Dubbelmoral av Socialdemokratisk ledning

I söndags läste jag ett inlägg på Facebook från biskop Mogren. Han delade med sig av fina bilder från kyrkodagarna i Magdeburg, Tyskland. Han hade bland annat deltagit i en mässa tillsammans med 100-tusentals andra på Elbes-strand.

Hundrafemtiotusen firade mässa som höjdpunkt på de tyska kyrkodagarna. Hos oss i Magdeburg blev det en stor fest för små…

Publicerat av Mikael Mogren den 28 maj 2017

Under kyrkodagarna i Tyskland deltog även, självklart!, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Barack Obama.

Men i Sverige där är det inte alls lika självklart för landets ledare att medverka i kyrkliga sammanhang. Vilket är tråkigt, men faktiskt inte så oväntat, i det väldigt sekulära Sverige. Jag har kristna, homosexuella vänner som säger att det är lättare att komma ut som bög än som kristen i Sverige.

Det som gör mig lite upprörd med detta dock, är att landets statsminister inte prioriterar Världens fest och andra kyrkliga sammanhang högre, samtidigt som han är ordförande för ett parti som så ogärna släpper taget om Svenska kyrkan. Något som får även mig undrar över när kommer Socialdemokraternas ideologiska klarsyn egentligen? För det här visar ju på att de inte riktigt har tänkt klart, tycker jag.

Att vara med och bestämma, det ska S. Men att medverka vid större kyrkliga aktiviteter, nej det går inte. Snacka om dubbelmoral!

Sedan kan jag tycka att landets ledare, oavsett parti, borde vara mer öppen för att medverka vid större arrangemang av Svenska kyrkan. SvK är ändå landets största medlemsorganisation, vilket bara det i sig gör det till en viktig organisation att visa intresse för.

Reflektion över debatt-TV

Erik Eckerdal har tittat på Kyrkans tidnings debatt-TV mellan Olle Burell, Socialdemokraterna och Bertil Murray, Frimodig kyrka. Gästar bloggen med några reflektioner utifrån debatten.

 

Som vanligt vägrar S att diskutera sakfrågan, d.v.s. varför skall sekulära politiska partier ha en maktställning i Svenska kyrkan? Inte ett enda teologiskt skäl till varför kyrkans organisation skall vara partipolitiskt baserad.

Istället personangrepp och svartmålning av kyrkan.

För övrigt och i motsatts till Burells förinövade budskap:

  1. Demokrati är inte per definition en blåkopia på den sekulära och agnostiskt formulerade kommunala organisationen. Kyrkans nuvarande organisation är ett för henne dåligt demokratiskt system, eftersom det inte är anpassat efter kyrkan, utan ett system som får resultatet att S, C och SD (de tre partierna i samma båt) tillsätter bl.a. sina egna partitoppar i kyrkans ledning. Snacka om elitistiskt system. Det finns andra mer ändamålsenliga demokratiska modeller.
  2. Ingen organisation är neutral. Därför kan man inte som Burell särskilja mellan form och innehåll, insida och organisation. Form och innehåll hör ihop i kyrkan, organisation uttrycker ett innehåll, innehållet tar sig uttryck i organisationen (att särskilja mellan innehåll och form (doketism) fördömdes för övrigt i den tidiga kyrkan som heresi). Om inte dessa harmonierar, behöver organisationen reformeras. Kyrkans organisation måste motiveras och baseras på en teologisk förståelse av kyrkan (som i våra ekumeniska överenskommelser) annars betyder det att organisationen står i motsats till kyrkan och är ett hinder. Detta visar sig i kyrkans nuvarande organisation som i praktiken har parallella strukturer.
  3. Burell: Kyrkan är en alldeles för viktig organisation för att S inte skall engagera sig i henne (Arthur Engberg hade inte kunnat uttrycka det bättre). Alltså, så länge kyrkan är viktig måste S engagera sig för att kontrollera henne. Samma sak uttryckte Jimmy Åkesson och SD tidigare i år: ”Vi skall ta kontrollen över kyrkan”. Genom S vilja att kontrollera kyrkan har vägen öppnats för SD att göra samma sak. Ett alternativ är naturligtvis att kyrkan får sköta sig själv.
  4. Burell: S är ett skydd mo SD och mörkerkrafter. ?? Är det inte evangeliet som är skydd mot mörkerkrafter? Betydligt fler i LO-kollektivet röstar på SD än kyrkligt aktiva. Det är alltså ett bättre skydd för kyrkan om S lämnar henne ifred, än om hon är kvar (i synnerhet eftersom det var S tillsammans med M som drev direktval till kyrkomötet och därigenom öppnade upp för SDs kyrkopolitik).

