Debatt i Kyrkans tidning

Den 9 mars skriver socialdemokraten Lennart Hallengren i Kyrkans tidning och önskar svar på var POSK står i vigselfrågan.

” Men min fråga är om de som representerar POSK i församlingar, pastorat, stift och kyrkomöte kan tycka hur de vill i denna viktiga fråga. Kan den som absolut avvisar vigsel av samkönade par representera POSK? Om så är fallet så har ju POSK:s ståndpunkt i frågan ingen relevans och innebörd.”

Som jag tolkar citatet ovan så grundar det sig i att S känner sig hotade av POSK i det som är vår stora valfråga – Bryt partipolitiseringen! – men att S inte har några bra motargument till detta. Det är till och med så att det även inom S-leden är lite oroligt i frågan.

Då måste S hitta en annan fråga, som är deras egen valfråga, att sätta dit oss på för att på så sätt få en tydlig motståndsfråga i valet. Fast för oss inom POSK är det en egentligen en ickefråga, eller som Hans-Olof Andrén svarar den 16 mars POSK står för mångfald och respekt – en annan av våra valfrågor – och därmed är det inga problem för oss att det finns dessa båda synsätten parallellt. Varken i Svenska kyrkan eller inom POSK!

Linda Isberg svarar också i samma nummer av Kyrkans tidning och grundar sitt inlägg på att vi följer ett demokratiskt fattat beslut i Svenska kyrkan inom POSK, samtidigt som vi inte är en åsiktsgemenskap utan snarare finner styrkan i att välkomna olika åsikter i vissa frågor.

Den 23 mars skriver några representanter från ÖKA ett inlägg i Kyrkans tidning där de efterfrågar tydlighet från POSK. För mig blir det tydligt att det är ÖKA som har problem med att hantera olika åsikter, och att de så gärna vill att POSK ska stå för någonting tydligt. Det måste vara svart eller vitt, våra dubbla linjer blir för otydligt för dem. Dessutom har ÖKA gjort sig själva till ett enfrågeparti i och med detta.

I dagens Kyrkans tidning skriver Lennart Hallengren återigen att POSK är otydliga i vad vi tycker men samtidigt tar han upp vårt program. Vad är det han inte förstår – röstar du på POSK så röstar du för vårt program, vad är det för otydligt med det. Att vi inom POSK ser olika på vigningsfrågan innebär ingenting annat än att vi klarar av det som Svenska kyrkan idag står för med dessa dubbla linjer.

Nånting säger mig att vi lär återkomma i frågan under de kommande veckorna!

Valkretsmandaten fastslagna

Som bloggen redovisade häromdagen så är det många mandat som ska tillsättas vid kyrkovalet den 17 september.

På valwebben finns det nu material som berättar om att kyrkostyrelsen har beslutat om de fasta valkretsmandaten till kyrkomötet.

http://internwww.svenskakyrkan.se/kyrkoval/fasta-valkretsmandat-till-kyrkomotet

Så här ser listan ut:

Kyrkostyrelsen har beslutat om följande fördelning:

att valkretsen Uppsala stift får 18 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Linköpings stift får 14 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Skara stift får 14 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Strängnäs stift får 14 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Västerås stift får 14 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Växjö stift får 16 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Lunds stift får 32 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Göteborgs stift får 30 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Karlstads stift får 10 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Härnösands stift får 10 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Luleå stift får 14 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet,

att valkretsen Visby stift får 2 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet, samt

att valkretsen Stockholms stift får 37 fasta valkretsmandat vid 2017 års val till kyrkomötet.

Detta är de 225 fasta mandaten, och därtill kommer sedan 24 utjämningsmandat. Dessa fördelas så ”att fördelningen av alla mandat i kyrkomötet blir proportionell mot nomineringsgruppernas röstetal i hela landet.” Detta innebär 225+24=249 mandat, och utöver dessa utses 2 representanter för Svenska kyrkan i utlandet.

Av de 249 mandaten har POSK i dag 38 mandat och är den näst största gruppen i kyrkomötet. Efter valet 2017 borde vi kunna bli ännu större och få ännu fler mandat. Våra informatörer Lars-Gunnar och Linda kan hjälpa er att räkna på hur många röster som behövs för att ta ytterligare ett mandat i er valkrets. Kan vara bra att ha den informationen om ni behöver prioritera var ni sätter in era valkampanjinsatser. Vid fler mandat får vi en ännu bättre grund för att driva våra valfrågor – bland annat att få bort partipolitiken från Svenska kyrkan.

 

Ur POSKs program:

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

/Carina

Använd er av våra plocklådor!

