Debatt om ensamkommande barn och unga

Såhär på barnkonventionens dag, vad passade då bättre att debattera än Gunvor Torstenssons (POSK) m.fl. motion om Behandling av ensamkommande flyktingbarn. Det var en fråga som engagerade flest antal debattörer under förmiddagens pass och det kom några bifall på motionen i sin helhet.

Gunvor var lite försiktig och valde att yrka bifall på Kyrkolivsutskottets förslag att anta de två första punkterna men att avslå den sista punkten. Hon har tagit till sig av utskottets tankar och utlåtande och håller med kritiken till den tredje punkten och valde därför att följa utskottets förslag till beslut.

Manilla Bergström var aktiv i debatten med inlägg och några replikskiften. Hon yrkade på bifall på motionen i sin helhet med ett tillägg i tredje punkten; ”och unga”, så att den punkten får lydelsen:
” Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att uppmana Sveriges regering och Migrationsverket att stoppa utvisningarna av ensamkommande barn och ungdomar med starka asylskäl.” Hon höll ett engagerat och gripande anförande där hon uppmanade oss att lyssna, trots att hon tyckte att i den bästa av världar skulle hon inte behöva stå i talarstolen just nu!

Dag Sandahl (FK) tyckte att frågan var komplicerad och ville inte yrka på något, men ansåg väl i viss mån att detta inte var en fråga för kyrkomötet. Han berättade att han varit i kontakt med någon i Kabul som hävdade att det varje vecka landar flyg fyllda med turister i Kabul, så han tyckte att situationen i Kabul kan ju inte vara så allvarlig om folk åker dit på semester. Ett uttalande som fick ärkebiskop Antje att gå upp som sista talare och komma med ett faktatillägg med en namngiven och trovärdig källa att situationen är allvarlig i Kabul och Afghanistan. Dag var även uppe vid ett flertal tillfällen i replik där han återkom till frågans svårighet och att det finns en moralisk aspekt i frågan.

Birgitta Lindén (S) yrkade bifall på motionen i sin helhet och Wanja Lundby-Wedin (S) yrkade bifall på punkt ett och tre, men att punkt två skulle anses besvarad. Jag kan tycka att det ytterligare visar på Socialdemokraternas splittring i frågan och samtidigt skönt att höra att det finns viktiga personer inom S som har denna syn i frågan.

Ytterligare bifall till motionen i sin helhet (med Manillas tillägg) kom från Anki Erdmann (ViSK), hon påpekade även att hela gruppen ställer sig bakom detta bifall. Hon ansåg att denna frågan var den viktigaste frågan för årets kyrkomöte.

Evelina Johansson (FK) talade om att kyrkomötet och Svenska kyrkan inte ska öka på polariseringen och vill inte sätta sig i ”fiendeskap” till migrationsverket. Hon kom även med nytt påfund, cirkulärpolitiska partier, vilket fick Wanja Lundby-Wedin att begära replik. Jag tror mig förstå vad Evelina försökte sig på att hävda med detta men i just den här frågan där Wanja så tydligt står för något annat än sina partikamrater i regeringen blev kanske inte utfallet vad jag tänker mig att hon ville hävda. Även Manilla och Gunvor begärde replik på Evelinas anförande där de båda tog upp det eventuella fiendeskapet till migrationsverket vilket de båda hävdade inte alls var fallet. Manilla lyfte att hon är för något, inte emot!

Biskop Fredrik Modeus höll ett anförande där han med emfas hävdade att detta verkligen var en fråga för kyrkomötet och Svenska kyrkan. Vilket vi såhär på barnkonventionens födelsedag märkte då bland annat Katarina kyrka ringde i kyrkklockorna strax efter debatten var avslutad i plenum för att låta de unga ensamkommande stanna i Sverige.

Motionssvar från De Ungas Kyrkomöte

Till årets kyrkomöte har De Ungas Kyrkomöte besvarat 21 motioner varav 4 av dem i ett samlat svar då de rör samma fråga. Frågorna rör allt från idealitet på förtroendeposter till utveckling av kunskapsappar. Då det inkommit flera motioner rörande (eventuellt) byte av valsystem så besvaras fyra av dem med ett gemensamt förslag till beslut.

De Ungas Kyrkomöte verkar finna POSKs motioner intressanta då sju av de besvarade motionerna har minst en POSKare skrivit under. Frimodig kyrka har fått förhållandevis få motioner uppmärksammade med sina fyra besvarade motioner men de har lämnat in flest motioner till kyrkomötet med sina 40. Övriga gruppers motioner som De Ungas Kyrkomöte har tittat på är SD, MPSK, ViSK, BA, grupplösa och C och S som medmotionärer.

