Möten med människor som drabbas av sorg

Möten med människor som drabbas av sorg: Om att vara huvudman för begravningsverksamheten och att driva kyrkliga begravningsbyråer.

När en nära anhörig avlider är behovet av stöd som störst i direkt anslutning till dödsfallet. Att som kyrka finnas till hands för människor i livet, från vaggan till graven, är en central och viktig uppgift. Idag är det dock ofta begravningsbyrån som får den direkta kontakten med de anhöriga. Det är inte ovanligt att det dröjer ett par veckor innan den anhörige kontaktas av kyrkan genom den präst som får i uppdrag att leda begravningsgudstjänsten. Vi kan konstatera att begravningsseden förändras snabbt i riktning mot allt färre kyrkliga begravningar. Det betyder att den stora kontaktyta med den svenska befolkningen som begravningsgudstjänsterna utgör också försvagas. Kyrkans personal uppfattas inte sällan som ”servicepersonal” till begravningsbyrån vars personal är värdar och tar hand om anhöriga och besökare. En viktig fråga blir då hur församlingen ska kunna vara den naturliga kontaktyta dit människor vänder sig när ett dödsfall just har inträffat. Risken att alltmer tappa kontakten med de sörjande gör att församlingar idag överväger att starta en kyrklig begravningsbyrå.

Kyrkostyrelsen behandlade frågan våren 2012 och konstaterar att kyrkliga begravningsbyråer inte ska vara tillåtna. Beslutet motiveras främst utifrån omsorg om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten och andas samtidigt oro över något som skulle kunna tänkas inträffa: ”Det ska inte behöva uppstå misstankar om att man blandar sina olika uppgifter och kassor”. Det ”kan upplevas som känsligt”, ”det kan finnas en risk att den kyrkliga begravningsbyrån konkurrerar ut en befintlig begravningsbyrå”, ” det kan vara svårt att uppfatta skillnaderna mellan de olika verksamheterna”,” det får inte finnas en risk att den som inte tillhör Svenska kyrkan får ett sämre bemötande”. Motiven andas misstro mot att de lokala församlingarna inte har förmåga att sköta verksamheten på ett seriöst sätt.

Man konstaterar samtidigt att en tidigare utredning visat att konkurrenslagstiftningen inte hindrar att en församling driver en begravningsbyrå. I utredningen ”Arbetsformer i förändring” från 2009 förespråkas att det bör vara tillåtet att driva kyrkliga begravningsbyråer och att det ryms inom den grundläggande uppgiften. Domkapitlen bör då få ett tillsynsansvar över verksamheten så att den bedrivs på ett seriöst sätt utifrån ett särskilt kvalitetssystem. Personligen tycker jag att beslutet borde varit i enlighet med utredningens förslag. Det var inte majoritetens uppfattning vid det tillfället. Samtalet om kyrkliga begravningsbyråer behöver föras seriöst och komma framåt, inte minst med tanke på att det numera finns begravningsbyråer som tydligt förespråkar borgerliga begravningar. Behoven av att driva kyrklig begravningsbyrå ser självfallet olika ut och måste bedömas utifrån det lokala sammanhanget och de lokala förutsättningarna.

Begravningsverksamheten, vad är det som händer?

De kyrkliga huvudmännen förlorar nu enligt förslag från regeringen sin möjlighet att bestämma vilken avgift som ska tas ut. Istället ska en enhetlig och gemensam avgift tas ut som täcker alla kostnader som uppstår hos alla de kyrkliga huvudmännen tillsammans. Stockholm och Tranås kommuner ska dock inte ingå i denna enhetliga avgift, där ska fortfarande de lokala kommunerna själva fatta beslut om avgift och de föreslås heller inte ingå i begravningsclearingen.

Det betyder att begravningsavgiften fortfarande kommer att vara betydligt lägre i Stockholm medan förortskommunerna och många kyrkliga huvudmän som idag har en begravningsavgift runt 10 öre kan räkna med en betydligt högre om än ”en solidarisk” avgift. Den centrala frågan är varför Stockholms stad beviljas ett undantag från att vara med och bära de gemensamma kostnaderna.

