Grupp- och kandidatförteckning

Jag roade mig under helgen med att titta på grupp- och kandidatförteckningen för alla valkretsar med ordinarie handläggningstid. Eller kanske snarare oroade mig …

Bitvis är det ingen rolig läsning, i min hemförsamling Solna så ställer till exempel Sverigedemokraterna upp för första gången. Och bland de fem kandidaterna som finns på listan har jag koll på en och det är inte via kyrkan om jag säger så. Det gör mig så beklämd att SD har satsat så hårt på att ställa upp överallt, så deras kandidater är inga kyrkomänniskor utan har mer eller mindre blivit påtvingade att ställa upp! Vad det gör med kyrkan, ja, det kan bara tiden utvisa.

Listorna kommer att bli helt officiella och redovisas på ett enklare sätt den 17 juli. I väntan på det går det ju bra att titta på listorna via denna excel-fil

POSKs reservation till beslut om kyrkohandbok

I onsdags lämnade POSKs ledamöter i kyrkostyrelsen in en reservation till beslutet om ny kyrkohandbok. Detta för att erbjuda ett handlingsalternativ där arbetet med handbokens musik kan fortsätta samtidigt som församlingarna får en kyrkohandbok som kan användas. Nedan följer reservationen i sin helhet.

Kyrkans tidning skriver om reservationen och hur de andra nomineringsgrupperna ser på saken. Och jag tror att bloggen lär återkomma i frågan för än är inte sista ordet sagt.

Reservation

Vi menar att kyrkostyrelsens i sin skrivelse borde ha föreslagit följande.

Kyrkostyrelsens förslag till kyrkomötet

  1. Kyrkomötet beslutar att anta texterna i bilaga till denna skrivelse framlagt förslag till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I att användas i gudstjänster från och med pingstdagen 2018.
  2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt kyrkostyrelsen att snarast återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag till liturgisk musik till de av kyrkomötet fastställda texterna.
  3. Kyrkomötet beslutar att fram till dess att kyrkomötet fattat beslut om Kyrkohandbokens musikdelar så får musiken i det av kyrkostyrelsen framlagda förslaget till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I användas.
  4. Kyrkomötet beslutar att anta kyrkostyrelsens förslag till ändringar i kyrkoordningen.

Motiv

Arbetet med förslag till ny Kyrkohandbok har väckt ett stort engagemang men också kritik. Kritik har väckts inte minst mot förslagets musikdelar. När kyrkostyrelsens nu lägger fram sitt förslag till ny kyrkohandbok menar kyrkostyrelsens majoritet att all befogad kritik av musiken anses vara tillfredställande tillgodosedd. Vi menar att det är uppenbart att kyrkostyrelsen inte har lyckats hitta arbetsformer som möjliggjort en tillfredställande beredning av förslagets musikdelar. I slutfasen av arbetet har revisonsgruppen genomfört en angelägen teologisk bearbetning men har upplevt sig hindrad att göra mer genomgripande åtgärder gällande musiken. Den kritik som framförts beträffande musiken är enligt vår mening inte beaktad i tillräcklig omfattning.

Kyrkostyrelsen menar i skrivelsen att kyrkohandboken ”ska bidra till församlingens gudstjänstglädje och därmed hjälpa människor att finna vägen till gudstjänstfirandet”. Vidare pekar man på musikens viktiga roll i gudstjänstlivet som en röd tråd genom gudstjänsten och betonar ”musikens stora och växande betydelse för gudstjänstlivet”. Vi delar helt denna bedömning och menar att det därför är av yttersta vikt att den musik som fastställs i en Kyrkohandbok är av hög kvalitet, har möjlighet att hålla över tid samt är väl förankrad i församlingarna. Just därför är det inte tillfredställande att kritiken av musiken fortfarande är stark bland kyrkomusiker, inom akademin och hos musikorganisationer. Det finns inte en motsättning mellan en för kyrkan värdefull bruksmusik och det arbete som bedrivs inom de musikvetenskapliga institutionerna. Tvärtom är deras arbete i detta sammanhang just inriktat på bruksmusiken i kyrkan.

