Mångfald och respekt

Jag läser och gläds över Mats Rimborgs välformulerade debattartikel i nätupplagan av SvDs brännpunkt. Lösningen för att få bort anklagelserna mot Svenska kyrkans politisering, är ju inte mer politiska partier i Svenska Kyrkan utan tvärt om. Bort med allmänpolitiska partier i Svenska kyrkan. Jag vill till och med uttrycka det så att bort med nomineringsgrupperna i Svenska kyrkan. De behövs inte om vi inför indirekta val till stiftsfullmäktigen och kyrkomötet.

Samtidigt som jag läser detta har jag ett annat blogginlägg från Västerbottens Kuriren i tankarna. När jag läste det blev jag fasligt beklämd över att POSK klumpas ihop med SD på det där sättet. Jag hoppas innerligt att denne socialdemokrat är ensam om denna syn på POSK, för det om något

”gagnar knappast en förtroendefull dialog mellan oss som tror på politiskt oberoende i kyrkliga strukturer och dem som fortfarande håller fast vid partipolitiska nomineringsgrupper. Sannolikt försvårar det för t ex aktiva socialdemokrater som arbetar för en förändring av kyrkopolitiken.”

som Olle Kristenson avslutade sin kommentar om blogginlägget Dubbelmoral från Socialdemokratisk ledning

(Svenska) kyrkan är större än någon politisk ideologi, för kyrkan är vi. Med alla olika tankar, erfarenheter och åsikter. En mångfald som kräver respekt. Då kan det inte finnas en partipiska som tvingar en grupp människor att tycka likadant. Då blir det enfald utan respekt. En sådan kyrka vill i alla fall inte jag tillhöra. För det är ingen kyrka, det är en sekt.

 

 

Ur POSKs program:
POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

Reflektion över debatt-TV

Erik Eckerdal har tittat på Kyrkans tidnings debatt-TV mellan Olle Burell, Socialdemokraterna och Bertil Murray, Frimodig kyrka. Gästar bloggen med några reflektioner utifrån debatten.

 

Som vanligt vägrar S att diskutera sakfrågan, d.v.s. varför skall sekulära politiska partier ha en maktställning i Svenska kyrkan? Inte ett enda teologiskt skäl till varför kyrkans organisation skall vara partipolitiskt baserad.

Istället personangrepp och svartmålning av kyrkan.

För övrigt och i motsatts till Burells förinövade budskap:

  1. Demokrati är inte per definition en blåkopia på den sekulära och agnostiskt formulerade kommunala organisationen. Kyrkans nuvarande organisation är ett för henne dåligt demokratiskt system, eftersom det inte är anpassat efter kyrkan, utan ett system som får resultatet att S, C och SD (de tre partierna i samma båt) tillsätter bl.a. sina egna partitoppar i kyrkans ledning. Snacka om elitistiskt system. Det finns andra mer ändamålsenliga demokratiska modeller.
  2. Ingen organisation är neutral. Därför kan man inte som Burell särskilja mellan form och innehåll, insida och organisation. Form och innehåll hör ihop i kyrkan, organisation uttrycker ett innehåll, innehållet tar sig uttryck i organisationen (att särskilja mellan innehåll och form (doketism) fördömdes för övrigt i den tidiga kyrkan som heresi). Om inte dessa harmonierar, behöver organisationen reformeras. Kyrkans organisation måste motiveras och baseras på en teologisk förståelse av kyrkan (som i våra ekumeniska överenskommelser) annars betyder det att organisationen står i motsats till kyrkan och är ett hinder. Detta visar sig i kyrkans nuvarande organisation som i praktiken har parallella strukturer.
  3. Burell: Kyrkan är en alldeles för viktig organisation för att S inte skall engagera sig i henne (Arthur Engberg hade inte kunnat uttrycka det bättre). Alltså, så länge kyrkan är viktig måste S engagera sig för att kontrollera henne. Samma sak uttryckte Jimmy Åkesson och SD tidigare i år: ”Vi skall ta kontrollen över kyrkan”. Genom S vilja att kontrollera kyrkan har vägen öppnats för SD att göra samma sak. Ett alternativ är naturligtvis att kyrkan får sköta sig själv.
  4. Burell: S är ett skydd mo SD och mörkerkrafter. ?? Är det inte evangeliet som är skydd mot mörkerkrafter? Betydligt fler i LO-kollektivet röstar på SD än kyrkligt aktiva. Det är alltså ett bättre skydd för kyrkan om S lämnar henne ifred, än om hon är kvar (i synnerhet eftersom det var S tillsammans med M som drev direktval till kyrkomötet och därigenom öppnade upp för SDs kyrkopolitik).

