Är vi odemokratiska? Är vi inte öppna?

I flera olika medier och debatter så får POSK ofta stämpeln på sig att inte vara öppna och att vi då vi vill återgå till indirekta val skulle vara odemokratiska.

Som ny i kyrkans organisation och förtroendeorganisation för över 35 år sedan så funderade jag själv på det här med indirekta val. För det var så kyrkans valsystem var uppbyggt på den tiden. Då valde vi till den lokala nivån, vilket ofta var kyrkofullmäktige eller ibland kyrkoråd. Sedan var det dessa förtroendevalda som i sin tur valde personer som valde personer till kyrkomötet.

Jag kunde då tänka att det skulle vara bättre med direktval. Men jag har tänkt om.

Nu har Svenska kyrkan sedan relationsförändringen 2000 haft ett system med direktval till alla tre nivåerna. POSK försökte redan då, inför det beslutet, att föreslå ett annat valsystem. Det finns att läsa i den reservation till kyrkolagsutskottets betänkande som lades fram till kyrkomötet när kyrkomötet skulle besluta om Kyrkoordningen.

Varför har jag tänkt om?

Jo, för POSK är den viktiga basen för alla verksamheter i kyrkan församlingen. Det är där vi hämtar kraft, i gudstjänst, bön, undervisning och allt som gör att jag växer som en kristen och kan leva i världen. Församlingen är basen. Det är den vi måste utgå ifrån.

De övriga nivåerna är egentligen bara ett utflöde och en organisation som finns för att stötta församlingarna. Ett ramverk och en hjälp för att hjälpa församlingarna med hur vi sköter praktiska saker som lokaler, personal och annat administrativt. Men också en organisation som hjälper till med utbildning och fortbildning. Detta gäller både stiftet och kyrkomötesnivån. Biskopen har ett pastoralt uppdrag om som handlar om läran, men det hanteras i annan ordning.

För mig blir det då helt naturligt att det är församlingens förtroendevalda som väljer de förtroendevalda som ska ta ansvar på stifts och riksnivå.

Med det system som vi har i dag så kan grupper som inte har en fast och tydlig förankring i det lokala församlingslivet, som inte har ett lokalt förtroende, komma in i stiftsfullmäktige eller kyrkomötet och börjar bestämma om kyrkan. För mig rimmar detta illa med den kyrka som jag vill se.

Och det är inte odemokratiskt med indirekta val. Det är representativ demokrati. Ett valsystem som är oerhört vanligt och använt på många ställen över världen.

Så kom inte och beskyll POSK för att vara odemokratiska! Kom inte och säg att POSK inte är öppna! Kom inte och säg att POSK inte vill ha vissa präster eller stänga för samkönade par! Skäms på er som säger detta!

Läs vårt program grundligt! Se vad där står och fundera över vilken kyrka du egentligen vill ha.

POSK har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. POSK vill att Svenska kyrkan ska

  • erbjuda närvaro, gemenskap och växt
  • förmedla befrielse, hopp och livsmod
  • se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
  • respektera individen och glädjas åt mångfalden
  • vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
  • ha en organisation och struktur som främjar kyrkans uppdrag
  • vara en brobyggare mellan kyrkor
  • sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

Tydligare än så kan det inte bli! Rösta på POSK i kyrkovalet!

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot

Rösta i kyrkovalet!

Biskop Fredrik Modéus skriver i Barometern den 26 augusti för att inspirera alla som är medlemmar i Svenska kyrkan att gå och rösta. Det är ett stort och viktigt val. Att kunna utnyttja demokratins verktyg är inte alla som kan eller får i delar av världen.

Det är ett fint inlägg även om jag känner att POSK får en släng av sleven när +Modéus skriver:

”Hur ser Svenska kyrkans framtid ut? Hur säkerställer vi att det Svenska kyrkan betyder i vårt land finns kvar? Hur värnar vi kyrkorna så att de också i framtiden är öppna rum att besöka, för att där få uppleva hur valv bakom valv öppnar sig oändligt i tystnaden? Frågorna borde vara högaktuella i kyrkovalstider, men den nyfikna idédebatten ersätts ofta av den knastertorra diskussionen om de politiska partiernas vara eller inte vara i kyrkliga sammanhang (min kursivering).  Även om frågan är av visst intresse, lockar den till sig uppmärksamhet på ett sätt som gör att det riktigt viktiga förloras ur sikte: ett konstruktivt samtal om Svenska kyrkans roll och identitet i en postmodern kontext där sekularisering och sakralisering kämpar om utrymmet.”