Vi menar att förslaget är så pass välarbetat vad gäller exempelvis struktur, språk och teologiatt det är redo för att framläggas för behandling i kyrkomötet, men att arbetet med Kyrkohandbokens musik måste få fortsätta.

Detta menar vi kan göras genom att kyrkostyrelsen får i uppdrag att återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag. Förslagsvis görs detta genom att en kommitté av sakkunniga musiker tillsätts med uppdraget att i en öppen dialog bearbeta musiken i syfte att stärka dess kvalité så att kyrkostyrelsen kan återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag. Ett liknande arbetssätt har nyligen används framgångsrikt i den Norska kyrkan för att hantera arbetet med musiken i deras nya kyrkohandbok. Arbetet bör kunna resultera i ett nytt förslag till kyrkomötet år 2019. Vi menar att detta arbetssätt skulle ha förutsättningar att både stärka kvalitén i förslaget och öka förtroendet, inte minst bland kyrkomusiker, för den nya kyrkohandboken. I arbetet bör gudstjänstmusik A ägnas särskild vikt. Denna gudstjänstmusik får anses ha en särställning då den bär stora delar av vårt liturgiska musikarv som brukas brett bland församlingarna och som – med bearbetning – till skillnad från de andra gudsjänstmusikserierna har fått ett brett stöd i remissomgångarna. Det är även den enda av de föreslagna gudstjänstmusikserierna som har alternativ för kyrkoårets alla skiftningar.

Vi är övertygade om ett arbetssätt som detta skulle ge bättre förutsättningar för att den nya kyrkohandboken verkligen kan bidra till församlingarnas gudstjänstglädje. Att vid årets kyrkomöte fastställa textdelarna utan musik skulle även ha den fördelen att det blir möjligt att göra förändringar av texten utan att för den delen samtidigt behöva ändra tonsättningen.

Det är knappast möjligt att överskatta det värde som en ny kyrkohandbok skulle kunna få för gudstjänstlivet om den antas med bred anslutning. Att antalet deltagare vid de allmänna gudstjänsterna har minskat med mer än en tredjedel på några årtionden är ledsamt men välkänt. Om en ny kyrkohandbok kunde väcka positivt intresse i breda kretsar av det svenska samhället och då inte minst bland dem som har särskilt intresse för teologi, språk och musik hade detta blivit till glädje för kyrkolivet. Ärendet har därför stor kyrkopolitisk betydelse.

Uppsala den 13 juni 2017
Erik Sjöstrand
Nils Gårder
Anna Lundblad

Ersättare Katarina Wedin ansluter sig till reservationen.

Mångfald och respekt

Jag läser och gläds över Mats Rimborgs välformulerade debattartikel i nätupplagan av SvDs brännpunkt. Lösningen för att få bort anklagelserna mot Svenska kyrkans politisering, är ju inte mer politiska partier i Svenska Kyrkan utan tvärt om. Bort med allmänpolitiska partier i Svenska kyrkan. Jag vill till och med uttrycka det så att bort med nomineringsgrupperna i Svenska kyrkan. De behövs inte om vi inför indirekta val till stiftsfullmäktigen och kyrkomötet.

Samtidigt som jag läser detta har jag ett annat blogginlägg från Västerbottens Kuriren i tankarna. När jag läste det blev jag fasligt beklämd över att POSK klumpas ihop med SD på det där sättet. Jag hoppas innerligt att denne socialdemokrat är ensam om denna syn på POSK, för det om något

”gagnar knappast en förtroendefull dialog mellan oss som tror på politiskt oberoende i kyrkliga strukturer och dem som fortfarande håller fast vid partipolitiska nomineringsgrupper. Sannolikt försvårar det för t ex aktiva socialdemokrater som arbetar för en förändring av kyrkopolitiken.”

som Olle Kristenson avslutade sin kommentar om blogginlägget Dubbelmoral från Socialdemokratisk ledning

(Svenska) kyrkan är större än någon politisk ideologi, för kyrkan är vi. Med alla olika tankar, erfarenheter och åsikter. En mångfald som kräver respekt. Då kan det inte finnas en partipiska som tvingar en grupp människor att tycka likadant. Då blir det enfald utan respekt. En sådan kyrka vill i alla fall inte jag tillhöra. För det är ingen kyrka, det är en sekt.