Nu är det hög tid att verkligen utreda vilka konsekvenser, såväl möjligheter som risker, det skulle medföra om Svenska kyrkan inte längre fortsätter vara huvudman för begravningsverksamheten. Frågan måste ställas om ett statligt uppdrag att vara huvudman för begravningsverksamheten på ett positivt bidrar till en kyrka som möter människor som drabbas av sorg. Är det inte mer en uppgift för den lokala kommunen att i ett mångreligiöst samhälle ta ansvar för det statliga uppdraget att bedriva begravningsverksamhet? I många fall kommer förmodligen kommunerna ändå sluta lämpliga avtal med Svenska kyrkan som lokal utförare av begravningsverksamheten. Att inte vara huvudman behöver då inte ses som en förlorad kontaktyta utan snarare som en möjlighet för kyrkan att återvinna sin frihet att just återvinna en förlorad pastoral kontakt med människor i sorg. Det kan vara en möjlighet att åter fokusera på mötet kring begravningsgudstjänsten och att t.ex. genom egna begravningsbyråer underlätta stödet i allt det svåra och praktiska som följer av en nära anhörigs dödsfall.

Anna Lundblad Mårtensson
Linköping,

Anna Lundblad sitter i kyrkomötet för Linköpings stift och i kyrkostyrelsen och dess arbetsutskott.

Foto: IKON

Kyrkan visar på styrka som välfärdsaktör

Jonas Lindberg skriver på Kyrkans Tidnings ledarplats (42/15) om Kyrkans som välfärdsaktör.

Kyrkans Tidning: Kyrkan visar på styrka som välfärdsaktör>>

Svenska kyrkans engagemang i flyktingkrisen visar på en stark och ansvarstagande aktör i en svår situation. Men kyrkan behövs sannolikt också i den rollen på lång sikt och därför behöver de enskilda församlingarna få bättre stöd från nationell nivå i en ny organisation kring välfärdsfrågor.

Flyktingkrisen har lockat fram många goda krafter i Sverige, som en del av oss kanske hade börjat tvivla på som möjliga. Vi kan bland annat glädjas över att Svenska kyrkan både har varit en tydlig profetisk röst och en organisation med handlingskraft, inte minst genom sina enskilda församlingar och diakoniorganisationer.

(…)

Revisions- och konsultföretaget Ernst & Young presenterade  2013 ett expertutlåtande om Svenska kyrkan som leverantör av tjänster inom äldreboenden på uppdrag av Kyrkostyrelsen. Underlaget skulle relativt lätt kunna tillämpas på flyktingboenden också.

I rapporten talas det om att skapa en ny parallell struktur till kyrkans existerande organisation på uppdrag av Kyrkomötet.

Med hjälp av de erfarenheter, som redan finns lokalt på olika håll inom kyrkan, kan en gemensam kompetens byggas upp, som sedan kan komma enskilda församlingar eller kyrkans eget utförande bolag till del.

Ernst & Young ser i rapporten ljust på Svenska kyrkans möjligheter att bygga upp en sådan organisation genom såväl rikstäckande närvaro och relativt god ekonomi, som ett bra förtroende hos allmänheten. I det här fallet skulle vi kanske dessutom kunna lägga till de mångåriga erfarenheter, som Svenska kyrkans internationella arbete har fått av liknande situationer i helt andra delar av världen.

Utredningen som Jonas Lindberg hänvisar till i artikeln heter "SKU 2013:3 Att färdas väl" och du kan hitta den på Svenska kyrkans webbsida för färdiga utredningar.>>

Att det är viktigt att Svenska kyrkan är med och tar ett ansvar på en mängd olika områden känns fullständigt självklart. Svenska kyrkan har stor kompetens och möjlighet att kunna bygga upp verksamheter som har ett större syfte än att tjäna pengar. Det handlar om medmänsklighet och att se varje individ och olika behov. Guds kärlek driver oss att vara med och ta ansvar för våra medmänniskor!

Det är en av de frågor som POSK driver under den här mandatperioden och vill fortsätta att arbeta med under nästa mandatperiod.

Passa på att tyck till om vårt kommande program senast den 15 december.>>

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Foto: Magnus Aronsson/IKON

Tyck till om POSKs vision och program

ÄNTLIGEN!

Nu kommer remissen på nästa mandatperiods Vision och program för POSK!

Det är en helt öppen remiss. Du som enskild POSKare , din POSK-grupp, eller bara en person som bryr sig får tycka till, oavsett vilken nomineringsgrupp du tillhör.