Befria kyrkan från partierna.
Rösta på POSK!

 

/Erik Eckerdal, präst
ersättare i riksPOSKs styrelse

Ge rösträtt åt biskoparna!

För en vecka sedan, den 18 maj, replikerade Hans-Olof Andrén biskop Johan Tyrbergs debattartikel i Kyrkans tidning.

Andrén argumenterar för POSKs linje att åter ge rösträtt åt biskoparna i kyrkomötet. Han ser att biskoparnas tystnad i debatterna i kyrkomötet kanske beror på att då du saknar rösträtt saknas det incitament till att läsa och sätta sig in i frågorna fullt ut. Och saknar du kunskap om frågan som debatteras är det inte lönt att uttala sig heller. Jag vet då att jag gör exakt så.

Då det sedan 2011 finns den ”särskilda beslutsordning” som inneburit en stärkt ställning för biskoparna. Och som förenklat förklarat innebär att biskoparna har vetorätt i lärofrågor. Som jag tolkar Andrén (och som jag skulle vilja se det framöver) så bör inte denna särskilda beslutsordning försvinna bara för att biskoparna ges rösträtt i kyrkomötet.

Kyrkomötet, och dess utskott, lyssnar på biskoparna och tar till sig av deras kunskap – när de väl uttalar sig. Att ge biskoparna rösträtt kanske innebär att de deltar i debatten oftare.

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

 

Hans-Olofs replik i sin helhet:

I debatten om biskopsämbetet skriver biskop Johan Tyrberg i en replik i Kyrkans Tidning nummer 19/17 bland annat om biskoparnas ställning i kyrkomötet. Denna ändrades ju kraftigt år 1983, från självskrivna ledamöter till deltagare utan rösträtt.

Några år senare tog också biskoparnas valbarhet bort. Internationellt är det förstås mycket udda att biskoparna i en episkopal kyrka inte har rösträtt i kyrkans beslutande församling, särskilt mot bakgrund av det ledarskap som biskopar förväntas ta i kyrkan och med tanke på biskoparnas särskilda läroansvar. I lärofrågor ska kyrkomötets läronämnd yttra sig, och i denna har biskoparna majoritet. Utskotten lyssnar alltid noggrant till läronämnden, som dock ibland inte uttrycker sig mycket klarare än oraklet i Delfi.

När det gäller läroansvaret stärktes faktiskt biskoparnas ställning ordentligt år 2011 genom den ”särskilda beslutsordning” som då infördes och som förenklat kan beskrivas som en biskoparnas vetorätt i lärofrågor. I alla ärenden, inte bara i lärofrågor, gör biskoparna värdefulla insatser i kyrkomötets utskott, och mitt intryck efter många år i kyrkomötet är att man lyssnar på biskoparna när de väl säger något. Problemet är att de inte säger så mycket i kyrkomötets talarstol. Förra året yttrade sig biskoparna totalt 11 gånger i kyrkomötesdebatten (av totalt 322 anföranden) och endast 1 motion (av 89) hade en biskop som medmotionär.

En besökare från Norska kyrkan framhöll biskoparnas tystnad som den största skillnaden mot det norska kyrkomötet. Jag misstänker att det finns en enkel förklaring till detta: den som inte har rösträtt tvingas inte att ta ställning i varje fråga, och då ligger det nära till hands att inte läsa in alla ärenden så noggrant – en biskop är mycket arbetsbelastad och måste prioritera sin tid. Och den som inte är helt insatt i en fråga håller inga anföranden i kyrkomötet utan nöjer sig kanske med att ingripa om debatten helt håller på att gå över styr. Detta är för mig ytterligare en anledning till att biskoparna bör ha rösträtt i kyrkomötet. Självklart finns biskoparnas rösträtt med i POSKs handlingsprogram för 2018-21. Biskoparna behövs i kyrkomötesdebatten!

