Möten med människor som drabbas av sorg

Möten med människor som drabbas av sorg: Om att vara huvudman för begravningsverksamheten och att driva kyrkliga begravningsbyråer.

När en nära anhörig avlider är behovet av stöd som störst i direkt anslutning till dödsfallet. Att som kyrka finnas till hands för människor i livet, från vaggan till graven, är en central och viktig uppgift. Idag är det dock ofta begravningsbyrån som får den direkta kontakten med de anhöriga. Det är inte ovanligt att det dröjer ett par veckor innan den anhörige kontaktas av kyrkan genom den präst som får i uppdrag att leda begravningsgudstjänsten. Vi kan konstatera att begravningsseden förändras snabbt i riktning mot allt färre kyrkliga begravningar. Det betyder att den stora kontaktyta med den svenska befolkningen som begravningsgudstjänsterna utgör också försvagas. Kyrkans personal uppfattas inte sällan som ”servicepersonal” till begravningsbyrån vars personal är värdar och tar hand om anhöriga och besökare. En viktig fråga blir då hur församlingen ska kunna vara den naturliga kontaktyta dit människor vänder sig när ett dödsfall just har inträffat. Risken att alltmer tappa kontakten med de sörjande gör att församlingar idag överväger att starta en kyrklig begravningsbyrå.

Kyrkostyrelsen behandlade frågan våren 2012 och konstaterar att kyrkliga begravningsbyråer inte ska vara tillåtna. Beslutet motiveras främst utifrån omsorg om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten och andas samtidigt oro över något som skulle kunna tänkas inträffa: ”Det ska inte behöva uppstå misstankar om att man blandar sina olika uppgifter och kassor”. Det ”kan upplevas som känsligt”, ”det kan finnas en risk att den kyrkliga begravningsbyrån konkurrerar ut en befintlig begravningsbyrå”, ” det kan vara svårt att uppfatta skillnaderna mellan de olika verksamheterna”,” det får inte finnas en risk att den som inte tillhör Svenska kyrkan får ett sämre bemötande”. Motiven andas misstro mot att de lokala församlingarna inte har förmåga att sköta verksamheten på ett seriöst sätt.

Man konstaterar samtidigt att en tidigare utredning visat att konkurrenslagstiftningen inte hindrar att en församling driver en begravningsbyrå. I utredningen ”Arbetsformer i förändring” från 2009 förespråkas att det bör vara tillåtet att driva kyrkliga begravningsbyråer och att det ryms inom den grundläggande uppgiften. Domkapitlen bör då få ett tillsynsansvar över verksamheten så att den bedrivs på ett seriöst sätt utifrån ett särskilt kvalitetssystem. Personligen tycker jag att beslutet borde varit i enlighet med utredningens förslag. Det var inte majoritetens uppfattning vid det tillfället. Samtalet om kyrkliga begravningsbyråer behöver föras seriöst och komma framåt, inte minst med tanke på att det numera finns begravningsbyråer som tydligt förespråkar borgerliga begravningar. Behoven av att driva kyrklig begravningsbyrå ser självfallet olika ut och måste bedömas utifrån det lokala sammanhanget och de lokala förutsättningarna.

Begravningsverksamheten, vad är det som händer?

De kyrkliga huvudmännen förlorar nu enligt förslag från regeringen sin möjlighet att bestämma vilken avgift som ska tas ut. Istället ska en enhetlig och gemensam avgift tas ut som täcker alla kostnader som uppstår hos alla de kyrkliga huvudmännen tillsammans. Stockholm och Tranås kommuner ska dock inte ingå i denna enhetliga avgift, där ska fortfarande de lokala kommunerna själva fatta beslut om avgift och de föreslås heller inte ingå i begravningsclearingen.

Det betyder att begravningsavgiften fortfarande kommer att vara betydligt lägre i Stockholm medan förortskommunerna och många kyrkliga huvudmän som idag har en begravningsavgift runt 10 öre kan räkna med en betydligt högre om än ”en solidarisk” avgift. Den centrala frågan är varför Stockholms stad beviljas ett undantag från att vara med och bära de gemensamma kostnaderna.