Lars-Gunnar Frisk, ordförande för POSK i Luleå stift, och Anna-Sara Walldén, präst och engagerad i POSK, har fått en helsidesdebattartikel införd i tisdagens Västerbottens kuriren. Bra jobbat! Precis så här är det tänkt att använda våra ”plocklåde”artiklar. Den här artikeln är i och för sig lång, så här har så gott som hela plocklådan använts, med stiftsrelaterade fakta som tillägg.

Vi har skickat ut artiklarna till stiftsföreningsstyrelserna så nu hoppas jag att dessa används på ett bra sätt. Är du lokalt engagerad och vill skriva en debattartikel så vänd dig till din stiftförening eller till oss informatörer för att få del av dessa artiklar.

Tänk dock på att tidningarna inte gärna vill införa en artikel som varit publicerad i en annan tidning så undvik att kopiera rakt av. Det är bättre att ändra så mycket du bara kan och orkar. Vill du ha hjälp med korrekturläsning så vänd dig till oss informatörer.

Not: Båda dessa inlägg (ovan och nedan) är skrivna för att bidra i den pågående nomineringsprocessen, och för att stimulera tanken på att starta nya grupper, och hitta kontakter på nya orter. Därför, om ni funderar på att använda detta som underlag för ett eget inlägg, gör det nu!

 

Nedan delar jag en annan debattartikel som varit införd i Falukuriren den 21 mars. Ytterligare ett exempel på hur plocklådan kan användas.

Avveckla partipolitiken i Svenska kyrkan – stärk de obundna krafterna i kyrkovalet

Just nu pågår nomineringar till höstens val i Svenska kyrkan. Kyrkan dras med ett arv från statskyrkotiden – ett påtagligt partipolitiskt inflytande. En mycket liten del av svenskarna är medlemmar i ett politiskt parti, enligt färska uppgifter i DN är så få som 3,4 % medlemmar i något av riksdagspartierna. En begränsad rekryteringsbas dominerar de partipolitiskt färgade grupperna i kyrkovalet. Man hävdar att denna lilla andel krävs för att bevara kyrkans bredd och folklighet så att kyrkan inte blir en elitkyrka! Sanningen är att Svenska kyrkan behöver kyrkligt engagerade människor av många slag – inte bara de som är medlemmar i politiska partier.

Det är positivt att partipolitisk aktiva är förtroendevalda i kyrkan. Många är förankrade i församlingsverksamhet och gör bra insatser som förtroendevalda. Det skulle de kunna göra även utan en partipolitisk etikett.

En uppgift för kyrkan är att värna om svaga och utsatta grupper och stå upp för fred och rättvisa. Kyrkan behöver därför tala klarspråk i det offentliga samtalet. När det sker ska det grundas på den kristna trons utmaning och på teologisk reflektion – inte partipolitiska program.

Politiska partier och de partipolitiskt färgade grupperna gör anspråk på att sekulära ideologier kan vara vägledande i en kyrka som upphörde att vara statskyrka år 2000. Detta förvånar kyrkomedlemmar och även andra betraktare – inte minst många ledarskribenter i svensk press. Den partipolitiska styrningen av Svenska kyrkan är världsunik.

I vissa av de politiskt färgade grupperna pågår en omprövning. I väntan på att omprövningen ger resultat finns bara en väg. Det är att stärka de partipolitiskt obundna alternativen i kyrkovalet. Ju mer dessa växer, desto fortare avvecklas partipolitiken i kyrkan.

Obundna grupper finns på alla nivåer i kyrkan, kyrkomöte, stift och lokalt. De behöver bli många fler! POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, den ojämförligt största och bredaste av de obundna grupperna, finns i Västerås stift men bara i mindre än hälften av alla församlingar. Det vill vi ändra på! Här finns en uppgift för alla kyrkligt engagerade och dem som tycker att Svenska kyrkan är viktig. Ställ upp på en obunden kandidatlista och stärk de obundna krafterna i kyrkopolitiken. Det kan påskynda förändringen till en kyrka som står fri från partipolitik.

I många församlingar finns lokala grupper som inte ställer upp på andra nivåer i kyrkovalet. Grupperna kan få en anknytning till beslutsorganen i stift och kyrkomöte genom att tillhöra en obunden riksorganisation och det skulle stärka den obundna rörelsen som helhet. Förtroendevalda i sådana grupper kan också kandidera på stifts- och kyrkomöteslistorna för POSK, vilket ytterligare skulle bredda den obundna rörelsen.

