Eva-Maria gästbloggar om Kyrka för Fairtrade

FOTO: Sveriges Kristna Råd. Diplomering av Vikingstads församling.

Eva-Maria Munck, POSKare i Stockholms stift samt koordinator på Sveriges Kristna Råd gästbloggade den 27 augusti på Fairtrade-bloggen.

Stort engagemang för Faritrade i kyrkorna>>

I dag har vi äran att välkomna Eva-Maria Munck, koordinator på Sveriges kristna råd, som gästbloggare. Hon skriver om diplomeringen Kyrka för Fairtrade och det stora engagemang som finns för rättvis handel i kyrkor runt om i Sverige.

Sedan 2010 har jag förmånen att få arbeta med Kyrka för Fairtrade, en diplomering för församlingar som engagerar sig för rättvis handel och etisk konsumtion. Diplomet ges till församlingar som i största möjliga mån konsumerar Fairtrade-märkt kaffe, te och andra produkter samt engagerar sig i kampanjer och sprider information om Fairtrade och rättvis handel.

Totalt har fler än 120 kyrkor i Sverige diplomerats sedan 2009. Alla församlingar och kyrkor i Sverige som uppfyller kriterierna kan bli diplomerade. Hittills är det församlingar i Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan, Frälsningsarmén och Pingst som är diplomerade. Det är Sveriges kristna råd som samordnar diplomeringen i samarbete med bland andra Fairtrade Sverige och Organisationen Fair Trade Återförsäljarna.

Förra året den 16 oktober, samma dag som Fairtrade Challenge gick av stapeln, fick Sverige sin hundrade diplomerade församling när Redbergskyrkan i Göteborg diplomerades. För Per Duregård som är pastor i Redbergskyrkan var dagen mycket speciell. 2009 arbetade han nämligen som pastor i den allra första församlingen som diplomerades i Sverige, Uppsala Missionskyrka. Per berättade att i båda dessa församlingar hade rättvisearbetet med frågorna pågått långt innan själva diplomeringen. Per uttrycker också att han hoppas att det inte dröjer länge förrän vi får välkomna den 200:e församlingen in i Kyrka för Fairtrade-familjen!

När jag berättar om Kyrka för Fairtrade i olika sammanhang brukar jag ofta lyfta upp vad Svenska kyrkans tidigare ärkebiskop Anders Wejryd har sagt: ”Din kundvagn är full av människor, handla med omsorg om dem.” Eftersom vi kommer längre och längre från produktionen av varor vi hittar i vår livsmedelsbutik blir det allt mer angeläget att se människan bakom produktionen. Inom kyrkan är det naturligt att hänvisa till på vilket sätt Jesus mötte människor, oberoende av deras bakgrund och socialgrupp i samhället.

Ibland brukar man lite skämtsamt säga att ”kyrkan värms upp av två saker – böner och bönor”. Bönorna syftar såklart på kaffebönerna i de många, många koppar som dricks i församlingar runt om i Sverige hela året runt. Att fika är i många sammanhang en omistlig del av gemenskapen. För mig personligen är det faktiskt svårt att föreställa mig en gudstjänst som inte avslutas med samtal om Gud och livet vid fikabordet.

Min önskan inför Fairtrade Challenge den 15 oktober är att Sverige skulle få en ännu starkare kultur av schysst fika. Ett gott fika på riktigt består av varor som producerats med hänsyn till både människa och miljö. Vi ska kunna se på människorna bakom produkterna med kärlek, respekt och värdighet. Då blir
det naturligt att välja Fairtrade-märkt och ekologiskt.

/Eva-Maria Munck, koordinator på Sveriges kristna råd

FOTO: Sveriges Kristna Råd. Diplomering av Vikingstads församling.

—————————-

Ur POSKs vision och program>>:

Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Diakonins månad börjar den 30 augusti "Diakoni – mer än ord"

Svenska kyrkans pressmeddelande>>

Kyrkorna i Sverige står tillsammans bakom ”Diakonins månad” som genomförs under september månad. Temat för åren 2014 och 2015 är ”Diakoni – mer än ord” vilket understryker att diakoni handlar om praktiskt arbete.