Befria kyrkan från partierna.
Rösta på POSK!

 

/Erik Eckerdal, präst
ersättare i riksPOSKs styrelse

När kommer socialdemokraternas ideologiska klarsyn?

Fredag 5 maj besökte socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven den socialdemokratiska kyrkomötesgruppens vår- och kyrkovalskonferens. På Facebook skriver Vanja Lundby-Wedin, socialdemokratisk 1:e vice ordförande i Kyrkostyrelsen: “Jag är stolt över att vår partiordförande har ett engagemang i kyrkopolitiska frågor.” Detta är helt otroligt. Hon är stolt över att ordföranden i den största av de nomineringsgrupper som ställer upp i Svenska kyrkans val har ett engagemang i kyrkopolitiska frågor. Men det är väl ändå det allra minsta man kan kräva av ordföranden i en kyrkopolitisk nomineringsgrupp!

Socialdemokraterna verkar ha en starkt föråldrad bild av kyrka och samhälle i Sverige. Svenska kyrkan ses tydligen fortfarande som ett samhällsorgan för social, kulturell och religiös verksamhet och inte som ett från staten fristående trossamfund. I denna fossila världsbild ingår att de samhällspolitiska partierna ska vara med och bestämma över ett så viktigt samhällsorgan som Svenska kyrkan. Kraven på partiernas företrädare är inte stora – ordförandens kyrkopolitiska intresse hälsas med stolthet.

I ett anfall av ideologisk klarsyn kommer socialdemokraterna snart att inse, att ett samhällspolitiskt parti i en sekulär stat inte ska engagera sig som parti i enskilda trossamfund. Denna insikt börjar redan sprida sig i partiet, och jag tror att klarsynen inte är så långt borta. Om bara några år kommer partiernas engagemang i Svenska kyrkan att verka lika bisarr som att man blev medlem i kyrkan genom födseln eller att regeringen utnämnde kyrkoherdar. I väntan på anfallet är klarsynta partimedlemmar välkomna att engagera sig i POSK. Vi tar emot alla som i det kyrkliga sammanhanget vill stå fria från de samhällspolitiska partierna och som uppskattar vårt handlingsprogram. Självklart kan POSKare engagera sig samhällspolitiskt, i vilket parti som de önskar, men i kyrkan vill de stå fria från partipolitisk bindning. Välkomna!

Hans-Olof Andrén, POSK
Ordförandekollega till Stefan Löfven

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

[…]

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

Hur ska vi egentligen välja biskopar?

Just nu är det tre stift som är i olika stadier av sin biskopsrekrytering, Göteborg, Luleå och Visby

Göteborgs stift som den 22 augusti kommer att ha nomineringsval.

https://www.svenskakyrkan.se/goteborgsstift-/biskopsval-2017

Där finns en öppen förslagslåda, där alla medlemmar i Göteborgs stift kan få föreslå personer till biskopsstolen innan nomineringen.

 

I Luleå stift som har nomineringsval 17 oktober.

https://www.svenskakyrkan.se/luleastift/biskopsval

Där har man en rekryteringsgrupp som ska vaska fram kandidater innan nomineringen.

 

I Visby stift är det nomineringsval 11 januari 2018.

https://www.epostservice.se/aspnet/v3/page/read.ashx?issueid=308169

 

Tredje avdelning kap 8 §§7-12 berättar om biskopen och hur den utses.

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoordningen

7 § En biskop utses genom ett val i stiftet. Ärkebiskopen utses genom val i alla stift. Rösträtt i dessa val har bara särskilt röstberättigade. Valet ska föregås av ett nomineringsval. Stiftsstyrelsen ansvarar för genomförandet av nomineringsvalet och valet. (SvKB 2005:17, 2009:4)

 

Hur vill vi egentligen att Svenska kyrkan – vi – ska välja biskopar? Vad är det för biskopar Svenska kyrkan behöver? Och vilken makt har de och vilken makt vill vi att de ska ha?