Nu är det hög tid att verkligen utreda vilka konsekvenser, såväl möjligheter som risker, det skulle medföra om Svenska kyrkan inte längre fortsätter vara huvudman för begravningsverksamheten. Frågan måste ställas om ett statligt uppdrag att vara huvudman för begravningsverksamheten på ett positivt bidrar till en kyrka som möter människor som drabbas av sorg. Är det inte mer en uppgift för den lokala kommunen att i ett mångreligiöst samhälle ta ansvar för det statliga uppdraget att bedriva begravningsverksamhet? I många fall kommer förmodligen kommunerna ändå sluta lämpliga avtal med Svenska kyrkan som lokal utförare av begravningsverksamheten. Att inte vara huvudman behöver då inte ses som en förlorad kontaktyta utan snarare som en möjlighet för kyrkan att återvinna sin frihet att just återvinna en förlorad pastoral kontakt med människor i sorg. Det kan vara en möjlighet att åter fokusera på mötet kring begravningsgudstjänsten och att t.ex. genom egna begravningsbyråer underlätta stödet i allt det svåra och praktiska som följer av en nära anhörigs dödsfall.

Anna Lundblad Mårtensson
Linköping,

Anna Lundblad sitter i kyrkomötet för Linköpings stift och i kyrkostyrelsen och dess arbetsutskott.

Foto: IKON

POSK och kyrkohandboken

POSK och kyrkohandboken

Tankar efter kyrkostyrelsens sammanträde i  december 2015

I samband med att kyrkostyrelsen fattade beslut om att skicka ut förslaget till ny kyrkohandbok på remiss lade vi som företräder POSK i kyrkostyrelsen dels en reservation, vilket tidigare framgått här (läs den bloggposten här>>), och dels följande särskilda yttrande som förklaring till att inte delta i beslutet.

”Utgångspunkten för vårt ställningstagande är att när det är dags att fatta beslut om en ny kyrkohandbok är det viktigt att det finns ett brett stöd, och en positiv förväntan på att den kommer att bidra till att skapa glädje och engagemang kring vårt sätt att fira gudstjänst. Vi menar att glädje över gudstjänsten är livsviktig för kyrkans framtid. Det är därför helt avgörande att kyrkohandboken är bearbetad av och förankrad hos både det breda församlingslivet som hos liturgisk, musikalisk, teologisk och språklig expertis. Vi menar därför att det är nödvändigt att sakkunniga experter inom såväl språk, musik, liturgik och teologi kan stå upp för och ställa sig bakom förslaget till ny Kyrkohandbok. Vi är övertygade om att det finns ett positivt samband och inte en motsättning mellan expertkunskap och användbarhet i församlingslivet.

Vi kan med tillfredsställelse konstatera att kyrkostyrelsen nu väljer att remittera förslaget till samtliga församlingar och till ett brett urval av övriga remissinstanser så som exempelvis för kyrkan viktiga forsknings- och utbildningsinstitutioner och andra expertorgan.

Vi tror dock att remisstiden är allt för kort för att församlingarna som remissinstanser ska hinna sätta sig in i, pröva och utvärdera Handboksförslaget och på sätt kunna avge väl underbyggda remissvar. Vidare tror vi inte att den nu gällande arbets- och tidsplan som är framtagen för fortsättningen av arbetet ger förutsättningar för att skapa ett så väl bearbetat och förankrat förslag som krävs. Den behöver därför revideras vilket det hade funnits möjlighet att göra innan beslutet om remittering skedde. Vi anser samtidigt att denna möjlighet fortsatt finns och vi kommer försätta att verka för att detta sker.”

Vi som företräder POSK i kyrkostyrelsen har än en gång markerat att vi anser att arbetet med en reviderad kyrkohandbok är en mycket central och viktig fråga. Kyrkostyrelsen har fattat beslut om att nu skicka ut förslaget till ny kyrkohandbok på remiss. Frågan om hur vi nu ska tänka och agera och hur det fortsatta arbetet bör bedrivas är central.