-Begreppet diakoni hör hemma i kristet språkbruk. Det handlar om socialt arbete, på Kristi uppdrag, förklarar Björn Cedersjö, direktor för ekumenisk diakoni/kyrka-samhälle på Sveriges kristna råd.

Diakonins månad i september är ett återkommande ekumeniskt samarbete mellan kyrkor och samfund inom Sveriges kristna råd och ett antal andra organisationer med diakonal inriktning. Temamånaden inleds söndagen den 30 augusti (Trettonde söndagen efter trefaldighet) som enligt kyrkoåret har temat ”Medmänniskan”.

Ett häfte för studier och samtal om diakoni med namnet ”Diakoni – mer än ord” har tagits fram av SKR:s referensgrupp för diakoni i en process som pågått under åren 2012-2014. Referensgruppens medlemmar har i olika skeden gett kommentarer och synpunkter till huvudförfattarna Sanna och Hans-Erik Lindström.

-Vi vill med det här materialet uppmuntra till studier och samtal om kyrkans diakonala tjänst. Vi tror att det är hela kyrkans uppdrag som utövas såväl av många volontärer i olika sammanhang som av särskilt utbildade och avskilda människor, säger Björn Cedersjö.

Anna Berndes är pastor med ansvar för diakoni i Immanuelskyrkan i Stockholm: – Under Diakonins månad 2014 presenterade vi det breda diakonala arbete som finns i församlingen. Vi valde att göra det utifrån tankarna om diakonins bord som presenterades i häftet ”Diakoni – mer än ord”, berättar Anna Berndes.

– Framme i kyrkan hade vi placerat olika bord som vid olika moment i gudstjänsten ”befolkades” av personer som representerade olika verksamheter. Ett bord som inte fanns med i häftet, men som vi valde att lägga till var pingisbordet. I olika verksamheter i församlingen ser vi hur lekfullhet och fysisk aktivitet kan vara ett sätt att bygga broar och öppna upp kontakter. Så mitt i gudstjänsten, under ett musikstycke, blev det faktiskt lite rundpingis där den som ville fick vara med!

– Vi fick många positiva kommentarer efteråt, och upplever att det var ett bra och åskådligt sätt att sätta fokus på församlingens diakoni!, berättar Anna.

Fotnot: Diakonins månad är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Hela Människan, Pingst – fria församlingar i samverkan, Svenska Alliansmissionen och Sveriges kristna råd.

Sveriges Kristna Råd>>

 

Från POSKs vision och program:
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Fler som bloggar inför kyrkomötet

Kristen opinion är en blogg som drivs av prästerna Johanna Andersson och Annika Borg. Eftersom båda två den senare tiden varit mer aktiva på "Det goda samhället" http://detgodasamhallet.com/ har bloggen Kristen opinion varit vilande.

Men inför kyrkomötet kommer Johanna och Annika att skriva mer aktivt på Kristen opinion står det att läsa på bloggen.
https://kristenopinion.wordpress.com/2015/08/28/kristen-opinion-goes-kyrkomotet-2015/

Båda sitter på POSK-mandat  och Johanna Andersson har en ordinarie plats i kyrkomöte för Göteborgs stift och Annika Borg är förste ersättare i Stockholms stift och tjänstgör i höst.

Johanna och Annika har skrivit flera motioner till höstens kyrkomöte.

Om kyrkomötet och alla handlingar kan du läsa här:
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

På Sveriges Kristna Råds blogg skriver Karin Wiborn>>
Karin Wiborn är generalsekreterare på SKR>>

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

Frågor om tro, religion, vad som är kristen tro och om det är skillnad på olika trossystem är helt plötsligt tillbaka på debattsidorna i de stora tidningarna. Något har hänt i vårt sekulariserade Sverige, härligt!

Helt plötsligt finns rum för diskussion om Nathan Söderbloms teologi och kyrkans budskap – eller avsaknad av budskap. Teologi engagerar och ges plats. Ord som ekumenik, nämns som om de inte behövde förklaras, i tidningar som inte är Dagen, Kyrkans tidning, Sändaren eller Världen idag. Spännande, roligt och utmanande!

Så låt också mig fundera över ekumenik och religionsdialog, interreligiöst samarbete och om det är möjligt med religionsöverskridande gudstjänster.