Hans-Olof Andrén, ordförande Posk

 

Johan Tyrbergs debattartikel i sin helhet:

Så kommer på nytt diskussionen om biskopsämbetets försvagning i vår Svenska kyrka. Denna gång i en debattartikel av Miriam Wredén Klefbeck och Judith Fagrell.

Skribenterna riktar sig inte emot biskoparna utan kyrkomötet. Rätt instans att svara på artikeln bör således nomineringsgrupperna i kyrkomötet vara, men även jag passar på att ge uttryck för hur jag tror att vi kan förbättra vår kyrkas organisation. Jag tror att det handlar om minst två saker – eller sidor av frågan.

Den första handlar om det jag tidigare skrivit, bland annnat här i Kyrkans Tidning, nämligen biskoparnas ledarskap i betydelsen bestämmande.

För att påverka även de församlingar som eventuellt inte bryr sig om sin relation till stiftet och går sin egen väg behöver biskoparnas, och domkapitlens, möjligheter att fatta beslut som direkt påverkar församlingarna öka. Ska alla präster och diakoner vara stiftsanställda?

Räcker det att kyrkoherdar har sin anställning vid stiften? Ska alla församlingars intäkter i form av medlemsavgifter gå via stiften så att de kan hållas inne vid obstruktion?

Här behövs eftertanke och utredning – när kyrkan är mogen. Jag tror inte att den är det. När jag tidigare skrivit i detta ämne har jag mötts av tystnad och av personer som vill samtala med mig i avskildhet.

Hur som helst, om det är så att församlingarna har börjat tro att de är mer självständiga än vad de är, så började detta när församlingen fick hela arbetsgivaransvaret för prästerna. Gör om, gör rätt!

När det gäller biskopars beslutsfattande brukar rösträtten i kyrkomötet nämnas. Här gäller det att se upp. På ett sätt är det märkligt att en episkopal kyrka har ett högsta beslutande organ där biskopar inte får vara med och fatta besluten och å andra sidan riskerar man att uppnå det man vill undvika genom att vi får en röst var.

I dag har biskoparna större möjligheter att påverka beslut som rör kyrkans tro, lära och bekännelse än vad någon vald ledamot i kyrkomötet har. Genom läronämnden och möjligheten till särskild beslutsprövning finns möjligheter. Om man gav biskoparna en röst var så skulle vi tillsammans ha 14 röster.

Det där med att ”runda biskoparna” skulle vara mycket enkelt. Då skulle det bli ännu tydligare att biskoparna inte har något att säga till om. Enda möjligheten skulle vara att ge varje biskop ett större antal röster så att övriga ledamöters röster vägde lika.

Är det någon som vill det? Den andra möjligheten vore att ge biskopsmötet en makt i paritet med kyrkomötet. Är det eftersträvansvärt?

Den andra sidan av frågan rör biskoparnas ledarskap som inte handlar om beslutsfattande. Här har biskoparna fler möjligheter än vad många tycks se. Detta är också den del av biskopens ledarskap som flera andra episkopala kyrkor trycker hårdast på.

En del menar till och med att man bör befria biskopar från beslutsfattande för att framhäva den del av ledarskapet som kallas ”softpower”. Jag tror inte att dessa båda aspekter av biskoparnas ledarskap motsäger eller motarbetar varandra.

I höst är det val till bland annat kyrkomötet. Vad tycker ni som kandiderar? Det är ni som påverkar framtiden för vår kyrka.

Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift

Debatt i Västerbotten

Det är inte bara i Kyrkans tidning som det pågått ett replikskifte den senaste tiden. Även i Västerbottens kuriren har det varit ett replikskifte efter Lars-Gunnar Frisk och Anna-Sara Walldéns debattartikel (VK 27 mars) som jag redan skrivit om i bloggen.