När jag nu tar upp motionssvaren så tar jag upp dem utifrån utskotten som haft hand om motionerna och när debatten tas i plenum så att det underlättar att kunna följa frågan under kyrkomötet.

Kyrkolivsutskottet

Debatteras under måndag 20/11 från 10:20

De Ungas Kyrkomöte har tagit upp Niklas Grahns (POSK) motion om Könsfördelningen i Svenska kyrkan. De ställer sig både positiv och negativ till motionen.  De ser positiv på första att satsen och vill gärna se en kartläggning av könsfördelningen i Svenska kyrkan då de ser det som att det ger en kunskap om hur Svenska kyrkan ska uppnå en större mångfald. Den andra att-satsen ser de lite mer problem med och istället för att uppnå en jämn könsfördelning skulle de hellre lägga fokus på att nå fler människor. Trots detta skulle De Ungas Kyrkomöte se att motionen bifölls för de tycker att motionen i sin helhet är bra.

Nästa motion som De Ungas Kyrkomöte behandlat är Gunvor Torstensson (POSK) m.fl. motion om Behandling av ensamkommande barn. Här känner ombuden på De Ungas Kyrkomöte starkt med motionärerna för de utsatta flyktingarna och delar synen på problematiken hur de ensamkommande barnen blir behandlade. Att Svenska kyrkan tar tydlig ställning i frågan tycker De Ungas Kyrkomöte är bra och vill att kyrkomötet ska bifalla de två första att-satserna. Men de finner den andra att-satsen felskriven och vill därför inte önska bifall på den, om den inte skrivs om.

Ytterligare motioner som De Ungas Kyrkomöte tagit upp som faller under Kyrkolivsutskottet är Anders Ahls (SD) motion om Skolavslutningar i kyrkan. De Ungas Kyrkomöte problematiserar motionen med ett långt svar och vill bara se bifall på första att-satsen som handlar om att undersöka hur vanligt det är att skolorna inte har kyrkliga avslutningar.

Julia Kronlids (SD) motion om Söndagsskolematerial tycker De Ungas Kyrkomöte har en bra andemening men vill ändå se ett avslag på motionen då de tycker att det redan finns mycket material till söndagsskola och ser det problematiskt att kyrkomötet ska detaljstyra församlingarnas arbete och verksamhet.

Axel W Karlsson (-) motionerar om Pride-rörelsen och här vill De Ungas Kyrkomöte se ett avslag på motionen i sin helhet då den strider mot vår värdegrund som kyrka.

Sista motionen under Kyrkolivsutskottet (som jag tar upp) från De Ungas Kyrkomöte är Ann-Christine From Utterstedt (SD) motion om Kunskapsapp/spel för barn och unga. De Ungas Kyrkomöte finner motionen besvarad då det redan finns en applikation som motionären efterfrågar och de anser att det är onödigt att lägga ytterligare resurser på något sådant.

Tillsyn- och uppdragsutskottet

Debatteras under måndag 20/11 från 15:20

Även här kommer en motion från Niklas Grahn (POSK) nu gällande ABC för kyrkans undervisning och De Ungas Kyrkomöte finner motionen lite svårtolkad. De har valt att se den utifrån konfirmandundervisning och vill se att motionen avslås i sin helhet. Istället skulle de vilja att att-satserna skulle lyda:
att kyrkostyrelsen ska ta fram en kursplan för Svenska kyrkans konfirmandarbete.
att kursplanen utformas i samråd med erfarna församlingsarbetare, teologer, unga i Svenska kyrkan och biskopsmötet.

Kyrkorättsutskottet

Debatteras under måndag 20/11 från 19:20

Bertil Murray (FK) och Leif Nordlander (FK) har inkommit med en motion om Arvoden för kyrkligt förtroendevalda och här är De Ungas Kyrkomöte främst positiva även om de kommer med ett eget förslag till beslut där de ser att de förtrodendevalda kan välja mellan ersättning av förlorad arbetsinkomst eller arvodering. Personligen gillar jag verkligen den lösningen, för självklart ska en kunna få ersättning för förlorad arbetsinkomst samtidigt som det inte kan begäras av alla och då kan arvodering vara bra för de som till exempel studerar.