Anders Brunnstedt, Falun
Ordförande i POSK Västerås stift

Svenska Kyrkans Unga ryter ifrån i Kyrkans tidning

Amanda Carlshamre, förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga, ryter ifrån i Kyrkans tidning den 23 mars 2017. Jag hoppas att SKU känner att de har POSKs stöd i frågan och att vi i alla fall inte motarbetar dem. Jag lovar i alla fall att sluta använda begreppet ”barnen är vår framtid” på det där slarviga sättet som gör att jag missar att de i allra högsta grad är vår nutid!

 

Svenska Kyrkans Unga ryter ifrån. Bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor.

I tre år har jag fört samtal med unga engagerade människor i Svenska kyrkan, medlemmar i Svenska Kyrkans Unga, som är stolta över sin organisation och all den fantastiska verksamhet som bedrivs runtom i församlingar och stift av och för barn och unga.

En fråga som däremot återkommer är hur vi ska orka ”försvara” organisationen gentemot vuxna. Låter det knäppt? Det är det. Så nu ryter vi ifrån.

Svenska Kyrkans Unga har 14 000 medlemmar. Vi ordnar läger, utbildningar, påverkar varandra och andra, har mötesplatser för fördjupning, möjliggör för unga att ta ansvar, fostrar i demokratiska processer, har pedagogiska material för att tala tro och är en plats där unga människor tillsammans får dela och upptäcka tro.

Svenska Kyrkans Unga växer, vi blir fler! Vi är en barn- och ungdomsorganisation i rörelse – precis som barn och unga. Runtom i stiften finns vuxna som kanske har en bakgrund i Svenska Kyrkans Unga, Kyrkans Ungdom eller Ansgarsförbundet.

Svenska Kyrkans Unga är inte Kyrkans ungdom eller Ansgarsförbundet och ska inte heller vara det. Vi är den organisation dagens medlemmar gör oss till, vilket gör att vårt fokus ändras. Just nu har vi en treårig diakonal satsning där syftet är att uppmuntra våra medlemmar och lokalavdelningar att engagera sig för att tjäna Gud, varandra och sig själva.

Vi har en bibelpodcast och pedagogiska sätt för att tala tro och har nyligen tagit fram en bok för unga om vem Martin Luther var. Vi är och har varit remissinstans kring både kyrkohandboksförslaget och fastighetsutredningen och skapar strukturer där unga får ta ansvar, blir lyssnade på och får påverka.

Vi gör inte verksamhet för framtiden, vi är precis lika mycket dagens kyrka som den som har arbetat i församling i 30 år, men berättelserna om hur svårarbetat det är och kan vara i församlingar och stift når mig ofta. Det är sorgligt att det finns en sådan misstro gentemot barn och unga att maktmissbruk får fortgå.

Berättelser om hur vuxna är ”rädda att släppa iväg ungdomarna på distriktsläger ensamma” har vi hanterat. Likaså får vi, inte sällan, punktmarkera där de unga upplever att de överbeskyddas istället för att skjutsas fram och inte får plats att växa och utmanas.

Så bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor. Församlingar växer och förutsättningar förändras men vår metod möjliggör för unga att själva ta ansvar i församlingen. Uppmuntra alla initiativ som tas av unga för en kyrka som får följa en hela livet. Ibland görs det väldigt svårt för oss och vi ska inte behöva kämpa för att få plats i vår kyrka.

Om du har förväntningar på eller idéer om Svenska Kyrkans Unga som du inte tycker uppfylls eller hanteras i dagsläget? Hör gärna av dig till mig så tar vi ett samtal om det men motarbeta inte Svenska Kyrkans Unga som är en samlad röst för barn och unga i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan behöver Svenska Kyrkans Unga! Och Svenska kyrkan ska vara stolt över Svenska Kyrkans Unga! Vi är en organisation som andra barn- och ungdomsorganisationer tittar på när det kommer till inkludering, påverkan och demokrati på kristen värdegrund. Ni bör också vara stolta över de tusentals unga människor som varje vecka engagerar sig i Svenska kyrkan för att tjäna varandra och för att tjäna Gud.

Amanda Carlshamre
Förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Var är alla kandidaterna?

Ja, var är alla kandidaterna? Jag hörde ett rykte att den frågan ställer man sig på stiftskanslierna, när de tittar i G-kand och ser hur få kandidater som är registrerade. Man är orolig.

https://gkand.svenskakyrkan.se/

 

Jag tror ju att åtminstone POSK kommer att fylla på med en massa kandidater – men jag skulle vilja uppmana alla till att inte vänta till sista stund med att registrera in kandidaterna utan att göra det allt eftersom de kommer in. Ordningen på listan fixar ni till det sista – men se till att ni matar in era kandidater så snart som möjligt.

