POSKs reservation till beslut om kyrkohandbok

I onsdags lämnade POSKs ledamöter i kyrkostyrelsen in en reservation till beslutet om ny kyrkohandbok. Detta för att erbjuda ett handlingsalternativ där arbetet med handbokens musik kan fortsätta samtidigt som församlingarna får en kyrkohandbok som kan användas. Nedan följer reservationen i sin helhet.

Kyrkans tidning skriver om reservationen och hur de andra nomineringsgrupperna ser på saken. Och jag tror att bloggen lär återkomma i frågan för än är inte sista ordet sagt.

Reservation

Vi menar att kyrkostyrelsens i sin skrivelse borde ha föreslagit följande.

Kyrkostyrelsens förslag till kyrkomötet

  1. Kyrkomötet beslutar att anta texterna i bilaga till denna skrivelse framlagt förslag till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I att användas i gudstjänster från och med pingstdagen 2018.
  2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt kyrkostyrelsen att snarast återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag till liturgisk musik till de av kyrkomötet fastställda texterna.
  3. Kyrkomötet beslutar att fram till dess att kyrkomötet fattat beslut om Kyrkohandbokens musikdelar så får musiken i det av kyrkostyrelsen framlagda förslaget till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I användas.
  4. Kyrkomötet beslutar att anta kyrkostyrelsens förslag till ändringar i kyrkoordningen.

Motiv

Arbetet med förslag till ny Kyrkohandbok har väckt ett stort engagemang men också kritik. Kritik har väckts inte minst mot förslagets musikdelar. När kyrkostyrelsens nu lägger fram sitt förslag till ny kyrkohandbok menar kyrkostyrelsens majoritet att all befogad kritik av musiken anses vara tillfredställande tillgodosedd. Vi menar att det är uppenbart att kyrkostyrelsen inte har lyckats hitta arbetsformer som möjliggjort en tillfredställande beredning av förslagets musikdelar. I slutfasen av arbetet har revisonsgruppen genomfört en angelägen teologisk bearbetning men har upplevt sig hindrad att göra mer genomgripande åtgärder gällande musiken. Den kritik som framförts beträffande musiken är enligt vår mening inte beaktad i tillräcklig omfattning.

Kyrkostyrelsen menar i skrivelsen att kyrkohandboken ”ska bidra till församlingens gudstjänstglädje och därmed hjälpa människor att finna vägen till gudstjänstfirandet”. Vidare pekar man på musikens viktiga roll i gudstjänstlivet som en röd tråd genom gudstjänsten och betonar ”musikens stora och växande betydelse för gudstjänstlivet”. Vi delar helt denna bedömning och menar att det därför är av yttersta vikt att den musik som fastställs i en Kyrkohandbok är av hög kvalitet, har möjlighet att hålla över tid samt är väl förankrad i församlingarna. Just därför är det inte tillfredställande att kritiken av musiken fortfarande är stark bland kyrkomusiker, inom akademin och hos musikorganisationer. Det finns inte en motsättning mellan en för kyrkan värdefull bruksmusik och det arbete som bedrivs inom de musikvetenskapliga institutionerna. Tvärtom är deras arbete i detta sammanhang just inriktat på bruksmusiken i kyrkan.

Vi menar att förslaget är så pass välarbetat vad gäller exempelvis struktur, språk och teologiatt det är redo för att framläggas för behandling i kyrkomötet, men att arbetet med Kyrkohandbokens musik måste få fortsätta.

Detta menar vi kan göras genom att kyrkostyrelsen får i uppdrag att återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag. Förslagsvis görs detta genom att en kommitté av sakkunniga musiker tillsätts med uppdraget att i en öppen dialog bearbeta musiken i syfte att stärka dess kvalité så att kyrkostyrelsen kan återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag. Ett liknande arbetssätt har nyligen används framgångsrikt i den Norska kyrkan för att hantera arbetet med musiken i deras nya kyrkohandbok. Arbetet bör kunna resultera i ett nytt förslag till kyrkomötet år 2019. Vi menar att detta arbetssätt skulle ha förutsättningar att både stärka kvalitén i förslaget och öka förtroendet, inte minst bland kyrkomusiker, för den nya kyrkohandboken. I arbetet bör gudstjänstmusik A ägnas särskild vikt. Denna gudstjänstmusik får anses ha en särställning då den bär stora delar av vårt liturgiska musikarv som brukas brett bland församlingarna och som – med bearbetning – till skillnad från de andra gudsjänstmusikserierna har fått ett brett stöd i remissomgångarna. Det är även den enda av de föreslagna gudstjänstmusikserierna som har alternativ för kyrkoårets alla skiftningar.

Vi är övertygade om ett arbetssätt som detta skulle ge bättre förutsättningar för att den nya kyrkohandboken verkligen kan bidra till församlingarnas gudstjänstglädje. Att vid årets kyrkomöte fastställa textdelarna utan musik skulle även ha den fördelen att det blir möjligt att göra förändringar av texten utan att för den delen samtidigt behöva ändra tonsättningen.