På denna artikel reagerar Nils-Åke Sandström, C, (VK 6 april) starkt och tycker att Frisk och Walldén misstänkliggör andra nomineringsgrupper. Hur Sandström kan tolka debattartikeln på detta sätt förstår jag inte. Och om det är någon som misstänkliggör någon så är det ju Sandström som anklagar POSK för att vara odemokratisk (min tolkning).

Frisk och Walldén svarar Sandström (VK 18 april) med att klargöra på ett bra sätt att POSK är partipolitiskt obundna och att det är långt ifrån att vara antipolitiskt. Tvärtom, POSK har många medlemmar som är engagerade i politiska partier, från moderater till vänsterpartister. Och de förenas alla kring frågan att Svenska kyrkan ska styras utifrån teologiska aspekter inte politiska ideologier. Svenska kyrkan är en medlemsorganisation, säg mig en annan sådan som styrs av politiska grupperingar?

Helgläsning och inspiration

Artikeln nedan är från Norrbottens Kuriren den 6 april och är ytterligare ett exempel på hur våra färdigskrivna artiklar kan användas och plocka delar ur. Läs, bli inspirerad och börja skriv på en egen debattartikel!

Nu är det kanske försent att använda den till att rekrytera personer till våra listor eller att se till att nya POSKgrupper startas. Men det är inte helt dumt att förbereda en debattartikel som kan komma mot slutet av sommaren i lokalpressen för att få väljare, och för att starta upp valrörelsen på våra villkor!

Avveckla partipolitiken i kyrkan –
stärk den obundna rörelsen

Nu pågår kandidatnominering till kyrkovalet i september. Gamla slutar, nya kommer till. Allt fler byter också inriktning, från partipolitik till obundenhet – i år i bland annat Boden. Den obundna rörelsen växer för varje kyrkoval.

I många församlingar finns lokala obundna grupper som inte tillhör en riksorganisation, vilket begränsar rörelsens styrka. I en del församlingar – som Luleå domkyrkoförsamling – saknas ännu en partipolitiskt obunden grupp. Det bör bli ändring på det!

Fler obundna grupper behöves lokalt, och större samordning av dem för att på allvar utmana den partipolitiska styrning av kyrkan som dominerar nationellt och i många stift. Så kan Svenska kyrkan bli en verkligt fri kyrka. Här behövs POSK.

Partipolitiken är ett arv från statskyrkan. Bara 3,4 procent av svenskarna är enligt DN medlemmar i politiska partier – en mycket begränsad rekryteringsbas för kyrkligt förtroendevalda. Ändå hävdas att partipolitik krävs så kyrkan inte blir elitkyrka! Det kyrkan behöver är fler valda bland de 97 procent som inte är partimedlemmar.

Det är positivt med politiskt aktiva i kyrkan. Många är förankrade i församlingsverksamhet och gör bra insatser som förtroendevalda. Det kan de göra även utan politisk etikett!

Kyrkan ska värna om svaga och utsatta, stå upp för fred och rättvisa. Den behöver ibland tala klarspråk i det offentliga samtalet. När det sker ska det grundas på kristen tro och teologisk reflektion – inte partipolitiska program.

Politiska grupper menar att sekulär ideologi ska vägleda en kyrka som slutade vara statskyrka år 2000. Den världsunika politiska styrningen av Svenska kyrkan förvånar kyrkomedlemmar och debattörer i svensk press. I vissa politiska grupper ifrågasätts den, t.ex vid helgens (s)-kongress. I väntan på resultatet återstår att stärka de obundna alternativen. När de växer kan partipolitiken avvecklas.

POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, den största och bredaste obundna gruppen, finns på alla nivåer i kyrkan: kyrkomöte, stift och lokalt. I Luleå stift i ca hälften av församlingarna. Medlemmar i lokala obundna grupper som ej är med i POSK erbjuds kandidera på våra stifts- och kyrkomöteslistor, vilket ytterligare skulle bredda den obundna rörelsen. Här finns en uppgift för många fler kyrkligt engagerade.

Och så gärna då en obunden grupp i Domkyrkoförsamlingen!