Visst, en av våra valfrågor är ”Bryt partipolitiseringen” men våra två andra valfrågor ”Kyrkomusikens kraft” och ”Mångfald och respekt” rymmer svar på  biskop Modéus frågor i början av stycket. Tittar vi på hela POSKs program så finns det verkligen svar på funderingarna.

Ja, det är ett viktigt val det håller jag sannerligen med Modéus om. Det är också viktigt att faktiskt nyttja sin demokratiska rättighet att rösta. Även om skälet är knastertorrt i sitt bort med politiska partier!

Jag kan till viss del hålla med Modéus om att det är tråkig att ständigt hamna i diskussionen om partiers vara eller icke(!) vara. Men i den här valkampanjen verkar det som om det är det många av medlemmarna i Svenska kyrkan som vill fokusera på den frågan, och det är jag samtidigt glad för. Ibland kan saker och ting behövas tas bort (partierna) för att kunna sätta fokus på annat. Det blir tydligt när vi säger ‘bort med partierna, satsa på kyrkomusiken och mångfald och respekt’. Så fastnar alla vid första påståendet och kommer inte vidare.

Det är ett viktigt val. Jag vill uppmana dig att läsa hela Modéus debattartikel och fundera sedan över vilket nomineringsparti besvarar hans frågor bäst enligt dig.

”Hur ser Svenska kyrkans framtid ut? Hur säkerställer vi att det Svenska kyrkan betyder i vårt land finns kvar? Hur värnar vi kyrkorna så att de också i framtiden är öppna rum att besöka, för att där få uppleva hur valv bakom valv öppnar sig oändligt i tystnaden?”

För mig är svaret enkelt. POSK besvarar frågorna tydligt i sitt program. Vi sätter församlingen i centrum, där det lilla kan det växa sig stort. Jag vill att Svenska kyrkan, även när den blir attackerad som igår lördag, ska värna den lilla och utsatta människan. POSK har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

Rösta! Din röst väger tungt. Ta ditt ansvar och se till att den nomineringsgrupp som bäst svarar mot din kyrkosyn får din röst. Eller rösta på den person du känner störst förtroende för. Ta din demokratiska rättighet (och skyldighet) på allvar!

Desperat kandidatjakt av (s) – med populistiska inslag

Kuriosa: Nätannonsen från (s) hade ursprungligen en bild enligt ovan med en nationalistisk demonstration, en bild som ifrågasatts bl.a. för att kvinnan som står emot nationalisterna inte var tillfrågad och inte villa utnyttjas i (s)-propaganda. Under måndagen 3/10 byttes bilden ut mot den som nu ligger på sidan.

I en uppmärksammad annons på nätet, ”För en kyrka som tar ställning”, fiskar socialdemokraterna efter kandidater i kyrkovalet – med formuleringar som avslöjar att de okända läsare man vänder sig till som potentiella kyrkopolitiker till och med kan tänkas hamna i kyrkomötet.
Lite märkligt kan tyckas, men ännu värre är kanske den populistiskt färgade svartmålning av Svenska kyrkan som präglar annonsen – sanktionerad av de ledande (s)-politikerna. En som reagerat på detta är Johan Garde, och vi återger nedan ett facebookinlägg av Johan:

Socialdemokraterna går ut hårt och försöker hitta folk till listorna i kyrkovalet genom att ge bilden av en kyrka som hotas av homofobi, kvinnoprästmotståndare och de som vill förminska människovärdet.

Kära Socialdemokrater, det var ni som stängde gränserna. Det var ni som tog fram, drev och röstade igenom ett förslag som omöjliggjorde familjeåterförening. Det var ni som inte stod upp för människovärdet. Det kanske ska tas en titt på den där bjälken?

Och sluta prata om kvinnoprästmotståndare. Vad är det ni håller på med? 50% av alla präster i Svenska kyrkan är kvinnor och det är fler kvinnor än män som är på väg in i prästämbetet.

Svenska kyrkan är en av de mest progressiva kyrkorna i världen när det gäller att stå upp för hbtq-personer men naturligtvis finns det mycket kvar att göra.