Denna vecka har jag välkomnat Elias Carlberg, tillträdande projektledare och samordnare för Sveriges interreligiösa råd (SIR). Hans första uppgift kommer vara att inrätta ett kontor på Ekumeniska Centret i SKRs korridor. Elias har sin hemvist i judiska församlingen. Det känns jätteroligt att vi har kommit så här långt och har möjlighet att fördjupa och intensifiera det interreligiösa arbetet. För att göra detta möjligt har det interreligiösa rådet sökt och beviljats medel från Sveriges regering. Dialogen äger vi tillsammans, det är viktigt.

SIR samlar åtta religioner och har funnits sedan 2010 och arbetet har hittills bestått i att besöka varandra, lyssna till varandras berättelser och om respektive religions kärna, historik och centrum. Ordförandeskapet innehas av den som gästas. Beslut fattas i konsensus.

Några viktiga uttalanden har gjorts, bland annat i februari 2012. Det största och mest spridda ut i landet var manifestationen ”Vägra hata!” i februari i år. Budkavletexten mejslades fram som ett viktigt uttalande. Om jag ska sammanfatta syftet med SIR så är det att stödja varandras rätt att tro och att uttrycka sin tro. Det händer att vi bjuder in varandra till högtider, men det har inte varit på tal att ordna gemensam bön eller gemensam gudstjänst. Det finns likheter i våra religioner, absolut, men det finns också skillnader. Jag vill respektera skillnaden och jag vill bli respekterad.

Inom såväl religionsdialog som det kristna enhetsarbetet menar jag att det finns en djup visdom i att erkänna  skillnaden och ändå stå vid varandras sida.

Ordet ekumenik – hela den bebodda världen eller hela Guds hushåll – kan i princip omfatta religionsdialog, men det har kommit att beteckna det kristna enhetsarbetet, och jag ser en skillnad mellan dessa två.

Inom kristenheten är vi kallade att arbeta för den kristna enheten, det är ett försoningsarbete vi har att hela Kristi kropp. Det är nödvändigt för vår trovärdighet och det är på Jesu uppmaning i Johannes 17. Religionsdialog i syfte att samexistera med olika tro är också nödvändigt i och för vår värld idag. Dessutom berikande och djupt medmänskligt.

Jag har personligen inte svårt att tänka mig delad gudstjänstlokal för olika religioner. Det finns fina exempel på att det är möjligt, till exempel på flygplatser, sjukhus, universitet och fängelser. Jag är gärna gäst i en annan religions gudstjänst och jag välkomnar människor av annan tro till kyrkan. Däremot vill jag inte säga att vi har samma tro, det är liksom inte upp till mig, det är något flera i så fall måste komma fram till. Jag tänker mer att olikhet inte är farligt, olikhet i tro är okej, det finns många andra likheter i att vara människa där vi kan stödja varandra i rätten till olika tro. Därför behöver vi prata och lära känna varandra och så finna – om inte en broder och syster i tron – en broder och syster i världen. Det är också fint. Eller som scoutlagen säger; ”En scout söker sin tro och respekterar andras”.

/Karin Wiborn

Sveriges interreligiösa råd>>

Kyrkans Tidning: Regeringen stödjer interreligös samordare>>

Läronämnden har yttrat sig

Läronämnden har tittat på alla motioner som ska behandlas av kyrkomötet i höst. Alla motioner som har något mer läran att göra har läronämnden yttrat sig över. Det blev 19 yttrande över de 108 motionerna i år.

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/laronamndens-yttranden-2015

Läronämnden består av biskoparna samt åtta av kyrkomötet valda ledamöter.

  • Ärkebiskop Antje Jackelén, ordförande,
  • biskop Ragnar Persenius,
  • biskop Martin Modéus,
  • biskop Hans-Erik Nordin,
  • biskop Fredrik Modéus,
  • biskop Per Eckerdal,
  • biskop Esbjörn Hagberg,
  • biskop Eva Nordung Byström,
  • biskop Hans Stiglund,
  • biskop Sven-Bernhard Fast,
  • biskop Eva Brunne,
  • Göran Eidevall,
  • Eva-Lotta Grantén,
  • Margarethe Isberg,
  • Karin Johannesson,
  • Håkan Möller,
  • Jesper Svartvik
  • Kristin Zeiler
  • Anna-Karin Hammar