Jag hörde också att man är orolig för att det kan bli problem om alla försöker komma in i systemet samtidigt, om alla har väntat till sista stund. Det är systemet inte dimensionerat för.

Så mata in era kandidater så snart som möjligt, så fort ni har fått in kandidatförsäkran. Sista handen vid listan lägger ni precis innan ni skickar in den till stiftet.

/Carina

Jungfru Marie bebådelsedag – en kristusfest

Idag är det en av dessa dagar när den liturgiska färgen är vit. Altaret är prytt med sex stycken ljus och buketter med vita liljor. Firas det mässa används julseriens mässmusik. En festdag mitt under fastan!

Kontrasten mellan fastans eftertänksamhet och offer och denna festliga glimt om vad som väntar om nio månader blir stor. Jag kan tycka att det är skönt att få bryta av fastan med fest och för mig blir det tydligt varför jag fastar.

Texterna som läses visar på att stort mod hos Maria. Trots att hon blir rädd så tar hon tills sig ängelns ord och bär dem i sitt hjärta. Hon förstår att det är något stort som är på väg att hända och hon tar på sig uppdraget med stort allvar. Genom bibelns alla berättelser där Maria finns med ser jag att Maria känner en oändligt stor kärlek till Jesus. Från första stund i mötet med ängeln. Det är nog inte alla som klarar av det. Maria gjorde det, och det såg Gud och gjorde Maria till Jesus moder.

Resor i sorgens landskap

Lördagskrönika i Göteborgsposten av Manilla Bergström. Införd den 18 mars 2017

Något av det bästa jag vet, är att resa. Jag har alltid gillat resor. Både nya resmål och för mig välkända ställen står på min önskelista. Det slår mig att trots att resandet är ett av mina största intressen så äger jag faktiskt ingen guidebok eller några kartor.

Men reseberättelser det har jag många inom mig och det finns en särskild reseskildring som jag har funderat på att skriva. I mig växer den fram, boken som berättar om resor som jag har gjort tillsammans med andra, som medresenär på resor i andra människors liv, på vägar vi delar, längs vandringsleder som tar oss fram över stock och sten. Det finns krökar och svängar, uppförsbackar och utsiktsplatser som kan överraska längs vägen och det enda vi vet är att vi kommer fram. Till slut. På ett eller annat sätt. Det bara vet vi.

Reseskildringen jag skulle vilja återge har redan en titel och ett omslag. På omslaget syns böljande terräng, som fortsätter långt framför våra ögon, ända mot horisonten, en horisont som anas i ett ljust dis långt där framme. Titeln är tryckt med lutande, försiktigt framåtsträvande text: Resor i Sorgens Landskap.

Jag har fått följa med på så många fina resor med människor som färdas genom sorgens landskap och ingen resa är den andra lik. Men alla kommer fram. Till slut. På ett eller annat sätt. Varje resa bör få sitt eget kapitel för varje berättelse är unik. Förutsättningarna är olika varje gång och etapperna är olika långa. Ibland får jag guida och peka ut vägen och ibland får jag föreslå en rastplats med möjlighet att hämta kraft innan man gå vidare. Men oftast vandrar jag bara med, som en medvandrare som blev inbjuden på resan.

Det är fascinerande att som präst få färdas på resor tillsammans med sörjande som reser genom alla sorgens färger och tar sig vidare fram genom landskap av minnen, känslor, tacksamhet, oro, tårar och skratt. Jo, det skrattas emellanåt längs sorgevägarna, hjärtliga och befriande skratt som hjälper oss vidare, ett steg till, ett steg i taget. Skratten får oss att minnas och hjälper oss att aldrig glömma var vi började resan. Och hoppet ger oss riktningen om vart vi är på väg. Kanske skulle den där reseskildringen kunna bli en sorts guidebok eller en trygghet på resan för den som just påbörjat den eller ännu är på väg och som undrar om man kommer fram? Till slut? På ett eller annat sätt?

Men framför allt skulle det bli en vacker beskrivning i kapitel efter kapitel om de olika resorna som är en färd genom ett skiftande landskap där man trots allt inte är ensam.

På min resa som präst har jag haft med mig en beskrivning som finns i en psalm av Olov Hartman. Den påminner mig om att jag har sällskap på vägen, av den som ibland går före mig och som ibland sänder mig dit jag behövs. Jag behöver också veta att jag inte är ensam så jag sjunger gärna

”Du som gick före oss längst in i ångesten, hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret. Du som går före oss ut i en trasig värld sänd oss med fred och bröd, Herre, i världen.”

