Hur kan vi vara med och skapa fred?

Hur kan vi vara med och skapa fred?

Nu pågår Kyrkornas globala vecka med temat ”Helig fred – tro som fredsskapare”. Svenska kyrkan och andra samfund runt om i Sverige sätter då fokus på sätt att bygga fred både i vardagen här hemma och globalt. Syftet är att visa religioners fredsskapande roll och slå hål på myten om religion som huvudsaklig orsak till konflikter.I vår historia finns det finns gott om "heliga krig" – nu är det dags för helig fred!

Som församlingar har vi stora möjligheter att engagera oss i frågor om fred och rättvisa lokalt och globalt.

I min distriktskyrka i Sollentuna församling, Kummelby kyrka, firade vi söndagen 17 november temamässa där tre personer reflekterade om att skapa fred lokalt och globalt.

Ann-Britt som finns med i läxhjälpen i Helenelunds kvartersgård, vår diakon Lisa Hofverberg berättade om de middagsmöten över kultur- och religionsgränser som vi kommer att inbjuda till under våren och bonusgäst Benedict Rogers (till vänster på bilden) från Christian Solidarity Worldwide berättade om arbetet med mänskliga rättigheter med fokus på religionsfrihet. Inspirerande och utmananande!

Under veckan bär jag med mig frågor: Hur är och kan vi som församlingsmedlemmar vara med och skapa fred?

Eva-Maria Munck
Förtroendevald för POSK  

Kyrkornas globala vecka: www.globalaveckan.se

Bild från vänster till höger: Benedict Rogers, Eva-Maria Munck och William Grönroos
Foto Saw Weldone

Rädslan för det okända

Från Anders Roos kommer följande text, som också har varit publicerad i Sollentunas församlingstidning Kyrkporten.

Jag har fått en ny telefon, en sådan där liten som man håller i handen och stoppar i fickan. Det är lite främmande och jag är inte särskilt rädd, bara litet obekant, även om jag haft en likadan tidigare.

Men det finns andra tillfällen och situationer i livet då det främmande är mycket mera påtagligt. Man vet egentligen ingenting om hur det ser ut, hur saker fungerar, vart jag ska ta vägen, hur jag ska hitta rätt till platser och personer. Genast smyger sig en nervositet eller kanske rent av rädsla på. Den smyger sig in i kropp och tankar och gör mig osäker.

I våra liv möter vi människor med annat utseende, kanske annan hudfärg, från annan kultur, med andra seder och bruk. Ännu svårare blir det när de har annan tro och religion än vad jag själv har, vill ha, eller tycker mig ha. För många är tro och religion mycket viktigare än för andra. För några är den så viktig att den får påverka allt i samhället, lagstiftning och levnadssätt. I sådana möten sker ibland det oväntade, det som man kanske inte ville skulle ske. Ett främlingskap uppstår.

När jag lever med ett främlingskap tappar jag orienteringen. Lätt är att isolera sig, lätt är att värna det som man tycker vara ens egen identitet. När det blir så känner man sig hotad och vill värja sig. Kanske tar man rent av till våld. Man vill ta bort det främmande. Så kan misstro och hat uppstå.

Man kanske inte vill, men rädslan för det främmande driver mig att bli någon annan än den jag egentligen är. Jag tror att det var så på 1930- och 40-talen i centrala Europa. Och då mindes man att de man blev rädd för också tidigare hade jagats och hotats och drivits från hus och hem.

Makthavare utnyttjade rädslorna och manipulerade. Antisemitismen tilläts gro, växa upp och flödade över och blev till mänsklighetens grövsta brott. Med på släptåget kom sedan också andra grupper av människor som man tyckte vara främmande och farliga. All denna grymhet och djävulskhet får vi aldrig glömma men i stället motverka med alla medel.

Har du märkt att rädslan för det främmande finns runtomkring dig? Tänk dig en dag då du är flykting, invandrare, någon med Gudstro som du vill leva ut, en dag då du har annan hudfärg, är annorlunda än majoriteten av de andra? Du blir sedd som främmande, som att inte höra till.

Antisemitismen gror och växer i Sverige, islamofobin finns här, rädslan för romer, rädslan för invandraren och flyktingen, rädslan för annan sexuell läggning, rädslan för ….. (fyll i själv!).

Rädslan för det främmande!

Varje människa är skapad till Guds avbild, du själv och den som sitter intill dig på bussen. Tillsammans är vi inneslutna i Guds nåd. Hur kan någon människa då vara främmande för oss? Hur kan vi då bli så rädda att vi tar till våld? Hur kan vi vara rädda för den som är älskad av Gud? Hur kan vi vara rädda för Jesus, född, uppvuxen och dödad som jude? Uppstånden är han och
är vår Messias, Kristus, din bäste vän. Lever i dag!

