Ge rösträtt åt biskoparna!

För en vecka sedan, den 18 maj, replikerade Hans-Olof Andrén biskop Johan Tyrbergs debattartikel i Kyrkans tidning.

Andrén argumenterar för POSKs linje att åter ge rösträtt åt biskoparna i kyrkomötet. Han ser att biskoparnas tystnad i debatterna i kyrkomötet kanske beror på att då du saknar rösträtt saknas det incitament till att läsa och sätta sig in i frågorna fullt ut. Och saknar du kunskap om frågan som debatteras är det inte lönt att uttala sig heller. Jag vet då att jag gör exakt så.

Då det sedan 2011 finns den ”särskilda beslutsordning” som inneburit en stärkt ställning för biskoparna. Och som förenklat förklarat innebär att biskoparna har vetorätt i lärofrågor. Som jag tolkar Andrén (och som jag skulle vilja se det framöver) så bör inte denna särskilda beslutsordning försvinna bara för att biskoparna ges rösträtt i kyrkomötet.

Kyrkomötet, och dess utskott, lyssnar på biskoparna och tar till sig av deras kunskap – när de väl uttalar sig. Att ge biskoparna rösträtt kanske innebär att de deltar i debatten oftare.

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

 

Hans-Olofs replik i sin helhet:

I debatten om biskopsämbetet skriver biskop Johan Tyrberg i en replik i Kyrkans Tidning nummer 19/17 bland annat om biskoparnas ställning i kyrkomötet. Denna ändrades ju kraftigt år 1983, från självskrivna ledamöter till deltagare utan rösträtt.

Några år senare tog också biskoparnas valbarhet bort. Internationellt är det förstås mycket udda att biskoparna i en episkopal kyrka inte har rösträtt i kyrkans beslutande församling, särskilt mot bakgrund av det ledarskap som biskopar förväntas ta i kyrkan och med tanke på biskoparnas särskilda läroansvar. I lärofrågor ska kyrkomötets läronämnd yttra sig, och i denna har biskoparna majoritet. Utskotten lyssnar alltid noggrant till läronämnden, som dock ibland inte uttrycker sig mycket klarare än oraklet i Delfi.

När det gäller läroansvaret stärktes faktiskt biskoparnas ställning ordentligt år 2011 genom den ”särskilda beslutsordning” som då infördes och som förenklat kan beskrivas som en biskoparnas vetorätt i lärofrågor. I alla ärenden, inte bara i lärofrågor, gör biskoparna värdefulla insatser i kyrkomötets utskott, och mitt intryck efter många år i kyrkomötet är att man lyssnar på biskoparna när de väl säger något. Problemet är att de inte säger så mycket i kyrkomötets talarstol. Förra året yttrade sig biskoparna totalt 11 gånger i kyrkomötesdebatten (av totalt 322 anföranden) och endast 1 motion (av 89) hade en biskop som medmotionär.

En besökare från Norska kyrkan framhöll biskoparnas tystnad som den största skillnaden mot det norska kyrkomötet. Jag misstänker att det finns en enkel förklaring till detta: den som inte har rösträtt tvingas inte att ta ställning i varje fråga, och då ligger det nära till hands att inte läsa in alla ärenden så noggrant – en biskop är mycket arbetsbelastad och måste prioritera sin tid. Och den som inte är helt insatt i en fråga håller inga anföranden i kyrkomötet utan nöjer sig kanske med att ingripa om debatten helt håller på att gå över styr. Detta är för mig ytterligare en anledning till att biskoparna bör ha rösträtt i kyrkomötet. Självklart finns biskoparnas rösträtt med i POSKs handlingsprogram för 2018-21. Biskoparna behövs i kyrkomötesdebatten!

Hans-Olof Andrén, ordförande Posk

 

Johan Tyrbergs debattartikel i sin helhet:

Så kommer på nytt diskussionen om biskopsämbetets försvagning i vår Svenska kyrka. Denna gång i en debattartikel av Miriam Wredén Klefbeck och Judith Fagrell.

Skribenterna riktar sig inte emot biskoparna utan kyrkomötet. Rätt instans att svara på artikeln bör således nomineringsgrupperna i kyrkomötet vara, men även jag passar på att ge uttryck för hur jag tror att vi kan förbättra vår kyrkas organisation. Jag tror att det handlar om minst två saker – eller sidor av frågan.

