Beslutet – och att kunna se framåt

Nu när lite mer än en vecka har passerat efter beslutet av en ny kyrkohandbok så slår fortfarande vågor av besvikelse in. Även om jag inte fullt ut delar synen på detta så kan jag ändå förstå känslan av besvikelse. Vad jag däremot inte förstår är varför det måste vara så starka ord och bilder som omgärdar beslutet, som var enhälligt, om en ny kyrkohandbok. (Detta antagande är felaktigt, läs mer om det här)

Smålands tidningar skriver att en ny handbok skadar kyrkan och att handboken kommer ha liten auktoritet bland troende kristna. Jag undrar om den som skrev detta verkligen lyssnat på hela debatten kring kyrkohandboken, där ett flertal var uppe och talade om hur efterlängtad den nya handboken är. Men visst, de flesta som var uppe och talade var negativa, men det är ju så vi människor fungerar. Det är oftast så mycket lättare att klaga än att visa på det som är bra. Dessutom är det lättare att ta till sig det som bekräftar ens egna åsikter.

Jag håller med artikelförfattaren om att politiska partier inte hör hemma i Svenska kyrkan, men i just den här frågan känner jag att den inte är relevant. Ja, Gudstjänstutskottet leds av en socialdemokrat. Men jag betvivlar inte Sofija Pedersen Videkes kompetens och engagemang i frågan som den utbildade teolog hon är. Det gäller att hålla isär sak och person.

Något annat som bör hållas isär är produkten och processen som lett fram till Kyrkohandboken, vilket artikelförfattaren tyvärr blandar ihop. Jag håller dock med om att om processen varit dålig så är det lätt att tvivla på innehållets kvalitet. Jag är dock för dåligt insatt i frågan för att ha en åsikt om kvaliteten men litar jag helt och fullt på att alla dessa som nu, trots att det finns mycket som gått fel i processen, ser att kyrkohandboken är värd att tas till bruk. Sedan ska självklart alla inblandade ta till sig av kritiken kring processen och arbeta vidare med det för att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden.

Vad man än tycker och tänker kring Kyrkohandboken så skulle jag ändå uppskatta att fler kunde tänka som prästen Johan Garde som skrev så här på sin instagram efter beslutet:

”Kära kyrkohandbok 17, vi har fått en lite dålig start i vår relation till varandra. Jag är så här i början av vår relation inte så förtjust i dig men nu har kyrkomötet beslutat att vi ska arbeta tillsammans. Jag tänker att det är bäst att vi börjar om och ser framåt istället för att jag ska hålla på att vara grinig. Så jag lämnar det förgångna till Gud och säger ”Välkommen! Det ska bli spännande att lära känna dig!”

 

Johan var en av undertecknarna av debattartikeln ”Arbetet med kyrkohandboken måste tas om” i Kyrkans tidning och som jag skrev om i bloggen den 17 november.

Jag vet, det är jobbigt att vara emot något som sedan går igenom. Men det blir ju inte bättre av att fortsätta vara bitter och att skriva med kraftuttryck att detta skadar kyrkan. Det om något skadar kyrkan. Visst får du fortsätta ventilera dina åsikter men gör det lite mer balanserat. Och framförallt, lägg din energi på att söka enighet framåt. Inte att titta bakåt och skapa splittring.

 

Edit 2/12: Ett fel hade smugit sig in i texten i första stycket. Ett beslut är inte enigt, men väl enhälligt vilket det slutgiltiga beslutet kring handboken var.

Så här skriver Hans-Olof om beslutet om Torvald Johanssons särskilda förslag: ”Beslutet skedde med acklamation, och i alla fall jag hörde ingen som röstade för avslag. Och ingen begärde votering.”

Vill du se när beslutet fattades så kan du göra det på Svenska kyrkans webbTV under 23 november 2017 (08:00-11:30) Leta dig fram till 10:55 då beslutspunkten kom.

Inför det slutliga beslutet var det några återremissyrkanden som avslogs med av en stor majoritet av rösterna. Anledningen till att jag inte tar upp detta i texten berodde och beror på tidsbrist, jag försöker inte undanhålla fakta. Dessutom finns alla besluten tillgänglig för alla att ta del av, dels på Svenska kyrkans webbplats eller webbsändningarna.

2 kommentarer till “Beslutet – och att kunna se framåt”

  1. Beslutet var inte enigt. Däremot var kyrkomötet betydligt mer positivt än remissförsamlingarna, men det beror ju på att S och C låtiot partipiskan vina och fått med sig flera andra nomineringsgrupper inklusive Posk. det mest sorgliga är att beslutet visar hur Posk förlorat sin tidigare förmåga att vara konstruktiv opposition, en roll som nu Frimodig Kyrka övertagit. Torvald Johansson påstådda komporomiss är bara en Potemkinkuliss för att driva igenom beslutet och kommer inte att på allvar ändra någonting. Tyvärr.

    • Linda Cigéhn

      Det slutliga beslutet var enhälligt, inte enigt, vilket jag nu rättat och förtydligat i inlägget.

      POSKs ledamöter i kyrkomötet bedömde att tillägget just var en konstruktiv väg framåt för att arbetet med musiken ska kunna fortsätta, vilket annars sannolikt inte hade blivit en del av beslutet. Jag delar deras bedömning och tycker det var en mycket bra lösning för att få till stånd det POSK hela tiden har drivit i frågan kring kyrkohandboken.
      Framtiden får utvisa om det här blev en Potemkinkuliss eller början på ett positivt arbete med gudstjänstens musik i handboken. Torvald Johansson kommer att tillsammans med övriga POSKare i kyrkostyrelsen bevaka detta de kommande åren.

      /Linda, informatör

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>