Ekonomi- och egendomsutskottet

Debatteras under måndag 20/11 från 20:40

Här finner vi Mats Hagelins (BA) motion om Golv och tak för kyrkoavgiften och här tar De Ungas Kyrkomöte upp att frågan varit uppe i kyrkomötet vid ett flertal tillfällen tidigare utan att någon lösning stått att finna. De vill att kyrkomötet ska avslå motionen i sin helhet. Men samtidigt vill de skicka med tanken till kyrkomötet att borde finnas en möjlighet att reglera kyrkoavgiften nationellt samt att se till att öka kunskapen om hur Svenska kyrkans tillgångar används då de anser att den kunskapen idag är bristfällig. En syn jag delar med De Ungas Kyrkomöte.

Ekumenikutskottet

Debatteras under måndag 20/11 från 21:40

Sofia Särdquist (POSK) m.fl. har skrivit under motionen Implementera de fem ekumeniska imperativen och De Ungas Kyrkomöte ställer sig positiva till motionen och önskar se bifall på motionen i sin helhet. De föreslår att detta arbete har ett församlingsfokus då mötet mellan människor sker i församlingarna. De Ungas Kyrkomöte anser att fokuset bör ligga på ”vi” och poängterar att all ekumenik är viktig, inte bara den mellan katoliker och lutheraner.

Sent måndagkväll kanske även Ylva Wahlström Ödmanns (MPSK) motion om Strategi för kyrkans internationella arbete kommer upp till debatt. Denna motion föreslår De ungas Kyrkomöte att avslå då de inte tycker att kyrkomötet bör värdera projekt eller lyfta ett specifikt ämne över något annat inom Svenska kyrkans internationella arbete.

Bertil Murray (FK) motion om Ekumenisk gest i anslutning till reformationsåret skapar många frågetecken och tankar hos De Ungas Kyrkomöte och tycker att frågan bör utredas ordentligt först innan det går att besluta något i frågan och de hänvisar istället till motionen ovan om de fem ekumeniska imperativen.

Gudstjänstutskottet

Debatteras på tisdag 21/11 från 10:30

De flesta motionerna till årets kyrkomöte rör kyrkohandboken och De Ungas Kyrkomöte  behandlar en av dem; Jerker Schmidt (-) och Niklas Larsson (C) motion Låt David och Jonatan vara med vid vigselgudstjänst. De problematiserar att texten som motionärerna lägger fram som förslag till bibeltext att läsa vid en vigselgudstjänst är tagen ur sitt sammanhang, men då detta är förekommande vid andra sammanhang så önskar de ändå så motionen bifallen.

Organisationsutskottet

Debatteras på onsdag 22/11 från 14:00

Här har De Ungas Kyrkomöte tagit fyra motioner i ett, det gäller Berth Löndahl (FK) och Leif Nordlander (FK) Utredning av indirekta val, Dan Sarkar (FK) Svenska kyrkans demokrati, Hans-Olof Andrén (POSK) m.fl. Utred indirekta val och Nils Gårder (POSK) Utred Svenska kyrkans val. De Ungas Kyrkomöte lyfter att Svenska kyrkans unga arbete med att se över och förändra årsmötesformerna och rekommenderar att även Svenska kyrkan genomgår en liknande process. De påpekar även att om en sådan utredning ska göras så måste barn och ungas perspektiv viktiga. Om ett nytt valsystem införs får detta inte innebära att barn och ungas inflytande minskar. De Ungas Kyrkomöte vill se avslag på alla fyra motionerna och föreslår istället att Kyrkomötet beslutar om följande istället:
att uppdra åt kyrkostyrelsen att utreda hur val i kyrkoordningen kan utformas istället för nuvarande system med remiss till församlingar och stift samt barnkonsekvensanalys av nuvarande valsystem och möjliga alternativ till dagens valsystem.

Som ni nu märkt så har jag inte tagit med alla 21 motioner, utan bara ett urval av dessa vill du läsa alla motionssvaren så hittar du dem här, De Ungas Kyrkomöte 2017

Det slutliga svaret

Helgkrönika från Göteborgsposten publicerad den 11 november 2017.

När jag var barn var jag nog väldigt frågvis och väntade mig svar på allt, så som barn gör. Mina föräldrar hade tålamod att försöka komma med svar på alla mina frågor och följdfrågor. Och vid det här laget vet jag ju själv hur det är att svara på ett barns alla varför då, som följs av ett nytt varför då och så vidare. Jag skulle tro att mina frågor som barn ofta handlade om livet, om Gud, om tro och om mig själv och min plats på jorden. För jag minns att mina föräldrars svar till slut blev: för att Gud ville det!