Den första handlar om det jag tidigare skrivit, bland annnat här i Kyrkans Tidning, nämligen biskoparnas ledarskap i betydelsen bestämmande.

För att påverka även de församlingar som eventuellt inte bryr sig om sin relation till stiftet och går sin egen väg behöver biskoparnas, och domkapitlens, möjligheter att fatta beslut som direkt påverkar församlingarna öka. Ska alla präster och diakoner vara stiftsanställda?

Räcker det att kyrkoherdar har sin anställning vid stiften? Ska alla församlingars intäkter i form av medlemsavgifter gå via stiften så att de kan hållas inne vid obstruktion?

Här behövs eftertanke och utredning – när kyrkan är mogen. Jag tror inte att den är det. När jag tidigare skrivit i detta ämne har jag mötts av tystnad och av personer som vill samtala med mig i avskildhet.

Hur som helst, om det är så att församlingarna har börjat tro att de är mer självständiga än vad de är, så började detta när församlingen fick hela arbetsgivaransvaret för prästerna. Gör om, gör rätt!

När det gäller biskopars beslutsfattande brukar rösträtten i kyrkomötet nämnas. Här gäller det att se upp. På ett sätt är det märkligt att en episkopal kyrka har ett högsta beslutande organ där biskopar inte får vara med och fatta besluten och å andra sidan riskerar man att uppnå det man vill undvika genom att vi får en röst var.

I dag har biskoparna större möjligheter att påverka beslut som rör kyrkans tro, lära och bekännelse än vad någon vald ledamot i kyrkomötet har. Genom läronämnden och möjligheten till särskild beslutsprövning finns möjligheter. Om man gav biskoparna en röst var så skulle vi tillsammans ha 14 röster.

Det där med att ”runda biskoparna” skulle vara mycket enkelt. Då skulle det bli ännu tydligare att biskoparna inte har något att säga till om. Enda möjligheten skulle vara att ge varje biskop ett större antal röster så att övriga ledamöters röster vägde lika.

Är det någon som vill det? Den andra möjligheten vore att ge biskopsmötet en makt i paritet med kyrkomötet. Är det eftersträvansvärt?

Den andra sidan av frågan rör biskoparnas ledarskap som inte handlar om beslutsfattande. Här har biskoparna fler möjligheter än vad många tycks se. Detta är också den del av biskopens ledarskap som flera andra episkopala kyrkor trycker hårdast på.

En del menar till och med att man bör befria biskopar från beslutsfattande för att framhäva den del av ledarskapet som kallas ”softpower”. Jag tror inte att dessa båda aspekter av biskoparnas ledarskap motsäger eller motarbetar varandra.

I höst är det val till bland annat kyrkomötet. Vad tycker ni som kandiderar? Det är ni som påverkar framtiden för vår kyrka.

Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift

Använd er av våra plocklådor!

Lars-Gunnar Frisk, ordförande för POSK i Luleå stift, och Anna-Sara Walldén, präst och engagerad i POSK, har fått en helsidesdebattartikel införd i tisdagens Västerbottens kuriren. Bra jobbat! Precis så här är det tänkt att använda våra ”plocklåde”artiklar. Den här artikeln är i och för sig lång, så här har så gott som hela plocklådan använts, med stiftsrelaterade fakta som tillägg.

Vi har skickat ut artiklarna till stiftsföreningsstyrelserna så nu hoppas jag att dessa används på ett bra sätt. Är du lokalt engagerad och vill skriva en debattartikel så vänd dig till din stiftförening eller till oss informatörer för att få del av dessa artiklar.

Tänk dock på att tidningarna inte gärna vill införa en artikel som varit publicerad i en annan tidning så undvik att kopiera rakt av. Det är bättre att ändra så mycket du bara kan och orkar. Vill du ha hjälp med korrekturläsning så vänd dig till oss informatörer.

Not: Båda dessa inlägg (ovan och nedan) är skrivna för att bidra i den pågående nomineringsprocessen, och för att stimulera tanken på att starta nya grupper, och hitta kontakter på nya orter. Därför, om ni funderar på att använda detta som underlag för ett eget inlägg, gör det nu!

 

Nedan delar jag en annan debattartikel som varit införd i Falukuriren den 21 mars. Ytterligare ett exempel på hur plocklådan kan användas.