Lars-Gunnar Frisk, Umeå,
ordförande i POSK i Luleå stift, v. ordf i stiftsstyrelsen

Celina Falk, Luleå,
POSK-medlem och Svenska kyrkans ungdomsdelegat i Kyrkornas världsråds centralkommitté

Debatten fortsätter i Kyrkans tidning

I dagens utgåva av Kyrkans tidning har två POSKare fått med repliker på Socialdemokraten Lennart Hallengrens debattartiklar från den 30 mars och den som var införd i KT den 9 mars.

Först ut är Johan Garde, styrelseledamot i POSK i Linköpings stift, med en fullt relevant motfråga till S, som enligt både mig och Carina verkar totalt sakna förståelse för våra svar. Johan undrar hur S ser på Jesus, då det i deras kyrkopolitiska program inte står något om varken Jesus, Fadern eller Anden. Inte ens Gud nämns vilket känns väldigt underligt, då det faktiskt är ett kyrkopolitiskt program.

Är det kanske S vilja att utplåna Gud, Jesus och den heliga anden ur Svenska kyrkan? Det är då ingen kyrka för mig så om den dagen kommer (jag ber för att så ej kommer att ske) så är jag den första att lämna Svenska kyrkan till förmån för en kyrka som talar tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare.

Sedan besvarar Lisa Tegby både ÖKA och S med ett fint inlägg om att dessa dubbla linjer ryms, både inom Svenska kyrkan och inom POSK. Och att det är respektlöst av dessa representanter för ÖKA att anklaga POSK för att ”man får ha vilken åsikt man vill i denna fråga”.

Vi hade hoppats på att denna replik skulle varit med i Kyrkans tidning redan förra veckan, men på grund av platsbrist fick den vänta till denna vecka. Tyvärr är den inte heller med i KTs webbupplaga (jag har då inte hittat den, rätta mig gärna om jag har fel!) så jag delar den i sin helhet nedan.

 

POSK står för en kyrka med mångfald och respekt

Det verkar som om några nomineringsgrupper vill göra frågan om vigsel av samkönade till den stora frågan i höstens kyrkoval.  Det är sorgligt. Möjligen är det också lite desperat. Detta är inte en stor och problematisk fråga i kyrkan. Vi viger samkönade par. Det fungerar. Och det är en glädje för de flesta av oss präster att få ha dessa vigslar.

2009 beslöt kyrkomötet om denna ordning. Kyrkan viger och kyrkoherden i varje församling ansvarar för att se till att församlingen erbjuder dessa vigslar.

Det finns präster, liksom det finns andra medlemmar i vår kyrka, som menar att vigsel enbart kan ske mellan man och kvinna.  Andra är, som många av oss har varit, mitt i en process i denna fråga. En del kommer kanske att ändra uppfattning utifrån en teologisk reflexion och/eller när de lärt känna samkönade par och upptäckt det självklara och allvarliga i dessa relationer.

Kyrkan har tagit ställning för vigsel av samkönade. Men kyrkan säger också att det i vår kyrka finns plats för olika övertygelser i denna fråga. Vi har utrymme för det, för kyrkan viger.

När POSK anklagas för att ”man får ha vilken åsikt man vill i denna fråga” är det ett mycket respektlöst sätt att uttrycka sig. POSK följer kyrkans ordning och ger utrymme för olika uppfattningar i vigselfrågan.  Men någon förtryckande och föraktfull inställning i ena eller andra riktningen accepterar vi inte. Kyrkans ordning med vigsel av samkönade ska fungera!

Vi behöver en kyrka där många människor i ord och handling vill dela tro och liv och vara en kraftfull röst för solidaritet och rättvisa.  Vi behöver en kyrka av mångfald som inte utesluter utan innesluter. Vi behöver en kyrka där vi kan bära varandras olikheter och med våra skillnader ta vårt uppdrag att göra Jesus Kristus känd, trodd och älskad på djupaste allvar.

Lisa Tegby, prost i Umeå, kyrkomötesledamot för POSK

Hur svårt ska det vara att förstå?

Lennart Hallengren (S) skriver i en replik i Kyrkans Tidning (13/2017) och svarar på Hans-Olof Andrén och Linda Isbergs debattartiklar. Han påstår igen att man inte vet vad får om man röstar på POSK. Och frågan han hänvisar till är vigselfrågan för par av samma kön.