POSKs motioner (egna eller där man är medmotionär)
Motion 2015:004 Samverkan, rådgivning och tillsyn av begravningsverksamhet

Motion 2015:040 Liturgistipendium

Motion 2015:044 Rådslag kring förvaltning av jord och skog

Motion 2015:045 Utveckla kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete

Motion 2015:046 Församlingsrådens uppgifter

Motion 2015:054 Behåll solidariteten

Motion 2015:059 Tidsbegränsat uppdrag som stiftsbiskop

Motion 2015:060 Underlag för utvärdering av församlingsråden

Motion 2015:084 Låsta eller öppna kyrkor

Motion 2015:085 Översyn av sättet att välja biskop

Motion 2015:090 Kairos Palestina-dokumentets status och resurst

Motion 2015:091 Ta bort dokumentet Christmas Alert 2014 från Svenska kyrkans hemsidailldelning

Motion 2015:092 Ökad kunskap om kristna i Mellanöstern

Motion 2015:098 Konsekvenserna av kyrkomötets beslut

Motion 2015:102 Sekulära alternativ till kyrkliga handlingar

Motion 2015:105 Förändringen av Svenska teologiska institutets ramprogram

Motion 2015:106 Kartläggning och utvärdering av Svenska kyrkan och islamismen

Här kan du läsa alla motionerna på kyrkomötets webbsida>>

Fira gudstjänst!

Omkring varje kyrka bör det finnas en grupp av intresserade människor som har denna kyrka som ”sin” kyrka. Det är denna kärna som kan växa om den har liv i sig själv. Om en sådan kärna saknas så kan man lika gärna sluta med söndagsgudstjänster i just den kyrkan.

Men kärnan måste ges förutsättningar. Det handlar om en vettig organisation. Det handlar om att delegera ansvar. Det handlar om resurser, personal, pengar.

Att tro att en gudstjänstfirande församling skulle flytta sitt engagemang till en annan kyrka där det finns en annan gudstjänst­firande kärna är nog att tänka fel.

Så skrev Johan Blix, fd kyrkoherde i Täby i Kyrkans Tidning den 20 augusti 2015.

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/min-kyrka-viktig-gudstjansten

Och han har så rätt. Precis så! Vi måste fira gudstjänster i våra kyrkor!

Om en grupp ("Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland er " säger Jesus(Matt 18:20)) eller fyra förtroendevalda i ett församlingsråd enligt kyrkoordningen, tar ansvar så ska vi fira gudstjänst. Vi ska bygga gemenskaper. Vi ska ta ansvar.

Vi ska inte lägga samman gudstjänster för att spara pengar, vi ska inte hålla på att byta tider, göra människor osäkra på om eller när det är gudstjänst. Gudstjänsten i "min" kyrka ska firas regelbundet, varje vecka, vid samma tid! Bredden i gudstjänsten behöver inte finnas i varje församling, den kan finnas genom att församlingarna bredvid varandra som kompletterar varandra.

Ur POSKs vision och program

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Foto: IKON

Vägen till Gud #2

Debatten fortsätter efter domkyrkoförsamlingen i Stockholms utspel den 19 augusti.(se bloggposten från igår>>)

I dagens DN finns en replik från Göran Fjällborg, tidigare pastor i Pingströrelsen, men som nu är ortodox kristen.

http://www.dn.se/debatt/repliker/dags-for-svenska-kyrkan-att-bestamma-sig-for-vad-man-tror-pa/

Han tycker att Svenska kyrkan ska bestämma sig för vad man tror på. Och han skriver:

Jag brukar ibland lite skämtsamt men samtidigt med ett visst allvar säga att om man frågar Svenska kyrkan i dag vad de tror på, så skulle svaret kunna bli: "Ja… hmm… Vad tycker du?"

Nu vet inte jag vad Fjällborg menar med "Svenska kyrkan" i det här sammanhanget. Vem det är som skulle svara på en sådan fråga.

Skulle han fråga mig – som representant för Svenska kyrkan (jag är ju medlem och också förtroendevald i Svenska kyrkans högsta beslutande organ) så skulle jag inte svara så. Absolut inte. Vi har en trosbekännelse som jag med ord och hjärta läser med i varje söndag i kyrkan. På den kommer vi långt!