Biskop Johan Tyrberg skriver i Kyrkans Tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/biskopars-mojligheter-att-direkt-paverka-forsamlingarna-bor-oka

Borde alla stift göra likadant? Eller är det bra att vi göra olika?

Det som oroar mig är när jag hör att nomineringsgrupperna verkar lägga sig och för att ta fram ”egna” kandidater och lägger fram ”sin” kandidat. Det är väl ändå inte nomineringsgruppernas uppgift? Jag tycker det är församlingar och de förtroendevalda samt alla präster och diakoner som borde vaska fram en biskop, ingen annan. Det är kyrkans biskop – inte nomineringsgruppen!

Av den anledningen tycker jag att vi borde lyfta ordningen med att ta fram biskopar och vaska fram olika namn.

Och oavsett vad biskop Tyrberg skriver i sin artikel så skriver POSK i sitt program:

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskop som ledare. Varje stift har en unik historia och särprägel vilket bidrar till mångfald. Biskopsmötets roll växer och i samband med det ökar behovet av att varje biskop kan fylla en funktion inte bara i det egna stiftet.

Biskopen ska tillsammans med stiftet stödja församlingarna i deras uppgift. Stiftet har ansvar för att pastorat och självständiga församlingar (de som inte ingår i pastorat) har ändamålsenlig storlek utifrån pastorala och ekonomiska hänsyn. POSK tycker att det är viktigt att stiftet håller en nära dialog med och stödjer berörda församlingar vid pastoratsregleringar. POSK vill stoppa ”församlingsdöden” och öka antalet församlingar inom pastoraten så att varje kyrka med ett regelbundet gudstjänstliv utgör bas för en församling.

(…)

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

 

/Carina

Ge rösträtt åt biskoparna!

För en vecka sedan, den 18 maj, replikerade Hans-Olof Andrén biskop Johan Tyrbergs debattartikel i Kyrkans tidning.

Andrén argumenterar för POSKs linje att åter ge rösträtt åt biskoparna i kyrkomötet. Han ser att biskoparnas tystnad i debatterna i kyrkomötet kanske beror på att då du saknar rösträtt saknas det incitament till att läsa och sätta sig in i frågorna fullt ut. Och saknar du kunskap om frågan som debatteras är det inte lönt att uttala sig heller. Jag vet då att jag gör exakt så.

Då det sedan 2011 finns den ”särskilda beslutsordning” som inneburit en stärkt ställning för biskoparna. Och som förenklat förklarat innebär att biskoparna har vetorätt i lärofrågor. Som jag tolkar Andrén (och som jag skulle vilja se det framöver) så bör inte denna särskilda beslutsordning försvinna bara för att biskoparna ges rösträtt i kyrkomötet.

Kyrkomötet, och dess utskott, lyssnar på biskoparna och tar till sig av deras kunskap – när de väl uttalar sig. Att ge biskoparna rösträtt kanske innebär att de deltar i debatten oftare.

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

 

Hans-Olofs replik i sin helhet:

I debatten om biskopsämbetet skriver biskop Johan Tyrberg i en replik i Kyrkans Tidning nummer 19/17 bland annat om biskoparnas ställning i kyrkomötet. Denna ändrades ju kraftigt år 1983, från självskrivna ledamöter till deltagare utan rösträtt.

Några år senare tog också biskoparnas valbarhet bort. Internationellt är det förstås mycket udda att biskoparna i en episkopal kyrka inte har rösträtt i kyrkans beslutande församling, särskilt mot bakgrund av det ledarskap som biskopar förväntas ta i kyrkan och med tanke på biskoparnas särskilda läroansvar. I lärofrågor ska kyrkomötets läronämnd yttra sig, och i denna har biskoparna majoritet. Utskotten lyssnar alltid noggrant till läronämnden, som dock ibland inte uttrycker sig mycket klarare än oraklet i Delfi.

