Grattis till biskop electa!

Susanne Rappmann, kort ljust hår och glasögon. Prästskjorta och en sjal i rosa nyanser om halsen

Nu står det klart att Göteborgs stifts nya biskop blir Susanne Rappmann. Resultatet är i skrivande stund visserligen preliminärt men det finns inget tvivel om att det är Susanne Rappmann, som fram till biskopsvigning i Uppsala den 4 mars 2018, som är biskop electa.

Susanne Rappmann prästvigdes 1992 i Göteborg som en av de första kvinnliga prästerna i Göteborgs stift. Så att hon nu blir den första kvinnliga biskopen i Göteborg är som att cirkeln sluts.

Så här skriver olika tidningar om biskop electa Susanne Rappmann:

Kyrkans tidning

Tidningen Dagen som frågar om det är symboliskt viktigt med en kvinnlig biskop i Göteborgs stift, vilket Susanne besvarar klokt och personligt.

”Jag tror att det är viktigt att det är en kvinna som blir biskop i Göteborg, men det är inte det enda som är viktigt. Men ur mitt eget perspektiv känns det fantastiskt roligt att ha fått vara med under den förändring som skett de senaste 25 åren i stiften. ”

Göteborgsposten

”– Det känns fantastiskt. Jag känner bävan inför uppgiften som är stor och svår, men just nu ska jag leva på glädjen, säger Susanne Rappmann.”

SVT väst

” Vilka frågor kommer vara viktigast för dig i arbetet som biskop?
– Kyrkans enda och viktigaste fråga är att ge människor hopp och tro. Det behöver göras på olika sätt utifrån olika sammanhang. Hur gör vi med de resurser vi har?”

 

Foto: Harald Nilsson

Utfrågningar i Luleå

I eftermiddag är det dags för utfrågningar av de fem kandidater som ställer upp i biskopsvalet i Luleå stift. Detta sker i Kulturens hus i Luleå från klockan 12.30 och några timmar framåt. Har du inte möjlighet att vara på plats i Luleå kan du följa utfrågningarna via webbsändning som du hittar här.

De fem kandidaterna som fått mer än fem procent av rösterna i nomineringsvalet och som kommer att höras i eftermiddag är:

Åsa Nyström, stiftsadjunkt i Uppsala stift.
Anders Göranzon, lärare på Svenska kyrkans utbildningsinstitut.
Leif Nordenstorm, direktor på Fjellstedtska skolan.
Gunnar Sjöberg, kyrkoherde på Costa Blanca.
Kenneth Nordgren, kyrkoherde i Umeå pastorat.

Vill du läsa mer om kandidaterna i väntan på att utfrågningen börjar kan du göra det här.

Om en vecka, den 14 november, är det dags för valomgång 1 i Luleå stift. Om ingen av biskopskandidaterna får femtio procent av rösterna då går de två med flest antal röster vidare till valomgång två. Det kommer då att ske den 5 december.

På tal om valomgång två, det är dags för denna omgång för biskopskandidaterna i Göteborgs stift i morgon, den 8 november mellan 9-11. Ett preliminärt resultat av det valet förväntas komma vid 13.

Valet står mellan Susann Rappmann och Erik Johansson, där Rappmann fick 36,9 % av rösterna i första omgången och Johansson 21 %. I väntan på resultatet från detta valet så kan det kanske vara på sin plats att titta lite på deras utfrågningar. Kanske fundera över vem du hoppas på!

Två biskopsval pågår

Som jag skrev för en vecka sedan så är Göteborgs stift mitt inne i ett val av ny biskop. I skrivande stund avslutas den första valomgången och tidigast 13:00 redovisas resultatet på Göteborgs stifts webb.

Enligt Kyrkans tidnings Lennart Lundberg verkar valet stå mellan två kvinnliga kandidater; Susanne Rappmann och Cristina Grenholm. Det ska bli intressant att se om Lundbergs analys visar sig stämma. Jag som har lyssnat på utfrågningen, kanske inte så fokuserat, tycker att det är ett svårt val med många bra kandidater. Alla med sina fördelar och nackdelar så jag avundas verkligen inte de som nu gjort sitt val i första omgången.

Men Göteborg är inte ensam om att utse en ny biskop. Även Luleå stift är inne i processen att utse ny biskop efter Hans Stiglund. Igår var det elektorsval för att ta fram biskopskandidater som går vidare till utfrågning den 7 november och sedan första valomgången den 14 november.