Ursäkta – men om man inte vill förstå eller lyssna så kommer det inte att gå att förstå. Och det är precis så jag uppfattar Lennart Hallengren. För honom, som socialdemokrat, är det tydligen helt obegripligt att människor får och kan tycka olika, men ändå ställa sig bakom ett program.

Nej, Hallengren, vi är inte hjärntvättade i POSK, vi är människor som vill vår kyrka det allra bästa och som tar ansvar som förtroendevalda i våra församlingar, på stiftsnivå och i kyrkomötet. POSK har många frågor som vi vill driva i vårt program och vi är oerhört tydliga med vad vi vill vad som gäller.

Vision och program

Och när det gäller frågan med vigning av par med samma kön så tycker POSK att den ordning som hela kyrkan och kyrkomötet beslutade – nämligen att Svenska kyrkan viger – men prästerna har inte vigselplikt, är en bra ordning. Kyrkan viger och det är kyrkoherdens ansvar att se till att det finns någon som kan viga det par som kommer och vill bli vigda. Hur svårt kan det vara att förstå det?

Så jo, den som röstar på POSK vet precis vad rösten betyder. Den betyder att vi kommer att fortsätta vårt arbete och driva vår vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

  • erbjuda närvaro, gemenskap och växt
  • förmedla befrielse, hopp och livsmod
  • se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
  • respektera individen och glädjas åt mångfalden
  • vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
  • ha en organisation och struktur som främjar kyrkans uppdrag
  • vara en brobyggare mellan kyrkor
  • sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

 

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesombud för POSK Göteborgs stift

Debatt i Kyrkans tidning

Den 9 mars skriver socialdemokraten Lennart Hallengren i Kyrkans tidning och önskar svar på var POSK står i vigselfrågan.

” Men min fråga är om de som representerar POSK i församlingar, pastorat, stift och kyrkomöte kan tycka hur de vill i denna viktiga fråga. Kan den som absolut avvisar vigsel av samkönade par representera POSK? Om så är fallet så har ju POSK:s ståndpunkt i frågan ingen relevans och innebörd.”

Som jag tolkar citatet ovan så grundar det sig i att S känner sig hotade av POSK i det som är vår stora valfråga – Bryt partipolitiseringen! – men att S inte har några bra motargument till detta. Det är till och med så att det även inom S-leden är lite oroligt i frågan.

Då måste S hitta en annan fråga, som är deras egen valfråga, att sätta dit oss på för att på så sätt få en tydlig motståndsfråga i valet. Fast för oss inom POSK är det en egentligen en ickefråga, eller som Hans-Olof Andrén svarar den 16 mars POSK står för mångfald och respekt – en annan av våra valfrågor – och därmed är det inga problem för oss att det finns dessa båda synsätten parallellt. Varken i Svenska kyrkan eller inom POSK!

Linda Isberg svarar också i samma nummer av Kyrkans tidning och grundar sitt inlägg på att vi följer ett demokratiskt fattat beslut i Svenska kyrkan inom POSK, samtidigt som vi inte är en åsiktsgemenskap utan snarare finner styrkan i att välkomna olika åsikter i vissa frågor.

Den 23 mars skriver några representanter från ÖKA ett inlägg i Kyrkans tidning där de efterfrågar tydlighet från POSK. För mig blir det tydligt att det är ÖKA som har problem med att hantera olika åsikter, och att de så gärna vill att POSK ska stå för någonting tydligt. Det måste vara svart eller vitt, våra dubbla linjer blir för otydligt för dem. Dessutom har ÖKA gjort sig själva till ett enfrågeparti i och med detta.

I dagens Kyrkans tidning skriver Lennart Hallengren återigen att POSK är otydliga i vad vi tycker men samtidigt tar han upp vårt program. Vad är det han inte förstår – röstar du på POSK så röstar du för vårt program, vad är det för otydligt med det. Att vi inom POSK ser olika på vigningsfrågan innebär ingenting annat än att vi klarar av det som Svenska kyrkan idag står för med dessa dubbla linjer.

Nånting säger mig att vi lär återkomma i frågan under de kommande veckorna!

Använd er av våra plocklådor!