För att Gud ville det är väl många gånger det slutliga svaret på stora frågor och ett svar som det inte lönar sig att ställa följdfrågor på. Åtminstone inte till en annan människa. Inte ens ett barns mamma eller pappa vet ju det som Gud vet. För att Gud vill kan dels vara svaret som stänger frågeleken där och då och dels kan det svaret betyda att resten av frågorna istället får adresseras direkt till Gud. Och vad vill Gud, då? Guds intention är kärlek. Så till sist är väl Guds kärlek svaret?

För att Gud älskar! Det är ett svar som även jag gärna ger ett frågvist barn, eller en frågvis konfirmand, eller en vuxen som söker svar. Inte för att jag vill avsluta frågeleken utan just för att jag tror att svaret öppnar för ännu vidare teologiska funderingar och för ännu fler frågor. Att Guds avsikt och drivkraft är kärlek går att läsa i den sammanfattande bibelvers, Joh.3:16, som kallas Lilla Bibeln: Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Den meningen väcker följdfrågor och intentionen är klart och tydligt kärlek.  Sonen, frälsaren kom för att rädda oss människor, för att Gud älskar oss. Och Gud vill inte att någon enda ska gå under, så står det också i Bibeln. Gud vill omfamna oss alla så att alla räddas från det som är ont i världen.

Den vers som följer på Lilla Bibeln kan inte lika många av oss utantill men den är lika viktig: Ty Gud sände inte sin son för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Varför? Jo, för att Gud vill det, för att Gud vill oss väl, för att Gud älskar oss. Det handlar egentligen om frälsning. Att frälsa är att rädda, skydda och befria någon. Tänk dig hur en fjättrad fånge eller en utsatt slav hade ett halsjärn, en tung skavande järnring med en kätting runt halsen. Tänk dig känslan av att frihalsas, frälsas, när järnringen lyfts av från halsen. Räddad och befriad! En fantastisk känsla. För att Gud vill det! Ett enkelt svar och samtidigt en alldeles hänförande tanke.

Frälsningen kommer ifrån Gud och Guds avsikt med den är kärlek. Guds mål med frälsningen är också kärlek. Att Gud räddar och befriar oss människor för att Gud älskar oss. För att Gud vill det, för att Gud älskar dig. Och den kärleken, befrielsen och räddningen finns där från början, innan vi ens har ställt frågorna.

Manilla Bergström
Präst, Göteborg

Debatter kring Kyrkohandboken

In i det sista debatteras Kyrkohandboken på Kyrkans tidning. Det finns säkerligen på fler ställen men om jag skulle ta upp alla artiklar och debatter så skulle jag nog vara tvungen att jobba långt in på natten. Vill också påpeka att när jag uttrycker en åsikt i detta blogginlägg så är det min högst personliga syn på saken. Detsamma gäller (med)skribenter av debattartiklarna, det finns POSKare bland dem och då är det deras personliga åsikter som dryftas.

Här är en genomgång av höstens debattartiklar och ledare. Mot slutet kommer även en nyhetsartikel. Kan ha missat någon debattartikel, jag ber om ursäkt för det i så fall, men jag tror att de allra flesta är med.

Den 21 september skrev bland annat Reibjörn Carlshamre, ordförande Domkyrkoorganisternas förening en debattartikel kring arbetet med musiken i handboken. Artikeln avslutas med följande rader:

” Vi vädjar härmed till alla ledamöter i kyrkomötet att inte tappa tilltro till att en handbok som kan bli älskad och använd i framtiden fortfarande är möjlig. Att det förslag som nu föreligger för beslut i Kyrkomötet inte är den framtida handboken betyder inte att arbetet är omöjligt.

Låt det viktiga arbetet med kyrkohandbokens musik börja!”

Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att de tycker att det finns en god grund i det förslag som ligger för beslut nu, men att det måste arbetas vidare på handboken, framförallt musikdelen, för att det ska bli riktigt bra och för att alla ska känna att de blivit tagna på allvar.

En vecka senare skriver Karin Skogberg Ankarmo, organist, Kungsholms kyrka, Stockholm ett inlägg inspirerad av Carlshamre m.fl. där hon tycker att det ska finnas både tradition och förnyelse i handboken. Hon skriver:

”Lusten och glädjen att skapa och framföra ny mässmusik kommer ju att finnas kvar, men varför ta bort det lilla vi känner igen? Inte ens de trognaste kyrkobesökarna känner längre igen söndagarnas psalmer med det stora utbud som finns idag.”