Det är fem kandidater som gått vidare med en kandidat som fått mer än dubbelt så många röster som näste man i resultatlistan.

Biskopskandidater           Röster            Procent
Åsa Nyström                             236                   43,7
Anders Göranzon                     107                   19,8
Leif Nordenstorm                    54                      10
Gunnar Sjöberg                        38                      7
Kenneth Nordgren                   31                      5,7

Vi säger grattis till dessa kandidater och ser framemot att få följa utfrågningen på Kulturens hus i Luleå. Antingen på plats eller via direktsändning via webben. Bloggen har all anledning att återkomma till frågan i november.

Nu inväntar vi spänt resultatet från Göteborg!

(Ja, jag vet att även Visby stift ska utse ny biskop men det är inte förrän i januari som de på allvar kliver in i valprocessen. Första datum att hålla koll på är 14 november då valet av elektorer ska vara inne. Läs mer om detta på Visby stifts webb.)

Hearing i biskopsvalet Göteborgs stift

Just nu (11 oktober 9-16:30) pågår hearing inför biskopsvalet i Göteborgs stift. Du kan följa den här:  (edit efter avslutad utfrågning, lägger till länk till spellistan med utfrågningarna istället)

De sju som gått vidare i biskopsvalet är Susanne Rappman, Erik Johansson, Cristina Grenholm, Jonas Eek, Esbjörn Särdquist, Maria Klasson Sundin och Sven Hillert. Vill du läsa vad de svarat på Kyrkans tidnings tre frågor
1) Varför vill du bli biskop i Göteborgs stift?
2) Vilka är de viktigaste frågorna du vill driva om du blir biskop?
3) Hur ska Svenska kyrkan hantera det minskade deltagandet i gudstjänster och kyrkliga handlingar?

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/fragor-och-svar-darfor-vill-de-leda-goteborgs-stift

Det är sorgligt när de goda rösterna tystnar

Lördagskrönikören i Göteborgsposten, Manilla Bergström, skriver om goda och lågmälda röster, som inte lyckas slå sig fram i det hårda flödet – och därmed riskerar att tystna.

I det stora flödet av röster som hörs och debatter som förs känner jag ibland att jag drunknar i hårda ord eller debattörers iver att dra ner varandra. Ett smittsamt missnöje märks i alla sammanhang. I skolans värld bland både barn och vuxna, i vår vardag, i sociala medier och i tidningar. Kritiska röster behövs och är välkomna. För det är viktigt att ifrågasätta det man är tveksam till och att markera när man är frustrerad. Men ibland blir debatten skev och de röster som hörs förstärker varandra tills bara de skrällande rösterna hörs. De röster som hörs mest är ibland som ekande brons och skrällande cymbal trots att de inte är flest. Och varför tystnar de andra?

Den senaste tiden har jag hört en del lågmälda röster, från dem som inte hörs i debattforum, som inte slår sig fram i det hårda flödet för att de inte vill vara en del av det eller som tystnar i ren uppgivenhet. Det sista tycker jag är så sorgligt, när de goda rösterna tystnar av uppgivenhet trots att de är just de rösterna som behövs. De kanske är lågmälda men ack, så kloka.

Vi behöver andra perspektiv och röster som bryter av. Inte för att de hörs mest utan för att de låter annorlunda! Jag känner stor tacksamhet till de som orkar ställa in fokus på det som är gott och de som vänder riktningen till det som finns all anledning att vara stolt och glad över.

Ett exempel är röster om sjukvården. Visst hör man mycket klagomål och missnöje över det som inte fungerar, väntetider, neddragningar och felbedömningar. Men alla tappra sjuksköterskor då? De vardagshjältar som oförtrutet gör allt de kan för människor som mår så dåligt att de inte orkar slå sig in i debatter men är tacksamma för livet eller varje dag av omsorg. Jo, ibland hör man en liten röst som lovsjunger dem som kämpar varje dag för att tjäna sina medmänniskor på bästa sätt. Små röster med ett annat och viktigt perspektiv.

