SKUT och flyktingarna

Under andra världskriget och de värsta folkförföljelserna hade de svenska utlandsförsamlingarna stor betydelse för många människor. I Berlin gömdes många judiska bröder och systrar undan nazisterna. I Oslo ordnades soppkök för tusentals norska medborgare. Det är många som aldrig någonsin glömmer vad Svenska kyrkan gjorde den gången.

Nu upplever Europa den störta flyktingströmmen sedan det kriget. Människor vågar liv och lem när de flyr från det som tidigare var deras hem och trygghet. Många av de svenska utlandsförsamlingarna finns på de platser där hundratusentals flyktingar samlas utan mat och kläder. Hjälpinsatserna är många och de svenska församlingarna dras in i hjälparbetet, oftast i samverkan med andra kyrkor och organisationer. De behöver förstärkning i både ekonomiska och personella resurser.

Kyrkomötet beslöt 2013 att Kyrkostyrelsen har i uppdrag att fördela ekonomiska medel till de församlingar som har stora åtaganden i arbetet med asylsökande. Dessa ekonomiska resurser måste också vara till gängliga för församlingarna i utlandet. Detsamma gäller de resurser som kyrkomötet förväntas besluta om vid sitt sammanträde i november.

POSK har såväl på Svenska kyrkans kansli i Uppsala som hos generalsekreteraren för Svenska kyrkan väckt frågan om möjligheten till ökade ekonomiska och personella resurser för utlandsförsamlingarna. Detta har gjorts i samråd med de kyrkomötesledamöter som representerar utlandsförsamlingarna i kyrkomötet.

Vi förväntar oss att församlingarna i utlandet ska ha samma möjligheter som ”inlandsförsamlingarna” att få del av de medel som kyrkomötet ställer till förfogande för arbetet bland flyktingar.

Anders Roos
ledamot av kyrkomötet och styrelsen för POSK, samt rådet för utlandskyrkan

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är
skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

(…)

POSK anser att det arbete som utförs inom Svenska kyrkan i utlandet är en naturlig och viktig del av Svenska kyrkan. Det är angeläget att knyta starkare band mellan församlingar i Sverige och församlingar i utlandet.

Mynewsdesk: ​Förslag till kyrkomötet: 75 miljoner kr till flyktingarbete>>

Hans Rosling på #helasverigeskramlar

Stick och brinn POSK!

Hur får vi POSK att brinna? Hur håller vi glöden varm? Eller hur håller vi ångan uppe?

Ja, bilderna är många – men vad det handlar om är hur vi ska orka fortsätta i vårt viktiga arbete i Guds kyrka och det uppdrag vi fått.

Jag tror egentligen att vi redan gör det.

Vi brinner av längtan att göra gudstjänst. Vi brinner av engagemang att strukturera verksamheten så att vi möter nya människor, sökare, konfirmander, nya familjer, sorgehus och tar emot flyktingar eller EU-migranter på ett välkomnande och diakonalt sätt.

I vårt program (där det reviderade förslaget nu är ute på öppen remiss>>) lyfter vi en mängd olika frågor där vi brinner för att att bygga Guds rike på jorden.

Att få fira gudstjänst i vår lokala kyrka, att få bygga en församlingsgemenskap, att få göra möjlighet att sprida evangeliet!

Jag är så glad och stolt över alla POSKare som i sina församlingar och i sina sammanhang ger precis allt det som behövs och kämpar för Guds rike på jorden!

Så Stick och brinn POSK! Och fortsätt brinna!!!

Kyrkohandboken kommer på remiss i januari

Förra veckan blev kyrkomötet uppdaterad om hur långt arbetet har kommit när det gäller kyrkohandboken och vad som hänt efter förra remissen.

Som ni vet så har jag flera gånger på bloggen efterlyst mer information. Genomlysning och genomskinlighet när det gäller uppdrag och mandat mellan de olika tillsatta grupperna. Detta har jag framfört på bloggen men också till den kommunikationsansvarige i handboksarbetet och personer i styrgruppen.

Nu kommer information från kyrkohandboksgruppen på kyrkokansliet om vad som gäller med remissen som kommer ut till alla församlingar i januari 2016. I maj ska svaren vara inne.

Vad jag erfarit så kommer kyrkostyrelsen att föreslå att ingen efter 2016 får använda förslaget från 2012. Utan då är det bara 1986 och 2016 års handbok och förslag som gäller.