 

 

Ur POSKs program:
POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

Dubbelmoral av Socialdemokratisk ledning

I söndags läste jag ett inlägg på Facebook från biskop Mogren. Han delade med sig av fina bilder från kyrkodagarna i Magdeburg, Tyskland. Han hade bland annat deltagit i en mässa tillsammans med 100-tusentals andra på Elbes-strand.

Hundrafemtiotusen firade mässa som höjdpunkt på de tyska kyrkodagarna. Hos oss i Magdeburg blev det en stor fest för små…

Publicerat av Mikael Mogren den 28 maj 2017

Under kyrkodagarna i Tyskland deltog även, självklart!, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Barack Obama.

Men i Sverige där är det inte alls lika självklart för landets ledare att medverka i kyrkliga sammanhang. Vilket är tråkigt, men faktiskt inte så oväntat, i det väldigt sekulära Sverige. Jag har kristna, homosexuella vänner som säger att det är lättare att komma ut som bög än som kristen i Sverige.

Det som gör mig lite upprörd med detta dock, är att landets statsminister inte prioriterar Världens fest och andra kyrkliga sammanhang högre, samtidigt som han är ordförande för ett parti som så ogärna släpper taget om Svenska kyrkan. Något som får även mig undrar över när kommer Socialdemokraternas ideologiska klarsyn egentligen? För det här visar ju på att de inte riktigt har tänkt klart, tycker jag.

Att vara med och bestämma, det ska S. Men att medverka vid större kyrkliga aktiviteter, nej det går inte. Snacka om dubbelmoral!

Sedan kan jag tycka att landets ledare, oavsett parti, borde vara mer öppen för att medverka vid större arrangemang av Svenska kyrkan. SvK är ändå landets största medlemsorganisation, vilket bara det i sig gör det till en viktig organisation att visa intresse för.

Reflektion över debatt-TV

Erik Eckerdal har tittat på Kyrkans tidnings debatt-TV mellan Olle Burell, Socialdemokraterna och Bertil Murray, Frimodig kyrka. Gästar bloggen med några reflektioner utifrån debatten.

 

Som vanligt vägrar S att diskutera sakfrågan, d.v.s. varför skall sekulära politiska partier ha en maktställning i Svenska kyrkan? Inte ett enda teologiskt skäl till varför kyrkans organisation skall vara partipolitiskt baserad.

Istället personangrepp och svartmålning av kyrkan.

För övrigt och i motsatts till Burells förinövade budskap:

  1. Demokrati är inte per definition en blåkopia på den sekulära och agnostiskt formulerade kommunala organisationen. Kyrkans nuvarande organisation är ett för henne dåligt demokratiskt system, eftersom det inte är anpassat efter kyrkan, utan ett system som får resultatet att S, C och SD (de tre partierna i samma båt) tillsätter bl.a. sina egna partitoppar i kyrkans ledning. Snacka om elitistiskt system. Det finns andra mer ändamålsenliga demokratiska modeller.
  2. Ingen organisation är neutral. Därför kan man inte som Burell särskilja mellan form och innehåll, insida och organisation. Form och innehåll hör ihop i kyrkan, organisation uttrycker ett innehåll, innehållet tar sig uttryck i organisationen (att särskilja mellan innehåll och form (doketism) fördömdes för övrigt i den tidiga kyrkan som heresi). Om inte dessa harmonierar, behöver organisationen reformeras. Kyrkans organisation måste motiveras och baseras på en teologisk förståelse av kyrkan (som i våra ekumeniska överenskommelser) annars betyder det att organisationen står i motsats till kyrkan och är ett hinder. Detta visar sig i kyrkans nuvarande organisation som i praktiken har parallella strukturer.
  3. Burell: Kyrkan är en alldeles för viktig organisation för att S inte skall engagera sig i henne (Arthur Engberg hade inte kunnat uttrycka det bättre). Alltså, så länge kyrkan är viktig måste S engagera sig för att kontrollera henne. Samma sak uttryckte Jimmy Åkesson och SD tidigare i år: ”Vi skall ta kontrollen över kyrkan”. Genom S vilja att kontrollera kyrkan har vägen öppnats för SD att göra samma sak. Ett alternativ är naturligtvis att kyrkan får sköta sig själv.
  4. Burell: S är ett skydd mo SD och mörkerkrafter. ?? Är det inte evangeliet som är skydd mot mörkerkrafter? Betydligt fler i LO-kollektivet röstar på SD än kyrkligt aktiva. Det är alltså ett bättre skydd för kyrkan om S lämnar henne ifred, än om hon är kvar (i synnerhet eftersom det var S tillsammans med M som drev direktval till kyrkomötet och därigenom öppnade upp för SDs kyrkopolitik).

Befria kyrkan från partierna.
Rösta på POSK!

 

/Erik Eckerdal, präst
ersättare i riksPOSKs styrelse

Ge rösträtt åt biskoparna!

För en vecka sedan, den 18 maj, replikerade Hans-Olof Andrén biskop Johan Tyrbergs debattartikel i Kyrkans tidning.

Andrén argumenterar för POSKs linje att åter ge rösträtt åt biskoparna i kyrkomötet. Han ser att biskoparnas tystnad i debatterna i kyrkomötet kanske beror på att då du saknar rösträtt saknas det incitament till att läsa och sätta sig in i frågorna fullt ut. Och saknar du kunskap om frågan som debatteras är det inte lönt att uttala sig heller. Jag vet då att jag gör exakt så.

Då det sedan 2011 finns den ”särskilda beslutsordning” som inneburit en stärkt ställning för biskoparna. Och som förenklat förklarat innebär att biskoparna har vetorätt i lärofrågor. Som jag tolkar Andrén (och som jag skulle vilja se det framöver) så bör inte denna särskilda beslutsordning försvinna bara för att biskoparna ges rösträtt i kyrkomötet.

Kyrkomötet, och dess utskott, lyssnar på biskoparna och tar till sig av deras kunskap – när de väl uttalar sig. Att ge biskoparna rösträtt kanske innebär att de deltar i debatten oftare.

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

 

Hans-Olofs replik i sin helhet:

I debatten om biskopsämbetet skriver biskop Johan Tyrberg i en replik i Kyrkans Tidning nummer 19/17 bland annat om biskoparnas ställning i kyrkomötet. Denna ändrades ju kraftigt år 1983, från självskrivna ledamöter till deltagare utan rösträtt.

Några år senare tog också biskoparnas valbarhet bort. Internationellt är det förstås mycket udda att biskoparna i en episkopal kyrka inte har rösträtt i kyrkans beslutande församling, särskilt mot bakgrund av det ledarskap som biskopar förväntas ta i kyrkan och med tanke på biskoparnas särskilda läroansvar. I lärofrågor ska kyrkomötets läronämnd yttra sig, och i denna har biskoparna majoritet. Utskotten lyssnar alltid noggrant till läronämnden, som dock ibland inte uttrycker sig mycket klarare än oraklet i Delfi.