Men snälla socialdemokrater, sluta använda skrämselpropaganda för att skapa engagemang. Det finns massor med människor i församlingarna som älskar sin kyrka, leta där istället för i anonyma enkäter via nätet. Låt engagemanget växa underifrån istället från ert huvudkontor. Visa vilken fantastisk kyrka Svenska kyrkan är istället för att måla upp en bild om en kyrka som är i fara.

 ===========
Red:s kommentar:
Ett klokt inlägg! Och du som vill engagera dig i din församling inför kyrkovalet 17 september 2017 ta kontakt med någon POSK-medlem i din närhet – eller via info@posk.se så hjälper vi dig! För er som funderar på att starta en obunden lokal nomineringsgrupp: POSK finns där även för er. Ta kontakt så hjälper vi er att komma igång! 

Johan Garde, teol. kand.

Handboksförslag 2016 – kommentarer från ett lokalt sammanhang

I november 2012 skrev jag första gången på denna blogg om Kyrkohandboksförslaget och hur vi på lokal nivå hade närmat oss det. Nu skriver vi maj 2016 och den senaste tiden har tonläget varit ordentligt uppskruvat, framförallt p.g.a. Svenska akademiens remissvar och ärkebiskopens reaktion på det. På en del håll i debatten därefter har nog överord använts.

I vår församling har kyrkorådet nu lämnat sitt svar på 2016 års handboksförslag och eftersom jag har haft möjlighet att delta i det arbetet kan jag lämna några kommentarer från lokal nivå.

1. Vi anser det vara bra att det finns en gemensam ordning för huvudgudstjänsten, som sedan kan anpassas för olika tillfällen.

2. Vi välkomnar att de grekiska/latinska benämningarna för de olika momenten finns med, inte minst med tanke på gudstjänstdeltagare från andra länder, som känner igen ordningen. Vi är dock tveksamma till rubriken ”Kristusrop”.

3. Vi saknar i handboksförslaget barnperspektivet, trots att det i kommentaren talas om vikten av detta. När Svenska kyrkan tar fram en handbok för gudstjänst, bör barnen få den särställning och synlighet som kyrkoordningen talar om. Någonstans uttrycks som ett undantag att gudstjänsten kan kortas för att den bättre skall fungera i ett familjegudstjänstsammanhang. Men barn är inga undantag och bör inte behandlas som sådana i en ny handbok.

4. Diakonens roll i gudstjänsten är helt frånvarande i förslaget, vilket vi, år 2016, finner märkligt. I vår kyrka är diakonatet karitativt, vilket bör få sin synliga plats i söndagens gudstjänst.

5. Tydliga anvisningar om lekmännens roll i gudstjänsten, som ett tecken på allas delaktighet, saknas.

6. I de kyrkliga handlingarna, och särskilt dop och vigsel, möter vi ofta många som kommer från andra kristna traditioner. Anvisningar om hur man kan ge dem rum utan att överge vår egen tradition saknas.

7. Vi välkomnar att man nu inte längre anger den äldre översättningen av Herrens bön i den allmänna gudstjänsten och inte heller i de kyrkliga handlingarna.

8. Huruvida man skall använda konjunktiv (optativformen) eller presens indikativ har den senaste tiden varit föremål för debatt. Vårt kyrkoråd ansluter sig till uppfattningen att ”Välsignelsen” uttrycker en önskan och inte ett faktum.

9. Vad gäller musiken har kyrkomusikerna i församlingen fått lämna en särskild skrivning att bifogas remissvaret och här återges endast sammanfattningen:

”Den förändring vad gäller musiken vi kan se i förslaget 2016 är mest av kosmetisk natur, såsom skaftlösa noter, ackordanalys, förändringar av vissa textunderläggningar samt vissa förändringar i Gudstjänstmusik B-E.

Förslaget att fastställa de liturgiska texterna samt att släppa musiken fri är bra. De texter som ingår i Gudstjänstmusik D-E är ”egenförfattade”, dvs skapade av tonsättarna och inte hämtade ur Kyrkohandboken 1986. Enligt vår uppfattning kan dessa texter inte anses tillhöra vår kyrkas tro och bekännelse och därför inte fastställas.

Därför bör Gudstjänstmusik A och dess texter fastställas som kommande Kyrkohandbok och textligt utgöra en grund för nykomponerad musik. Gudstjänstmusik B-E, där vi ifrågasätter den konstnärliga halten, kan utgöra ett tillägg, som efter tid kan kompletteras med ytterligare förslag.