Frågorna som styrelsen ställer i remissen är:

  1. Vad är det som saknas i programmet?
  2. Finns det saker ni inte håller med om och där POSK borde ha en annan uppfattning?
  3. Finns det något i programmet som kan tas bort helt?

Här hittar du länken till programmet och till webbenkäten
http://www.posk.se/remiss-program-2018-2021

Sista dag för att svara är 15 december 2015.

Beslut om Visionen och programmet tas på årsmötet 23 april 2016 i Linköping.

Passa på att tycka till om programmets frågor och vad POSK vill driva, ändra och förändra med Svenska kyrkan under nästa mandatperiod.

"Vad ni gjort för en av dessa mina minsta…"

Jag skulle kunna skriva om "Tro, hopp och kärlek" datingprogrammet som startade i SVT 1 igår. Men det tänker jag inte göra.

Jag skulle också kunna skriva om gudstjänsten i Stockholms domkyrka i söndags – där en imam var inbjuden att dialogpredika. Men det tänker jag inte göra heller.

Istället vill jag rikta blicken mot den enorma flyktingströmmen som går igenom Europa och som också kommer till Sverige. Och rikta blicken mot alla de ensamkommande flyktingbarn som mer eller mindre dumpas i Sverige. (Jag fick igår höra om hur busslaster med barn i princip bara dumpas av vid Järntorget eller Brunnsparken i Göteborg. Just nu håller församlingarna i Mölndal – där det ligger ett flyktingboende – att fundera på hur man bäst kan hjälpa till. Det är ett akut läge. Det saknas lokaler och resurser.)

Svenska kyrkan finns och bidrar med personal, ekonomiska resurser och lokaler. Men det finns alltid mer att göra och stora hål att fylla.

Vad är ditt bidrag? Vad är din församlings bidrag?

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå påde utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

Flera motioner på årets kyrkomöte tar upp behovet av stöd till de församlingar som har asyl- och flyktingboende. Ett fortsatt stöd efter det beslutet som togs redan förra året.

Svenska kyrkans kyrkomöte motioner 2015>>

Svenska kyrkan: Kyrkomötets beslut 2014>>

Svenska kyrkans webbsida: Människor dör på tröskeln till Europa – vi måste agera nu!>>

Svenska kyrkan: Svenska kyrkan utökar stödet till iranska flyktingar i Jordanien>>

Svenska kyrkan: Stöd flyktingar i Europa>>

Svenska kyrkan: Det här gör vi (olika projekt)>>

Matteus 25:31-46

31När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. 33Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. 34Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. 35Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 37Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 38När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ 41Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 42Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 43jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ 44Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ 45Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ 46Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Foto: Claes i Helgesson

"800 dagar! Du kan lita på POSK – du kan lita på POSK!"

"800 dagar – du kan lita på POSK, du kan lita på POSK!"

En liten travesti på Ebba Gröns låt, 800 grader. Och där slutar också den likheten.

Men i dag är det alltså 800 dagar kvar till söndagen 17 september 2017 när det är nästa kyrkoval.

Det har gått 663 dagar sedan vi hade valet den 15 september 2013.

OK – vad har hänt? Har du märkt någon skillnad? Har de människor som du röstade på drivit de frågor som de lovade? Har du fortfarande förtroende för dem du röstade på?

I POSK har vi som ambition att de som sitter förtroendevalda på alla nivåer också ska vara väl insatta i frågorna, ha med sig adekvat kunskap och erfarenhet för uppgiften och att de ska vara förtrogna med kyrkans verksamhet.

Tre huvudfrågor drev POSK i kyrkovalet 2013.

1. Församlingen i centrum

2. Stärk kyrkan roll i den sociala ekonomin

3. Enklare och billigare valsystem

Läs mer här>>

Genom motioner i kyrkomötet, stiftsfullmäktige eller kyrkofullmäktige så försöker vi påverka. Genom att lägga förslag i budgetar, i utredningar och ibland i debatten försöker vi styra kyrkans skepp till en Friare kyrka där församlingen står i centrum, men där vi också solidariskt bär gemensamma kostnader och underlättar för den enskilda församlingen.

Under mandatperioden är också kyrkohandboken, den skrift som gemensamt definierar oss som kyrka, aktuell. Likaså fastighet och utjämningssystemet. Där är vi POSKare med och tar ansvar!

Det går att räkna hur många motioner POSK lagt, det går att räkna hur många minuter POSKare varit uppe i talarstolen. Men jag är inte säker på att det är detta som är måttet på hur väl man lyckas. Jag tror att det är just förankringen i den lokala församlingen och församlingslivet som gör skillnaden.