”Av goda makter underbart bevarad/
det främmande och nya väntar jag./
Guds nåd är ny var afton och var morgon./
Han väntar oss i varje nyväckt dag./

/(Dietrich Bonhoeffer, 1944. strax före döden som martyr i ett av nazismens
förintelseläger)

Anders Roos
Kyrkoherde Sollentuna
POSKs ledamot i kyrkomötet och i utlandskyrkans råd.

 

Hjälp katastrofens offer

På Svenska kyrkans webbsida står det>>

ACT-alliansen på plats för tyfonens offer

Att ta sig fram med nödhjälpen är en utmaning. Bristfällig kommunikation
med de mest utsatta platserna gör det svårt att veta hur många som är
drabbade.

ACT-alliansen, som Svenska kyrkan är en del av, finns på plats i Filippinerna och kommer att bistå med mat, dricksvatten, filtar, hygienpaket och medicin. Mer information kommer här inom kort>>.

En stor utmaning är att ta sig fram med nödhjälpen. De svåra omständigheterna, med bristfällig eller ingen kommunikation med de mest
utsatta platserna, gör att det fortfarande är svårt att beräkna antalet
drabbade.
För en månad sedan orsakade en jordbävning stora skador på vägar och
infrastruktur i centrala Filippinerna – samma område som nu tyfonen
Haiyan tog sin väg genom.  ACT-alliansen har fyra lokala medlemmar i Filippinerna som kan starta direkt med katastrofarbetet.

Foto: Noel Celis/TT

Ge 50 kronor genom att sms-a ordet TYFON till 72 950.

Här kan du skänka pengar direkt>>

Globala veckan

På Svenska kyrkans intranät hittar jag följande information>>:

Snart är det dags för Kyrkornas Globala vecka, 17-24 november 2013. I år är temat Helig Fred och alla församlingar uppmuntras att hitta på nåt särskilt för att uppmärksamma kyrkornas kamp för global rättvisa.

Globala veckan har egen facebooksida, egen hashtag #heligfred samt egen hemsida med inspiration och tips på gratis föreläsare mm.

Sprid inspirationen och skriv in vad Din församling hittar på i hemsidans aktivitetslista. Kolla in http://globalaveckan.se/

På webbsidan hittar du praktiska tips som tex en tipspromenad att skriva ut och sätta upp i församlingshemmet eller en promenad runt kyrkan.

Fred och rättvisa är ju också det ämnet som var aktuellt under Kyrkornas världsråd som just nu avslutas i Busan, SydKorea.

Gör din församling något speciellt? Och vad gör du? Globala veckan inbjuder till att varje person svarar på frågan hur man själv personligen bidrar för fred. Du kan se korta filmsnuttar här >> Du kan också spela in din egen film eller ta ett kort och lägga upp på internet.

Ur POSKs vision och program:
Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.
(…)
POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder.
Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Mellan hägg och syren eller…

Eller så säger vi ”mellan val och nyår”. Mellan ett kyrkoval och nyåret innan alla tillträder sina mandat. Den där tiden när det ska förhandlas, räknas, valberedas, diskuteras, nomineras…

Alltså… personligen så gillar jag INTE den här delen av förtroendemannaskapet. Jag tycker inte om spelet bakom. Men jag inser att det är nödvändigt. Och jag är evigt tacksam till alla dem som tycker det är roligt. Som räknar på olika konstellationer för att få bästa möjliga utdelning av valresultatet. Som vill förhandla, filura och tänka till.

För vi kommer inte undan det. Oavsett om vi skulle vara en helt partipolitiskt obunden kyrka (vilket är vårt mål) som kommer vi att ha någon typ av val. Och på något sätt ska mandaten tillsättas med personer som fått förtroende. Att då se till att det blir kloka och kompetenta personer är viktigt. Och att det valresultat som vi fått får genomslag. Det innebär inte sällan att man får kompromissa för att det ska blir bra. Vi vill ju faktiskt att vi får ett fungerande arbetslag av förtroendevalda som kan ta ansvar under de kommande fyra åren.

I går hade vi nya och gamla kyrkofullmäktige-möte i Göteborg. Det nya kyrkofullmäktige-mötet visade prov på både det ena och det andra. Först en ovilja till att kompromissa och vara storsint – sedan (efter överläggningar och ajournering) en pragmatisk lösning som förhoppningsvis kommer att underlätta de kommande fyra åren.

Det gamla kyrkofullmäktige beslutade om ny nämndorganisation och sedan om budgeten. Det blev en lång debatt och vi avslutade inte förrän 22.30.

Det är en roligare del av att vara förtroendevald. Att arbeta fram förslag (som är bra för kyrkan och dess verksamhet) och försöka förankra dessa förslag så att de vinner gehör även i plenum. Det är roligare!