Jag håller med Karin här och ser att till exempel Katarinamässans fördelar och del i att gudstjänstbesökarna återkommer är just igenkännelsen.

I början av oktober skriver Maria Löfberg, organist i Falkenberg, en debattartikel där hon starkt ifrågasätter om biskoparna har läst och tagit till sig av den stora kritiken kring musiken i Kyrkohandboken.

”Har inte biskoparna firat gudstjänst med handboksförslaget, och har ni inte i så fall kommit i kontakt med människor i församlingarna och kyrkoarbetare runt om i landet? Har ni inte fått ta emot åsikter? Eller är det så att ni blundar för de negativa åsikterna med både ögon och öron, för att prestigeförlusten skulle bli för stor om ni erkände att förslaget inte är det bästa?”

I samma vecka, mitt under Kyrkomötets session I, skriver Jonas Lindberg i en ledare om arbetet kring Kyrkohandboken. Han manar till en slutdebatt med goda sakargument och utan känslostormar och har en förhoppning om vi kan dra lärdom av processen kring handboken. Svenska kyrkan behöver stärka tilliten, öka den musikaliska kompetensen på kyrkokansliet och inse att vi arbetar med kyrkans identitet.

Samtidigt undrar Jan Nyberg från Skanör-Falstebo församling hur stora kostnaderna blivit i samband med kyrkohandboken. En fullt relevant frågeställning kan jag tycka även om jag hoppas att ingen fattar ett beslut enbart utifrån synen att det kostat för mycket. Det är för mig ett väldigt svagt argument, som kan visa vara en kortsiktig ”besparing”.

Den 9 oktober skriver Ann-Christin Kristiansson, pensionerad präst Stockholm:

” Vi som värnar om vår kyrkas historia och skönhet, och gläds åt hennes djup i Kristus, vi sörjer över att högmässan förvandlats till ett– lite vad tycker du?
Att vi istället för att fördjupa, förytligar vår kyrka som har blivit både djupare och innerligare i flera avseenden de senaste åren. Måtte nu inte detta gå om intet genom förflackning, och konstnärligt utarmande.”

Senare samma vecka skriver ytterligare en musiker, Mika Lidén, organist om musiken i handboken. Hon lyfter de många felen och bristerna som finns i handboken och vill att arbetet med musikdelen ska tas om. Och jag kan ju inte göra annat än hålla med när sådant här står med i handboken:

” Nej! Arbetet med kyrkohandbokens musikdel måste börjas på nytt. Musiken sägs vara viktig men kyrkan behandlar den som om den inte var av någon betydelse.
Hur ska detta gå? Jag citerar kyrkohandboksförslagets musikdel: ”Gad förbarme sig över vi!”

Den 19 oktober skriver 14 musikutbildade, bland annat professor Folke Bohlin, ”Vi rekommenderar ingen som vill värna ett levande gudstjänstliv att rösta för det svaga och ofärdiga materialets antagande”. Det är en stark debattartikel med välgrundade argument, tycker jag.

”Alla som sätter sig närmare in i remissmaterialet kommer att se hur oförankrat och oönskat förslagets material är ute i församlingarna. Vi har också i våra församlingar dragit slutsatsen att materialet helt enkelt inte håller den nivå man kan förvänta sig av Svenska kyrkan. Om detta material skulle antas lär det gå till historien som det som ytterst få förespråkade eller brann för.”

Samma dag skriver Anders Björnberg, tidigare handläggare i handboksarbetet,  att han saknar den entusiasm för detta handboksförslag som fanns när 1986 års kyrkohandbok antogs. Att handboken ”måste antas” är ett uttryck för politikersnack och att den andliga, professionella och folkliga entusiasmen är långt viktigare än ett framtvingat kyrkomötesbeslut i den här frågan.

En vecka senare undrar Peder Thalén, professor i livsåskådningsvetenskap vid Högskolan i Gävle varför man inte vågade lite mer och tog lite större risker i arbetet med ny handbok. Han saknar att arbete kring handboken inte tar upp någonting kring aktuella problem, som till exempel medlemsflykten.