När det gäller läroansvaret stärktes faktiskt biskoparnas ställning ordentligt år 2011 genom den ”särskilda beslutsordning” som då infördes och som förenklat kan beskrivas som en biskoparnas vetorätt i lärofrågor. I alla ärenden, inte bara i lärofrågor, gör biskoparna värdefulla insatser i kyrkomötets utskott, och mitt intryck efter många år i kyrkomötet är att man lyssnar på biskoparna när de väl säger något. Problemet är att de inte säger så mycket i kyrkomötets talarstol. Förra året yttrade sig biskoparna totalt 11 gånger i kyrkomötesdebatten (av totalt 322 anföranden) och endast 1 motion (av 89) hade en biskop som medmotionär.

En besökare från Norska kyrkan framhöll biskoparnas tystnad som den största skillnaden mot det norska kyrkomötet. Jag misstänker att det finns en enkel förklaring till detta: den som inte har rösträtt tvingas inte att ta ställning i varje fråga, och då ligger det nära till hands att inte läsa in alla ärenden så noggrant – en biskop är mycket arbetsbelastad och måste prioritera sin tid. Och den som inte är helt insatt i en fråga håller inga anföranden i kyrkomötet utan nöjer sig kanske med att ingripa om debatten helt håller på att gå över styr. Detta är för mig ytterligare en anledning till att biskoparna bör ha rösträtt i kyrkomötet. Självklart finns biskoparnas rösträtt med i POSKs handlingsprogram för 2018-21. Biskoparna behövs i kyrkomötesdebatten!

Hans-Olof Andrén, ordförande Posk

 

Johan Tyrbergs debattartikel i sin helhet:

Så kommer på nytt diskussionen om biskopsämbetets försvagning i vår Svenska kyrka. Denna gång i en debattartikel av Miriam Wredén Klefbeck och Judith Fagrell.

Skribenterna riktar sig inte emot biskoparna utan kyrkomötet. Rätt instans att svara på artikeln bör således nomineringsgrupperna i kyrkomötet vara, men även jag passar på att ge uttryck för hur jag tror att vi kan förbättra vår kyrkas organisation. Jag tror att det handlar om minst två saker – eller sidor av frågan.

Den första handlar om det jag tidigare skrivit, bland annnat här i Kyrkans Tidning, nämligen biskoparnas ledarskap i betydelsen bestämmande.

För att påverka även de församlingar som eventuellt inte bryr sig om sin relation till stiftet och går sin egen väg behöver biskoparnas, och domkapitlens, möjligheter att fatta beslut som direkt påverkar församlingarna öka. Ska alla präster och diakoner vara stiftsanställda?

Räcker det att kyrkoherdar har sin anställning vid stiften? Ska alla församlingars intäkter i form av medlemsavgifter gå via stiften så att de kan hållas inne vid obstruktion?

Här behövs eftertanke och utredning – när kyrkan är mogen. Jag tror inte att den är det. När jag tidigare skrivit i detta ämne har jag mötts av tystnad och av personer som vill samtala med mig i avskildhet.

Hur som helst, om det är så att församlingarna har börjat tro att de är mer självständiga än vad de är, så började detta när församlingen fick hela arbetsgivaransvaret för prästerna. Gör om, gör rätt!

När det gäller biskopars beslutsfattande brukar rösträtten i kyrkomötet nämnas. Här gäller det att se upp. På ett sätt är det märkligt att en episkopal kyrka har ett högsta beslutande organ där biskopar inte får vara med och fatta besluten och å andra sidan riskerar man att uppnå det man vill undvika genom att vi får en röst var.

I dag har biskoparna större möjligheter att påverka beslut som rör kyrkans tro, lära och bekännelse än vad någon vald ledamot i kyrkomötet har. Genom läronämnden och möjligheten till särskild beslutsprövning finns möjligheter. Om man gav biskoparna en röst var så skulle vi tillsammans ha 14 röster.

Det där med att ”runda biskoparna” skulle vara mycket enkelt. Då skulle det bli ännu tydligare att biskoparna inte har något att säga till om. Enda möjligheten skulle vara att ge varje biskop ett större antal röster så att övriga ledamöters röster vägde lika.