Sören Ekström (fd generalsekreterare i Svenska kyrkan) har skrivit en debattartikel i Kyrkans Tidning 24/10 KT: Använd friheten väl>>

Där skriver han bland annat:
Det vore emellertid ett förödande misstag att tappa bort reformens andra del, nämligen skälet till att man behållit en församlingsindelning i pastoraten. Pastoratens storskalighet måste kombineras med en genomtänkt och omfattande delegering av beslutsrätt till församlingsråden i våra pastorat.
(…)
Hur arbetsfördelningen mellan pastorat och församling utformas i samverkan mellan församlingsråd, kyrkoråd, kyrkofullmäktige, kyrkoherde och domkapitel blir avgörande för vad man uppnår, alternativt ställer till med, genom den reformerade strukturen på lokal nivå i Svenska kyrkan.Friheten är också stor vid valet av församlingsråd. Kyrkofullmäktige kan utan att bryta mot kyrkoordningen utse ett församlingsråd i vilket ingen bor i församlingen. Det motsatta borde vara utgångspunkten och detta av såväl teologiska och demokratiska skäl som av ren självbevarelsedrift. Att man kan behöva göra ett eller annat undantag är givet men då bör man ha mycket goda skäl för det.
Ytterligare en frihet är att man kan vara mindre bunden till nomineringsgrupperna än vid valet av kyrkoråd. 

Det är sant som Sören Ekström säger, man kan välja någon till församlingsrådet som inte bor i församlingen, men man måste bo inom pastoratet där valet hålls.

Sen måste inte en delegering se likadan ut till alla församlingar inom ett pastorat! Och tänk också på mandatperioden – ni behöver verkligen inte välja hela församlingsrådet på fyra år. Ni kan välja på ett eller två år. Det ger er större flexibilitet och underlättar att få in till exempel ungdomar.

Arbetslag

I dag har jag en arbetsdag med min arbetskamrat Lars-Gunnar – så jag kommer inte hinna blogga.

Lars-Gunnar sitter ju annars i Umeå, så vi brukar inte jobba tillsammans så ofta.

Vi ska under dagen försöka göra en sammanställning av lite olika aspekter hur det gick i valet. Nu kommer vi säkert inte hinna göra hela sammanställningen men vi lägger upp en plan för hur vi går vidare.

Det är kul att få arbeta med en arbetskamrat under en dag!

POSK i Falun – diskussionen fortsätter

Från ordförande Anders Brunnstedt kommer följande svar på insändaren i  dt.se Hur får Brunnstedt ihop det?>>

Det gör mig ont att läsa att sign Tacksam för svar känner sig sviken. Vare sig jag personligen eller Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) i Falun har några alternativa tolkningar av att vårt mål är: att bygga en fri kyrka på riktigt utan koppling till allmänpolitiska organisationer. Men vi kan inte att bortse ifrån att det inte finns någon majoritet för vår inställning, vare sig lokalt eller på andra nivåer, i Svenska kyrkans beslutande organ.

Och då är frågan hur vi bäst förvaltar det stöd vi faktiskt fått i valet – vi är den största gruppen i kyrkofullmäktige i Falu pastorat. Vi i POSK menar att vi med tanke på valresultatet måste ta en ledande roll i arbetet i kyrkofullmäktige och kyrkoråd och då bedömer vi att ett samarbete med (S) är bästa vägen. Vi är inte i koalition med (S) utan har valt att ingå i en valteknisk samverkan.

Detta innebär att vi får ett avgörande inflytande bl. a. på vem som fyller nyckelpositionerna som ordförande i kyrkofullmäktige och kyrkoråd efter valet. Dessutom har vi definierat några frågor som vi inledningsvis gemensamt kommer att driva, bl.a. gäller det två av de frågor som vi i POSK drev i valet – Levande församlingar och Svenska kyrkans engagemang i den sociala ekonomin. 

Vi i POSK har insisterat på att alla de tre grupper som finns representerade i kyrkofullmäktige ska ha plats i de organ som bereder beslut. Därför kommer Samling för kyrkan  (Sfk) att erbjudas vice ordförandeplatser i såväl kyrkofullmäktige, kyrkoråd som i kyrkorådets arbetsutskott. Det betyder att bred förankring och konsensus ska kunna prägla beslutsfattandet i Falu pastorat. 

Efter valet 2009 drev en del personer, som nu företräder (Sfk), framgångsrikt linjen att POSK skulle hållas utanför beredande organ. Vi blev helt enkelt utmanövrerade. Vårt eget handlag i det politiska spelet var nog inte det bästa.

Därför har vi efter årets val gjort ett analysarbete inför våra ställningstaganden för att inte själva dras in i ett moras av politiskt rävspel. Två principer lades fast – respekt för valresultatet och omsorg om den demokratiska processen.