Kyrkans Tidning publicerar en kommentar från Svenska kyrkans nationella nivå. Det är chefen för ekumenikenheten Christopher Meakin som säger:

– Det finns ingen officiellt fastslagen linje i den frågan, men en vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning, det är vårt "mandat". Men det är inte vår uppgift att sätta gränser för Guds verk.

– Vi bejakar också de positiva andliga och kulturella värden som finns i andra religioner, sådant som fredssträvan, alla människors lika värde, vördnad för Gud och för skapelsen, och vi låter det bli en grund för ett samarbete för världens och människors väl.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/vanlig-hallning-i-svenska-kyrkan-ar-att-vi-ska-visa-pa-jesus-som-vagen-till-fralsning 

Men ursäkta mig – vad är detta för dravvel!? "En vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning". Men hallå!!!

Jag tror egentligen är kyrkokansliets personal är smartare än så här och vi får verkligen hoppas att det här uttalandet bara är en lapsus, att det är ivägskickat utan att någon har granskat det och att det blivit fel. Annars är det kris på kyrkokansliet! "En vanlig hållning…"

Sen kan jag förstå att vi faktiskt inte kan veta hur Gud gör eller hur Gud väljer att möta människor. Men som jag skrev i min bloggpost i går så har vi kristna (och i Svenska kyrkan) fått ganska tydliga hjälpmedel. Jesus Kristus som vägen, sanningen och livet och Den helige Ande som hjälparen. Vi kan inte agera på något annat sätt förrän Gud talar om att det är på något annat vis. Hur sedan Gud väljer att göra kan vi inte påverka.

Vi ska respektera andra människor och deras val av religion, så länge det inte skadar oss eller andra människor. Vi kan inte acceptera religion, eller människor som i sin religions namn eller sin "guds" namn våldför sig på eller förtrycker människor.

Och dra inte in Nathan Söderblom i det här! Jag läste boken som Jonas Jonson skrivit om honom. Söderblom var en sann kristen ekumen – han skulle säkert vara intresserad av diskussionerna nu. Men han var ändå tydlig med vilken som var vägen till Gud.

Redan Nathan Söderblom var orolig för den svenska gudstjänsten och obildade präster. Det fanns en stor oro för undermåliga predikningar och obefintlig liturgi. Detta jobbade Nathan Söderblom med under alla sina års som ärkebiskop om jag har förstått Jonas Jonsons bok rätt.

Religionsdialog – javisst. I gudstjänsten – Nej, absolut inte!

Öppenhet – javisst, men först trygg i den egna tron!

Trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

 ———————————-

(En sak till – det är mycket märkligt att den här diskussionen inte finns eller kommenteras på något vis på Svenska kyrkans webbsida. Vare sig den officiella eller på intranätet. Biskopen i ett stift är givetvis ansvarig för det som händer i stiftets församlingar. Om jag förstått det hela rätt så står biskop Brunne på domkyrkoförsamlingens sida. Men vågar inga andra biskopar tycka till då? )

(Jo, en sak till… Det är ju ändå himla kul att det på DN:s debattsida blir diskussion om vägen till Jesus! Även om jag kunde önskat att min kyrka, Svenska kyrkan, hade varit betydligt tydligare med svaret!)

Vägen till Gud

I går, 19 augusti,  publicerades en artikel i DN från Stockholms domkyrkoförsamling. Där skriver fem präster, inklusive domprosten Hans Ulfvebrand, att man i Nathan Söderbloms anda (det stora allkristna mötet som ägde rum för 90 år sedan i Stockholm) nu kommer att inbjuda till gudstjänster där andra religioner inbjuds att medverka. En imam, en rabbin och en dominikansk syster har inbjudits att dialogpredika var sin söndag under hösten. Man vill att kyrkan ska vara öppen för andra religioner.

http://www.dn.se/debatt/var-kyrka-maste-vara-oppen-for-andra-religioner/

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Många är det som har kommenterat på olika medier. Och Storkyrkan har svarat på en del av kritiken på sin blogg ”Katedralakademin”.