Så här står det på webbsidan:

Den 16 december 2015 behandlar kyrkostyrelsen det reviderade kyrkohandboksförslaget. Förslaget har arbetats fram efter bearbetningsfas och granskningsfas under 2014 och 2015.

Remisstiden är från den 1 januari till den 15 maj 2016. Då kommer alla kyrkoråd, liksom domkapitel, stiftsstyrelser och övriga remissinstanser att kunna svara på remissen. Det reviderade förslaget sänds ut i januari 2016 till alla remissinstanser och finns då även tillgängligt på webben – att både läsa och lyssna på.

Teologiska och språkliga bearbetningar
Utifrån remissvaren 2014 har teologiska och språkliga förändringar inarbetats i det reviderade förslaget till kyrkohandbok. Det handlar om vissa uttryck i böner och andra texter och gäller bland annat treenighetens framställning, eskatologi och kristologi. Andra perspektiv som funnits med i översynen och bearbetningen har handlar om balansen mellan Gud och människa. Dessutom uppmärksammas perspektiv om inklusivitet, särskilt när det gäller barn och unga. Vidare har kyrkoårsperspektivet och bibelperspektivet förstärkts.

Språkliga synpunkter i remissvaren har handlat om kvalitet, rytm och stilnivå och vissa böner som uppfattades ha ett pratigt språk. Föreslagna ändringar handlar om formuleringar utifrån texters rytm, vissa ordval, och i relation till Bibel 2000.

Många synpunkter på Samling
Många synpunkter i remissvaren om 2012 års kyrkohandboksförslag gällde moment i Samling – gudstjänstens början. Där har också många förändringar skett. Det gäller särskilt flera Inledningsord, i viss mån Bön om förlåtelse samt ett Kristusrop.

Detta återspeglar att gudstjänstens Samling gestaltas på olika sätt i församlingarna, vilket gör att kyrkohandboken behöver vara flexibel för att möta dessa olika lokala pastorala behov. Här har möjligheten till doppåminnelse lyfts fram. Men ändringarna har också gällt förbönstexter och vissa moment i Måltiden: som några av prefationstexterna och vissa perspektiv i nattvardsbönerna som förstärkts.

I De kyrkliga handlingarna gäller förändringarna framförallt dopgudstjänsten, där bland annat gudstjänstens rytm har arbetats om. Bearbetningar har även skett i konfirmationsgudstjänsten där en fakultativ fråga, utifrån remissvaren 2014, föreslås komma tillbaka tillsammans med ett tolkande inledande ord.

Barnkonsekvens
Förslaget har granskats ur ett barnkonsekvensperspektiv med fokus på teologi, språk och musik. Här framhålls att rytm och upprepning är viktigt för barns förmåga att följa med. Revisionen har därför förstärkt det responsoriala, med upprepning, växelsång och växelläsning, i texter och musik. Nya texter har även införts utifrån ett barnperspektiv särskilt för särskilt mindre barn.

Musiken
Under bearbetningen och granskningen har ett omfattande arbete bedrivits när det handlar om allt från urvalsfrågor till musikaliska vägval: betoningsförhållanden mellan text och musik, skaftlösa noter kontra sådana med skaft, val av orgelsatser och annat ackompanjemang, layout för bästa läsbarhet. Konkret innebär förändringarna i det nya remissförslaget jämfört med 2012 års förslag bland annat följande: ”Gregorianiken” i prefationerna har fått en grundlig genomgång med förbättrad textunderläggning och en renare notbild med skaftlösa noter för liturgen i prefationerna.

Efterfrågade gregorianska satser som Lovsången ur Missa de angelis samt ett Gloria från 1200-talet återtas i kyrkohandboken, den förra satsen i form av responsorial församlingssång med omkväden.

Kvalificerad ackordanalys tillfogas (den är inte till för att ”förenkla” det musikaliska framförandet utan innebär ett noteringsalternativ).

Nya orgelsatser tillförs, företrädesvis till Gudstjänstmusik B-E, där orgeln kommer bättre till sin rätt, utan att satserna blir för svåra och musikgenrens egenart överges. En nyhet är planerna på att öppna för annan musik. Det handlar om att till texten i kyrkohandboken kunna foga nya tonsättningar men också
redan existerande musik, exempelvis gregorianskt eller annat tidigt material. Användande av sådan musik beslutas då av kyrkoherden, efter samråd med kyrkoråd, präster och musiker. När det gäller eventuella ändringar i gudstjänstordningen och i texter kommer det att som tidigare krävas att förändringar anmäls till domkapitlet.

