Mellan hägg och syren eller…

Eller så säger vi ”mellan val och nyår”. Mellan ett kyrkoval och nyåret innan alla tillträder sina mandat. Den där tiden när det ska förhandlas, räknas, valberedas, diskuteras, nomineras…

Alltså… personligen så gillar jag INTE den här delen av förtroendemannaskapet. Jag tycker inte om spelet bakom. Men jag inser att det är nödvändigt. Och jag är evigt tacksam till alla dem som tycker det är roligt. Som räknar på olika konstellationer för att få bästa möjliga utdelning av valresultatet. Som vill förhandla, filura och tänka till.

För vi kommer inte undan det. Oavsett om vi skulle vara en helt partipolitiskt obunden kyrka (vilket är vårt mål) som kommer vi att ha någon typ av val. Och på något sätt ska mandaten tillsättas med personer som fått förtroende. Att då se till att det blir kloka och kompetenta personer är viktigt. Och att det valresultat som vi fått får genomslag. Det innebär inte sällan att man får kompromissa för att det ska blir bra. Vi vill ju faktiskt att vi får ett fungerande arbetslag av förtroendevalda som kan ta ansvar under de kommande fyra åren.

I går hade vi nya och gamla kyrkofullmäktige-möte i Göteborg. Det nya kyrkofullmäktige-mötet visade prov på både det ena och det andra. Först en ovilja till att kompromissa och vara storsint – sedan (efter överläggningar och ajournering) en pragmatisk lösning som förhoppningsvis kommer att underlätta de kommande fyra åren.

Det gamla kyrkofullmäktige beslutade om ny nämndorganisation och sedan om budgeten. Det blev en lång debatt och vi avslutade inte förrän 22.30.

Det är en roligare del av att vara förtroendevald. Att arbeta fram förslag (som är bra för kyrkan och dess verksamhet) och försöka förankra dessa förslag så att de vinner gehör även i plenum. Det är roligare!

Sören Ekström (fd generalsekreterare i Svenska kyrkan) har skrivit en debattartikel i Kyrkans Tidning 24/10 KT: Använd friheten väl>>

Där skriver han bland annat:
Det vore emellertid ett förödande misstag att tappa bort reformens andra del, nämligen skälet till att man behållit en församlingsindelning i pastoraten. Pastoratens storskalighet måste kombineras med en genomtänkt och omfattande delegering av beslutsrätt till församlingsråden i våra pastorat.
(…)
Hur arbetsfördelningen mellan pastorat och församling utformas i samverkan mellan församlingsråd, kyrkoråd, kyrkofullmäktige, kyrkoherde och domkapitel blir avgörande för vad man uppnår, alternativt ställer till med, genom den reformerade strukturen på lokal nivå i Svenska kyrkan.Friheten är också stor vid valet av församlingsråd. Kyrkofullmäktige kan utan att bryta mot kyrkoordningen utse ett församlingsråd i vilket ingen bor i församlingen. Det motsatta borde vara utgångspunkten och detta av såväl teologiska och demokratiska skäl som av ren självbevarelsedrift. Att man kan behöva göra ett eller annat undantag är givet men då bör man ha mycket goda skäl för det.
Ytterligare en frihet är att man kan vara mindre bunden till nomineringsgrupperna än vid valet av kyrkoråd. 

Det är sant som Sören Ekström säger, man kan välja någon till församlingsrådet som inte bor i församlingen, men man måste bo inom pastoratet där valet hålls.

Sen måste inte en delegering se likadan ut till alla församlingar inom ett pastorat! Och tänk också på mandatperioden – ni behöver verkligen inte välja hela församlingsrådet på fyra år. Ni kan välja på ett eller två år. Det ger er större flexibilitet och underlättar att få in till exempel ungdomar.