Lars-Gunnar Frisk, ordförande för POSK i Luleå stift, och Anna-Sara Walldén, präst och engagerad i POSK, har fått en helsidesdebattartikel införd i tisdagens Västerbottens kuriren. Bra jobbat! Precis så här är det tänkt att använda våra ”plocklåde”artiklar. Den här artikeln är i och för sig lång, så här har så gott som hela plocklådan använts, med stiftsrelaterade fakta som tillägg.

Vi har skickat ut artiklarna till stiftsföreningsstyrelserna så nu hoppas jag att dessa används på ett bra sätt. Är du lokalt engagerad och vill skriva en debattartikel så vänd dig till din stiftförening eller till oss informatörer för att få del av dessa artiklar.

Tänk dock på att tidningarna inte gärna vill införa en artikel som varit publicerad i en annan tidning så undvik att kopiera rakt av. Det är bättre att ändra så mycket du bara kan och orkar. Vill du ha hjälp med korrekturläsning så vänd dig till oss informatörer.

Not: Båda dessa inlägg (ovan och nedan) är skrivna för att bidra i den pågående nomineringsprocessen, och för att stimulera tanken på att starta nya grupper, och hitta kontakter på nya orter. Därför, om ni funderar på att använda detta som underlag för ett eget inlägg, gör det nu!

 

Nedan delar jag en annan debattartikel som varit införd i Falukuriren den 21 mars. Ytterligare ett exempel på hur plocklådan kan användas.

Avveckla partipolitiken i Svenska kyrkan – stärk de obundna krafterna i kyrkovalet

Just nu pågår nomineringar till höstens val i Svenska kyrkan. Kyrkan dras med ett arv från statskyrkotiden – ett påtagligt partipolitiskt inflytande. En mycket liten del av svenskarna är medlemmar i ett politiskt parti, enligt färska uppgifter i DN är så få som 3,4 % medlemmar i något av riksdagspartierna. En begränsad rekryteringsbas dominerar de partipolitiskt färgade grupperna i kyrkovalet. Man hävdar att denna lilla andel krävs för att bevara kyrkans bredd och folklighet så att kyrkan inte blir en elitkyrka! Sanningen är att Svenska kyrkan behöver kyrkligt engagerade människor av många slag – inte bara de som är medlemmar i politiska partier.

Det är positivt att partipolitisk aktiva är förtroendevalda i kyrkan. Många är förankrade i församlingsverksamhet och gör bra insatser som förtroendevalda. Det skulle de kunna göra även utan en partipolitisk etikett.

En uppgift för kyrkan är att värna om svaga och utsatta grupper och stå upp för fred och rättvisa. Kyrkan behöver därför tala klarspråk i det offentliga samtalet. När det sker ska det grundas på den kristna trons utmaning och på teologisk reflektion – inte partipolitiska program.

Politiska partier och de partipolitiskt färgade grupperna gör anspråk på att sekulära ideologier kan vara vägledande i en kyrka som upphörde att vara statskyrka år 2000. Detta förvånar kyrkomedlemmar och även andra betraktare – inte minst många ledarskribenter i svensk press. Den partipolitiska styrningen av Svenska kyrkan är världsunik.

I vissa av de politiskt färgade grupperna pågår en omprövning. I väntan på att omprövningen ger resultat finns bara en väg. Det är att stärka de partipolitiskt obundna alternativen i kyrkovalet. Ju mer dessa växer, desto fortare avvecklas partipolitiken i kyrkan.

Obundna grupper finns på alla nivåer i kyrkan, kyrkomöte, stift och lokalt. De behöver bli många fler! POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, den ojämförligt största och bredaste av de obundna grupperna, finns i Västerås stift men bara i mindre än hälften av alla församlingar. Det vill vi ändra på! Här finns en uppgift för alla kyrkligt engagerade och dem som tycker att Svenska kyrkan är viktig. Ställ upp på en obunden kandidatlista och stärk de obundna krafterna i kyrkopolitiken. Det kan påskynda förändringen till en kyrka som står fri från partipolitik.