Efter remisstiden 2016
Efter remisstiden 2016 sker analys och bearbetningar utifrån remissvaren. En skrivelse med förslag till ny kyrkohandbok kan därefter gå från kyrkostyrelsen juni 2017 för behandling i kyrkomötet hösten 2017.

Om kyrkomötet beslutar om en ny kyrkohandbok kan den tas i bruk 2018, kanske på Påskdagen. Samtidigt kan ett digitalt verktyg till kyrkohandboken tas i bruk som ger möjlighet till lokal flexibilitet i församlingarna vad gäller både texter och musik.

Stiftelsen Berget i Rättvik

Det har varit en del skriverier om stiftelsen Berget i Rättvik. Personalen har efter flera år bestämt sig för att konvertera, om jag läser allt rätt. Och det blir givetvis starka reaktioner på detta.

En som har reagerat är Johan Boj Garde som skriver på sin blogg Laudate
http://laudate.se/2015/september/tankar-kring-kommuniteten-pa-stiftelsen-berget.html

Han skriver bland annat:

Jag ser den konversion som sker på berget som en sorg. Varje gång som någon kristen konverterar till en annan kyrka så är det en sorg, för detpåminner oss än en gång om att kyrkan inte är enad. Det är en synd som vi byggt in i våra strukturer, det är en synd som kyrkan är skyldig till. Jesus ber att vi ska vara ett så att världen ska tro.(joh 17:21)

(…)

En till fråga som lyfts är hur samtalen har förts mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan? Har samtal förts mellan inte bara stiftelsen utan också den kyrka som stiftelsen har sina rötter i? Och vem har ansvaret för att föra samtalet?  Enligt kommuniteten så har man försökt att föra samtal med Svenska kyrkans ledning om dessa frågor och om de inte har tagits på allvar så är det ett ordentligt problem. Svenska kyrkans biskopar uttalade sig om kloster, kommuniteter och ordnar 1990 där dessa bejakades och det krävs då också att man tar detta bejakande på allvar.

http://www.berget.se/

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus
Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Foto: Bergets webbsida>>

Kyrkohandboken på kyrkomötet

Under dagen har kyrkomötet haft ett informationsseminarium på eftermiddagen. Ena delen ägnades åt kyrkohandboken och andra delen ägnades utredningen "Gemensamt ansvar".

Under gruppmötet på morgonen hade POSK-gruppen besök av två representanter för musikorganisationerna som på olika sätt varit involverade i handboksarbetet.

Det som vi fick höra var oroande. Och problemet som musikerna berättade om och var oroliga för var i princip det som jag på bloggen har skrivit om så många gånger – nämligen saknaden av transparens i hela processen.

Och jag upprepar detta med en dåres envishet – hela processen måste bli transparent! Vi måste få veta vad de olika grupperna som i dag arbetar med handboken har för mandat. Vi måste få veta vem som ska besluta vad och var besluten ska tas. Och vilket förhållande som grupperna har till varandra.

Får vi inte en öppen och genomskinlig process så kan handboken vara hur bra som helst – utan ett stort förtroende kommer den aldrig att accepteras.

När ärkebiskop KG Hammar var med och startade arbetet med att ta fram en ny kyrkohandbok så lär han ha sagt att ett förslag ska vara så väl förankrat i organisationen att det utan problem ska gå rätt beslutsprocessen.

Och jag är ledsen – jag tror inte vi är där ännu. Än finns det chans att rädda arbetet, men det kräver helt öppna kort!

Det reviderade förslaget kommer att skickas ut på remiss till alla församlingar i januari och svaret ska vara inne i maj. På webbsidan ska det vara möjligt att se och höra alla förslag.

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Ur POSKs vision och program:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänstenska uppmuntras.

14 år utan rättegång – Free Dawit Isaak!

I dag har Dawit Isaak suttit fängslad i fjorton år utan rättegång, utan att få träffa familj och vänner och utan att veta när han kan bli fri.

Flera medier har under dagen gjort flera upprop för Dawit.

Så här låter uppropet:

Upprop för Dawit Isaak. Nu krävs aktiv diplomati för att få Dawit Isaak fri, skriver 81 svenska publicister>>.

