oss – det kanske är bäst att låta hela psalmboken vara vår källa till sång till samlingar.

 

Tror du att musik kan vara inspirerad av Gud? Psalmen Måne och sol, med text av Britt G. Hallqvist, har nummer 21 i psalmboken. Melodin är skriven av Egil Hovland som berättade att han fick melodin genom en uppenbarelse. Måne och sol, vatten och vindoch blommor och barn skapade Gud.Himmel och jord, allting är hans.Herren vår Gud vill vi tacka.Herre, vi tackar dig. Herre, vi prisar dig.Herre, vi sjunger ditt heliga namn.Jesus, Guds son, levde och dog för alla, för oss, lever idag,ja, han är här, ja, han är här.Herren vår Gud vill vi tacka.Herre, vi tackar dig …Anden, vår tröst, levande, varm och helig och stark,talar om Gud, stöder och bär dag efter dag.Herren vår Gud vill vi tacka.Herre, vi tackar dig …

Publicerat av Svenska kyrkan den 4 augusti 2017

På tal om psalmer, ps 21 Måne och sol,  tror jag var den första som jag lärde mig utantill. Jag blir alltid lika förvånad när bänkgrannen nogsamt läser texten till den när den sjungs i kyrkan. Men alltid lika glad när min dotter, utan psalmbok, klämmer i så det ekar i hela kyrkan!

Blott i det öppna

På dagens mässa i Brukskyrkan i Hörnefors sjöng vi psalm 90 Blott i det öppna och jag kände mig så glad och tacksam över att få tillhöra Svenska kyrkan – och POSK, där denna hållning är så levande.

”Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.”

Som jag ser det är det Svenska kyrkans styrka att vi alla får plats, det finns en mångfald av teologiska tolkningar och tankar och vi tar vara på dessa på ett respektfullt sätt. Jag vill verkligen inte att vi alla ska tycka och tänka på samma sätt, för tänk så tråkigt det skulle vara.

Även om det finns de som tolkar bibeln väsensskilt från mig så är vi precis lika välkomna. Och vi respekterar varandra. Det är också nyttigt att ibland få utsättas för andras tolkningar.

”Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.”

Dagens rubrik är ”Efterföljelse” och den sjätte söndagen efter trefaldighet uppmanar oss att vandra efter Kristus likt pilgrimer. Vi leker så att säga ”Följa John” med Jesus, där Jesus är vår ständige John. Men för att bäst kunna följa efter måste vi vara nära Jesus annars blir det lätt att du tolkar någon annans tolkning. (Och det var ju inte viskleken vi skulle leka …)

”Leva i världen omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid, följd av hans trofasthet.
Mörkret du möter aldrig i ensamhet.
Blott i det öppna ligger din möjlighet.”

Var öppen och håll Jesus nära så är du aldrig ensam. Vid tveksamheter fråga dig Vad skulle Jesus göra? så är du snart på rätt stig igen. Så nu ska jag vara med min familj för det är vad jag tror att Jesus skulle göra denna härliga sommar-söndag.

Ur POSKs program:

Teologisk mångfald och respekt

Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner. Det är en styrka att det ryms många olika sätt att förstå och tala om Gud.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och verkar för respektfulla samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger även bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att traditioner och fromhetsriktningar som ryms inom Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ska kunna utövas och utvecklas
att en generös attityd ska prägla mötet mellan grupper med skilda uppfattningar inom kyrkan
att samtalsklimatet i Svenska kyrkan präglas av respekt för varandra och varandras olika åsikter

Stort att resonera med ungdomar

Lördagskrönika från Manilla Bergström, först publicerad i Göteborgs-Posten den 1 juli ”Det är stort att få resonera om livet och tron tillsammans med ungdomar som står på tröskeln till vuxenlivet och som nu gör sina egna vägval”

Nyss hemkommen från läger med sommarens konfirmander funderar jag över min egen konfirmandtid och vad jag minns av den. Lägerminnen och bilder av sommaridyll, bad och bus, sol och lek, allvar och skratt blandas med minnen av nya vänskaper, nya lärdomar, nya intryck och nya tankar.
Jag minns att den tiden fick mig att känna mig så trygg och den känsla som jag burit på sedan dess är vissheten om att jag aldrig är ensam och att jag alltid är älskad.