”Vad som skulle behövas är nya utgångspunkter där man inte väjer för de stora utmaningar Svenska kyrkan står inför, framför allt den skenande medlemsflykten. I följeskriften Kommentarer från 2015 där arbetsprocessen redovisas nämns inte ens de höga utträdessifforna. Visst är det märkligt? Ämnet är av allt att döma tabubelagt. En produkt där kyrkans mest akuta problem inte tas på allvar kan knappast påverka kyrkolivet gynnsamt. Och vad blir då poängen med en ny handbok?”

Den 9 november kommer två debattartiklar. Den ena underskriven av 49 unga präster som tycker att arbetet med handboken ska tas om i sin helhet.

”Vi som präster unga i tjänst, som sannolikt har merparten av vår tjänstgöring framför oss, menar att det är oroväckande att detta sker i en tid då splittringarna inom Svenska kyrkan är påtagliga och när frågan om handboksförslaget tycks förvärra oenigheten snarare än att överbrygga den.

Att i detta skede anta en handbok vars tillkomstprocess och innehåll är omgivet av ett omfattande missnöje vore oklokt, för att uttrycka sig försiktigt. Vi menar att läget inom Svenska kyrkan idag är så ömtåligt att det krävs ett stort mått av varsamhet och respekt för att bygga upp förtroende mellan enskilda och grupper kring frågan om en ny kyrkohandbok. Så har hittills inte varit fallet, men det betyder inte att det är för sent.”

De tycker inte att förslaget är gott nog som det är, och jag kan bara ana frustrationen de nu känner när de ser att detta kan komma att vara (ett av) deras arbetsredskap under en tid framöver.

Den andra debattartikeln är skriven av Tomas Appelqvist, universitetslektor i religionsvetenskap, Karlstad tar upp att musik och texter inte alls behöver antas samtidigt. Han tror dessutom att kyrkomötet inom kort kommer att vara tvungen att anta en ny kyrkohandbok om det liggande förslaget antas till veckan då det är en liten majoritet som finner förslaget godtagbart.

Under den här veckan har det kommit flera debattartiklar, bland annat ett svar till Appelqvist från Esbjörn Hagberg, ordförande i revisionsgruppen som menar att kyrkomötet ansvarar för den slutgiltiga bedömningen. Visst är det så, men om de som berett ärendet och anger förslag till beslut är för förslaget så säger det ändå en hel del tycker jag. Den bemöts snabbt med en slutreplik från Appelqvist som vill se ett slut på kansliets maktspel.

”Min text efterlyser att biskoparna ska ta ansvar och ge fördjupade analyser. När jag endast några timmar efter att min text publicerats läser Hagbergs svar kan jag konstatera att vi återigen nås av en ryggradsreflex, där biskopen, snarare än att diskutera teologi, uppträder som en presstalesman för ett kansli, som med närmast bokstavstrogen fundamentalism försvarar sina egna arbetsformer.”

En fråga har lyfts av bland annat Olle Carlsson, kyrkoherde i Katarina församling, att Katarinamässan eller andra lokala varianter inte ryms i Kyrkohandboken vilket verkligen ställer till det för Katarina församling. Det bemöttes dagen därpå av Birgitta Söderberg och Andreas Holmberg, gudstjänsthandläggare i Stockholms stift. De påpekar att olika varianter av mässan visst ryms i handbokens liggande förslag, och att problemet för Katarina församling ligger i att det är deras huvudgudstjänst. Men det var ändå ett positivt svar att stiftet vill komma fram till en lösning utan att göra våld på Katarinamässans ”tilltal, tillgänglighet och klang”.

I torsdags, den 16/11, kom rapporten från revisionsbyrån Grant Thorntons där arbetet med handboken får mycket kritik. Revisionen har inte tittat på innehållet utan enbart på hur arbetet kring handboken genomförts och styrts. Revisorerna har hittat många brister men det bör påpekas att rapporten endast tar upp det som brustit. Trots det så undrar jag, utan att ha läst hela rapporten, vad har egentligen fungerat när det mesta i arbetet fått kritik på ett eller annat sätt.

Jag förstår och håller med i mycket av kritiken som framförs i alla dessa debattartiklar. Även jag upplever att det finns någon form av prestige som kyrkokansliet och delar av kyrkostyrelsen verkar ha svårt att släppa. Jag skulle önska att de som nu ska fatta beslut om handboken på torsdag alla kunde tänka igenom vad som är det värsta som kan hända om jag röstar på ena eller andra sättet. Att sedan tänka igenom är det värt det? Revisionen visar på att arbetet förbättras mot slutet, kan det då inte vara värt att ge det en vända till, med lärdomarna som nu finns nära i minnet? Åtminstone på de delar där det framförts mest kritik, dvs musikdelen.