Det finns exempel från kyrkan också. Röster hävs i både missnöje och frustration. Men i mitt eget flöde av röster på Facebook eller bilder på Instagram finns även en och annan röst från satiriker som vänder på perspektiven och ibland får mig att skratta åt det eländiga eller se debatter i ett annat ljus. Nyligen lyste en kollegas röst igenom allt, eftersom hans inlägg var annorlunda. Där stod att debatten runt svenska kyrkan i vissa delar är absurd med medvetna missförstånd, en hård ton och att man använder minsta chans till kritik. I inlägget lyftes det orimliga i att många tystnar av obehag inför debatten. Men det som framför allt lyftes fram var en stolthet och en glädje. En frisk uppmaning att vi ska dela med oss av det vi är stolta över, det som är vår glädje över att vara en del av svenska kyrkan eller en av kyrkorna i världen!

För människor finner viktiga saker i kyrkan varje dag. Tillit och tröst, ork att leva och mod att dö. Och människor arbetar hårt med barnverksamhet, ungdomsgrupper, dop, begravningar, sorgegrupper, körer och diakonalt stöd. Och det inlägget gjorde klart att det är dags nu. Dags att lyfta fram det som du och jag är stolta och glada över, allt det vi är tacksamma för! Vill du också dela med dig av det och berätta varför? Det vill jag. Så här börjar min lovsång till dem som strävar på, varje dag, i det tysta.

Manilla Bergström
präst i Göteborg

 

Från POSKs program:

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka vad kristen tro och kristet liv innebär i tro och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna det kristna evangeliet. Vi behöver tala tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare. 

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.

Ett beslut och utträde som väcker bedrövelse

Kyrkomötesledamoten Johanna Andersson, Göteborgs stift, meddelar på sin blogg att hon begärt utträde ur Svenska kyrkan, och som följd av detta avsäger sig sina kyrkopolitiska uppdrag för POSK och lämnar sitt prästämbete.

Johanna har ofta kritiserat Svenska kyrkans förenklade ställningstaganden i komplexa sakpolitiska frågor, speciellt beträffande Israel. Men det som fick henne att ta steget att lämna Svenska kyrkan är den kritik och de misstänkliggöranden som drabbat henne och de övriga initiativtagarna till kampanjen #mittkors; en uppmaning att visa sympati och solidaritet med världens förföljda kristna genom att bära ett kors synligt runt halsen.

Det är säkert några som tycker det är skönt att kyrkan blir av med en bråkstake. Men för oss som menar att Svenska kyrkan ska vara en trosgemenskap och inte alls behöver vara en åsiktsgemenskap väcker Johannas beslut bedrövelse.

Vi har vant oss vid att människor lämnar Svenska kyrkan för att de inte bekänner Jesus som sin Herre och därför inte vill vara kvar som medlemmar. Det är beklagligt, men bygger trots allt på en viss logik. Men när bekännande kristna, till på köpet präster, väljer att utträda finns det större anledning att bli bekymrad. Det må vara låga trösklar in i Svenska kyrkan, men takhöjden håller på att sänkas på ett oroväckande sätt.

Det är viktigt att notera att skiljelinjerna i dagens kyrka inte alls går där de brukade. Alla tre initiativtagarna till #mittkors är prästvigda kvinnor. I kyrkovalskampanjerna framställer sig framför allt S, C och ÖKA gärna som garanter för att inte kvinnoprästmotståndare och homofober ska ta över.

I själva verket finns kritikerna mot mycket av utvecklingen inom Svenska kyrkan inom många olika grupper, även bland dem för vilka frågan om kön är oväsentlig och vigslar av samkönade par en självklarhet.

Det är när kyrkan prioriterar demonstrationståg framför gudstjänstliv, demagogi framför undervisning, partipolitik framför diakoni och religionsdialog framför mission som de problem vi ser i dag uppkommer. Sådant sker nu i allt större utsträckning. Det är detta debatten och kyrkovalet 2017 behöver handla om.

I POSK:s kyrkomötesgrupp från Göteborgs stift kommer Johanna att saknas i höst. Lyckligtvis har vi många kompetenta namn på våra listor, och vi önskar Stefan Linderås lycka till i sin nya roll som ordinarie ledamot.

Mats Rimborg,
ordförande för POSK i Göteborgs stift

Tidigare infört som debattinlägg i Kyrkans tidning

Kan man komparera kristen?

Går det att hävda att somliga är mer kristna än andra? Eller ens att påstå att vissa är kristna men andra inte är det? Hittills har jag tyckt att det inte går att göra sådana uttalanden, i varje fall inte om andra än sig själv. Men på senare år har jag blivit allt mer fundersam. Och i dag läste jag att självaste påven lär ha sagt att Donald J Trump inte är kristen. Eller i varje fall att hans förslag att bygga en mur mot Mexiko är okristligt; det finns väl en nyansskillnad där.

