Vi behöver missionera!

 ———————————————

I dag gästbloggar Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift.

Skövde ska få en ny moské, eller i varje fall har bygglov beviljats.
http://sla.se/skovde/2015/05/29/gront-ljus-for-moske-i-skovde-sa

Naturligtvis har muslimerna full rätt att samlas och utöva sin religion, precis som man önskar att kristna skulle ha det i alla muslimskt dominerade länder. Men detta innebär inte att vi i Svenska kyrkan måste glädja oss över den utveckling som pågår. Vi ska ha en respektfull dialog med andra trossamfund, och i vissa specifika frågor kan det finnas skäl för att samarbeta om någon gemensamt god sak. Men det kan aldrig finnas anledning för oss kristna att glädjas åt att en annan religion breder ut sig.

Att islam är världens snabbast växande religion är ett beklagligt faktum och varje ny moské som byggs är en påminnelse om att vi som är kristna ännu inte har lyckats med vårt missionsuppdrag enligt Matteusevangeliet 28:18-20. ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.
http://dn.se/nyheter/varlden/varldens-snabbast-vaxande-religion/

Församlingens grundläggande uppgift är som bekant att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. De första tre delarna brukar oftast få god tilldelning av resurser, men när det kommer till den sista punkten råder en utbredd tveksamhet om hur det ska gå till, eller om det ens är rätt att försöka omvända ateister eller andra trosutövare. Har vi något att komma med som är bättre? Ja, det har vi verkligen! Jag skulle önska att Svenska kyrkan ägnade betydligt mer kraft åt att visa det.

I Göteborgs stift svarade Stiftsfullmäktige i förra veckan på en gemensam motion från företrädare för fem nomineringsgrupper om att göra mission till ett prioriterat område. Vid beredningen har den fått fullt stöd från alla håll, även om vi säkert kan ha lite olika idéer om vad begreppet mission innebär. Jag hoppas att församlingarna ska bli betydligt bättre rustade att verka i en mångreligiös omgivning, och inte så ängsliga för att stå för vår kristna tro.

Mats Rimborg
Ordförande för POSK i Göteborgs stift

Ur POSKs vision och program:

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Vad gjorde du för 5000 dagar sedan?

Vad gjorde du för 5000 dagar sedan?

För 5000 dagar sedan blev Dawit Isaak fängslad i Eritrea, utan rättegång och utan tidsbestämt straff. Endast för att han skrivit saker som retade upp ledningen i Eritrea.

Det är 14 år!!!

Brit Stakston skriver i Medievärlden om kampen för den svensk-eritreanske journalisten.

Medievärlden: Dawit Isaak fängslad i 5000 dagar>>

Stödkommittén Dawit Isaak och de åtta organisationer som är engagerade i mediekampanjen för Dawit Isaak kommer att tillsammans med Kulturhuset Stadsteatern uppmärksamma de 5 000 dagarna genom en mängd aktiviteter.
Den 2 juni hoppas de att kunna samla 5 000 personer på Sergels Torg klockan 17 för att visa att Sverige inte glömt Dawit. En människa för varje dygn han suttit fängslad. Uppmärksamheten har ännu inte gjort honom fri men den håller honom vid liv.

Dawit Isaak jobbade i domkyrkan i Göteborg innan han åkte tillbaka för att jobba i Eritrea. I Göteborg finns hans familj kvar. En familj som inte har sett sin make eller sin pappa på 5000 dagar.

Och det är inte bara Dawit som sitter fängslad utan rättegång. Han är bara en av många journalister som är fängslad. Vi får inte glömma eller sluta kämpa för att människor ska få en rättvis rättegång!

 https://www.freedawit.com/

Manifestation den 2 juni i Stockholm på Sergels torg

http://www.dagensmedia.se/nyheter/

Socialdemokrater i Svenska kyrkan

Socialdemokrater i Svenska kyrkan, SiSK, är detta den nya gruppen som kommer att delta i kyrkovalet 2017?

Om debattören Irene Gustafsson (S) Boden (KT  22/2015) får som hon vill så kommer Socialdemokraterna under året kongress till helgen besluta så. Hon skriver i KT:

Det kan inte vara rimligt att en sekulär valberedning, som inte ens behöver vara medlemmar, ska föreslå vilka som ska ha de olika uppdragen i Svenska kyrkan. Det finns oftast ingen kunskap kring hur de olika uppdragen hänger ihop och vad ledamöternas uppdrag är. Risken finns att man väljer in folk utan något engagemang eller någon kunskap om att de demokratiska besluten tas i samråd med de som har vigningstjänsten.