Zimbabwe i våra böner

Siluett av ett träd i solnedgång med en blårosa himmel

Situationen i Zimbabwe är komplicerad. Alla tycks hålla andan och vänta på vad som kommer att ske. En gammal despot har tagits bort från makten. Från att ha varit frihetskämpen som ledde landet bort från kolonialismens fördärv förvandlades han till envåldshärskare som drev landet in i stora ekonomiska problem med stora motsättningar mellan olika grupper. Borta är också hans hustru som gärna velat ta över maktapparaten.

Svenska kyrkan har länge ett gott samarbete med kyrkorna i Zimbabwe. Det finns täta vänförbindelser som är goda och som måste fortsätta. Vi bör då också lyssna till vad kyrkorna i landet säger om utvecklingen och om de behov av självrannsakan och samarbete som finns. Säkert har vi själva mycket att lära av dem. Läs det uttalande de gjort, följ utvecklingen, bed för våra kristna systrar och bröder där och för landet Zimbabwe!

/Anders Roos

Kyrkornas globala vecka

På söndag börjar Kyrkornas globala vecka  och pågår fram till den 26 november. I år är temat ”Hållbar värld för alla” och handlar om Agenda 2030, vilket har som mål att avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikhet och ojämställdhet och vara en lösning på klimatkrisen. Jag tycker om dessa fokusveckor där vi som en del av den världsvida kyrkan arbetar kring ett gemensamt tema med våra systerkyrkor runt om i världen.

Här finns tips på vad du kan göra i din församling för att uppmärksamma detta. Nu kanske det är i senaste laget att kunna fixa något större men här finns det samlat lite sista-minuten-tips.

Vill du medverka eller hjälpa till vid något som redan är planerat finns det samlat här. Det går även bra att tipsa om fler aktiviteter där. Om jag inte var upptagen på annat håll skulle jag gärna gått på denna kväll. Personligen tycker jag att det är en liten miss i planeringen att Kyrkornas globala vecka krockar med kyrkomötets andra session. Inte för att Svenska kyrkan bara är kyrkomötet men för oss som sitter där eller vill följa vad som händer där har ju lite svårare att samtidigt uppmärksamma Kyrkornas globala vecka.

 

Foto: Andreas Philipsson

Biskopsvalet i Luleå avgjort

Igår den 14 november var det biskopsval i Luleå stift och de drygt 600 elektorerna la sina röster på de fem biskopskandidaterna.

Efter första räkningen och det preliminära resultatet hade Åsa Nyström 50,09 procent av rösterna och kunde därmed nästan utnämnas till biskop electa för Luleå stift och när den slutgiltiga räkningen var klar strax innan 12 idag den 15 november stod det klart att så blev fallet då det slutgiltiga resultatet inte skilde sig från det preliminära!

POSK säger grattis till Åsa Nyström och ser framemot biskopsvigningen i Uppsala domkyrka den 3 juni 2018.

 

DET SLUTGILTIGA VALRESULTATET

Åsa Nyström, 267 röster (50,09 procent)
Anders Göranzon, 119 röster (22,33 procent)
Leif Nordenstorm, 73 röster (13,70 procent)
Gunnar Sjöberg, 46 röster (8,63 procent)
Kenneth Nordgren, 26 röster (4,88 procent)

Ogiltiga, 0 röster (0 procent)
Blanka, 2 röster (0,38 procent)

Summa angivna röster: 533 röster
Valdeltagande: 86,8 procent

 

Foto: Henrik Betnér/Uppsala stift

Inför kyrkomöte 2017 session II

Om en vecka har årets kyrkomöte session II börjat. Då pågår debatterna för fullt under måndag till onsdag för att sedan på onsdag och torsdag är det dags för beslut/votering på alla motioner som inkommit till kyrkomötet. Årets viktigaste fråga och som fått mest tid till debatt i arbetsplanen är ju inte särskilt förvånande Kyrkohandboken. Vill du följa debatten kring kyrkohandboken ska du rensa i ditt schema under tisdagen den 21 november för den dagen är det planerat att debattera frågor för Gudstjänstutskottet. Har du inte möjlighet att följa debatten på plats i Uppsala går det bra att följa den via nätet.