I juni påtalade vi behovet av att få in nya friska ögon och att vi menar att det kommer att vara en viktig del i det fortsatta arbetet. Arbetets framtida former måste nu diskuteras i styrgrupp och kyrkostyrelse. Givna direktiv måste kunna omprövas så att arbets- och tidsplanen är ett underordnat redskap för att uppnå kvalitet, förtroende och förankring.

Vi konstaterar att förslaget från 2012 nu är bearbetat och att ett omfattande arbete utförts av kyrkokansliets projektgrupp.. Samtidigt konstaterar vi att pågående arbetssätt starkt har ifrågasatts. Kritikerna menar att arbetet inte är tillräckligt öppet och transparent. Tyvärr tvingas vi konstatera att företrädare för musiklivet inte menade sig kunna delta i arbetet i dess nuvarande form. Det är mycket olyckligt. Vi som bär ansvar för den fortsatta processen vet ännu idag inte vad de ansåg behöver göras och vad de
kunnat bidra med. Detta gäller t.ex. den revision av musikserie A som de har efterfrågat. Det ”omtag” av arbetet som initierades i samtal med dessa företrädare verkar i praktiken inte ha blivit realiserat.

Vi menar att det i den fortsatta beredningen behövs ett mer transparent och öppet arbetssätt där t.ex. sakkunniga experter inom såväl språk, musik, liturgik och teologi tillsammans ges tillfälle och gå igenom det slutgiltiga förslaget i sin  helhet. Samtal kring viktiga vägval behöver föras öppet i syfte att skapa en större legitimitet och förankring.

Vi vill nu uppmana alla remissinstanser att verkligen noga gå igenom det utsända förslaget och att skicka in såväl positiva som negativa synpunkter. Använd er gärna av möjligheten att skriva ”frisvar”. Kom ihåg att motivera de förslag till förändringar ni för fram.  Finns det viktiga perspektiv som behöver vidare bearbetning eller som saknas helt?

Det som remissvaren visar behöver tillföras eller åtgärdas ska naturligtvis tas om hand. Kvalitet och förankring är fortsatt viktigast för att nå målet om en handbok som tas emot med förväntan och bidrar till förnyelse och gudstjänstglädje i våra församlingar. Detta kommer vi fortsatt att stå upp och verka för.

Anna Lundblad Mårtensson Erik Sjöstrand Katarina Wedin samt Nils Gårder samtliga företrädare för POSK i kyrkostyrelsen

(Nils lämnade in en särskild reservation och vi andra skrev under det särskilda yttrandet)

Nomineringsmöte och församlingsråd

Här följer ett ett längre inlägg om församlingråd och nomineringsmöten från Anna Lundblad Mårtensson från Linköpings stift. Vi kommer också publicera texten på vår webbsida om församling.

Församlingsråd och nomineringsmöten i pastoraten från år 2014

Kyrkomötets beslut 2012-11-21 om ändrad lokal struktur i Svenska kyrkan

Kyrkostyrelsens förslag till ny lokal struktur för Svenska kyrkan syftar till att skapa hållbara strukturer i vår kyrka, vars uppdrag är oförändrat att vara ett redskap för evangelium. Förslaget vill stimulera en levande teologisk reflektion över hur vår identitet kan uttryckas, bevaras och utvecklas.

En princip i förslaget är att allt inte behöver detaljregleras utan den lokala nivån har förmågan att finna lämpliga lösningar i sin egen situation. En utmaning och möjlighet är att vilja och våga och pröva nya former att organisera arbetet. Att pröva och ompröva det vi gör behöver vi fortsätta med också i framtiden.

Beslutade förändringar
Den lokala nivån består av församlingar och pastorat. Det är inom pastoraten det finns församlingar där det ska finnas församlingsråd som styrelse. Beslutande organ i pastorat såväl som i en församling som inte ingår i något pastorat är kyrkofullmäktige.

Kyrkofullmäktige utses i direkta val av dem som tillhör pastoratets församlingar respektive församlingen. Pastoratets kyrkofullmäktige väljer ett församlingsråd som styrelse för församlingen.

Innan valet ska det hållas nomineringsmöte(n) där församlingens medlemmar kan nominera kandidater till församlingsrådet. Det nyvalda kyrkofullmäktige ska besluta för vilken tid ledamöter och ersättare i församlingsrådet ska väljas. – högst fyra år – nyval till församlingsrådet ska alltid ske i samband med att en ny mandatperiod börjar för kyrkofullmäktige.