När det gäller läroansvaret stärktes faktiskt biskoparnas ställning ordentligt år 2011 genom den ”särskilda beslutsordning” som då infördes och som förenklat kan beskrivas som en biskoparnas vetorätt i lärofrågor. I alla ärenden, inte bara i lärofrågor, gör biskoparna värdefulla insatser i kyrkomötets utskott, och mitt intryck efter många år i kyrkomötet är att man lyssnar på biskoparna när de väl säger något. Problemet är att de inte säger så mycket i kyrkomötets talarstol. Förra året yttrade sig biskoparna totalt 11 gånger i kyrkomötesdebatten (av totalt 322 anföranden) och endast 1 motion (av 89) hade en biskop som medmotionär.

En besökare från Norska kyrkan framhöll biskoparnas tystnad som den största skillnaden mot det norska kyrkomötet. Jag misstänker att det finns en enkel förklaring till detta: den som inte har rösträtt tvingas inte att ta ställning i varje fråga, och då ligger det nära till hands att inte läsa in alla ärenden så noggrant – en biskop är mycket arbetsbelastad och måste prioritera sin tid. Och den som inte är helt insatt i en fråga håller inga anföranden i kyrkomötet utan nöjer sig kanske med att ingripa om debatten helt håller på att gå över styr. Detta är för mig ytterligare en anledning till att biskoparna bör ha rösträtt i kyrkomötet. Självklart finns biskoparnas rösträtt med i POSKs handlingsprogram för 2018-21. Biskoparna behövs i kyrkomötesdebatten!

Hans-Olof Andrén, ordförande Posk

 

Johan Tyrbergs debattartikel i sin helhet:

Så kommer på nytt diskussionen om biskopsämbetets försvagning i vår Svenska kyrka. Denna gång i en debattartikel av Miriam Wredén Klefbeck och Judith Fagrell.

Skribenterna riktar sig inte emot biskoparna utan kyrkomötet. Rätt instans att svara på artikeln bör således nomineringsgrupperna i kyrkomötet vara, men även jag passar på att ge uttryck för hur jag tror att vi kan förbättra vår kyrkas organisation. Jag tror att det handlar om minst två saker – eller sidor av frågan.

Den första handlar om det jag tidigare skrivit, bland annnat här i Kyrkans Tidning, nämligen biskoparnas ledarskap i betydelsen bestämmande.

För att påverka även de församlingar som eventuellt inte bryr sig om sin relation till stiftet och går sin egen väg behöver biskoparnas, och domkapitlens, möjligheter att fatta beslut som direkt påverkar församlingarna öka. Ska alla präster och diakoner vara stiftsanställda?

Räcker det att kyrkoherdar har sin anställning vid stiften? Ska alla församlingars intäkter i form av medlemsavgifter gå via stiften så att de kan hållas inne vid obstruktion?

Här behövs eftertanke och utredning – när kyrkan är mogen. Jag tror inte att den är det. När jag tidigare skrivit i detta ämne har jag mötts av tystnad och av personer som vill samtala med mig i avskildhet.

Hur som helst, om det är så att församlingarna har börjat tro att de är mer självständiga än vad de är, så började detta när församlingen fick hela arbetsgivaransvaret för prästerna. Gör om, gör rätt!

När det gäller biskopars beslutsfattande brukar rösträtten i kyrkomötet nämnas. Här gäller det att se upp. På ett sätt är det märkligt att en episkopal kyrka har ett högsta beslutande organ där biskopar inte får vara med och fatta besluten och å andra sidan riskerar man att uppnå det man vill undvika genom att vi får en röst var.

I dag har biskoparna större möjligheter att påverka beslut som rör kyrkans tro, lära och bekännelse än vad någon vald ledamot i kyrkomötet har. Genom läronämnden och möjligheten till särskild beslutsprövning finns möjligheter. Om man gav biskoparna en röst var så skulle vi tillsammans ha 14 röster.

Det där med att ”runda biskoparna” skulle vara mycket enkelt. Då skulle det bli ännu tydligare att biskoparna inte har något att säga till om. Enda möjligheten skulle vara att ge varje biskop ett större antal röster så att övriga ledamöters röster vägde lika.

Är det någon som vill det? Den andra möjligheten vore att ge biskopsmötet en makt i paritet med kyrkomötet. Är det eftersträvansvärt?

Den andra sidan av frågan rör biskoparnas ledarskap som inte handlar om beslutsfattande. Här har biskoparna fler möjligheter än vad många tycks se. Detta är också den del av biskopens ledarskap som flera andra episkopala kyrkor trycker hårdast på.