I dag har den svenske journalisten, poeten och trebarnspappan Dawit Isaak, 50, från Lerum suttit fängslad – utan rättegång – 14 år i Eiraeiro-fängelset, 15 kilometer norr om Eritreas huvudstad Asmara. Han är inspärrad i en cell som är två gånger tre meter liten och han är sjuk. Så länge den nyckfulla eritreanska regimen inte kommer med några nya uppgifter utgår vi från att Dawit fortfarande lever. Många vittnen har berättat att den diabetessjuke Dawit fortfarande är vid liv.

Diktaturen i Eritrea – ledd av presidenten Isaias Afewerki – har inte bara tystat en kritisk journalist. Diktaturen har också berövat barnen Betlehem, Danait och Yorun en pappa och Dawits fru Sofia en make vid sin sida.

Det Dawit har råkat ut för är minst sagt makabert: I 14 år har han varit fängslad utan vare sig rättegång eller dom, han har aldrig sett några åtalspunkter, eller fått anlita en advokat. Presidenten Isaias Afewerki har själv sagt att Dawit inte förtjänar ett utmätt straff.

Så varför har Dawit Isaak frihetsberövats? Svaret är lika enkelt som grymt: Han använde sig av det gryende landets nyvunna yttrandefrihet genom att skriva artiklar i den modiga och demokratitörstiga tidskriften Setit. En tidskrift som Dawit var med och grundade. Han trodde på och kämpade för yttrandefrihet, som i dag bara finns som en dröm i Eritrea.

Några ord han satt på pränt, är skälet till att han ännu är fängslad. Det är som om vi som undertecknat den här artikeln skulle ha låsts ini Kumlafängelset på obestämd tid, utan att få en chans att försvara oss, utan att få meddela oss med våra anhöriga – bara för att vi stundom kritiserat de styrande.

Det vore helt otänkbart i en demokrati som Sverige. Vi undrar därför:
Är det rimligt att Sverige –  genom EU – ger Eritrea bistånd? Varför har de olika svenska regeringarna visat en sådan passivitet i detta fall? Den ”tysta diplomati” som Utrikesdepartementet ofta hänvisar till har uppenbart inte fungerat i Dawits fall.

Varför har den svenska diplomatin misslyckats när andra västerländska makter, till exempel USA, ständigt hämtar hem medborgare som dömts till fängelse på felaktiga eller godtyckliga grunder?

Varför har inte någon av de tre senaste svenska statsministrarna
krävt att få besöka Dawit Isaak i fängelset i Eritrea? Hur länge ska UD lita på sin tysta diplomati?

Nej, nu är det dags att inleda aktiv diplomati för Dawits frihet. Allt annat är svek mot Dawit Isaak, hans fru och barn och alla andra eritreaner som riskerar att kastas i fängelse för att de vågar säga och skriva vad de tycker.

Detta är ingen fråga POSK som organisation driver. Detta är jag personligen som tycker att det är fullständigt oacceptabelt att människor sätts i fängelse utan domstol och rättegång!

Dawit Isaak arbetade i domkyrkan innan han åkte tillbaka till Eritrea för att hjälpa till att starta tidningen.

Free Dawit Isaak!!!

Resume: Upprop till stöd för Dawit Isaak!>>

Kyrkomötet har startat

Nu har kyrkomötet startat. Tisdagen var det först gruppmöte på förmiddagen, därefter var det högmässa i Domkyrkan. Därefter startade kyrkomötet, även det i Domkyrkan, innan kyrkomötet flyttade över till Uppsala konsert och kongress.

Ärkebiskop Antje Jackelén sa bland annat i sitt tal i kyrkan:

"Samtidigt som samhällsoron ökar har också förtroendet för Svenska kyrkan vuxit. Det senare är förstås mycket glädjande, även om vi vet att förtroende är en färskvara; det kan raseras på kort tid. Jag tror att det är rätt att säga att vi uppfattas som en röst som inte väjer för komplexiteten i stora samhällsfrågor och som talar tydligt om medmänsklighet och människovärde. Vårt diakonala arbete har högt anseende. Dessutom tror jag att det finns en växande lyhördhet för det som är grunden för allt vi gör: evangeliet om Jesus Kristus.

Inför samhällsutmaningar kunde det för tio år sedan heta: ”Varför ska kyrkan blanda sig in i detta?” Samma människor kan idag fråga: ”Varför gör kyrkan inget?” Därmed inte sagt att den ena frågan är lättare än den andra. Men vi behöver i alla fall inte lägga tid på att bevisa för oss själva och varandra att kyrkan är relevant. Självmarginaliseringens tid är förbi!"