Här är viktigt att uppmärksamma att det nu finns en möjlighet att utse församlingsråd för en kortare tidsperiod än en mandatperiod. Rätt använd kan detta skapa ett större intresse hos fler och yngre kandidater. Det är väl känt att många ungdomar inte vill binda sig för ett så långt engagemang som en mandatperiod innebär. Det finns här en möjlighet att utse personer till församlingsrådet utifrån ett visst kunskapsområde under ett par år då församlingen arbetar med en viss verksamhetsinriktning.

För att vara valbar till ett församlingsråd gäller samma valbarhetskriterier som nu, man ska vara döpt och vara 18 år.

4 kap 22 § Kyrkofullmäktige väljer ledamöter, förutom kyrkoherden, och ersättare i församlingsrådet. Antalet bestämmer kyrkofullmäktige. Antalet valda ledamöter får inte vara mindre än fyra. Antalet ersättare ska vara minst hälften av antalet valda ledamöter.

4 kap 23 § (Det nyvalda) kyrkofullmäktige ska inför val av församlingsråd genomföra ett församlingsmöte eller annat öppet nomineringsmöte som säkerställer församlingens inflytande. Vid ett sådant möte nominerar församlingens röstberättigade medlemmar kandidater till församlingsrådet.

4 kap 24§ Kyrkoherden är ledamot i församlingsrådet. Bestämmelser om kyrkoherdens rätt att i sitt ställe utse annan präst som ledamot finns i 5 kap. Kyrkoherden kan därmed utse en annan i församlingen tjänstgörande präst att i sitt ställe vara ledamot.

Kyrkofullmäktige ska bland de valda ledamöterna välja en ordförande och församlingsrådet en vice ordförande. Kyrkofullmäktige får uppdra åt församlingsrådet att välja även ordförande.

Inför val av församlingsråd (KO kap 4)
Öppet nomineringsmöte
Inför valet ska nyvalda fullmäktige genomföra ett församlingsmöte eller annat öppet nomineringsmöte med församlingens röstberättigade medlemmar, för att säkerställa församlingens inflytande. Vid detta möte är det möjligt för församlingens medlemmar att nominera kandidater som inte tillhör den egna församlingen utan tillhör någon av de övriga församlingarna inom pastoratet.

När församlingsråd ska väljas av kyrkofullmäktige för första gången efter 2013 års kyrkoval ska kyrkonämnden i de samfälligheter som blir pastorat kalla till församlingsmöte enligt 4 kap. 23 §. Om det sker en indelningsändring som innebär att ett helt nytt pastorat bildas, ska i stället indelningsdelegerades arbetsutskott kalla till församlingsmöte.

Kyrkofullmäktige kan välja personer som inte nominerats på församlingsmöte. I förarbetena betonas dock vikten av att nomineringarna vid det öppna nomineringsmötet inte ska förbises utan ha betydelse i de överväganden som kyrkofullmäktiges valberedning har att göra inför beslutet i fullmäktige.  

Det är viktigt att företrädare för de nomineringsgrupper som har mandat i fullmäktige tillsammans och i respekt för varandra kommer överens om hur de öppna församlingsmötena bör genomföras och hur resultatet senare ska behandlas av fullmäktiges valberedning.

Regler för indirekt val gäller även detta val.

Roller;
Nuvarande kyrkonämnd/ indelningsdelegerades AU kallar
Vem som genomför mötena är inte reglerat, men nyvalda fullmäktiges presidium bär ansvaret och nyvalda fullmäktiges valberedning bereder
Kyrkofullmäktige väljer före årsskiftet

Det är en klar fördel om det nyvalda kyrkofullmäktige samlas två gånger innan årsskiftet. Vid det första mötet väljs presidium och en valberedning. Om detta val är genomfört innan de öppna församlingsmötena äger rum kan såväl valberedning som presidium närvara vid dessa möten. Att de närvarar vid nomineringsmötena är betydelsefullt eftersom de senare har att ta ansvar för de kommande valen av församlingsråden.  