Men det här är ett kontroversiellt område och ve den som vågar uttrycka farhågor över mängden asylsökande som tagits emot här i Sverige. Polisens statistik visar att det totalt anmäldes 831 misshandelsfall och 484 fall av hot och ofredanden på asylboenden under perioden 11 november 2015 till 31 januari 2016. Men sådant inger ingen oro hos kyrkliga företrädare; allt är väl och ju mer Sverige öppnar sina gränser desto bättre blir det. De som till äventyrs vågar invända mot det resonemanget är rasister och har en vedervärdig människosyn. Kristna? Nej, det är de absolut inte.

Nyligen presenterades en undersökning där mängder av präster (nästan hälften av de tillfrågade) inte tycker det är någon väsentlig skillnad mellan den kristne Guden och Islams Allah, utan det är samma Gud. Var går gränsen för vad en präst får uttrycka offentligt utan att bryta mot sina avlagda prästlöften? För visst går det att ställa högre krav på vigda medarbetare än lekmän.

Men det är ytterst ovanligt att präster fälls av domkapitlet för något de har sagt, det är mycket oftare för något de har gjort. För tre år sedan prickades en präst i Västerås stift för att ha skrivit: ”Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!”. Hon blev inte fråntagen ämbetet utan fick en prövotid på tre år som nyligen gick ut, men sade ändå upp sig från sin tjänst, gav ut en bok och öppnade café tillsammans med sin sambo.

De förtroendevalda har också ett särskilt ansvar. Men nu verkar det som om många i kyrkomötet vill införa ett lackmustest för rättrogenhet. Ljungskile pastorat har redan försökt, men Göteborgs domkapitel slog fast att de handlat i strid mot kyrkostyrelsens och kyrkomötets beslut när de krävde att sökande till prästtjänster ”med glädje” ska kunna viga både hetero- och homosexuella par för att komma ifråga för anställning. Nu kom frågan upp om att göra detta till ett krav för prästvigning (bortsett från det där med glädjen), och många verkar förespråka en sådan ordning.

Kan man komparera kristen? Jag vill helst fortsätta svara nej på det, även om det har blivit svårare. För beroende på vem som komparerar, gör jämförelsen, blir resultatet uppenbarligen helt olika. Så låt oss sluta med det och diskutera sakfrågor utan att brännmärka varandra. Nästa år är det kyrkoval. Då kommer POSK att gå till val på ett program som försvarar människors rätt att ha olika åsikter och ändå vara fullvärdiga (med)lemmar i Svenska kyrkan. Det måste finnas gränser, jag försvarar inte Västerås-prästen i fallet ovan, men toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.

I POSKs program står det:

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling.

Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK […] vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.

En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon.

Mats Rimborg
ordförande i POSK i Göteborgs stift. Ledamot av POSK riksstyrelse.

DN (19 feb 2016): Påven om Trump – Han är inte kristen>>

Lek gudstjänst, testa och pröva!

I lördags var alla kyrkoråd i Göteborgs kyrkliga samfällighet inbjudna av fullmäktige till en kyrkorådsdag. Närmare 170 personer kom till Härlanda kyrka och fick lyssna på föredrag med temat "Migration – den som visar gästfrihet kan få änglar på besök".

Ola Sigurdsson, professor i tros- och livsåskådning började med ett föredrag om "Främlingskapets teologi" och sedan fick vi höra om "Crossroads arbete med EU-migranter" (Claes Haglund), "Övernattningsboende för flyktingar i församlingen" (Pontus Bäckström) och "Juridisk rådgivning i asylfrågor" (Inger Awenlöf).

Sen kom Dag Tuvelius och berättade om kyrkohandboksremissen. Och han uppmanade alla att läsa de 100 första sidorna i remissen, långsamt! Och han uppmanade också alla att "leka gudstjänst" – det vill säga pröva gudstjänsterna i verkligheten, göra grupparbeten, rollspel. Testa och se om det som står i boken funkar i "verkligheten". Funkar det att säga då där, funkar det att gå så där, det som kan se bra ut på papper – blir det bra även i rummet?

Han berättade också att webbverktyget på intranätet, där det finns möjlighet att sätta ihop gudstjänstagendor nu är uppdaterad och uppdateras hela tiden.

På webbsidan kan du ladda ner hela förslaget och du hittar all relevant information.