/Manilla Bergström, präst

Vårfrudagen som blev våffeldagen

Tycker denna sägen är så gullig. Att det var någon som hörde fel på vårfrudagen och trodde det var våffeldagen. Vips hade det uppstått en tradition att äta våfflor den 25 mars. Idag heter denna dag inte längre vårfrudagen, utan Marie bebådelsedag. Jag undrar dock hur många som egentligen förstår ordet bebådelse. Jag, som ändå tycker mig ha koll, vet ju knappt. Kanske är dags att byta, som vi gjort med menlösa barns dag som numer heter värnlösa barns dag. Fast jag har ingen bra idé om vad det borde heta istället. Kanske bloggens läsare har några bra idéer?

Jag föredrar klassiska nygräddade våfflor med sylt (hallon helst) och grädde på våffeldagen. Men som kyrkvåffla tycker jag att dessa belgiska våfflor som finns att köpa färdiggräddade fungerar alldeles utmärkt som alternativ istället för att kön till våffeljärnet växer sig lång. Så ladda nu upp för en våffelfylld helg men glöm inte bort Jungfru Marie bebådelsedag på söndag! Jag ska till Råsunda kyrka då för att lyssna på dottern som sjunger med barnkören Sångstrålarna.

/Linda, informatör

Kyrkovalet – Sveriges största val

årsmötesbild Växjö stiftsförening

Jag hoppas det går bra ute i vårt avlånga land med att fylla våra listor med massor av kyrkligt aktiva, unga som gamla till alla nivåer. Stiftsföreningarna har haft eller kommer i dagarna att ha sina årsmöten där listorna sätts samman till stiftsfullmäktigen och kyrkomötet. Jag är har stor tilltro till att alla POSKs listor, på alla nivåer, är fulla av engagerade människor som ser framemot att få verka i det ärofyllda uppdraget som förtroendevald under den kommande mandatperioden.

Vi ska i kyrkovalet den 17 september se till att fylla över 15 000 mandat till kyrkofullmäktigen, stiftsfullmäktigen och kyrkomötet. I valet 2013 tillsattes sammanlagt 16 779 mandat. Dessa imponerande siffror gör Kyrkovalet till Sveriges största val. I de allmänna valen 2014 tillsattes 14 807 mandat.

Minskningen av mandat beror främst på att många församlingar gått samman och bildat pastorat vilket gör att det sammanlagda antalet platser att fylla har minskat. Men trots minskningen till årets kyrkoval är det fortfarande det största valet i Sverige. Just detta med att det är Sveriges största val kan vara bra att framhålla för personer som älskar allt som är störst (bäst och vackrast! 😉)

Jag tror inte att POSK ensamma kommer att fylla alla dessa mandaten även om jag hoppas på att vi i alla fall kommer halvvägs! På församling/pastorat-nivå finns det väldigt många lokala nomineringsgrupper som inte rent formellt tillhör POSK, men som ändå kan få dem som röstar att välja POSK till stift och kyrkomöte.

Tycker det är intressant att se hur listorna växer i antal och med fler och fler kandidater när jag tittar på det i Grupp- och kandidatsystemet. (Jag som ombudets ersättare kan logga in och titta listor på alla nivåer i Gkand). Än är det tid kvar att registrera så jobba på. Som lite extra pepp kan jag tillägga att vi har många bra toppnamn till Kyrkomötet.  Bra jobbat där ute!!!

/Linda, informatör POSK

Bilden: Från årsmötet för POSK i Växjö stift. Victor Ramström talar inför medlemmarna.

Luther har sina avigsidor också

Den sjuttonde mars skriver Peter Cornell på Expressen kulturdebattsida om Martin Luthers skrift ”Om judarna och deras lögner”. Han har rätt i det han skriver, och det bör nog uppmärksammas lite tydligare att Luther inte alltigenom hade goda tankar och idéer.

Cristina Grenholm besvarar kritiken som Svenska kyrkan får av Cornell på ett tydligt sätt. Svenska kyrkan firar reformationen och allt det goda som det fört med sig. Samtidigt är vi kritiska till och tar även avstånd från denna text som Luther lämnat efter sig.

Som jag ser det så är det reformationen i sig som vi firar. Inte Luther som person, även om han är reformationens fader. Reformationen ser jag dessutom som ständigt pågående. Det innebär att vi idag ifrågasätter de goda idéerna likaväl som de mindre bra, och ibland till och med onda, tankegångarna.

Ibland kan jag dock uppleva att det finns vissa som inte kan ta till sig det goda för de bara ser det onda. Då missas lätt att se att vi är många som klarar av att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vilket Svenska kyrkan gör så bra, trots kritiken, under reformationsåret 2017.