Kyrkans Tidning: Nya tag behövs i kyrkopolitiken>>

Tidningen Dagen skriver också om motionerna till (s)-kongressen. Det finns tydligen sex motioner (av de sammanlagt 550 motioner som kommit in) som önskar att (S) inte deltar som parti i kyrkovalet. Några ställer sig också tveksamma till att organisationen Tro och solidaritet har så stark ställning.

Tidningen Dagen skriver:

Några motionärer som vill bryta engagemanget i kyrko­valet vill också ta bort sidoorganisationen Tro och Solidaritets plats i partiets verkställande u­tskott och partistyrelse. Det gäller till exempel Vallentuna arbetarekommun. Om kyrkovalet skriver de: ”Socialdemokraterna ställer inte upp i val till andra religiösa eller livsåskådningsmässiga församlingar.” Om Tro och solidaritet heter det:

”En ateistisk eller agnostisk socialdemokrat kan med rätta känna stor olust inför (…) att det finns en särskild sammanslutning för religiösa/troende socialdemokrater som sitter med och fattar beslut i partiets högsta beslutande organ mellan kongresserna: partistyrelsen och till och med VU.”

Tidningen Dagen: Förslag på s-kongress: Lämna kyrkopolitiken>>

Som ni vet så tycker vi i POSK att kyrkan ska vara partipolitiskt obunden. POSK tycker att det är konstigt att ett politiskt parti (oberoende vilket) ska engagera sig i ett enskilt trossamfund och, precis som det också påpekas i motionerna och debattartikeln, personer som inte är engagerade i kyrkan alls, påverkar vem som ska väljas in och vilka frågor som ska drivas.

Förslaget som Gustafsson för fram om "Socialdemokrater i Svenska kyrkan" (SiSk) är lite mer tilltalade. Men… det är inte optimalt det heller. POSK ser att de grupper som startats på liknande sätt fortfarande har starka band till sin moderorganisation.

OM socialdemokraterna skulle välja att som parti inte ställa upp i kyrkovalet så skulle det kunna skapa förutsättningar för ett omfattande strukturförändring inom Svenska kyrkans demokratiska organisation. Det vore oerhört spännande att få vara en del av den processen.

För när det väl blir så (jag är övertygad om att de politiska partierna kommer att lämna) så hoppas jag att vi vågar fundera nytt och annorlunda. Det är lätt att tro att en demokratiskt process bara kan gå till på ett sätt – men det finns många sätt. Och säkert fler än vi kan komma på just nu. Låt oss hoppas att vi vågar ta nya spännande grepp. Kanske redan till valet 2017?

Ur POSK vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. (…)

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

S-kongressen i Västerås 29-31 maj>>

Tro och solidaritet>>

Världen idag: S-krav Lämna kyrkopolitiken>>

Kyrkans Tidning: S plats i kyrkopolitiken ifrågasätts igen >>

Guds nåd!

I dag har jag gått kurs i Content Studio (det webbpubliceringsverktyg som Svenska kyrkan använder). Huvudet känns som en stoppad boll!

Jag har funderat på vad jag ska skriva på bloggen i dag. Kanske om att Malmö kyrkogårdsförvaltning fick pris? Eller fortsatt om kyrkohandboksförslaget och kritiken? Eller om något annat…?

Men jag väljer att bara lukta på mina blommor och njuta av Guds nåd. Så får jag återkomma med förhoppningsvis förnyade krafter i morgon istället.

Och så får vi lyssna till psalm 201 En vänlig grönskas rika dräkt.

Det krävs en genomskinlig process i kyrkohandboksarbetet!

Återigen är kyrkohandboken och musiken i hetluften. På sr.se kan du höra och läsa om hur Musiksverige återigen riktar skarp kritik mot arbetet med kyrkohandboken.

Nu gäller det att stanna upp. Nu MÅSTE styrgruppen ta ett gigantiskt fast grepp om HELA processen och lägga allt på bordet och faktiskt styra upp det här! Vi som sitter ute i församlingarna, vi som befinner oss i utkanten, vi fattar ingenting! Varför ska det vara så himla svårt att lyssna, diskutera och dela med sig?