Om den liturgiska musikens frihet föreslås att församlingens kyrkoherde fattar beslut om användningen av sådan musik efter samråd med präster, musiker och förtroendevalda. Kyrkoherdens beslut föreslås inte heller behöva anmälas till domkapitlet. Här anser vi dock att församlingars önskan om att använda annan musik än den som ingår i kyrkohandboken eller dess tillägg bör passera domkapitlet för granskning och därefter noteras i församlingsinstruktionen, som ju utfärdas av just domkapitlet”.

10. Till sist:
Vårt kyrkoråd saknar i enkäten alternativet att föreslå att någon del inte bör vara med. Nu ges endast möjligheten att bejaka förslag, men inte att uttrycka tveksamhet, eller markera att texter inte är teologiskt eller språkligt acceptabla. Vi menar att det behövs en omfattande språklig bearbetning av förslaget innan handboken kan antas.

Nu återstår bara att ”gilla läget” och se vad slutförslagsgruppen kommer fram till och vad, om saken fortskrider enligt plan, gudstjänstutskottet och kyrkomötet säger.
Torvald Johansson,
Domkyrkoorganist, Strängnäs

 

 

Våga se möjligheterna!

Det kanske inte alltid är så lätt med församlingsråd. Inte lätt att förstå uppgifterna. Inte lätt att ta sig an den nya rollen. Men framförallt inte lätt att släppa det gamla och se framåt.

Jag har under de senaste åren fått ta del av, och sett hur många församlingsråd arbetar på olika håll i landet. Det är mycket olika, och det är en styrka. Numera har vi en organisation som går att forma ganska fritt efter vad som passar bäst på orten.

Det kan också vara så att arbetet måste fungera olika från år till år efter vilka som finns med i församlingsrådet. Personsammansättningen är något som i mycket stor grad påverkar församlingsrådens arbete. Likaså gör personsammansättningen i ett arbetslag mycket för församlingens arbete framåt.

I en församling där personal och församlingsråd strävar åt samma håll finns det inga problem med vem som har ansvar för vad. I en församling där arbetslag strävar åt olika håll och församlingsrådet åt ett annat finns det förmodligen stora problem, och ett behov av att förtydliga ansvarsrollen. Där är det inte lätt att vara församlingsråd.

Jag tror inte att församlingsrådet behöver ha stora delegationer från kyrkorådet. Jag håller med, det är inte lätt att förstå ansvaret. Men jag tror att församlingsråden behöver tänka mer kring den verksamhet som finns i församlingen. Våga tänka nytt, och våga tänka annorlunda. Och att våga ta ansvar för att föra samtal.

I min församling, S:ta Birgitta församling i Kalmar, har vi precis fått ett nytt församlingsråd. Mandatperioden hos oss har vi bestämt till två år. Efter att ha använt de två första åren till att mest stått still och stampat tänker vi nu nytt. Hur kan vi främja församlingens arbete och samtidigt få igång ett engagemang från olika håll i församlingen?

Nu tänker vi pröva att arbeta med olika utskott. Till församlingsrådet knyter vi 8 stycken utskott, I varje utskott finns en anställd och en person ur församlingsrådet med. I övrigt är det fritt fram för intresserade i församlingen att vara med i utskotten. Det kan vara varierande antal personer och man kan vara med 1, 3 eller flera gånger. I några fall använder vi redan befintliga grupper, tex. får styrelsen för Svenska Kyrkans Unga i vår församling fungera som ett utskott. Ett annat exempel är ett böneutskott som arbetar med bönen i församlingen, eller ett information & missions utskott.

Varje utskott har egentligen inget tydligt uppdrag. Det får fungera lite som ett diskussionsforum där utskottet kommer med förslag till församlingsrådet om hur de olika delarna av församlingens verksamhet kan utvecklas. Ett nytt och spännande sätt som vi tror kommer att stärka hela församlingen och öka engagemanget. Dessutom får människor som inte är valbara till ett församlingsråd en möjlighet att få göra sin röst hörd i det forum de har stort engagemang för.

Släpp backspegeln. Se framåt. Det finns så mycket man kan göra i ett församlingsråd. Det viktigaste är väl ändå att stärka våra församlingar som öppna gemenskaper.