En del menar till och med att man bör befria biskopar från beslutsfattande för att framhäva den del av ledarskapet som kallas ”softpower”. Jag tror inte att dessa båda aspekter av biskoparnas ledarskap motsäger eller motarbetar varandra.

I höst är det val till bland annat kyrkomötet. Vad tycker ni som kandiderar? Det är ni som påverkar framtiden för vår kyrka.

Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift

Har Svenska kyrkan glömt bort sina folkhögskolor?

I dag råder det brist på präster och diakoner i Svenska kyrkan . Det kan vi se när vi läser Kyrkans Tidning och ser alla platsannonser. Det är inte sällan det saknas sökande till flera av tjänster. Hur får vi unga människor att vilja arbeta och lägga sina gåvor som arbetare i Guds rika vingår?. Hur rustar vi unga och andra som vill arbeta i Svenska kyrkan?

Ett sätt kan vara alla våra fantastiska kyrkliga folkhögskolor. Där finns bibelkurser. Där finns veckokurser i olika kyrkliga frågor, kyrkvärdskurser, textläsarkurser, vaktmästarkurser. Våra folkhögskolor är en otroligt bra resurs som vi inte ska glömma bort. Var ligger din närmaste folkhögskola i ditt stift? (Det går ju givetvis bra att söka folkhögskolor på andra ställen också).

https://www.folkhogskola.nu/

På en folkhögskola får du undervisning och kunskapsinhämtning med hjälp av folkbildande förhållningssätt. Själv gick jag på folkhögskola när jag var i yngre tonåren. Det var otroligt givande och jag önskar alla den upplevelsen. När jag skulle söka folkhögskola tog jag hem en massa olika prospekt – som min farmor också läste. Det resulterade i att även hon gick på sommarkurs på folkhögskola. Du är aldrig för gammal för att lära mer och lära nytt.

I POSK tycker vi att rekryterings och utbildningsfrågorna är viktiga. I vårt program skriver vi:

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att nya präster och diakoner ska ha likartade villkor under sin introduktionstid.
att Utbildningsinstitutet och STI även nyttjas för kvalificerad fortbildning.
att kyrkomusikernas tjänster innefattar instrumentalundervisning.
att personal med stödfunktioner erbjuds grundläggande utbildning om Svenska kyrkan.
att förstärka rekryteringen av kyrkomusiker och verka för att öka antalet platser i fackutbildningen.
att ta fram en Svenska kyrkans strategi och program för ledarförsörjning.
att volontäråret används som ett instrument för rekrytering.

Glöm inte bort våra folkhögskolor!

/Carina

Utredningen av Svenska kyrkan i utlandet är nödvändig

Jag arbetade några år på Svenska Teologiska institutet i Jerusalem. Under en period hade jag som en av mina uppgifter att se till att de lokalt anställda fick sin lön. För att klara allt det där med skatter, sjukförsäkringsavgifter mm hade vi hjälp av en lokal bokföringsfirma. Naturligtvis var jag helt i händerna på dem och fick lita på att de visste och gjorde rätt. Med mina bristfälliga språkkunskaper fanns det ingen möjlighet att klara av det på egen hand. Den juridiska snårskogen var total och språken hebreiska eller arabiska.

I andra länder gäller andra lagar och bestämmelser för tillstånd för lokalers användning och personalens löner och skatter osv. Hur kan vi som svensk kyrka bedriva en verksamhet som är intensiv, innehållsrik och samtidigt i enlighet med ett lands gällande lagar och bestämmelser? Redan i Sverige är det knepigt, än värre  många andra länder. Samtidigt gäller det att inte falla offer för korrupta system och mutor. Sådana är vanliga.

Ägandeförhållandena för fastigheter som någon del av Svenska kyrkan har i utlandet varierar kraftigt. Ibland äger den lokala församlingen, ibland Trossamfundet Svenska kyrkan, ibland Stiftelsen Svenska kyrkan i utlandet, ibland en utländsk stiftelse, ibland EFS som överlåtit till Svenska kyrkan som äger. Till detta kommer lokaler som vi hyr – och vem som är hyresgäst varierar också.  Dokumenten är inte alltid så klara.