Det är detta  som lett fram till samarbetet med (S) och vårt krav på att (Sfk) inte ska uteslutas från det viktiga beredningsarbetet. Våra långsiktiga mål ligger fast. Många goda exempel, envist opinionsarbete och tålamod kommer att krävas för att nå dem.

Och då kan vi i POSK inte högmodigt undandra oss ansvaret att redan nu verka för dessa mål i det sammanhang som kallas politik. Vår förmåga och vår vilja att ta ansvar kommer säkert att prövas och vid nästa val får väljarna möjlighet att bedöma hur vi lyckats.    

Till slut ett citat från Predikaren i Gamla Testamentet (Pred 7:9) Slutet är bättre än början, tålamod bättre än högmod.  

Anders Brunnsted
Ordförande i POSK i Falun

Johanna om kyrkomötets motioner

Johanna Andersson, jämställdhetssamordnare på Chalmers, präst och krönikör i GP skriver om höstens motions i kyrkomöte i GP.
Johanna Andersson är en av POSKs nyvalda ledamöter i kyrkomötet och kommer att börja sin mandatperiod när det nuvarande avslutar sin period i november.

Gästkrönika GP 2/11: Polygami ämne för kyrkomötet Publicerad 1 november 2013>>

Johanna Andersson har botaniserat i motionsfloden inför årets kyrkomöte. Etthundra motioner har inkommit till årets kyrkomöte, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ på nationell nivå. Rubriker som ”Uppföljning och beslut angående antalet ledamöter i kyrkofullmäktige” eller ”Indirekt val till stiftsfullmäktige” lockar kanske inte till omedelbar genomläsning.

Mer intresseväckande samtidsskildringar kan antas döljas bakom motioner som ”Inled teologiskt och ekumeniskt arbete om polygami”, ”Den prästerliga titulaturen” eller den till visst vemod inbjudande rubriken: ”Hantering av att ta kyrkor ur bruk”. Motionen om polygami menar att eftersom frågan drivs av åtminstone ett politiskt ungdomsförbund är förändrad lagstiftning inom området att vänta. Kyrkan bör vara förberedd och se över sina argument nu för att inte sedan hamna i paniklösningar under tidspress. Samtal med andra kyrkor i frågan är nödvändigt för att rädda det lilla uns av ekumeniskt anseende som fortfarande (?) finns kvar.

Gudstjänstutskottet föreslår i sitt betänkande avslag på denna motion. Visserligen är utskottet medvetet om  att nya samlevnadsformer växer fram och att man därför behöver fortsatt bearbeta frågor om relationer. Men utskottet skriver: monogami är det som kyrkan värnar och därför avfärdar polygami som äktenskapsform.

Vilket väl får betraktas som klarspråk i denna fråga. I meningen efter förtydligar man: Utskottet vill understryka att alla människor är välkomna i kyrkan oavsett vilken samlevnadsform som de själva lever i och kyrkans principiella ställningstagande till den.

Angående den prästerliga titulaturen är det flera motioner som noterar röran i ämbetstitlar och hur församlingar är kreativa och hittar på ständigt nya beteckningar när man söker medarbetare. Fantasin tycks oändlig när det gäller nya titlar för denna grupp, klagar en av motionärerna. Vad som skiljer en församlingsherde från en pastoral ledare eller en kyrklig platschef från en kyrklig driftschef återstår att reda ut.

Motion 2013:084 heter kort och gott Döden. Motionären förslår att Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inleda ett arbete om döden. Bakgrunden är dalande siffror för Svenska kyrkan. 1970 döptes över 80 procent av de som föddes, 2012 var den siffran nere i 51 procent. När det gäller konfirmander är nedgången ännu tydligare. Vigslar har sjunkit från knappt 80 till 35 procent under samma tidsperiod. Men när det gäller begravningar sker förändringen betydligt långsammare. 1970 begravdes 95,5 procent av alla avlidna enligt svenska kyrkans ordning. Siffran låg på knappt 79 procent år 2012. Cirka 8 procent använder sig idag av en borgerlig begravning och några procent har ingen akt alls.

Det senare är något som blir allt vanligare. Jag minns ett samtal med sjukhuspräster från Hamburg för några år sedan. De berättade att detta var vanligt hos dem. Man tog avsked på sjukhuset. Därefter fördes den döda direkt till begravningsplatsen. Från sjukhuset till graven, utan någon samling däremellan. Också denna motion föreslås avslås.

Utskottet hänvisar bland annat till att: Relativt nyligen kom, till exempel, ett biskopsbrev (2006) om begravning som behandlar frågor med relation till döden. Nu kanske inte alla instämmer i att ett 7 år gammalt biskopsbrev tillkommit relativt nyligen eller ger någon slutgiltig vägledning om döden. Men motionen visar onekligen på bredden av de frågor ett kyrkomöte har att behandla.

Johanna Andersson

Foto: Jan Andersson, Chalmers