För att underlätta under dagarna så följer debatterna utskotten och först ut på måndag morgon är frågor rörande budgetutskottet, alltså budget för kommande mandatperiod och årsredovisning 2016. Därefter följer kyrkolivsutskottet, där bland annat motionen från Niklas Grahn (POSK) rörande könsfördelning i Svenska kyrkan tas upp. Under eftermiddagen och kvällen är dags för tillsyns- och uppdragsutskottet, kyrkorättsutskottet, ekonomi- och egendomsutskottet och dagen avslutas med ekumenikutskottet.

Tisdagen är helt och hållet avsett för gudstjänstutskottet och kyrkohandboken. Dagen följer beslutsblocken för att lättare kunna följa debatten och att alla pratar om samma del av Kyrkohandboken. Vill du veta exakt hur blockens indelning ser ut hittar du det här i ”Arbetsplan för session 2 2017

På onsdagen börjar det med ett beslutspass på förmiddagen där måndagens frågor ska tas. Efter lunch är det dags för organisationsutskottet där POSKs motioner kring indirekta val kommer att tas upp. Torsdag är det dags för beslut kring Kyrkohandboken och övriga frågor som ännu inte tagits upp till beslut.

Vill du läsa mer om kyrkomötet finns allt här. Det kan ju vara svårt att följa alla debatterna hela tiden men har du i alla fall tittat igenom schemat så och läst handlingarna kring dina hjärtefrågor så ökar möjligheten att faktiskt kunna följa åtminstone just den debatten.

Grattis till biskop electa!

Susanne Rappmann, kort ljust hår och glasögon. Prästskjorta och en sjal i rosa nyanser om halsen

Nu står det klart att Göteborgs stifts nya biskop blir Susanne Rappmann. Resultatet är i skrivande stund visserligen preliminärt men det finns inget tvivel om att det är Susanne Rappmann, som fram till biskopsvigning i Uppsala den 4 mars 2018, som är biskop electa.

Susanne Rappmann prästvigdes 1992 i Göteborg som en av de första kvinnliga prästerna i Göteborgs stift. Så att hon nu blir den första kvinnliga biskopen i Göteborg är som att cirkeln sluts.

Så här skriver olika tidningar om biskop electa Susanne Rappmann:

Kyrkans tidning

Tidningen Dagen som frågar om det är symboliskt viktigt med en kvinnlig biskop i Göteborgs stift, vilket Susanne besvarar klokt och personligt.

”Jag tror att det är viktigt att det är en kvinna som blir biskop i Göteborg, men det är inte det enda som är viktigt. Men ur mitt eget perspektiv känns det fantastiskt roligt att ha fått vara med under den förändring som skett de senaste 25 åren i stiften. ”

Göteborgsposten

”– Det känns fantastiskt. Jag känner bävan inför uppgiften som är stor och svår, men just nu ska jag leva på glädjen, säger Susanne Rappmann.”

SVT väst

” Vilka frågor kommer vara viktigast för dig i arbetet som biskop?
– Kyrkans enda och viktigaste fråga är att ge människor hopp och tro. Det behöver göras på olika sätt utifrån olika sammanhang. Hur gör vi med de resurser vi har?”

 

Foto: Harald Nilsson

Rabalder om tacoJesus

Det har väl kanske inte undgått någon att Svenska kyrkans twitter varit i fokus efter denna, i mina ögon när jag först såg den väldigt oskyldiga och tidstypiska, tweet:

Men ganska snart blev det tydligt för mig när jag läste kommentarerna till tweeten att den passerade inte obemärkt förbi. Det var upprörda kommentarer, där det förekom att nu går jag ur Svenska kyrkan! Men det är också väldigt mycket tack och många som gillade och retweetade inlägget.

Jag tycker att en tweet kan aldrig fullständigt definiera vad Svenska kyrkan är. Så med den synen har jag så svårt att förstå denna väldiga upprördhet över en enda tweet. Samtidigt håller jag med de som lyfter frågan vidare och ser det som en öppning för att samtala om humor i Svenska kyrkan.

Egentligen hade jag inte alls tänkt uppmärksamma detta i bloggen. Men när reaktionerna fortsätter att komma kunde jag inte låta bli.

Får vi skämta om Jesus? Ja, är mitt självklara svar på den frågan. Samtidigt måste det finnas en respekt för att det finns de som inte alls finner det passande. Och den respekten går åt båda hållen. Avslutningsvis och anledningen till min tvekan för att skriva detta – proportioner! En tweet kommer aldrig att fullständigt kunna definiera vad Svenska kyrkan är. En handfull upprörda personer kan inte få sätta agendan, igen, om hur och vad vi ska prata om vad gäller Svenska kyrkan.