Nej, upp med allt på bordet. Publicera alla processer, alla möten, alla protokoll, alla beslut och all planering på webbsidan. Inget mer hemlighetsmakeri! Ingen mer förtäckt kritik!

Kyrkohandboken är hela Svenska kyrkans handbok. Den ska vara djupt förankrad i teologi och liturgi. Både med ord och ton.

Hemlighetsmakeriet och tjuvhållandet på information skapar bara misstro mot hela processen. Det kan sänka hela arbetet på ett oerhört olyckligt sätt.

Nu är hög tid att göra en ordentlig vårrensning, tvätta byken och lufta ut unken luft. Städa upp, ordna till och ställ dörrar och fönster på gavel. Då först kan kyrkohandboken och dess arbete bli ett arbete för hela Svenska kyrkan och bli djupt grundad i myllan!

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken>>

se.se: Ny kritik mot kyrkans musikarbete>>

se.se: Kyrkan bemöter nya kritiken mot musikarbetet>>

Kyrkans Tidning (2014-12-17):  Handbokens nya styrgrupp leds av ärkebiskopen>>

Dagen (2014-12-23): Kyrkohandboken tidigast klar 2018>>

Kyrkans Tidning: (2015 05 27) Ny hård kritik från kyrkomusiker mot kyrkohandboken >>

Bloggen Evangelium: Snälla, ta hit en stor skämskudde!>>

Riktlinjerna – hur märks de i utbudet?

Vid den här tiden har ni säkert, precis som jag, märkt att många stift och/eller församlingar på olika sätt gör reklam för konfirmationsundervisningen. Det är utskick, annonser, jippon av olika slag, samlingar, gudstjänster, konserter och YouTube-filmer.

Ingången är lite olika. Några pratar mest om att få ställa livets stora frågor. Några pratar mer om miljö och rättvisa. Andra är mer tydliga om att det också handlar om Jesus och Gud.

Finns det rätt eller fel?

2007 antog Kyrkostyrelsen riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. Du kan läsa dokumentet här:

http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/riktlinjer>>

Det är tydligt att det finns ett undervisningsuppdrag i alla församlingar. Att varje församling har en uppgift att sprida evangeliet.

sr.se: Bara 1 av 3 konfirmerar sig>>

sr.se: Kyrkan hittar nya vägar att nå unga>>

sr.se: Populärt med konfirmation>>

Här är ett litet utbud av den information som nu finns tillgänglig.

 http://svenskakyrkan.se/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/konfagbg>>

 

https://www.svenskakyrkan.se/umea/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/harnosanddomkyrko/konfirmation>>

http://www.svenskakyrkan.se/karlstadsstift/konfirmation>>

 https://internwww.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=45935>>

Ur POSKs vision och program:>>

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka. 

Att våga ta plats!

Tidskriften Evangelium är en av de arenor som lyfter teologisk frågor i det offentliga rummet.

Tidskriften Evangelium>>

Andra arenor är bland annat

Dagens seglora>>

Areopagen>>

Kyrkans Tidning>>

Tidningen Dagen>>

Jag läser Sofia Lilly Jönssons inlägg på Evangelium som på bloggen under rubriken Kyrkans grundläggande uppgifter>> skriver:

Kritiken hör yttrandefriheten till och fanns inte, eller rättare sagt var förbjuden, i historisk tid. Min roll är inget konstig och utomlands har alla större redaktioner en religionsredaktör eller utsända i Vatikanen eller så, men inte i Sverige där tidningarna har vinexperter och krigsexperter och sportexperter men inte kyrkoexperter för det anses suspekt att kunna någonting om landets största organisation, nästan partiskt, och det anses bättre att neutrala journalister rapporterar om saker de inte kan ABC om (idag kan vi till exempel läsa att Visbys biskop ”kallar samman stiften” på måndag, har ni bokat båtbiljetter?).

(…)

Jag menar att deltagande i media hör till församlingarnas grundläggande uppgifter. Det faller under alla pelare utom gudstjänsten, och förstås alldeles särskilt under uppgiften att undervisa. Hur menar jag? Jag menar att vi har kommit till en situation i Sverige att den största organisationen i landet, med miljoner medlemmar och oerhörda rikedomar (kyrkan är rikare idag än den var för femtio år sedan), som förvaltar lära och byggnader och immateriell kultur som är äldre än landet Sverige, i stort sett lämnas ogranskad i offentligheten. Svenska kyrkan flyttar fram sina positioner som samhällsaktör oerhört snabbt nu.