Den 15 maj ska remissen vara inne. Ta chansen att tycka till om hur Svenska kyrkans gudstjänster ska gestaltas och firas i framtiden!

https://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Göteborgsfrågan – en personlig reflektion

Nu ska jag börja med att skriva att det är ett oerhört personligt färgat och vinklat inlägg. Bara så ni vet. Det gäller begravningsfrågan i Göteborg som vi i dag har behandlat i kyrkomötet.

Jag vet att många tycker att det har tagits ett mycket bra beslut i dag i kyrkomötet och att dessa personer är väldigt glada. Nu, säger de, kan man tänka framåt och allt det där. Och jag som tycker att Göteborg skulle blivit ett pastorat är inte alls glad. Jag ska försöka förklara vad frågan rör sig om och hur jag tänker. Återigen – detta är en väldigt personligt inlägg och inte en allmän POSK-hållning. Även om jag vet att det finns POSKare som tycker som jag.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Men jag försöker.

2012 tog Kyrkomötet för Svenska kyrkan ett beslut om att hela organisationen, hela Svenska kyrkan, skulle delas in i enbart pastorat eller församlingar och inte samfälligheter. (En samfällighet hade ingen pastoral ledning och det ville man undvika.) Det var utredningen "Styrning och ledning" som låg bakom detta beslut.

Ett pastorat kan bestå av två eller fler församlingar. Inom ett pastorat eller församling har man ansvar för Svenska kyrkans grundläggande uppgift, gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.

Det fick alltså inte finnas några samfälligheter. Göteborgs kyrkliga samfällighet fick dock respit med att genomföra reformen (som infördes 2014) eftersom man är så stor och har så speciella förhållanden. Den 1 januari 2018 måste dock Göteborg ha bestämt om det skulle bli ett pastorat (med en kyrkoherde och ett antal församlingar med "församlingsherdar") eller delas upp i flera enheter.

Göteborgs stift, som äger indelningsfrågan, har efter utredning beslutat sig för att dela upp Göteborgs kyrkliga samfällighet i nio enheter. (Tre församlingar och sex pastorat). Det innebär att allt ska delas upp. Personal, lokaler, gemensamma verksamheter och ekonomi, synliga och osynliga tillgångar. Det är ett stort jobb och det tar tid.

Om man tycker ett eller nio pastorat är den bästa lösningen har verkligen slagit tvärt igenom nomineringsgrupperna och det har varit ganska jämna block för eller emot en uppdelning.

Beslutet har överklagats två gånger men nu vunnit laga kraft. En uppdelning håller för fullt på att göras inom samfälligheten. Dock – för att kunna dela upp samfälligheten som stiftet vill så måste man också dela upp begravningsverksamheten. Kyrkan är huvudman och man kan inte vara huvudman över flera enheter, enligt lagar och regler. Detta skapar ett problem eftersom det enligt begravningslagen måste finnas tillgång till begravningsplats inom pastoratet. Och det saknas i några av de kommande pastoraten. Alltså är en uppdelning av begravningsverksamheten inte möjlig.

Då ville stiftet att kyrkomötet skulle besluta om ett undantag för Göteborg, så att man kunde få bilda en begravningssamfällighet – tvärs emot det beslut som togs 2012.

Kyrkostyrelsen la ett sådant förslag i en skrivelse till kyrkomötet i år och ville att det skulle skrivas in i kyrkoordningen om detta undantag.

När kyrkostyrelsens förslag diskuterade i september i kyrkomötets organisationsutskottet så valde ett helt enigt utskott att avvisa skrivelsen och föreslog att kyrkostyrelsen istället skulle få ett nytt uppdrag att komma tillbaka nästa år med ett nytt förslag. Kyrkorättsutskottet gav också organisationsutskottet rätt när det gällde att avvisa kyrkostyrelsens skrivelse. Man påpekade att det var klart olämpligt att skriva in undantag i kyrkoordningen bara två år efter att man gjort en stor förändring i organisationen och kyrkoordningen.

Organisationsutskottet ville ha ett förslag som var bättre underbyggt en det som låg på bordet, med tydliga regler och paragrafer. Förslaget för Göteborg innebär att endast det som idag ingår i begravningsverksamheten kan få vara begravningsverksamhet och man kan inte utvidga eller avveckla.

Beslutet som togs i kyrkomötet i dag var att kyrkomötet ändå valde att gå på just kyrkostyrelsens förslag och man röstade ner utskottets förslag.