800 dagar – vi har tid att fortsätta driva våra frågor under den här mandatperioden. Men vi stannar inte där! Vi håller redan på att fundera på framtiden. Om inte Jesus har kommit tillbaka innan nästa kyrkoval så vill vi vara med och ta fortsatt ansvar för Svenska kyrkan.

I din lokala POSK-grupp kommer du att ha möjlighet, sent i höst, att påverka nästa mandatperiods program som ska beslutas på årsmötet 24 april 2016 i Linköping.

800 dagar – du kan lita på POSK!

Gästblogginlägg från Almedalen #2

Från Inger Harlevi, POSK, samt boende i Visby har vi fått följande blogginlägg med anledning av Almedalsveckan.

Igår infann sig den riktiga sommarvärmen – och ännu varmare har det varit idag. Många deltagare i Almedalen har plockat fram shortsen – och många vintervita ben tittar fram.

Från torsdag eftermiddag så sjunker också intensiteten i Almedalsveckan. Ljudet av resväskors hjul mot de medeltida gatstenarna blir allt mera påtagligt. Och det innebär också att den årliga diskussionen om Almedalsveckan ska göras kortare, att partier ska dela på dagar och att det alltså blir två partiledartal per dag. Jag är övertygad om att det inte kommer att ske de närmaste åren. Frågan blir högaktuell först efter valet 2018 om ytterligare något parti skulle komma in i Sveriges riksdag.

Kyrkans roll och kyrkans ansvar i civilsamhället har varit ämne för många seminarier. Många politiker betonar vikten av att civilsamhällets organisationer i högre grad tar för sig på det området – och det är en uppfattning som slår tvärsigenom blockpolitiken.

POSK ska verkligen fortsätta att ha den frågan som prioriterad fråga även i nästa program.

Man hör lite då och då att det är så besvärligt att få utföra tjänster för kommunerna, att det är så krångligt med kommunala upphandlingar. Sigtunas kommunstyrelseordförande talade sig varm för möjligheten att civilsamhällets aktörer ingår ett partnerskap med kommunen för att utföra en viss tjänst. Allt behöver inte upphandlas. Smidigare och enklare för båda parter.

Utbildningsminister Gustaf Fridolin deltog för Miljöpartiet i kvällens Nikodemussamtal. Han hör till veteranerna: det var fjärde gången Gustaf deltog. Som flera andra ministrar/ partiledare under årens lopp, påpekade han hur skönt det var att veta att han efter en hektisk dag med 19 olika framträdanden, skulle få avrunda dagen under S:ta Marias valv. Naturligtvis handlade mycket av samtalet om utbildning och bildning där Gustaf Fridolin starkt betonade hur viktigt det är att barnen får en god bildningsgrund i grundskolan. Han talade också om sin oro för hur ett främlingsfientligt parti i vårt land växer sig allt starkare. Efter Almedalsveckan väntar lite ledighet med familjen Fridolin- där inte minst den tämligen nyfödda dottern fick det att lysa extra mycket i ögonen på ministern!

Inger Harlevi, POSK

Foto: Mattias Wahlgren, Visby församling

Jag ser stora möjligheter för en stark kyrka!

I dag gästbloggar Anne Olofsson, ordförande i POSK Norrköping.

Ett försenat men ändock stort Tack till POSKs styrelse som satt samman ett mycket intressant och viktigt program vid vårt årsmöte den 9 maj.

Per Lindbergs dragning var oerhört intressant kring fastighetsutredningen då fastighetsfrågan också rör hur vi behandlar vår identitet och vår sociala roll.

Biskop Thomas Söderberg var även han intressant kring kyrkans roll som samhällsaktör. På det hela taget var det ett mycket bra årsmöte.

Det är NU vi måste ta alla de här samtalen och se på möjligheterna lika mycket som utmaningarna. Vi har svårt att bemöta de stora strukturella problemen på lokal nivå men ser vi sammanhangen så blir det lättare att förstå hur vi kan möta framtiden, även i ett lokalt perspektiv.

Jag ser STORA möjligheter för framväxt av en stark Svenska kyrkan, det  gäller bara att inte sprida modlöshet av alla nedåtgående trender i och med paniken kring det sjunkande medlemsantalet.