(…)

Som jag ser det faller medverkan i medierna självklart under församlingens grundläggande uppgift om undervisning. När så många i dag saknar grundläggande kunskaper om kyrkan och bygger sina åsikter på desinformation så måste man hjälpas åt att förklara. Vare sig prästerna vill det eller inte så diskuteras ju ändå teologi och kyrka i medierna. Det enda de har att välja på är att vara med i debatten eller att stå bredvid och se någon annan beskriva den kyrka de har till uppgift att förvalta.

Jag håller med Jönsson att det finns en betydande brist i svenska medier om Svenska kyrkan. Om tradition, verksamhet och uppgift. Jag håller med Jönsson att det är problematiskt att många journalister verkar vara så oerhört okompetenta när det gäller Svenska kyrkan. Hur svårt kan det vara?

Nej, vi  måste ta större ansvar för den offentliga bilden av Svenska kyrkan. Och det ska vi göra tillsammans. Det ska inte bara göras av kyrkokansliets infoavdelning. Utan varje församling är ansvarig, varje medlem, varje anställd och varje förtroendvald!

Det riktas också ganska skarp kritik mot Kyrkans Tidning från olika håll. Nu är kritiken att Kyrkans Tidning inte vill vara granskande. Att man bara skriver positivt och inte vill se problemen.

Men om jag inte missminner mig så var det inte så många år sedan som kritiken var att Kyrkans Tidning bara skrev om problemen och aldrig lyfte det som var positivt i församlingarna.

Så pendeln far fram och tillbaka. När ska vi bli nöjda? Och vad är det vi vill ha – egentligen?

Ur POSKs vision och program:

POSK  – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Kyrkbussen 2014>>

Marika Griehsel gör ny dokument för Svenska kyrkans internationella arbete

Marika Griehsel gör ny dokumentär för Svenska kyrkans internationella arbete. Hon har precis besökt flyktinglägret Kakuma i Kenya och avslutat inspelningen av en dokumentär tillsammans med Svenska kyrkan. Se hennes hälsning nedan och håll utkik, filmen släpps i början på 2016!

Svenska kyrkans internationella arbete>>

Kan ateister vara medlemmar?

Kan ateister vara medlemmar? Den frågan ställer sig Majeed Olerud Khoso på debattsidan i dagens Kyrkans Tidning. (Nr 21/2015)

Kyrkans Tidning: Kan ateister vara medlemmar?>>

Frågan ställer han sig eftersom han själv inte är med i Svenska kyrkan, med ganska regelbundet ändå går på verksamhet i kyrkan. Han skriver:

Första gången jag gick på kyrkans barntimmar frågade jag prästen om jag på något sätt kunde göra rätt för mig som besökare, med tanke på att jag varken var troende eller betalande medlem. Det fanns inget sätt, vi var välkomna ändå.

Och Majeed skriver att han läser bibeln. Han verkar tycka att Svenska kyrkan som institution är bra – bara han slipper vara med och tro eftersom han skriver att kyrkan förmedlar en världsbild som helt enkelt inte är sann.

Han skriver:

Kan kyrkan acceptera att uttalade ateister löser ett medlemskap som inte innebär en tyst överenskommelse om att undvika teologiska spörsmål?  Alltså en typ av medlemskap som uttryckligen tog avstånd från all teologi, ungefär som en samvetets friskrivningsklausul. Ett sådant medlemskap skulle innebära att ateister (och andra) fick möjligheten att stödja och påverka kyrkan utan att ge moraliskt stöd till den kristna mytologin.

Jag ser på nätet att Majeed Olerud Khoso är miljöpartist och arbetar på utrikesdepartementet.

Så min tankevurpa blir givetvis – skulle han som miljöpartist kunna tänka sig att människor blev medlemmar i miljöpartiet utan att ställa sig bakom de grundläggande värderingarna? Att få möjlighet, som medlem, att vara med och bestämma om miljöpartiet, att bli invald i olika styrelser?