Det är knappast möjligt att överskatta det värde som en ny kyrkohandbok skulle kunna få för gudstjänstlivet om den antas med bred anslutning. Att antalet deltagare vid de allmänna gudstjänsterna har minskat med mer än en tredjedel på några årtionden är ledsamt men välkänt. Om en ny kyrkohandbok kunde väcka positivt intresse i breda kretsar av det svenska samhället och då inte minst bland dem som har särskilt intresse för teologi, språk och musik hade detta blivit till glädje för kyrkolivet. Ärendet har därför stor kyrkopolitisk betydelse.

Uppsala den 13 juni 2017
Erik Sjöstrand
Nils Gårder
Anna Lundblad

Ersättare Katarina Wedin ansluter sig till reservationen.

2 kommentarer till “POSKs reservation till beslut om kyrkohandbok”

  1. Traditionell kristendom, förespråkad av en i 20-årsåldern

    Hur kan ni vilja att kyrkohandboksförslaget över huvud taget skall bli ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan? Man antar hela eller inte alls, inte delar av förslaget. Teologin och språket är inte alls ”så pass välarbetad[e]” att handboksförslaget kan antas. Var syns traditionell kristendom? Var är det högtidliga språket och var i handboken syns tanken på att vi står inför GUD, vår överdånige, men nådige och gode, Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare, och inte att gudstjänsten vore en stund för ”häng” med Gud som en kompis? Dessutom är strukturen undermålig och det finns alldeles för många valmöjligheter! Att ALLA gudstjänster är uppbyggda enligt ordo-strukturen är naturligtvis alldeles självklart. Så har det varit sedan urminnes tider, men man kan inte, som nu i det undermåliga handboksförslaget, låta folk utgå från ordo och sedan göra lite som man vill. Usch! En gudstjänst är (bland annat) en enhetlig ”presentation” av kyrkans tro (inte alla människors tro, utan kyrkans!). Det behöver, som i nuvarande handbok, vara angivet hur specifika gudstjänster firas (ordentlig högmässa, enklare gudstjänst, familjegudstjänst och vad det nu kan vara), separerade från varandra. Det kan inte som i förslaget finnas tre gudstjänstformer (för ”vanlig” gudstjänst) som man sedan utformar lite som man behagar. Nej, en högmässa skall vara på sitt högtidliga vis, en mässa lite enklare och familjegudstjänst på sitt sätt, åtskilda från varandra i handboken. Det får inte tillåtas att våra gudstjänstformer är EN grund-gudstjänst som man stöper om lite som man behagar (inom alltför vida ramar), dessutom utan det högtidliga språk som vi ärar Herren med (som läget är med handboksförslaget). Nej, leve den nuvarande (eller till och med den förra) kyrkohandboken och den traditionella högmässan. Herren bevare oss för kyrkohandboksförslaget, för allas vår salighets skull! Uppmaning till POSK och övriga i kyrkomötet: låt den nuvarande kyrkohandboken från 1986 och 1987 vara den enda som får och skall användas vid Svenska kyrkans gudstjänster (möjligtvis med större influenser från 1942 års kyrkohandbok)! För alls vår skull, så att vi faktiskt kan erhålla den ”rätta” tron andäktigt och högtidligt praktiserad i gudstjänst. (För övrigt uppmanas ni att rösta på Frimodig kyrka som ju är en utbrytningsgrupp ur POSK och står för traditionell kristendom.) I vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, namn!

  2. Rösta nej till nya handboken!

    Hur kan ni över huvud taget vilja göra kyrkohandboksförslaget till ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan? Antingen antar man hela i sin helhet (gör INTE det för Guds skull!) eller också antar man ingen del alls (gör så, för Guds skull). Jag förstår inte hur ni kan tycka att handboksförslaget är teologiskt och språkligt acceptabelt. Så är icke fallet! Var är det högtidliga gudstjänstspråket? Var är den gamla hederliga tanken att Gud minsann inte är en ”polare” att hänga med (även i gudstjänsten), utan vår Herre och Skapare, Herre och Frälsare, Herre och Livgivare, som är oss överdånig, men nådig och god mot den som tror på Honom. Nå? Hur kan ni tycka att handboksförslaget är bra över huvud taget?! Valmöjligheterna är alldeles för många och urholkar Svenska kyrkans utåt sett enhetliga gudstjänstliv. Kyrkan har EN lära och en svenskkyrklig gudstjänst är INTE lite vad som helst, lite som DU behagar, utan en gudstjänst som bland annat syftar till att få folk att tro i enlighet med Svenska kyrkans lära och ära Gud (därav högtidligheten som försvinner genom handboksförslaget).
    Nej, leve kyrkohandboken från 1986 och 1987! (Kanske till och med den från 1942.) Måtte ni i POSK rösta nej till handboksförslaget och i stället rösta så att handboken från 1986 och 1987 är den ENDA tillåtna. För vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, skull! (Och därmed för alla människors skull; handboksförslaget bjuder inte in till en rätt tro på Gud och Hans frälsargärning genom Jesus Kristus.)

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>