Personligen så tycker jag att det är ett synnerligen dåligt förslag att splittra upp Göteborg och jag tror att Svenska kyrkan som finns i Göteborg kommer att förlora på detta. Från den 1 januari 2018 kan vi inte längre prata om Svenska kyrkan i Göteborg. Den finns inte då. Då finns Svenska kyrkan i Lundby församling, Svenska kyrkan i Nylöse pastorat, Svenska kyrkan i Örgryte pastorat, Svenska kyrkan i Torslanda Björlanda församling, Svenska kyrkan i Askim, Svenska kyrkan i Domprosteriet, Svenska kyrkan i Tuve-Säve, Svenska kyrkan i Carl-Johan och Svenska kyrkan i Västra Frölunda. Det blir nio separat och olika enheter. Ingen möjlighet till solidaritet mellan dessa enheter. Vissa av enheterna har mycket låg kyrkotillhörighet och kommer troligen att behöva höja kyrkoavgiften för att behålla den verksamhet (eller någon verksamhet) man har i dag. Några enheter kommer givetvis att vinna på en uppdelning.

Det finns många som tycker det är jättebra att det blir nio enheter istället och att mycket blir bättre. Så många är väldigt glada – jag känner mig mer missmodig.

För det första så valde stiftet att lägga ett beslut i knät på kyrkomötet som kyrkomötet inte alls borde befattat sig med. Stiftet borde ha löst frågan med begravningsverksamheten innan man väljer att splittra upp samfälligheten. Och går inte begravningsverksamheten att lösa så kanske man inte skulle ha splittrat upp samfälligheten. Enligt min åsikt så har man här valt att strunta i kyrkomötets beslut, tagit ett eget beslut i stiftet och sedan sprungit till kyrkomötet och bett dem lösa situationen.

För det andra så har nu kyrkomötet stängt möjligheten för alla andra pastorat och församlingar som skulle vilja samverka i en begravningssamfällighet (något som säkert skulle vara önskvärt på fler ställen.) Göteborg har heller ingen möjlighet att utvidga och lägga till Mölndal, Partille eller andra närbelägna begravningsverksamheter. Och tycker detta är också djupt olyckligt.

Jag är upprörd för jag tycker att Göteborgs stift har lämpat en lokal fråga i knät på kyrkomötet och medelst utpressning fått kyrkomötet att besluta ett illa underbyggt och genomtänkt förslag. Nu är man fastlåst i kyrkoordning och jag tror att detta kommer att ställa till problem.

Jag förstår att det är besvärligt för begravningsverksamheten i Göteborg, jag förstår att det handlar om hur man tar hand om sin personal och hur man ska planera verksamheten. Men jag har försökt att ha en större bild, ett längre och vidare perspektiv.

Med detta sagt så vet jag att många nu är väldigt glada. Att man nu kan jobba vidare och planera för sina egna enheter, där man förväntar sig närdemokrati och ansvar på en närmare och lokal nivå. Nu måste man bygga upp nio enheter för löneadministration, lokaladministration, telefonväxel och IT-avdelning. Det är möjligt att detta kommer att kunna köpas av stiftets servicebyråer – men det har inte varit lätt att få klarhet i vad som ingår eller vad det kommer att kosta.

Jag är i alla fall väldigt oroad och jag är inte intresserad av att ta del i en uppdelning av något som jag tycker fungerar bättre i solidaritet och gemenskap. Jag kommer att vara kvar den här mandatperioden men kommer på allvar att fundera över om jag vill vara med och ta ansvar i den nya organisationen. (Det är ju inte säkert att någon vill att jag ska vara med heller, med tanke på mina åsikter.)

Bön inför natten

En av våra POSKare, Manilla Bergström, präst och kyrkomötesledamot för Göteborgs stift har skrivit följande bön som hon generöst delar med sig av.

Bön inför natten

När vi känner oss maktlösa
Hjälp oss att inte tappa modet
När vi känner oss lamslagna
Hjälp oss att agera tillsammans

När systrar och bröder dödas
Hjälp oss att kämpa för Livet
När vi vill vända oss om och blunda
Hjälp oss att ändå våga se

När hjärtat slås ner av ondskan
Hjälp oss då att stå upp i kärlek
När vi förlorar tron på människan
Hjälp oss att stå kvar i tro på dig

När vi är förfärade och vilsna
Hjälp oss att ledas av hoppet
När söndrande makter vill splittra
Hjälp oss att trotsigt enas och be

Amen

MB 2014