Avveckla partipolitiken i Svenska kyrkan – stärk de obundna krafterna i kyrkovalet

Just nu pågår nomineringar till höstens val i Svenska kyrkan. Kyrkan dras med ett arv från statskyrkotiden – ett påtagligt partipolitiskt inflytande. En mycket liten del av svenskarna är medlemmar i ett politiskt parti, enligt färska uppgifter i DN är så få som 3,4 % medlemmar i något av riksdagspartierna. En begränsad rekryteringsbas dominerar de partipolitiskt färgade grupperna i kyrkovalet. Man hävdar att denna lilla andel krävs för att bevara kyrkans bredd och folklighet så att kyrkan inte blir en elitkyrka! Sanningen är att Svenska kyrkan behöver kyrkligt engagerade människor av många slag – inte bara de som är medlemmar i politiska partier.

Det är positivt att partipolitisk aktiva är förtroendevalda i kyrkan. Många är förankrade i församlingsverksamhet och gör bra insatser som förtroendevalda. Det skulle de kunna göra även utan en partipolitisk etikett.

En uppgift för kyrkan är att värna om svaga och utsatta grupper och stå upp för fred och rättvisa. Kyrkan behöver därför tala klarspråk i det offentliga samtalet. När det sker ska det grundas på den kristna trons utmaning och på teologisk reflektion – inte partipolitiska program.

Politiska partier och de partipolitiskt färgade grupperna gör anspråk på att sekulära ideologier kan vara vägledande i en kyrka som upphörde att vara statskyrka år 2000. Detta förvånar kyrkomedlemmar och även andra betraktare – inte minst många ledarskribenter i svensk press. Den partipolitiska styrningen av Svenska kyrkan är världsunik.

I vissa av de politiskt färgade grupperna pågår en omprövning. I väntan på att omprövningen ger resultat finns bara en väg. Det är att stärka de partipolitiskt obundna alternativen i kyrkovalet. Ju mer dessa växer, desto fortare avvecklas partipolitiken i kyrkan.

Obundna grupper finns på alla nivåer i kyrkan, kyrkomöte, stift och lokalt. De behöver bli många fler! POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, den ojämförligt största och bredaste av de obundna grupperna, finns i Västerås stift men bara i mindre än hälften av alla församlingar. Det vill vi ändra på! Här finns en uppgift för alla kyrkligt engagerade och dem som tycker att Svenska kyrkan är viktig. Ställ upp på en obunden kandidatlista och stärk de obundna krafterna i kyrkopolitiken. Det kan påskynda förändringen till en kyrka som står fri från partipolitik.

I många församlingar finns lokala grupper som inte ställer upp på andra nivåer i kyrkovalet. Grupperna kan få en anknytning till beslutsorganen i stift och kyrkomöte genom att tillhöra en obunden riksorganisation och det skulle stärka den obundna rörelsen som helhet. Förtroendevalda i sådana grupper kan också kandidera på stifts- och kyrkomöteslistorna för POSK, vilket ytterligare skulle bredda den obundna rörelsen.

Anders Brunnstedt, Falun
Ordförande i POSK Västerås stift

Ladda för kyrkovalet – kom till POSKs Kyrkodagar!

250 dagar kvar till 17 september 2017 då det är kyrkoval.
Det är 95 dagar kvar till 15 april då alla kandidater ska vara registrerade och listorna med deras medgivanden inskickade till våra stiftskanslier. 

Hur ligger ni till i era nomineringar?
Hur ligger ni till med era valprogram?
Hur långt har ni kommit?

Nästa helg håller POSKs sina kyrkodagar i Solna med ett spännande program och där vi får följande intressanta föredrag

• Kyrkoval 2017
Vi pratar om, utbyter erfarenheter och peppas:
Kring frågor som rekrytering, valstrategi, ekonomi, information, debatt och opinionsbildning.

• Partipolitiseringen av kyrkan
är ingången till ett föredrag av Oloph Bexell med rubriken Från sockenstämma till partipolitisering – 
Svenska kyrkans beslutsorgan i ett 150-årigt förändringsperspektiv.
Oloph Bexell är professor emeritus i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, och huvudförfattare till bandet om Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid i bokverket Sveriges kyrkohistoria.

• Mångfald & respekt
Sven-Erik Brodd föreläser om hur kyrkosyn förhåller sig till frågan om kyrkan och den teologiska mångfalden.
Sven-Erik Brodd är professor emeritus i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet. Han har suttit med i många ekumeniska förhandlingar som representant för Svenska kyrkan, och har varit verksam inom Svenska kyrkans forskningsavdelning. Han har skrivit om bl.a. diakonatet, och om att Svenska kyrkan fick ett treledat ämbete (präst, diakon och biskop).