Läs hela talet här>>

Nu är utskotten igång och arbetar med alla skrivelser och motioner som har delats upp i de olika utskotten.

Du hittar alla motioner och skrivelser samt läronämndens yttrande här>>

Ur POSKs vision och program>>

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkans Tidning: Idag börjar kyrkomötet i Uppsala>>

Expressen: Sofia omskakad av biskopens tal>>
(Synd att Expressen var så illa påläst om Svenska kyrkan och kyrkomötet när de skriver sin artikel.)

Svenska kyrkan i Göteborg splittras upp i nio enheter

Beslutet från stiftsstyrelsen – att dela upp Svenska kyrkan i Göteborg i nio enheter (tre församlingar och sex pastorat) står fast. Det står klart när överklagandenämndens beslut nu äntligen är offentligt.

Läs mer på Göteborgs stifts webbsida:

https://internwww.svenskakyrkan.se/goteborgsstift/goteborgsutredningen

Beslutet är på 18 sidor där de sista tre sidorna är bakgrunden till själva beslutet.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Stiftsstyrelsens i Göteborgs stift beslut den 23 april 2015, § 40, att-satserna 1-4 och 6-9

SAKEN

Beslutsprövning
___________________

ÖVERKLAGANDENÄMNDENS BESLUT

1. Överklagandenämnden avvisar begäran om beslutsprövning beträffande att-satsen 9, "Stifts-styrelsen är beredd att biträda indelningsdelegerade och kyrkoråden i de församlingar som utgör egna ekonomiska enheter i framställningar till kyrkostyrelsen och anhålla om att kyrkostyrelsen, enligt beslut 2014-09-22 – -24, § 85, lämnat förslag till kyrkomötet som möjliggör en undantagslösning för begravningsverksamheten inom det som idag är Göteborgs kyrkliga samfällighet".

2. Överklagandenämnden avslår överklagandet i övrigt.

Överklagandenämnden skriver också:

"Överklagandenämnden vill framhålla att nämndens prövning endast avser om stiftsstyrelsens beslut är formellt korrekt. Det är alltså inte en prövning av om det som har beslutats är lämpligt eller inte. Detta förtjänar att påpekas eftersom parternas argumentation till stor del är inriktad på materiella frågeställningar."

Nu kan Göteborgs kyrkliga samfällighet jobba vidare. En del i sorg, en del i glädje. Men oavsett det så kommer det att firas gudstjänster i våra församlingar.

Läs beslutet här:

 

http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/__verklaganden__mndens_beslut_i_g__

Överklagandenämndens webbsida>>

Uppdaterad 12.15

Kyrkans Tidning: Delningen av Göteborg står fast>>

Upprop överlämnat till ÄB Antje

Kyrkans Tidning och tidningen Dagen skriver båda två om de 200 präster som skrivit under ett upprop mot kyrkohandboksförslaget.

Kyrkans Tidning: Präster i upprop mot kyrkohandboksförslaget>>

Dagen: Två hundra präster i upprop mot förslag till ny kyrkohandbok>>

Enligt Svenska kyrkans webbsida så finns det 3 232 (Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation 2012) präster i tjänst. Det är ju några år gamla siffror, men det skulle innebära att det är 6 procent av Svenska kyrkans präster som skrivit under uppropet.

Josef Ekesryd, präst i Södra Kållands pastorat är den som startat uppropet och enligt honom bär delar av förslaget en teologi med alltför vag förankring i Bibeln och i kyrkans bekännelse. Vidare anser han att förslaget är en undermålig bärare av den liturgiska traditionen vilket försvårar möjligheten att rätt förvalta sakramenten. 

På Svenska kyrkans webbsida kan vi läsa om kyrkohandboken, dess tidsplan, arbete och olika grupper.

Svenska kyrkan Kyrkohandboken>>

Enligt den organisationsskiss som nu finns att ladda ner på den webbsidan så ser ledningen ut så här (från 150616)

Ytterst ansvariga är kyrkostyrelsen och dess arbetsutskott är styrgrupp.