Vid dessa möten sker inget val, inte heller någon omröstning eller värdering av nominerade kandidater ska förekomma vid det öppna nomineringsmötet.

Kom ihåg att endast medlemmar i församlingen inbjuds och att endast medlemmar i församlingen nominerar. Att så sker ska säkerställas. Om personerna inte är välkända bör man notera personnummer på de som nominerar kandidater. De som nomineras ska vara tillfrågade och uppfylla de krav som finns för att vara förtroendevald. Den som tillhör någon av församlingarna i pastoratet är alltså valbar till ett församlingsråd inom pastoratet.

Det finns inget minimiantal för hur många som ska vara närvarande. Det är inte heller reglerat hur nomineringsmöte ska genomföras men det är lämpligt att följa regler motsvarande ett fullmäktigemöte.

En hjälp i en senare beredning kan vara att utarbeta någon form av ”intresseanmälan” där intresserade kan ange något av sina specifika intressen, erfarenheter kompetens och engagemang. Genom att använda sig av möjligheten att utse församlingsråd för en kortare tidsperiod, t.ex. två år ökar förhoppningsvis möjligheten att ungdomar vill vara med och bidra i församlingsrådens arbete.

Det är lätt att konstatera att ungdomare röst och perspektiv tyvärr lyser med sin frånvaro i alltför hög grad idag och att det är viktigt att alla nu tillsammans verkar för att ändra på detta.

Församlingsrådens uppgift
Församlingsrådet ska fullgöra de uppgifter
•    som anges i kyrkoordningen
•    som anges i församlingsinstruktionen
•    som kyrkorådet i övrigt beslutar

Hur ansvaret för den grundläggande uppgiften och den verksamhet som bedrivs är bara delvis reglerat. Frågan om hur man skapar en lokal närhet och ett lokalt engagemang och samtidigt samverkar inom pastoratet så att så optimala förutsättningar som möjligt skapas behöver beredas och bearbetas noga.

Svaret på hur det bäst bör realiseras ser olika ut och här är utmaningen att se de lokala möjligheterna och samtidigt se att pastoratet kan underlätta det gemensamma arbetet genom att avlasta församlingsråden uppgifter som blir bättre om de sköts gemensamt.

Här är det viktigt att tänka på att arbetsorganisationen, de anställda inte är och behöver vara knuten till en viss församling samtidigt som det är viktigt att skapa kontinuitet och bygga förtroendefulla relationer lokalt i varje församling.

Gemensam församlingsinstruktion
För varje församling ska det finnas en församlingsinstruktion. Församlingar som ingår i ett pastorat ska ha en gemensam församlingsinstruktion.

Förslag till församlingsinstruktion ska utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i samråd med domkapitlet. När det gäller en gemensam församlingsinstruktion ska kyrkorådet även samråda med församlingsråden inom pastoratet.

Instruktionen ska innehålla
1. de regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i denna kyrkoordning,
2. ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

I det pastorala programmet ska även behandlas dels församlingens verksamhet på de andra språk än svenska som behöver användas för att församlingen ska kunna fullgöra sin grundläggande uppgift dels barnets perspektiv utifrån en barnkonsekvensanalys. Utöver vad som sägs i första stycket ska i en gemensam församlingsinstruktion för församlingarna i ett pastorat även redovisas hur ansvaret för församlingens grundläggande uppgift är fördelat mellan församlingarna och pastoratet. Där ska också redovisas hur de befattningar som präst som ska finnas inrättade enligt 37 kap. 18 § i huvudsak disponeras.

Församlingsinstruktionen är gemensam i ett pastorat och beskriver där hur ansvaret för den grundläggande uppgiften fördelas mellan församlingarna och pastoraten. Det är viktigt att uppmärksamma att 57 kap. 5 § innehåller en uttrycklig bestämmelse att kyrkorådet ska samråda med församlingsråden inom pastoratet när förslag till gemensam församlingsinstruktion arbetas fram.

Detta ger möjligheter till bred reflektion, engagemang och lokal anpassning. Att implementera en ny organisation kräver stor lyhördhet så att ett förtroendefullt samarbetsklimat byggs upp.

