Ytterligare tankar kring kulturarv

Rosornas kyrka, Hörnefors

Jag har funderat kring detta med kulturarv sedan jag skrev detta inlägget. Visst är det viktigt att bevara våra historiska byggnader, konstverk och platser, men jag tycker att det är lika viktigt att hålla dem levande. Kulturarvet tycker jag är ett så talande uttryck för detta. För skulle det vara fråga om att enbart bevara arvet så är det bättre att göra det i ett museum. Kultur är i allra högsta grad levande och när vi tar del av kulturen är vi också en del av skapandet och vi förändras som människor.

Det finns de som hävdar att det ska vara precis som det alltid har varit, men det är en omöjlighet för inte ens du själv är samma person som du var igår. Vi är i ständig förändring, även om du kanske tycker att du är samma som igår. Men det sker saker runt omkring oss, som du inte kan påverka, och som gör att vi tolkar det som sker lite annorlunda med de nya erfarenheterna du har idag. Du lär dig, faktiskt!, nått nytt varje dag.

När jag delade mitt inlägg på min personliga facebook la jag till kommentaren ” Sitter i mitt kulturarv och skriver om Svenska kyrkans kulturarvsarbete”. Jag befinner mig i sommarstugan, ett arvegods från min mamma och i förlängningen från morfar (och mormor). Här spenderade jag mina somrar som barn och det är en del i vem jag har blivit idag.

Ibland kan jag känna att jag vill ge mina barn exakt det jag hade som liten när vi är här. Men det går inte. Jag är inte mina föräldrar. Barnens morfar kan inte lära dem spika som min morfar lärde mig. Vi har rinnande vatten nu. Då släpade vi dunkar med dricksvatten som vi sedan fick hushålla med. Jag minns vilken skillnad det blev bara med kranen på utsidan av stugan där vi kunde diska och duscha!! Bara när jag tänker tillbaka på min egen barndom så märker jag ju att till och med den förändrades för att förhållandena runtomkring ändrades.

Så de som hävdar att det ska vara precis som det alltid har varit, de hävdar en omöjlighet. ”Så har vi alltid gjort” är även det en omöjlighet! Jag menar nu inte att vi ska strunta i de traditioner vi har bara för att det är en omöjlighet. Traditionerna är även de viktiga och en del av kulturarvet. Jag menar när vi firar högmässa så som ”vi alltid gjort”, så blir varje högmässa unik för vi som är med på firandet är i ständig förändring. Vid varje gudstjänst ber vi Fader vår tillsammans. Även om orden är desamma så är bönen ändå inte densamme. Varken från person till person eller gång till gång.

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>