• Kyrkomusikens kraft!
Om kyrkomusikens betydelse i gudstjänst och kyrkoliv. Medverkan av Peter Sjunnesson, som är programchef för kyrkomusikerprogrammet vid Svenska Kyrkans Utbildningsinstitut.

Har du missat att anmäla dig?
Om du gjort det så har du ändå chansen om du agerar snabbt. Det finns fortfarande platser kvar, om du anmäler dig under denna vecka. Behöver du hjälp så tag kontakt med våra två informatörer, Lars-Gunnar eller Linda så får du den hjälp du behöver. info@posk.se

250 dagar kvar till kyrkovalet – 95 dagar kvar tills kandidatlistorna ska vara registrerade! 

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot från Göteborgs stift

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Läs om Kyrkodagarna på nyhetssidan här, och i kalendern här.
Direktlänk till anmälningsformuläret.

Anm: Några av våra stift har prästvigning söndag 22 januari. Om du har planerat delta vid en sådan så finns möjlighet att ändå delta i den första kyrkodagen, på lördagen. Du betalar då halv deltagaravgift, 150 kr.

 

Från POSK’s program:

En fri kyrka – på riktigt
Relationsförändringen mellan kyrkan och staten år 2000 gjorde Svenska kyrkan till ett fritt trossamfund. Lagen om Svenska kyrkan garanterar att vissa fundamentala särdrag behålls, men även mindre väsentliga kännetecken som organisationsstruktur beskrivs i lagen. Det är angeläget att fortsätta reformarbetet och på sikt se över denna lagstiftning.

POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner. Ett tydligt exempel är det komplicerade och kostnadskrävande sättet att genomföra kyrkliga val. Det är resultatet av en okritisk överföring av systemet för allmänna val till ett sammanhang där det inte passar. POSK arbetar för att skapa ett billigare och enklare demokratiskt valsystem i kyrkan.

Teologisk mångfald och respekt
Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner. Det är en styrka att det ryms många olika sätt att förstå och tala om Gud.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och verkar för respektfulla samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger även bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Kyrkomusikens kraft
Musiken är en Guds gåva och bildar ett eget språk som är en omistlig del av mänskligt liv. I kyrkans gemensamma sång, i gudstjänster och övrigt musikliv kan musiken bidra till att bära, utforska och fördjupa tron. Svenska kyrkan har ett rikt arv av hög konstnärlig kvalitet att förvalta och utveckla vidare. Under senare tid har också en viktig breddning mot nya stilar och former blivit en naturlig del av kyrkans uttryck.

I Svenska kyrkan samspelar ett professionellt musikliv med ett musikliv där alla har rätt att delta och uttrycka sin kristna tro. Körsången har en alldeles särskild betydelse i Svenska kyrkan som en folkrörelse och som uttryck för ideellt engagemang. Svenska kyrkan är som helhet den största aktören i det svenska musiklivet och har här en av sina mest uppskattade kontaktytor med många medlemmar och samhället i stort.

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan.

 

Vägen bort från partipolitiken i kyrkan (1): Exemplet Enköping

Dagens stora nyhet 9 december i ”kyrkovalsvärlden”:
Den Socialdemokratiska Arbetarekommunen i Enköping har beslutat sig för att inte ställa upp som parti i nästa års kyrkoval. Detta kungjordes i en nyhetsartikel i Enköpings-Posten 8 december. 

I artikeln  intervjuas tre representanter för arbetarekommunen, bland annat Mats O Karlsson, mångårig kyrkopolitiker och bl.a. ordförande i stiftsfullmäktige i Uppsala stift. Mats är en av dem som, tillsammans med bland annat Sören Ekström, har drivit frågan inför två tidigare (s)-kongresser. Arbetarekommunen i Enköping har motionerat även inför vårens kongress.

Även Kyrkans tidning har, 9 december, uppmärksammat nyheten, och intervjuar Mats O Karlsson. Artikeln är låst för icke-prenumeranter, men kan för en tid läsas via POSKs Facebooksida.

Beslutet i Enköping tas sexton år efter det att Visby som första arbetarekommun tog motsvarande steg. Vi är övertygade om att det inte dröjer lika länge innan nästa arbetarekommun följer efter.