Denna helg samlas de trettioåtta konfirmander som jag nu har fått följa en bit på livets väg.
De bekräftar att de vill leva i den tro som de har blivit döpta till och att de vill visa den i kärlek till både Gud och medmänniskor.
Vi sänder dem vidare på vägen genom livet med uppdraget att de ska göra Guds kärlek synlig i världen.
Jag lägger handen på konfirmandernas huvud och var och en av dem får höra sitt namn och en bön om att Guds goda ande ska vara med dem på alla deras vägar.

Det är stort att få resonera om livet och tron tillsammans med ungdomar som står på tröskeln till vuxenlivet och som nu gör sina egna vägval. De är fortfarande frimodiga på det sätt som vi är som barn och när jag ser dessa härliga individer i den gemenskap som de växer in i, så tänker jag på de lärjungar vi just läst om i evangelierna. Vi är olika och gemenskapen är brokig och spretig men vi delar samma bröd vid samma bord.
Oavsett vart vägen bär och vilken väg vi än tar så har Jesus gett oss löftet att vara med oss alla dagar till tidens slut.
Vi prövar oss fram genom livet, vi möter hinder och stannar vid vägskäl, provar okänd mark och blir ledda på nya vägar.
Men var vi än går och vart vi oss i världen vänder, är Gud med oss. Nu och alltid.

Den här helgen läser vi texten om den förlorade sonen i många av våra kyrkor. Där berättar Jesus om sonen som gett sig av och är långt hemifrån, om hur han minns hur gott alla hade det hemma hos hans far och hur sonen bestämmer sig för att återvända.
För han vet trots allt var hans hem är! Därhemma är han efterlängtad av sin far som ser sitt barn komma vandrande redan på långt håll och glädjen går inte att ta miste på! Fadern ställer till stor fest och dukar sitt bord för alla för att fira att sonen är hemma igen.

När jag lägger min hand på konfirmandernas huvud och sänder ut dem i livet med bönen om att Guds goda ande ska vara med dem på alla deras vägar så vill jag att de ska veta att de aldrig är ensamma, att de alltid är älskade.
Och jag vill att de ska veta var deras hem är. Och att de alltid kan välja vägen hem.

På väg – i samma riktning

Lördagskrönika från Manilla Bergström, först publicerad i GP den 6 maj. ”Vi som läser detta har turen att bo i ett land som vi inte behöver fly ifrån. Vi bor i ett land som människor flyr till. För att klara livhanken”

Vägar korsas och vägar möts i livet. Många vägar går parallellt och ser olika ut men har ändå på något sätt samma riktning. Vart leder din väg? Vart är vi på väg?

Under tiden efter påsk firar kyrkan livet och uppståndelsen, segern som ger hopp om ett nytt liv. Efter de många samtal om integration som jag har haft på sistone och om kyrkans roll i fråga om att ge människor chansen till en ny start i ett nytt land, får helgens tema en ny innebörd. Uttrycket ”Vägen till livet” får en annan klang, dovare, djupare och med större resonans än tidigare. Alla är på väg mot framtiden och mot något som väntar. Vi är många som låter vägen leda oss framåt. Vi berikas av varandras erfarenheter och berättelser längs vägen. Många tar ut en ny väg mot ett nytt liv med en strävan att ge sitt eller sin familjs liv en verklig chans. Det finns en strävan i oss alla att välja en väg i livet som leder till liv. Till det liv man hoppas på, eller för att kunna leva över huvud taget.

Vi som läser detta har turen att bo i ett land som vi inte behöver fly ifrån. Vi bor i ett land som människor flyr till. För att klara livhanken. Vi bor på en plats i världen där det finns hopp om livet och en framtid att tro på. Jag tänker på de pojkar som kommit hit och vars framtid nu är så otrygg så att de inte vet om de vågar leva. Jag tänker på mannen som ordnar sig en tillvaro här men som inte har sett sin fru eller sina barn på ett par år eftersom de ännu inte har lyckats nå hela vägen fram utan fortfarande vistas i ett flyktingläger långt bort. Men han hoppas, strävar och tror. För livets skull.

När jag lyfter blicken lite och ser bort över havet, tänker jag på alla de som lämnade svälten i vårt land för att kunna få en framtid med mat och livsnödvändiga förutsättningar i Amerika. Det var annorlunda, för bara lite drygt hundra år sedan, men samtidigt var det precis samma sak då. Det nödvändiga valet att välja livet och en framtid av hopp. Jag ser alla de svenskar i min egen ålder vars föräldrar kom hit för att kunna få arbeta, eller för att få leva ett liv i frihet, öppenhet och solidaritet. Vi är alla på väg åt samma håll, med samma hopp och samma strävan, på vägen som leder till livet.