  • Ärkebiskop Antje Jackelén
  • Biskop Per Eckerdal
  • Wanja Lundby-Wedin
  • Mats Hagelin
  • Lars Johnson
  • Anna Lundblad Mårtensson
  • Sven E Kragh

Sen finns det en slutförslagsgrupp som rymmer liturgisk, musikalisk och pastoral kompetens från olika delar av Svenska kyrkan. I den gruppen sitter

  • Jan-Olof Aggedal
  • Elisabet Carcámo Storm
  • Ulrika Melin Larsson
  • Carl Sjögren
  • Andreas Söderberg
  • Birgitta Söderberg

Dessutom finns det en projektledning där Solveig Ininbergs är huvudprojektledare och den operativ projektledning är

  • Boel Hössjer Sundman
  • Ingegerd Sjölin
  • Henrik Tobin
  • Dag Tuvelius

Sen har vi hela biskopsmötet:

  • Antje Jackelén (ÄB)
  • Ragnar Persenius (Uppsala)
  • Martin Modeus (Linköping)
  • Åke Bonnier (Skara)
  • Hans-Erik Nordin (Strängnäs) (borde vara Johan Dalman)
  • Thomas Söderberg (Västerås) (borde vara Mikael Mogren)
  • Fredrik Modeus (Växjö)
  • Johan Tyrberg (Lund)
  • Per Eckerdal (Göteborg)
  • Esbjörn Hagberg (Karlstad)
  • Eva Nordung Byström (Härnösand)
  • Hans Stiglund (Luleå)
  • Sven-Bernhard Fast (Visby)
  • Eva Brunne (Stockholm)

Dessutom finns det en referensgrupp som är en primär förankringsgrupp med kontinuerlig insyn och delaktighet i arbetet och den gruppen avspeglar valresultatet efter kyrkovalet 2013.

  • Jerry Adbo (S)
  • Thorvald Johansson (POSK)
  • Elise Nilsson (ÖKA)
  • Katarina Ramnerö Ödestad (BA)
  • Elisabeth Rydström (C)
  • Karl-Gunnar Svensson (KR)

Detta är, enligt webbsidan, dessa grupper som är ansvariga för att ta fram förslaget till kyrkohandbok. Det jag verkligen saknar är information om när man har möten, vem som möts och i vilka konstellationer. Att musikerna inte varit nöjda har framgått med all önskvärd tydlighet och de har på många sätt fått framföra sitt budskap.

Men hur är det med teologin? Med orden? Vem ansvarar för det?

Vilka mandat har de olika grupperna? Vad är skillnaden på projektledningen och styrgruppen? Vad är skillnaden på referensgruppen och slutförslagsgruppen? Träffas de?

Det är fortfarande alldeles för många frågor som är obesvarade. Trots att det finns grupper och vi nu fått namnen på dem som är involverade så finns det många frågetecken. När ska vi få svar på detta?

För jag återupprepar det jag har sagt tidigare. Vi behöver förtroende för dem som jobbar med det här! Så länge det inte finns ett förtroende så kommer misstänksamheten att frodas. Då kan ett upprop som detta med 200 präster få stor uppmärksamhet.

För jag tror faktiskt att det allra, allra mesta i kyrkohandboksförslaget är bra. Det kan finnas saker som måste rättas till, rätas upp, tas bort eller läggas till. Men i det stora hela är förslaget faktiskt bra. Det framkommer tyvärr inte.

Så – vilka mandat har de olika grupperna? Organisationsschemat gör det inte enklare att förstå. Tala gärna om vilka kompetenser dessa personer har som är med i de olika grupperna och varför de är med. Ett namn säger inte så mycket.

Vi behöver ha ett förtroende för dem som är med i arbetet – och saknas förtroendet så får man kanske fundera på att byta ut dessa personer. Så är det.

Det här är inget personligt projekt. Det här är det viktigaste dokumentet vi som kyrka har – det dokumentet som definierar oss som Svenska kyrkan, som gör det möjligt att kunna fira gudstjänst från norr till söder, med alla lokala varianter, men där vi ändå kan känna igen oss och känna att vi kommer hem!

Ur POSKs vision och program:
Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Församlingsråden – vara och göra

I Kyrkans Tidning (17/9-15) skriver Anders Bexell om församlingsråden.

Kyrkans Tidning: Stärk församlingsråden  

Bexell är själv ledamot i församlingsrådet i Lunds domkyrkoförsamling. Han vill att församlingsrådet ska ha hela ansvarat för den grundläggande uppgifter (gudstjänst, diakoni, mission och undervisning) och inte som i dag när hela huvudansvaret ligger på pastoratet.