Är det någon som vill det? Den andra möjligheten vore att ge biskopsmötet en makt i paritet med kyrkomötet. Är det eftersträvansvärt?

Den andra sidan av frågan rör biskoparnas ledarskap som inte handlar om beslutsfattande. Här har biskoparna fler möjligheter än vad många tycks se. Detta är också den del av biskopens ledarskap som flera andra episkopala kyrkor trycker hårdast på.

En del menar till och med att man bör befria biskopar från beslutsfattande för att framhäva den del av ledarskapet som kallas ”softpower”. Jag tror inte att dessa båda aspekter av biskoparnas ledarskap motsäger eller motarbetar varandra.

I höst är det val till bland annat kyrkomötet. Vad tycker ni som kandiderar? Det är ni som påverkar framtiden för vår kyrka.

Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift

Lutherska världsförbundets möte i Namibia avslutat

I tisdags den 16 maj avslutades Lutherska världsförbundets samling som hölls i Windhoek, Namibia. Ärkebiskop Antje Jackelén kom med en hälsning i samband med avslutningen av mötet:

Det verkar ha varit en härlig samling av människor från hela världen med mycket glädje och musik:

Vi är en del i en världsvid kyrka!I dagarna samlas lutheraner från hela världen i Namibia, vilket förstås innebär många leenden och stor samhörighet. #LWFassemblyLäs mer om LWF här: https://www.facebook.com/lutheranworld

Publicerat av Svenska kyrkan den 16 maj 2017

lördagen valdes en ny ordförande för LVF, Ärkebiskop Musa Panti Filibus från Nigeria. Han är ärkebiskop för Lutheran church of Christ in Nigeria och har haft flera uppdrag för LVF tidigare. I sin kyrka medverkade han till att den första kvinnan prästvigdes 1996.

 

Foto: LVF/Albin Hillert

Globala bönedagen mot svält

Nu på söndag den 21 maj ber Svenska kyrkan för alla drabbade i den pågående svältkatastrofen i afrikanska länder. Svenska kyrkan har tillsammans med organisationer och kyrkor runt om i världen ställt sig bakom ett upprop från Kyrkornas världsråd (där Sveriges kristna råd är associerad medlem) och All Africa Conference of Churches om att i år göra 21 maj till en global bönedag mot svält.

Bakgrunden till uppropet är pågående svältkatastrofen, som enligt FN är den värsta humanitära krisen sedan andra världskriget. Ofattbara 20 miljoner människor i bland annat Etiopien, Nigeria och Somalia är drabbade av svår hungersnöd och befinner sig snart i samma situation som i Sydsudan där människor nu svälter ihjäl. Det är första gången på sex år som FN har proklamerat att svält råder.

Den svåra torkan de senaste åren har gjort att boskap har dött, skördar förstörts och bristen på vatten är nu akut. Situationen förvärras dessutom av väpnade konflikter i flera av länderna. Att säkra tillgången på mat och vatten är en akut fråga om liv eller död för miljontals människor.

Behoven är enorma och nu behövs snabb nödhjälp för att rädda liv. Tiden håller på att rinna ut för 1,4 miljoner barn.

I samband med bönedagens upprop har ett förbönsförslag skickats till Svenska kyrkans församlingar, med en kollektvädjan, till förmån för människor som drabbats av svälten i delar av Afrika. På många platser kommer församlingar att delta i förbönen under söndagens gudstjänster.

Den som vill kan skriva sin egen bön och dela den på sociala medier (ex.vis Facebook, Twitter, Instagram), använd då taggen #praytoendfamine.

Församlingar kan registrera sitt deltagande på www.praytoendfamine.org och därmed synas på världskartan.

Du som kan, se till att även din församling är med i bönedagen. Är församlingen inte med kan i alla fall du be en bön för att få ett slut på hungersnöden.

Årets fastekampanj

I måndags redovisades resultatet på årets fastekampanj.