I många församlingar finns lokala grupper som inte ställer upp på andra nivåer i kyrkovalet. Grupperna kan få en anknytning till beslutsorganen i stift och kyrkomöte genom att tillhöra en obunden riksorganisation och det skulle stärka den obundna rörelsen som helhet. Förtroendevalda i sådana grupper kan också kandidera på stifts- och kyrkomöteslistorna för POSK, vilket ytterligare skulle bredda den obundna rörelsen.

Anders Brunnstedt, Falun
Ordförande i POSK Västerås stift

Motioner om Svenska kyrkan i S-kongressen

Läser i tidningen Dagen om ytterligare en S-medlem som tycker att socialdemokraternas varande som nomineringsgrupp i Svenska kyrkan spelat ut sin roll. Ännu ett utspel som tyder på att frågan verkar splittra Socialdemokraterna i två läger. Jag tycker att frågan verkar vara infekterad då denna person vill vara anonym.

Trevligt dock att hon skulle välja POSK om hon kunde och jag säger bara: Välkommen till oss! Hur än S ställer sig i frågan så har vi i alla fall inga problem med att våra medlemmar är engagerade i allmänpolitiska partier utanför kyrkan!

Det ska bli väldigt spännande att se hur den Socialdemokratiska-kongressen (8–12 april på Svenska mässan i Göteborg) röstar på de två motionerna som ställer sig kritiska till att S ställer upp i kyrkovalet. Båda motionerna vill se att kyrkovalet 2017 är det sista som S ställer upp i.

Partistyrelsens svar på motionerna är att det i tidigare partikongresser beslutats med stor majoritet att Socialdemokraterna ska engagera sig i Svenska kyrkans demokratiska arbete. ”Vi ser ingen anledning till att ompröva de besluten nu”, är svaret som de kritiska motionerna får.

Här tycker jag att det uppstår ett demokratiskt problem inom S när partistyrelsen avfärdar två motioner på det här sättet. Ja, tidigare var det en majoritet för denna fråga, men med tiden har några upptäckt att det här är inte så bra i den situation som vi nu befinner oss i. De motionerar om det för att se om det finns fler som kanske delar deras syn på saken. Kan det vara så att partistyrelsen så gärna vill behålla makten i Svenska kyrkan samtidigt som de är rädda för att S-medlemmarna vill något annat så de avslår motionen med det argumentet.

Samtidigt har det även inkommit två motioner som ifrågasätter partistadgarna som lyder under §1:

”samordning av socialdemokratins politiska arbete i kommuner och landsting samt inom Svenska kyrkan”

Andemeningen i motionerna är att de ser problem med att det i partistadgarna uttryckligen efterfrågas ett engagemang i ett trossamfund, samtidigt som det råder religionsfrihet i landet. Vad göra med eventuella ateister, muslimer eller kristna som vill tillhöra en annan kyrka än Svenska kyrkan undrar de i sina motioner.

Ytterligare en femte motion om Svenska kyrkan finns inlämnad, där tycker motionären att Svenska kyrkan ska likställas andra trossamfund.

Sammantaget tycker i alla fall jag att dessa motioner visar på en delning av S i två läger. Dels de som vill fortsätta som de alltid gjort och behålla makten över Svenska kyrkan. Dels de som vill behandla Svenska kyrkan som andra trossamfund i Sverige. Det ska bli intressant att följa kongressen för att se utfallet på dessa motioner.

 

Tillägg: När jag tittade på kongresshandlingarna hittade jag följande rader:

” … att det handlar om att kyrkan bedriver ceremoniella verksamheter vid barnavälkomnande/namngivning (dop), bröllop (vigsel) och dödfall (begravning) … ”

Fascinerande att S har så dålig koll på vad dopet är för något, samtidigt som de så ogärna vill släppa greppet om Svenska kyrkan. Ett dop har aldrig varit, kommer aldrig att bli någon namngivningsceremoni. Det kan inte heller begränsas till ett barnavälkomnande även om det ligger sanningen närmare. Dopet är den fest då vi firar att den som döps blir en del i Guds stora familj i den världsvida kyrkan. En fest som firas vid alla åldrar på den som döps, för du är precis lika välkommen in i Guds familj som 62-åring som vid 3 månaders ålder.