Bexell skriver:

Problemen har på initierat sätt uppmärksammats i motioner av företrädare för olika nomineringsgrupper till nu aktuellt kyrkomöte. Med rätta påpekas att ledamöter i församlingsråden upplever frustration över sitt otydliga styrelseuppdrag.

Kyrkoordningen behöver alltså ändras i syfte att tydliggöra utgångspunkten att församlingsrådet med beaktande av det gemensamma uppdragets princip (den dubbla ansvarslinjen) har huvudansvar för hela den grundläggande uppgiften i församlingen.

Detta utesluter självfallet inte att en församling samverkar med andra församlingar och pastoratet.Ett sådant tydliggörande förenklar pastoratets roll att ansvara för att församlingarna fullgör sin grundläggande uppgift. Härigenom undviks onödiga och byråkratiskt tungrodda relationer mellan församlingar och pastorat. Likaså minskar behovet av omständliga församlingsinstruktionsregleringar. Församlingens ställning stärks. Församlingen blir myndig.

Församlingsrådets uppgifter enligt kyrkoordningen

  • Val av kyrkvärdar, 2 kap. 18 §.
  • Beslut om vilka former av huvudgudstjänst som ska användas i församlingen,17 kap. 6 §.
  • Beslut om ekumenisk huvudgudstjänst, 17 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande huvudgudstjänstens uppbyggnad,17 kap. 8 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande gudstjänstplan, 17 kap. 9 §.
  • Beslut om huvudgudstjänst i annan form än som finns i kyrkohandboken,18 kap. 6 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande ekumeniskt nattvardsfirande, 20 kap. 6 §.
  • Yttranderätt vid lokala beslut om församlingsindelningen, 37 kap. 7 §.
  • Beslut om inventarieansvarig kyrkvärd, 40 kap. 2 §.
  • Ändringar av en kyrkobyggnad eller i ett kyrkorum får inte göras utan godkännande från församlingsrådet om det inte finns synnerliga skäl, 40 kap. 2b §.
  • Beslut om upplåtelse av kyrka, 41 kap. 3 a §.
  • Beslut om församlingskollekt, 43 kap. 6 §.
  • Lokalt beslut om ändring av kollektdag, 43 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet från pastoratets kyrkoråd inför beslut om församlingsinstruktion, 57 kap. 5 §.
  • Rätt att väcka ärende om ändring i församlingsinstruktion, 57 kap. 6 §.
  • Rätt att begära prövning av ett stifts beslut, 57 kap. 8 §.

Utöver detta kan kyrkorådet i pastoratet tilldela församlingsrådet ytterligare ansvar och uppgifter. Detta kan ske genom delegering, genom församlingsinstruktionen eller på andra sätt genom beslut om organisation och arbetssätt som kyrkorådet och kyrkoherden fattar.

Ett församlingsråd ska bestå av minst fyra personer samt kyrkoherden.

Det är alltså ett miniminkrav som är reglerat i kyrkoordningen. Ett miniminkrav som möjliggör att en församling kan upprätthålla ett regelbundet gudstjänstliv i församlingen utan att behöva ha kravet att ta ansvar för ekonomi, personal och administration. Det ansvaret ligger på pastoratet, där man givetvis måste samråda och samverka mellan församlingsråden och kyrkorådet i pastoratet.

Det som strukturutredningen ville var bland annat att stoppa den så kallade församlingsdöden. Den där sammanläggningar av församlingar orsakade minskade antal gudstjänster. Nu finns det en möjlighet – så länge det finns minst fyra förtroendevalda som är villiga att ta ansvar – att fortsätta ett lokalt gudstjänstliv och bygga församling lokalt. Både där det är glest befolkat som i en storstad.

Jag förstår att det minimikravet inte stämmer överens med hur det fungerar i en storstad som Lund och att det kan skapa frustration.

Precis som Bexell skriver kommer frågan att diskuteras under höstens kyrkomöte.

Kyrkomötet 2015 motioner>>

Då får vi kanske ytterligare en pastoral, teologisk och praktiskt diskussion om församlingsrådens vara och göra.

Personligen är jag inte säker på att en ytterligare reglering i KO kan lösa frustrationen. Jag tror snarare på att vi måste arbeta med att hitta våra lokala vägar för att bygga församling och kyrka, för att sprida evangelium och Guds ord där vi befinner oss i vardagen. En utvärdering av församlingsråden och kanske riktlinjer så småningom kan vara en väg att gå.

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Foto: IKON