Kyrkan är i grunden en trosgemenskap med ett uppdrag större än medlemskapet. Pengar är bra men de behöver inte alltid komma från fler medlemmar!

Allt gott och tack för POSKs styrelsens allt goda och kloka arbete! 

Anne Olofsson
ordförande POSK Norrköping

POSKs årsmöte 2015>>

Aktör för välfärd (Västerås stift)>>

Blogg: Gemensamt ansvar – det ser så olika ut>>

Ska självmord vara den enda utvägen?

Ska Svenska kyrkan lägga sig i politiken? Nej, säger en del. Ja, säger andra.

Personligen så tycker jag att det är självklart att Svenska kyrkan ska lägga sig i när människor far illa i stort eller smått.

Häromdagen var det ett reportage på nyheterna om självmord. Självmord som ökar framförallt i de yngre åldrarna. Reportaget handlade om att man önskade att det jobbades lika hårt på en nollvision inom självmord precis som man jobbar på en nollvision av dödade personer i trafiken.

Men jag ser att det finns ytterligare problem. Det är inte bara de yngre som tar sina liv. Väldigt många äldre orkar inte leva längre. Därför att det inte finns en ordentlig äldrevård. Därför att de har ont. Eller de är ensamma. Eller de känner sig åsidosatta. De orkar inte kämpa. Därför att politikerna väljer att ha generella likartade lösningar istället för individuella lösningar som ser till den enskilda människans behov och önskemål.

Jag hör om makan som är tvungen att vårda sin svårt sjuke make dygnet runt och inte får någon hjälp eller avlastning. Till slut tar hon sitt eget liv för hon orkar inte längre.

Jag hör om änkan som lever med stor smärta och inte får hjälp med tillräcklig smärtlindring eller hjälp till ändrat boende. Som till slut tar sitt eget liv.

Jag hör om äldre personer, som bor ensamma, som faktiskt känner sig otrygga i sitt hem trots att de har hemtjänst som kommer flera gånger om dagen. Men det är olika personer och det är korta stunder. Och de får inte hjälp med det som behövs.

Det här är inte värdigt!

Detta är en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste säga ifrån och delta i politiken. Detta är också en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste gå in i den sociala omsorgen och skapa äldreboende som komplement till de boende som finns i samhället i dag. Boenden som man kan få flytta till innan man blir alldeles för sjuk. Boenden där man kan få leva goda år, med gemenskap, verksamheter och omvårdnad och någon som bryr sig. Att de som vill faktiskt ska kunna få flytta till ett gemensamt boende. Att de som vill bo kvar hemma ska kunna få göra det med en fungerande och värdig hemtjänst. Att det är människovärdet och livskvaliteten som ska styra och inte timmar och minuter hos de anställda.

Nej, självmord ska inte vara enda utvägen – varken för unga människor som står i början av sina liv eller för de äldre som ska kunna få avsluta sina liv värdigt och tryggt.

Statistiska centralbyrån: Var tredje äldre bor ensam>>

TV4: Långt från målen att minska självmord>>

Socialstyrelsen statistik: Äldre – vård och omsorg>>

SVT: Ny studie (2014): Var femte på äldreboende dör inom en månad>>

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst ochboenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Kulturministern besökte Kyrkans Hus

I fredags (10 april) besökte kulturminister Alice Bah Kunhke kyrkokansliet och träffade ärkebiskop Antje Jackélen och generalsekreterare Helén Ottosson Lovén.

Enligt webbsidan så samtalade de om Svenska kyrkan som kulturbärare och kulturproducent, mottagandet av nyanlända flyktingar, interreligiös dialog och religionsmöten, frågor om samers rättigheter.
Även en rad specifika frågor behandlades, som prästlönetillgångarnas
rättsliga status, den kyrkoantikvariska ersättningen, begravningsfrågor
och skattefrågor. 

Alice Bah Kunkhe satt i kyrkomötet 2006-2010 för POSK. En av de frågor som POSK skriver i sitt program är just frågan om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten.

POSKs vision och program>>

Begravningsverksamheten är primärt en samhällelig uppgift som innefattar myndighetsutövning. Det är viktigt för Svenska kyrkans identitet som trossamfund att frågan om vem som ska vara huvudman kommer upp till förnyad och fördjupad diskussion. En kyrkogård kan skötas såväl med som utan ett huvudmannaskap.