Victor Ramström
Ordförande för POSK i Växjö stift samt ordförande i församlingsrådet i Kalmar.
Ledamot av POSKs riksstyrelse.

Foto: Svenska kyrkan Kalmar

Ur POSKs vision och program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Jag är besviken!

Varför skulle alla samfälligheter nödvändigtvis tas bort? Det fungerade ju rätt så bra. Nu har församlingarna i samfälligheten blivit församlingar iett pastorat i stället. Och vad blev då skillnaden?

Tidigare hade vi ett kyrkoråd och kyrkofullmäktige i varje församling. Nu har vi ett enda kyrkoråd och kyrkofullmäktige för pastoratet. Varje församling har i stället fått ett församlingsråd. Församlingen får inte välja eller utse församlingsråd – det sker i det centrala kyrkofullmäktige – längre
bort från väljarna.

Församlingen och församlingsrådet har blivit ifråntagen inflytande över den egna församlingens verksamhet och ekonomi. Det blir då inte mycket kvar att jobba med.

Församlingsherden får mandat av kyrkoherden direkt och behöver inte församlingsrådet för att planera eller med hjälp av de anställda genomföra
verksamheten.  Församlingsrådet blir onödigt.

Detta gör mig besviken, för så lät det inte innan beslut skulle tas om huruvida vi skulle ha ett gemensamt pastorat eller flera.

I POSKs Vision står ”Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt och detta bör avspeglas i den lokala förtroendemannaorganisationen och beslutsstrukturen. Församlingsråden bör ges ett så stort ansvar som möjligt för församlingens liv.”

Hur ska vi få pastoratets styrande att våga dela med sig av makten och
ansvaret till församlingarna?

Eva Noreborg
POSKs styrelse

Se även Hans-Olof Andréns blogg den 21 november>>

 

Tankar om församlingsråd

Jag besökte i Skellefteå på POSK-föreningen Levande Kyrkas höstmöte, där jag har talat om ”Svenska kyrkans struktur på lokal nivå, särskilt kyrkorådens och församlingsrådens uppgifter”.

Församlingsrådet tillkom 2014 som styrelse för en församling som ingår i ett pastorat, och den nya organisationen verkar ännu söka sina former. Hela fem motioner till årets kyrkomöte handlar på ett eller annat sätt om församlingsrådens uppgifter. Eftersom det just nu finns 286 pastorat som tillsammans omfattar 946 församlingar är det inte så konstigt att frågan aktuell – det gäller 946 relationer mellan ett församlingsråd och ett kyrkoråd.

På många håll verkar församlingsråden mest ha arbetat med gudstjänstlivet och det som hör till detta (församlingskollekter, gudstjänstplan, upplåtande av kyrka, val av kyrkvärdar osv.), och detta hör förvisso till församlingsrådets uppgifter.

Av den lista i 16 punkter över församlingsrådets uppgifter enligt kyrkoordningen som Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har tagit fram (Arbetsordning för kyrkoråd) dominerar mycket riktigt gudstjänstrelaterade frågor. Men perspektivet vidgas om man läser listan i sitt sammanhang.

Punkt ett säger att församlingsrådet är församlingens styrelse. En styrelse måste rimligen se till att det styrda gör vad det ska göra. Församlingsrådets huvuduppgift är alltså att (tillsammans med kyrkoherden) ansvara för att den grundläggande uppgiften (gudstjänst, undervisning, diakoni, mission) fullgörs i församlingen. Den konkreta verksamheten måste utformas med de förutsättningar och möjligheter som finns lokalt, och som församlingsrådet bör känna bäst.

Finessen med att tillhöra ett pastorat är ju att församlingen inte behöver göra allt på egen hand. En liten församling kan bedriva undervisning (konfirmandundervisning till exempel) tillsammans med flera eller alla andra församlingar i pastoratet, och församlingen kan utöva diakoni bland annat genom att dela en diakontjänst med flera församlingar i pastoratet. Men det måste vara församlingsrådet som fångar upp de lokala behoven – och känner de lokala tillgångarna i form av inte minst ideella medarbetare – och för dessa vidare till kyrkorådet.