Det är lätt att säga att vi skulle haft en tydlig bild av allt detta redan tidigare, men erfarenheten säger att det inte alltid är lätt. Därför har vi genom åren försökt bringa allt detta ordning. Det har gått åt mycken möda och arbetstid, men ständigt dyker nya saker upp som vi får ta tag i och ibland blir det brandkårsutryckningar. Det är inte bra!

Många får säkert uppfattningen att det är oreda inom Svenska kyrkan i utlandet. Det är inte sant, men nu försöker vi få en fullständig bild av hur det är, hur det ska skötas rätt, hur vi ska trygga en framtida verksamhet. Det är ett mödosamt och säkerligen kostsamt arbete. Men det är nödvändigt för att också internationellt och ekumeniskt bevara legitimitet och trovärdighet. På en del orter har det säkert slarvats och man har fortsatt som man ”alltid har gjort” och så blev det fel när bestämmelser och lagar ändrades. På andra orter fungerar myndighetskontakter mycket bra, man har registrerat, betalt avgifter och skatter på ett föredömligt sätt. Nu vill vi ha en helhetsbild och göra rätt. Bara så slipper vi framtida brandkårsutryckningar. Bara så tryggar vi verksamheterna och kan vara kyrka bland svenskar runt om i världen.

Så långt är det ett försvar för den genomlysning som Kyrkostyrelsen beslutat om. Många har reagerat på den beräknade kostnaden för arbetet. Det gör också jag. Ingen har kunnat ge ett dokumenterat underlag för hur man gjort beräkningen. Är det på löpande räkning eller fasta arvoden. Jag önskar att vi får dessa uppgifter belysta, liksom en redogörelse för hur upphandlingen av arbetet har gjorts. Jag kommer inom ramen för mitt uppdrag i kyrkomötet och i Rådet för Svenska kyrkan i utlandet att följa arbetet och begära mera specificerade uppgifter.

Jag förutsätter också att kyrkokansliet i sin helhet gör genomlysningen i ett nära och förtroendefullt samarbete med de lokala svenska församlingarna och med de kontakter dessa har med jurister, myndigheter och andra. Om inte detta sker blir reaktionen att Uppsala styr ”von oben”. Detta kan inte vara meningen eftersom slutfasen för arbetet ska vara att vi på ett tydligt sätt vill markera den lokala församlingens ansvar och befogenheter. Ett viktigt arbete är igång. Vi ska följa det med kärlek och respekt för varandra och inte slita sönder Svenska kyrkan. Men kostnaderna ska bevakas.

/Anders Roos,
Kyrkomötesledamot och ledamot i rådet för Svenska kyrkan i utlandet

 

Ur POSKs program:

Svenska kyrkan i utlandet

Svenska kyrkans församlingar i utlandet är viktiga och naturliga delar av Svenska kyrkan. De är mötesplatser för svenskar som av olika anledningar vistas utomlands under längre eller kortare tid. Kyrkans närvaro är också viktig i kris- och katastrofsituationer.

Resandeströmmar förändras och allt fler svenskar bor och arbetar i andra länder. Det är viktigt att Svenska kyrkan i utlandet följer denna utveckling och tillförs tillräckliga resurser för att kunna möta svenskar där de är. Det är också viktigt att Svenska kyrkan i utlandet anpassar sin organisation, struktur och verksamhet för att möta de nya behov som uppstår.

Svenska kyrkan i utlandet har sin tillsyn från Visby stift och främjandefunktionen på kyrkokansliet i Uppsala. I såväl kyrkomötet som i Visby domkapitel och i Rådet för Svenska kyrkan i utlandet har utlandsförsamlingarna vald representation. POSK har under flera är varit pådrivande för att detta skulle bli verklighet.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att Svenska kyrkan i utlandet får resurser för att verksamheten ska kunna anpassas till nya behov

 

Läs även vad Kyrkans tidning skrivit i frågan:

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/genomgang-av-skut-40-miljoner-kronor

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/granskningen-av-skut-redan-paborjad

 

 

Lutherska världsförbundets möte i Namibia avslutat

I tisdags den 16 maj avslutades Lutherska världsförbundets samling som hölls i Windhoek, Namibia. Ärkebiskop Antje Jackelén kom med en hälsning i samband med avslutningen av mötet:

Det verkar ha varit en härlig samling av människor från hela världen med mycket glädje och musik:

Vi är en del i en världsvid kyrka!I dagarna samlas lutheraner från hela världen i Namibia, vilket förstås innebär många leenden och stor samhörighet. #LWFassemblyLäs mer om LWF här: https://www.facebook.com/lutheranworld

Publicerat av Svenska kyrkan den 16 maj 2017

lördagen valdes en ny ordförande för LVF, Ärkebiskop Musa Panti Filibus från Nigeria. Han är ärkebiskop för Lutheran church of Christ in Nigeria och har haft flera uppdrag för LVF tidigare. I sin kyrka medverkade han till att den första kvinnan prästvigdes 1996.

 

Foto: LVF/Albin Hillert

Globala bönedagen mot svält

Nu på söndag den 21 maj ber Svenska kyrkan för alla drabbade i den pågående svältkatastrofen i afrikanska länder. Svenska kyrkan har tillsammans med organisationer och kyrkor runt om i världen ställt sig bakom ett upprop från Kyrkornas världsråd (där Sveriges kristna råd är associerad medlem) och All Africa Conference of Churches om att i år göra 21 maj till en global bönedag mot svält.

Bakgrunden till uppropet är pågående svältkatastrofen, som enligt FN är den värsta humanitära krisen sedan andra världskriget. Ofattbara 20 miljoner människor i bland annat Etiopien, Nigeria och Somalia är drabbade av svår hungersnöd och befinner sig snart i samma situation som i Sydsudan där människor nu svälter ihjäl. Det är första gången på sex år som FN har proklamerat att svält råder.

Den svåra torkan de senaste åren har gjort att boskap har dött, skördar förstörts och bristen på vatten är nu akut. Situationen förvärras dessutom av väpnade konflikter i flera av länderna. Att säkra tillgången på mat och vatten är en akut fråga om liv eller död för miljontals människor.

Behoven är enorma och nu behövs snabb nödhjälp för att rädda liv. Tiden håller på att rinna ut för 1,4 miljoner barn.

I samband med bönedagens upprop har ett förbönsförslag skickats till Svenska kyrkans församlingar, med en kollektvädjan, till förmån för människor som drabbats av svälten i delar av Afrika. På många platser kommer församlingar att delta i förbönen under söndagens gudstjänster.

Den som vill kan skriva sin egen bön och dela den på sociala medier (ex.vis Facebook, Twitter, Instagram), använd då taggen #praytoendfamine.

Församlingar kan registrera sitt deltagande på www.praytoendfamine.org och därmed synas på världskartan.

Du som kan, se till att även din församling är med i bönedagen. Är församlingen inte med kan i alla fall du be en bön för att få ett slut på hungersnöden.

Årets fastekampanj

I måndags redovisades resultatet på årets fastekampanj.

Tolv av 13 stift ökade sitt resultat jämfört med 2016 vilket innebar att fastekampanjen ökade med 1,5 miljoner och samlade in sammanlagt 34 miljoner. Ett glädjande besked när det samtidigt är stora svältkatastrofer i delar av Afrika.

En av fastekampanjens fokusfrågor var ko-kalvprojektet – vilket ger långsiktiga lösningar för människor i Tanzania.

 

Ur POSKs program:

Internationellt arbete, hållbarhet, miljö och rättvisa

Kyrkans primära uppgift är att skapa möjligheter för människor att möta Kristus.

Kristi kärlek driver oss att ta ansvar för såväl utvecklingsarbete och katastrofbistånd som för den hotade skapelsen.

Arbetet med opinionsbildning för internationellt bistånd är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet till att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter, och utveckling av vänförsamlingsprojekt är därför viktiga.

Världen präglas på många sätt av våld och övergrepp. Det är en synd när sådant sker. Svenska kyrkans internationella arbete är viktigt för att uppmärksamma hela kyrkan på vad som sker och att förmedla de hjälpinsatser som måste sättas in.

Det är ytterst viktigt att skapa engagemang för de kristna i världen som är förföljda, utsatta för våld och övergrepp för sin tros skull. POSK menar att Svenska kyrkans hjälpinsatser till dessa måste öka. Särskild uppmärksamhet ska riktas på barns och kvinnors situation.