http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/

Svenska kyrkan Domkyrkoförsamlingen>>

Tidningen Dagen har skrivit flera artiklar och bland annat intervjuat biskop em. Jonas Jonson om Nathan Söderblom. Jonas Jonson kom ut med en stor biografi om Nathan Söderblom förra året. (Du kan läsa min recension av den boken här>>). Jonas Jonson svarar:

För även om Nathan Söderblom verkade inom en kristen kontext så var han samtidigt övertygad om att Gud uppenbarat sig på olika sätt i historien, även för människor med annan tro. -Samtidigt fanns det för Nathan Söderblom bara en väg till frälsning, genom Kristi kors. Det är kulmen, klimax på religionshistorien, Kristusuppenbarelsen, det är den allt syftar fram emot, säger Jonas Jonson.

Dagen intervjuar också domprost Hans Ulfvebrand och i intervjun säger han (se hela intervjun nedan):

Intervjuaren: – Är Jesus enda vägen till Gud?

Hans U: – Jesus är vägen till Gud, för oss kristna. Men Guds vägar till människor, det kan vi inte kontrollera. Och jag tror att Gud har vägar till sig, genom människor, oavsett vilka traditioner det är.

http://www.dagen.se/svenska-kyrkans-pr%C3%A4ster-p%C3%A5-dn-debatt-olika-religioner-vandrar-mot-samma-gud-1.385307

http://www.dagen.se/expert-alla-g%C3%B6r-anspr%C3%A5k-p%C3%A5-nathan-s%C3%B6derblom-1.385539

http://www.dagen.se/fyra-kyrkoledare-om-debattartikeln-i-dn-1.385534

http://www.dagen.se/hans-ulfvebrand-jesus-%C3%A4r-inte-enda-v%C3%A4gen-till-gud-1.385532

Kyrkans Tidning skriver också om artikeln från domkyrkoförsamlingen i Stockholm. Och de länkar till ärkebiskop Antjes inlägg på facebook där hon bland annat skriver:

För hundra år sedan var alltså utmaningen att föra samman ledarna för olika delar av den kristna kyrkan. I vår tid har det kommit till ytterligare en utmaning, nämligen att få företrädare för olika religioner att samtala med varandra. Det är inte längre möjligt att välja mellan inomkristen ekumenik och religionsteologi. Vi behöver bådadera. Som den ekumeniske teologen Hans Küng har uttryckt det: ”vi får ingen fred mellan nationerna om vi inte har fred mellan religionerna. Vi får ingen fred mellan religionerna utan dialog mellan religionerna.” Och som hundratals muslimska ledare påminde om i A Common Word (2007), muslimer och kristna utgör tillsammans mer än hälften av jordens befolkning. Utan fred mellan muslimer och kristna är inte världsfred möjlig.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/vi-firar-gudstjanst-med-troende-fran-andra-religioner-i-host

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arkebiskopen-valkomnar-religionsdialog

Stefan Gustafsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska alliansen, har kommenterat artikeln och skriver i DN. Han säger att muslimer, judar och kristna har helt olika syn på vem Jesus är och vad han har gjort.

Vi står alltså inför tre radikalt olika påstående om Jesus:
Islam: Jesus dog inte.
Judendom: Jesus dog men uppväcktes inte.
Kristendom: Jesus dog och uppväcktes från de döda.
Här
ställs vi inför ofrånkomliga val. Det går inte att komma undan; alla religioner kan inte vara sanna samtidigt. Vi måste ta ställning.
(…)
Den kristna församlingen behöver vakna ur sin Törnrosa-slummer och ta de stora frågorna på allvar. Det finns dramatiska antingen eller att ta ställning till – som frågan om Jesus. Den religionsrelativism som i dag sprider sig i Svenska Kyrkans är inte bara en intellektuell återvändsgränd, det är en förolämpning mot de kristna i Irak och Syrien som ställs inför kravet på konvertering och som är villiga att ge sitt liv för tron på Jesus Kristus.

http://www.dn.se/debatt/repliker/helt-olika-berattelser-kan-inte-alla-vara-sanna/

Erik J Andersson, missionsledare för Evangelisk luthersk mission skriver också i DN:

Reinfeldt varnade för religiösa ledare som utnyttjar religionen för sina egna syften. Det menar jag är just vad att de fem stockholmsprästerna gör när de vill leda Svenska kyrkan i en riktning där hennes byggnader blir plats för muslims trosutövning eller buddhistiska ceremonier. Vår kyrka måste våga vara kyrka. Den kristna Bibeln och Svenska kyrkans bekännelseskrifter talar om en Gud och en väg till honom. Den vägen heter Jesus.

http://www.dn.se/debatt/repliker/var-kyrka-maste-vaga-vara-kyrka/

http://www.etc.se/inrikes/praster-bjuder-imam-och-rabbin-till-predikningar

_____________________

Vad är det som upprör mest? Personligen tycker jag inte det är något problem att man bjudit in dominikaner-systern. Det är en kristen nunna, i ett annat samfund, men kristen. Det är inte att jämställa med andra religioner, även om det kan finnas många skillnader.

Men att bjuda in en iman och en rabbin att predika i kyrkan under gudstjänsten – det blir för mycket. Om dessa personer hade varit inbjudna till en samtalskväll en vardag i församlingshemmet, helt OK, vi måste lyssna och diskutera. Men i en gudstjänst? Nej, för mig blir det för mycket där. Religionsdialog ska inte ske i gudstjänsten. Det ska ske under andra former.

Även om de fem domkyrkoprästerna säger sig vara väl förankrade i sin kristna tro (se Katedralakademibloggen)  så blir det väldigt, väldigt konstigt om gudstjänsten ska användas för religionsdialog, istället för att hjälpa församlingen och församlingsborna att också blir fast förankrade i sin kristna tro. Gudstjänsten är till för att växa som kristna och för att tillbe Gud.

Domprost Hans Ulfvebrand säger i den inspelade intervjun att Jesus är vägen till Gud för kristna, men att vi inte kan veta vilka vägar Gud väljer att möta alla människor. Han har en poäng där, för Gud är mycket större än vad vi kan greppa. Men vi kristna har fått hjälpmedel för att möta Gud, nämligen Jesus Kristus och den Helige Ande. Vi ska inte avvika från dessa vägar och glida på begreppen. För då är vi illa ute. Ett öppet sinne – ja – men också att följa den tydliga och sanna vägen.

Ur POSKs vision och program:

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

(…)

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

(…)

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar.

(…)

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Bloggen Laudate tycker till: http://laudate.se/2015/august/domkyrkopraster-och-religionsdialog.html

World Humanitarian Day 19 augusti

Den 19 augusti är det FN:s Internationella dag för humanitärt arbete.

Svenska kyrkan internationella arbete har spelat in en liten film om en del av deras verksamhet.

Du kan läsa mer om Svenska kyrkans internationella arbetet här>>

FN har också gjort en liten film och den kan du se här


FN uppmanar oss att dela alla goda gärningar. Det kan du göra här: http://www.worldhumanitarianday.org/

Vad bidrar du eller din församling med?

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. (…)

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans
nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

 

Till Paris?

Svenska kyrkan skriver på sin webbsida och söker klimatambassadörer:

Tillsammans med Diakonia, Svenska Kyrkans Unga och Equmeniakyrkan arrangerar Svenska kyrkan en resa till FN:s klimatmöte i Paris. Till denna resa söker vi nu 25 personer som vill agera klimatambassadörer under hösten.

Vi kommer att vara med när pilgrimer och karavaner anländer och när förhoppningsvis en miljon namnunderskrifter överlämnas till UNFCCC:s generalsekreterare och Frankrikes regering som är värdar för mötet. Resan planeras 26 november till 2 december och vi söker nu 25 personer som vill följa med, och innan dess vill agera klimatambassadörer här hemma i Sverige. Du måste vara 18 år eller äldre för att kunna åka med.

Som klimatambassadör förväntas du delta i en utbildningsdag den 20 september i Uppsala samt arrangera minst två aktiviteter under hösten för att lyfta kampanjen ACT now for climate justice. Sedan åker du med och kampanjar i Paris!

Den enda kostnad du står för själv under utbildning och resa är mat under resan till Paris.    

Läs mer här och anmäl dig>>

Ut POSKs vision och program:
POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder.
Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen. Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

 Foto: Från Svenska kyrkans webbsida>>