Det verkar förekomma på många platser att församlingens arbetsledare (församlingsherden eller vad man nu valt att kalla den) har delegation att föreslå verksamhetsplan för församlingen och göra detaljbudget. Men församlingsrådet bör absolut behandla och yttra sig över dessa. Man behöver inte ha formell beslutanderätt för att kunna ta ansvar för församlingens grundläggande uppgift!

Sen är det en annan sak att kyrkorådet har det övergripande ansvaret för församlingarnas grundläggande verksamhet.

Min tes är alltså: Övergripande ansvar hos kyrkorådet, huvudansvar hos församlingsrådet. Och det gäller inte enbart gudstjänstlivet, utan hela församlingens verksamhet!

Hans-Olof Andrén
Ordförande för POSK

Svenska kyrkan i Göteborg splittras upp i nio enheter

Beslutet från stiftsstyrelsen – att dela upp Svenska kyrkan i Göteborg i nio enheter (tre församlingar och sex pastorat) står fast. Det står klart när överklagandenämndens beslut nu äntligen är offentligt.

Läs mer på Göteborgs stifts webbsida:

https://internwww.svenskakyrkan.se/goteborgsstift/goteborgsutredningen

Beslutet är på 18 sidor där de sista tre sidorna är bakgrunden till själva beslutet.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Stiftsstyrelsens i Göteborgs stift beslut den 23 april 2015, § 40, att-satserna 1-4 och 6-9

SAKEN

Beslutsprövning
___________________

ÖVERKLAGANDENÄMNDENS BESLUT

1. Överklagandenämnden avvisar begäran om beslutsprövning beträffande att-satsen 9, "Stifts-styrelsen är beredd att biträda indelningsdelegerade och kyrkoråden i de församlingar som utgör egna ekonomiska enheter i framställningar till kyrkostyrelsen och anhålla om att kyrkostyrelsen, enligt beslut 2014-09-22 – -24, § 85, lämnat förslag till kyrkomötet som möjliggör en undantagslösning för begravningsverksamheten inom det som idag är Göteborgs kyrkliga samfällighet".

2. Överklagandenämnden avslår överklagandet i övrigt.

Överklagandenämnden skriver också:

"Överklagandenämnden vill framhålla att nämndens prövning endast avser om stiftsstyrelsens beslut är formellt korrekt. Det är alltså inte en prövning av om det som har beslutats är lämpligt eller inte. Detta förtjänar att påpekas eftersom parternas argumentation till stor del är inriktad på materiella frågeställningar."

Nu kan Göteborgs kyrkliga samfällighet jobba vidare. En del i sorg, en del i glädje. Men oavsett det så kommer det att firas gudstjänster i våra församlingar.

Läs beslutet här:

 

http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/__verklaganden__mndens_beslut_i_g__

Överklagandenämndens webbsida>>

Uppdaterad 12.15

Kyrkans Tidning: Delningen av Göteborg står fast>>

Församlingsråden – vara och göra

I Kyrkans Tidning (17/9-15) skriver Anders Bexell om församlingsråden.

Kyrkans Tidning: Stärk församlingsråden  

Bexell är själv ledamot i församlingsrådet i Lunds domkyrkoförsamling. Han vill att församlingsrådet ska ha hela ansvarat för den grundläggande uppgifter (gudstjänst, diakoni, mission och undervisning) och inte som i dag när hela huvudansvaret ligger på pastoratet.

Bexell skriver:

Problemen har på initierat sätt uppmärksammats i motioner av företrädare för olika nomineringsgrupper till nu aktuellt kyrkomöte. Med rätta påpekas att ledamöter i församlingsråden upplever frustration över sitt otydliga styrelseuppdrag.

Kyrkoordningen behöver alltså ändras i syfte att tydliggöra utgångspunkten att församlingsrådet med beaktande av det gemensamma uppdragets princip (den dubbla ansvarslinjen) har huvudansvar för hela den grundläggande uppgiften i församlingen.

Detta utesluter självfallet inte att en församling samverkar med andra församlingar och pastoratet.Ett sådant tydliggörande förenklar pastoratets roll att ansvara för att församlingarna fullgör sin grundläggande uppgift. Härigenom undviks onödiga och byråkratiskt tungrodda relationer mellan församlingar och pastorat. Likaså minskar behovet av omständliga församlingsinstruktionsregleringar. Församlingens ställning stärks. Församlingen blir myndig.