Tolv av 13 stift ökade sitt resultat jämfört med 2016 vilket innebar att fastekampanjen ökade med 1,5 miljoner och samlade in sammanlagt 34 miljoner. Ett glädjande besked när det samtidigt är stora svältkatastrofer i delar av Afrika.

En av fastekampanjens fokusfrågor var ko-kalvprojektet – vilket ger långsiktiga lösningar för människor i Tanzania.

 

Ur POSKs program:

Internationellt arbete, hållbarhet, miljö och rättvisa

Kyrkans primära uppgift är att skapa möjligheter för människor att möta Kristus.

Kristi kärlek driver oss att ta ansvar för såväl utvecklingsarbete och katastrofbistånd som för den hotade skapelsen.

Arbetet med opinionsbildning för internationellt bistånd är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet till att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter, och utveckling av vänförsamlingsprojekt är därför viktiga.

Världen präglas på många sätt av våld och övergrepp. Det är en synd när sådant sker. Svenska kyrkans internationella arbete är viktigt för att uppmärksamma hela kyrkan på vad som sker och att förmedla de hjälpinsatser som måste sättas in.

Det är ytterst viktigt att skapa engagemang för de kristna i världen som är förföljda, utsatta för våld och övergrepp för sin tros skull. POSK menar att Svenska kyrkans hjälpinsatser till dessa måste öka. Särskild uppmärksamhet ska riktas på barns och kvinnors situation.

Kyrkomusikens kraft!

I söndags hölls en Reformationsgudstjänst i Windhoek, Namibia i samband med att Lutherska världsförbundets generalförsamling samlades.

En av de som medverkade och planerat gudstjänsten är Karin Runow, vilket vi kunde läsa i Kyrkans tidning den 10 maj.

I artikeln blir det så tydligt att en stor vikt läggs vid musiken vid en sådan samling av människor från hela världen. Musiken är ett språk som alla kan tala och förstå, även om det finns olika dialekter beroende på varifrån musiken har sitt ursprung.

Musiken kraft är stor! Vi har musiken med oss på sätt och vis redan från moderlivet, där det aldrig är helt tyst. Mammans hjärta slår som en ständig puls i musiken som sedan uppstår i en blandning av ljud utifrån, tarmarnas rörelser och blodet som susar genom ådrorna.

Kyrkomusiken är viktig! Det är fler som kommit till tro genom musiken, än genom predikan. Gud är Ordet, men Gud har också gett oss musiken för att lättare förstå Ordet.

 

Ur POSKs program:  

Kyrkomusikens kraft

Musiken är en Guds gåva och bildar ett eget språk som är en omistlig del av mänskligt liv. I kyrkans gemensamma sång, i gudstjänster och övrigt musikliv kan musiken bidra till att bära, utforska och fördjupa tron. Svenska kyrkan har ett rikt arv av hög konstnärlig kvalitet att förvalta och utveckla vidare. Under senare tid har också en viktig breddning mot nya stilar och former blivit en naturlig del av kyrkans uttryck.

I Svenska kyrkan samspelar ett professionellt musikliv med ett musikliv där alla har rätt att delta och uttrycka sin kristna tro. Körsången har en alldeles särskild betydelse i Svenska kyrkan som en folkrörelse och som uttryck för ideellt engagemang. Svenska kyrkan är som helhet den största aktören i det svenska musiklivet och har här en av sina mest uppskattade kontaktytor med många medlemmar och samhället i stort.

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan.

Stift och domkapitel har en viktig uppgift att stödja rekrytering och utbildning av nya musiker samt utöva tillsyn över kyrkomusikernas tjänster och kompetenser.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att stärka ansvaret för kyrkomusik på Svenska kyrkans nationella nivå.
att Svenska kyrkan inrättar ett samrådsorgan med musiklivets organisationer.
att POSK har en dialog med kyrkomusikerna kring utmaningar och möjligheter.
att en revision av psalmboken ges nödvändig tid, sker i dialog och är noggrann med språkliga och musikaliska kompetenser.