Jag vill svara på Majeeds fråga. Både ja och nej skulle jag vilja svara. Vi har i Svenska kyrkan ingen koll på vad människor tror på eller hur de tolkar bibeln. Vi gör inget test eller prov. Alltså kan man som ateist vara medlem i Svenska kyrkan. Ingen kommer att slänga ut dig. Du kan som medlem rösta de kyrkliga valen. Du kan som medlem bli invald i de kyrkliga styrelserna. Alltså – som ateist skulle du mycket väl kunna vara med i Svenska kyrkan.

Personligen så tycker jag dock (vilket POSK också skriver i sitt program>>) att det är viktigt att de förtroendevalda ska hämtas från gudstjänstgemenskapen. Just för att de som ska vara med och ta ansvar för verksamhet, gudstjänster, kyrkan tro bekännelse och lära.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Nej, vi ska inte ha ett särskilt medlemskap där man som ateist ska kunna vara med i kyrkan. Bara för att man vill vara med och stödja kyrkan men med en "samvetets friskrivningsklausul". Nä… det vore fullständigt tokigt.

Men om man inte vill vara med i kyrkan så finns det ju betydligt många fler sätt stödja kyrkan. Genom bidrag (enstaka eller återkommande) till den lokala kyrkan och dess diakonala verksamhet eller annat viktig verksamhet. Eller i söndagens kollekt. Eller genom bidrag till Svenska kyrkans internationella arbete.

Svenska kyrkans internationella arbete: Ge en gåva>>

Svenska kyrkan: Medlemskap>>

Foto: IKON

Ska självmord vara den enda utvägen?

Ska Svenska kyrkan lägga sig i politiken? Nej, säger en del. Ja, säger andra.

Personligen så tycker jag att det är självklart att Svenska kyrkan ska lägga sig i när människor far illa i stort eller smått.

Häromdagen var det ett reportage på nyheterna om självmord. Självmord som ökar framförallt i de yngre åldrarna. Reportaget handlade om att man önskade att det jobbades lika hårt på en nollvision inom självmord precis som man jobbar på en nollvision av dödade personer i trafiken.

Men jag ser att det finns ytterligare problem. Det är inte bara de yngre som tar sina liv. Väldigt många äldre orkar inte leva längre. Därför att det inte finns en ordentlig äldrevård. Därför att de har ont. Eller de är ensamma. Eller de känner sig åsidosatta. De orkar inte kämpa. Därför att politikerna väljer att ha generella likartade lösningar istället för individuella lösningar som ser till den enskilda människans behov och önskemål.

Jag hör om makan som är tvungen att vårda sin svårt sjuke make dygnet runt och inte får någon hjälp eller avlastning. Till slut tar hon sitt eget liv för hon orkar inte längre.

Jag hör om änkan som lever med stor smärta och inte får hjälp med tillräcklig smärtlindring eller hjälp till ändrat boende. Som till slut tar sitt eget liv.

Jag hör om äldre personer, som bor ensamma, som faktiskt känner sig otrygga i sitt hem trots att de har hemtjänst som kommer flera gånger om dagen. Men det är olika personer och det är korta stunder. Och de får inte hjälp med det som behövs.

Det här är inte värdigt!

Detta är en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste säga ifrån och delta i politiken. Detta är också en av anledningarna som jag tycker att Svenska kyrkan måste gå in i den sociala omsorgen och skapa äldreboende som komplement till de boende som finns i samhället i dag. Boenden som man kan få flytta till innan man blir alldeles för sjuk. Boenden där man kan få leva goda år, med gemenskap, verksamheter och omvårdnad och någon som bryr sig. Att de som vill faktiskt ska kunna få flytta till ett gemensamt boende. Att de som vill bo kvar hemma ska kunna få göra det med en fungerande och värdig hemtjänst. Att det är människovärdet och livskvaliteten som ska styra och inte timmar och minuter hos de anställda.

Nej, självmord ska inte vara enda utvägen – varken för unga människor som står i början av sina liv eller för de äldre som ska kunna få avsluta sina liv värdigt och tryggt.

Statistiska centralbyrån: Var tredje äldre bor ensam>>

TV4: Långt från målen att minska självmord>>

Socialstyrelsen statistik: Äldre – vård och omsorg>>

SVT: Ny studie (2014): Var femte på äldreboende dör inom en månad>>

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst ochboenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.