Kyrkorådet har ansvaret för helheten i ett pastorat och har att både se och bejaka det som fungerar bäst då en viss verksamhet bedrivs direkt av kyrkorådet eller av ett par av församlingarna tillsammans. Varje församling ska verka efter de egna förutsättningarna och de ser olika ut. Det är viktigt att kyrkorådens ledamöter inte ser sig som främst representanter för den egna församlingen och ser som sin uppgift att företräda och tillgodose den egna församlingens särskilda intressen.

Kyrkorådet bör skriva in i sin arbetsordning hur och kring vilka frågor kyrkorådet kommer att samråda med församlingsråden. I en organisation är det viktigt att så många som möjligt vet så mycket som möjligt om varje del, församlings liv och förutsättningar då man har att ta ansvar både för varje enskild församling såväl som för helheten i pastoratet.

Genom att med en regelbundenhet inbjuda församlingsrådens ledamöter till gemensamma överläggningar kan samarbetet och samsynen kring det gemensamma uppdraget stärkas.

Att våga pröva och att våga ompröva är och kommer att vara viktigt. Det är inte troligt att man från start hittar det optimala sättet att organisera och bedriva verksamheten inom församlingarna och i pastoraten.

Anna Lundblad Mårtensson Linköpings stift Anna.lundblad.martensson@svenskakyrkan.se

Svenska kyrkans sociala roll

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkans sociala roll
Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet.

Inom ramen för den ”Välfärdsutredning” som inom kort kommer (februari 2014) att presenteras har Centrum för religion och samhälle vid Uppsala universitet genomfört en attitydundersökning om svenskarnas attityder till fria aktörer inom välfärdsområdet, ”Svenska kyrkan och välfärden” (april 2013, se undersökningen nedan)

Undersökningen visar bland annat;

”att 45 % av svenska befolkningen anser att Svenska kyrkan skall kunna fungera som aktör inom välfärdsområdet, och att endast 33 % är negativa till den tanken”
och att
”den positiva attityden till Svenska kyrkan som välfärdsaktör grundar sig på tanken om medmänsklighet. De svarande tror inte att vinstintresset driver en kyrklig eller ideell verksamhet och jämförelser kan därför inte göras med företag av typ Carema. Av de fria svaren framgår en önskan om att framtida välfärdsaktörer skall sätta människan snarare än vinsten i centrum. I huvudsak litar de svarande på att kyrkan skall driva välfärdsverksamheten på ett professionellt sätt”.

I utredningen framkommer också en oro för religiös påverkan och för att personal skulle anställas utifrån ”gudfruktighet” snarare än kompetens.

Det betyder att POSKs program är inne på rätt väg och att Svenska kyrkans närvaro och kompetens som en aktiv aktör inom samhällets välfärd är mycket viktig. Det är uppenbart att det i vårt samhälle håller på att breda ut sig en uppfattning om att det är något konstigt och främmande att vara kristen och leva i en församlingsgemenskap. Religiös påverkan är något man bör undvika.

Det i sig är ett skäl för att vi som kyrka behöver finnas närvarande i vardagen där människor behöver den omsorg vi erbjuder i nya sammanhang. Samtidigt som detta är en möjlighet finns det en fara i om församlingar driver verksamhet som inte håller hög kvalité och inte har personal med en god kompetens inom den verksamhet det gäller. Förtroende är något vi kan erövra men också förlora.

Att bedriva verksamhet i samverkan med andra kräver en lång och väl genomförd process där våra egna motiv och mål är utgångspunkt. Varför? Var? Hur? När? Vad betyder det för oss i vårt eget sammanhang?

Hur bedriver vår kommun skola, vård och omsorg? Vilka aktiva aktörer inom den ideella sektorn finns? Hur är det att leva i vårt sammanhang? Vilka lokala behov finns hos oss? En spännande resa väntar på att initieras och erfarenheter att lära av och ta tillvara?

Anna Lundblad Mårtensson
stifsdiakon i Linköpings stift

ledamot av kyrkomötet, kyrkostyrelsen och kyrkostyrelsens AU
ledamot av POSKs riksstyrelse

Social ekonomi