Församlingsrådets uppgifter enligt kyrkoordningen

  • Val av kyrkvärdar, 2 kap. 18 §.
  • Beslut om vilka former av huvudgudstjänst som ska användas i församlingen,17 kap. 6 §.
  • Beslut om ekumenisk huvudgudstjänst, 17 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande huvudgudstjänstens uppbyggnad,17 kap. 8 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande gudstjänstplan, 17 kap. 9 §.
  • Beslut om huvudgudstjänst i annan form än som finns i kyrkohandboken,18 kap. 6 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande ekumeniskt nattvardsfirande, 20 kap. 6 §.
  • Yttranderätt vid lokala beslut om församlingsindelningen, 37 kap. 7 §.
  • Beslut om inventarieansvarig kyrkvärd, 40 kap. 2 §.
  • Ändringar av en kyrkobyggnad eller i ett kyrkorum får inte göras utan godkännande från församlingsrådet om det inte finns synnerliga skäl, 40 kap. 2b §.
  • Beslut om upplåtelse av kyrka, 41 kap. 3 a §.
  • Beslut om församlingskollekt, 43 kap. 6 §.
  • Lokalt beslut om ändring av kollektdag, 43 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet från pastoratets kyrkoråd inför beslut om församlingsinstruktion, 57 kap. 5 §.
  • Rätt att väcka ärende om ändring i församlingsinstruktion, 57 kap. 6 §.
  • Rätt att begära prövning av ett stifts beslut, 57 kap. 8 §.

Utöver detta kan kyrkorådet i pastoratet tilldela församlingsrådet ytterligare ansvar och uppgifter. Detta kan ske genom delegering, genom församlingsinstruktionen eller på andra sätt genom beslut om organisation och arbetssätt som kyrkorådet och kyrkoherden fattar.

Ett församlingsråd ska bestå av minst fyra personer samt kyrkoherden.

Det är alltså ett miniminkrav som är reglerat i kyrkoordningen. Ett miniminkrav som möjliggör att en församling kan upprätthålla ett regelbundet gudstjänstliv i församlingen utan att behöva ha kravet att ta ansvar för ekonomi, personal och administration. Det ansvaret ligger på pastoratet, där man givetvis måste samråda och samverka mellan församlingsråden och kyrkorådet i pastoratet.

Det som strukturutredningen ville var bland annat att stoppa den så kallade församlingsdöden. Den där sammanläggningar av församlingar orsakade minskade antal gudstjänster. Nu finns det en möjlighet – så länge det finns minst fyra förtroendevalda som är villiga att ta ansvar – att fortsätta ett lokalt gudstjänstliv och bygga församling lokalt. Både där det är glest befolkat som i en storstad.

Jag förstår att det minimikravet inte stämmer överens med hur det fungerar i en storstad som Lund och att det kan skapa frustration.

Precis som Bexell skriver kommer frågan att diskuteras under höstens kyrkomöte.

Kyrkomötet 2015 motioner>>

Då får vi kanske ytterligare en pastoral, teologisk och praktiskt diskussion om församlingsrådens vara och göra.

Personligen är jag inte säker på att en ytterligare reglering i KO kan lösa frustrationen. Jag tror snarare på att vi måste arbeta med att hitta våra lokala vägar för att bygga församling och kyrka, för att sprida evangelium och Guds ord där vi befinner oss i vardagen. En utvärdering av församlingsråden och kanske riktlinjer så småningom kan vara en väg att gå.

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Foto: IKON

Tyck till om POSKs vision och program

ÄNTLIGEN!

Nu kommer remissen på nästa mandatperiods Vision och program för POSK!

Det är en helt öppen remiss. Du som enskild POSKare , din POSK-grupp, eller bara en person som bryr sig får tycka till, oavsett vilken nomineringsgrupp du tillhör.

Frågorna som styrelsen ställer i remissen är:

  1. Vad är det som saknas i programmet?
  2. Finns det saker ni inte håller med om och där POSK borde ha en annan uppfattning?
  3. Finns det något i programmet som kan tas bort helt?

Här hittar du länken till programmet och till webbenkäten
http://www.posk.se/remiss-program-2018-2021

Sista dag för att svara är 15 december 2015.

Beslut om Visionen och programmet tas på årsmötet 23 april 2016 i Linköping.

Passa på att tycka till om programmets frågor och vad POSK vill driva, ändra och förändra med Svenska kyrkan under nästa mandatperiod.