Jag är glad att regeringskansliet lyfter frågan för diskussion. Jag hoppas verkligen att den fortsätter att diskuteras. Personligen tycker jag att det vore bra om Svenska kyrkan inte var huvudman för begravningsverksamheten. Jag tycker framförallt att vi måste lyfta frågan och våga diskutera för- och nackdelar med att vara huvudman. Precis som POSK skriver i sitt program.

Svenska kyrkan: Kulturministern på besök hos Svenska kyrkan>>

Foto: Magnus Aronsson/IKON

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Den 21 mars 2015 invigdes Linköpings diakonicenter – som är en samarbete mellan Linköpings stadsmission och Linköpings domkyrkopastorat.

Centret kommer framförallt att att jobba med tre verksamhetsfält. Stöd och rådgivning, Diakonal utveckling och Flykting och asylfrågor. I uppdraget ligger också att verka opinionsbildande.

Du kan läsa mer om centret på deras webbsida här>>

Centret är ett resultat av en motion som POSK la fram i stiftsfullmäktige 2010, efter att de 2008 fått ta del av slutrapporten av projektet "Samhörighet, migration och medlemskommunikation i Linköping".

POSK skrev i sina att-satser i motionen

Nomineringsgruppen Partipolitiskt obundna POSK hemställer härmed att en utredning tillsätts i syfte att utarbeta förslag,

– till hur en välfungerande intern organisation kan utformas med förslag till hur diakonicentrum ska styras och ledas där samspelet med församlingarnas nuvarande styrning och ledning klargörs,

– till en ekonomisk plan

– till hur lokalfrågan kan lösas, där man bör särskilt utreda möjligheten att tillskapa ett diakonicentrum i den planerade om och tillbyggnaden av S:t Lars kyrka.

Den 21 mars 2015 kunde Anna Lundblad Mårtensson, som POSKare och ordförande i kyrkorådet i Linköpings domkyrkopastorat hålla följande tal:

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Diakonicentrum i Linköping är nu invigd den 21 mars 2015!

I april 2010 lämnade POSK gruppen i Samfällda kyrkofullmäktige i Linköping in en motion där vi begärde att en utredning i syfte att skapa ett diakonicentrum i Linköping skulle tillsättas. Motionen utgick från ett projekt 2008 kring behovet av att församlingarna framträder mer tillsammans som Svenska kyrkan i Linköping. Slutsatsen är att:”kyrkan ska vara en modig och synlig kyrka som är en del av sitt samhälle”. Man önskar en levande kyrka som är en del av människors liv och är närvarande där människor finns.

Vi som motionärer menar att det i Linköping behövs ett diakonicentrum som samordnar och främjar samverkan mellan församlingarna. Ett diakonicentrum är en utvecklingsenhet, en spjutspets när det gäller det diakonala uppdraget och en del i och ett komplement till församlingarnas diakoniarbete. Ett diakonicentrum som synliggör den diakonala omsorgen och är lätt att hitta till. Ett diakonicentrum som skapar möjligheter till en bred kontaktyta och underlättar samverkan med t.ex. Linköpings stadsmission.

Motionen bifölls och utredningen som avslutas 2013 och lyfte fram att ett diakonicentrum skapar;

  • En stärkt VI känsla, genom samordning och samverkan.
  • Överblick och helhetsbild över Linköping ur ett socialt och diakonalt perspektiv.
  • Underlättar tillgängligheten, är lätt att hitta till.

Vid diakonicentrum är idag två diakoner anställda och tillsammans med dem finns ytterligare en medarbetare anställd av Linköpings stadsmission. Diakonicentrum är knutet till S:t Lars kyrka som finns mitt i city och det är med tacksamhet och med förbön för de möten och för den verksamhet som här nu kommer att bedrivas som vi nu har tagit emot vårt diakonicentrum.

Anna Lundblad Mårtensson
Kyrkorådets ordförande i Linköpings domkyrkopastorat

_______________________

Det är bara att gratulera Linköping som nu har fått ett diakonicenter som kan bidra till diakonin och stärka det diakonala arbetet i församlingarna.

Det här är ett exempel på hur långsiktigt arbete ger resultat. Ett exempel på varför det är så viktigt att faktiskt fundera över vad är det är för frågor som den lokala POSK-gruppen vill driva och sedan vara med och bidra till att detta går att genomföra. Genom tydliga mål och genom att följa upp dem så går det att se resultat.

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.