Det ÄR på tiden med en REFORMATION av valsystemet i kyrkan. Beslutet i Enköping är därför mycket glädjande, som ett steg på vägen i denna riktning. Och socialdemokrater och andra politiskt engagerade som ser att det är dags att avveckla partiernas engagemang i kyrkovalen är självfallet välkomna till POSK.

De socialdemokrater i Enköping som är engagerade i kyrkan tänker i stället för en (s)-lista ”bilda en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp och ställa upp med en valsedel till kyrkofullmäktige. 

– Jag tror att en fördel med en sådan nomineringslista blir att vi får in andra församlingsbor som delar vår värdegrund men som inte vill stå på listan med vår partibeteckning”, säger Linda Johansson, vice ordförande i arbetarekommunen.

Det återstår att se vilket namn och vilken inriktning den planerade gruppen i Enköping kan komma att få. Det är dock inte helt okomplicerat om man vill ”få in andra församlingsbor som delar vår värdegrund”. Vilken värdegrund är detta – och hur ska den uttryckas, om man inte ska riskera att falla tillbaka i att förlita sig på ett socialdemokratiskt ”varumärke”?

Med den väg andra partier har valt skulle namnet ”Socialdemokrater i Svenska kyrkan” (SiSK) ligga nära till hands – men frågan är om ett sådant namn skulle locka fler utanför den vanliga (s)-kretsen? Knappast, och det namnet är kanske inte heller vad som föresvävar initiativtagarna.

Vi får se hur det utvecklas.

Under tiden kommer vi att återkomma med fler blogginlägg kring bland annat nomineringsgruppers namn och föregivna ”partipolitiska obundenhet”.

 

Lars-Gunnar Frisk
POSK-informatör,
1. vice ordf. i stiftsstyrelsen, Luleå stift

Hälsning från biskop Modéus

Biskop Fredrik Modéus, Växjö stift, kommer med en fin hälsning till nomineringsgrupper och förtroendevalda i Svenska kyrkan.

 

Modéus ser oss förtroendevalda som oändligt viktiga för kyrkan och att vi är betydelsefulla i bygget av framtidens kyrka. I filmen lyfter han att det är viktigare att hitta glädje och engagemang i uppdraget än att fylla listorna med namn. Han vill även uppmana oss att följa kyrkomötets viljeyttring att minst 20 procent av personerna i de olika beslutande organen är under 30 år för att få en blandning av erfarna och nya förtroendevalda.

Som POSKare håller jag verkligen med om det han säger och känner mig stärkt i det arbetet som vi i POSK nu har påbörjat runt om i landet för att se till att vi får intresserade församlingsmedlemmar att ställa upp i kyrkovalet. Vår rekryteringsbas är de som på ett eller annat sätt är engagerade i kyrkans olika verksamheter – det är körsångare, volontärer, kyrkvärdar, föräldrar, ungdomsledare, anställda eller gudstjänstbesökare.

POSK fyller inte listorna med avdankade politiker som har gjort sitt i kommunen eller riksdagen. Vi nyttjar inte heller kyrkan som en språngbräda för att växa som parti. Tvärtom finns POSK representerade på alla nivåer i Svenska kyrkan för att vi vill vara med och bygga framtidens kyrka. Vi är engagerade samtidigt som vi inte är bakbundna av ett politiskt program som ibland kanske går på tvärs mot vad kyrkan står för. Vi ser varje medlem som en viktig resurs och alla människors lika värde. Vi lyssnar, är inkännande och ser mångfalden som en tillgång.

Efter vårens och sommarens kriser i Svenska kyrkan där efterspelet blivit att många lämnat kyrkan tycker jag att det känns extra viktigt att vi blir duktiga på att visa att vi i POSK är engagerade och vill kyrkan och församlingen väl. Vårt program har sin klangbotten i teologin, inte i en ideologi. I ljuset av valresultatet i USA känns denna vilja att kyrkan ska styras av engagerade medlemmar och inte av politiska program än mer angeläget då liknande strömningar även finns i Sverige. Jag tror att vi kan komma att se liknande proteströster mot etablissemanget och den, i deras ögon, politiska eliten. Nu måste vi i POSK bli duktiga på att visa att vi kan ses som ett bra alternativ för de som känner sig osedda och överkörda.

Linda Cigéhn,
POSK-informatör

 

Från POSKs program:

Demokratisk kyrka
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs.

 

Foto: Martina Wärenfelt