I bibeln kan vi läsa om hur invandraren ska behandlas väl och att vi alla har varit invandrare någon gång, eller varit främmande någonstans. Vi kan läsa om hur Gud leder oss på trygga vägar både i behagligt dagsljus eller i nattsvart mörker. Jag läser om vårt uppdrag som kristna att trösta och bygga upp våra medmänniskor och jag läser Jesus uppmaningar om att älska varandra. När Jesus är på väg mot korset och uppståndelsen säger han: en kort tid är jag kvar hos er, ni kan inte följa med nu men en gång ska också ni få vara där jag är. Och så ger han sina vänner ett bud att leva efter. Så som jag har älskat er ska ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Och jag ber: Gud, du som ger oss den glädje som ingen kan ta ifrån oss, för oss på dina vägar till det mål som du har lovat oss och lär oss att älska varandra. Amen.

Manilla Bergström
Präst

Herden, vår vän

Tankar för helgen från Emma Hedlundh

Många av oss har kanske aldrig sett en herde, ändå samtidigt verkar bilden av herden ha fått fäste hos oss. Vi kan ta till oss den och förstå vad den står för utan att ha en verklig referens. Kanske kan vi det just för att flera av Bibelns texter så målande beskriver herdens uppdrag. Vi lär oss att herden är någon som vaktar och vallar, som vårdar och tar om hand, som känner sina får och ger dem allt de behöver, som letar upp den som är bortsprungen och som ger sitt liv för fåren.

Ibland känns herdebilden problematisk. Det främsta skälet kan vara att vi i dag inte har någon relation till vad det är att vara herde, men det lyfts också fram att dagens människor skulle ha svårt för bilden för att vi lever i en så individualistisk tid, där detta att höra till en flock som vallas runt, att bara vara en i mängden, är något av det värsta vi kan tänka oss. Det ligger nog något i det – vi vill bli sedda som de unika personer vi är – men jag tror att det inom de flesta av oss också finns en längtan efter att tillhöra en gemenskap, att få vara en del av något större och att få betyda något för andra.

Det finns en trygghet i vetskapen att vår herde, Jesus Kristus, känner var och en av oss, och att han alltid håller oss i sin hand. Han ger oss frihet, låter oss utforska okända marker och följa spår som leder bort från honom, men han tappar aldrig kontakten med oss och vänder oss aldrig ryggen. Även om vi själva kan känna oss vilsna låter han oss veta att han och flocken är vår fasta punkt, den trygghet vi alltid kan återvända till.

I Psaltaren 23 läser vi: Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig…

Jag tror att vi behöver leva i vad den här psalmen faktiskt säger. Våra liv är komplexa, vi lever på ett eller annat sätt ständigt i skärningspunkten mellan gott och ont, mellan glädje och sorg, och många av oss kämpar, med oro, sjukdom, ekonomi, relationer. Den Gud jag tror på kommer inte att lämna oss ensamma i den kampen.

Gud har givit oss Jesus, och Jesus leder oss till lugna vatten där vi får vila. Han ger oss kraft och följer oss in i det allra mörkaste, och när inga andra utvägar finns kvar, ger han sitt liv för att vi ska få del av det eviga livet. Han går in i gravens mörker, håller sitt löfte att inte lämna oss ens där  – och kliver så ut i påskens ljus och visar att han är Messias, den som vi har hoppats på, och som nu har besegrat döden och i sin stora kärlek ger oss evigt liv.

 

Emma Hedlundh är präst i Bälingebygdens församling. Hon är en av POSKs tre ledamöter från Uppsala stift i kyrkomötet.

Tro och tvivel

EVANGELIUM

Dagens evangelium är från Johannesevangeliet kapitel 20, vers 24 – 31

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

 

Visst är det viktigt att tro. Men jag tänker att tvivlet också måste få finnas och att vi ej ska vara rädd för tvivlet. För på andra sidan, bortom tvivlet, har tron växt sig starkare. Tvivlet är så att säga en förutsättning och vidareutveckling av tron.

Att samtala kring bibelns texter tillsammans med andra är för mig en form av tvivel ”light”. Att ifrågasätta och bolla tankar blir en form av tvivel. Tron utvecklas och stärks.

Tro, javisst. Men våga tvivla ibland.